Hejdå hönsen...

Så här går det till när man sandbadar! Ännu en av Johans härliga hönsbilder! Klicka så att den förstoras, så att ni verkligen ser hur härligt sanden sprätter!!!

Igår kväll blev det i all hast bestämt att hönsens riktiga matte skulle komma förbi oss idag för att hämta hem dem och idag åkte de... men det var definitivt inte utan protester från hönsens sida - vilket förståss hedrade dem!!!

Det hade regnat sedan tidig morgon, så jag tyckte hönsen såg ganska bedrövliga ut... blöta och sandiga... Men Anna, som skulle hämta dem, tyckte de var jättefina som tur var! (Hon järmförde förståss med de "ruggugglor" hon lämnat bort i början på juni.)

För att ha en chans att ta fast dem var vi tvungna att släppa ut dem ur buren och jag hade dessutom lite spagetti att locka dem med. Först ut var förståss Fru Kinell och jag kunde förvånansvärt lätt få ett grepp över ryggen och sedan placera henne i flyttkartongen de skulle åka i.

Men i o m detta förstod ju de andra att något var på gång, så det var BETYDLIGT svårare att ta fast dem. Och när höna var infångad och skulle stoppas i kartongen hoppade Fru Kinell ut igen - så jag blev tvungen att fånga henne en gång till! :-O Johan påpekade att det var mitt fel att hon hoppade ut - jag har ju tränat henne på att hoppa genom att hänga spagetti resp strimlor av sallad uppe i burtaket.... och imponerats av hennes vristspänst!!!

Här är höna nr 4 infångad - om man tittar riktigt noga ser man att jag håller i henne. Innan dess hade hon hunnit beklaga sig mycket högljutt över att hennes kompisar försvunnit...


När så alla fyra var i flyttkartongen - snabbare än jag hade vågat hoppas - drog jag mig till minnes att Fru Kinell varit på väg ut ur kartongen flera gånger när de åkte hem till mig. Så för säkerhets skull tejpade vi igen locket den här gången. Sedan var det bara att säga "Hejdå hönorna och tack för i sommar!" Samt avtala med "höns-Anna" om att få hyra fem hönor av henne igen nästa sommar. Hon kommer tydligen att ha många varianter av rashöns att hyra ut då, men jag tingade värphöns igen när hon förklarade att de andra sorterna inte alls värper lika mycket.

I vinter kommer hon att lägga ägg från "våra" hönor på kläckning för att ha nya och fräscha värphöns att erbjuda nästa sommar. Så kanske kommer Fru Kinell, Kelu, Lillan eller den namnlösa att vara mamma till någon av de hönor som ska bo hos oss då!

Det ska börjas i tid!

Mina föräldrar hittade bl a denna bild när de gick igenom gamla foton. (De har MYCKET av den varan, i o m att de båda alltid varit mkt fotointresserade och hade eget fotolab hemma innan digitalkamerorna kom.) Det ska börjas i tid, som synes! Vi kom fram till att jag är 7 eller 8 år gammal på bilden.

Jag gjorde hästar av allt möjligt under min uppväxt, t ex en jättestor, rektangulär kartong som jag ställde på högkant. Mamma gjorde också en jättefin häst till mig hos mormor och morfar: byggde en träbock, monterade en bit av en böjd trästam som hals och huvud, samt - som kronan på verket - riktigt tagel i man och svans! (Fast inte hästtagel utan från kosvansar.) Den hästen hade även lyxtillbehör som riktig grimma och träns från morfars sista arbetshäst - och kunde t o m stå i riktig box i deras ladugård!

Jag minns också hästen på bilden ovan väldigt väl. Stommen var en kontorsstol - och tack vare hjulen kunde den till skillnad från mina andra "hästbyggen" faktiskt röra på sig. M a o var den ju så OERHÖRT verklighetstrogen!!! 

Ovalbana fast rakt fram!

Lára tillbaka i hagen efter dagens ridpass. Bakom henne skymtar - förståss - Tildra. 

HÄRLIGT att ÄNTLIGEN slippa exemtäcken, säger jag, efter ytterligare ett par frostnätter i början på veckan. När jag stoppade in hennes båda täcken i tvätten för en liten stund sedan var det nästan så jag ville be tvättmaskinen om ursäkt... Det täcke hon använt senast var fortfarande fuktigt efter gårdagens ösregn, så smutsigt att det var lite stelt och ni vill INTE veta hur det luktade...

Men nu går jag händelserna i förväg - jag måste ju berätta om när jag var i stallet! När Lára hämtats in från hagen var hon väldigt "frågvis"... "Får man bitas när matte borstar på halsen?" "Inte??!!" "Men får man bitas då matte borstar på bogen då?" "Inte det heller???" "När matte borstar frambenen måste man väl få bitas i alla fall?" ..."Men självklart när hon borstar under magen, va`?!"

Damen hävdade att hon faktiskt MÅSTE fråga för att få veta, eftersom reglerna ju ändras hela tiden... Matte suckade och kunde för sin del inte komma på ETT ENDA tillfälle NÅGONSIN då det varit OK att bitas... Så olika kan det vara...! När sadeln var på plats (jo, en hel del "frågor" då också förståss) och vi tränat på att låta matte lägga tyglarna över halsen och sitta upp UTAN att Lára skulle försöka bitas var det i alla fall dags att ägna oss åt Láras allra bästa gren: ridningen!

Efter att ha "fegat" i frågan ett tag tar jag nu mod till mig och konstaterar: "NU KAN VI SKRITTA PÅ LÅNG TYGEL!!!" Det tog visserligen 13 månader av idog träning - men skam den som ger sig! (Självklart med reservation för att detta enbart gäller utan andra hästar som sällskap.) Och det verkar faktiskt som att Lára börjat lära sig att uppskatta det t o m! (Det var samma sak med Reykur en gång i tiden. Med honom tog det faktiskt flera år innan han lärde sig att sträcka ut halsen och slappna av i skritt. Men sedan var det uppenbart att även han tyckte det var riktigt behagligt!)

