lördag 18 september 2021

Early in the morning!

 
Det var bara +1 grad när jag steg upp i morse för att åka till stallet och morgonfodra... Brrr!!! Men hästarnas välkomnande "huckranden" så snart de fick syn på mig värmde ju skönt! Jag såg inte till några älgjägare när jag körde till stallet, bara några utländska bärplockare som satt och fikade där jägarna brukar göra detsamma. Inga älgjägarbilar syntes till längs vägen heller, men de kan ju ha parkerat på annat håll...

När frukosten var uppäten för både hästar och mig var det dags för ridning och jag hade bestämt mig för ett pass på ridbanan (garanterat fri från älgjägare!) Men för att variera uppvärmningen jämfört med gårdagen red jag först upp till vänster bakom vägbommen. Idag verkade Hamingja ha nerverna "utanpå" för hon var ganska spänd och blåste misstänksamt - kände hon vittringen från någon älg? Någon sådan upptäckte inte jag till i alla fall, men när jag såg att det stod en bil parkerad på samma ställe som igår kändes det säkrast att vända hemåt igen.

Strax efteråt skrämde vi upp en fågel - och det var inte bara fågeln som blev rädd...! Men Hamingja lugnade snart ner sig igen och då hade hon istället VÄLDIGT "mycket bakben" i tölten!!! Lite som när Hjalmar (den äldre och hingst) som gick i hagen bredvid ridbanan sprang längs staketet och flirtade med Hamingja varje gång vi passerade den långsidan!

Idag hade vi ingen sådan draghjälp på ridbanan, så det var ju rätt så bra att fågeln redan fixat det! Där red jag samlad skritt och tölt, medan jag försökte komma ihåg alla instruktioner från Atli - SÄRSKILT att jag måste rida VÄLDIGT aktivt även efter övergången till tölt för att inte tappa ut all samling och energi på en gång. Samt mitt eget mantra: "lätta i stigbyglarna!" Red inte så länge för det började kännas att jag fodrat också. Men tänkte att det förhoppningsvis var kvalitet istället för kvantitet - precis som igår!

fredag 17 september 2021

Älgjakten ställer till det lite...

 
Idag började älgjakten i skogarna runt Mariebäck, så nu börjar den här perioden då man inte vet var man ska våga rida... Det enda helt säkra - förutom ridbanan - är väl att hålla sig på bilvägen,  men den är så hård att jag inte vågar mig på någon annan gångart än skritt där f n... så vad skulle jag då hitta på idag...?!? 

I våras använde jag ofta backen från bäcken upp till kyrkan för uppvärmande och lösgörande galoppintervaller i början av våra ridpass. Under sommaren har "kyrkbacken" ingått i några av beteshagarna men nu är dessa nedtagna igen så att det åter är fritt fram för ridning. Och när jag kom på det kändes det som en klockren inledning på dagens träning!

För säkerhets skull skrittade jag först från kyrkan ner till bäcken för att med egna ögon se att det inte var avstängt med eltråd någonstans.  Det behövdes ju inte allt för livlig fantasi för att tänka sig ett scenario av typen "Då svängde/tvärstannade Hamingja men inte Anna...!" ifall Hamingja i full racergalopp plötsligt skulle befinna sig öga mot öga med en eltråd...! :-O 

Men vi kunde båda två konstatera att "kusten var klar" och avverkade sedan fyra vändor uppför backen, två i vardera galoppen. Och dessa galoppsekvenser genomförde vi faktiskt under oväntat "ordnade former" trots att Hamingja har vilat mer än en vecka p g a skröpplig matte. 

När jag sedan sadlat om var ju frågan var vi skulle ta vägen härnäst...?! Valet föll på skogsvägen till vänster bakom vägbommen för töltträning. Först samlad skritt i högersluta, där pisken fick dutta till på höger bak titt som tätt medan jag tog stöd med halsringen för vänsterhanden och försökte komma ihåg att "lätta i stigbyglarna". Samt massor av förhållningar med sätet för att hålla samling och bärighet samtidigt som pisken också fick fortsätta att "dutta" på höger bak. 

Det är ju inte alls lika traumatiskt för Hamingja med pisken numera - ett litet pet BEHÖVER inte betyda att det är nu hon ska dö...! För minska traumat ytterligare fungerar det bäst att börja "peta" med den redan i skritten och sedan fortsätta hela vägen genom övergången upp i tölt - då fungerar pisken precis som den ska, d v s som en förlängning av skänkeln. (Låter jag henne däremot tölta "i fred" en liten stund innan jag petar till med den kan det dock fortfarande innebära en nära döden-upplevelse...!)

