Vattenhinder i terrängen!

...har Feykir och jag hoppat idag! Och allt beror förståss på Eva... Hon dök nämligen upp i Mariebäck strax efter mig i eftermiddags - och skulle rida "Sillen". Kul - då kunde vi ju få sällskap ut! Det blev en kortare tur, med Eva-mått mätt - "bara" 1,5 timme... men för mig och Feykir så var det ju en långtur.

Mycket muskelbyggarskritt i ojämn terräng blev det, klättring, galopp i backe... tölt förståss och en hel del "terrängtrav". På ett ställe skulle vi korsa ett dike med vatten i. Eva red först på Sillen och han gick försiktigt ner i diket, gjorde ett litet skutt över själva vattnet och klättrade sedan upp på andra sidan. Så var det vår tur. Feykir gick fram, sträckte ner nosen för att kolla in diket ordentligt och gjorde sedan ett JÄTTEHOPP över alltihop! Som tur var hade jag misstänkt att han skulle göra något sådant, så jag hade tagit ett stadigt tag i manen för att inte riskera att rycka honom i munnen. Men det var nära att jag flög av på kuppen! (Jag kanske kan skylla på både överraskningseffekten och att min Childeric knappast är en hoppsadel...?!)

När vi kom tillbaka till stallet och hästarna fått sitt kraftfoder fick Eva och jag äran att öppna grinden ut till sommarbetet igen. (Som vanligt i Mariebäck begränsas betet genom att de får gå i hage vid stallet på dagtid och bara på betet nattetid.) Eva undrade om vi skulle försöka driva flocken framför oss på något vis... men jag sa att det antagligen räckte med att vi gick mot grinden så skulle de följa med. Mycket riktigt, de förstod direkt vad som var på gång och kom vandrande bakom oss allihop. Lyckligt sprang det ut på ängen och började beta. Men vi tyckte nog att de kunde visat oss lite tacksamhet i alla fall... gnäggat som tack eller nå´t...

Feykir-hög och Anna-knep!!!

De som läste Midurbloggen igår känner igen bilden - men jag har BRÅTTOM så jag hinner inte leta fram en annan! (Är bjudna på middag i Evas stuga - så jag ska bara skriva några snabba rader innan jag måste kasta mig i bilen och åka!) Och bilden passar dessutom bra till dagens inlägg!

Är alltså riktigt Feykir-hög! Oj, vad han var rolig att rida idag!!! Han var pigg på ett så trevligt sätt, d v s ändå med fokus på mig. För det mesta har pigg Feykir betytt jobbig Feykir med allt fokus på möjliga monster överallt... Men så här får han gärna vara VARJE dag!!!

Tränsade med halvstången, för jag ville träna tölt, och red längs bilvägen mot Alviksträsk. Började värma upp i tölt med sidförande m m. Svängde upp vid soptippen och galopperade två vändor uppför backen, både höger och vänster galopp. Tyvärr är den riktigt branta galoppbacken förstörd av erosion... men den lite flackare (som vi förut använde till att rida ner igen) får duga istället.

Tillbaka nere på bilvägen återgick jag till töltträningen. Jag måste hela tiden jobba med min sits i tölten - för att verkligen sitta ordentligt på rumpan och hålla om med skänklarna. Skulle väl egentligen behöva någon som HELA tiden påminde mig om detta när jag rider! I brist på sådan hjälp testar jag nu en egen variant: jag har kortat upp stiglädren ett extra hål. Detta gör att det känns lite konstigt att sitta i sadeln och jag KAN helt enkelt inte glömma sitsen utan påminns hela tiden om att hålla koll på den. Det här var andra dagen jag testade detta och hittills tycker jag i alla fall att det hjälper!

Här är det - som så många gånger förr - läge att citera Linda: "När man sitter rätt börjar hästen plötsligt göra en massa bra saker!" Så sant, så sant! Och det stämde även idag: jag lyckades långa sträckor verkligen sitta som man ska - och då kändes också takten i tölten riktigt, riktigt bra! Styrkt av detta jobbade jag med kort tempo och "tänkte öppna" omväxlande åt höger och vänster. Någon stadig form kan jag inte skryta med - det var fortfarande en hel del "tepåse" över honom - men han "doppade" längre stunder åt gången!

I korsningen vid sjön vände vi hemåt igen. Red först riktigt samlad skritt. Först kändes han ganska spänd, men när jag ställde höger-vänster några gånger blev han mycket mer avslappnad i samlingen. Gjorde övergång till riiiiiiktigt lååååååångsam tölt, ställde höger-vänster några gånger och han töltade riktigt samlat och helt lätt i handen! Sedan lyckades vi även prestera en riktigt riktigt bra "tydlig steglängdsökning" med bibehållen takt och riktigt bra tempo! Följt av en riktigt, riktigt bra nedtagning där han hela tiden var helt lätt i handen! WOW!!!

Vän av ordning (hej mamma!) undrar kanske varför jag har en travbild i inlägget som hittills nästan bara handlat om tölt...? Jo, anledningen är att vi avslutade ridpasset med ett längre "travarbete". Traven på bilden ovan är från Midurtävlingen förra hösten. När vi tävlade i vår hade vi enbart fokuserat på tölten i över en månad - för att kunna prestera något som i alla fall påminde om tempoväxlingar. I o m detta hade övriga gångarter blivit lidande... Men nu när vi i alla fall kommit förbi den värsta uppförsbacken när det gäller ökat tempo i tölten har vi tid att åter ägna oss även åt övriga gångarter!

Feykir hade hunnit bli rejält svettig och antagligen ganska trött, men det gick ändå riktigt bra att driva honom fram mot bettet i traven. M h a mycket högerskänkel så fick jag bogen på plats och då kändes traven riktigt bra!

Tillbaka i stallet fick min svettiga häst duscha i spolspiltan. Jag tvättade såret på frambenet med vatten och såpa och smorde med sårsalva. Håller tummarna för att det ska fortsätta läka bra!

Nu ska vi åka till Evas stuga - over and out!

Veckans Midurbloggare

... den här veckan är det åter min tur att uppdatera Midurbloggen. Och idag tänkte jag göra det enkelt för mig här och helt enkelt hänvisa till min inlägg där istället. Till alla Miduriter vill jag först bara skicka uppmaningen att skriva i Midurbloggen! Om det känns mycket med en vecka själv kan ni ju göra som "Gäddvikarna": gå ihop ett gäng t ex i samma stall och dela på en vecka! Thomas har ju dessutom visat att man inte ens behöver rida för att blogga: solskens-/läktarryttare funkar lika bra!

För att läsa i Midurbloggen - om hur det sa "klick" mellan mig och min PT - så klicka HÄR

"Vilken lattjo liten pryl!"

...som Baloo sa när han hittade Mowgli. Och det sa vi också när vi hittade den här lilla gynnaren utanför vårt orangeri igår kväll!

Visst är den OTROLIGT söt?! Men tyvärr kändes det som att den hade oddsen emot sig... Dels var den inte skygg alls - utan kom flera gånger nästan fram till mina fötter. Dessutom verkade den inte kunna flyga mer än någon meter i taget - och då bara en dm över marken...

För det mesta tog den sig fram på detta sätt. Vilket knappast är ett vinnande koncept ifall en katt eller hund skulle dyka upp...!!! Idag har vi inte sett till den alls... vi håller dock tummarna för att det INTE betyder att någon katt fått syn på den utan att den hittat en mer trygg plats att befinna sig på.

Edit: en ornitologiskt kunnig kollega säger att det troligen är en svartvit flugsnappare. "Bara en av tio överlever första året..." var hans pessimistiska uttalande... och den här stackarn har dessutom antagligen ramlat ur boet lite för tidigt, eftersom den knappt kunde flyga alls...

På flykt undan bremsarna!