Red bort till korsningen vid sjön, där vi haft lite problem med den livsfarliga skylten som talar om att vägarbete pågår på vägen mellan stan och Alviksträsk. När vi mot förmodan än en gång tagit oss förbi den levande visade det sig att de kommit så långt med vägarbetet att vägen nu hade fått ett nytt gruslager. Och det var inte det hemska, vassa gruset med STORA stenar som de alltid lägger på den lilla vägen till Mariebäck, utan ett mycket finare grus som dessutom var hårt packat. Underlaget var m a o som på en riktigt, riktigt bra ovalbana!!!

Ett sådant underlag måste ju utnyttjas på bästa sätt! Så jag fortsatte bort till skoterklubbens stuga för att sedan vända hemåt igen och då samla henne riktigt ordentligt i tölten. Underlaget var verkligen helt super!!! Och när jag red lite sluta i tölten, med böjning i vänstersidan, hittade vi åter den häftiga känslan från Atlikursen!!! Plötsligt var det som att hennes överlinje var alldeles elastisk - som att jag satt på en spänd båge vilken liksom sviktade. Nu var det ett tag sedan jag lyckades hitta tillbaka till den där känslan, så jag blev förståss alldeles euforisk!

Egentligen hade jag bara tänkt rida riktigt samlad tölt som förberedelse för ökat tempo, men ändrade snabbt planen till intervaller med samlad tölt när vi nu åter "fick till det". Och lyckades också flera gånger hitta tillbaka till samma känsla, när jag m h a slutan fick koll på både vänster bog och höger bak.

Min duktiga häst fick sedan sträcka ut överlinjen i trav en lång stund för att verkligen slappna av och sedan kunde hon skritta lika avslappnat på lång tygel som i början av ridpasset. Mycket bättre än så här blir det nog inte!!!

Fyra BRUNA höns...

Den litterärt bevandrade känner förståss till Nevil Shute`s "A town like Alice" vilken i svensk översättning heter "Fem svarta höns". Men här var det fyra bruna idag istället (och inte på långa vägar så varmt som i Alice Springs, Australien). Vad vädret möjligen beror på tänker jag inte gå in på här, men däremot förklara anledningen till de bruna hönsen.

Igår när det (som vanligt) skulle fjäskas för hönorna, fick de inte bara springa ut lösa en stund och sedan mumsa sallad i buren. Nej, de fick dessutom en rejäl påfyllning av ny (läs: spännande) sand i sandbadet.
Note to self: Inte så smart att ge dem ny (läs: spännande) sand precis när det ska ösregna en hel dag... För ni kan ju se på bilden ovan hur hönor som sandbadat flitigt sedan de vistats ute i dagens ösregn ser ut... ganska bedrövliga om ni frågar mig!!!

Endel av gårdagens fjäsk uppfattades dock som raka motsatsen av damerna - i alla fall initialt. Nu när vi haft några nätter med en eller ett par minusgrader har jag oroat mig för att det ska dra kallt på dem genom ingången till hönshuset. "Huset" är ju inte så stort, så i alla fall någon av dem måste ju sitta ganska nära ingången under natten...

I går häftade jag därför fast två dubbelvikta bitar skuggväv omlott över öppningen, med förhoppningen att de fortfarande skulle kunna gå ut och in som de vill men också ha det lite mer ombonat inne i huset. Eftersom de är så extremt nyfikna så började en av dem (Fru Kinell hade förståss första tjing) genast utreda hur man egentligen skulle ta sig in i hönshuset nu. Men detta visade sig vara en svår nöt att knäcka för en liten hönshjärna...

Ingen ska dock säga att hon inte försökte! Önskar att jag filmat henne, för det såg rätt kul ut när hon provade alla möjliga infallsvinklar för att forcera det där konstiga som plötsligt satt i vägen. Först från högra sidan, sedan skickade hon upp teleskophalsen och gjorde ett försök uppifrån, innan hon hoppade upp i sandbadet för att testa en attack från vänster istället. Men hela tiden hade hon fokus ganska högt upp i öppningen (det är förståss där hon brukat ha huvudet när hon gått in och ut) men min konstruktion byggde på att de skulle sticka in huvudet i nedre delen av öppningen.

Tillslut gav hon upp för en stund, så en av de andra fick chansen att testa. Hon körde ungefär samma upplägg - men var inte mer lyckosam hon.... Hönsmamman insåg då att det var dags att ingripa! Jag öppnade luckan till huset, vek isär förhängena ordentligt nedtill och höll dessutom en metmask (som Johan grävt upp) dinglande i öppningen som bildats. Efter tre sekunder var Fru Kinell inne i hönshuset och inom ett par minuter de övriga tre också!

Sa till Johan att jag skulle komma ihåg att kolla nästa morgon att de verkligen förstod hur de skulle ta sig ut - för annars skulle de ju vara instängda utan både mat och vatten! Men när jag klev upp i morse var de redan ute i buren. Snälla nå´n, de är ju faktiskt intelligenta varelser!!!

Uppför slalombacken!

Som ni kunde läsa i förra inlägget var min plan för gårdagen att Lára och jag skulle åka till Bodenovalen igen för att träna, men att min kropp satte käppar i hjulet. Men idag fick jag "ge igen"! Hade tänkt att jag skulle ha vila från ridningen idag - och att Lára skulle få göra detsamma om Eva inte kunde rida (det var lite oklart om hon skulle kunna vara kompledig eller inte.) Efter lunch idag ringde jag därför till flygledartornet på Kallax, där jag fick tag i Eva. "Ska jag tolka detta som att du jobbar idag?" undrade jag. Hon bekräftade detta och att Lára därmed var oriden - varför jag snabbt bestämde att det skulle bli ridning efter jobbet för mig ändå!