När vi hunnit ungefär halvvägs upp till vändplanen fick jag se en (möjlig jägar-)bil parkerad längre fram så det kändes säkrast att vända tillbaka hemåt igen. Då bytte jag till vänstersluta och pisken i vänster hand - och det gick faktiskt oväntat bra att hålla nere tempot genom förhållningar med sätet trots att vi ju faktiskt var på hemväg! Även här tycker jag att vi hittade en trevlig känsla i tölten! Och jag bestämde mig för att anse att dagens töltträning handlade om kvalitet istället för kvantitet och nöja mig så när vi skrittade sista biten tillbaka hem. 

Lyckades också imponera på mig själv genom att faktiskt komma ihåg att stretcha vänsterbogen enligt Ingebjörns instruktioner. Ibland är glimtar jag till! Glimta till är nog också vad Hamingja tyckte att jag gjorde när hon TILLSLUT fick några äpplen som belöning för dagens arbete!!! 

onsdag 15 september 2021

Hästen med stort H!!!

Så här ser hästycka ut!!!

Skröppelkroppen har satt sig ordentligt "på tvären" så jag har behövt vara hemma från jobbet några dagar... har väl (som vanligt) varit tjurig och kört på för länge, istället för att ge kroppen en vilodag redan för någon/några veckor sedan... Men här om dagen åkte jag till stallet för att i alla fall klappa lite på min FINA häst!!!

Och gissa om mitt hjärta "smälte" när saknaden uppenbarligen varit ömsesidig, för jag hann bara komma innanför grinden till hagen och ropa en gång innan Hamingja - som befann sig längst bort i hagen vid den tredje ladan - direkt satte kurs mot matte med ivriga steg!!! Då var det ju SÄRSKILT lyckat att jag tagit med mig flera äpplen, så att jag kunde "fjäska tillbaka" riktigt ordentligt!!! På frågan "Hur lycklig kan man bli av en häst?" är svaret "Hur lycklig som helst!!!"

söndag 12 september 2021

Midurs hösttävling!

Hamingja och jag på träningstävling för några år sedan.

I helgen var det dags för Midurs hösttävling - och efter mer än 1,5 år med pandemi var ju alla så glada över att det ÄNTLIGEN gick att arrangera en tävling igen! Själv har jag visserligen inte tillräckligt med ork för att tävla som det är nu, men jag fick uppleva tävlingen från min plats i sekretariatet istället. 

Jag har arbetat i sekretariatet ett par gånger tidigare också, men hade än en gång lyckats glömma hur oerhört krävande det är. Till skillnad mot de flesta andra arbetsuppgifter på en tävling så måste man i sekretariatet verkligen vara fullt fokuserad HELA tiden. Enda pausen var under lunchen, fast på lördagen behövde vi jobba större delen av den också för att installera den nya skrivaren, skriva ut resultatlistor och hantera domarkommentarer m m. Och när övriga lämnat området på lördag em/kväll var vi fortfarande kvar för att förbereda startlistor och domarprotokoll till söndagens finaler. Så det var kanske inte så konstigt att hjärnan kändes helt "utblåst" när jag kom hem på söndag em...?!! 

Men hela arrangemanget flöt verkligen på smidigt och att träffa en massa "hästkompisar" (eller i vissa fall se dem på håll uppifrån domartornet) var ju väldigt roligt!!! Nu hoppas vi verkligen att folk tar sitt ansvar och ser till att vaccinera sig (om man inte redan gjort det) så att man törs ordna fler arrangemang framöver!!!

onsdag 8 september 2021

Outside rein - stupid!!!

 

Även idag blev det träning på ridbanan för att repetera övningarna från Atlikursen, fast jag skojade till uppvärmningen lite genom att först rida skänkelvikning i skritt över diagonalerna och även trava på volt innan vi började med tölten. Här gällde det verkligen att fokusera på alla "kom ihåg" från i helgen: många pet med pisken på inner bak, ta hjälp av halsringen för en stilla hand samt att jag ska komma ihåg att göra förhållningarna främst med vikt och överskänklar, "lätta i stigbyglarna" för en bättre skänkelposition, o s v, o s v, o s v...!

