Bloggåret 2008 - en årskrönika i bilder!

Januari

1/1 Feykir 8 år! Nu är han ju faktiskt inte liten längre!!!

Februari

ET-Maria behandlar honom i korset ännu en gång. (Och i maj kan hon sedan konstatera att han är helt återställd och jämnt musklad igen - men det tog 1,5 år!)

Johan fotar en massa vackra vinterbilder! (Varav de flesta tyvärr försvann i en diskkrasch i samband med säkerhetskopiering...)

Mars

På långfredag rider Eva och jag på långtur längs isvägen i Luleå skärgård!

...galopp över de härliga vidderna!



April




Vi får testa Midurs ovalbana på Bodentravet för första gången!



Maj

Vindurs vårtävling, 2:a i T8 (tölt) och 4:a i V5 (fyrgång).



Juni

Midurs invingningstävling. Vi eskorterar landshövdingen, får 5.07 i fyrgångsuttagningen...

...blir fyra i fyrgångsfinalen och femma i töltfinalen.

I programbladet har Handelsbanken sin snyggaste annons någonsin!






Juli

Besök hos finaste Reykur på Örnäs! Hans favorit, blå kammen, var förståss med!

Reykur är ju för "matcho" för att gnägga, men mulen "fladdrar" när han känner igen matte!







Augusti

Fia fotar denna bild på Feykir som vaktar sin "stressiga" flock!

...och på Vindurs hösttävling har våra hästar så här taskiga tävlingsnerver! Visst ser Feykir särskilt laddat ut?! ;- ) Det är förståss han som ligger helt utsträckt till vänster...

I fyrgångsfinalen fick Feykir och jag 5,0 eller 5,5 av alla domarna på allt utom tölten! Vi kom trea på dessa poäng, men en domare hade faktiskt oss som tvåa i både trav och galopp!

I tölten blev vi fyra... så totalt fick vi en röd och en gul rosett!





September

Midurs hösttävling. Nu började jag få lite ordning på tölten!

...vilket resulterade i en blågul rosett i T8!!!

Var även MKT nöjd med vår prestation i fyrgång. Vi fick faktiskt 5.0 eller 5.5 på alla moment av alla domarna under både uttagningar och finaler (både tölt och fyrgång) på denna tävling!

Oktober

Atlikurs x 2. På första kursen sa Atli: "Bitvis ser han riktigt trevlig ut i tölten!"

Fick jobba med trav i lång, låg form. Detta fick vi även i läxa till nästa kurs. Det blev därför tre veckor "muskelbyggartrav" på böjda spår!

...och på Atlikurs nr 2 fick vi beröm för att vi jobbat så bra med traven! Fast nu hade vi nästan glömt det där med tölt... Nåja, det får vi väl "fixa" nästa år?!





November



Pappa och mamma träffade Ingvar Kamprad




December

Dagen efter terminens sista ridlektion skulle jag göra en liten titthålsoperation, gå hem samma dag och vara sjukskriven en vecka. Men det blev en mycket större operation, med buköppning, inläggning, fyra veckors sjukskrivning och låååångt riduppehåll... Det här är på kvällen efter operationen när jag precis lyckats sätta mig upp på sängkanten för första gången. "Skönt att du inte ser lika blek ut längre!!!" utropade Johan. Jag undrar hur jag såg ut när han såg mig direkt efter operationen???

10 dagar efter operationen vågade jag mig ÄNTLIGEN ut så att jag fick klappa Feykir. Och här kunde jag ju nästan gå upprätt igen! Även om det var med små, långsamma steg...

Feykir har jullov och fri tillgång på hö i hagen! :-O

"Lillejul" i stallet med Eva och Emelie 22 december.

30/12: Feykirs oplanerade jullov är slut, Eva rider honom för första gången!

Vädervarning klass 3 vid Norrbottenskusten! :-O

"Mycket extremt väder som kan innebära stor fara för allmänheten och mycket stora störningar i viktiga samhällsfunktioner. Allmänheten uppmanas att följa upp ny information på Internet, radio eller TV."

"Vädret förväntas skapa stor oreda och fara för både liv och samhällsfunktioner. Det kan innebära att el- och telenät slås ut och att det är förenat med stora risker att färdas med bil på vägarna, till och med att vistas utomhus. "


Här sitter vi nästan och håller i oss nu - när stormvindarna skakar vårt lilla hus... och då väntas stormen trappas upp framöver... Tur att det är en stadig timring i alla fall! Fast då och då låter det som att taket ska blåsa av... Min lillasyster Kristina sitter just nu på bussen hit från Umeå, för att fira nyår med oss (och sin födelsedag i morgon!) Jag pratade just med henne på mobilen. De hade lämnat Skellefteå och hittills hade allt gått bra, men det blåste inte heller så mycket där nere. Hoppas det går lika bra sista biten till Luleå - det är nämligen en dubbeldäckad buss så de här kraftiga vindbyarna borde kunna slita tag i den ganska ordentligt...