Dagens ridtur inleddes med att vi klättrade uppför hela "slalombacken". (I vintras, när vi var på Nya Zeeland fick jag ett mejl från Eva där hon berättade att Lára och hon klättrat uppför slalombacken i Mariebäck. Jag blev ganska förvånad... för jag kände inte till att det fanns en slalombacke... Men det visade sig att de kalhuggit ett långsmalt område på andra sidan bilvägen, bara en bit från skjutbanan. Och när all skog var borta såg man plötsligt att berget både var riktigt högt och brant just där! Med ett snölager på marken såg det därför ut precis som en slalombacke!)

Nyligen hade Eva och Lára klättrat där igen - och Eva berättade att Lára verkligen reste sig på bakbenen när hon skulle hoppa från bilvägen över diket (där det nu är vatten). Tur att hon varnat mig! Hade jag inte gjort mig beredd på ett JÄTTEHOPP genom att luta mig framåt och ta mantag låååångt fram på halsen så hade jag nog blivit kvar ute på vägen...! Eller, kanske mer troligt, plaskat ner i diket...

Men nu var jag alltså förberedd - varför vi båda landade tillsammans på andra sidan och kunde därmed ge oss i kast med själva "slalombacken". Lára är ju en synnerligen ihärdig häst - men även hon tyckte faktiskt att det var lämpligt med ett par andhämtningspauser innan vi hade nått toppen. Väl där fortsatte vi rakt fram, nedför en BETYDLIGT "snällare" utförsbacke, till dess vi kom till en skogsväg som kommer ut på bilvägen igen en bit närmare Avan (mitt emot sandvägen.)

Innan vi var tillbaka nere på bilvägen passerade vi därmed den backe där Feykir och jag tränade mycket galoppintervaller. Så jag bestämde att Lára och jag skulle fortsätta dagens styrketräningspass med detta. Det blev fyra vändor uppför backen, två i vardera galoppen. Och för varje galopprace blev Lára förståss mer och mer upplivad. Tillslut rök det nästan ur öronen på henne, så jag insåg att det skulle krävas endel för att få henne att varva ner igen ordentligt.

Började nedvarvningen med trav fram och tillbaka längs sandvägen. Det blev en riktigt häftig trav, med MASSOR av bakben! Men nu var det ju inte aktivitet utan avslappning jag var ute efter... När vi kom tillbaka ut på bilvägen och därmed också kom till den del av vägen där jag programmerat in "här travar vi alltid avslappnat på hemvägen" slappnade hon dock av riktigt fint och sträckte ut ryggen! Tillbaka i stallet kunde jag konstatera att vi varit ute i 45 minuter och att Lára var ganska svettig trots att vi ju ägnat mer än halva ridturen åt skritt. Men under klättringen i "slalombacken" fick hon ju verkligen ta i ordentligt. Och sedan tror jag att galoppintervallerna fick henne att svettas en hel del av ren upphetsning!

Inte enligt plan...

Min plan för dagen var att Lára och jag skulle åka till ovalbanan på Bodentravet för att träna igen. Men kroppen tyckte uppenbarligen inte att det var någon bra idé... så det blev ingen ridning alls för min del.

Min mamma, som här visar upp endel av årets skörd, har däremot inte legat på latsidan. Den senaste veckan har hon gjort en tio mil lång pilgrimsvandring till Santiago di Compostela (i Spanien alltså) tillsammans med en väninna. Ganska bra gjort av en person som inte bara har svåra synskador på båda ögonen utan dessutom kroniskt hjärtflimmer som t ex gör att hon har svårt att gå i trappor! Tillsammans med samma väninna premiärvandrade hon förra året - och det gav uppenbarligen blodad tand!

Den som startade pilgrimsvandringstrenden i familjen var dock min syster Kristina. Hon gick en ännu längre sträcka för ett par år sedan (efter att ha värmt upp med fjällvandring längs Kungsleden) och valde dessutom att gå utan sällskap. Men i de stora skaror från hela världen som går de gamla pilgrimslederna behövde man tydligen aldrig känna sig ensam - utan kunde ha precis så mycket utbyte med sina medvandrare som man själv önskade. Själv konstaterar jag att det känns bra att kunna lämna över ansvaret för långa fotvandringar till andra i familjen!!!

+2 grader...

...visade termometern när jag kom till Mariebäck för att rida innan kvällsfodringen i kväll. Dessutom var det dimma, så luften var "råkall". Det var definitivt köldrekord för mig vid ridning i höst, så jag fick leta en stund bland ridkläderna innan jag kunde klä mig tillräckligt varmt.

Ute i hagarna gnäggade hästarna förhoppningsfullt - de tyckte förståss att jag skulle strunta i ridningen och ge dem kvällsmat direkt! Men alltid lika arbetsvilliga Lára tvekade inte alls att stoppa huvudet i grimman och följa med mig till stallet.

Det blev ett pass på ridbanan för oss, med repetition av senaste Atlikursens övningar. Men först uppvärmning förståss, med skritt och trav på volt samt långsam tölt med låååång hals längs spåret. När det sedan var dags att börja samla henne i tölten fick jag uppleva ett par kortare sekvenser som kändes riktigt bra! Överlag så kan jag definitivt samla henne ett "snäpp" mer nu än för en månad sedan. Men att komma upp till nivån som vi hade på Atlikursen är ju inte helt lätt... Det är därför VÄLDIGT bra att vi börjar om med våra torsdagslektioner nu till veckan! Behöver verkligen Sylvias hjälp!!! (Och jag har minsann fått tjata på henne om de här lektionerna... man brukar säga att lärare har lyxigt långa sommarlov, men det är ingenting mot vår ridinstruktör...!!!)

