Måndagsmys!

Jag började veckan på bästa sätt: att åka till stallet efter jobbet och rida Hamingja! Det blev ett trevligt pass på ridbanan vilket inleddes med uppvärmning i skritt och trav (kom ihåg att ANDAS matte!!!)  

Övergick sedan till sekvenser i samlad skritt med övergångar till tölt. Idag fick pisken vara med och peta på inner bak ganska ofta, vilket efter de (närmast obligatoriska) inledande överreaktionerna gav trevlig bärighet i lågt tempo på avslappnad häst! Det blev inget långt ridpass - men kvalitet är ju definitivt mycket viktigare än kvantitet!

REJÄL upphämtning!!!

 

Min STJÄRNA!!!

I morse när jag skulle morgonfodra missade jag tillfället till en unik film... Hamingja brukar alltid stå på sin plats längst fram vid grinden i god tid innan fodringen för att försäkra sig om att verkligen inte bli utan mat. Men nu stod hon istället bortanför vindskyddet - så när hon hörde min röst kom hon galopperande och gnäggade! VARFÖR såg jag inte till att vara beredd med kameran innan jag ropade på henne??!!

Det blev ingen ridning idag för jag ville passa på att tömköra medan jag förhoppningsvis kom ihåg endel av det vi försökte lära oss under torsdagens kurs! Och jag må inte vara helt opartisk... men jag tycker faktiskt att vi var överraskande duktiga! Hamingja hade verkligen en ängels tålamod medan matte försökte få ordning på tömmarna (om vår instruktör hade sett oss misstänker jag att hon hade tyckt att det fortfarande finns en STOR förbättringspotential på det området...!)

Och när vi sedan kom igång med själva tömkörningen hade jag faktiskt tur när jag tänkte! I o m att det i torsdags var så tydligt att det blev mindre svårt när hon fick trava fick hon ta en första travsekvens ganska snart och efter det var det minsann inget fel på framåtbjudningen! Det svåraste idag blev istället att få henne att fortsätta skritta till dess jag gav ny travsignal...! 

Instruktören tyckte ju att det var viktigt att jag använde tömmarna för att bromsa när jag ville att Hamingja skulle sakta av, istället för att vissla som jag brukar... Visslingen är ju något Hamingja fick lära sig av Sylvia redan vid inridningen och den är verkligen effektiv! En bonus med att arbeta hästen från marken är ju att man inte bara känner utan även ser vad hästen gör. Och när Hamingja travade och jag visslade kunde jag nu se hur hon verkligen satte bakbenen under sig när hon direkt stannade! 

Så jag bestämde mig för att att vår kompromiss fick vara att jag kombinerade broms med tömmarna och vissling. Och eftersom hon alltid verkligen gjorde halt fick det bli övergång trav-halt-skritt-trav-halt-skritt. Gjorde många övergångar för att träna på detta. Och när jag dessutom kom ihåg att inte göra så stor eftergift med tömmarna efter övergången till trav utan bibehålla en tydlig kontakt med bettet så kunde jag se att traven fick mer sväv!

Med tanke på hur jättesvårt det kändes i torsdags med allt nytt som snurrade i huvudet så tycker jag verkligen att det gick över förväntan idag!!! Och jag när jag sa "BRA!!!!!" som beröm till Hamingja när hon förstod mina signaler så tänkte jag att även jag borde ta åt mig lite av det berömmet!

Mindre bra blev det dock när jag åkte hem från stallet... När jag kom ut på asfaltvägen i Avan upptäckte jag nämligen att jag fått punktering på ena bakdäcket... :-O  Vi har framfört många klagomål till kommunen för det vassa grus som de envisas med att lägga ut på Mariebäcksvägen. Det är varken bra för bilar, hästtransporter ELLER hästar för den delen. MÅNGA punkteringar har det blivit.... och jag har klarat mig väldigt lindrigt hittills så det var väl helt enkelt min (o-)tur nu... 

