BFF x 2 på lillejul i efterskott!

Förr om åren brukade Eva och jag fira "lillejul" i stallet någon dag innan jul, med ridning följd av julfika i Josefshallen. I år hade vi inte möjlighet att göra det innan jul... Men är det något man fått träna på detta år är det väl att vara flexibel, så varför inte fira lillejul i efterskott?! När Eva dessutom fick låna härliga Litlamin av Carola så var ju succe´n given! (Eva var min medryttare under de år jag ägde Litlamins mamma Lára - så hon tyckte förståss det var jätteroligt att rida Litla som ärvt så mycket av mamma Láras FANTASTISKA arbetsglädje!)

Vi red "Nya Torrbergsrundan (till vänster bakom vägbommen och sedan genom skogen och över nya kalhygget bort till Torrbergsvägen). Den första skogsvägen var nyligen plogad men när vi tog av in till höger nådde snön över knäna på hästarna. I o m att jag visste att underlaget är bra testade vi att trava och det var ju lätt kallsnö så det gick bra även om hästarna förståss fick ta i ordentligt. Haminjga valde själv att lägga in ett par galoppsekvenser i vad som måste vara den allra långsammaste galopp jag någonsin upplevt - så det måste ha varit GRYMT bra muskelträning!!! 

När vi sedan skrittat hela vägen över kalhygget och fram till Torrbergsvägen visade det sig att den var nyplogad - någon visste att vi skulle komma!!! ;-) Så vi hade toppenunderlag för tölt och valde därför den  bortre stigen tillbaka hem för att få njuta av detta så länge som möjligt! 

Sedan blev det mer styrketräning för hästarna, tillbaka hem genom skogen!

När Hamingja var tillbaka i hagen och Litlamin stod inne i en box för att äta sin extra ranson blev det julfika för ryttarna i Josefshallen - och efter 1,5 timme på hästryggen smakade det förstås extra gott!!! 

TACK snälla Carola för lånet av din HÄRLIGA häst!!!

Tack SNÄLLA tomten!!!

En så här FIN ryktväska kan man ju nästan inte ha i stallet...!!!

Men plötligt blev det VÄLDIGT tydligt att mina borstar har hängt med i MÅNGA år - de äldsta ända sedan Reykurs tid (1996)... man skulle väl kunna säga att jag har en "vintage collection"...?!!

Idag tog Hamingja och jag en sväng längs bilvägen, förbi världens ände och en liten bit till längs med sjön innan vi vände hemåt igen, hela tiden med fokus på tölt. Inledde uppvärmningen med ökat tempo tölt för att verkligen få igång aktiviteten i bakdelen - OJ, vilken turboeffekt det ger att ta ett tag i manen! Då väntar hon sig att jag ska smacka och drar på REJÄLT!!! 

Efter två sådana "urladdningar" avslutade med en halt för säte och skänklar tyckte jag vi var redo för lite mer samling och korta sekvenser tempoväxlingar för att bibehålla aktiviteten. Hamingja kändes väldigt mjuk och smidig i kroppen idag - några dagars jullov följt av gårdagens lösgörande snögalopper verkar ha haft bra inverkan! 

Jag krävde inte jättemycket samling i tölten idag utan satsade på att hitta ett läge där Hamingja kändes avslappnad och inte stressade upp sig även om mina underskänklar låg lätt mot hennes sidor samtidigt som jag försökte bibehålla en avslappnad sits. Jag tror faktiskt jag var liiite snabbare än vanligt att upptäcka när hon slutade ta halvhalterna i tölten så att jag direkt kunde göra en halt. Och sedan fungerade det riktigt bra med små förhållningar med sätet när jag behövde återställa samlingen i tölten. 

Avslutade med en lååång nedvarvningstölt då hon bibehöll aktiviteten bra i överlinjen trots successivt allt längre tyglar. Vilket förhoppningsvis innebar bra träning för de viktiga musklerna som behöver stärkas för att avlasta hennes bakknän! 

Bättre knän!

Idag får det bli en favorit i repris-bild: Min UNDERBARE Reykur! Bilden togs på väg upp mot Kärkevagge och Trollsjön, när Johan och jag tog med oss Feykir och Reykur till Björkliden sommaren 2005! 

När Lasse Steinwall idag var i stallet av annan anledning hade han även tillfälle att följa upp effekten så här långt av den sprutblisterbehandling han gav Hamingjas bakknän innan julhelgen. Själv tyckte jag att det kändes betydligt bättre, men var lite orolig att det kanske bara var för att jag VILLE att det skulle vara bättre... Så jag blev VÄLDIGT glad när Lasse konstaterade att svullnaden vid höger bakknä faktiskt var helt borta och att vänster knä redan var MYCKET bättre! 

Han förklarade också att det som behövs för att undvika att det blir samma sak igen är att stärka upp musklerna i bakdelen så att de stabiliserar och avlastar hennes knän. Hon behöver "arbeta bakifrån", trampa under sig mer med bakbenen och aktivera bakdelen i alla gångarter. För att stärka dessa muskler är det jättebra att rida i terrängen (och i snö) så att hon behöver lyfta lite extra på "fötterna". Att klättra är också jättebra - ja, allt som får henne att länga halsen, trampa under sig bak och bära upp sig bakifrån!

Inspirerad av detta red jag sedan upp bakom vägbommen, där det nu låg en dryg dm nysnö, och lät henne racergaloppera i vänster galopp upp till vändplanen. Där hade jag direkt tänkt vända hemåt igen, men Hamingja visade så tydligt att hon ville fortsätta in i skogen så vi tog en skrittsväng där också - d v s mer nyttig muskelträning - innan vi vände hemåt igen. 

På hemvägen tog hon först inte högeraloppen, men när jag INTE gjorde halt utan fattade ny galopp direkt från tölt blev det rätt galopp! När hon under hemvägen upptäckte något farligt i skogskanten och bröt av från galoppen till tölt testade jag igen att göra ny galoppfattning ur tölt och då tog hon direkt höger galopp igen! Kanske har jag hittat ett vinnande koncept?! Minns nu också att jag hört någon instruktör säga att om hästen har lättast för den ena galoppen när man gör fattning ur trav så kan det funka bättre med den andra galoppen från tölt. (Men jag brukar ju nästan alltid fatta galoppen från halt för att få maximal muskelträning, så jag har inte tänkt på att testa tidigare.)

God Jul!!!

...från Hamingja och mig till alla våra bloggläsare!

Nu är vi kvitt...!!!

Idag var det matte som reades ut...!

Sedan några dagar tillbaka har hästarna "självservering" med höbalar i hagarna och när jag kom till stallet idag stod Hamingja vid en av balarna och åt - som väntat. Men när hon fick syn på mig vände hon och skyndade sig iväg bort från mig - och hon hade t o m så bråttom att skritten blev passtaktig...! :-O Inte särskilt välkomnande alltså... men jag fick väl kanske skylla mig själv som dök upp mitt i maten...??!!

När hästen var infångad och sadlad blev det ett träningspass på ridbanan. Men innan dess hade jag gjort en liten justering av sadeln. Jag läste nämligen nyligen en diskussion på Facebook om stigläderfästen som är justerbara och insåg att jag ju faktiskt har sådana på min sadel (Astund Epona). Och eftersom jag har problem med att mina skänklar åker fram bestämde jag mig för att testa att flytta stiglädren ett "snäpp" bakåt. 

Trots att det bara handlade om en justering på någon cm så kände jag faktiskt skillnad direkt när jag satt upp i sadeln!  Det började nämligen strama på höfternas framsida, på ungefär samma sätt som det gjorde när jag under en ridkurs på Atlis uppmaning testade att rida i en sadel med djupare säte och större knästöd "så att du får känna hur det ska kännas när dina skänklar hamnar i rätt läge!" Det verkar ju lovande att jag upplevde samma känsla nu och blir intressant att se om jag även upplever andra fördelar (ett bättre skänkelläge) på sikt!

På ridbanan försökte jag rida som på senaste Atlikursen och aktivera Hamingjas bakdel i tölten genom att göra många tempoväxlingar samt själv försöka slappna av bättre i sitsen så jag inte överför en massa spänning från min kropp till hennes. En hel del "gas och broms-uppfräschning" blev det också och idag gick det BETYDLIGT bättre än igår att bibehålla Hamingjas fokus även sedan vi gjort halt. Fast när lilla Hulda verkade drabbas av plötsliga vårkänslor och började galoppera runt i hagen och slå bakut så att hon rev igång hela vallackflocken att göra detsamma, var det förstås inte så lätt för Hamingja att hålla fokus på matte...! 

