Bokat tid med ET-Maria

Idag har jag pratat med equiterapeuten, Maria och hon kommer till Mariebäck för att kolla Feykir om två veckor. Ju mer jag tänker på hur han betedde sig igår desto mer övertygad blir jag om att något inte är helt OK... synd bara att hon var så uppbokad att hon inte kunde komma tidigare! Det känns ju lite tveksamt att rida en häst som kanske har ont någonstans... men när vi rider ut har han ju inte alls protesterat så förhoppningsvis är det bara på volt som han känner av vad det nu är.

Feykir svettas av ilska?!

Börjar bloggen med denna bild som jag tycker är rätt kul - från i söndags!

Idag satsade jag på att rida på ridbanan. Förrförra gången vi red där blev vi så ovänner, Feykir och jag. Jag ville jobba på volt och det ville INTE han... Förra gången gick det däremot mycket bättre och då red jag bara en kort stund för att vi skulle få avsluta medan det fortfarande gick bra. Idag började det rätt bra, men när Fia och Lukka som också ridit på banan en stund återvände till stallet tyckte uppenbarligen Feykir att han hade gjort sitt och började protestera. Han ville absolut inte gå på volt i höger varv (vilket varit hans lätta varv tidigare). Problemen började i tölt - han sprang helt enkelt iväg med mig över ridbanan. Tack vare mitt full-cheek bett kunde jag göra en one-rein-stop och när han tillslut stannat började vi om igen med volten. Fick säkert göra 15 o-r-s och efter ett tag protesterade han lika vilt i skritt som i tölt! Utbrytningarna varvades med att han vägrade gå framåt utan bara backade och backade och backade... Bestämde tillslut att om jag lyckades få honom att skritta ett helt varv på volt utan protester så skulle vi avsluta. När det äntligen lyckades satt jag av och gick till stallet. Kunde då konstatera att han var väldigt svettig och t o m vitskummig under tränset! Så hårt hade vi verkligen inte ridit, vi hade ju inte hunnit med särskilt mycket tölt alls... han måste helt enkelt ha varit så arg att han svettades!

Jag ska ringa vår ET, Maria Öhman och be henne komma och kolla Feykir för säkerhets skull, så att han inte har ont någonstans. Är han helt OK får jag försöka boka in en Sylvialektion så snart som möjligt. Hon kommer hem från en tre veckors indiensemester på fredag så jag hoppas hon känner för att "ta itu" med oss! Det kan ju också vara så att han blivit bekväm av att vi ridit längs vägarna så länge... när vi så kommer på banan och jag lyckas "komma åt" honom på ett annat sätt så blir det jobbigt och då protesterar han. Men den här gången ska jag INTE göra som förra vintern och utgå ifrån att det bara är ilska och protester utan så snart som möjligt ta reda på om han har något kroppsligt problem som behöver behandlas!

RIKTIGT obehagligt!!!

Idag vid lunchtid hände något riktigt obehagligt: våra konkurrenter på Nordea här i Luleå utsattes för ett rån. Som tur var blev ingen fysiskt skadad! M h a tungt beväpnad insatsstyrka lyckades polisen faktiskt gripa rånaren inom en timme - han gömde sig på en restaurang bara 50 meter från vårt bankkontor! Det är alltid jobbigt när sådant är inträffar - man påminns om att nästa gång kan det vara min tur att titta in i en pistolmynning... Dessutom vet man ju aldrig om ett rån är det första i en serie så att vi blir drabbade redan samma dag... En av mina kollegor var dessutom med om ett rån för tre år sedan, när hon jobbade på ett annat Handelsbankskontor. Faktiskt av samme rånare som var i farten idag.

När dagens rån inträffade satt jag på en lunchrestaurang i samma kvarter som Nordea. När jag kom ut från restaurangen förstod jag genast att något hänt, för det stod massor av polisbilar utanför banken men polisen hade ännu inte hunnit spärra av området. Enligt tidningarna hade rånaren sprungit förbi restaurangen där jag satt, så om jag hade gått ut några minuter tidigare hade jag kanske stött ihop med honom t o m. Olustigt!!! Dåligt påläst måste han i alla fall ha varit som tog risken att göra detta. Numera är det nämligen så lite kontanter på bankkontoren och det som finns ligger i helt slutna system - personalen kan bara få tillgång till sedlar genom att göra uttag på ett konto. Och något konto med riktigt mycket pengar på hade ju rånaren knappast... Systemet som hanterar kontanterna fungerar alltså ungefär som en bankomat. Lite "växelpängar" var också allt den här rånaren fick med sig. Men för bankpersonalen är det ju lika traumatiskt oavsett summan... man vet ju aldrig vad en desperat rånare, kanske också påverkad av både den ena och andra drogen, kan hitta på...

Nytt väderomslag...

...som känns rejält i kroppen... Hade tänkt åka till stallet före jobbet på morgonen, som jag brukar på tisdagarna, men kände mig helt mörbultad när jag vaknade. Insåg att jag inte behövde ha särskilt dåligt samvete om Feykir fick en vilodag till, för han fick ju ett rejält styrketräningspass med massor av snöpulsning i söndags. Efter en rejäl ansträning tar det 48 timmar för musklerna att hämta sig, så jag hade ändå bara tänkt rida ett väldigt lugnt pass idag. Nu fick han ledigt istället och kan ägna sig helt åt att busa med kompisarna i hagen. De har ju fri tillgång till hö nu, sedan i lördags. När de stora rundbalarna körs in i hagarna är det som att trycka på en knapp - hästarna busar och busar och busar! Ja, nu talar vi om vallackflocken alltså, stona är ju inte särskilt lekfulla av någon anledning.



För att SMHI inte ska missförstå vilket väder vi vill ha lägger jag in två ytterligare bilder som Johan fotade i Mariebäck i söndags. Bakom "silverträdet", till höger skymtar Josefshallen där vi byter om och till vänster Sylvia och Jannes hus.

