Ostindienfararen Götheborg...

Foto: Johan Niklasson

...anlände till Luleå idag efter lunch. Johan och jag var bland de tusentals människor som stod på kajen i Södra hamnen för att se den mäktiga båten stäva in, lotsad av Luleå hamns två bogserbåtar samt massor av privata båtar. Det var tydligen det största mottagande Götheborg fått i någon av alla hamnar den besökt i sommar! Strax innan den lade till vid kajen sköt man salut så det dånade! Sedan blev det uppvisning med "ostindienfararen Luleå", som Johan kallade den, d v s ett av Jas-planen från Norrbottens flygflottilj. Det dånade rätt bra det också!

Dagen till ära bjöd Luleå på strålande sommarväder och nästan tryckande värme! Vinter och vår brukar vi lulebor sucka över att staden planerats som en medelhavsstad, med raka gator från hamn till hamn så att kalla vindar kan blåsa obehindrat... men idag var vi väldigt glada över den lilla svalka som detta kunde ge!

Vill ni läsa mer om Götheborg finns info här: http://www.soic.se/

Morgontidig Anna...

...steg upp kl 07 - TROTS semester - och åkte till stallet med 8-färjan. När jag kom dit hade hästarna precis hämtats upp från betet för dagen - ibland har man tur! (Jag hade räknat med att få gå ner och hämta Feykir - och har jag otur kan det ta mer än 20 minuter... Så nu sparade jag mycket tid, vilket var bra just idag då jag hade lite bråttom.)

Trots den tidiga morgonen var det redan varmt när jag red iväg. Började med att "väcka" Feykir m h a halter och rygga med säte och överskänklar. När han vaknat till och börjat fokusera på mig jobbade jag med låg form m h a skänklarna, samt framdelsvändningar åt båda hållen.


Vi töltade en hel del idag - och flyttade då hela tiden i sidled. Han försöker alltid "lura" mig så att han får dra upp tempot när vi flyttar för skänklarna, men jag blir bättre och bättre på att genomskåda honom!

Tog en töltpaus och red trav och galopp i skogen, för att få med lite konditionsträning också. På hemvägen blev det mer tölt igen, både i kort tempo och lite ökat. Det är roligt att vi kan öka lite nu också!!! Riktigt ren fyrtakt blir det väl inte när vi ökar... men väldigt mycket närmare rätt takt än förut! Sylvias träning av Feykir var verkligen en bra investering! Han är så kuuuul att rida nu!!!

Waart å schwårt!

...skulle pappa ha sagt om han varit här idag - när vi haft 28 grader i skuggan. (Om det mot förmodan finns någon läsare som inte är helt uppdaterad på skelleftebonnska så betyder det ungefär "så varmt att det är jobbigt".)



Johan och jag åkte till en strand idag - för att få lite svalka, men t o m där var det helt vindstilla och vääääldigt varmt! Men mina leder mår ju jättebra av värme så jag klagar absolut inte - fast jag får kanske inte så mycket gjort...



Väntade till kvällen med ridningen. När jag kom till stallet fick jag höra att Feykir i morse hade stått på tre ben! Orsaken var dock inte så allvarlig som man kunde tro - en jättestor sten hade kilat fast sig i höger framsko. När stenen var borttagen hade Feykir verkat helt OK igen. Jag klämde och kände på höger fram, men allt verkade normalt. Att få honom att trava vid longering är inte så lätt - så jag sadlade och red lite trav istället och då kändes han helt ren. Skönt!

Det blev en dryg timmes träningspass idag. Efter uppvärmningen tog vi några vändor i galoppbacken innan vi gav oss ut för att töltträna. Just när vi skulle rida från backen kom en tur med 6-7 hästar mot oss genom skogen. JÄTTESPÄNNANDE tyckte Feykir!



Jag fick jobba en hel del med samlingen idag - han försökte verkligen komma undan arbetet och övertyga mig om att han kunde få vara lååång hela tiden. Jag försökte höra Sylvias röst för mitt inre öra: "Mera ben, mera drivning, mera ben!!!" Och tillslut började Feykir ta i mer bak och lätta fram. Snabbt gav jag stoor eftergift och då verklade polletten trilla ner för jag fick en mycket mer samarbetsvillig häst!