Efter ridpasset fick Hamingja stå inne i en box i väntan på att veterinären skulle komma och kolla om hennes bakknän behövde ny behandling och att han dröjde ett tag var ju bara en fördel eftersom det höll Hamingja borta från höbalarna i hagen en längre stund...! (I år testar vi dock för första gången slowfeedingnät på balarna och - peppar, peppar - hittills verkar hästarna inte vräka i sig riktigt lika mycket som de gjort de år de haft balar utan nät.) 

När veterinären sedan var på plats kunde han direkt konstatera att det var hög tid för ny sprutblistring av Hamingjas bakknän, då hon väldigt tydligt var "svampig" i detta område på båda sidorna. Och när jag fick jämföra med en annan häst kände även jag en tydlig skillnad. Han visade också på att området  ovanför var muskelfattigt på ett sätt som brukar följa på just detta problem. Hon fick därför en blisterspruta på vardera sidan, för att skapa ökad blodgenomströmning och därmed en "självläkande" effekt. 

Nu hoppas vi att behandlingen fungerar lika bra som den gjorde förra gången! Mitt minne är ju som vanligt "bra men kort" - men jag TROR att det var för fyra år sedan hon fick den förra behandlingen. (...Vilket antagligen betyder att det snarare var fem år sedan...!) Hon ska i alla fall fortsätta tränas som vanligt och inom tre veckor bör man se en tydlig förbättring, annars kan det behövas ytterligare behandling. (Visst är det ett lustigt sammanträffande att den behandling jag fick på smärtkliniken och som på ett så revolutionerande sätt faktiskt inneburit en fantastisk smärtlindring, också är en form av sprutblistring??!! "Sådan matte, sådan häst!!!")

 

Hästrea...

Idag var Hamingja ganska billig... och det är verkligen inte ofta...!

Det började riktigt bra, med töltträning på härligt ridunderlag längs bilvägen till sjön och förbi sista huset på väg mot Bälingeberget - ovanligt långt för att vara vi m a o. När vi vände hemåt började dock Hamingja slarva med halvhalterna så jag gjorde snabbt halt, som Atli instruerat mig. I Hamingjas värld är det ju så att enda anledningen till att tvärstanna är ju att man upptäckt något farligt, så alltid när jag gör halt under ridningen brukar jag sedan få jobba ett tag för att få tillbaka hennes fokus... 

Men idag när det var plusgrader med smältvatten som droppade överallt och snö som föll ur träden så hörde hon ju bara mer och mer misstänkta ljud ju längre hon stod och lyssnade.... När jag inte lyckades få henne att ta mer än något enstaka steg framåt och lilla fröken hela tiden bara blev mer och mer uppjagad och spänd gav jag tillslut upp och hoppade av. 

Men även när jag började gå före henne fortsatte hon att vara VÄLDIGT uppjagad och gick mest på tvären... så jag fick promenera en lååång bit längs hemvägen innan det var läge att sitta upp i sadeln igen. Och då var hon fortfarande så spänd att jag hade fullt sjå att hålla henne sysselsatt med sidförande i skritt för att försöka "tona ner" hennes starka flyktreflexer. 

När vi närmade oss korsningen vid sjön hade hon ändå lugnat ner sig lite, men då var det en bil som kom från Alviksträsk och svängde in på Mariebäcksvägen och när Hamingja skymtade denna rörelse mellan träden så blev hon jättespänd igen... Det är ju tyvärr så med min lilla dam att om hon blivit rejält rädd så behövs det sedan i princip ingenting för att hon ska bli lika rädd igen. Så det brukar bara vara att acceptera att den dagen är förstörd och ta nya tag en annan dag. Men nu behövde vi ju i alla fall ta oss hem till stallet...!

Nu tänkte jag i alla fall INTE hoppa av igen, utan jag återgick till att försöka distrahera henne med sidförande i skritt och uppmuntra henne att sänka huvud och hals för att hjälpa henne att slappna av (då utsöndras nämligen "lugna ner"-hormoner). Och tillslut var hon ändå tillräckligt avslappnad för att tölta i lång låg form en stund och t o m frusta någon gång!!! WOW kände jag!!! Men sedan hörde och skymtade hon en av grannarna som gick med hunden längs ett skoterspår en bit in i skogen... :-O  I det läget kan man säga att Hamingja var ganska billig... Men TILLSLUT kom vi oss ändå tillbaka hem, Hamingja fick gå ut i hagen till de andra och i morgon är förhoppningsvis allt glömt - både för häst och matte!!!

 

När man blivit rejält flåsig!

...är det skönt att "lägga ifrån sig huvudet" en stund - på mattes axel eller på boxkanten!

Hamingja står gärna på det här sättet, både när hon som här står i stallgången och om hon står i en box! Eller också vill hon stå med huvudet på min axel. Men matte brukar inte orka så länge för hon vilar verkligen TUNGT med huvudet...!

Dagens ridunderlag längs bilvägen var helt FANTASTISKT, när någon plusgrad gav underlaget av packad snö och is en bra svikt och samtidigt riktigt bra fäste för broddarna! Och efter gårdagens galopp och trav i skogen kändes ju också klockrent att satsa på töltträning idag! En träning som vi inledde med mega-turbo-tölt (matte BÅDE höll i manen och smackade idag) då Hamingja verkligen drog igång på alla cylindrar! 

Efter att även ha fräschat upp bromsen med en "tvärnit" för skänklar, säte och vikthjälper övergick jag till att kombinera dessa två moment i korta sekvenser med riktigt tydliga tempoväxlingar. Flera gånger kändes det verkligen som att hon vinklade in bak i nedtagningarna och mer än så behövs inte för att jag ska känna mig "hög"! 

Det har blivit så att jag oftast använder högersluta för att rama in Hamingja i både skritt och tölt. Men jag insåg att jag har lättare att hålla ordning på sitsen och skänklarna om jag istället använder öppna åt vänster. Och sedan insåg jag att jag faktiskt insett detta tidigare - flera gånger dessutom... som vanligt får jag väl skylla på att jag "varit senil så länge jag kan minnas, vilket å andra sidan inte är så länge...!" :-O

Jag har ju fått frångå Atlis grundmetod för uppvärmning med tölt i lång, låg form eftersom jag inte klarar att aktivera hennes bakdel och överlinje tillräckligt bra för att få ren takt... men numera brukar det ju fungera betydligt bättre när det är dags att låta henne varva ner igen. Och idag kändes det som att kvaliteten på nedvarvningstölten var OVANLIGT bra - så häftigt det skulle vara att en dag komma i närheten av den känslan redan under uppvärmningen...!!!

Tillbaka i stallet var Hamingja REJÄLT flåsig - hennes päls är definitivt INTE anpassad för plusgrader...! Så i väntan på att få komma ut i hagen igen gjorde hon som hon så ofta gör: "hängde upp" huvudet på en boxkant för att vila!  

JULLOV!!!

...och inget problem att "sitta i karantän" när man får göra det med den här pinglan!!!

Jag hade sparade semesterdagar som behövde tas ut i år, tänkta till vår årliga vinterresa men när det inte går att göra någon sådan blir det istället ett jullov på hemmaplan.  Och när jag inte behöver vara på banken ska jag försöka hålla mig undan från andra människor så mycket som möjligt fram till julhelgen, då jag förhoppningsvis kan våga träffa mamma och pappa utomhus i alla fall...!

Jullovet började ju också på bästa sätt när jag fick inleda det i sadeln på Hamingja! Efter en intensiv arbetsvecka kände jag mig väldigt "hjärntrött" så jag satsade på en Torrbergsrunda där Hamingja fick galoppera mycket och jag mest bara "åka med". Började på den vänstra vägen bakom vägbommen och med någon knapp dm nysnö var det ju perfekt för galopp - tycket både jag och Hamingja! Sträckan över kalhyggena fick vi förståss skritta - men även det är ju suverän muskelträning i o m att Hamingja behövde lyfta ordentligt på "fötterna". 

På Torrbergsvägen satsade vi på mer galopp - även här var vi HELT eniga både om gångarten och vilken av galopperna det skulle vara! Valde den första stigen tillbaka genom skogen och där blev det åter skritt så jag hann bli frusen innan vi var tillbaka på skogsvägen. Men det var ju lätt att lösa genom att trava sista biten hem - jag blir ju alltid REJÄLT varm när jag ska försöka hänga med i Hamingjas stora trav som dessutom fick lite extra "tryck" i o m den dm-djupa nysnön! 

