Fredagsgalopp

 

Efter ett par dagar (och nätter) med mycket värk och därmed stor hästbrist var jag idag "tillbaka på banan" igen - det kändes bra! Fast Hamingja verkade inte riktigt lika positiv, utan gick t o m iväg när jag kom in i hagen... Fast när jag ropat några gånger stannade hon ändå och stod kvar till dess jag kom fram till henne. Och när vi väl gav oss ut på ridtur verkade hon lika nöjd som jag!

Red bilvägen bort mot Avan och skojade till det genom att börja uppvärmningen i trav - då blir ju matte verkligen ORDENTLIGT uppvärmd! Följde sedan upp med tölt innan det var dags för dagens första galopp. Jag försökte vara riktigt noggrann när jag förberedde för höger galopp genom att göra halt från vänstersluta i skritt och när jag tittade över vänster axel samtidigt som jag sköt fram höger höft gjorde Hamingja en klockren galoppfattning! Sedan kunde vi också bibehålla den trevliga galoppen en riktigt lång sträcka! Och när energin började mattas något kunde jag återställa den genom att "tänka" ny galoppfattning - utan att hon blev spänd!

Inspirerad av detta red jag upp på kalhygget för en ny högergalopp uppför backen. Men där hade jag uppenbarligen inte samma fokus som tidigare, så det var först vid tredje försöket som det blev höger galopp... men då kändes den lika bra som den tidigare. När vi skrittat tillbaka ner till bilvägen fortsatte vi nerför backen mot Avan för att sedan vända och galoppera tillbaka uppför backen. 

Nu var det vänster galopp som stod på "programmet" och det började bra, men redan vid foten av backen var det något som fick henne spänd så att hon tappade galoppen... Fast sedan gick det bättre: två vänstergalopper med både klockrena galoppfattningar och sedan galopp uppför hela backen till dess jag bad henne sakta av igen. Och när galoppsprången mattades liiite mot slutet kunde jag återställa energin genom att "tänka galoppfattning" utan att hon blev spänd. 

Efter att ha sadlat om i vanlig ordning inledde vi hemvägen i skritt på hellånga tyglar - trevligt att  Hamingja var tillräckligt avslappnad för det! Och medan vi skrittade försökte jag hålla fokus på min sits: sträcka på mig och dra bak axlarna samt "räta ut" ländryggen. Kom dessutom ihåg hur Sylvia någon gång sa att det är väldigt lätt hänt att man börjar "klämma med knäna" när man rider och då "klämmer" man sig faktiskt lite upp ur sadeln... så om man känner att man inte riktigt "kommer ner" i sadeln ska man börja med att "öppna upp" knäna lite. Och nu när jag skrivit om det här kommer jag förhoppningsvis ihåg det oftare i fortsättningen!

Några sekvenser tölt hann vi också med under hemvägen, när jag försökte att inte samla mer än att jag fortfarande kunde bibehålla sitsen och vi inte hamnade i någon dragkamp. Det kändes också som en bra grund inför nästa ridpass då jag tänker mig ett större fokus på tölten. Förhoppningsvis blir det redan i morgon, om inte skröppelkroppen har andra planer...