När Lára fått varva ner och sträcka ut överlinjen i trav på volt och skritt fick hon mumsa kraftfoder med fleecetäcke för att torka innan det var dags att gå ut i hagen igen. Nu hade temperaturen sjunkit till +1 grad, så det blir säkert frost igen i natt. (I så fall blir det andra natten i rad - perfekt, då kanske man snart törs sluta med exemtäcket! Hon gick ju utan natten till fredag eftersom det regnade så på torsdag kväll. Och det märks fortfarande att det kliar i hennes svans efter det, så jag vill INTE ta av täcket för tidigt.)

När Lára var tillbaka i sin flock och kvällshö var serverat i alla hagarna styrde jag hemåt i mörkret och dimman. Jag hann precis med en färja - skönt att inte behöva köra hela vägen runt när sikten nästan var obefintlig!

"...ska köpa hönor för pengarna...!!!"

Här om veckan kunde man läsa i tidningen om en stridspilot härifrån Luleå som i TV skrapat fram en vinst som skulle ge honom 25.000 kr/månad i 10 år (eller var det mer?) På frågan om vad han skulle göra med pengarna svarade han att han skulle köpa höns! Klok kille! Och ännu ett bevis på att det är fler än Eva på F21 som läser min blogg! 

Hönsen har en plan...!

När jag kom hem från stallet i eftermiddag utrustade jag mig med en STOR mugg Earl Grey-te och gick för att släppa ut hönsen. När jag öppnat burdörren satte jag mig utanför buren med tekoppen och tänkte att vi skulle "hänga" tillsammans. Men Fru Kinell RUSADE i hög fart bort mot trädgårdslandet med de andra tre hack i häl. Det såg för komiskt ut! Som om de snackat ihop sig innan: "När hon öppnar burdörren ger vi JÄRNET bort till vinbärsbuskarna!!! Är ni med? Ett, två, tre.... SPRIIIIIIING!!!!" 

Väl där strosade de sedan runt i godan ro och till skillnad från här om dagen var det ingen större svårighet att hålla dem vare sig från grannarnas tomt eller från att gå upp till Kantorsvägen. Passade samtidigt på att ringa Eva och prata en stund - och fick en rapport från hennes och Láras senaste ridtur. När hönsen började dra sig över mot ladan istället gick jag in och fyllde på temuggen. Sedan satt jag i solen bakom ladan och drack tekopp nr 2 (placerade mig så att jag spärrade närmaste vägen ut på bussgatan) medan damerna jobbade runt komposten.

Efter den stressiga jobbveckan var detta verkligen PRECIS vad jag behövde: Först skritta ut i skogen med Lára och sedan småprata med hönsen och dricka te! Efter en timme tyckte hönorna uppenbarligen att de tagit sitt ansvar för hönsmammans välmående: så de vandrade helt sonika tillbaka in i buren så det var bara att stänga efter dem. Och redan någon halvtimma senare såg jag hur de gick in i hönshuset och "gjorde kväll". Som vanligt hade uppenbarligen "lösdriften" tagit på krafterna, så de behövde lägga sig tidigt!

"a WALK on the wild side!"

Lára efter "volymbehandling hos frissan" (d v s hon har gått utan exemtäcket ett dygn, eftersom det regnade så igår.)

Efter en vecka med MKT på jobbet kände jag mig riktigt mör när jag åkte till stallet i eftermiddag. Och i kroppen kändes det som om jag hade våldsam träningsvärk överallt. Tänkte att en skrittur i skogen skulle vara PRECIS vad jag behövde, men jag har ju verkligen inte rätt häst för det...

...trodde jag! Det visade sig dock att Lára var totalsynkad med mina önskemål! Jag red upp bakom vägbommen, gav hellång tygel och Lára skrittade på med lååååånga, luuuugna kliv och låååång hals - hur avslappnad som helst! Halvvägs upp till vändplanen testade jag att ta lite tygelkontakt, men kunde ändå fortsätta rida henne i en lång, låg form med de långa, avslappnade stegen.

Om någon sagt detta till mig för ett år sedan (och även betydligt senare än så), när hon inte skrittade utan taktade runt med en ständigt bromsande matte på ryggen, så hade jag ALDRIG trott att det skulle vara möjligt! Men så har vi ju faktiskt jobbat MYCKET med avslappning i skritt också.

Uppe vid vändplanen blev det en runda inne i skogen också, innan vi SKRITTADE hemåt. Jo, det funkade faktiskt nu också! Fast efter en stund övergick vi ändå till "kasta toppi" - så att vi i alla fall fått "nästan tölta" också.

Tillbaka i stallet träffade jag för första gången matte och lillmatte till Hera som är ny medlem i stoflocken. Hera är dock ingen ny bekantskap, eftersom hon tidigare ägdes av Linda och Tomas som har Tranmyrovalen i Ersnäs. (Fast det visade sig faktiskt att jag även träffat Heras matte tidigare. De bor också här i Kyrkbyn och hon är dessutom kollega till Johan på sjukhuset. Världen är lika liten som vanligt m a o!) 

Dags för höst-outfit!

Lára redo för dagens ridtur - i sitt snygga "isländska" schabrak som jag fått av Eva! Har använt vojlockar hela sommaren eftersom det blir lite svalare - men nu får schabraken komma fram igen! När bilden var fotad och jag skulle sitta upp kollade Lára om det möjligen var OK att bita matte... Men det var det tydligen inte... typiskt att just Lára skulle råka ut för en så petig människa...!

Matte fortsatte dessutom att vara petig genom att redan från start kräva något så komplicerat som avslappnad skritt. Först på hellång tygel, vilken är svårt nog i sig. Och sedan kortade hon succesivt tyglarna UTAN att man fick börja springa... Riktigt besvärligt tyckte Lára, som verkligen inte vill riskera att skritta något steg för mycket!