Efter allt hårt arbete satt jag av redan nere vid vallackarnas sommarhage och gick tillbaka till stallet, för att mina benmuskler skulle få välförtjänt stretching. Jag hade mina favoritridbyxor idag, ljusgrå i tunnt, jättestretchigt tyg med svart helskoning. När jag satt av tänkte jag att även om det inte varit svart skoning så hade det nog sett ut så för jag kände mig verkligen hur svettig som helst!

Så här fint var det vid färjeläget i Avan vid 21-tiden när jag åkte hem med färjan igen. Det är föresten skönt att vara hemma i norr och kunna njuta av de ljusa kvällarna igen! Fastän jag ju vet att det blir mörkt på kvällen även på sommaren i södra Sverige så blir jag lika förvånad varje gång jag kommer dit... Det är som att min hjärna inte riktigt vill tro att det kan vara så! (En kväll i Skåne var jag dock så JÄTTETRÖTT att jag t o m gick och la mig innan det hade blivit mörkt!)

Hemma igen!

Den här fina bilden på min "köttbulle" var det som Fia MMS:ade mig i Skåne! Jag tittade på den flera gånger varje dag!!!

Nu är vi alltså hemma igen och jag behöver varken lida av Feykirabstinens eller internet-dito! Så snart jag fått igång kroppen på förmiddagen (tre dagar i bilen hade inte gjort mig extra smidig...) åkte jag förståss till stallet! Och när jag kom dit höll jag inte på att hitta min häst!!! Ridlägret hade ridit på långtur ner till Sandnäset för att bada med hästarna, så det var inte så många hästar i vallackhagen. Och jag kände inte igen någon av dem som stod där vid grinden... Det är i o f s inte helt ovanligt eftersom det hela tiden kommer och går träningshästar hos Sylvia. Men var hade min häst gömt sig...? Två svarta hästar kom fram och hälsade, men ingen av dem var ju Feykir... Då inser jag att man helt enkelt bytt hagar - så det var stoflocken som gick i den tidigare vallackhagen!!! När hjärnan väl insett detta kände jag ju igen hästarna! Och när jag gick över till den tidigare stohagen hittade jag försåss Feykir på en gång!

Hade bestämt mig för att rida ett konditionspass med mycket galopp idag, både för att m h a galoppen lösgöra honom efter de två veckornas vila och för att han skulle få göra av med mycket överskottsenergi. Dessutom behöver han ju MASSOR av konditionsträning! När jag insåg att ridlägergänget var på långritt så att ridbanan faktiskt var ledig planerade jag snabbt om för att träna galopp där istället. Det var väl inte den optimala dagen för galoppträning på banan, i värmen... men när det är ridläger får man passa på när den är ledig!

Började med att göra lite halter m h a överskänklarna och vikten, som Sylvia nyligen lärt oss. Förutom att det är en bra förberedelse för att kunna göra halvhalter i tölten utan att ta i tyglarna så har jag även kommit på att det är ett MKT effektivt sätt att "väcka" Feykir och få honom allert för hjälperna. Under varje ridtur brukar det vara samma sak: de första gångerna jag försöker rygga några steg blir det inte mycket till reaktion.... men snart har han vaknat till och sedan är han väldigt uppmärksam på mina hjälper!

Efter lite tölt (kunde inte låta bli!) övergick vi till att rida övergångar trav-galopp-trav. Han var riktigt, riktigt duktig! Jag får inte heller vara för rädd för att rida ihop honom i galoppen. Det sitter så djupt i mig från åren med Reykur att ska låta honom vara lite lång - för Reykur hade mkt svårt att galoppera samlat. Men för Feykir är det faktiskt tvärt om - det blir lättare för honom när jag rider ihop honom!

P g a värmen tog vi många skrittpauser men var ändå REJÄLT svettiga båda två när jag var nöjd. T o m Sylvia hade nog tyckt att han var tillräckligt svettig idag! (Hon har ju sagt att jag måste rida honom mkt mer svettig för att både få bättre kondis och få bort mer av magen.) När jag hade svampat av honom och hunnit hämta mig lite hade jag god lust att sadla igen för att rida mer - men lyckades behärska mig tillslut. Jag får ju rida i morgon också!!!

Hos skulptören Jón Leifsson på Gimlelund!

När vi anlände till gården Gimlelund i Lövestad var denna maffiga relief ute på en vägg det första som mötte oss!