En av sommarhagarna i vinterskrud.

Rena julkortet!!!

...var det ute idag! Johan följde med till Mariebäck för att byta till vinterdäck på transporten och han hade systemkameran med - vilket borgade för fina bilder till bloggen! Rida "slapp" han dock. Här har han fångat hästskötaren Eva i färd med att hämta Feykir ur hagen. Eva samspråkar med Yvonne vars häst Gabriel syns i bakgrunden.




Eva och "Sillen" (Geisli)

Eva och jag red ut på Sillen och Feykir 1,5 timme i det vackra vinterlandskapet. Gång på gångkonstaterade vi att Johan borde varit med för det fanns så mycket vackert han kunde ha fotograferat! Vi pulsade i djupsnön genom skogen till galoppvägen och lyckades sedan följa den ända till dess den slutade - med en vändplan inne i skogen. Nästa projekt blir alltså att följa den så långt åt andra hållet att vi får veta var den börjar! Men det lämnade vi till en annan dag. Eva och jag satt av och gick sista biten tillbaka till stallet, för vi var kalla om fötterna. Det kändes mest juste för hästarna också - de hade ju fått pulsa så mycket i djup snö att de kunde få en lugn avslutning utan ryttare på ryggen. Ridturen hade definitivt varit betydligt jobbigare för dem än för oss!

Återvände hem igen med massor av fina bilder i Johans kamera - det kommer fler i bloggen framöver!

Vintervackert!

När Johan slutat jobbet idag åkte han ut med systemkameran och fotade - här är ett litet, litet axplock av alla jättefina bilder som blev resultatet:

Agnarna sållas från vetet...

...en sådan här dag när det är drygt minus 20 på morgonen. När jag tillslut skakat hjälpligt liv i onda kroppen åker jag ändå till stallet och träffar där en förvånad Yvonne. "Kommer DU idag, i den här kylan??!! Här har det ringt folk hela förmiddagen och bett oss ta hand om deras hästar för att de inte vill åka hit när det är så kallt!" Nåja, alla är väl inte så tuffa som den här reumatikern?! ;- )

Hittills i vinter har vi utfodrat med hö tre gånger/dygn, men nu hade KG precis kört ut rundbalar i hagarna för att hästarna skulle ha fri tillgång i kylan. De fyrbenta såg väldigt nöjda ut!

Ovan ser ni vägen upp till Mariebäck. För ett otränat öga kan den se helt odramatisk ut. Men i de lugnaste vattnen... o s v. Under denna väg rinner nämligen bäcken där Mariebäckus Odjurus ligger och lurar. Bara så att ni vet. Feykir och jag passerade detta farliga ställe och red till Alviksträsk. Det var så väldigt tyst ute och vi såg inte en levande själ någonstans. Fast Feykir hann se ett par monster, vilket två gånger fick honom att vända på en femöring. Mest tölt blev det idag, men också en galopp i backen upp mot Alviksträsk. På hemvägen mötte vi faktiskt en bil, så det fanns någon fler som gick utanför husdörren idag i alla fall. Otroligt vackert var det ute i alla fall, med all snö och solen som skymtade bakom tunna moln! Jag satt av och gick sista biten hem, för att få värmen tillbaka i mina frustna tår.

Min hästtransport är ganska insnöad... Inte har det fått vinterdäcken monterade heller! Jag är för "klen" för att fixa det själv numera och Johan har inte hunnit hjälpa mig med det. Idag jobbade han, men i morgon är han ledig och ska förhoppningsvis följa med till Mariebäck för att skifta däcken. Det behövs lite snöskottning först, som ni kan se... (I bakgrunden skymtar kyrkan i Mariebäck.)

Skritt på volt - jobbigt men nyttigt

De som jobbar i "snösvängen" vid Norrbottenskusten har minsann fått göra rätt för sig under det senaste dygnet! Pratade idag med en av mina kunder som är i den branschen och han hade börjat tidigt på morgonen igår och jobbat ända till kl 05 i morse... När jag pratade med honom idag på förmiddagen var han på väg ut igen!

Även i Mariebäck hade "snösvängen" jobbat hårt visade det sig. KG hade inte bara skottat vägen och gården utan t o m ridbanan! Jag bestämde mig för att rida där idag, det är verkligen jättelänge sedan sist!

Feykir hade en hel del rimfrost i pälsen - som ni kan se på bilden ovan!

KG hade tyvärr skottat snö över repen som bildar banans grind och dessa hade frusit fast väldigt hårt. Jag är ju en riktig vekling numera, men Fias Nicke kom till undsättning och försökte dra lös dem. Det ena repet satt ohjälpligt fast, men det andra lyckades han nästan dra lös, det fattades bara drygt 1 dm för att grinden skulle gå att stänga... Repet fick ligga på marken i grindöppningen i alla fall och det fungerade faktiskt riktig bra! Feykir tittade mycket misstänksamt på det varje gång vi red förbi och ville inte alls gå nära. Grinden till hagen tycker han är så otäck också - han har råkat få ström ett par gånger och sedan dess räcker det med att det knäpper i den för att han ska bli jätterädd. Fast det verkar bara vara just vid grinden som han har sådan respekt för tråd och rep. Annars kunde han ju bli lika lättstängslad som Reykur - med honom räcker det att lägga ett rep eller en vattenslang på marken runt honom. Han är övertygad om att det är livsfarligt att kliva över!

Jobbade på volt i skritt och flyttade ut bakdelen, som vi fick göra så mycket på senaste Atli-kursen. Sist vi var på ridbanan och jobbade med detta blev vi riktigt ovänner Feykir och jag! Han ville INTE anstränga sig på det viset utan rusade helt enkelt iväg med mig istället! Även idag gjorde han ett par utbrytningar, främst i början när vi jobbade i höger varv. Det är det varv han har lättare för och Atli tyckte att det var bäst för oss att börja med det. Red mest skritt på volten, men även lite övergångar till tölt. Töltade bara några steg och sedan ner i skritt igen för ny övergång. Atli sa att det var själva övergångarna som viktigast i den här övningen.