Tisdagens "genomkörare" på ridbanan hade haft effekt - för det var betydligt lättare (läs: mindre svårt) att kontrollera vänsterbogen idag. Något som t ex resulterade i att vi faktiskt hade en högergalopp också - och jag fick t o m känna på den flera gånger!

När vi vände hemåt tyckte jag det var hög tid att börja samla henne i tölten. Gjorde detta genom att rida slutor med böjning i vänstersidan - för att få både bog och bakdel där de skulle vara. Och de stunder jag sedan kunde hålla dem kvar där fick jag njuta av trevlig tölt! Gjorde dock ett tankefel när jag som avslutning på töltträningen skulle ladda med extra energi m h a lite pisk: hade pisken i VÄNSTER hand - vilket var hur korkat som helst... då förstärkte jag ju hennes tendens att vilja slänga bakdelen åt höger... Tvärt om fungerade självklart BETYDLIGT bättre!

Efter detta imponerade Lára verkligen genom att oerhört snabbt "slå om" från samlad "ryka ur öronen-tölt" till helt avslappnad, lugn trav där hon verkligen sträckte ut ryggen samtidigt som hon vilade i steget. TROTS att vi red ute. Och TROTS att vi ju faktiskt var på väg hem! Och TROTS att jag ju alldeles nyss hade jagat upp henne ordentligt genom att peta till med pisken i rumpan! Den där "off-knappen" som Atli säger är så viktig att träna på satt verkligen som en smäck idag!

I o m detta var jag verkligen mer än nöjd när vi kom tillbaka till stallet, trots att det börjat regna när vi var ute så att jag blivit REJÄLT blöt. (När jag red iväg trodde jag att risken för regn var över för idag, så jag hade inte regnkläder på mig.) Alla hösäckar var redan färdigpackade, annars hade det ju varit en lämplig sysselsättning för att få värmen. Medan Lára mumsade kraftfoder sopade jag istället (det redan mycket välsopade) stallet. I o m det fortsatta regnandet fick Lára sedan gå ut utan exemtäcket. Istället blev det regntäcke på,  eftersom hon var svettig och det bara var 7 grader ute. 

LCHF-lunch i Luleå!!!

I helgen fick jag tips om att Harrys, som dessutom ligger vägg i vägg med Handelsbanken i Luleå, har en LCHF-rätt på sin lunchmeny varje dag! Jag brukar oftast ha matlåda med mig, men då och då har jag gått till Harrys där det aldrig varit något problem att få LCHF-anpassa dagens lunch. Och maten gott har det alltid brukat vara!

Men nu har man alltså t o m ett färdigt LCHF-alternativ! Hittills i veckan har jag ätit där varje dag - och det har varit riktiga höjdarluncher! Tisdagens var t ex inte så tokig, som ni kan se ovan. Och dagens lunch slog nog rekordet: lammfärsjärpar med ugnsgratinerade grönsaker (paprika, sparris, squash, aubergine, lök...). Det är dessutom bordsservering så man får det vackert upplagt på tallriken också!

När servitrisen kom med min tallrik idag sa hon: "Du vet väl att om du inte skulle bli mätt så kan du alltid gå till luckan in till köket och be om mer?!" Och det var jag faktiskt "tvungen" att göra idag. Inte för att jag fått för lite - utan för att det var så oerhört gott att jag inte kunde låta bli att klämma ner lite till! Så till både LCHF:are och andra kan jag definitivt rekommendera Harrys på Storgatan i Luleå! (Dessutom har de riktigt Bregott också - inte bara läskigt margarin. Inte för att jag äter smörgås förståss, men smör/bregott är ju gott till maten också!)

Hönsdressyr

..är inte min allra bästa gren, har det visat sig... men jag tröstar mig med att jag i alla fall är bättre på det än var hönsen är! ;-)  I söndags gjorde jag flera försök att locka dem till två pallkragar i trädgårdslandet. Med både sand och endel ogräs fanns där en hel del för dem att jobba med, tyckte jag. Men istället satte alla fyra iväg bort till komposten bakom ladan... och lite senare fick jag genskjuta dem när de var på väg ut på Framlänningsvägen (vägen genom Kyrkbyn vilken bl a trafikeras både av lokalbussarna och en hel del stora turistbussar)! :-O

Idag gick det dock lite bättre! Efter jobbet och ångbastu (TACK!!! - sa "ledbrutna" kroppen) lät jag dem komma ut lösa igen. Vädret var ju soligt och fint! Och den här gången verkade de lika förprogrammerade som sist - alla fyra satte av i en väldig fart åt samma håll. Men den här gången inte mot komposten utan mot trädgårdslandet! Nu hade jag dessutom ett trumfkort på hand: jag hade kokat spagetti! Och så snart jag kastade några sådana i pallkragarna flaxade hönorna dit! Liite ogräsrensning ägnade de sig åt sedan, innan de skuttade vidare. Men förhoppningsvis blir det mer nästa gång!

Faktiskt uppehöll de sig till största delen runt trädgårdslandet och vinbärsbuskarna idag. Med några små utflykter in på grannarnas tomt... (Grannarna jämnade sin häck med marken här om året så lite får de ju skylla sig själva att tomtgränsen nu är så lättforcerad! F ö har vi världens bästa grannar - som även är positiva till både hästar och höns på vår tomt!) 

Medan de övriga tre sedan tog sig an området runt vår salladsodling var Fru Kinell flera gånger på väg upp på Kantorsvägen - hon är ju så tuff och gör egna utflykter. Det krävdes att jag schasade ner henne på tomten igen minst fem gånger innan hon gav upp.