Den här dagen går i det jagades tecken, skulle man kunna säga. Har nyss kommit hem från stallet efter en ganska kort men mycket intensiv ridtur på flykt undan en stor svärm bremsar - modell småfåglar... (Nja, kanske inte riktigt så stora - men nästan!)

Och nu skriver jag detta blogginlägg i vild panik medan åskan hotande mullrar i fjärran - snart borde jag nog stänga av datorn! Annars tror jag att midsommardagen är en av Sveriges sömnigaste dagar! När jag körde till stallet strax innan kl 10 mötte jag en enda bil på hela den halvtimmeslånga färden - och den bilen kom faktiskt från Mariebäck! Resten av landets innevånare hade uppenbarligen satsat på lång sovmorgon idag. Utom de som jobbar förståss - som Johan t ex.

På bilden ovan ser ni Feykir och grabbarna i vallackflocken signalera att de tycker det är matdags. I Mariebäck har det alltid varit uppdelat i en vallackflock, en stoflock och en unghästflock. Det har ju alltid varit så mycket hästar! Men nu när nästan alla verksamhetshästarna flyttat till nya hem och unghästarna åkt till Ersnäs på sommarbete är det bara några få ston kvar och något fler vallacker. Så när de fått börja gå på sommarbete får därför ston och vallacker gå tillsammans. Som vanligt går de i sommarhagen på natten och uppe vid stallet under dagtid, för att hålla betet på en lagom nivå.

När jag hämtade in Feykir för dagens ridtur var det lugnt i den nya flocken, men han hade ett litet sår högt upp på ena frambenet, så lite stök hade det nog varit under natten. Tränsade med halvstången för jag ville träna tölt idag, trots den kvava värmen. Det fläktade i alla fall endel, som tur var, vilket både gjorde det lite svalare för Feykir och dessutom höll de myggen på trevligt avstånd. MEN det hindrade inte bremsarna att gå till attack - vilket de gjorde! En STOR svärm ENORMA bremsar slog följe med oss när vi kommit ner på bilvägen. Jag föreslog Feykir att vi skulle tölta - och han nappade direkt på förslaget. Och vilket tempo han drog upp! Det måste vara den snabbaste tölt Feykir och jag någonsin presterat! Med en så oerhört motiverad häst som verkligen tog i med bakbenen gick det inte bara snabbt - takten var riktigt bra också!

Bremsarna styrde helt enkelt upplägget på dagens ridtur så att det mycket tölt i högt tempo, varvat med bara korta skrittpauser. Ingen av oss ville ha några längre skrittpauser - för direkt cirklade ett stort antal "helikoptrar" runt oss och bara väntade på att gå till anfall - så istället blev det riktigt korta pauser, men ofta.

När vi kom tillbaka till stallet hade vi bara varit ute 35 minuter, men både Feykir och jag var rejält svettiga ändå! Nu hördes en hel del "pip och liv" från den nya, blandade hästflocken. Feykir blev VÄLDIGT störd av detta - det är ju faktiskt hans jobb att vara där och styra upp det hela! Han hade faktiskt riktigt svårt att koncentrera sig på kraftfodret!

När jag så släppte ut honom i flocken igen började han genast ta tag i situationen genom att lugnt men målmedvetet gå runt och "valla" de andra framför sig. Det är ju så hästar gör för att visa vem som bestämmer - den som är högst i rang flyttar på de andra. Hans taktik verkade oerhört effektiv - redan efter en kort stund verkade lugnet vara återställt!

Nu är det nog bäst att jag slår av datorn - åskans muller kommer allt närmare - och även om det fortfarande är soligt så hotar regnmolen vid horisonten...

Glad midsommar!!!

...tillönskar Feykir och jag alla våra bloggläsare!

Jo, det är faktiskt åkerbärsblommor han har i pannluggen - Norrbottens landskapsblomma!

Alltså förstadiet till världens exklusivaste bär. Men lugn, dessa växte precis i vägkanten, så ingen hade velat äta de åkerbären ändå!

Litla-Min, en salt böna!

Litla-Min har hittat en saltsten. Hon har väl sett mamma Lára slicka på den, så nu vill hon också försöka! Men det är lättare sagt än gjort så länge fölbenen är längre än halsen... fast om man niger lite så går det!

Galopp på volt - HOPPAS att två gånger är en vana!!!

Var så god och sitt!

Den här bänken utanför stallet brukar jag använda när jag stretchar efter ridningen.

Men just nu såg den ju inte så inbjudande ut direkt... Men jag hade ridstövlar på så jag kunde trampa ner nässlorna!

Här om veckan när Feykir och jag tränade galopp på ridbanan dristade jag mig till att försöka galoppera på volt. Det var lääänge sedan sist - men till min stora glädje gick det faktiskt jättebra! ÄVEN i det jätte, jättesvåra vänstervarvet!!!

Det var verkligen med skräckblandad förtjusning jag idag bestämde att det var dags för ett nytt försök. Om vi skulle klara det även idag vore det ju jättekul, men TÄNK om vi inte klarade det... Då hade det ju varit bättre att låta bli och få leva ett tag till på förra veckans lyckade träningspass. Jag velade in i det sista - skulle jag verkligen försöka, eller skulle jag nöja mig med att träna galoppfattningar längs spåret? Men så träffade jag Fia och när jag berättat för henne att vi skulle göra nytt försök att galoppera på volt så fanns det ju ingen återvändo! Och det var ju tur!

När vi skrittat igång på böjda spår och travat på små volter var det dags för galoppen. Började i höger varv för att göra det lättare för oss. Först bara galopp längs spåret med ställa höger-vänster. Funkade hur bra som helst! Testade att styra in på volt - och det gick också jättebra! Red tre volter till, varvat med galopp längs spåret och ställa höger-vänster för att hela tiden hålla honom mjuk.

Efter en skrittpaus var det dags för vänster varv. Det SVÅRA varvet! Verkligen fascinerande hur bra det numera går att ställa höger-vänster även i vänstergaloppen! (Bara jag börjar redan i första galoppsprånget så att han inte hunnit börja spänna sig innan jag tar i innertygeln.) När det var dags att testa galopp på volt gjorde jag fattningen ur skritt och styrde sedan direkt in på volten. Han vill ju gärna använda farten till att balansera sig i vänstervarvet och ju fortare det går och ju flackare han då blir desto svårare blir det förståss att klara en volt... Men nu vände vi alltså in direkt efter fattningen - och vi kunde prestera en volt med bibehållen galopp! Första halvan kunde jag hålla honom mjuk i innersidan m h a innerskänkeln. Sedan blev han spänd - men jag lyckades bibehålla min vikt inåt, höll innerhanden stilla och drev massor med innerskänkeln -och då blev det varken pass eller korsgalopp! Fortsatte sedan galoppera längs spåret, ställa höger -vänster, böja ordentligt genom nästa kortsida och ställa höger-vänster igen. Först när han kändes helt avslappnad igen i galoppen fick han sakta av till trav och sedan skritt.

Skrittade ett varv och gjorde sedan ny galoppfattning från skritt. Och den fattningen blev riktigt häftig - det kändes som att den bara gick uppåt! M a o hade vi en MKT bärig galopp att utgå ifrån när jag direkt styrde in honom på vänstervolt igen, följt av galopp längs spåret till dess han galopperade riktigt avslappnat igen. Upprepade detta fyra gånger till - med ett varv skritt mellan varje för att vi båda skulle ha kraft i benen att prestera vårt bästa när vi väl galopperade.