Men jag har MYCKET hellre punktering på bilen än på hästen!!! Och nu hade jag dessutom verkligen tur i oturen när jag max 100 meter från där jag stannat bilen hittade en HD-mekaniker med REJÄL garagedomkraft OCH tillräcklig armstyrka för att kunna lossa på hjulbultarna som Däckia tidigare dragit fast med sin maskin! 

ENORM (förbättrings-) potential!!!

Idag kom Anette Karlsson till Mariebäck och höll en tömkörningskurs för oss! Här väntar Hamingja på att det ska bli vår tur.

Jag har ju arbetat Hamingja en hel del för hand och då tränat samling i skritt (med träns). Men det här var första gången jag testade att tömköra henne (har själv aldrig tömkört tidigare ö h t, "bara" longerat tidigare hästar). Så det var ju jätteroligt att få prova - men samtidigt JÄTTESVÅRT!!! Jag hade fullt upp bara med att hantera tömmarna på ett säkert sätt... 

Att placera mig själv i rätt position (och hålla mig där) var verkligen inte heller lätt...!!! Jag tenderade hela tiden att hamna för långt fram -  i höjd med bogen - när jag i själva verket skulle hålla mig mitt mellan gjorden och bakdelen. Fast samtidigt skulle jag följa med Hamingja framåt i rörelsen och den kombinationen hade min hjärna OERHÖRT svårt att få ihop....! :-O  

Man skulle också tänka på att inte stå för nära hästen utan alltid hålla sig tydligt utom "sparkavstånd". Och om tömmarna började bli för långa och "glappa" skulle man INTE börja korta upp dem, så att hästen kom närmare,  utan istället backa bort från hästen till dess man uppnådde kontakt på tömmarna igen. Och då skulle man sedan bibehålla kontakten - vilket också var SVÅRT för min reflex var hela tiden att släppa lite på dem igen. "Det ska bara vara en liiiiiten eftergift - du ska bara slappna av i handen - men kontakten ska hela tiden finnas kvar!" 

En annan svår sak att parera var när Hamingja ville falla inåt på volten - då var min reflex att flytta mig framåt - mot huvudet - men fick förklarat för mig att det bara blev en signal för Hamingja att komma ännu mer emot mig... Istället skulle jag styra utåt med yttertömmen samtidigt som jag "skakade" innertömmen lite mot bogen. "Om man tömkör med körpisk kan man rikta pisken mot bogen för att flytta ut den, men eftersom din häst gärna överreagerar skulle nog pisken bara stöka till det hela....!"

Det blev faktiskt liiiite lättare att få ihop saker och ting när vi sedan fick övergå till trav! Då klarade jag av att hålla min position bättre OCH samtidigt röra mig framåt i Hamingjas rörelseriktning.  Annette förklarade att en viktig skillnad var att Hamingja hade ett helt annat driv framåt i traven än hon haft när vi jobbat i skritten. "Det svåraste som finns är att tömköra i riktigt långsam skritt!" Så när vi åter saktade av till skritt och jag smacka på henne mer framåt - ofta - gick det ändå lite bättre. 

En annan svår sak var att INTE vissla utan använda tömmarna för att bromsa och stanna. "Du ska bromsa på samma sätt som när du rider!" sa Annette men då fick jag ju erkänna att jag visslar när jag rider också. Överlag tyckte hon att Hamingja lyssnade ganska dåligt på tömsignalerna... så där hade vi verkligen något att jobba med...! 

Carola och Litlamin var duktiga!

Något annat att tänka på var att hålla nere händerna - jag ville gärna höja dem, f f a när det blev svårare att manövrera Hamingja dit jag ville. Ja, ni hör ju, det finns verkligen hur mycket som helst att träna vidare på! Annette, som tävlar svårklass dressyr och använder tömkörning som en viktig del i träningen av sina hästar är verkligen en guldgruva att ösa ur på detta område! Så fantastiskt roligt att hon kunde komma ut till oss och hålla denna kurs! Nu hoppas vi att hon snart kan komma tillbaka och hjälpa oss vidare. För det finns väl några enstaka små detaljer kvar att slipa på...!  ;-)

HÄÄÄÄÄÄRLIGT med häst!!!

WOW!!!

