När en miljon är ett skambud!!!

Vilken FANTASTISK häst jag har ridit idag!!! Redan när jag satt upp utanför stallet och började flytta för skänkeln kändes hon mjuk och smidig när hon liksom "slank in" mellan hand och skänkel! Vi fortsatte med sidförande längs vägen ut från gården och hon började snart "grymta" som hon gör när hon tar i och korsar ordentligt med inner bak.

Nere på bilvägen rivstartade jag sedan med en lätt smackning vilken som vanligt fick Hamingja att dra igång alla cylindrar och jag lät henne tölta i högt tempo hela vägen bort till infarten till gamla soptippen medan jag försökte lösgöra utan att bromsa, genom att flytta undan med vikthjälperna som Atli har lärt mig.

Efter en skrittpaus började jag samla i skritt och även nu kom hon snabbt in mellan hand och skänkel och jag kände hur bogarna kom upp. När jag sedan gjorde övergång till tölt lyckades jag till att börja med bibehålla en avslappnad sits och när jag började rida korta sekvenser tempoväxlingar, med rejäl gas framåt och snabba inbromsningar var hon direkt med på noterna!!! 

I korsningen vid sjön var det dags för en ny lite längre skrittpaus och när jag märkte hur spänd jag hunnit bli i skänklar och säte gjorde jag halt och släppte stigbyglarna en stund för att hjälpa musklerna att slappna av.  Det är ju ett av problemen med min sjukdom, att jag har väldigt svårt att slappna av igen när musklerna blivit spända. Därför fortsatte jag sedan med en lång skrittpaus där jag försökte röra på musklerna bl a genom att vinkla ut hälarna, för att hitta tillbaka till ett avslappnat läge. 

När jag sedan satt av för att sadla om inför hemvägen, vilket brukar vara en viktig paus för Hamingja om hon taggat upp så att hon blivit arg under töltträningen, och nu slog det mig att det ju faktiskt är ett lika viktigt tillfälle för mig att slappna av i musklerna innan jag fortsätter rida! 

Under hemvägen fortsatte Hamingja att vara så där FANTASTISK som hon är när matte lyckas vara avslappnad och till viss del dessutom göra rätt saker! Och jag hittade ett läge där jag väldigt tydligt "tänkte samlad skritt" när jag istället red samlad tölt. Med en avslappnad sits, skänklarna mjukt mot hennes sidor, vikten bakåt och små, små förhållningar med säte och skänklar som fick Hamingja att komma upp med bogarna i långsam tölt. HÄRLIGT!!! När min duktiga häst sedan fick börja sträcka ut halsen i tölt på allt längre tyglar var det med en bibehållen aktivitet i överlinjen som jag tolkade som att jag verkligen aktiverat hennes bakdel! 

Tillbaka i stallet vidtog en febril aktivitet med att förbereda utstyrslarna till vårt "jultåg" i Avan i morgon. Alla är verkligen SUPERPEPPADE - så ROLIGT det ska bli!!! Och med 12 islandshästar, levande julgranar, snögubbar till häst, pepparkaksgubbar, lilla Hulda paketerad som julklapp och mycket mer därtill KAN det väl inte bli annat än lyckat??!! I alla fall hoppas vi samla ihop en slant till VildaKidz viktiga arbete med att stötta utsatta barn!

Denna händelserika lördag fortsatte sedan med att Ingebjörn kom för att behandla hästarna. Hamingja fick vara först ut och när jag beskrev att jag upplever att hon börjat bli mer jämn bak och under den senaste tiden t ex haft lika lätt för båda galopperna såg han lite skeptisk ut... Men när han sedan började känna igenom henne höll han faktiskt med - hon var betydligt jämnare "nu behöver hon bara bli jämnare musklad vid manken också!" Och när jag sedan travade med henne vid hand utanför stallet konstaterade han "Jag har aldrig tidigare sett henne så här bra!" 

Sedan Hamingja fått stå med akupunkturnålarna (på var sida om manken resp på ländryggen) började han själva behandlingen och konstaterade igen att "Så här bra har jag aldrig sett henne tidigare - hon är verkligen BETYDLIGT jämnare!" Jag påpekade att jag fortfarande märker en liten skillnad när jag ber henne få undan för skänkeln, att det inte går riktigt lika lätt för henne att korsa med höger bak som med vänster. Men han menade att den lilla skillnaden ligger inom normalintervallet. Han hittade att hon hade en liten stelhet på nackens högra sida, men den kunde han lätt åtgärda. 

Efter detta kände jag mig förstås ÄNNU mer peppad inför morgondagen! Och Hamingjas lycka gick ju inte att ta miste på när hon ÄNTLIGEN fick gå ut i hagen igen efter att ha behövt vara i stallet JÄTTELÄNGE!!! :-O