Gjorde sedan några till volter i höger varv, travade lite längs spåret och sedan skrittade jag av. Man ska ju sluta medan man är på topp!!! Och nu har vi ju faktiskt klarat detta TVÅ ridpass - så nu hoppas jag att det blivit en vana!!!(Helt uppenbart hade det ju blivit en mental spärr för både Feykir och mig när det gäller att galoppera på volt. Och så länge båda är helt övertygade om att vi inte kan, så kommer det ju inte att gå... Men efter tillräckligt många sådana här lyckade försök hoppas jag att vi kan bli av med den där "spärren"!

Feykir fick mumsa kraftfoder medan jag stretchade vid "nässelbänken". Sedan fick han gå ut i sin flock igen - och styra upp det hela lite, för det hade kommit en ny träningshäst medan vi red. Den nya hästen verkade inte alls utgöra något hot mot Feykirs position - så han ägnade den bara lite sporadiskt intresse... Men när Sillen och den nye sprang runt och jagade varandra var Feykir tillslut tvungen att gå fram och lukta lite på honom. Och stämma av att den nye fattat vem som är boss i flocken.

Köket - före och efter!

Tack vare Johans hobby - att fota och sätta ihop "360-gradersbilder" - kan ni här få se vilken ENORM skillnad det blev på vårt kök!





Före





Efter

Tölt!

Här kommer en gaaaaaammal bild - från Atlikursen i våras - men den visar rätt gångart! Dagens "tema" var nämligen tölt och ridturen utformades utifrån devisen: "hellre kvalitet än kvantitet". Red bara ca 40 minuter, bort till korsningen vid sjön och tillbaka. Jag brukar använda mycket sidförande för att lösgöra Feykir. Men nu ville jag helst hålla mig i ett av "hjulspåren" för att undvika de vassa stenarna som fortfarande täcker vägen vid sidan av dessa. Alltså satsade jag på korta intervaller tempoväxlingar som lösgörande istället. Försökte dessutom hela tiden ha fokus på min egen sits - det behövs verkligen!

När vi vänt hemåt igen ville Feykir springa FORT - men istället red jag riktigt, riktigt lååångsam och samlad tölt. Och det fick riktigt bra! Gjorde några tempoväxlingar också - som jag blev riktigt nöjd med! Vi lyckades prestera ett riktigt bra tempo i ökningen och jag hann korrigera innan han började rolla så takten var riktigt bra för att vara vi! Sedan gjorde vi en riktigt bra nedtagning också! Detta skulle visa sig vara ridpassets höjdpunkt! Vi hade nog hunnit bränna vårt bästa krut för vid varje försök att upprepa blev det en hel del rollningar... Men det var ju roligt att vi lyckades prestera EN riktigt bra sekvens i alla fall! Om vi gör det vid varje ridpass så borde ju Feykir succesivt bli starkare. Och jag lär mig förhoppningsvis att få bättre och bättre "timing" i hjälperna. Vem vet - om tio år kanske vi kan det här?!

Första bildbevisen!

...från vårt "nya" kök! Nästan allt ni ser har varit i mörk, mörk furu... så MÅNGA liter vitfärg har vi förbrukat!

Vi är så JÄTTENÖJDA med vår häftiga tapet!

Feykir har ännu en vilodag idag - matte har tränat i bassängen på CityRehab. Men i morgon är det dags för hästen att röra på sig igen.

FÄRDIGT!!!

Efter tre veckors arbete med en ruskig spurt i helgen är köket FÄRDIGT! Det krävdes MÅNGA liter vitfärg och en riktigt snygg tapet, men nu är det förvandlat från "sportstuga på 70-talet" till "på bild i glassigt heminredningsmagasin"! Vi är jättetrötta men nöjda! När vi hämtat ny ork kommer bildbevis.

Vi har bara funderat på detta i 10 år - så visst är vi ganska impulsiva?! ;-)

Min prins!

Idag har det regnat hela dagen - perfekt väder för oss som håller på att måla och tapetsera i köket! TV:n har förståss stått på också, så att vi kunnat följa kronprinsessans bröllop. Lättrörda Anna har gråtit endel... Och konstaterat att bröllopsklänningen var fantastiskt vacker - och Viktoria också förståss!

Här är min prins - på den vackraste vita springaren! Det är tätt mellan alla jubileum i dessa dagar: igår firade Johan och jag 16-årig bröllopsdag och i förrgår, på Islands nationaldag, var det 15 år sedan jag köpte Reykur. Vill man även uppmärksamma lite mindre händelser så har kungaparet 24 årig bröllopsdag idag.

Rapport från Norrlandsmästerskapen på Wången!

Sylvia och Démantur gick till final i tölten med uttagningspoängen 6.17. I finalen kom de sedan på delad andraplats!!! Stort GRATTIS!!!

Lite synd om Viktoria...

... att hennes bröllop hamnar helt i skuggan av att Johan och jag firar 16 årig bröllopsdag idag! Men hon har ju valt datumet själv så... Att vi gifte oss 18:e juni är ju ingen nyhet direkt, så det borde ju hovet ha haft koll på! ;-) Avslutade i alla fall vårt fjäderbröllopsfirande (jo, det heter visst så!) med att se den fina konserten till Viktoria och Daniels ära på TV.

Det var inte jag som tände på!

Det brinner för fullt i Hells Angels klubblokal här i Gammelstad! Från min plats på altanen ser jag enormt mycket svart rök välla upp över trädtopparna, men jag ser inga eldslågor. Först trodde jag att det kanske var någon av de näraliggande industrierna som brann. Det hände för ett par år sedan och p g a gasflaskor som fanns i den lokalen varnades det för stor explosionsrisk. Får verkligen hoppas att det inte finns något explosivt där det brinner nu - det är ju så nära! Undrar om det är giftig rök föresten? Det mesta blåser mot Boden, men det kanske ändå är bäst att gå in och stänga dörrar och fönster...

Galopp - med och utan förhinder

Under några av de sista lektionerna på ridskolan i vår fick vi jobba med en mycket bra galoppövning. Efter att ha läst på här i bloggen bestämde jag mig för att jobba vidare med detta idag. Tränsade med vanligt tredelat bett och satte boots på framhovarna, för säkerhets skull.

Fast först måste vi ju värma upp! En stor nackdel med att rida på halvstång är att man inte kan böja hästen lika bra. Bettet uppmuntrar istället hästen att bli låg men rak. Så nu när jag hade vanligt tredelat bett såg jag till att böja desto mer. Red riktigt snäva serpentiner där jag böjde honom ordentligt - och gav STORA eftergifter så snart han mjuknade.

Nästa steg i uppvärmningen var en riktig utmaning: trav på liten volt. Det är jobbigt att böja så mycket och därmed verkligen behöva belasta inner bak - så ibland har vi snurrat runt i tölt i evigheter innan Feykir gett upp och börjat trava. Andra gånger har han travat en stund, men sedan bitit tag i bettet och dragit iväg i full karriär över ridbanan. Men idag gjorde han faktiskt varken eller!

Men han har förståss fler sätt att försöka komma undan arbetet... Nämligen att fortsätta trava på volt i låg form - men se till att räta ut sig lite diskret... Förhoppningsvis märker matte inget, utan är bara glad att han håller traven och håller sig på volten. MEN nu har Sylvia gjort mig uppmärksam på detta - och då blir t o m jag svår att lura! Frågan är bara vad jag ska göra åt saken? Det som verkar effektivast är att först böja honom ordentligt runt innerskänkeln i skritt. Göra övergång till trav med bibehållen böjning - och sedan behålla honom böjd med stilla hand, men en innerskänkel som jobbar som en galning. Om han väl hunnit räta ut sig är det bäst att börja om från skritt med böjd häst.

Var faktiskt väldigt nöjd med dagens travarbete på volt! Inför tävlingarna fokuserade vi ju nästan enbart på tempoväxlingar i tölt. I o m att det var något nytt att lära sig var det ju mer akut. Och efter Midurtävlingen har vi inte ridit på banan förrän idag. ÄNDÅ gick det över förväntan!