När jag kom till stallet i eftermiddag träffade jag Carola som berättade att hon och Litlamin nyss hade kommit tillbaka från en så´n härlig tur I SKOGEN! Från den högra skogsvägen bakom vägbommen hade hon fortsatt ut i terrängen och där visade det sig ha torkat upp tillräckligt för att man åter skulle kunna rida! Det känns som EVIGHETER sedan man senast kunde rida i skogen - någon gång i början av året innan det blev för djup snö och sedan den började smälta har det istället varit alldeles för blött... Så det kändes verkligen som ett självklart val att ge sig ut i terrängen i det härliga vädret (23 grader i skuggan!)

Och det skulle visa sig att inte bara jag saknat terrängen: Hamingja frustade och frustade och frustade! Större delen av tiden skrittade vi på hellånga tyglar medan hon fick välja väg - vilken kom att gå kors och tvärs mellan alla de nya "vägar" som skapats under vinterns avverkningar! När jag tillslut tyckte att det började vara dags att vända hemåt igen var jag därför inte säker på åt vilket håll som var hemåt... Det kändes som att vi under kryssandet hit och dit ändå hade rört oss i en vid båge åt höger och att Hamingja nu börjat röra sig i en riktning hemåt - men jag var LÅNGT ifrån säker om den saken...

Därför startade jag kartappen i mobilen och kunde då konstatera att min känsla stämde riktigt bra! Så jag lät Hamingja fortsätta att välja väg medan jag hade kartappen uppe och fascinerat följde hur oerhört väl min häst navigerade!!! Titt som tätt behövde hon vika av åt något håll för att ta sig förbi ett område med sämre terräng, men varje gång såg hon till att återvända till "spåret" så snart det gick! 

Så jag var tryggt förvissad om att hon skulle ta mig tillbaka till området runt Mariebäck, där jag skulle börja känna igen mig. Men blev ÄNNU mer imponerad att hon navigerade rakt på den lilla vändplanen från vilken vi tidigare hade ridit ut i terrängen - trots att vi nu kom från ett HELT annat håll och från ett område där vi aldrig ridit tidigare!!! Tänk att hästarna har en sådan MAGISK inbyggd GPS!!!

Nya sommarskor!

 

Wild hair-day??!!

Idag fick Hamingja nya sommarskor! Innan dess hade jag hunnit rida en kort sväng upp bakom vägbommen. Började längs den vänstra vägen, som brukar ha haft det bästa ridunderlaget, men nu pågår avverkningar och vägen är ganska sönderkörd av skogsmaskinerna tyvärr... Men jag passade på att rida många många intervaller samlad skritt för att både bygga muskler och förhoppningsvis även lagra goda muskelminnen hos mig själv för att en vacker dag förhoppningsvis kunna använda samma ridning i tölt. 

Ett par kortare töltsekvenser fick vi ändå till på några ställen där underlaget fortfarande var bra. Och lite mer tölt blev det på de minst steniga partierna på den högra skogsvägen - samt ännu mer samlad skritt. När jag satt av utanför stallet hade jag VÅLDSAM mjölksyra och det nästan svartnade för ögonen... insåg också att jag var OERHÖRT spänd i kroppen... Men medan Hamingja fick avsluta sitt lunchhö i en box hann jag ligga och vila i Josefshallen en stund innan hovslagaren kom. Jag måste verkligen komma ihåg att både andas och slappna av när jag rider... :O

TBT: En avslappnad och VÄLDIGT skitig häst!!!

 

Den här bilden från i april får illustrera vad som mötte mig när jag kom till Mariebäck efter jobbet idag: nästan alla hästarna låg ner och såg verkligen ut att njuta av solskenet!!! (Hamingja var dock MYCKET skitigare än på bilden...!) Själv tyckte jag att det blåste lite kallt... men för hästarna som fortfarande har endel vinterpäls kvar var det nog bara behagligt! 

Nu fick det vara nog med ridbaneridning tyckte jag, men eftersom det fortfarande är jätteblött i skogen valde jag att ge mig ut längs bilvägen mot Avan. Fortsatte där med samma tema: att uppmuntra till avslappning och lång överlinje genom att flytta undan för skänkeln i både skritt och tölt - med tydliga belöningspauser när jag fick önskat resultat. Underlaget på vägen kändes väldigt hårt så där red vi mest skritt och nyttjade de mjuka sandvägarna till vänster mot lilla sjön till tölten. 