Medan jag red hade Sylvia & Co satt ut höbalar i hagarna så att vi alla ska få lite "fodringsledigt" under de kommande helgerna. Vad jag minns är det några år sedan vi senast testade med fri tillgång en period när det brukar vara som kallast. Nytt för detta år är slowfeedingnät som förhoppningsvis ska begränsa ätandet lite i alla fall. Som extra bonus denna första dag hade hästarna dessutom fått lite av det kvarvarande lösa hö som legat utanför hagarna - ändå stod nu nästan alla och kämpade med att få loss hö genom nätet på rundbalarna. Uppenbarligen slog nyhetens behag bekvämligheten med "hästlängder"! Men det är nog tur att jag ska ha jullov så att jag kan rida mycket - för min lilla fröken hör ju tyvärr till de riktigt "lättfödda"...! :-O

Ett tredje gasreglage...!

Pepparkakshäst och pepparkaksgumma i Avan i söndags!

Vi surfar fortfarande på glädjevågen från vårt Jultåg i söndags - och när jag skriver detta har Johans film från eventet redan haft mer än 4000 visningar! Så ROLIGT vi hade och så ROLIGT att få göra andra glada i dessa mörka tider!!! Samtidigt kan man konstatera att SVT:s luciasändning, som i år var från Jukkasjärvi, varit den mest sedda och uppskattade någonsin! Och då passar det ju bra att låna Umeå Universitets slogan: Ljuset kommer från norr!!!

Men efter 2,5 timme i sadeln och ytterligare flera timmar i stallet i söndags trodde jag inte att jag skulle ta mig ur sängen igår... men det gjorde jag faktiskt! Och idag var jag tillbaka i sadeln igen för ett kort men relativt intensivt töltträningspass i snövädret. Då visade det sig att jag "monterat" ett tredje "gasreglage" på min häst...! 

Det behövs ju verkligen inte mycket för att få henne att dra igång turboaggregaten, jag behöver nästan bara tänka att jag ska smacka (ibland bara öppna munnen) eller att jag nuddar hennes bakdel helt lätt med pisken, så KASTAR hon sig oftast iväg. Och för att undvika att rycka henne i munnen i dessa katapultstarter brukar jag för säkerhets skull ta tag i manen. Idag blev det tydligt att hon upptäckt sambandet, för jag hann bara ta tag i manen för att hon skulle gasa iväg...!

Pepparkakshästen med "kristyr" i manen - och i bakgrunden bl a en ridande julgran och dito lussekatt!

Även idag gladde Hamingja mig med riktigt tydliga nedtagningar endast för skänklar och säte - man kan ju bli hög för mindre!!! Och när matte tillslut även kom ihåg att inte bara "åka tölt" där emellan utan faktiskt underhålla samlingen genom att "rida samlad skritt" med sätet så blev känslan ännu bättre! Den avslutande nedvarvningen i tölt på långa tyglar var också med en tydligt aktiv överlinje så matte hade verkligen anledningar att vara nöjd!

Tillbaka i stallet konstaterade dessutom Sylvia att "inte ens Hamingja är så tjock nu -  man känner ju att revbenen är där...!" Men sedan kunde hon inte låta bli att tillägga "...fast den här magen skulle hon ju behöva bli av med..." Och det är bara att konstatera att Hamingja definitivt kommer att vara den sista i stoflocken som svälter ihjäl om det blir hungersnöd - på sommarbetet brukar hon alltid vara en av dem som är tjockast, TROTS att jag brukar vara den enda som rider under sommaren... :-O 

Jultåget i Avan!

När en miljon är ett skambud!!!

Vilken FANTASTISK häst jag har ridit idag!!! Redan när jag satt upp utanför stallet och började flytta för skänkeln kändes hon mjuk och smidig när hon liksom "slank in" mellan hand och skänkel! Vi fortsatte med sidförande längs vägen ut från gården och hon började snart "grymta" som hon gör när hon tar i och korsar ordentligt med inner bak.

Nere på bilvägen rivstartade jag sedan med en lätt smackning vilken som vanligt fick Hamingja att dra igång alla cylindrar och jag lät henne tölta i högt tempo hela vägen bort till infarten till gamla soptippen medan jag försökte lösgöra utan att bromsa, genom att flytta undan med vikthjälperna som Atli har lärt mig.

Efter en skrittpaus började jag samla i skritt och även nu kom hon snabbt in mellan hand och skänkel och jag kände hur bogarna kom upp. När jag sedan gjorde övergång till tölt lyckades jag till att börja med bibehålla en avslappnad sits och när jag började rida korta sekvenser tempoväxlingar, med rejäl gas framåt och snabba inbromsningar var hon direkt med på noterna!!! 

I korsningen vid sjön var det dags för en ny lite längre skrittpaus och när jag märkte hur spänd jag hunnit bli i skänklar och säte gjorde jag halt och släppte stigbyglarna en stund för att hjälpa musklerna att slappna av.  Det är ju ett av problemen med min sjukdom, att jag har väldigt svårt att slappna av igen när musklerna blivit spända. Därför fortsatte jag sedan med en lång skrittpaus där jag försökte röra på musklerna bl a genom att vinkla ut hälarna, för att hitta tillbaka till ett avslappnat läge. 

När jag sedan satt av för att sadla om inför hemvägen, vilket brukar vara en viktig paus för Hamingja om hon taggat upp så att hon blivit arg under töltträningen, och nu slog det mig att det ju faktiskt är ett lika viktigt tillfälle för mig att slappna av i musklerna innan jag fortsätter rida! 

Under hemvägen fortsatte Hamingja att vara så där FANTASTISK som hon är när matte lyckas vara avslappnad och till viss del dessutom göra rätt saker! Och jag hittade ett läge där jag väldigt tydligt "tänkte samlad skritt" när jag istället red samlad tölt. Med en avslappnad sits, skänklarna mjukt mot hennes sidor, vikten bakåt och små, små förhållningar med säte och skänklar som fick Hamingja att komma upp med bogarna i långsam tölt. HÄRLIGT!!! När min duktiga häst sedan fick börja sträcka ut halsen i tölt på allt längre tyglar var det med en bibehållen aktivitet i överlinjen som jag tolkade som att jag verkligen aktiverat hennes bakdel! 

Tillbaka i stallet vidtog en febril aktivitet med att förbereda utstyrslarna till vårt "jultåg" i Avan i morgon. Alla är verkligen SUPERPEPPADE - så ROLIGT det ska bli!!! Och med 12 islandshästar, levande julgranar, snögubbar till häst, pepparkaksgubbar, lilla Hulda paketerad som julklapp och mycket mer därtill KAN det väl inte bli annat än lyckat??!! I alla fall hoppas vi samla ihop en slant till VildaKidz viktiga arbete med att stötta utsatta barn!

Denna händelserika lördag fortsatte sedan med att Ingebjörn kom för att behandla hästarna. Hamingja fick vara först ut och när jag beskrev att jag upplever att hon börjat bli mer jämn bak och under den senaste tiden t ex haft lika lätt för båda galopperna såg han lite skeptisk ut... Men när han sedan började känna igenom henne höll han faktiskt med - hon var betydligt jämnare "nu behöver hon bara bli jämnare musklad vid manken också!" Och när jag sedan travade med henne vid hand utanför stallet konstaterade han "Jag har aldrig tidigare sett henne så här bra!" 

Sedan Hamingja fått stå med akupunkturnålarna (på var sida om manken resp på ländryggen) började han själva behandlingen och konstaterade igen att "Så här bra har jag aldrig sett henne tidigare - hon är verkligen BETYDLIGT jämnare!" Jag påpekade att jag fortfarande märker en liten skillnad när jag ber henne få undan för skänkeln, att det inte går riktigt lika lätt för henne att korsa med höger bak som med vänster. Men han menade att den lilla skillnaden ligger inom normalintervallet. Han hittade att hon hade en liten stelhet på nackens högra sida, men den kunde han lätt åtgärda. 

Efter detta kände jag mig förstås ÄNNU mer peppad inför morgondagen! Och Hamingjas lycka gick ju inte att ta miste på när hon ÄNTLIGEN fick gå ut i hagen igen efter att ha behövt vara i stallet JÄTTELÄNGE!!! :-O 

På söndag smäller det!!!

Blivande pepparkakshäst!!!

Sylvia har tagit det suveräna initiativet till att ordna ett "jultåg" i Avan på söndag, där vi från Mariebäckstallet ska rida genom byn utklädda till tomtar, julgran, Rudolf, pepparkaksgubbar m m! Samtidigt ska vi samla in pengar till Vilda Kidz, som gör ett fantastiskt arbete för barn som behöver det! Skrämmande många barn i Norrbotten får t ex sin enda julklapp från Vilda Kidz, barn som normalt får sitt enda riktiga mål med mat i skolan men nu är hemma i karantän kan få matkuponger o s v. Det är verkligen tragiskt att de behövs... men fantastiskt att de finns! Så stöd gärna deras arbete - på söndag eller någon annan dag! 