Enligt uppgifterna från SMHI ska ovädret kulminera vid middagstid - precis då Kristina väntas anlända till Luleå busstation. Enligt uppgifterna ska man inte vistas utomhus eller köra bil om det inte är helt nödvändigt... men för oss är det ju faktiskt det, för vi kan ju inte lämna "Fialotta" i sticket på busstationen!

Edit: Nu har vi hämtat syster på busstationen. Det var tur att hon bara skulle till Luleå - för vädret gjorde att bussen stannade i Luleå. Otur för dem som skulle vidare!

Eva + Feykir = Sant!

Idag var det premiärdags: Eva skulle för första gången rida Feykir! Jag höll tummarna stenhårt för att han skulle sköta sig snyggt. Men med en flygledare på ryggen kan väl inget gå fel?!

Så här vackert väder var det dessutom - så denna bild hade kunnat vara fotad idag.

Eva hade stränga order att GENAST ringa mig när hon kom hem igen så att jag fick en rapport! När hon ringde var hennes första fråga: "Har du legat sömnlös i natt inför detta?!" Men det hade jag ju inte, som tur var.

Det hade i alla fall gått riktigt bra för dem! I början hade hon upplevt honom lite stressig och ofokuserad, men när de börjat jobba med sidförande och serpentiner blev det betydligt mer fokus på henne och mindre på allt spännande runt omkring. De hade varit ute hela 1,5 timme, men då hade de skrittat ganska långa sträckor mellan varje trav/tölt/galoppsträcka, eftersom han ändå vilat ganska länge nu.

Gångartsmässigt så tyckte hon att tölten var lite knepig att få till... men det hade gått lite bättre på hemvägen i alla fall. Övriga gångarter hade (förståss) fungerat utan problem. De red bort till Alviksträsk och genom byn innan de vände hemåt. Nere vid sjön träffade de på några skotrar och Eva var lite fundersam på om Feykir skulle bli rädd, men den första brydde han sig inte alls om. Och när den andra kom stannade han visserligen, men det var snarast för att han blev intresserad och ville titta på den riktigt ordentligt.

När de var nästan hemma igen kom de ikapp Sylvia som var ute på promenad med hundar och barnvagn. (Synd att Sylvia inte red också - då hade ju Eva kunnat få lite tölttips!) Eva lät Feykir få lång tygel medan hon skrittade hem tillsammans med Sylvia. Efter en liten stund tänkte hon uppmuntra Feykir med en liten klapp - men inte på halsen utan på sidan bakom sadeln... Det var han uppenbarligen INTE beredd på - utan satte iväg som skjuten ur en kanon! Eva hade ju dessutom helt långa tyglar, så det tog en liten stund innan hon hunnit korta upp dem, men då var det ju inget problem att bromsa honom. (Och, som sagt, en flygledare har ju alltid nerverna under kontroll.) Sylvia skrattade så gott åt fånige Feykir: "Han tror ju alltid att man ska slå ihjäl honom!"

När jag var i stallet sist mätte jag Feykir med viktmåttbandet igen och det visade fortfarande samma vikt som för tre veckor sedan när de precis börjat få fri tillgång på hö. Jag kände även över revbenen och de kunde fortfarande anas genom vinterpälsen. Min bedömning blev därför att han faktiskt inte börjat bli tjock ännu. Däremot har han definitivt fått större omfång längst bak på magen - men det är nog snarare att han är fullproppad med hö!

Idag hade även Sylvia sagt till Eva att Feykir faktiskt håller sig smal fortfarande - så då är det alltså inte bara önsketänkande från min sida! Och fortsätter Eva att rida honom någorlunda regelbundet till dess jag är tillbaka i sadeln så är prognosen mkt god - för 1,5 timme är nog den kortaste ridturen när Eva är inblandad!

En perfekt skänkelvikning

OBS! Ekipaget på bilden har INGET samband med artikeln! ;- ) Vi försöker ju inte ens göra en skänkelvikning här... men även om vi försökte skulle den knappast ha blivit perfekt!


