En riktig superlördag!!!

Det började faktiskt bra redan natten till idag - efter en veckas knackig sömn p g a värk fick jag äntligen sova riktigt bra! Och sedan bara fortsatte det positiva!

Åkte till stallet på förmiddagen för att rida ut med Eva. Hon och Emelie var redan i Mariebäck och promenerade med Sómi när jag kom. Förra vintern red Eva och jag ett antal gånger till en jättefin väg där man kan galoppera i princip hur långt som helst. (I alla fall har vi hittills aldrig hittat något slut på den.) Förut kunde vi rida dit genom att följa en annan skogsväg som sedan övergick i stig innan man kom fram till "galoppvägen". Men så kan vi inte rida längre... En gång har vi dock tagit oss till galoppvägen genom att rida rakt ut i skogen och sedan följa några traktorspår innan vi hittade en liten väg som ledde oss till galoppvägen och vi bestämde oss för att testa detta även idag. Eva hade fått lov av Syliva att välja vilken häst hon ville, men eftersom vi skulle ut på ett sådant här äventyr var det enkelt för henne att välja "Sillen". Han går verkligen fram precis överallt utan minsta antydan till att tveka! Vi hoppas att det beror på att han är modig och klok och inte på att han helt saknar självbevarelsedrift...

Det såg inte så bra ut för oss till att börja med... vi red ut i skogen och försökte komma ihåg hur vi ridit förra gången. Men det var ca ett år sedan så det var minsann inte lätt... Vi skulle haft Reykur med oss - han hade vetat precis! I brist på Reykur valde vi att följa först ett traktorspår och sedan ett annat, men båda ledde oss fel... När vi vänt tillbaka och hittat ett tredje hade vi mer tur - efter rejält snöpulsande genom skogen kom vi tillslut dit vi ville! Det blev en lååång, härlig galopp längs vår "galoppväg". Och när det tillslut var dags att vända tillbaka hade vi fortfarande inte hittat slutet på vägen! Det blev mycket galopp på tillbakavägen också. Väldigt nyttigt för Feykir att galoppera bakom en så trygg häst som Sillen. Vi passerade bl a ett ställe där stora upplag med timmer tornade upp sig på båda sidor om vägen. Feykir blev väldigt tveksam - men när Sillen obekymrat galopperade igenom passagen vågade även Feykir haka på. Fast det kändes som att han drog ihop sig och blev ovanligt smal när han försökte hålla sig precis mitt på vägen för att inte behöva vara så nära timret...

Både hästar och ryttare var mycket belåtna när vi skrittade tillbaka hemåt genom skogen igen! Nu måste vi försöka rida dit snart igen, så att vi lär oss hitta!

Superlördagen var dock inte över i och med detta, utan fortsatte med hockeymatch! Eva, Emelie och jag hejade fram Luleå till en 5-0-seger mot Linköping. Riktigt härlig stämning var det förståss när det gick så bra för Luleå!