Hos Pettsson och Findus har visst alla hönorna samma namn och jag kan förstå en viss finess med det! Nu när våra hönor har fått så fin fjäderdräkt kan jag inte längre skilja dem åt. Jo, "Lillan" är förståss fortfarande den minsta, men skillnaden mot de andra är bara marginell numera. Fru Kinell avslöjar sig då och då genom sitt beteende (hon är den tuffa och den som bestämmer. Oj, vad de andra kan få "på moppo" om de glömmer det!) Men annars ser jag ingen skillnad mellan henne, Kelu (också uppkallad efter en kollega) eller den fjärde damen som aldrig ens fått ett namn. 

Atlivändningar aktiverar

Ytterligare en bild från kursen: Här förbereder vi oss för att göra en Atlivändning, genom att flytta in bakdelen innanför spåret samtidigt som Lára är ställd inåt och innertygeln uppmuntrar henne att länga halsen. (I hennes fall kan det dessutom vara bra att föra båda händerna mot ytterbogen - för att hålla den inre på plats.) När man klarar att flytta in bakdelen på detta sätt med bibehållen eftergift i innersidan är nästa steg att vända in hästen m h a vikt och ytterhjälper. VIKTIGT att inte fastna i innerhanden för då går mjukheten i rörelsen förlorad.

Under dagens ridpass blev det en hel del Atlivändningar, både i skritt och tölt. Men först hade vi värmt upp med mycket skritt längs spåret - där hon verkligen slappnade av och sträckte ut halsen - flytta ut bakdelen i skritt på volt, trav på volt samt tölt med lååååång hals längs spåret. Tror faktiskt Atli varit riktigt nöjd om han sett upplägget!

När vi sedan började jobba med tölten på allvar använde jag massor av Atlivändningar för att aktivera hennes bakdel. Varvade intervaller med samlad tölt och skrittpauser på lång tygel. Under en av töltintervallerna, direkt efter en Atlivändning, hade jag en känsla som liknade den på kursen. Men i övrigt lyckades vi inte riktigt lika bra idag... (Fast innan kursen skulle jag ha varit mer än nöjd med denna tölt!) När jag analyserade i efterhand kom jag fram till att jag inte var tillräckligt noggrann med tempot... jag lät henne hålla ett lite för högt tempo och för mycket av energin försvann där istället för att användas till att lyfta upp rygg och bogar.

Avslutade med ordentlig nedvarvning i trav på volt och längs spåret - samt mer skritt förståss. Hon var rejält svettig även om vi inte ridit så länge, så nog hade hon fått jobba. Även om hon inte maximerat prestationen. 

Kyrkbyhönsen på lösdrift!

Till hönsbloggfantasterna Anna S och Anna K (den senare t o m med en höna uppkallad efter sig) och alla er andra kommer här en uppdatering om hönsen. Illustrerad med fina bilder som Johan fotade på dem i lördags! Då släppte jag nämligen ut dem ur buren så snart jag kom hem från stallet tidig eftermiddag - så de fick var ute i många timmar. Vilket verkligen uppskattades!

Med Johan krypandes efter på marken för att få de bästa bildvinklarna förflyttade sig hönorna runt gården. En lång stund tillbringade de (både hönorna och Johan) under de stora träden vid ladan, där fanns det mycket spännande att gräva fram/mycket aktion att fotografera! (I bakgrunden robotgräsklipparens laddningsstation.) Man märker också att damerna blir tuffare med tiden. Succesivt utökar de sin radie och när de på lördagen för första gången vågade runda ladan upptäckte de något RIKTIGT roligt!!!

De upptäckte att vi har en kompost - tänk att vi mörkat det hela sommaren!!! :-O Där fanns det verkligen mycket jobb för en höna - massor att sprätta runt i och hur många metmaskar som helst att äta! Av naturliga skäl kom hönsen att uppehålla sig riktigt länge i komposten - till stor del med sällskap av både mig och Johan, eftersom det var så kul att se på dem! Komiskt nog kom dessutom vår robotgräsklippare ditkörandes massor av gånger under denna tid och verkade VÄLDIGT kontaktsökande... Uppenbarligen tyckte roboten att det var tråkigt att vara ute och klippa helt själv utan ville hellre vara med oss andra! ;-)  

Världens mest internationella...

Idag har vi nästan varit utomlands! Men vi hörde faktiskt fler Skelleftebor än ryssar... men efter gårdagens förlust i säsongens första derby mot Luleå hockey fanns det väl en och annan från "staan" (läs Skellefteå) som behövde trösthandla... Och väl hemma igen var det ju ingen rast och ingen ro... det vi inhandlat skulle ju packas upp ur sina platta paket och monteras...

...men allra först måste stackars Johan ta itu med gräsklippningen...

Mitt projekt för kvällen tänkte jag istället presentera med klassiska "före och efter"-bilder: 

FÖRE:

I början av 90-talet (oj, oj, oj - det är ju 20 år sedan!!! :-O ) köpte jag en Ficus Natascha som jag kvistade nerifrån, flätade ihop stammarna på och gjorde en "bonsai" av. Den har sedan flyttar runt med oss från Regementsgatan i Umeå till Solskenet i Holmsund, till Kyrkogatan i Kiruna och slutligen Kantorsvägen i Gammelstad. Jag har fått beskära den regelbundet för att behålla formen, men den senaste vintern började den "tappa gnistan". I början av sommaren bestämde jag mig för att ge den en sista chans genom att ställa ut den för att den förhoppningsvis skulle börja skjuta nya grenar igen. Men efter en hel sommar utomhus såg den ändå ut som ovan...

EFTER:

Så när jag idag såg en Fikus Natasha på IKEA slog jag till direkt! Och så här fint blev det när den fick ersätta den gamla! Detta är dock inte arrangemangets första "makeover" - krukan var helt i en beige färg till för kanske 5 år sedan då jag målade den vit - faktiskt utan att ta bort växten. Och än så länge sitter färgen alltså kvar!