I brist på möjlighet till ridning i praktiken har jag ägnat mig åt den i teorin. Och hittat en intressant artikel i Ridsport special - med rubriken "En skänkelvikning att ha glädje av". Det är en intervju med dressyrryttaren och tränaren Mads Hendeliowitz som bl a säger följande:

"Det är mer värt med en riktigt bra skänkelvikning än en halvbra öppna eller sluta!" Enligt honom är det en gymnastiserande övning som är bra för alla hästar - den kan t o m ersätta gymnastikhoppning för hopphästar! "När du gör din skänkelvikning måste du sitta mitt över hästen, ha koll på hästen, på sittbenen, ditt kroppsspråk, huvudet och ögonen." Det handlar alltså om att samordna sina hjälper.

Ofta gör man skänkelvikningen på diagonalen och kan då använda hörnpasseringen till att samla hästen och få den framför skänkeln.

Så här gör du en perfekt skänkelvikning:

"Hästen måste hela tiden ha en bra framåtbjudning. Den inre skänkeln ska vara sidförande och den yttre framåtdrivande. Med den inre tygeln regleras ställningen medan den yttre förhåller och mothåller, men det är viktigt att tänka framåt. Den yttre skänkeln är viktig och måste fånga upp bogen. Placera ytterskänkeln lite längre fram och innerskänkeln längre bak."




Ekipaget på bilden har fortfarande inget samband med rubriken! Men på en av de sista ridlektionerna innan juluppehållet fick vi rida mycket skänkelvikningar. SVÅRT! Men när jag tillslut fick till några steg som var riktigt bra kändes också Feykir mjuk som ett gummiband efteråt! När jag läser texten ovan inser jag att en orsak till att jag tycker det är svårt att rida en bra skänkelvikning nog är att jag glömmer bort den där viktiga ytterskänkeln... jag har liksom fullt upp med allt annat! Dessutom avslöjar övningen så obarmhärtigt när man inte lyckas samordna hjälperna...

Förhoppningsvis är det slut på Feykirs jullov snart! Har nyss pratat med Eva om att jag tillfälligt behöver koppla in en medryttare. Hon var ju den första som jag vågade anförtro Reykur åt och nu har jag tillslut kommit till den punkten med Feykir också. Eva berättade föresten att hon också kommer att rida på ridskolan vår! Fast inte i samma grupp som jag... Hon har funderat på ridskolan tidigare, men då har det fallit på att hon jobbar skift och därför har svårt att kunna komma en viss tid varje vecka. Men nu var det en elev som av olika anledningar bara skulle kunna rida var annan vecka under våren och då ska Eva dela med henne. Perfekt! Nu hoppas jag att Eva hinner rida Feykir första gången redan i morgon - för jag är ju så nyfiken på hur det ska gå och vad hon ska tycka om honom. Glömde faktiskt ge henne grundinstruktionen: "Kom ihåg hur du gjorde med Reykur - och gör precis tvärt om!"

Besök hos Feykir igen!

Efter en riktigt, riktigt lång natt kände jag mig lite piggare idag. Perfekt - för nu skulle jag ju få åka till Feykir igen!

Sedan några veckor tillbaka är det isvägen som gäller. Så här såg det ut när jag precis korsat älven och kört upp på land igen - jag vände mig om och fotade denna bild.

Självklart stod Feykir vid ena höbalen och mumsade när jag kom till Mariebäck, men när öppnade grinden kom han genast emot mig. Han var så snabb att jag inte ens hann fota ett bildbevis med mobilkameran! Feykir verkade riktigt nöjd med att få mattes uppmärksamhet igen! Stod en stund och kliade honom i hagen innan vi gick in i stallet. Där "beväpnade" jag mig med "pälsglans" och en mankborste för att redan ut hans man och svans ordentligt.

Alla år med exemhäst har gjort mig vääldigt restriktiv när det gäller att borsta man och svans. När jag köpte Reykur hade han knappt vare sig man eller svans... så jag var verkligen rädd om vart enda tagelstrå! Jag använde aldrig någon borste alls på honom - bara rejäla mängder pälsglans som jag sprayade i och fördelade lite med händerna. Sedan fick manen och svansen själv reda ut sig till nästa dag. I början var det ju inte så mycket tagel som kunde tova ihop sig, men det blev snabbt mer och mer. När jag haft honom knappt fyra år fick jag första gången frågan om han var väldigt sent kastrerad eftersom han hade så fantastisk man och svans!