På väg hemåt blev det ändå lite tölt även på bilvägen och jag kunde då också samla lite mer i tölten så vi fick avsluta men en riktigt trevlig känsla! Redan under skritten hade dock det konsekventa växlandet mellan sidförande och belönande avslappning visat sig ha en MYCKET positiv inverkan på Hamingja.  För trots rejäl överskottsenergi p g a flera vilodagar så kunde hon i stort sett bibehålla sitt fokus genom alla de faror hon ställdes inför. Och de var ändå MÅNGA - med porlande vatten i bäckar, plötsligt uppdykande snöhögar i dikeskanterna, stora och ilsket morrande stenar som bara några exempel...! 

Lördagsnöjet!!!

 

Vad ska vi hitta på för något kul idag??!!

Idag var det jag som skulle kvällsfodra hästarna och efter att ha vilat hemma mest hela dagen orkade jag även rida ett kortare pass innan! Och min HÄRLIGA Hamingja var lika "taggad" och hade riktigt bråttom in på ridbanan som senast! 

Viktiga kom ihåg från kvällens ridpass är att jag måste bromsa upp mer på YTTERTYGELN när jag rider öppna i tölt!!! Jag ska också rida MÅNGA sekvenser samlad skritt m h a säte och skänklar för att utnyttja att vi hittar så bra bärighet där - och successivt bygga styrka inför att klara detsamma i tölt!!! Och sedan hitta ett bra moment i samlad skritt där jag "lättar i stigbyglarna" så att jag kan hålla om med skänklarna - för att sedan försöka bibehålla samma sits/känsla upp i tölten! Ett Atlitips i sammanhanget är att bibehålla öppnan genom övergången till tölt så att vi får med oss avslappning och bärighet! Vid de tillfällen när jag lyckats har känslan varit väldigt trevlig!

Innan jag avrundade dagens ridpass dammade jag även av en övning som Sylvia visade mig när jag red Lára på lektion för henne för ett antal år sedan och som jag periodvis använt även på Hamingja med mycket bra resultat! Att vända m h a ytterhjälperna. Och jag tror det är tack vare att jag gjorde det så mycket på Lára som jag faktiskt lyckas ovanligt bra med att "sitta bakåt" och hålla om med skänklarna just i den övningen. Har sedan även fått göra detta på flera Atlikurser. Vill minnas att han kallade det: "Vänd henne tillbaka upp på bakbenen". 

Fredagsmys!

Så här kan ett fredagsmys se ut! 

Idag kom vårvärmen! Så HÄRLIGT att få plocka fram ett par sommarridbyxor - för första gången i år! Jag behövde inte ens ha jacka heller utan bara en tunn väst utanpå funktionströjan. Tänk så glad man kan bli för en sådan sak!!!

Hamingja verkade i sin tur bli glad över att se mig för hon kom när jag ropade på henne i hagen! Och väl i stallet stod hon lääääänge med huvudet i min famn och jag hörde hur hon andades allt mer långsamt - tror nästan att hon somnade! Hon brukar ju uppskatta när jag kliar hennes öron, men så lugn och avslappnad som hon var idag är hon bara om vi - som idag - är helt ensamma i stallet och det inte är någon rörelse utanför heller. Annars är hon ju en riktig "radarvarning" som hela tiden är på allerten och reagerar både på rörelser och ljud.

När matte sedan satt upp i sadeln var det desto mer energi: Hamingja hade väldigt bråttom in på ridbanan och ägnade sig sedan åt "ökat tempo skritt på långa tyglar" på ett sätt som t o m hade gjort speedfröken Lára nöjd! Vid ett par tillfällen gick hon t o m över i trav så det var ingen tvekan om att fröken hade överskottsenergi - trots värmen!