Töltade lite längs spåret som omväxling innan vi bytte varv. I vänster varv hade jag väntat mig fler protestaktioner eftersom han tycker det är jobbigast att trampa under sig med vänster bakben. Men det fick faktiskt riktigt bra! Blev glatt överraskad och efter en stund bestämde jag att det var dags att avrunda. Ville inte nöta på till dess han började protestera utan mycket hellre sluta när allt kändes positivt! Jag satt av och lyfte undan grindrepet från marken. Feykir blängde misstänktsamt, men var sedan jättemodig och passerade snabbt grindöppningen innan grindrepet hann anfalla.

Våldsamma väderomslag

I går skulle jag ha ridit, men det var plötsligt drygt 20 minusgrader och det kändes i kroppen... Satt hemma framför brasan och hörde hur kylan fick timmerstommen i vårt gamla hus att knaka. Det var väl ungefär vad det gjorde i mina leder också...



I natt var det dags för nytt väderomslag och idag är det nollgradigt och snöstorm! Det har kommit flera dm blöt snö under dagen! Jag passade på att åka till varmvattenbassängen och träna så Feykir fick ännu en ledig dag. Hörde sedan att hästarna hade busat väldigt mycket i hagen - de blev tydligen upprymda av busvädret!

Favoritmusikvideo!!!

Kolla in den härliga musikvideon ute till vänster - med bilder från höstens stora insamling av hästar på norra Island! Över sommaren har hästarna från olika gårdar gått tillsammans på bete uppe i fjällen. Till hösten skiljer ägarna ut sina hästar och tar hem dem till gården igen.

Reykur är född uppe i Skagafjordur, så han har garanterat varit med på några sådana här insamlingar innan han fick flytta till Sverige.

Minusgraderna anfaller!

Regn och slaskväder har - förhoppningsvis inte bara tillfälligt - ersatts av minusgrader och snö. Isvägen, som varit stängd p g a mycket vatten på isen, har öppnat igen och det kändes skönt att ha så mycket närmare till stallet igen när jag åkte dit idag på morgonen.

Bestämde att Feykir och jag skulle rida längs bilvägen mot Avan, för det var ganska länge sedan sist. Termometern visade bara -4 grader, men det blåste rätt friskt och när man kom ut på mer öppna områden hetsade vinden minusgraderna att anfalla. (Ett väldigt målande uttryck tycker jag - har lånat det från Roslund och Hellströms "Flickan under gatan".) Vi töltade på i friskt tempo för att så snabbt som möjligt komma i lä igen. Red sedan vår travslinga inne i skogen. Den slingrar sig så mysigt uppför en liten höjd och nu var det dessutom 1-2 dm snö på stigen så Feykir fick jobba på ordentligt. Han varvade traven med härlig, mjuk Feykirgalopp och jag bara njöt!

När vi kom tillbaka ut på vägen igen hade jag en hel del jobb med att samla ihop honom i tölten, efter skogsridningen. Men å andra sidan hade jag en väldigt mjuk och lösgjord häst i princip "gratis"! Nu hade vi dessutom vinden i ryggen och då var det betydligt svårare för minusgraderna att gå till attack. Himlen började klarna upp så att solen skymtade och all den fluffiga, vita snön på marken och i träden gjorde att det såg ut som ett julkort! Så här borde man alltid få börja dagen, innan man ska till jobbet!

Töltträning och Midurs årsmöte.

I går var det fullt med folk i stallet, trots ruskvädret. Idag var det trevligare väder, men nu var jag ensam nästan hela tiden... Red Feykir 45 minuter längs bilvägen och fokuserade på tölten. Vi red mot Alviksträsk och på ett ställe längs vägen var det ett timmerupplag tidigare i vinter. Feykir tyckte timret var otäckt och även sedan det försvann ur dikeskanterna har han varit väldigt spänd när vi passerat just där. Men nu hade det kommit så mycket snö sedan igår så plogvallarna var jättestora - och uppenbarligen kände han inte igen stället utan töltade förbi utan minsta reaktion! Ibland är det bra med en lättlurad häst! Red några kortare galoppintervaller innan vi vände hemåt igen.

På hemvägen försökte jag göra många, många halvhalter för att samla ihop honom och tillslut kändes det långsamma tempot så stabilt att jag testade att vinkla ut pisken så han kunde se den i ögonvrån. Det obligatoriska "Feykir-hoppet" kom, men sedan rusade han inte iväg, utan jag kunde använda energin till mer samling och fick under en kort stund känna hur han "satte sig" mer på rumpan och kom upp med bogarna. Härligt!!! Det var ju jobbigt för honom förståss och snart hade jag tappat samlingen igen, men så kul att få känna på det i alla fall! Nu vill jag snart rida lektion så jag förhoppningsvis får uppleva fler sådana "halleluja-moments"!

På hemvägen var föresten inte Feykir lika lättlurad längre... när vi skulle passera det tidigare timmerupplaget än en gång hade jag inte väntat mig någon reaktion - men nu var det tyvärr farligt igen...

När jag kom hem från stallet hann jag bara precis duscha och slänga i mig lite mat, för att sedan åka på Midurs årsmöte. Det är inte så ofta man träffar andra miduriter, förutom de som har hästarna i Mariebäck förståss, så det är alltid kul! Dessutom fick vi goda nyheter om Midurs ovalbana som nu byggs på Bodentravet. Underlaget är visst helt färdigt redan, det som fattas är staket och domarkurer. 7-8 juni blir det invigningstävling! Då ska Midur, som tidigare bara kunnat ordna inofficiella tävlingar eftersom vi inte haft godkänd bana, slå på stort och ordna en regional tävling! Hoppas det kommer många ekipage! (Redan förra våren hade vi faktiskt fler ekipage på vår inofficiella tävling än Luleå Ridklubb hade på sin regionala dressyrtävling som gick samma helg!)