I Feykirs fall behöver jag ju inte vara riktigt lika rädd om varje tagelstrå... eftersom han tack och lov inte kliar sig. Men jag skulle ju önska att han hade Reykurs låååånga man - ända ner på frambenen - och lååånga pannlugg nästan ner på mulen... Svansen växer i alla fall rejält på Feykir, den får jag klippa ganska ofta för att han inte ska trampa på den, så jag hoppas att även man och pannlugg kan bli lite längre med tiden. Nu sprayade jag i alla fall rejäla doser pälsglans i både man och svans och använde mankborsten till att fördela ut medlet riktigt ordentligt på alla strån. Även om manen alltså inte är så lång så är det rejält tjock. I vanliga fall brukar jag vara väldigt försiktig med pälsglans just i manen, har otrevliga erfarenheter av att få pälsglans på tyglarna och det var INTE roligt!!! Men nu dröjer det ju ett tag innan jag ska rida igen så nu passade jag på.

Fast... det är föresten inte så säkert att det dröjer lika länge innan Feykir ska ridas igen...jag har vissa planer... får se om de går i lås!

När jag åkte hemåt igen tog jag denna bild på färjan som har "vintervila" - precis som Feykir.

Efter en mkt trevlig julhelg med släkten i Umeå åkte vi hem igen idag. Jag har definitivt inte "gjort så många knop" under de här dagarna - har helt enkelt inte orkat - och ändå är jag jättetrött nu så jag ska strax gå och sova! :-O



Läkningen går väl framåt... fast ibland känns det som att det går bakåt... På julafton råkade jag lyfta en aaaningen för tung julklappspåse...och sedan kändes det som att såret spruckit upp lite igen...

Till juldagens kväll kändes det bättre igen, men då spelade jag så roligt spel med mamma, pappa och lillasyster Kristina... Nåja, ska man riva upp lite i såret så ska man väl i så fall SKRATTA upp det, som jag gjorde, för då har man ju i alla fall roligt under tiden?! Som tur var kändes det OK igen redan nästa morgon. Men jag undrar verkligen när jag ska våga mig på att rida igen??? (Spelet - som ni kan ana på bilden ovan - heter "Med andra ord" och rekommenderas alltså INTE till nyligen bukopererade!)

När jag på julafton öppnade paketet från Eva visade det sig föresten innehålla jättesnygga ridstrumpor i olika blå nyanser. Kommer att bli SÅ snyggt till mina jeansridbyxor! I övrigt var det faktiskt inga direkt hästrelaterade julklappar... jo, i o f s kan man definitivt säga att julklappen från banken hör till den kategorin. Det var nämligen ett jättefint underställ, med merinoull i, samt ett par riktigt varma yllesockar. Perfekt för vintriga ridturer med andra ord! Ytterligare en anledning till att hoppas att jag vågar börja rida igen innan sommaren!!!

Det här verkar ju helt tokigt... men nu måste jag faktiskt redan gå och lägga mig! Jag är så trött att det bara snurrar i huvudet...

Bra att ha-sak, igen!

Jag har en sådan SUVERÄN sadelgjordsåtdragare - som tack vare hävstångseffekten gör att jag kan dra åt sadelgjorden utan att få så ont i händerna. Har visat den här förut, men det var ett tag sedan så den får komma med igen ifall någon nytillkommen läsare missat den!

De här bilderna är från förra året. I år har jag inte bara klippt Feykir på hals, bogar och under magen utan även en bit upp på sidorna, så att jag inte riskerar att lugga honom när jag drar åt sadelgjorden.

Kan ju också tipsa om var man köper den:

http://www.teamsolution.se/Sadelspännare.htm

God Jul från Anna och Feykir!

Julkort

När Johan och jag kom till stallet en söndag innan jul höll Sómis skötare och hennes kompis på att förbereda fotografering av julkort. Så här fin var Sómi!

Julhästen i snön!

Johan hjälpte dem att ta några bilder så att båda skulle få vara med på bild. Och som ni ser fick de publik också - unghästarna tyckte det hela var JÄTTEINTRESSANT!

"Lillejul" i stallet med Emelie och Eva

Emelie, Eva och jag träffades i stallet idag för att pyssla med "Sillen" och Feykir samt ha "lillejul" i Josefshallen. Eva och Emelie kom före mig och när de gick ner i hagen för att hämta Sillen gjorde Feykir något helt oväntat: han lämnade höbalen och följde dem hack i häl. De var alltså t o m intressantare än maten! När jag såg det föreslog jag att de ska vara i hagen ofta och länge! ;- )

Sillen ÄLSKAR verkligen att bli ompysslad! Och som ridskolehäst får han väl inte överdrivet mycket av den varan... förutom när Eva och Emelie kommer! Man såg verkligen hur han njöt när de båda borstade och klappade honom. Tillslut undslapp han sig riktigt "njutningsljud"! Ingen av oss hade hört något liknande, det lät som en kombination av gnäggning och belåten suck!