Jag övergick till att skritta på volt, vrida överkroppen inkl ytterhanden och flytta undan för innerskänkeln för att sedan belöna med avslappad passivitet när hon korsade över, slappnade av och längde halsen. Denna gång kom jag dessutom ihåg att Atli sagt att jag skulle rida riktigt små volter i skritten för då blev det lättare på en lite större volt i tölten sedan. 

Men när det var dags för tölt testade jag ett lite annat upplägg - från en Atlikurs för något/några år sedan. Istället för att först sidföra på volt gick jag på en gång ut på spåret i vänster varv och red öppna - men med samma vridning av överkroppen och tydlig kontakt på yttertygeln följt av avslappnad passivitet som belöning. Först några sekvenser av detta i skritt innan jag började göra töltövergångar ur öppna, slappna och sedan ny öppna när hon började korta upp nacken och/eller fick bråttom. 

När jag bytte till höger varv var det istället högersluta som gav den önskade effekten med avslappning, en aktiverad bakdel och trevlig bärighet i först skritt och sedan tölt! Atli brukar säga att det är bra att rida många övergångar från samlad skritt till tölt eftersom själva övergångarna bygger mycket styrka. Men för mig är det också väldigt bra eftersom jag börjar hitta bra bärighet i den samlade skritten (f f a i högersluta) och när jag har den känslan alldeles "färsk" i kroppen så är det lättare att märka när jag börjar tappa bärigheten i tölt och vet vad jag letar efter när jag försöker återställa den. 

Det är f ö inte länge sedan poletten tillslut trillade ner för mig: att det är vänsteröppna resp högersluta jag ska använda för att aktivera Hamingjas bakdel - i både skritt och tölt - så att bärigheten återställs. Det är minsann inte lätt att lära gamla ryttare att rida...men gnetar man på så kan det ändå komma små framsteg tillslut...! 

Det var inte bara vårvärmen som kom idag utan jag såg även de första insekterna... så jag fick plocka fram insektsmedlet och spraya innan Hamingja fick gå ut i hagen igen. Och det var sedan en MYCKET nöjd häst som rullade sig oerhört grundligt - riktigt härligt fredagsmys för en häst! Nu håller jag tummarna för alla Miduriter som ska tävla i Boden i helgen - och alldeles särskilt för "Mariebäckarna" förståss!!!

Söndag: kvalitetstid med lyckohästen!

Efter att ha vilat fredag och lördag räckte orken ÄNTLIGEN till att åka till stallet idag! Där blev första projektet att - förhoppningsvis - skruva ur traktbroddarna från Hamingjas skor. Tåbroddarna hade jag med Sylviametoden (hylsnyckel och råläderklubba) skruvat ur i onsdags och även idag lyckades jag få loss alla! I år var det faktiskt inte en enda brodd som hunnit bli så rundsliten att hylsnyckeln inte fick fäste - antagligen en fördel av att jag bara orkat rida några enstaka gånger sedan det blev barmark. "Inget ont som inte har något gott med sig" är ju ett gammalt talesätt - och det skulle man ju kunna använda här!

Därmed kunde jag övergå till dagens andra projekt: att rida! Även idag valde jag ridbanan för att repetera övningarna från senaste Atlikursen. Först skritt på volt och vrida överkroppen så ytterhanden följer med när jag tittar på inner bak samtidigt som jag flyttar ut bakdelen med innerskänkeln, följt av avslappnad passivitet så snart hon slappnade av och längde halsen. 

Nästa steg blev trav på volt och i vänster varv höll hon direkt ett lågt tempo, slappnade av och frustade. I höger varv hade hon mer bråttom och vid några tillfällen kortade hon även upp nacken och gick över till tölt så att jag fick börja om från skritt igen. När vi hittat en avslappnad trav även i detta varv tyckte jag vi var redo att ta oss an tölten. 

Gick ut på spåret i höger varv och red sekvenser med samlad skritt m h a skänklar och säte följt av avslappnad passivitet som belöning. Därefter övergång till tölt där jag ställde henne utåt, mot staketet när hon fick bråttom och flyttade undan för vänsterskänkeln till dess hon återgick till det lugna tempot. Då fick hon räta upp sig och jag belönade med avslappnad passivitet. Kom ihåg Atlis uppmaning om att bara rida korta sekvenser tölt följt av samlad skritt och ny töltövergång. När vi efter en stund började bli överens om tempot gick jag vidare med högersluta för att öka bärigheten. (Även högersluta i den samlade skritten inför övergången till tölt.)