Sedan kom skulptören själv, Jón Leifsson och tog emot. När han hörde att jag hade egen islandshäst tog han genast ut oss i hagen så att vi fick träffa gårdens 11 islandshästar. Han berättade en liten historia om var och en. Hästen på bilden ovan var hans favorit - en superfräsch 20 åring som faktiskt hade samma namn som "husse"!

Inne i galleriet hade han tyvärr lite utsålt för tillfället... men detta fantastiska islandshästhuvud gick ju inte av för hackor!!!

Denna fina relief hade han också till salu.

Jag är väldigt förtjust i hans helfigurhästar - men tyvärr hade han ingen sådan som var till salu just nu... Den här var inte klar och skulle inte bli det heller eftersom han inte tyckte den var tillräckligt bra, så det var på håret att vi fick fota den ö h t... Jag tycker den är läcker - särskilt halsen och bogpartiet tycker jag har en härligt, kraftfull utstrålning! Jón kallade den en "flygande köttbulle" eftersom den är för tjock... men det gjorde den ju mer lik Feykir! :- O

Omrösningen här på bloggen avseende vad jag skulle köpa för mina födelsedagspengar gav stor övervikt för Woodfieldrocken. Men eftersom det bara var en rådgivande omröstning - inte en beslutande - har jag ÄNDÅ bestämt att det blir en skulptur! (Anhängare av rocken kan trösta sig med att det nog kan bli en sådan också - fast för andra pengar.)

Men frågan var ju då VILKEN skulptur det skulle bli... När jag åkt tillbaka till Hagestad, funderat några vändor och tittat på bilderna flera varv ringde jag skulptören och frågade om han inte kunde göra en töltande häst till mig. Jag ska ju visserligen åka norrut igen redan om några dagar, men Johans föräldrar är ju kvar längre så de kan i så fall ta med den upp till Umeå. Jón, som ändå hade en utställning att förbereda, erbjöd sig att göra några töltande hästar och mejla mig bilder på dem så att jag kan välja vilken jag tycker bäst om! Så om inget oförutsätt inträffar blir det alltså en töltande islandshäst som kommer att få hedersplatsen i vårt vardagsrum fr o m i höst!

De har inte bara skulpturer på Gimlelund. Jón och hans fru Pia har även katt- och hundpensionat samt turridning. När de beskrev sina härliga ridvägar över den skånska slätten och genom bokskogar blev jag RIKTIGT ridsugen!!! Här kan ni läsa mer: www.gimlelund.com

Utan internet i många dagar...

...försmäkta vi på Österlen! Men idag har vi tillfälligt tagit oss ut ur detta område av "internetskugga" till biblioteket i Simrishamn och får här hjälp att dämpa abstinensen något! (Gjorde även ett försök på biblioteket i Ystad igår, tyvärr utan framgång...)

Bilden ovan är från "vår" fina strand - Mälarhusen - vilken fått sitt namn efter det tyska ordet för "mjöl". Helt enkelt för att sanden nästan ser ut som vetemjöl! Många mil sådan strand finns det här - man tror helt enkelt inte att man är i Sverige!

Annan abstinens, av betydligt allvarligare slag än den bristen på internet skapar, har också dämpats något idag. Bussiga, bussiga Fia har nämligen skickat ett MMS med en bild från Feykir som solar sig i sommarhagen!!! TACK!!! Jättehärligt med en sådan hälsning!!!



I går firade vi i alla fall Johans 40-årsdag på riktigt - med Johans föräldrar samt ett antal andra släktingar till honom. Bl a med världens allra godaste, rökta lax från rögeriet (vi är ju i Skåne) i Kåseberga!

Under middagen igår hölls det en hel del tal - Niklassons gillar sån´t. Och eftersom jag också är en Niklasson sedan 12 år tillbaka passade jag också på att hålla ett litet tal när jag berättade om när jag skulle träffa mina blivande svärföräldrar första gången - för ganska precis 20 år sedan:

Först skulle jag träffa Johans mamma Karin (hans pappa var bortrest just då) och hon hade bjudit oss på middag. Det är nog ganska naturligt att vara lite spänd och nervös inför ett sådant tillfälle - man vill ju göra ett gott intryck på blivande svärmor! Johan hade dessutom varnat mig innan att "mamma är ganska noga med vett och ettikett..." Eftersom det var Karin som bjöd var det självklart en trerätters så det var massor av bestick och tallrikar att hålla reda på! (När filmen Pretty Woman kom några år senare förstod jag precis Julia Roberts dilemma med alla besticken!) Eftersom jag inte dricker alkohol hade jag i alla fall bara ett glas och det var jag väldigt tacksam för!