Peppad av detta övergick vi till galoppövningen: utgå från en samlad trav, fatta galopp och galoppera 1/2 varv medan jag ställer höger-vänster för att hålla honom mjuk, övergång till trav igen o s v. Började i höger varv eftersom det är mycket lättare för oss. Det kändes RIKTIGT bra! När jag ställde Feykir inåt kändes det faktiskt som att han "inbjöd" till att gå in på volt i galopp = DET SVÅRASTE SOM FINNS! Tog chansen att testa - och det fungerade! Gick ut på spåret igen, ner i trav, fattade ny galopp och ny volt - och det funkade igen! Och igen! JÄTTEKUL!!!

Gav Feykir en skrittpaus som belöning och sedan var det dags för det svårare vänstervarvet. Här fick vi först lite förhinder... Kom i ganska snabb trav och just när jag trodde att vi skulle fatta galopp gjorde Feykir istället närmast en slide stop! :-O Anledningen? Jo, lilla fölet stod på utsidan av ridbanan, alldeles mot staketet. Och är det något Feykir skulle vilja ha så är det ett föl! Jag hade väldiga problem att få honom därifrån... och när vi passerade nästa gång hände samma sak... Tredje gången var han också på väg att stanna, men då hade mamma Lára lessnat på att Feykir kom så nära hennes föl så hon gjorde ett våldsamt utfall mot honom. Och när vi nu var två mot en gick det betydligt lättare att få fart på Feykir! Som tur var valde Lára sedan att springa till andra änden av hagen med Litla-Min, så i fortsättningen var det betydligt lättare för Feykir att fokusera.

Återgick till galoppövningen - och tack vare att jag läst på i bloggen visste jag att det i vänster varv är helt avgörande att jag börjar ställa höger-vänster direkt vi fattat galopp - inte ge Feykir en chans att styva sig i sidan först! För om jag tar i innertygeln när han hunnit börja styva sig blir han förvandlad till järnspett direkt... Men nu lyckades jag alltså förekomma det, Feykir höll sig mjuk och när vi kom till kortsidan kunde jag rida honom inåtställd med bibehållen vänstergalopp (men innerskänkeln fick jobba ordentligt!) När vi gjorde den här övningen på lektionen funkade det bra fram till första hörnet, sedan gick Feykir över i korsgalopp. Men det gjorde han alltså aldrig idag!)

Inspirerad av att det fungerade så bra med galoppövningarna bestämde jag mig för att spänna bågen riktigt ordentligt: vi skulle försöka galoppera på volt även i vänster varv! Fattade galopp från skritt i "Litla Min-hörnet" och vände sedan in över ridbanan nästan direkt, för att han inte skulle hinna få upp farten och bli för flack i sprången. Och vi fixade det!!! Första halvan av volten kunde jag rida honom inåtställd och han kändes mjuk i innersidan. Sedan rätade han ut sig och blev styvare - men tack vare en MKT aktiv innerskänkel och att jag för en gångs skull inte ramlade utåt i det här läget, lyckades vi hålla vänstergaloppen hela varvet runt! Fortsatte längs spåret och ställde höger-vänster till dess han åter kändes mjuk i sidorna, då fick han bryta av till trav. Gjorde sedan ytterligare två voltförsök i vänster varv och alla lyckades - med bibehållen galopp!

OJ, så nöjd jag var med oss efter detta!!! Feykir fick sträcka ut lite i trav och sedan avslutade vi. När jag skrittat av min duktiga häst fick han först beta lite gräs och sedan mumsa kraftfoder. Det har verkligen känts som en omöjlig uppgift för mig och Feykir att rida vänster galopp på volt - men nu finns det definitivt ett hopp för oss också!!! JÄTTEKUL!

Att vara stallkatt är ett hårt jobb...

...men någon måste göra det. I det här fallet Bam-Bam och Freddan.

Feykir har fått vilodag både igår och idag. Igår hade jag så´n värk att jag inte ens fixade att åka till jobbet... Idag är det bättre, även om jag kände mig rejält mörbultad i hela kroppen på fm. Mycket lämpligt att jag hade tid i CityRehabs varma bassäng efter jobbet idag! Var verkligen hur stel som helst... men efter träning, bastu och stretching kändes det betydligt bättre!

Så här i fotbolls-VM-tider...

Brukar du läsa min blogg?

I så fall får du gärna gå in HÄR och berätta varför!

Inspired by Iceland Video

Silfur-Máni...

...och Annelie hörde till tävlingsdebutanterna hos Midur nu senast. Och den debuten måste definitivt ha gett mersmak: de vann finalerna i båda sina klasser (T5 och T8)!!!

Trav & galopp

Här travar vi på senaste Midurtävlingen. Och travade gjorde vi en hel del idag också - fast i kortare intervaller, varvat med galopp. Var ju inte nöjd med galoppfattningarna på senaste tävlingen... Det brukar vara vår "paradgren" - men nu plötsligt började jag tänka och fixa och trixa... istället för att bara skjuta fram höften och få en fin fattning. Det är som med alla olika koder till dörrar på jobbet - om jag bara slår koden så är det inga problem. Men om jag börjar tänka efter vilken kod det ska vara på just denna dörr så står jag och knappar febrilt utan att kunna öppna... Det är inte bra att tänka alltså! ;-)

Så idag var det dags att hitta tillbaka till "automatiska" galoppfattningar. Dessutom har jag fått lära mig att det är i själva fattningen som man bygger upp hästens galopp - så ju fler fattningar desto bättre galopp på sikt!

Men vi började förståss med traven. Undviker fortfarande bilvägen efter senaste sladdningen - vill gärna att bilarna ska få trycka ner gruset lite bättre i vägen så att Feykir inte riskerar att trampa på vassa stenar. Hade tränsat med vanligt, tredelat bett och precis i början testade Feykir att hänga sig i handen i traven, för att se om det var OK. Men jag behövde bara ställa höger-vänster ett par gånger för att han skulle förstå att det var "lätt i handen" som gällde och sedan höll han sig till detta resten av ridturen!

När vi hade en trevlig, samlad trav började jag med galoppfattningarna: ställa utåt, blicken framåt, fram med höften och rulla över i galopp. Nedtagning till trav igen efter några språng och när traven var bra gjorde jag ny fattning. (Varvade hela tiden höger och vänster galopp.) Det svåraste i sammanhanget (när jag väl slutat tänka och bara fattade galopp) var att göra övergången galopp-trav. Det blev en hel del tölt där emellan... f f a efter vänster galopp. Men även här använde jag knepet "ställa höger-vänster" och det gick långsamt bättre och bättre.

När vi ridit en första vända bort till vändplanen och tillbaka tog vi en skrittpaus i skogen innan det var dags för en andra omgång. Men nu red jag längre sträckor galopp varje gång och passade på att ställa lite fram och tillbaka för att träna Feykir på att fortfarande vara mjuk och behålla galoppen trots att matte tar lite i tyglarna. I vänstergaloppen är det SVÅRT tycker han - men betydligt lättare när man rider ut jämfört med på banan!

Gjorde två riktigt snygga galoppfattningar från skritt också - en i vardera galoppen. Undrar hur många galoppfattningar vi hann med idag totalt? Det 20? 30? Jag vet inte, men många var det!
Hann med att träna lite halvhalter i galoppen också, som vi fick i läxa av Sylvia senast. När Feykir sedan presterat en riktigt trevlig trav som avslutning skrittade vi hem.

Nästa gång vi tränar galopp blir det nog på ridbanan. Vi gjorde en mycket bra övning på en av de sista onsdagslektionerna - när jag för första gången kunde ta i innertygeln i vänster galopp utan att Feykir blev spänd och passtaktig... Jag minns inte riktigt hur övningen var upplagd - så jag får se till att läsa på här i bloggen innan det är dags!