En riktig superlördag!!!

Det började faktiskt bra redan natten till idag - efter en veckas knackig sömn p g a värk fick jag äntligen sova riktigt bra! Och sedan bara fortsatte det positiva!

Åkte till stallet på förmiddagen för att rida ut med Eva. Hon och Emelie var redan i Mariebäck och promenerade med Sómi när jag kom. Förra vintern red Eva och jag ett antal gånger till en jättefin väg där man kan galoppera i princip hur långt som helst. (I alla fall har vi hittills aldrig hittat något slut på den.) Förut kunde vi rida dit genom att följa en annan skogsväg som sedan övergick i stig innan man kom fram till "galoppvägen". Men så kan vi inte rida längre... En gång har vi dock tagit oss till galoppvägen genom att rida rakt ut i skogen och sedan följa några traktorspår innan vi hittade en liten väg som ledde oss till galoppvägen och vi bestämde oss för att testa detta även idag. Eva hade fått lov av Syliva att välja vilken häst hon ville, men eftersom vi skulle ut på ett sådant här äventyr var det enkelt för henne att välja "Sillen". Han går verkligen fram precis överallt utan minsta antydan till att tveka! Vi hoppas att det beror på att han är modig och klok och inte på att han helt saknar självbevarelsedrift...

Det såg inte så bra ut för oss till att börja med... vi red ut i skogen och försökte komma ihåg hur vi ridit förra gången. Men det var ca ett år sedan så det var minsann inte lätt... Vi skulle haft Reykur med oss - han hade vetat precis! I brist på Reykur valde vi att följa först ett traktorspår och sedan ett annat, men båda ledde oss fel... När vi vänt tillbaka och hittat ett tredje hade vi mer tur - efter rejält snöpulsande genom skogen kom vi tillslut dit vi ville! Det blev en lååång, härlig galopp längs vår "galoppväg". Och när det tillslut var dags att vända tillbaka hade vi fortfarande inte hittat slutet på vägen! Det blev mycket galopp på tillbakavägen också. Väldigt nyttigt för Feykir att galoppera bakom en så trygg häst som Sillen. Vi passerade bl a ett ställe där stora upplag med timmer tornade upp sig på båda sidor om vägen. Feykir blev väldigt tveksam - men när Sillen obekymrat galopperade igenom passagen vågade även Feykir haka på. Fast det kändes som att han drog ihop sig och blev ovanligt smal när han försökte hålla sig precis mitt på vägen för att inte behöva vara så nära timret...

Både hästar och ryttare var mycket belåtna när vi skrittade tillbaka hemåt genom skogen igen! Nu måste vi försöka rida dit snart igen, så att vi lär oss hitta!

Superlördagen var dock inte över i och med detta, utan fortsatte med hockeymatch! Eva, Emelie och jag hejade fram Luleå till en 5-0-seger mot Linköping. Riktigt härlig stämning var det förståss när det gick så bra för Luleå!

På innelistan just nu:

1. snösulor
2. snösulor
3. snösulor
4. rida Feykir med snösulor
5. "Frälsaren" av Jo Nesbö (= en riktigt bra ljudbok att lyssna på när isvägen är stängd så jag måste köra lååånga vägen till och från stallet.)

Efter flera dagars regnande fick vi idag äntligen snö istället - härligt! Red 45 minuter längs bilvägen i alla fyra gångarterna - utan att Feykir halkade en enda gång! Det är verkligen suveränt med snösulor! Han hade fått två vilodagar, så han var jättepigg och laddad, men skötte sig faktiskt över förväntan ändå! Men jag såg till att han fick "tölta av sig" ganska rejält innan han fick galoppera, för att han skulle vara lite lugnare. Det fungerade - han försökte varken kasta sig ner i något dike eller tvärnita i galoppen. Men han är väl en mogen kille nu... hm... vill allt se fler bevis innan jag tror på det!

I början av ridturen kändes han lite stel, så jag började med att flytta honom för vikthjälperna. Eller "Kast med liten häst" som Malin S kallar det - vilket hädanefter ska bli min beskrivning av övningen också! Efter många sådana "kast", öppna i både skritt och tölt, framdelsvändningar samt lite galopp kändes han mycket mer mjuk och lösgjord. Det gjorde förståss sitt till att han inte behövde gå och halka p g a styltor i hovarna, utan kunde slappna av på ett helt annat sätt.

När vi var nästan hemma igen fick han dock värsta chocken: i unghästhagen stod en unghäst!!! (Tydligen totalt otippat...) Feykir tvärstannade, blev stel som ett järnspett och började vibrera i hela kroppen. I nästa stund får han syn på ett stort svart monster som i full karriär kommer mot oss från skogen och Feykir spänner upp sig ännu mer! Hm... det var Lukka som lugnt och stilla kom skrittande med Fias man Nicke på ryggen. Som sagt - jag vill ha betydligt fler bevis innan jag börjar kalla Feykir för mogen!

Feykir fick guldstjärnor i kanten!!!

Återvände till stallet igen på kvällen efter jobbet. I väntan på hovslagaren tog jag in Feykir i stallet. Det var inga andra hästar inne, vilket alltid gör Feykir väldigt stressad. Han studsar till för minsta ljud utifrån... Inte så bra utgångsläge när han ska bli skodd! Därför hämtade jag in en häst som behöver ständig stödutfodring och lät honom stå i en box och tugga hö. Det hade avsedd effekt så när hovslagaren kom en stund senare var Feykir hur avslappnad som helst.

Det har ju varit en del problem med hovslageriet under åren - Feykir har inte förstått hur han ska placera hovarna för att hålla balansen... Hovslagaren ställer honom med hovarna optimalt placerade, men just när hovis sedan lyfter upp en hov flyttar Feykir om benen så att han sedan måste stå och vingla och nästan ramlar omkull. Eller också står han rätt en liten stund men sedan hoppar han till och flyttar om benen med vingel som resultat... Det är som att han ska bevisa för sig själv att det inte går att hålla balansen när man blir skodd...