Hamingja och jag ska vara pepparkakor - hon har ju redan rätt färg så jag behöver "bara" fixa kristyren på henne - kom till Avan på söndag så får ni se hur jag lyckats med det! Förutom att spåna kring detta har jag ridit idag - ett töltpass med massor av tempoväxlingar längs bilvägen bort till skoterklubbens stuga. Trots plusgrader och regn ligger det fortfarande is och snö på vägen så det var bra fäste med broddarna, samtidigt som hon inte fastnade med bakhovarnas broddar en enda gång under tölten heller! Det funkar verkligen bra med de kortare broddarna till henne vilket förhoppningsvis gör att hon inte behöver få så mycket problem från musklerna i bakdelen denna vinter. 

Lördagsgodis!

"Är man väldigt stor så behöver man vara väldigt snäll!!!"

I morse var jag Mariebäcks populäraste person, när jag hade hedersuppdraget att bjuda hästarna på frukost! Punktbevakad av Curre och Clara förstås - dessa blixtsnabba små varelser som gärna kryper in i höet gjorde att jag knappt vågade använda högaffeln... När Melker var kattunge var jag en gång OERHÖRT nära att sticka högaffeln i honom... :-O Jag hade precis sett honom inne i stallet, men när jag kom ut till rundbalen vid stohagen skuttade han fram ur höet bara någon dm från där jag precis stuckit ner högaffeln... Fy, jag får ont i magen bara av att tänka på det... :-O 

I morse var jag i stallet redan vid 07-tiden så jag fick vänta lite efter hästarnas och min egen frukost innan det började ljusna. Med snöblandat regn var ju himlen dessutom molntäckt så när jag red iväg vid 9-tiden var det inte fullt dagsljus ännu. Men det blev ett riktigt härligt ridpass - trots vädret - när jag satsade på favorit i repris och även idag red "långa Torrbergsvägenrundan" medsols. 

I o m att Hamingja och jag "rekat" området i torsdags vågade jag nu också lägga in fler travsträckor när vi red genom skogen. Och även om det stora kalhygget man korsar på vägen tillbaka genom skogen har inneburit att några av våra tidigare trav- och galoppsträckor försvunnit så har det samtidigt inneburit att en lång sträcka som i många år varit så igenvuxen av sly att man bara nätt och jämnt tagit sig fram där i skritt nu istället fungerar bra att trava på!

Även idag gjorde Hamingja klockrena fattningar i båda galopperna - vilket jag tolkar som ett tecken på att hon börjar bli lite mer jämnstark. Blir spännande att höra om Ingebjörn håller med när han kommer och kollar hästarna nästa helg...! Jag vill ju också tro att jag lyckas aktivera hennes bakdel lite bättre i tölten än jag gjort tidigare, vilket i så fall bör visa sig i att hon är jämnare musklad.

Precis som i torsdags passade jag på att rida tölt längs Torrbergsvägen där underlaget var det bästa just för detta. Jag inledde med ett högt tempo (t o m en liten smackning) för att ladda energi och detta lyckades så bra att jag sedan fick återgå till att göra halter, vilket jag inte behövt de senaste ridpassen då hon lyssnade på varje halvhalt. Och själv behövde jag återigen fokusera mer på att slappna av i sätet och hålla om med skänklarna, något jag "tappat bort" när jag behövt göra många halter...

En fördel med att rida en sådan här runda är att det automatiskt blir en väldigt allsidig träning för hästen, då ett omväxlande underlag gör att man behöver variera gångarterna mycket och skritt i terrängen dessutom ger extra bra träningseffekt i o m att hästen måste lyfta lite extra på hovarna. När jag rider längs bilvägen däremot blir det lätt så att jag nästan bara rider tölt... Under skrittsträckorna försökte jag också fokusera på sitsen för att memorera känslan som jag förhoppningsvis tillslut ska hitta till även i tölten.

Hamingjas revansch!!!

Detta ODJUR skrämde älgar idag!!! :-O

...och det gjorde hon dessutom utan att upptäcka älgarna, så själv behövde hon inte bli rädd alls! Fast kanske hade revanschen varit större om hon fått se vilken avskräckande effekt hon faktiskt hade på sin egen värsta skräck...?!? 

Handelsbankens verksamhet hör till de som anses "systemkritiska" varför bankkontoren ska hållas öppna nästan oavsett vad som inträffar, men p g a Covid började vi förra veckan turas om att jobba hemifrån så bara halva personalstyrkan är på plats på bankkontoret. Idag hade jag en sådan jobba hemifrån-dag och när jag vid lunchtid fick problem med uppkopplingen mot bankens datorsystem bestämde jag mig för att ta ridpaus för att sedan förhoppningsvis kunna jobba vidare i kväll istället, när belastningen på systemet inte borde vara lika stor. 

Detta innebar då att jag faktiskt hann rida innan det var helt mörkt! Helt ljust blev det tyvärr aldrig idag p g a att det regnade och himlen var VÄLDIGT grå... men det var ju om inte ljust så i alla fall mindre mörkt  när jag red ut vid 14-tiden! Och när nu älgjakten ÄNTLIGEN är över bestämde jag mig för att rida genom skogen bort till Torrbergsvägen, via den vänstra skogsvägen bakom vägbommen. 

Efter inledande stretching i form av "korsa bakbenen" i skritt på volt och rakt spår fortsatte vi uppvärmningen med galoppintervaller, två i vardera galoppen (men klockrena galoppfattningar!!!) upp till vänster och sedan längs den nyröjda vägen genom skogen in till älgtornet. Var inställd på att det skulle bli en lång sträcka i skritt över hygget, men vi kunde faktiskt trava en hel del tack vare att flera av de riktigt blöta partierna hade frusit!

Framme vid Torrbergsvägen övergick jag till tempoväxlingar i tölt och även idag briljerade Hamingja med TYDLIGA halvhalter utan att jag behövde göra en enda "tvärnit" för att "montera broms"! När vi kom till den första stigen genom skogen tillbaka till Mariebäck ville jag tölta MER, så jag bestämde mig för att fortsätta bort till stig nummer två. Men väl där var jag fortfarande inte nöjd, så vi fortsatte längs Torrbergsvägen en bit till innan vi vände tillbaka. Då hade jag sent omsider även kommit ihåg att smacka lite för att tillföra extra energi och därmed också lösgjordhet! Och hela tiden fortsatte halvhalterna att fungera så jättebra! Åh, vad jag ÄLSKAR min häst!!!

Med denna Hamingja 2.0 fick jag åter fokusera på min sits, när jag omväxlande vinklade ut mina knän resp hälar för att hjälpa musklerna att slappna av bättre. Och försöka hitta tillbaka till läget där mina underskänklar låg lätt mot hennes sidor som de nu kan göra i skritten utan att hon blir stressad. Det senare fick jag f ö många tillfällen att fortsätta träna på när vi skrittade tillbaka hem genom skogen. 

När vi närmade oss skogsvägen igen visade sig underlaget vara tillräckligt bra för att trava - och det var då som jag upptäckte några älgar som skrämda satte av bort genom skogen! Antagligen var det vindriktningen som både gjorde att de fick vittring på och hörde oss samtidigt som den gjorde att Hamingja inte upptäckte dem! 

Väl på skogsvägen lyckades vi avsluta med en tölt där både Hamingja och jag var ganska avslappnade - och det blir ju verkligen skillnad när jag kommer ner i sadeln ordentligt istället för att vara spänd i säte och skänklar så att jag "balanserar ovanpå"! Och det märks ju direkt på Hamingja hur mycket hon uppskattar en matte som är följsam! Det är verkligen som Atli påpekade senast att även han rider bättre på en avslappnad häst än på en som är spänd - det blir helt enkelt en god cirkel istället för en ond! 

Nu är det hög tid för mig att ägna mig åt jobbet igen - men jag skulle verkligen inte ha något emot lite datorstrul efter lunch någon fler "jobba hemma-dag"!!

I fullmånens sken...

...tyckte Hamingja och jag att det var ett perfekt tillfälle att ge sig ut längs skogsvägarna bakom vägbommen och skrämma varulvar!

Men redan innan dess hade jag hunnit konstatera att min häst verkligen är en FANTASTISKT ambitiös arbetsmyra! För när jag precis som vid de tidigare ridpassen efter Atlikursen först styrde mot ridbanan för att inleda med lite voltarbete och Hamingja precis som vid alla de tidigare tillfällena var så ivrig att hon nästan taktade istället för att skritta in på ridanan! 

Och när vi sedan red upp bakom vägbommen för att rida tempoväxlingar i tölt tog hon nästan andan ur mig genom att göra MAGISKA nedtagningar enbart för vikthjälper och säte!!! Inte en enda gång behövde jag göra halt för att "återinstallera bromsen" - inte ens på hemvägen!!! Dock var hon ganska snabb att dra upp tempot igen, så det fick bli MÅNGA halvhalter... men när dessa var så här njutbara hade jag verkligen inget emot det!!!