Harmonisk Feykir

Det som kändes allra bäst med senaste Midurtävlingen var definitivt att Feykir var så harmonisk - TROTS att han var tvungen att stå i box. Det är nämligen det TRÅKIGASTE han vet! I vanliga fall behöver han ju inte heller göra det några längre stunder, eftersom han går på lösdrift. Vid tävlingen i Skellefteå får han gå i hage, precis som hemma. Men när vi tävlar på Bodentravet är det box som gäller. Och då brukar han bli så frustrerad att han nästan kryper ur skinnet!

Första gången var jag inte alls beredd på den fullständigt odrägliga häst som fanns i Feykirs box när jag kom till Bodentravet på lördagsmorgonen. När jag tog ut honom för veterinärbesiktningen höll han upprepade gånger på att gå rakt ÖVER mig. Han stod inte stilla många sekunder i kön... Ja, han t o m bet mig i armen! Han blev nog minst lika chockad över detta som jag - för innan jag ens hunnit reagera hade han sedan kastat sig bakåt. Det var alldeles uppenbart att han insåg att han gjort något FÖRBJUDET! Men han var väl helt enkelt tvungen att få utlopp för sin frustration på något sätt... Den dagen promenerade jag runt med honom på tävlingsområdet i flera timmar, så att han fick hålla sig sysselsatt med att titta på alla hästar.

Inför natten fick han, förutom sitt hö, en rejäl hög med sälgkvistar för att ha något att tugga på när maten var slut. När jag kom till stallet nästa morgon fanns inte ett spår av sälgkvistarna - inte minsta lilla kvist! Han hade verkligen jobbat med dem under natten! Och nu stod han och balanserade med båda framhovarna på den saltsten jag lagt på golvet... Budskapet var tydligt: Jag har TRÅÅÅÅÅÅKIGT!!!

Till nästa Bodentävling hade jag med min elektriska sekatör (TACK Tomas för tipset!!!) så att jag kunde fixa ännu mer sälgkvistar till Feykir. Dessutom fick han sitt kvällshö i hönät - vilket också var också en ny upplevelse för honom! Någon försökte gömma undan hans mat!!! Han gick till våldsam attack mot hönätet - så att det kom flygande och nästan knockade mig!

Även nu senast såg jag till att preparera Feykirs box med en rejäl hög sälgkvistar inför natten. Nästa morgon fanns faktiskt ganska många av dem kvar fortfarande - men jag hade en HELT annan häst! Han var verkligen sitt vanliga, harmoniska jag! Tog en rejäl promenad med honom innan veterinärbesiktningen och han var hur avslappnad som helst. När vi sedan stod och köade var han fortfarande lugnet själv!

Efter besiktningen gick Elisabeth och jag en långpromenad med Tildra och Feykir runt området, för att de skulle få röra sig ordentligt efter sin natt på box. Då och då stannade vi och pratade med folk vi mötte och varje gång väntade Feykir hur avslappnat som helst. Och senare under dagen, när han stod i boxen igen, stod han för det mesta och vilade med rumpan mot bakre väggen. Det känns så BRA att han kunde vara så harmonisk! Jag tycker ju att det är kul att tävla - men bara om Feykir mår bra också!

Morgon i stallet

När jag kom till stallet i morse låg Feykir och sov... "God morgon Feykir, vill du ha frukost?!" frågade jag och fick en gnäggning till svar! Så då var det ju bara att servera!

När hästarna fått frukost satte jag mig i solen utanför stallet och åt frukost jag med. Härligt!

Sylvia kom ner till stallet för de sista förberedelserna inför hennes och Démanturs långa resa ner till Wången (65 mil enkel väg...) för avelsbedömning och tävling på Norrlandsmästerskapen. Jag fick hjälpa henne att tvätta Litla-Min i rumpan, den stackarn har fått diarre och det gäller att tvätta henne ren för det kan snabbt fräta bort både päls och t o m ge sår! Jag höll henne medan Sylvia tvättade. Först var hon lite tveksam till behandlingen - men sedan var det uppenbarligen skönt för hon började tugga på mig för att "klia tillbaka"!

När Sylvia och Démantur en stund senare rullade iväg från gården var det dags för min och Feykirs ridtur. Det var 19 grader i skuggan och jag var redan rätt trött efter att ha haft "morgontjänsten" i stallet i värmen - så jag bestämde att det fick bli en ridtur av typen "kort och intensiv" - på temat "tölt". Hade valt halvstången av den anledningen och red upp bakom bommen.

Efter att ha sidfört åt båda hållen - med så mkt tvärning att det kändes som att Feykir skulle välta omkull var det dags att börja tölta. Vilken skillnad det var mot senast - när jag red med vanliga bettet! Då insåg Feykir så oerhört snabbt att han utan problem kunde komma ifrån alla krav på samling genom att vräka sig så tungt i handen att matte inte hade en chans... (I grundgångarterna däremot var han hur lätt och fin som helst!)

Men idag fanns ingen antydan till sådana tendenser i tölten - han visste uppenbarligen PRECIS vilka förutsättningar som gällde för dagen! D v s INTE hänga i munnen utan ta i med bakdelen och TÖLTA! Red ett ganska högt tempo bort till vändplanen - sidförde lite och ställde lite höger-vänster, men i det stora hela behövde jag inte göra så mycket för att han skulle hålla takten!

När vi skrittat en stund på vändplanen (och blivit attackerad av stora bremsar!!!) vände vi hemåt igen. Passade på att rida riktigt, riktigt långsam och samlad tölt. Feykir pustade och stönade men var riktigt duktig! Sedan red vi tempoväxlingar. Ökade tempot gick även nu riktigt bra för att vara vi! Första nedtagningen försökte han ignorera - men sedan funkade även de riktigt bra! Avslutade töltträningen med riktigt, låååångsam, samlad tölt och uppenbarligen hade jag lyckats få med hans bakdel ordentligt för han rollade inte en enda gång i det långsamma tempot!

Han fick sträcka ut i skritt en stund som belöning. Och eftersom vi nu nästan var hemma igen vände jag tillbaka längs vägen för en avslutande trav i lång, låg form. Jag brukar ofta göra så när vi rider den här vägen - så han har lärt sig att ju snabbare han presterar riktigt trevlig trav i riktigt trevlig form desto snabbare får han avbryta och skritta hem. Det funkade i dag också!

Trots att vi bara ridit knappt 40 minuter var vi ganska svettiga båda två, så han fick duscha i spolspiltan innan han fick gå ut på gården, äta kraftfoder och beta lite gräs. När jag sedan släppt honom i hagen igen gick jag snabbt därifrån utan att vända mig om - för jag räknade med att han direkt skulle slänga sig ner och rulla. För att riktigt gnugga in jord i sin fortfarande blöta päls. Men så hörde jag ljudet av hovar och tittade över axeln - det var Feykir som "gick fot" med mig på andra sidan av staketet!

Littla Min

Är det ö h t möjligt att vara sötare än så här? Knappast, skulle jag säga!

Feykir på fredag, det är vad jag vill ha!

...."rida Feykir på fredag, då mår jag riktigt bra!"

Tränsade med vanliga tredelade bettet idag och red mot Avan. De har sladdat vägen, men som tur var inte lagt på det hemska STORA, VASSA gruset som de brukar utan en betydligt snällare variant. Kunde därför hålla oss längs vägen till största delen, men gjorde även en avstickare för lite "fälttävlan". (D v s omväxlande trav och galopp längs slingrig skogsstig samt hopp över några nedfallna träd.)