Förra gången gick det ändå ovanligt bra och vi hoppades att han hade börjat förstå vitsen med att "stå rätt". Och idag gick det faktiskt ÄNNU bättre!!! Några gånger när hovis just lyft en hov verkade det som att Feykir var på väg att hoppa till och flytta hovarna, men så ändrade han sig och snart slappnade han av och verkade tycka det kändes bra. Hovis berömde honom jättemycket och Feykir kråmade sig belåtet! Precis som Reykur tycker han att beröm från hovslagaren är något speciellt och ser väldigt mallig ut! När alla fyra hovarna var skodda - MED SNÖSULOR - sa hovslagaren: "Sköter han sig så här suveränt nästa gång också hör han till eliten i stallet!!!" Jag håller tummarna - om vi får det här att fungera nu bör det ju vara okomplicerat med hovslageriet under resten av Feykirs liv!

Nu ser jag fram emot torsdag, när jag får testa snösulorna! I morgon har Feykir ledigt och jag tränar i varmvattenbassängen.

Varmt ute och kallt inne...

Åkte till stallet för att morgonfodra, men när jag kom fram hade KG hunnit före så hästarna stod redan och mumsade hö för fullt. Jag gick upp till Josefshallen för att äta min frukost och blev förvånad när jag såg snöiga fotspår inne på golvet. Hade någon redan hunnit vara här på morgonen? Men så insåg jag hur oerhört kallt det var och såg att någon stängt av elementet... Det var helt enkelt snö från igår som inte hade smält eftersom det var frysgrader här inne! Tur att det inte var -18 grader ute, som i går morse i alla fall! Jag startade elementet (ett konvektorelement med fläkt) och satte mig precis i utblåset för att hålla värmen. Det blev många koppar varmt te till frukostmackorna! Egentligen borde jag nog ha vädrat innan jag satte på elementet, det var definitivt varmare ute än inne...

Efter ett par dagar med riktigt vinterväder var det nu +1 och takdropp igen... Feykir var väldigt fånig i början av ridturen och jagade upp sig så snart det rasade lite snö från träden... Red mot Alviksträsk och töltade nästan hela tiden - bara korta andhämtningspauser i skritt då och då - för att försöka undvika styltor i hovarna. Det gick ganska hyfsat att rida ändå, han halkade bara till ibland. Men när vi kom fram till sjön och den större vägen var det betydligt isigare och han for runt som Bambi på hal is, så då vände vi hemåt igen. Jag satt av och knackade isen ur framhovarna m h a stigbyglarna. Men hur skulle jag göra med bakhovarna? (Hade förståss inte kommit ihåg att ta med hovkrats...) Jag har sett att endel har stigläder där man lätt kan plocka lös en stigbygel, men det har inte jag... Testade tillslut att lyfta upp ena bakhoven och sparka loss isen med min ena fot. Det gick faktiskt! På samma sätt kunde jag rensa även den andra bakhoven och Feykir stod nu på "fast mark" igen. Töltade sedan nästan hela tiden på hemvägen, för att det förhoppningsvis inte skulle bildas nya styltor. Eftersom han knappt fått någon skrittpaus satt jag av tidigt och gick resten av vägen hem istället. Det var ju varmt ute idag så han hade blivit rejält svettig. Även jag var väldigt varm. Jag hade tagit på mig extrakläder för att hålla värmen i Josefshallen och inte tänkt på att ta av lite av dem innan jag for ut och red... Nu frös jag definitivt inte längre!

Lille Kyndills sår efter kastrationen har läkt så bra att han ska få börja gå tillsammans med ungstona idag. Synd att jag inte kunde stanna kvar och se när de släpper ihop dem - jag gissar att det kommer att bli mycket bus och lek! Men endel måste ju jobba också...

Med fara för eget liv - TVÅ gånger!!!

Idag hade Eva fått låna "Sillen" så vi skulle få sällskap ut på ridtur. Eftersom han är en sådan häst som går fram precis överallt (tror inte ens vet hur man gör när man tvekar) bestämde vi oss för att rida vägen över diket där Feykir hade så traumatiska upplevelser på nyårsafton. Det hade kommit två dm fluffig nysnö under natten, men nu klarnat upp så det var en riktigt härlig vinterdag när vi red iväg!

Sillen hade vilat ett tag och var så pigg att Eva fick sitta och bromsa hela tiden. När vi kom fram till det farliga diket gick Sillen naturligtvis helt utan problem genom geggan och upp på andra sidan. Jag hade trott att Feykir skulle följa efter, med lite övertalning, eftersom han ändå tillslut hade vågat gå över sist. Men nu var det tvärstopp! När Eva och Sillen väntat en stund på andra sidan kom de tillbaka för att ge oss draghjälp en gång till. Men Feykir vägrade fortfarande sätta ner en endaste framhov i den där geggan... Inte ens när Eva och Sillen fortsatte framåt och försvann bakom en kurva vågade han - trots att han blev bekymrad över att bli ensam. Efter en stund kom Eva tillbaka och vi konstaterade att vi borde ha ridit rundan åt andra hållet, så att vi hade draghjälp av att vara på hemväg. Men vi hade ju trott att det skulle gå ganska bra den här gången... Tillslut lät jag Eva ta Feykir som handhäst, så att han fick gå riktigt tätt intill Sillen, samtidigt som jag gick bakom honom och "knackade" lite på rumpan med pisken. Då gjorde han ett jättehopp, landade nere i geggan och tog sig sedan upp på andra sidan. Min jättemodiga häst fick förståss massor av beröm samt en godis. Vi kunde konstatera att han i alla fall inte hunnit jaga upp sig lika extremt den här gången - sist flåsade han som en blåsbälg och var alldeles stirrig när han tillslut vågat sig över, men nu var han ändå ganska lugn.