Karin märkte nog att jag var lite spänd, för när vi avslutat efterrättsglassen tog hon upp sin assiett och slickade av den! :-O Johan hakade snabbt på och gjorde detsamma! Sedan satt båda och tittade på mig och sa: "Nu är det din tur Anna!" Det var bara att gilla läget och slicka av assietten - och sedan var isen bruten skulle man kunna säga!

När jag en tid senare skulle träffa blivande svärfar första gången var jag inte heller helt avslappnad... Johan hade nämligen i ett försök att förklara vad hans pappa var för typ av läkare sagt: "Han tittar på hur folk beter sig och räknar ut var i hjärnan de har något fel..." Försök bete er normalt under sådana förutsättningar om ni kan!!! ;- )

När jag måste lämna ifrån mig datorn här, om några minuter, ska vi åka till Lövestad och gården/galleriet Gimlelund för att titta på de fina islandshästskulpturerna jag skrivit om förut! Johan har TVÅ kameror med, så bara vi får internetmöjlighet igen ska vi komplettera med bilder!

Dags för trädgårdsblogg igen!

Tyckte det var dags igen för ett blogginlägg som kunde intressera mamma så jag lånade Johans systemkamera och fotade lite i vår trädgård. Sedan gjorde jag detta blogginlägg och programmerade att det skulle läggas ut automatiskt under veckan vi är på Österlen. Eftersom jag inte kommer att han tillgång till internet där. Något måste ju hända på bloggen ändå - eller hur?! Här har jag fotat i en lite ovanlig vinkel, nerifrån ängen. Med orangeriet i centrum! Det kan väl passa bra att publicera ett sådant här "hemma-inlägg" när man är på resande fot i södra Sverige?!

Acklejor blommar mot ladans vägg.

Utanför orangeriet har vi en fantastisk stor iris som jag fått av mamma. Det är en av mina absoluta favoritblommor alla kategorier!!!

Därför valde jag blå iris och gula rosor i brudbuketten när vi gifte oss.

När vi flyttade in fanns det lite violer i trädgårdslandet. Jag tycker de är så jättesöta så jag har inte haft hjärta att hålla efter dem trots att de sprider sig som ogräs... Så nu har vi detta hav av "Kyrkbyvioler" bakom orangeriet! Och just här passar det ju dessutom mycket bra med smörblommor, även om de är ett ogräs på riktigt, så de har också fått vara kvar! I högra hörnet kan ni föresten skymta det citrusträd som är en självklarhet i ett orangeri!

Fler "Kyrkbyvioler" fast i en annan nyans. Mellan violerna och schersminbusken i bakgrunden växer vår vinranka. Det är en lettisk druva som heter Zilga och klarar minst -35 grader! Fast jag tror den skulle vilja ha mer värme än vi haft hittills i sommar för den har stannat i växten...

Här är en annan favorit: Stjärnflockan, som just har börjat slå ut. En gammal torpväxt - och det passar ju bra här i världsarvet! Det här är den röda varianten, men den finns även med vita blommor. Jag fick en liten vit planta när vi hälsade på Anna och Micke (de som både har fin trädgård, strandtomt och egen brygga) för några helger sedan. Men den är ännu för liten för att blomma.

Jag gillar blå blommor!!! Den här heter Toppklocka, har min botaniskt bevandrade mamma lärt mig. Precis som violerna så fanns den på tomten när vi flyttade hit. Och precis som violerna sprider den sig - därför kallas den även "byaskvaller"- så snart har jag riktigt många!

Här har Kyrkbyviolerna etablerat sig vid källartrappan också - inte kan man ju ta bort så här vackra blommor??!! Fast de hotar snart min kryddodling så jag kanske måste försöka flytta dem...

De här blommorna har vi inte i vår trädgård - men det skulle jag gärna ha! Blommorna satt i en bukett som vi fick av kompisarna som hälsade på oss på midsommarafton - och de är alltså fortfarande så här fina!!! De måste ju vara släkt med prästkrage, så jag gissar att de heter något med ...krage. Mamma, när du sett det här kan du väl mejla mig vad de heter?! För nästa år vill jag plantera sådana här! (De är gulgröna i mitten, jag har faktiskt inte mixtrat med färgerna utan det är ljuset som får det att se ut som en svartvit bild.)