Under våren red jag en lång period enbart på vanliga tredelade bettet. Men månaden fram till tävlingarna blev det istället bara halvstången, för att vi skulle vänja oss vid den igen. Så nu känns det lite ovant igen med vanliga tredelade... Konstaterade i alla fall att jag kunde rida honom i trevlig form i grundgångarterna idag. Men i tölten fungerade det bara riktigt korta sträckor, sedan får jag väldigt mycket häst i handen och takten försvinner all världens väg... Får väl återgå till att varva - så att jag har "grundgångartsdagar" då jag rider på tredelat bett och använder halvstången de dagar vi ska fokusera på tölten.

När vi kom tillbaka till stallet fick Feykir beta gräs en stund och sedan äta kraftfoder. Så jag tror inte han hade något att klaga på!

Tränsputs i Dagens Industri?!

Idag har jag "stulit" bilden från Dagens Industri - kunde helt enkelt inte motstå! Om det mot förmodan finns bloggläsare som inte läser den tidningen... ;-) För visst ser det ut som att killen längst till höger putsar ett träns??! Med tanke på klädseln kunde man definitivt tänka sig att det är en banktjänsteman med hästintresse! Har dock ännu aldrig kommit på någon av mina kollegor med att fixa med hästprylar på arbetstid...

Idag har Feykir haft ledig dag igen för jag har tränat i City Rehabs bassäng efter jobbet. Det var styvt och stelt och ont och skönt - och glada återseenden med några träningskompisar som saknat mig när jag inte orkat träna så mycket de senaste månaderna. Men nu är det nya tag! Jag jobbar åter bara 75 % och hoppas därför orka träna mycket mer. Helst varje dag - eftersom jag mår bäst då. Och hoppas dessutom orka jobba mina 75 % varje dag - hade så väldigt många sjukdagar när jag försökte jobba heltid...

Kristin och Fúni

Lösgörande skritt i terrängen

Efter två välförtjänta vilodagar var det idag dags för lite ridning igen! (Välförtjänta för Feykir, men nog ÄNNU viktigare för mig! Har faktiskt varit så trött att jag tagit en tupplur efter jobbet både måndag och tisdag. Och sedan ändå somnat vid 22, sovit hela natten och knappt tagit mig ur sängen 06,30.... Tävling två helger i rad var definitivt i tuffaste laget för en skröpplig typ som mig!)

Lösgörande skritt i terrängen stod på dagens schema. När jag hämtat in Feykir ur hagen kunde jag konstatera att han fortfarande var lite "svampig" över vänster kota fram. Det var han efter tävlingen i söndags så då smorde jag med liniment. Hade förståss hoppat att det skulle vara borta nu, men så var inte fallet... Det var i o f s väldigt, väldigt lite - men jag är så bortskämd med torra fina hästben! En skrittur skulle i alla fall definitivt vara bra - och sedan fick jag väl smörja med liniment igen.

Skritt på halvlång tygel brukar oftast inte vara någon "hit" med Feykir - för han får alldeles för gott om tid till att hitta på hyss och upptäcka monster... Men idag verkade han uppskatta upplägget - sträckte tacksamt ut framåt, nedåt och inte ens passagerna över bäcken kunde rubba hans lugn! Riktigt härligt hade vi det i solskenet!

När vi kom tillbaka till stallet efter ca 45 minuter konstaterade jag till min glädje att jag inte längre kunde känna någon "svampighet" över framkotan. Men jag smorde ändå lite liniment, för säkerhets skull.

Anna och Ári

Förra helgen gjorde mamma Malena tävlingsdebut med Ári på Vindurtävlingen. Nu var det åter dottern Anna som red honom - i T8 och V5. I V5-uttagningen kom de på en tredje plats - som de sedan behöll i finalen.

Elisabeth och Tildra

Elisabeth firade sin födelsedag på lördagen genom att tävlingsdebutera med sin fina Tildra! Och det gjorde hon dessutom genom att vinna båda sina uttagningar! (I V5 delade de förstaplatsen med Anette och Jupiter.)

Så här glad var Elisabeth efteråt! Och den snygga kavajen var en födelsedagspresent från hennes make!

Linda och Skálmar

Här kommer en bild på Linda och hennes häftige Skálmar!

Sylvia och Démantur frá Minni-Borg

Ännu en anledning att vara stolt som Midurit: Sylvia och Démantur vann både B-klassen i fyrgång och töltfinalen. Jag väljer att citera två av domarna vid förra årets Vindurtävling: "WOW!!!" resp "Ögongodis!!!"

Nina och Axjón från Stormsund

...bjöd oss på tempoväxlingar som gav ståpäls och hisnande ökad tölt! De fick fina poäng som innebar kval till A-klass i fyrgång och fick därmed även rida en sådan uttagning. Helt plötsligt skulle Nina alltså visa ett helt eget program och även få bedömning på gångartsväxlingarnas exakthet. Hon hade inte vågat tro att de skulle komma över kvalgränsen redan på denna tävling - så det var bara att snabbt improvisera fram en visning. Man kände sig verkligen som en stolt Midurit när man njöt av att se detta ekipage på ovalen!!!

Finaldags!

Här ser ni en "sammanfattning" av vår final i fyrgång - en andraplats blev det! Man kan verkligen säga att galoppen avgjorde - för vi fick fina poäng medan några medtävlare fick 0. Johan jobbade, så jag har tyvärr inga bilder från den finalen... Här ser ni också Feykirs nya träns - som jag fått MÅNGA komplimanger för i helgen!

Länge var jag tveksam till om jag verkligen skulle orka tävla något i vår... men tillslut anmälde jag min ändå till Vindurs och Midurs tävlingar. När det var dags för vår andra final idag - T5 - så kunde jag konstatera att tävling två helger i rad definitivt var för jobbigt för mig. Jag var verkligen helt slut! Det var bara att hoppas på riktigt mycket "draghjälp" från medtävlarna, för jag skulle inte orka driva så mycket... Och drivning hade verkligen behövts - även Feykir kändes rätt matt... Men vi slutade ändå på en tredjeplats. (Behöver vi låtsas om att det p g a strykningar bara var tre ekipage i finalen?) Elisabeth och Tindra vann med Annette och Jupiter på andra plats. Det var ju en bra revansch för dem båda efter att ha "nollat" på galoppen i fyrgångsfinalen.

Efteråt var jag så TRÖTT! Som tur var hade jag och Elisabeth kommit överens om att vi inte skulle stanna och se de sista klasserna utan packa ihop och åka hemåt efter vår andra final. När vi sedan kom till Mariebäck smorde jag liniment på Feykirs ben - och samtidigt fick mina egna händer en rejäl dos hästliniment. Först tänkte jag att det var dumt att jag inte hade några plasthandskar att använda - men sedan kom jag på att en "hästdos" liniment nog var precis vad händerna behövde efter den här helgen! Nu blir det VARMT bad och massor av stretching. Bilder kommer framöver - är för trött just nu för att gå igenom Johans foton. (Han kom på eftermiddagen idag och fotade.)

Midurs midnattssolstävling - uttagningar

En bild från dagens fyrgångsuttagning (V5) - Johan missade T5:an så därifrån har jag tyvärr inga bilder...