Uppe vid vänstra vändplanen hade jag tänkt vända hemåt direkt, men Hamingja visade väldigt tydligt att hon istället ville fortsätta in i skogen, så det fick bli en mysig skrittrunda i terrängen innan vi återgick till skogsvägen och våra njutningsfulla tempoväxlingar!

MAGISKT!!!

 

Ännu en dag med UNDERBART vinterväder!!!

Min dagsform var egentligen inte den bästa, är så väldigt trött idag... men ville ju ändå inte slösa bort ett så fantastiskt väder och missa chansen till ljusterapi i kubik... Så det fick ändå bli ett ridpass - dock lite kortare än vanligt. Efter uppvärmning på "åttavolter" i trav på ridbanan red jag upp längs den vänstra skogsvägen bakom vägbommen. Det kändes ju extra lockande att få komma ut i skogen i det härliga vädret, men jägaren jag pratade med igår varnade för att de "skulle jaga överallt" så det fick bli denna försiktiga kompromiss. 

Vi inledde med en riktigt trevlig högergalopp till dess Hamingja antagligen fick vittring på eller hörde någon älg så det blev tvärstopp... men jag höll mig kvar i sadeln i alla fall! Efter det höll vi oss till tölt i ett lite mer kontrollerat tempo medan vi fortsatte upp till vändplanen. Under hemvägen fortsatte vi i tölt och Hamingja var riktigt duktig på att ta mina halvhalter och därmed hålla ett lugnt tempo. 

Efter en stund dök det upp en bil på den lilla vägen, med en älgjägare som verkade sitta med en pejl så antagligen hade de en hund ute som förväntades driva älg i denna riktning. Men även om Hamingja åter blev stressad när vi skulle passera stället där hon tvärstannat tidigare, så varken såg eller hörde jag vare sig hund eller älg. (Men det är minsann ingen garanti, för matte har i regel INGEN koll...! hälsar Hamingja luttrat...)

Ridtur extra allt!!!

Kan det över huvud taget bli bättre??!!

...är frågan jag ställer mig efter dagens träningspass med min UNDERBARA häst!!! För naturen "slog verkligen på stort" idag med strålande sol, -11 grader och detta FANTASTISKA ridunderlag som kombinerar svikt med bra fäste för broddarna! "LAGOM bra fäste" kanske jag ska tillägga - för Hamingja fastnade inte med bakhovarnas broddar en enda gång i underlaget trots att vi töltade oerhört mycket! (Precis som förra vintern har hon broddar som bara är 9,5 mm och jag håller tummarna för att det även denna vinter kommer att innebära att musklerna i hennes känsliga bakdel inte utsätts för samma påfrestning.) 

Jag fortsatte på det vinnande konceptet från gårdagen, med uppvärmning i skritt och trav på volt på ridbanan innan jag red ut och tränade tölt. Och precis som igår inledde jag töltträningen med en lång sträcka i riktigt högt tempo för att Hamingja verkligen skulle börja "tänka framåt" - och det funkade idag också!

Övergick sedan till att rida korta sekvenser tempoväxlingar och precis som tidigare fick jag ganska snart göra halt för att "återmontera bromsen". Sedan fungerade halvhalterna en liten stund innan det krävdes ny halt, o s v... Men nu verkar det i alla fall ha börjat gå upp för lilla fröken att det inte ALLTID behöver handla om någon överhängande fara när matte vill att vi ska stanna snabbt - så det är liiiite lättare att kommunicera med henne. 

När vi fortsatt förbi "världens ände" mot skoterklubbens stuga innan jag satt av för att sadla om innan vi vände hemåt. Under hemvägen fick jag åter börja om med halter innan jag hade fungerande broms, men tillslut hittade vi ett riktigt trevligt läge där Hamingja bibehöll ett långsamt tempo i tölten med bibehållen lång hals och helt lätt i handen. Passade på att behålla detta "njutläge" en lite längre sträcka innan hon fick börja sträcka ut och varva ner på längre tyglar. 

Nu hoppas jag på lika härligt vinterväder i morgon då jag vill rida meeeeeer!

Fredagsfeeling!!!

FANTASTISKT ridunderlag OCH så VACKERT!!!

Med snö på marken och -9 grader var ridunderlaget FANTASTISKT idag!!! Och Hamingja tyckte nog att det var ganska "svalt och skönt" för hon var JÄTTEPIGG och hade därmed extra "livlig fantasi"...! Innan jag red ut värmde vi upp i trav på volt på ridbanan för att jag skulle fortsätta "nöta in" en stabil ytterhand som flyttar in framdelen på volten i höger varv. Men jag fick börja med att hålla mig REJÄLT fast i manen för att inte studsa ur sadeln när den dm-djupa snö verkligen fick Hamingja att trava som om hon hade gummibollar under hovarna!!!

När vi sedan kommit ner på bilvägen gjorde jag övergång till tölt och sedan en liten antydan till smackning - och denna gång blev det faktiskt inte något "kast med liten ryttare" men ändå en VÄLDIGT tydlig reaktion när Hamingja accelererade som en Formel 1-bil upp i riktigt, riktigt snabb tölt och jag än en gång fann det säkrast att hålla mig ordentligt fast i manen ifall denna fart dessutom skulle kryddas av någon undanmanöver p g a monster i diket...!

Efter en rejäl sådan "startsträcka" i hög fart och en skrittpaus övergick jag till att rida korta sekvenser med tempoväxlingar. Och om Hamingja ignorerade mina förhållningar gjorde jag snabbt halt, precis som Atli instruerat mig. Hamingja var också riktigt duktig på dessa "tvärnitar" - fast i hennes värld kunde det bara finnas en anledning till att matte skulle vilja tvärstanna på detta sätt: självklart hade jag fått syn på något farligt som vi behövde titta närmare på...! Så när lilla fröken stannade förvandlades hon direkt till en giraff som spänt spanade runt efter faror och inte hade minsta lilla fokus på matte och vad jag försökte säga...    :-O

Vid "världens ände-korsningen" passade jag på att ta lite bilder med den vackra himlen över Alviksträsk som fond innan jag fortsatte åt andra hållet, efter vägen längs sjön för mer tempoväxlingar i korta sekvenser. Vände hemåt igen och fortsatte på samma sätt, varvat med pauser i skritt på långa tyglar. I o m att Hamingja haft sådana tendenser att bli stressad och spänd när jag börjat kräva ordentlig aktivitet från bakdelen har Atli tipsat om att jag ska lägga in sådana "avstämningar" i skritt när jag erbjuder hellånga tyglar för att se att hon fortfarande kan slappna av tillräckligt för att verkligen sträcka ut framåt-nedåt.

Hela tiden försökte jag också komma ihåg alla instruktionerna jag fått från Atli avseende sitsen och mot slutet av ridpasset, när jag fick tygelfattningen (vinglas på fot), skänklar och säte (avslappnad men med skänklarna mot hennes sidor) hyfsat på plats och dessutom lyckades tillföra lite extra energi med en liten smackning så fick jag uppleva en sekvens med riktigt trevlig bärighet i tölten! Och när hon sedan fick börja sträcka ut framåt-nedåt i nedvarvningstölt frustade hon så belåtet samtidigt som hon bibehöll en aktiv rygg - så något måste jag ju ha gjort rätt i alla fall!

Så här vacker var himlen när vi kom hem till Mariebäck igen! 

Min förhoppning inför helgen är att få till "rejäla" töltträningspass även lördag och söndag - och för att optimera återhämtningen för de känsliga musklerna i Hamingjas bakdel fick hon först stå med ryggvärmaren en stund i stallet och sedan gå ut i hagen med Back on Track-täcket på. När jag skriver detta ska jag strax åka tillbaka till Mariebäck för att kvällsfodra så då tänkte jag ta av henne täcket igen. 

Because every day is a good ridingday!!!

Bilden är missvisande, snöblandat regn gjorde att vi snarare såg ut som dränkta katter idag, Hamingja och jag... men mysigt hade vi ändå!!!

Hamingja har haft två dagar "kompledigt" efter helgens träning för Atli - mycket välförtjänt! Men idag var det äääääntligen dags att rida igen! Och ni skulle ha sett med vilken iver Hamingja stegade mot ridbanan när jag styrde ditåt - den fantastiska arbetsglädjen är ÄNNU en anledning att älska denna häst!!! 