I vänster varv nyttjade jag också till att börja med högersluta (mot staketet) för att ta ner tempot. Men det var senare, när jag fångade upp på yttertygeln och flyttade undan för innerskänkeln som jag fick uppleva den trevligaste känslan i tölten: när hon kom upp med bogarna och var helt lätt i handen! Jag tänkte att detta måste vara vad Atli menade med att hon ska "trampa sig bort från handen"! När vi hittat den känslan några töltsekvenser i rad fick hon gå in på volt och börja sträcka ut på längre tyglar i nedvarvningstölt. Och det gjorde hon med en härlig, bibehållen aktivitet i ryggmusklerna vilket jag tolkar som att jag verkligen lyckats aktivera hennes bakdel under detta ridpass!

Det kändes verkligen som rätt val att välja ridbanan även idag - det är mycket lättare att undvika att hamna i en dragkamp om tyglarna när jag rider där. Något som antagligen hade varit väldigt lätt hänt om jag ridit ut längs vägen på min p g a överskottsenergi supertaggade häst...! Och när jag dessutom ridit så sällan den senaste tiden blir det ju än viktigare att varje ridpass har så hög kvalitet som möjligt! Avslutade med att lunchfodra innan jag åkte hemåt - härligt upplyft i sinnet av kvalitetstiden med min lyckohäst!

Seven down...!!!

...eight more to go...!!!

Idag gav jag mig på att försöka ta bort tåbroddarna från Hamingjas skor. Tidigare här i bloggen har jag berättat hur detta kan underlättas genom att vända runt hästen på stallgången några gånger. Men nu har jag fått veta att så ska man INTE göra för det sliter så på känsliga ligament, enligt kunnig hovslagare... :-O Så idag var det åter den renodlade "Sylvia-metoden" som gällde: en hylsnyckel som man slår på med en råläderklubba (som hovslagarna använder) till dess man orkar rubba brodden med handkraft. 

Jag var VÄLDIGT frusen när jag kom till Mariebäck idag, men det problemet var ur världen redan när jag lyckats avlägsna de första två broddarna...! Och när jag tillslut kom till den fjärde hoven upptäckte jag att hon redan hade tappat en av tåbroddarna där - det var ju en trevlig överraskning! Jag tycker alltid det är ett stressmoment om man ska få loss broddarna eller inte - så jag kände mig lite "hög" när jag lyckats och var på vippen att ge mig på traktbroddarna också! Men lyckades behärska mig och spara dem till en annan dag, för att vara lite snäll mot "skröppelkroppen". 

Sedan var det dags för ett ridpass på banan. Det har ju bara blivit ett par ridpass efter Atlikursen (i helgen var vi i Västerbotten och firade min mammas 80 årsdag) så det fanns STORT behov av att repetera övningarna från kursen! 

Först skritt på volt där jag ska vrida överkroppen så att ytterhanden följer med när jag tittar mot inner bak medan jag flytta undan för innerskänkeln. Och belöna med "avslappnad passivitet" när hon korsar bak så att hon slappnar av och länger halsen. När jag förberedde tölten genom att rida samlad skritt m h a säte och skänklar märkte jag att det var lättare längs spåret (inte på volten) eftersom staketet då hjälpte till med inramningen. 

Gjorde övergångar till lååååångsam tölt och sedan bara korta sekvenser tölt, för att inte hinna tappa samlingen. Red många sekvenser samlad skritt längs spåret, eftersom hon bar upp sig så bra där! När jag känner att hon börjar "falla på framdelen" ska jag komma ihåg att åtgärda genom att "rida tillbaka bakbenen" med skänklarna - INTE med tyglarna. (Tyglarna får jag bara använda till korta, uppresande tygeltag ifall hon blir för låg i formen.) MYCKET att tänka på - men det är ju så ROLIGT att det hela tiden finns mer att lära!!!