Tävlingens första klass började först kl 13.30 idag - det kändes VÄLDIGT ovant! Men är det midnattssolstävling så är det! Bodentravet har föresten tagit efter oss - de ska också köra midnattssolstävling för första gången, 19:e juni! Kom med något eget, säger jag bara! ;-)

Inför vår töltuttagning (T5) försökte jag lyda Sylvias råd att "rida fram längre" - för att Feykirs "dieselmotor" skulle hinna komma igång ordentligt. Problemet är bara att jag inte ännu har fått koll på hur länge "längre" egentligen är... Nu satsade jag på ca 30 minuter, men sedan blev det längre p g a förseningar... Efter en lååång igångskrittning (det blir det ganska automatiskt på Bodentravet, eftersom det är så stora avstånd mellan stall och bana) red vi några lite längre galoppsträckor. Lite tempoväxlingar i tölt och sedan försökte vi rida riktigt saaaaakta, så att det verkligen skulle vara arbetstempo. I samband med detta fick jag ett riktigt halleluja-moment! Hade jobbat med kort tempo i tölten ett bra tag och tänkte låta honom pusta lite i skritt på längre tygel - men han gick istället helt självmant i riktigt samlad skritt. På hängande tygel! Då testade jag att ta lätt tygelkontakt och öka drivningen - och Feykir började tölta riktigt, riktigt långsamt i form helt utan tygelkontakt! När jag ökade drivningen ytterligare fanns inte minsta tendens att bli hög i formen, eller gå emot handen, utan han bara samlade sig ÄNNU mer i denna superlångsamma tölt. Pustade och stönade - men var helt underbar!!! Jag har aldrig upplevt en sådan känsla i tölten tidigare - så jag konstaterade att hur det än skulle gå idag hade jag fått en riktigt fantastisk upplevelse!

När det sedan var dags att rida vår uttagning lyckades jag inte få fram den där fantastiska tölten igen - men det hade ju varit för mycket begärt! Lyckades rida långsammare i "arbetstempovarvet" än i Skellefteå i alla fall och hade en betydligt trevligare känsla än då. Sedan höll det på att gå illa! När vi bytt varv och precis började med tempoväxlingarna upptäckte Feykir plötsligt ett monster vid banans ytterkant just innan första kurvan - så han KASTADE sig inåt! Det var SÅ nära att vi hamnade innanför banan - kan inte ha varit många cm marginal till att ha blivit diskade! Som tur var hade jag pisken i innerhanden - så jag kunde förstärka med den mot innerbogen och därmed stoppa honom innan det gick för långt. Elisabeth, som red bakom oss, sa efteråt att hon tyckte det var ett under att jag inte flög av - för hon hade sett MINST 30 cm luft mellan min rumpa och sadeln! Det reflekterade jag aldrig själv över - jag hade allt fokus på att hålla oss kvar på banan! Nästa varv kastade sig Feykir igen - men nu var jag beredd så det blev inte alls lika dramatiskt. Där emellan lyckades vi riktigt bra med en tempoväxling! Det var verkligen tölt hela långsidan och för att vara vi gick det riktigt snabbt! Vi hann rida ökningar på tre långsidor, och även den tredje blev bra nästan hela vägen. KUL!

När vi red ut från banan kunde jag till min glädje konstatera att jag numera faktiskt klarar av att RIDA lite grann i tölten i alla fall - trots att det är tävling! Tidigare har jag bara suttit helt paralyserad, tänkt "oj, oj, passtakt, passtakt!" men inte kommit mig för att göra något åt saken... Men nu börjar jag alltså kunna tävla och rida samtidigt - till viss del i alla fall! Fortfarande kan ju inte Feykir och jag varken arbetstempo eller ökat tempo... MEN när vi fick dagens uttagningspoäng visade det sig att vi hade höjt oss med drygt 1.15 poäng jämfört med förra lördagen! En av domarna hade föresten skrivit "fint steg" i våra domarkommentarer! KUL! Nu ska vi fortsätta träna på detta så blir det förhoppningsvis ännu bättre till hösten! Och i morgon blir det A-final i T5!

Elisabeth gjorde verkligen tävlingsdebut med den äran - hon och fina Tildra vann uttagningen! Jättekul!!!

När det var dags för V5 hade klockan hunnit bli 18 - verkligen annorlunda tävlingsupplägg idag! Nu var det "valfritt tempo tölt" som gällde - betydligt lättare än arbetstempo tycker Feykir och jag! Det var inte någon av våra bästa uttagningar i V5 - men räckte till A-final i alla fall. Och jag var så glad över att jag för första gångenpå tävling INTE fastnade i innertygeln i galoppen utan klarade av att ge de stooora eftergifter som man ska göra när man rider på halvstång. Duktig Anna! Det går framåt här och där!

Det var förståss spännande att passera "monsterstället" på ovalen i fyrgången - men bara för mig, Feykir reagerade inte en enda gång nu. Men så red vi ju i höger varv och då gick det bra även i T5, det var när vi hade bytt till vänster varv som monstret uppenbarade sig...

Elisabeth och Tildra fortsatte att dominera - de kom på första plats även i denna uttagning (delade platsen med Anette och Jupiter. ) Alla i A-finalen var faktiskt Miduriter!

Nu ska min onda kropp få ett VARMT bad och sedan är det dags att sova. TÄNK att jag snart har överlevt att tävla två helger i rad - det hade jag egentligen inte trott med tanke på hur dålig jag varit de senaste månaderna... Verkligen roligt!!!

Idag gäller det!

Idag är det Midurs tävling på Bodentravet! Håll tummarna för att Feykir och jag lyckas få till något som liknar ökningar på långsidorna i vår töltklass (T5)!!!






...sén har vi ju den roliga fyrgången (V5) att se fram emot också!


Rid nu så det ryker, alla Miduriter!!!

Malena och Ári gjorde tävlingsdebut

...och det med den äran!

Snygg rygg!

Feykir är faktiskt riktigt slimmad och fin i kroppen nu! Samtidigt är han - som ni kanske kan se här - fint musklad över ryggen!

(Under fyrgångsfinalens galoppmoment i söndags blev jag plågsamt medveten om att det var hög tid att börja dra åt sadelgjorden ett hål till... )

Tävlingsförberedelser

Kolla vad han kan:

korsar bak, minsann!

Feykir och jag har idag försökt finslipa formen inför helgens tävling - andra halvan av vår tävlingssäsong! Red på banan och när vi värmt upp med "alla möjliga rörelser" i skritt och trav på böjda spår var det dags för tölten.

Började på volt i höger varv och Feykir var riktigt duktig! Kändes mjuk i sidan, sökte sig framåt-nedåt och var riktigt ridbar i tölten! Gjorde en halvhalt ibland och flyttade ut rumpan något steg - det funkade också bra. Bytte till vänster varv och det var ju värre... inget naturligt framåt-nedåt här inte utan snarare järnspett i sidan... Problemet var förståss att han inte ville ta i ordentligt vänster bak. Ställde inåt och förstärkte skänkeln med en liten pisk-vift - och när hysterin lagt sig gick det plötsligt alldeles utmärkt att korsa med vänster bak! Då fick han massor av beröm förståss! Bytte om volt ett antal gången - och snart kändes han riktigt mjuk och fin i båda varven!

Efter en skrittpaus var det dags för mer samling i tölten. Red längs spåret, ställde höger -vänster så att han höll sig mjuk. Satt ordentligt bakåt, viftade lite med pisken, gjorde förhållning för att samla upp "explosionen" och när jag mjuknade töltade han riktigt trevligt!

Tränade på tempoväxlingar också: Red en stor åtta med ökning på diagonalerna och kort tempo på kortsidorna. Nedtagningarna funkade riktigt bra även idag! Ett par gånger fick vi till en bra ökning med bibehållen takt och på slutet lyckades vi även lite bättre med korta tempot. Så, för att citera Sylvia: "Det går framåt - men det går sakta..."

Feykir fick sträcka ut i trav en liten stund innan jag skrittade av honom. Sedan blev det dusch i spolspiltan. Och jag tror ändå att det var Feykir som blev mest blöt. Till Skellefteåtävlingen tvättade jag aldrig hans man utan bara svansen. Den här gången gjorde jag tvärt om - för att spara på mina onda händer.

Sedan fick Feykir gå lös på gården och beta gräs medan han torkade. "Stora hårtorken" var på - d v s det blåser riktigt mycket idag även med Luleåmått mätt. Var lite orolig i början att han skulle rulla sig när han var så blöt. Men finns det grönt gräs så har man inte tid med annat än att äta visade det sig - som tur var! När jag packat klart inför morgondagen var han torr och fin. Tog på ett riktigt tunnt regntäcke så att han håller sig ren till i morgon. Tur att det bara är runt 10 grader varmt - han har ju fortfarande en hel del underull från vinterpälsen kvar och jag vill ju inte att han ska svettas i täcket!