PS: Om någon möjligen missat det så har vi lagt ut gräsklippningen på entreprenad. Den sköts numera av denna:

...därav Johans något avslappnade inställning till gräsklippningen på bilden ovan... ;-)

Edit: Några kollegor till Johan som flyttar in i nytt hus i helgen skulle köpa vår gamla soffgrupp och passa på att hämta den på söndag eftermiddag när de ändå hyrt en liten lastbil för flytten. När besöket på IKEA drog ut på tiden mer än beräknat skickade Johan ett sms till dem om förseningen och fick svaret: "Det är väl ganska förväntat att ett besök på IKEA tar längre tid än förväntat?!" :-) 

Ingen sanndröm, som tur var!

En strålande höstdag! Men när jag kom till Mariebäck på förmiddagen var det inte självklart att Lára skulle ha tid med mig... Tillsammans med sin flock låg hon i vindskyddet och tog igen sig - det kunde de säkert alla behöva efter gårdagens och nattens busväder! Det var nästan så att jag ville be om ursäkt för att jag kom och störde...

Ständiga följeslagaren/hovdamenTildra låg förståss precis bredvid Lára. Här syns hon tillsammans med Sylvias fina Hremsa (e Berserkur). Och Lára må ha sett trött ut när jag dök upp, men knappt hade jag hunnit fota bilderna ovan förrän hon skuttade upp med ett käckt "Kom igen så drar vi en repa ut på byn  matte!!!" "Ut på byn" - d v s in till Alviksträsk - tyckte jag också var en bra idé eftersom jag ville passa på att rida en längre sväng i det underbara vädret!

Precis som igår inledde Lára starkt med att skritta avslappnat med lååååång hals en riktigt lång stund. Och sedan fortsatte vi på "lång och låg-temat" med en en ordentlig uppvärmning i trav - faktiskt ända bort till korsningen vid sjön. Just där står några skyltar om vägarbete och Lára tyckte uppenbarligen att varningsskyltar ska tas på STÖRSTA allvar, för hon gjorde nästan en slidestop när den första skylten plötsligt överraskade henne mitt i den avslappnde traven. (Själv tyckte jag att skylten stod ganska exakt på samma plats som den gjorde senast igår... men jag kanske tog fel...?!)

Under travuppvärmningen ägnade jag mig främst åt att försöka få koll på den vänsterbog som vi hade så totalt på drift... och när vi kom in i byn fortsatte jag med detta, först i tölt med lång och låg form och sedan med öppna i skritt.

När vi tillslut vände hemåt igen började jag med att vända runt Lára några varv åt höger för ytterhjälperna, för att få "alla bogar och bakdelar" på plats. Sedan fick hon mjukt "glida över" i tölt - med riktigt häftig tölt som resultat! Vi hade ju egentligen ridit alldeles för långt för att ägna oss åt sådan styrketräning, men jag red bara en kort sekvens tölt, gav henne en låååång skrittpaus. Upprepade tre gånger och sedan fick hon skritta hela vägen bort till Mariebäcksvägen innan vi upprepade ett par gånger till.

När jag sedan erbjöd trav sträckte hon tacksamt ut ryggen riktigt ordentligt och nu var t o m vänsterbogen där en skulle! Atli har ju betonat att ju mer jag aktiverar hennes "turbo" i tölten desto viktigare är det är vi verkligen hittar avslappningen, både före och efter. Klarar man inte att växla där emellan kommer man aldrig att kunna få hästen samlad men samtidigt lösgjord, utan den kommer att bli spänd istället. Så det var ju verkligen positivt att hon nu kunde slappna av så lätt igen!!! Och detta höll i sig när vi avslutade med vad som måste ha varit en rekordlång skrittsträcka för att vara vi. Precis som igår skrittade vi upp genom allén till kyrkan - mysigt!

Jag tror jag nämnt tidigare att jag drömmer mycket skumt p g a en medicin jag äter. I natt var det dock mer galet än på länge: jag drömde att jag hade sålt Lára... :-O  Det hela verkade vara en total impulshandling och jag hade istället köpt en annan häst utan att ens provrida... Det enda vettiga i drömmen var väl att jag ångrade försäljningen av lyckohästen så oerhört... Fast hon efter att ha ätit sitt kraftfoder bjöd på den värsta brottningsmatchen på länge när exemtäcket skulle på, bulldozer var bara förnamnet, så får jag erkänna att jag kunde se vissa poänger med drömmen i alla fall...

Woodfieldväder!

Så här glad blir man för en Woodfieldrock i 40-årspresent! 

...och idag, när vädret bjöd på regn och rusk, fick jag i alla fall glädja mig åt min härliga rock! Ja, min härliga häst också förståss! Red en timme och vi verkade njuta av det båda två!

Efter inledande skritt och trav i lång, låg form fortsatte jag uppvärmningen med att låta Lára galoppera. DET var populärt! Härliga hästen frustade nästan i varje galoppsprång och öronen var förståss spetsade - det var verkligen som att hon sa: "Det här behövde jag!!!" Och det har ju varit mycket fokus på töltträning senaste tiden i o m Atlikursen, så galoppen har kanske hamnat lite i skymundan...

Men det blev förståss tölt även idag. Först även det i lång, låg form. Men när vi galopperat uppför backen in till byn var det dags att börja kräva samling. Fortsatte sedan på hemvägen att rida intervaller med riktigt samlad tölt. Och bitvis hittade vi verkligen den häftiga känslan från i helgen! Gav henne skrittpauser ofta, för att hon inte skulle hinna få så mycket mjölksyra i musklerna. Men i o m att vi var på hemväg var det inte helt lätt att övertyga damen om att utnyttja dessa skrittpauser... Jag hade ju dessutom aktiverat "on-knappen" ordentligt på henne...