När vi skulle åka hem från Örnäs började jag gråta...

Då ställde sig Reykur-människor är otäcka-hästen med huvudet i min famn!

Hejdå, fina hästen!!!

Fler bilder på Reykur!

Här ser ni hur djupt de skurit när de märkte honom... Inte konstigt om man blir misstänksam mot människor efter detta!

Han har kliat bort lite päls under ögonen - men är så vacker ändå!!!

Reykur vill ha MER äpplen!!!

Det var verkligen inget lätt beslut att sälja Reykur... Avgörande var att jag visste att han skulle få det så bra på Örnäs. Och att deras stallinredning matchar blå kammen! ;- )

Idag har jag träffat Reykur!!!

När vi kom till Örnäs vid 17-tiden hade exemhästarna fått gå in för kvällen. Reykur stod i sin box och sov - tyckte uppenbarligen att det var jätteskönt att slippa insekterna så att han kunde koppla av ordentligt!

Och han var sig lik: "Alla människor är otäcka - till dess motsatsen har bevisats!!!"

Men så började han "fladdra" med mulen (som om han gnäggar, fast vääääldigt tyst)

- det var ju matte som kom!!!

...och älsklingsgodiset (äpplen) hade hon förståss med sig!!!

Även "mormor och morfar" i Umeå samt "kusinerna" i Knivsta hade skickat med äpplen!

Blå kammen var ju också med!

Jag tror att Reykurs djupa misstänksamhet gentemot människor kommer ifrån då han blev märkt i öronen som föl - antagligen hans första närkontakt med de otäcka varelserna på två ben... Märket i ena örat är riktigt djupt, så det gjorde nog extra ont... Extra misstänksam blir han om en människa som närmar sig håller något ganska litet i handen... (Jag gissar att han associerar till märkningskniven.) En sommar i Kiruna t ex skulle en kompis, som kände honom väl, sköta om honom när vi åkte bort. Hon smorde honom varje dag med tjärsalva mot knotten och det gick bra ända till dess hon tog en liten träsmörkniv för att få upp det sista i burken... När hon höll den lilla träkniven i handen fick hon inte komma i närheten av Reykur!!! Han tycker ö h t inte om att man "grejar" runt hans huvud. Med ett undantag - om man kammar honom med blå kammen - då somnar han nästan tillslut!!!

En riktigt fräsch 21-åring tycker jag! Tyvärr har han dock kliat bort en hel del man i sommar...




En av hagarna på Örnäs. Nere vid Örnässjön skymtar Örnäs gård, där Karl XII låg på lit de parade efter sin död.

Tillbaka hos Johans bror i Knivsta satt jag ute på altanen med en kopp te och tittade på de drygt 200 bilderna Johan fotat vid besöket hos Reykur. Några av bilderna har ni fått se ovan och det kommer fler inom kort!

I morgon får jag träffa Reykur!!!

I morse åkte vi från Umeå och nu har vi precis "landat" i Knivsta, hos Johans äldsta bror. I morgon ska vi in till Stockholm för att Johan ska titta på kameraobjektiv och
SEDAN SKA VI ÅKA TILL REYKUR!!!

Jag har pratat med Eva Spegel på Örnäs idag och fått bekräftat att Reykur kommer att vara anträffbar i morgon eftermiddag. Hästarna på Örnäs har visst semester nu och eftersom han har exem har han antagligen fått komma in för natten när vi kommer dit. Jag har tagit med mig Reykurs favorit - den blå kammen:

Han är väldigt rädd om sina öron - antagligen sedan han fick sina öronmärken utskurna när han var föl. Därför är han också väldigt vaksam när människor rör hans huvud, så att bli borstad där är ingen höjdare... Men om jag plockar fram blå kammen och kammar huvudet står han bara och njuter - tillslut sover han nästan och jag får t o m kamma öronen!

Förutom blå kammen har jag förståss med mig Reykurs älsklingsgodis: äpplen.

Återkommer i morgon med bilder från den stora händelsen!!!

Fler bilder från Holmön

I huset med den här vackra dörren bodde Kerstin på somrarna när hon var liten.

Havtornsbuskar

Slupen som seglar från Holmön till Stora Fjäderägg.

Mer om Holmön kan ni läsa på www.holmon.com

Besök på Sveriges soligaste ö!