När jag kom hem upptäckte jag vad "stora hårtorken" kan ställa till med: en av våra stora björkar på gården hade blåst ner! :-O Vilken TUR att den blåst ut mot ängen och inte mot huset! Nu hoppas jag att vinden lugnar sig lite till i morgon... det är så väldigt öppet på enormt stora ytor runt Bodentravet så annars är det risk att vi blåster bort!

Fia och Lukka på Skellefteåtävlingen

Linda 2.0

Tomas mejlade precis över några av sina bilder på Linda och Skálmar från Vindurtävlingen. Så nu behöver vi inte tänka oss kavaj och slips!

Linda är verkligen taktisk: har sett till att hon både har den här fantastiskt häftiga hästen OCH en egen proffsfotograf som kan föreviga dem på bild! Då kanske man kan kalla mig en "Linda-wannabe" - har en häst som är liiite häftig ibland och en hobbyfotograf! Det är "bara" slipsen som fattas...! ;-)

PS: Vad har man för slips till kritstrecksrandig kavaj? Tips mottages tacksamt! DS.

Linda och Skálmar

Regnet gjorde att Johan fotade mycket mindre på Skellefteåtävlingen än han brukar... och t ex blev det ingen bild på Linda och hennes fina Skálmar. Ett midurekipage som kom på en hedrande tredjeplats (efter Axjón och Démantur) i T3-finalen! Som tur var fick jag denna fina bild av dem - foto Tomas Bergman. Ni får bara tänka dit Lindas svarta kavaj och tuffa slips!

Giganternas kamp - bildbevis!

Att se Sylvia på Démantur frá Minni-Borg och Nina på Axjón från Stormsund tampas på ovalen var verkligen en STOR upplevelse! Tänk att vi i Midurland har TVÅ sådana häftiga hingstar!!!

Hade jag haft ett sto att betäcka hade det varit SVÅRT att välja!

Regnet VRÄKER ner...

...så det är väldigt skönt att sitta inne vid datorn med en tekopp! :-) Har varit på City Rehab och tränat i bassängen efter jobbet idag - det var verkligen jättelänge sedan sist! Och det märktes när jag skulle göra mina övningar också... smidig som ett kassaskåp var jag och många av övningarna gjorde t o m ont... Min läkare har sjukskrivit mig på 25 % igen fr o m i tisdags - men det återstår ju att se vad Försäkringskassan säger om det... I väntan på besked från dem har jag i alla fall nedsatt arbetstid så nu hoppas jag på att så snart som möjligt orka öka träningsdosen igen för att optimera mitt "mående".

Håller som bäst på att gå igenom Johans bilder från Skellefteåtävlingen för att sedan lägga ut några av dem här. Håll utkik!

Hoppsan, jag köpte visst ett nytt träns!

Det ÄR ju så KUL att köpa hästprylar!!! På Vindurtävlingen "råkade" jag köpa ett nytt träns! Det har fått "marinera" i paraffinolja i ett dygn och efter dagens ridtur var det dags att prova det på Feykir. Han var måttligt road... ville mycket hellre ägna sig åt kraftfoder!





...alternativt buffa på matte så hon förstod att hon skulle plocka fram kraftfodret. Så jag fick hur många bilder som helst där man inte såg mycket mer än en (hungrig) mule, trots att jag backade och backade och backade... Men här är i alla fall två där ni kan se ungefär hur det nya tränset ser ut: riktigt smala remmar. En trevlig variation till mitt fina "jag överlevde operationen-träns" som har riktigt bred kandarnosgrimma! Det tränset använder jag när jag rider på vanligt tredelat bett och det här kommer att vara tränset för halvstången. Smidigt att ha ett träns/bett så jag inte behöver hålla på att flytta om!

Härligt att "hänga" med hästen!!!

Lilla fölet vilar tryggt i mammas skugga!

Åh, vilken härlig ridtur Feykir och jag har haft idag!!! Red upp bakom vägbommen och skrittade på lång tygel ända fram till vår lilla trav- och galoppstig. Skritt på lång tygel har aldrig hört till vanligheterna för oss... Han har nämligen för det mesta haft bara två lägen i det fallet: antingen har han blivit så loj att han snubblat våldsamt och närapå gjort en kullerbytta. Eller också har han varit så på tårna att han bara kastat sig för alla spöken. Det senare gäller alltså när vi ridit ut själva - med en kompis är omvärlden alltid så mycket tryggare! Fast idag var en sådan sällsynt dag då han skrittade energiskt, men avslappnat så jag kunde bara sitta och njuta på hästryggen! Så mysigt!!!

När vi sedan kom till trav- och galoppstigen ägnade vi oss just åt det. Först travade vi men sedan rullade Feykir över i galopp så där mjukt som jag bara kunde drömma om under åren med Racer-Reykur...!!! Så länge man inte rider hemåt kan Feykir verkligen galoppera hur lugnt och avslappnat som helst! När stigen övergick i våtmark vände vi hemåt igen. Började med att hoppa över en liten stock och sedan tyckte Feykir att vi faktiskt kunde galoppera hela vägen ut till skogsvägen igen.

Åter ute på skogsvägen tyckte matte att vi kunde rida vänster galopp bort till vändplanen och hela tiden ställa höger-vänster. Han känder riktigt mjuk och fin! När vi är på tävling får vi alltid mycket beröm för våra snygga galoppfattningar. Om samma personer sett oss när vi vände hemåt igen hade de blivit besvikna... För nu var Feykir verkligen uppe i varv och försökte KASTA sig iväg med alla möjliga gångarter på en gång... Fick göra halt fyra gånger och börja om innan jag var nöjd. Vi red höger galopp på hemvägen och jag varvade mellan att ställa höger-vänster och att göra snabba halvhalter i galoppen, som Sylvia gett mig i läxa.

Avslutningsvis hann vi med ökad tölt och nedtagning till arbetstempo. Jag gjorde övergång från galopp till tölt och bitvis gick det bra att hålla takten i det högre tempot. Nedtagningen gick riktigt bra medan man hade kunnat önska mer samling i det korta tempot. Jag var i alla fall nöjd med vår prestation, satt av och gick hem. Hade bara ridit 40 minuter, men Feykir var rejält svettig i värmen. Jag måste leta fram min ryktsten - den brukar "bita" bra på underullen och han har massor av den varan kvar ännu.

Feykir och Lukka på kärlekssemester!

Vindurs tävlingar innebär inte bara trevlig samvaro för oss ryttare - utan även för hästarna! Det var under deras första gemensamma resa till en Vindurtävling som det tände till mellan Feykir och Lukka. Och ser man dem på bilden ovan kan man ju förstå att ingen av dem sett en vackrare häst...!!!

Varje år verkar de lika nöjda när de först får dela transport och sedan hage i Ragvaldsträsk! När de kommer hem - och får gå i olika flockar igen - brukar de gnägga åt varandra. Särskilt Lukka visar att hon saknar Feykir - han ska förståss, som alla killar, spela lite tuff så han försöker oftast hålla masken.

Idag hade jag tänkt ge mig och Feykir en skön skrittur i skogen med naturlig stretching. Men jag var faktiskt för trött så det fick bli en andra vilodag efter tävlingen. Har dessutom varit på läkarbesök idag och läkaren klämde en massa på mig för att fastställa var jag har ont - vilket var i princip över hela kroppen - så nu känner jag mig helt mörbultad. Nåja, det skadar knappast Feykir att få en vilodag till. Vi får ta nya tag i morgon istället!