Vi bestämde oss för att rida en bit längs vägen och sedan vända tillbaka samma väg, för att han skulle få gå över diket en gång till. Eva och Sillen drog iväg i full galopp innöver den slingrande skogsvägen och Feykir & jag var inte sena att haka på. Vi red så att nysnön yrde åt alla håll - härligt!!! Efter några sådana galoppsträckor samt rejäl snöpulsning - där snön bitvis gick upp till magen på hästarna - vände vi tillbaka igen. När vi kom till "farliga diket" lät jag inte Feykir lämna någon lucka till Sillen, som förståss gick först hur oberörd som helst, utan drev på med stadiga skänklar. Feykir stannade till någon sekund och gjorde sedan ett jättehopp. Men precis som förra gången satsade han mer uppåt än framåt, så han landade med bakbenen nere i geggan. När han sedan var uppe på fast mark igen suckade han tungt. Eva vände sig om och skrattade: "Man behöver inte titta efter för att veta om ni kommit er över - man hör det på Feykirs belåtna suck!"

Tillbaka i stallet konstaterade jag att man aldrig känner sig så harmonisk som efter en ridtur där man fått galoppera på ordentligt. Och det verkade som att det inte bara gällde ryttarna!

Seee nu tittar lilla solen in igen!!!

Så brukar min pappa glatt sjunga när solen tittar fram - och idag hade jag god lust att göra detsamma! Så här fint var det hemma i Kyrkbyn!!!

Reykur-Eva och Emelie kom till stallet idag och Eva fick låna en häst så att hon och jag kunde rida ut tillsammans. En liten bit i alla fall - det var nämligen en häst som håller på att sättas igång efter att ha varit halt så de måste ganska snart vända hemåt igen. Feykir hade redan tidigare visat tydligt missnöje när jag ville böja honom lite och förmå honom att trampa under sig med vänster bak. När våra kompisar så vände hemåt men vi skulle fortsätta blev väl inte hans humör bättre direkt... Fast ganska snart skärpte han faktiskt till sig och slutade med de värsta protesterna. Men han gjorde verkligen inget gratis, så jag fick jobba rejält under hela ridturen för att få lite samling i tölten och därmed hålla honom lätt i framdelen. Det blev endel styltor idag också, vilket fick Feykir att halka runt, så jag vågade bara skritta och tölta. Ser verkligen fram emot att få på de där snösulorna så att vi kan galoppera igen! Dessutom behöver vi definitivt några rejäla träningspass på ridbanan - det är betydligt svårare för honom att lura mig där!

Emelie, 11 år är föresten än RIKTIG hästtjej. När de var på väg till stallet i Evas bil idag blev de tvungna att stå och vänta en stund i en korsning där en annan bilist uppträdde väldigt klumpigt. "Nåja, sa Eva, vi kan vänta, vi har ju inte bråttom." Då tittade Emelie helt frågande på henne: "Vadå inte bråttom??? Vi ska ju till stallet??!!!"

Jag vill ha Kallaxmetrologerna tillbaka!!!

Plusgrader och snöblandat regn - i januari, i Norrbotten... Jag har faktiskt en teori om varför det blivit så här snett med vädret. Det har inte alls med växthuseffekten att göra, utan något helt annat. Tidigare var det Kallaxmetrologerna på F21 som hade ansvar för norrbottensvädret (alltså väderprognoserna i P4) men sedan årsskiftet har av någon anledning SMHI fått ta över detta. Och det ser man ju hur det går när man låter sörlänningar hantera vintervädret! Inte vet de väl en Norrköping hur det ska vara i Luleå i januari??!! ;- )

Snöblandat regn kunde dock inte vara en ursäkt för att ge Feykir en vilodag - utan jag gjorde ett försök att rida ut längs bilvägen och försökte hela tiden hålla oss i bilspåren för att förhoppningsvis undvika styltor. MYCKET nyttigt att hela tiden försöka bestämma placeringen på vägen!!! Vågade knappt skritta heller, bara korta andhämtningspauser mellan töltintervallerna. Hoppades att det inte skulle komma så många bilar, så att vi var tvungna att rida ut på vägkanten där det var mer snö. Hade jättetur - såg en enda bil och den svängde av innan den kom förbi oss! Det blev en kort och intensiv ridtur, med långsam tölt och samling. Ett styrketräningspass skulle man kunna säga. Särskilt som jag bara vågade ge honom korta, korta skrittpauser. Men när det fortfarande var ganska långt hem satt jag av och gick med honom tillbaka till stallet så han skulle få hämta andan. Om han fick styltor i hovarna skulle det ju vara lättare för honom att hålla balansen utan någon på ryggen, tänkte jag.

Nykastrerade Kyndill hade fått komma ut några timmar idag i en liten sjukhage. Han såg MYCKET nöjd ut med det! Han måste ju undra vad han dragit på sig för straff - som hämtas från kompisarna i hagen, opereras och sedan får stå inne i en box och ha skittråkigt!!! Han som är van att vara ute dygnet runt med sina polare! Men det verkar läka fint så snart får han nog gå ute med ungstoflocken.

Lilla Haminga håller på att avvänjas från mamma Hamradis. Hon får vara kvar i ungstoflocken medan Hamradis tas in på stall ett antal timmar per dag. Haminga har alltid varit ett så oerhört självständigt och tufft litet föl. Men det är klart att det är skillnad på att själv springa iväg med möjligheten att återvända till mamma om det blir spännande och att plötsligt inte ha mamma i närheten.

Hovslagaren

Ringde hovslagaren för att boka in en tid för skoning. Råkade nämna att jag ser fram emot att få snösulor på Feykir. Men så kom jag på att min hovslagare inte är särskilt förtjust i sådana... "Hoppsan, det skulle jag inte ha sagt, nu har du väl inte tid att sko Feykir..." "Jodå, sa han, i maj kan jag nog klämma in honom...då behöver han ju inga snösulor..." Tur att han skojade - fick en tid redan på tisdag!