Jag hade visserligen tänkt rida ut för att testa hur jag kunde använda Atlis intruktioner för töltträningen ute längs vägen, men värmde först upp på ridbanan där vi kunde trava på volt. Blev ju så peppad i helgen när jag upptäckte hur mycket bättre traven på volt i höger varv blev när jag använde knepet att stötta ytterskänkeln med att flytta in framdelen m h a yttertygeln. Och när stödet på yttertygeln fanns där slappnade Hamingja av, böjde innersidan och längde halsen riktigt fint!!!

Efter detta gav vi oss ut längs bilvägen mot "världens ände-korsningen" för att stämma av "gas och broms" i tölt. Och nu hade jag ju fått uppleva hur viktigt det var att börja med "gasen" så sedan en lätt antydan till smackning kickstartat Hamingjas "turbo" fick hon rulla på i ett friskt tempo en ganska lång stund medan jag "bara" försökte sitta på rumpan och med små, små kramningar på tygeln uppmuntra henne att slappna av i nacken och länga halsen.

Som avslutning på denna sekvens gjorde jag en tydlig halt och redan i nästa övergång till tölt var det betydligt mer aktivitet i bakdel och rygg!!! Jag red många korta tempoväxlingar för att försöka bibehålla den aktiviteten och när hon inte längre lyssnade på mina halvhalter gjorde jag en ny halt med snabb eftergift och helt lösa tyglar - följt av en längre skrittpaus som extra belöning.

Så fortsatte vi fram till korsningen vid sjön där jag ursprungligen hade tänkt vända hemåt igen. Men det var så ROOOOLIGT så jag kunde inte låta bli att fortsätta en bra bit efter vägen längs sjön innan vi vände hemåt igen. Vid det laget hade regnandet gjort oss REJÄLT blöta - men det var definitivt ingen av oss som frös!

Hemvägen fortsatte på samma blöta men trevliga sätt och när Hamingja tillslut fick sträcka ut på långa tyglar i nedvarvningstölt var det med mycket aktiva ryggmuskler! Och sedan, mina vänner, gjorde vi det: En övergång DIREKT från tölt till trav PÅ HEMVÄGEN!!! TADAAAA!!! Vi må inte vara inte (riktigt) vara i VM-klass men detta fixade vi verkligen!!! 

Tillbaka i stallet fick Hamingja stå i en box med Back On Track-täcket en bra stund medan jag drack te tillsammans med Curre som verkligen visar storartade talanger när det gäller att axla gamle BamBam:s mantel som "sitta i knät när man dricker te-katt"!!! Och detta konstant kurrande förståss!!! Det var t o m så att när Curre var inne på Djursjukhuset här om veckan för att kastreras så kurrade han så ihärdigt att de hade problem när de skulle försöka lyssna på hans hjärta!

Den här bilden är inte heller från idag då de höll sig inomhus, för att inte behöva ge uttrycket "som en dränkt katt" ett ansikte...den delen överlät de istället med varm tass till mig och Hamingja...! :-O

En halvhalt PÅ RIKTIGT!!!

PLÖTSLIGT HÄNDER DET!!!

Igår eftermiddag kände jag mig ganska uppgiven när jag inte fick till det i ridningen och inte förstod varför... men Atli satte - som vanligt - huvudet på spiken: "Hon lyssnar inte på dig i tölten - för hon har lärt sig att hon inte behöver göra det. Därför kan du inte rida med så små signaler som du skulle vilja just nu, för då händer ingenting..." Ord och inga visor...!

Inför dagens första lektion upprepade han detta - att jag under en period måste VARA TYDLIG! "Man ska börja med den signal som man önskar att hästen ska svara på, men får man inte den reaktion man önskade måste man säga till ORDENTLIGT! Då kommer hästen snabbt förstå att det den ska börja lyssna på den första, lätta signalen."

Han betonade också att detta gäller BÅDE att hästen ska gå fram direkt när man ber om det och att den stannar direkt när man ber om det. Och när man bett den gå fram får man inte vara för snabb med att bromsa. "Hästen måste förvänta sig att få springa, annars får du inte den energi du önskar och då kommer det inte heller finnas något att samla upp!" 

När jag värmt upp som vanligt i skritt och trav samt låtit Hamingja "jogga" lite i tölt var det så dags att ta tag i det här med broms och gas. Och att säga "spring NU!!!" till Hamingja är ju verkligen inte svårt, jag behöver nästan bara tänka smackning för att hon ska KASTA sig iväg. Klantigt nog var jag ändå inte riktigt förberedd på den häftiga reaktionen så jag råkade ju dra henne i munnen.... i fortsättningen får jag se till att hålla i manen så att jag inte ger dubbla signaler...! 

Hon fick tölta på i ett högre temp en lite längre stund innan det var dags att "montera en broms".  Jag testade först att göra en liten förhållning med skänklar och säte men när inget hände "drog jag i handbromsen" genom att verkligen lägga vikten bakåt och klämma till ordentligt med överskänklarna och sedan SNABB eftergift när hon stannade. Jag fick göra några sådana "tvärnitar" för att få henne att börja lyssna, men sedan hände något...! Jag hade låtit henne öka tempot lite igen och testade att bara snabbt lägga vikten bakåt och en lätt kramning med överskänklarna och känner hur Hamingja vinklar in bakbenen och kommer upp fram - JAG HADE GJORT EN HALVHALT - PÅ RIKTIGT!!!

Jag insåg också en viktig sak: precis som att jag måste BÖRJA med att få Hamingja att förvänta sig att hon ska springa fortare så måste jag sedan också börja med att tillföra energi. För annars finns inget att sedan samla upp... Insåg att jag tenderat att göra tyvärr om, när jag känt att jag "tappat ut" samlingen så att hon börjat bli lång har jag försökt lösa problemet genom att göra förhållningar. Men problemet är ju i själva verket att jag tappat energin och den återställer man ju inte genom att bromsa...! Även Atli verkade nöjd med oss efter denna lektion: "Jag ser mycket mera lätthet nu - och det är lätthet vi behöver i ridningen!!!"

När det var dags för dagens andra lektion sa Atli att jag skulle fortsätta att stämma av "gas och broms" genom att rida mycket tempoväxlingar. "Tempoväxlingar är egentligen utdragna halvhalter!" Han förklarade också att man alltid behöver stämma av hur tydliga signaler man behöver använda just den dagen - eller t o m just i den stunden. För hästarna är experter på att testa om de verkligen måste lyssna på det vi "säger". Det  märkte jag också under förmiddagens lektion då jag ju faktiskt fick till flera riktigt bra halvhalter i tölten då Hamingja VERKLIGEN lyssnade på små signaler av "gas och broms" men att jag sedan behövde "tala tydligare" igen när hon kollade om det verkligen gällde fortfarande... 

Efter uppvärmning i skritt och trav på volt, där jag i höger fortsatte den framgångsrika strategin med att stötta ytterskänkeln med att flytta in framdelen  m h a yttertygeln och lämna innertygeln lös och snart blev jag belönad med en avslappnad, frustande häst! När det var dags för tölt övergick jag till att rida längs spåret, eftersom jag skulle börja med att "få Hamingja att förvänta sig att få springa fort". Så det blev först några varv "racertölt" runt ridbanan innan jag började lägga in halter då och då.

Vi har förresten ett extra litet problem Hamingja och jag som uppstår väldigt ofta när vi gjort halt... Hon är uppenbarligen övertygad om att halt är något som man bara gör för att det finns något farligt man behöver kolla in lite extra... Så när vi gjort halt släpper hon direkt ALLT fokus på mig och börjar spana omkring efter vad det kan vara för något farligt i närheten som fått matte att vilja stanna... Så jag brukar få jobba en hel del med att få henne kontaktbar igen... :-O 

Till att börja med red jag ökat tempo hela långsidorna, med nedtagningen precis innan hörnpasseringen. Och det var verkligen som Atli sagt att det varierade hur bra Hamingja lyssnade. Efter en halt kunde halvhalterna fungera några gånger, men sedan kollade hon igen om hon verkligen MÅSTE lyssna... så jag fick göra en ny halt för att "återinstallera bromsen". Men mot slutet av lektionen lyssnade hon så pass bra att jag kunde rida korta tempoväxlingar, två eller tre per långsida, där det både var en tydlig turboeffekt när jag bad henne öka följt av lika tydlig halvhalt när bad henne "vänta". Riktigt, riktigt roligt!!! Oj, vad jag ser fram emot att träna vidare på detta i vinter!!!

Efter lektionen hade Hamingja så tur att Esther, hennes nya kompis från igår, var på plats och kunde pyssla om henne! Sedan gick vi ut i hagen och träffade lille charmtrollet Hjalmar, så nu "behöver" Esther förståss ett föl...så´n tur att hennes mammas islandshäst är ett sto! 

"Sadeln är ingen fåtölj...