I dag fick samlingen i tölt Hamingja att börja jaga upp sig och bli stressad, så jag fick lägga in några längre sekvenser med skritt på hellånga tyglar för att hon skulle "tagga ner" igen. När det gäller bärigheten i tölten så har det fungerat bäst för oss i höger varv - för där har jag sedan tidigare kommit på att några steg högersluta gör susen! Men i vänster varv har jag inte hittat något lika bra knep... förrän idag!

När jag provat mig fram en stund kom jag plötsligt ihåg vilken aha-upplevelse jag fick i somras när jag började jobba med min handställning (då i skritt) och upptäckte hur Hamingja på volten till vänster kom in mellan hand och skänkel direkt jag vinklade om min ytterhand rätt och därmed också höll den stadigare. "Kom ihåg stödet på yttertygeln!!!" har man väl bara hört instruktörer säga några miljoner gånger... och redan 100 år senare får jag plötsligt för mig att faktiskt göra det också...! 

Denna lilla detalj, när jag vinklade om högerhanden så att jag ramade in högerbogen och tog stöd av halsringen för att hålla handen stabil, visade sig vara MINST lika revolutionerande i tölt som i skritt! Och bärigheten kändes plötsligt lika trevlig som vid slutan i höger varv! Vid det laget hade jag VERKLIGEN kommit åt Hamingjas "on-knapp" och jag kände att vi började närma oss gränsen då min superambitiösa häst går från energisk över mot uppjagad/stressad... Så jag styrde in på volten för att hon skulle få börja varva ner. 

När vi gjorde en övergång till trav fick jag verkligen besked om att jag lyckats aktivera hennes bakdel extra bra denna dag, för det var ett GRYMT tryck från bakbenen!!! Jag passade på att styra ut på spåret igen och fick då uppleva en riktigt, riktigt häftig trav - känslan var att hon lyfte någon halvmeter från backen i varje steg! Det kändes faktiskt som när Sylvia haft henne på träning!!! Jag hade kunnat rida den traven i evigheter - om det inte vore för mjölksyran som snart började "bita" i benen när jag gjorde mitt bästa för att hänga med i hennes rörelser...! 

Nu ska jag fortsätta att gå igenom Johans foton från i söndags - med 3000 bilder från den sista ridlektionen och 500 från stallet så finns det MYCKET att välja på till bloggen framöver!!!

tisdag 7 september 2021

Tölttisdag!!!

Igår hade vi välförtjänt vilodag efter helgen - men idag var det dags för en första repetition av övningarna från kursen! Det hade regnat ända sedan lunchtid och när jag körde till stallet efter jobbet regnade det ganska ordentligt, så jag satsade på regnjacka, regnkjol samt gummistövlar. Men när vi kom in på ridbanan hade regnet upphört och solen kom fram, så jag fick nästan direkt ta av regnkläderna igen. Fast gummistövlarna fick jag ju behålla på, vilket kom att bli vääääldigt varmt... (sedan såg jag att temperaturen klättrat upp till 17 grader i skuggan!) 

Jag försökte få till ett ridpass som var så likt den sista lektionen på kursen som möjligt. Kvicka reaktioner i skritt på volt där jag växlade mellan att flytta ut bakdelen resp rida utåtställd och flytta in framdelen samtidigt som jag vaktade så att hon inte blev för låg i formen. Och när det sedan var dags för tölt gick vi ut på spåret där jag först samlade i skritten och sedan gick över till tölt där jag använde jättemånga små "piskpet" för att först skapa och sedan bibehålla aktiviteten i bakdelen. 

Halsringen hjälpte mig att komma ihåg förhållningar med HELA kroppen och när jag lättade i stigbyglarna kunde jag använda säte och skänklar på ett bättre sätt för att också bibehålla energi och bärighet. Enligt Atlis instruktioner varvade jag hela tiden med sekvenser i skritt på hellånga tyglar, för att stämma av att användandet av pisken inte gjorde Hamingja spänd. 

När jag successivt höjde graden av samling i tölten hade jag i höger varv mycket god hjälp av högersluta för att bibehålla och återställa bärigheten. Detta var svårare att uppnå i vänster varv... men så här efteråt tänker jag att jag ska testa med öppna nästa gång och se om jag får motsvarande effekt. Det var så ROLIGT att rida igen!!! Och efteråt var jag så nöjd att jag även kom ihåg att stretcha vänsterbogen också utifrån Ingebjörns instruktioner!