Ridning i mörker

Feykir och jag red ut med Fia och Lukka idag. Jag hade min fiffiga boglampa på Feykir, för första gången på mycket länge. Det gamla uppladdningsbara batteriet till den har tagit slut, så jag har köpt ett nytt. För att ansluta lampan till detta behövde man byta ut kontakterna på lampsladden. Nu visade det sig att sladden blivit för kort! Jag har sytt en ficka på ett schabrak - för att förvara batteriet i under ridturerna. Men tyvärr räckte sladden inte ända till den där fickan... Jag stoppade batteriet i min jackficka istället och anslöt lampsladden när jag suttit upp i sadeln. Tyvärr visade det sig att de nya kontakterna inte funkade något vidare heller... de lossnade då och då under ridturen... Då var det tur att Fia hade sin pannlampa!

Vi red ca 1 timme längs bilvägen och höll oss hela tiden i bilspåren för att undvika styltor i hovarna. Jag får rida lite annorlunda i mörker. I vanliga fall brukar jag bara vinkla ut pisken lite, så att Feykir ser den i ögonvrån. Det räcker för att starta hans turbo i bakdelen. Men i mörkret ser han ju inget spö så då måste jag jobba mer med skänklarna...

Tillbaka i stallet fick Feykir imponera på Fia genom att stå kvar inne i boxen, med öppen boxdörr, medan jag blandade hans mat. Med Reykur behövde jag aldrig stänga någon boxdörr, så i början tyckte jag att Feykir var hopplöst rymningsbenägen... Men sedan kom jag på att vi kanske måste träna lite, så att förstår vad jag förväntar mig, och nu är han fantastiskt duktig!

Skitväder!!!

Hade planerat att träna på ridbanan idag. Det var verkligen på tiden - har inte ridit där sedan början av december - innan vår Vietnamresa! Det snöade när jag åkte till stallet, men termometern i Mariebäck visade 1,5 minusgrader så jag trodde inte att snön skulle medföra något problem. Det gjorde den dock... Feykir fick styltor i hovarna på en gång och min "snubbel- och halkpelle" blev som Bambi på hal is... Jag blev så besviken, hade t o m trott att vi skulle kunna galoppera... Jag är ju dessutom bortskämd efter många år med Reykur som knappt har vare sig halkat eller snubblat i sitt liv... Efter tio minuters skrittande/halkande på banan gav jag upp och gick tillbaka till stallet igen. När jag precis sadlat av kom Fia tillbaka efter en ridtur. Hon hade ridit längs bilvägen och där klarat sig från styltor! Men nu orkade jag inte sadla igen, plocka fram reflexer m m så Feykir fick (i alla fall nästan) vilodag. Fia och jag bestämde i alla fall att vi ska rida ut tillsammans på onsdag.

Christina har hämtat hem sin unghingst (en av alla Berserkuravkommor här omkring) från unghingstbete och han kastrerades idag för att kunna gå tillsammans med ungstona i Mariebäck. När jag kom hade veterinären nyss åkt och Kyndill stod i en box och var ganska groggy. Men innan jag åkte igen hade han redan börjat piggna till och gnäggade efter de andra hästarna. Feykir var också hingst när jag köpte honom, men Nina K fixade kastreringen nere på Örnäs så jag var inte inblandad i det mer än att jag betalade veterinärräkningen.

Det är kul att få chansen att se så många unhästar efter samma hingst - det har jag aldrig gjort förut. Av vad jag sett hittills verkar alla väldigt lika sina resp mammor. Fast en har Berserkurs huvud i alla fall. Förhoppningsvis har de alla hans rörelser, när de väl börjar ridas om några år!

Än en gång: arg Anna rider bättre!

Efter gårdagens töltträning hade jag tänkt att vi skulle rida mycket galopp idag - för att Feykir skulle få ha det riktigt roligt. Tog vänster nere på bilvägen och förvånades än en gång över att Feykir alltid vill svänga höger där. Jag rider åt höger när vi ska töltträna - eftersom vägen där är plan helt utan backar. När vi rider åt vänster däremot, där det hela tiden är små backar upp och ner, brukar vi rida mycket galopp så det borde han ju tycka är roligare och inte alls lika jobbigt! Men han vill ändå alltid svänga höger... Jag fick dock min vilja igenom och vi svängde vänster.

Oavsett var vi rider brukar jag börja med tölt, så att han ska hinna busa av sig det värsta, för det känns som jag har bästa kontrollen i tölt. Men idag lät jag honom börja med att galoppera... Han började kasta med huvudet och några gånger körde han ner det mellan frambenen. "Bara han inte får för sig att börja bocka!" tänkte jag. Då fick han plötsligt ett frispel och kastade sig 90 grader åt vänster - från ena dikeskanten till den andra. Han såg inte till att landa på broddarna heller - utan benen for åt alla håll och det var SÅ nära att vi gick omkull. Matte blev arg och gav honom ett rapp i rumpan - och sedan ägnade vi resten av ridturen åt att tölta. Var han inte tröttare än så efter gårdagen så orkade han minsann tölta idag också! Än en gång kunde jag konstatera att arg matte rider bäst - och på bitvis jobbade han riktigt bra i samlad tölt!

I går kväll var vi föresten och såg Arn-filmen. Den svarta arabhingsten han rider är bara sååå vacker!!! Nästan lika vacker som Feykir t o m! ;- )

Bromsa först dig själv och sedan hästen!