...den är en arbetsplats!!!"

Dagens Atlicitat - lika träffsäkert som alltid - och idag har jag alltså försökt arbeta! Jag kom iväg sent hemifrån i morse och med snöblandat regn tog det dessutom längre tid än vanligt att köra till stallet så när jag var framme i Mariebäck var det bara 12 minuter kvar till dess min lektion skulle börja.... Hamingja stod dessutom parkerad längst ner i hagen så när jag hämtat in henne fick det bli racersadling (varför känner autocorrect inte till det ordet??!!) Men jag lyckades faktiskt ändå "sladda in" på ridbanan precis i tid!

Som vanligt inledde Atli lektionen med att rekapitulera gårdagen och sammanfattade med att "när du sitter på hästryggen ska du fungera som en joystick: genom att förflytta kroppsvikten visar du hästen åt vilket håll den ska gå - framåt, bakåt (även = samling) höger resp vänster!" Det var verkligen en tydligt bild tycker jag!!! När jag började värma upp i skritt på volt nyttjade jag Atlis tips från igår: att ta kontroll över ytterbogen genom att flytta in framdelen ett par steg och direkt slappnade Hamingja av, rundade sig runt innerskänkeln och frustade! Härligt att så direkt få positiv respons! 

Eftersom hon var så avslappnad övergick jag ganska snart till trav. Började då på volten i höger varv, där jag alltid haft en tendens att hålla för mycket i innertygeln. Inspirerad av effekten i skritt lyckades jag faktiskt för en gångs skull verkligen förmå mig att låta innertygeln vara lös och bara använda yttertygeln och ytterskänkeln för att hålla henne på volten. Och när ytterskänkeln nu fick stöd av yttertygeln som flyttade in framdelen tog Hamingja även i detta varv stöd på yttertygeln, rundade sig runt innerskänkeln och började frustade - precis som i skritten!

Nästa steg blev att övergå till skritta på volt och förbereda för tölt för att sedan göra töltövergångar och flytta in framdelen. MÅNGA övergångar då jag verkligen skulle smyyyyyga över i tölt för att sedan snabbt bromsa upp genom att lägga vikten bakåt, ställa lätt höger-vänster för att få henne att slappna av i sidorna och sedan bli följsam i kroppen och "bara åka med". Sedan fick jag lämna volten och gå ut på spåret där Atli instrurerade mig att rida tempoväxlingar i tölten: öka tempot på långsidan genom att lägga vikten framåt och sedan göra halt genom att lägga vikten bakåt. 

"Hon måste tro att hon ska gå framåt - genom att du ökar tempot - för att du ska få en energi att sedan samla upp! Tror hon inte att hon ska gå fram så kommer du inte heller att ha något att samla ihop...!" Genom att sedan rida massor av "minitempoväxlingar" på detta sätt bibehåller du den energi och samling som ni har med er från den samlade skritten!"

Under dagens andra lektion fick jag jobba vidare på samma sätt och då rida väldigt självständigt - vilket jag tycker är ett bra sätt att medan Atli fortfarande finns kvar med möjlighet att hjälpa "avslöja" vad jag troligen kommer att få problem med när jag efter kursen ska fortsätta träningen på egen hand. Det hela började lika bra som på förmiddagen, men när jag skulle försöka vara en joystick och bibehålla energi och samling i tölten fick jag inte till det... Atli brukar alltid säga att jag ska rida på samma sätt i tölten som jag gör när jag ryggar resp rider samlad skritt. Men trots att jag verkligen försökte göra så fick jag inte alls den önskade effekten, vilket kändes väldigt frustrerande...

Atli förklarade då vad som var problemet: "Hamingja är inte tillräckligt lydig i tölten...! :-O Den samlade skritten och övergången till tölt gör ni jättebra nu, för då lyssnar hon på dig. Men när ni gått över till tölt slutar hon lyssna på dig, för hon har lärt sig att hon inte BEHÖVER göra det... Så just nu KAN du inte rida tölten med lika små hjälper som du använder i den samlade skritten och övergångarna! Under en period måste du vara MYCKET tydligare och säga: ÖKA TEMPOT NU!!!! och STANNA NU - inte om fem meter!!! Svarar hon inte direkt på en fin signal ska du direkt säga till på skarpen och först när hon v verkligen börjat lyssna på dig igen kan du återgå till att mindre hjälper!" Så det är ju inte svårt att gissa vad jag kommer att få göra på lektionerna i morgon...! 

Hamingja fick en så mysig kompis - och som hon njöt när Esther klappade och klappade!

Vi håller avståndet - med minst en islandshäst!

Haminjgas after work! (Hon fick även sina GODA mineralkuber.)

I helgen är Atli tillbaka för träning i Mariebäck - och med maximalt tre personer samtidigt på en hel ridbana (utomhus) är det ju inte svårt att hålla ett covid-avstånd! När Johan här om dagen visade en beskrivning över hur man kan minska smittrisken genom att hålla ett avstånd om man är flera i samma rum, minska den ytterligare om man samtidigt vädrar i rummet, samt att smittrisken - förståss - är minst när man är utomhus så konstaterade jag att vi alltså inte ska klaga på blåsiga Luleå utan se det som att det är extra "välvädrat" och därmed Covid-anpassat! 

Dagens lektion fick jag inleda med att avdramatisera underskänklarna genom att stryka dem lätt fram och tillbaka längs Hamingjas sidor till dess hon stod stilla och avslappnad. När jag sedan övergick till skritt på volt kom Atli direkt med ett jättebra tips för att kunna rama in henne på volten: att som komplement till att flytta ut bakdelen ibland flytta in framdelen. Och då behövdes bara några steg för att hon skulle slappna av mer och länga halsen!

Vi fortsatte uppvärmningen i trav och Hamingja fick beröm för att hon slappnade av så bra! Därför kunde vi också ganska snart gå vidare till tölten, där jag även denna gång fick rida med mer samling redan från start. Vi gjorde några övergångar som blev riktigt bra, så att vi till att börja med kunde ta med kvaliteten från den samlade skritten över till tölten. Men att lyckas behålla den tölten någon längre stund är tyvärr en HELT annan sak... :-O När Atli åter tipsade om att flytta in framdelen några steg visade det sig vara minst lika effektivt i tölt! Vissa sekvenser lyckades jag faktiskt vara hyfsat avslappnad i kroppen också - något som förstås direkt märktes på Hamingja!

När vi sedan fick lämna volten och tölta längs spåret kändes Hamingja ganska avslappnad, men jag hade svårt att bibehålla energi och samling... "Du måste vara tydligare - hon förstår inte vad du vill!" sa Atli och beskrev hur jag skulle använda förskjutningar av kroppsvikten för detta. "Tänk korta tempoväxlingar där vikten framåt betyder mer energi och vikten bakåt betyder mer samling." 

Eftersom jag har så lätt att hamna i framvikt när jag rider så var det förstås "vikten bakåt" som var svårast och därför fick jag börja med att på detta sätt göra halt direkt från tölt några gånger. När matte successivt blev lite bättre på att förklara vad hon menade så märktes det direkt att Hamingja slappnade av mer i tölten och då fick hon gå in på volt och varva ner. "Nu vet vi vad du ska få jobba med i helgen!" konstaterade Atli. 

I morgon har väderprognoserna hotat med både regn och snöstorm... inget önskeväder för en utomhusridkurs precis... men det låter ju onekligen covid-anpassat...! 

När det glimtar till!!!

När Atli höll kurs för oss senast "stökade han verkligen till det" i mitt huvud genom att ge mig så många instruktioner kopplade till sits och inverkan att jag tillslut knappt visste vad som var fram och bak på hästen...! :-O Jag skulle sträcka på mig och dra bak axlarna så att jag kände ett litet "nyp" i musklerna mellan skulderbladen, hålla tyglarna som om jag höll runt foten på ett vinglas, slappna av i armar och axlar så att jag kan hålla händerna stilla även när jag och hästen rör sig, slappna av i sits och knän, vinkla ut hälarna för att sedan kunna lägga underskänklarna lätt mot hästens sidor och INTE böja mer i knäna för att lägga till drivning utan "vinkla hälarna fram och tillbaka. Att sträcka på mig, hålla blicken lyft och "ta med mig" Hamingja uppåt/bakåt inte att förglömma...!!! Och under några sekvenser när jag lyckades få flera av alla dessa delar på plats var känslan verkligen MAGISK!!!

Allt detta har jag nu kämpat med under tre veckor - och det har DESSUTOM komplicerats med att underskänklarnas önskade placering mot sidorna på hästen stressat Hamingja så att hon sprungit iväg och velat "dra mig ur sadeln"... Men jag har ändå upplevt att det gått liiiite åt rätt håll, något som jag också fick bekräftat under dagens träningspass på ridbanan!