För att få uppleva lite riktig sommar även detta år åkte vi idag ut till Sveriges soligaste ö: Holmön utanför Umeå. Vi som numera är Lulebor är ju lite borskämda när det gäller skärgård, Norrbottens skärgård är Sveriges tredje största. Utanför Umeå däremot, finns det förutom Holmön och Norrbyskär inte så mycket... Men idag skulle vi alltså se till att njuta av det som i alla fall finns! Redan när vi åkte ut med färjan verkade det mycket lovande - det var så soligt och varmt att vi satt uppe på soldäck under hela överfarten.

Väl på ön mötte min k0llega Kerstin upp med maken Lars och hunden Wilson. Kerstin är uppväxt i Gällivare, men hennes farfar var född på Holmön och sedan hon var liten har hon tillbringat alla somrar där. Fr o m i år har hon äntligen ett eget hus på ön och det var detta som vi nu skulle få se!

Wilson

De skjutsade runt oss på denna relativt stor ö - ca 1,5 mil lång - som nästan omärkligt fortsätter över i nästa ö: Ängesön. En stor del är täckt av skog eller åkrar och ängar (eller lägdor som vi säger i Västerbotten), det är bara bitvis som man ser det karga steniga eller klippiga landskap som man kanske förväntar sig på en skärgårdsö. Det finns ett 50-tal bofasta, skola, matbutik, servicehus, ambulans, två restauranger vandrarhem och båt- och fiskemuséum. Förutom för antalet soltimmar är ön mest känd för sin årliga visfestival.

Berguddens fyr. Vid klart väder kan vi se ljuset både från denna och från Holmögadd från stugan i Granskärsviken.

Fisket har förståss i alla tider varit viktigt på Holmön.

Kerstins hus är från 1900-talets början och fyllt av de gamla möbler som hon fick köpa med av tidigare ägare. Köket är verkligen jättehärligt - med vackra fönster åt tre håll! Det finns både järnspis och vanlig spis. Dessutom hade Kerstin investerat i en jätteläcker ny kyl/frys i bullig 50-talsmodell och den prydde verkligen sin plats! Vi hade med oss rester från måndagens festmiddag och kunde bjuda på lunch innan guidningen runt ön fortsatte.

Utsiken från öns fina Båtmuséum.

När vi träffade på den här utanför båtmuséet blev vi så rädda att vi skyndade oss ner till hamnen för att ta färjan till fastlandet igen! ;- )

Bara tio minuter sedan färjan lagt ut kom beskedet att vi måste vända tillbaka till Holmön för att ta med en ambulanstransport. Det var visst någon som brutit armen... Ca en timme försenade nådde vi tillslut fastlandet igen.

Min lillebror med familj bor inte så långt från färjeläget och de hade så lämpligt bjudit in oss på middag! David, 4 år, underhöll bl a med att naken springa fram och tillbaka genom vattenspridaren. Vi fick erbjudande om att vara med - men det kändes alldeles för kallt.... Brrr!!! Här om dagen hade han velat att pappa Erik också skulle springa i vattenspridaren. "Ta av dig kläderna, pappa!" ropade han. När Erik försökte slingra sig och sa att han måste gå på toaletten fortsatte David: "Du kan kissa i gräset!!!" Som tur var hade Erik dock INTE börjat springa runt naken och kissa i gräset. Det var vi tacksamma för - och antagligen deras grannar också! ;-)

Mycket nöjda med vår dag återvände vi till Granskärsviken och somnade än en gång ovaggade.

Att vakna i Granskärsviken!

…är så underbart!!! De enda ljud som hörs är fågelsång och humlesurr! Efter frukost på altanen och skönt slappande gick vi ner till havet med en tetermos. Jag kan verkligen sitta och titta ut över havet hur länge som helst – och lyssna på det härliga ljudet från vatten som kluckar mot stranden!


... men när dimman började dra in från havet i stora sjok gick vi tillbaka upp till stugan igen.

Historien om mina föräldrars sommarstuga i Granskärsviken är lite rolig! När jag var liten hade vi istället sommarstuga på mormor och morfars gård i Lidbacken, fyra mil inåt landet från Skellefteå. Men min pappa, som kommer från en fiskarsläkt (också Skellefteå) hade alltid drömt om en båt – något som kanske inte är helt självklart att det är genomförbart när man fått polio som 13 åring och sedan dess varit rullstolsburen. Men drömmar är ju till för att uppfyllas och en dag köpte pappa en begagnad båtmotor av en arbetskompis. Därmed var första steget taget.