Red ca 1 timme idag, till Alviksträsk. Det var första gången på väldigt länge som vi red ända in i byn och det var rejält spännande för en av oss... En riktig tvärnit blev det mitt i töltandet - tur att jag har bra knävulster på min sadel! Feykir var stel som ett järnspett och stirrade upphetsat ner mot en gård. Ve och fasa - det gick faktiskt en människa där över gårdsplanen!!! * SUCK!!!*

På hemvägen tränade vi kort tempo tölt. Det gick faktiskt riktigt bra att hålla nere tempot idag! Alltså passade jag på att höja svårighetsgraden genom att kräva mer samling. Feykir hävdade bestämt att den ökade drivningen innebar att han skulle springa fortare - så vi var inte helt ense där... Jag märker att jag har så lätt att ramla framåt i det här läget, istället för att sitta ordentligt på rumpan och bromsa upp med sitsen. Hörde plötsligt för mitt inre öra Atli säga: "Du ska först bromsa upp dig själv - sedan hästen!" I många fall räcker det väldigt långt med att bromsa upp sig själv, d v s flytta vikten bakåt och sitta ordentligt på rumpan!

På senaste kursen var Atli så noga med att jag alltid först måste använda skänklar och spö innan jag fick ta i tyglarna, även t ex om Feykir föll ner i trav ur tölten. "Skänklar och spö så att du får med bakdelen, sedan kan du använda tyglarna ifall det behövs!" Jag har verkligen försökt rida så det senaste halvåret och jag tycker att mina försök ger bra resultat! Men jag behöver visst lägga till att jag måste räta på mig eller luta bakåt också, innan jag får ta i tyglarna!

De senaste dagarna har jag kunnat åka isvägen över älven när jag åker till och från stallet. Jätteskönt, då blir det så nära! Dessutom ingen tid att passa - som med färjan... Det har ju inte varit någon riktig kyla i vinter, men i alla fall tillräckligt för att isvägen nu är öppen för fordon på max 3 ton. Så här vackert var det när jag åkte hem över isen idag!

Här börjar isvägen.

Det är föresten inte vilken dag som helst idag - utan dagen då jag och Johan har varit tillsammans i 19 år! Det ska vi fira med att gå på bio och se Arn-filmen. Jag ser fram emot många scener med fina hästar!

Morgonfodring och ridtur

Började inte jobba förrän vid lunch idag, så jag åkte till stallet på morgonen. Det är verkligen tacksamt att morgonfodra - flera av hästarna "huckrar" så välkomnande när man kommer! Fyra av hästarna i stohagen behöver mer hö än de övriga, men som allt annat hos Sylvia löses det på ett mycket rationellt sätt. Området utanför vinterhagarnas grindar och fram till stallet är också inhägnat och i denna inhägnad står rundbalarna med det hö som vi fodrar ur. När man lagt ut lite hö i stohagen behöver man därför bara öppna grinden och ropa på de fyra stona så kommer de springande. Sedan får de stå och äta direkt ur rundbalarna några timmar. Mycket smidigt! Medan hästarna mumsade sitt hö åt jag min egen frukost i Josefshallen innan det var dags för en ridtur.

Feykir hade vilodag igår och vilodagar har definitivt inte någon positiv inverkan på hans koncentrationsförmåga... Det var väääldigt mycket bus idag och det verkade inte spela någon roll hur många gånger jag försökte säga åt honom på skarpen... Vi red mot Alviksträsk och tog vänster vid sjön. Mycket tölt blev det, men några lite längre galoppsträckor också. Jag var väääldigt noga med knäslutet i galoppen för att vara beredd ifall han skulle tvärnita för något. När han är på sådant här bushumör vet man ju aldrig vad som händer... Men det blev bara några mindre hopp och jag satt fortfarande kvar på ryggen när vi saktade av igen. På hemvägen red vi fram och tillbaka över vägen med framdelsvändningar vid dikeskanterna. Sedan försökte jag verkligen rida riktigt kort tempo tölt. Red kortare intervaller för att han inte skulle hinna dra iväg i tempo. Intervallerna löste sig föresten ganska automatiskt. Tidigare på morgonen hade jag haft känslan av att vara enda vakna människan i världen, men nu började det komma bilar så att vi fick sakta av till skritt gång på gång. Det visade sig att alla var kompisar på väg till stallet!

Grattis på födelsedagen!

SMHI hade hotat med riktigt kallt väder idag, som så många gånger förr på nyårsdagen, så någon ridning hade jag inte räknat med. Men hade ändå lovat att åka till stallet och lunchfodra - för något ska man ju göra på nyårsdagen! Nu visade det sig att temperaturen inte var lägre än -12 grader, så det blev ändå en ridtur!

Feykir blir åtta år idag, på alla hästars födelsedag. Ända sedan jag köpte honom, när han var 1,5 år, har jag kallat honom för "min lillkille" - både p g a hans ålder och för att han är så mycket yngre än Reykur. Han beter sig ofta som en "lillkille" också - med stora problem att fokusera på arbetet.... Men nu är det på tiden att det blir ändring på den saken! Han är ju alltså åtta år nu och dessutom den äldsta häst jag har (ja, på pappret alltså - inte i hjärtat) så fr o m i dag ska jag tänka på honom som mattes stora kille istället!

Ovan ser ni hur härligt rimfrostig mattes stora kille var när han kom in från hagen idag! (Det är läckert att man ser rimfrosten så väl på en svart häst - sådana här bilder kunde jag inte ta på min skimmel...) Vi red en timma idag, längs bilvägen och två rundor i skogen. Började och avslutade med tölt samt red trav och galopp där emellan. I början var det en hel del bus, men sedan skärpte han till sig.

Så här härlig såg mulen ut när vi kom tillbaka från ridturen igen!

Det är inte bara alla hästar som fyller år idag - det gör min lillasyster också. Stort GRATTIS Kristina!!!

Det var dessutom min kära (styv-)farmor Adéles födelsedag idag - hon skulle ha blivit 102 år idag om hon fortfarande levt. Här finns en fin tidningsartikel om henne: http://www.norran.se/sektion_c.php?id=26982&avdelning_1=123&avdelning_2=148