Efter inledande stretching i form av sidförande i skritt fortsatte vi uppvärmningen i trav och jag kom ihåg Sylvias tips att rida "alla möjliga böjda spår" så att jag bytte riktning ofta och därigenom fick Hamingja mer lösgjord och följsam. Bitvis fick jag lite ordning på min "fladdrande" ytterhand i vänster varv också. 

Och sedan började "allvaret" när jag skulle försökta pussla ihop alla Atlis instruktioner avseende sits och inverkningar medan jag red samlad skritt och tölt. Här nyttjade jag också ytterligare tips från Sylvia: att rida öppna för att uppnå bärighet. Jag red många övergångar och långsamt kändes det som att jag fick lite fler bitar på plats... och tillslut fick jag faktiskt återuppleva lite av känslan från Atlikursen när jag hittade ett slags "dragläge" där jag var hyfsat avslappnad i sitsen och genom att lägga vikten lite bakåt fick Hamingja att komma upp med bogarna samtidigt som hon töltade avslappnat i ett stabilt, relativt långsamt tempo!

Vi hade verkligen hamnat i en god cirkel utan dragkamp, hon var avslappnad och bar upp sig i tölten utan att lägga sig på i handen och försöka "dra mig ur sadeln". Och i o m det kunde jag i min tur slappna av i kroppen vilket gjorde att Hamingja kunde slappna av ännu mer o s v...!!! Detta var VERLIGEN njuttölt!!! Så härligt att hitta dit på egen hand även om det inte var några långa stunder! Och när hon från det läget vid ett par tillfällen började få lite bråttom behövde jag bara lägga vikten lite bakåt och krama lätt med knäna för att vi skulle vara tillbaka i "töltbubblan"!!! 

Jag får än en gång återkomma till Linda W:s ord: "När man sitter rätt börjar hästen plötsligt göra en massa bra saker!!!" Det är ju precis lika sant som det är sagt! Och kanske GÅR det faktiskt att lära en gammal Anna sitta??!! Än är vi förstås inte där... men uppenbarligen har jag tagit mig några myrsteg åt rätt håll i alla fall! 

Johan rider regelbundet!!!

 

....titt som tätt, vart femte år! Senaste gången var i augusti 2015 - så nu var det dags igen när han fick låna Monica och Astrids fina Vidalin! Det blev en mysig runda på 1,5 timme till vänster bakom vägbommen, genom skogen till Torrbergsvägen och tillbaka hem. 

Vidalin är verkligen en PÄRLA som tog hand om Johan på bästa sätt!!!

Och här ett bildbevis från förra gången det begav sig, när Johan fick rida min UNDERBARA Lára (Litlamins mamma) som då fortfarande var i livet. I augusti 2015 alltså. 

Hösten gör en aldrig besviken!

...för är det regn och rusk är det bara precis vad man förväntade sig medan soligt väder blir en glad överraskning!!! Idag syntes visserligen inte solen till, men det gjorde inte heller det regn som väderprognoserna hotat med så dagens väder måste ju ändå räknas till kategorin "glatt överraskad"!!!

När jag körde till stallet funderade jag - som vanligt så här års - på var det kunde vara lämpligt att rida för att inte riskera att komma i vägen för älgjägare... När jag kom till Avan och svängde in på grusvägen kunde jag konstatera att det i alla fall inte syntes till någon älgjakt pågår-skylt.... Men detta innebär ju ingen garanti för att de INTE jagar - det har vi upplevt oräkneligt många gånger - och bara några minuter senare kunde jag också konstatera att ett helt gäng jägare satt och fikade på höjden vid kalhygget...

Att rida genom skogen bort till Torrbergsvägen kändes därmed inte som något lämpligt alternativ utan jag valde istället bilvägen (som har ganska OK underlag nu) - men i riktning från Avan, mot Alviksträsk. Som komplement till uppvärmningen i trav svängde jag in mot gamla soptippen för att rida några galoppintervaller. Där låg ett omkullblåst träd som inte varit där senast och när vi skulle passera blev Hamingja förståss spänd, men hon höll faktiskt ändå galoppen och det är ju definitivt ett steg framåt! 

Lite längre fram blev det dock en tvärnit men detta visade sig vara av goda skäl - för mellan träden skymtade en jägare med gevär... Bäst att genast vända min "älgfärgade" häst och rida tillbaka till bilvägen alltså...! :-O Där fortsatte vi nästan hela vägen till skoterklubbens stuga medan vi ägnade oss åt töltträning medan jag försökte "sitta ordentligt" och samtidigt undvika dragkamp när Hamingja blev stressad av mina underskänklar och ville dra upp tempot... Och det var inget vi tränade i onödan, skulle man kunna sammanfatta saken...!  När jag i slutet av hemvägen lät Hamingja nedvarvningstölta på långa tyglar gjorde hon det välvd överlinje och stor ryggaktivitet, så uppenbarligen hade jag bitvis gjort något rätt i alla fall! 

Hamingja får både pedikyr och frisyr!

Idag var det åter dags för vår duktiga hovslagare Sandra att sko Hamingja, Ella, Hector och Vidalin. Denna gång blev det full "vintermundering": vinterskor med fyra broddar per hov och snösulor. I Hamingjas fall korta 9,5 mm-broddar vilket hon förhoppningsvis ska kunna gå med hela vintern. För i vintras visade det sig ju innebära att hon inte alls fastnade med bakhovarna i underlaget lika ofta i tölten som med de längre broddar vi alltid brukat ha under vintern tidigare år. Samtidigt som de ändå räckte till för att ge henne bra fäste! 

När Sandra tog bort skyddssulan som skyddat höger bakhov sedan hovbölden kunde hon konstatera att det såg väldigt bra ut där under! Och det var ju skönt att få bekräftat det jag hade haft på känn i o m att Hamingja verkat så obesvärad i ridningen! Precis mitt på det område där hon hade behövt skära ner genom hela sulan var det fortfarande ett litet område om var lite mjukt, men runt om hade sulan redan stabiliserat sig! För att ge fortsatt skydd åt sulan skoddes hon nu med heltäckande "bullensulor" istället för vanliga snösulor bak. 

Förutom denna "pedikyr" hade jag också planerat att klippa Hamingja en andra gång på halsen och bogarna, eftersom pälsen redan hunnit växa ut ganska mycket och det fortfarande är ovanligt varmt för årstiden. Något som än en gång fick mig att konstatera att om någon vill ha en riktigt DYR och riktigt DÅLIG klippmaskin så har jag ett supertips...! :-O

Min sladdlösa Laval köpte jag till Reykur i början av 2000-talet - då jag valde en sladdlös eftersom han verkligen var PANISKT rädd för elsladdar och man inte ens kunde komma i närheten av honom med någon typ av sladd. Jag kunde ju t o m "hägna in" honom ute genom att lägga t ex en vattenslang eller något annat som såg ut som en elsladd på marken runt honom - för han skulle MYCKET hellre svälta ihjäl än att kliva över sladden/slangen...! :-O 

Från början vill jag ändå minnas att den fungerade bra, men numera frestar den på mitt tålamod allt mer för varje år... Och idag var förstås inget undantag, men nu räddades situationen tillslut av att jag fick låna Malin W:s klippmaskin. Och kan ni tänka er - man kunde t o m klippa hästpäls med den utan att bli på dåligt humör! Så den som vill ha tips på en mycket prisvärd OCH bra klippmaskin ska fråga Malin, eller Sylvia som har en likadan!

Och när Hamingja fått både pedikyr och ny frisyr hann vi med ett ridpass också! Det var ett par plusgrader igen idag, men fortfarande lite hårt underlag, så jag skrittade upp längs vänstra vägen bakom vägbommen (med massor "sitt ordentligt-träning" för mig och kliva undan för skänkeln för Hamingja). Sedan nyttjade vi den mjukare kogsvägen där man kan rida till Torrbergsvägen till fyra galoppintervaller in till kalhygget och varvade skritt och trav tillbaka ut till vänstra vägen. De tre första galoppfattningarna var klockrena men inför den fjärde hade Hamingja börjat lyssna och spana efter något så när jag gav signal om galopp innan jag riktigt fått henne att fokusera på mig blev det fel så vi fick göra om. Note to self alltså!!!

Vi avslutade sedan med lite tölt tillbaka hem medan jag åter försökte "sitta ordentligt", hålla ett lågt tempo och lägga in steg med högerslutor för att rama in, innan hon fick sträcka ut i tölt på långa tyglar. Tillbaka i stallet var hon riktigt svettig trots sin "snaggade" hals, så det kändes VÄLDIGT bra att jag fått möjlighet att låna Malins klippmaskin!!!