Så länge jag kan minnas har mina föräldrar åkt runt och tittat på olika hus som varit till salu – eller som de önskat vore till salu – och detta innefattade även sommarstugor vid vatten. Antagligen gjorde väl också den där båtmotorn som låg i garaget att bilfärderna till olika sommarstugeområden utanför Umeå nu blev fler. En dag när de återvände till ett ställe som de besökt flera gånger tidigare, bara för att få fika nere vid vattnet, fick de se en skylt om tomter till salu. Det blev affär, tomten köptes och kompletterades med en liten friggebod OCH en båt inköptes!!! Det var en nytillverkad eka i trä – egentligen alldels för liten för den redan inköpta båtmotorn – men det var en BÅT!!! M h a en ramp från kajen ner till en flytbrygga som alltid ligger i samma nivå som båten kunde sedan en relativt odramatisk förflyttning av pappa från rullstol till båt ordnas.

Jag glömmer aldrig pappas lyckliga min när han under premiärturen med SIN båt gjorde tummen upp åt mig och utropade: ”Saltstänk på glasögonen – jajjamen!!!”


Fortsättningen på historien är också lite intressant. För vad gör man när det visar sig att det är väldigt dyrt att bygga en stuga på sin nyss inköpta tomt samtidigt som man redan har en stuga som dock är belägen ca 20 mil därifrån? En stuga som inte går att sälja eftersom den står på mormor och morfars gård… ? Jo, man anlitar någon för att flytta hela stugan! Det här var 1990 - innan flytt av hela hus hade blivit vanligt - men mina föräldrar fick tag på ett åkeri som åtog sig uppdraget. Vatten och avloppsledningar kopplades loss, stugan lyftes upp på en lastbil och fraktades från Lidbacken till Granskärsviken. I Skellefteå skulle lastbilen passera under en järnvägsviadukt och där var det så liten marginal att nockbrädan ”skalades” bort. Men i övrigt var stugan oskadd.



De sista två milen ut till Granskärsviken fick den transporteras tidigt, tidigt en morgon eftersom stugan upptog vägens hela bredd. Men när den tillslut kom fram och lyftes på plats på sin nya grund var det bara att koppa ihop avlopp, vatten och el igen. Stugan var flyttad fullt möblerad, tavlorna hängde kvar på väggarna och alla fönster och dörrar gick att öppna hur lätt som helst – den hade inte blivit det minsta skev!

Första 40-årsfesten!

Som ni kan se på bilden ovan lider jag av svår hästbrist - ingen Feykir så långt ögat når - så ni får hålla till godo med att jag skriver om andra saker ett tag. Idag var det dags för vår första 40-årsfest - med mina föräldrar och tre syskon, inkl respektive och barn, samt Johans ena bror med sambo och dotter. Totalt 18 personer.

Yngst i gänget var min lillebrors lille Lukas, två veckor gammal. Vid den åldern är det hög tid att debutera på bloggen tycker jag! Namnet på killen var dock något av en högoddsare - vi hade ju alla gissat på Goliath eftersom storebror heter David! ;- ) Det är föresten storebror som skymtar till vänster.

Av min äldsta brors dotter fick vi en jättefin piassavakvast, som hon målat röd med morötter på. Och det kan ju behövas en morot ibland när man tycker det är tråkigt att sopa! ;- ) Dessutom fick vi presentkort på ”Sushikväll” på ett spa i Luleå samt bidrag till vår ”presentinsamling” som i mitt fall kanske ska resultera i en islandshästskulptur och/eller Woodfieldrock eller…?

Om ni undrar över menyn så bestod den bl a av Läkarfruns laxtårta med löjrom, vilken ni ovan kan se min lillasyster Kristina ta för sig av. Dessutom Vindelnrökt lammstek, Västerbottensostpaj, fetagratinerade paprikor, avocadosallad, marinerade kycklingfiléer... Nej, nu får ni sluta dregla på tangentbordet!!! ;- ) Vi hade förberett de mesta maten redan hemma i Luleå så vi hann umgås med våra gäster och ha riktigt, riktigt trevligt!

På kvällen när gästerna åkt hem och vi städat undan packade Johan och jag bilen igen för att köra ut till mina föräldrars sommarstuga vid havet utanför Umeå. Granskärsviken närmare bestämt. Där somnade vi ovaggade – mycket belåtna med dagen!