När hästarna var ORDENTLIGT ompysslade fick de gå ut i hagen igen medan vi gick upp till Josefshallen för "lillejul" med både fika och klappar. Vi tände stearinljus (där finns en jättefin adventsljusstake i form av en häst) och hade det jättemysigt med te, choklad, smörgåsar med julskinka resp gravlax och Emelies mammas nybakade bullar!

Tillslut blev det julklappsutdelning också. Emelie öppnade alla sina paket på en gång - Eva och jag fick "dispens" att öppna ett var (det var ju inte RIKTIGA julafton...) När vi var i stallet tidigare hade vi fått se att Emelie kunde kratsa hovarna på Sillen själv - och nu fick hon också en egen hovkrats. En jättefin, röd med ett hästhuvud på! Jag fick vitt te och Eva fick fyra A4-bilder från när vi red ute på isen på långfredag i år. Om någon missat de bilderna så får ni kolla här i bloggen!

GOD JUL HÄSTARNA!!!

Matte åker hem - och Feykir återgår till "julbordet"...!!!

När jag kom hem ringde jag Johan på jobbet. "Oj, vad du låter piggare så snart du fått vara till Feykir!!!" sa han.

Hästarna demonstrerar!!!

Hästarna demonstrerar,

hästarna har fått nog,

hästarna vill ha frihet!

Vi kräver fri tillgång på hö hela vintern.

Vi kräver att alla viktmåttband förstörs.

Vi kräver ett slut på kränkande blogginlägg.

/Feykir och de andra hästarna i Midur

(Nu tar de sig visst ton, Feykir och de andra hästarna... ovanstående meddelande fick jag mig mejlat idag - från min lillebror! Intressant att hästarna använder honom som språkrör - men han stöder förståss grundtankarna: fram för fri tillgång på mat och bort med avslöjande viktmåttband/vågar...)

Påkommen med fingrarna i syltburken!

Eva och jag skulle åka till stallet idag för att hälsa på Feykir. Hon hann dock ändra sina planer - men inte jag! Visserligen har jag ganska rejält ont från operationssåret idag... men nu hade jag ju faktiskt lovat mig själv att få träffa Feykir - så efter lite extra smärtstillande åkte jag i alla fall.








Innerst inne kände jag väl lite dåligt samvete över att jag inte orkat åka dit sedan i söndags - tänk om min stackars häst inte hade det bra?! Men inte verkade det gå någon nöd på honom... hittade honom "med fingrarna i syltburken" - eller som man säger på hästspråk "med mulen i höbalen"... De har fri tillgång på hö sedan i tisdags och eftersom Feykir bestämmer i flocken så innebär det bokstavligen FRI tillgång... Något som han definitivt verkade utnyttja till fullo - även hans päls var full av hö! :- O

Så här härligt rimfrostig var han på rumpan!

Han verkade glad över att matte dök upp och kom genast till grinden när jag ropade. Med försiktiga steg ledde jag honom in i stallet för en pysselstund. Tack vare att det plötsligt var hela 10 minusgrader hade den isiga marken fått en lite sträv yta, så det var inte alls lika halt som igår. Borstade snabbt rimfrosten ur hans päls, innan den skulle hinna tina och göra honom fuktig. Sedan gjorde jag även ett försök att få bort endel hö. Men mest ägnade jag mig åt att borsta hans öron - för det gillar han verkligen! Även i detta fall är han alltså en total motsats mot Reykur. Men Feykir har ju heller aldrig behövt uppleva att få djupa märken skurna i öronspetsarna...







Plockade sedan fram viktmåttbandet. Hade tänkt mäta honom innan de fick höbalarna i hagen i vinter, för att sedan med regelbundna mätningar hålla koll på att han inte går upp så mycket i vikt. Nu hann jag inte mäta precis innan, men de har ju bara haft fri tillgång fyra dagar så det borde ju inte ha hunnit sätta sig runt magen, tänkte jag. Sedan mätte jag och fick hicka! Hade han verkligen hunnit gå upp 20 kilo???!!! Fem kilo/dag??!! :- O Men så kom jag på att jag i vanliga fall alltid har mätt honom just efter en ridtur - då magmusklerna aktiverats och dragit ihop magen. Varje cm på måttbandet motsvarar ju en hel del i vikt... Jag får helt enkelt bortse från mina tidigare mätningar, så länge jag inte kan rida honom innan jag mätar, utan utgå från dagens "startvikt" och se hur det utvecklar sig därifrån.