Efter en avslutande trav - där hon på slutet verkligen sträckte ut överlinjen och slappnade av (hon var väl tillräckligt trött) så skrittade vi hem via vallackernas tidigare sommarhage, upp genom allén till kyrkan. Och även i skritten kändes hon riktigt avslappnad - m a o hade jag lyckats "aktivera" off-knappen igen. 

När Lára mumsat kraftfoder med fleecetäcke på för att torka serverade jag hästarna ett mellanmål i hagen, i o m att det var så ruggigt väder. Och värre skulle det bli... när jag körde hemåt friskade vinden i ännu mer så att vindbyarna fick bilen att kränga ordentligt. Nu är det SKÖNT att sitta inne i värmen med en tekopp! 

Hot stone-massage!!!

"Kyrkbyns SPA" har stängt för vintern sedan i söndags kväll. Timingen visade sig vara rätt - för samma natt fick vi vår första nattfrost. I början av veckan, när jag hade mkt värk, saknade jag dock badet förståss...

Men som tur var finns det SPA-anläggningar som har öppet även på "vintern"!!! Så idag fick jag njuta av Hot stone-massage, en av mina riktiga favoriter!!! Framöver är jag väldigt intresserad av att dessutom testa Resonansbehandling med infrarött ljus - tydligen ett MYCKET effektivt sätt att värma upp kroppen. Och värme blir jag ju alltid bättre av! När jag försökte förklara för Johan vad jag läst om hur det fungerar sa han: "Som en induktionshäll fast för kroppen alltså!" Och det var ju en ganska bra sammanfattning! Precis som Hot stone- massagen (men till skillnad mot induktionshällen) är den dessutom avdragsgill friskvård! Man kan köpa 10-kort på Resonansbehandlingen, men jag ska för säkerhets skull börja med en enstaka behandling för att se hur min kropp reagerar på den först. 

Hönsen fick vara ute igen i kväll. Och jag passade på att rensa ogräs - för det kommer definitivt att vara MYCKET svårare att motivera sig till det när hönsen flyttat hem igen. Det blev ett mindre berg av ogräs inne i deras bur, så nu kommer de verkligen ha mycket att "jobba med" i morgon. Ja, antagligen +nda till pð lordag! Om ni undrar över den sista meningen så råkade jag komma åt snabbkommandot för att ställa om till isländskt tangentbord...! 

Det var inte helt lätt att få hönsen att gå tillbaka in i buren igen ikväll, men väl där kröp de nästan direkt in i hönshuset för att stoppa huvudet under vingen. Att vara ute i vida världen på det här viset verkar ge sådan intensiv stimulans att de behöver "göra kväll" tidigt! Det ska föresten jag också göra. God natt!

Rena hönsgården!!!

En kollega som är expert på ordvitsar frågade mig idag om det händer att jag kommer ut på tomten och tänker - "Det här ser ju ut som rena hönsgården!" :-D

Och i kväll när jag kom hem från stallet fick nästan hela tomten vara hönsgård. Jag tyckte att hönorna skulle få komma ut en stund - och i det soliga och varma vädret var det ju verkligen ingen uppoffring att vara ute och umgås med dem! Och hönorna höll med om att det var en bra idé - så snart jag närmade mig burens ena dörr rusade de dit och var väldigt snabba ut!

Sedan satt jag på en stol nedanför altanen och pratade med dem, medan de gick på upptäcksfärd och smaskade i sig lite av varje. För varje gång de får vara ute lösa blir de lite mer modiga och ger sig iväg längre sträckor. För att motverka att de ger sig iväg allt för långt har det visat sig vara väldigt bra att just prata med dem - för då håller de bättre koll på var jag är och vänder ofta tillbaka igen innan de hunnit iväg allt för långt.

Fast ibland blir de ivriga och drar iväg... men ofta räcker det att jag ropar "HÖNORNA!!!" så kommer de rusande tillbaka med lååååånga kliv och flaxande vingar! Borde försöka filma dem någon gång så ni får se - det ser väldigt kul ut!!!

Dagens utevistelse avslutades med lite psykisk påfrestning för damerna - för helt plötsligt TOG jag i dem! :-O  Det började med att en av dem fick för sig att gräva i jorden där vi planterat lökar. Jag satte handen över ryggen på henne för att skrämma bort henne, men istället "frös" hon och stod blick stilla. Jag provade då att ta tag över ryggen och lyfta upp henne en stund, innan hon fick komma ner på marken igen. Inte verkade hon allt för störd av detta... hon var mycket snabbt tillbaka och skulle gräva på samma ställe igen och jag kunde utan större besvär lyfta upp henne en gång till. (M a o måste det ha varit Fru Kinell, som är den tuffaste av dem.)

Testade sedan att ta fast och lyfta upp två av de andra också - och de blev lite mer stressade. Sedan satt jag dessutom precis utanför burdörren så att de var tvungna att gå JÄTTENÄRA mig för att komma in i buren. För Fru Kinell var det inget större problem, men för de andra desto mer spännande. (Lillan blev förståss mest stressad, trots att jag inte lyft upp henne, men hon är ju alltid mest rädd av sig.) När jag sedan stängde buren för kvällen drog de sig ganska snart in i hönshuset och "gjorde kväll" betydligt tidigare än vanligt. Men de var väl helt slutkörda av den plötsliga närkontakten med hönsmamman!

Repetition av Atlikursen

Liksom vädret idag vid lunchtid svängde om från de senaste dagarnas regn och kyla till sol och värme har min kropp ställt om sig från "bad-mood" till "good-mood" igen! Synd bara att jag inte vet var den där knappen sitter, hade gärna velat ställa om själv! (Det gäller f ö vädret också!!!) Och inte blev det mindre "good-mood" av att få åka till Lára efter jobbet heller!

Fr o m idag är hästarna tillbaka i sina vinterhagar och utfodras med hö. Vilket i Láras fall innebar att hon återupptagit sin trevliga vana att komma när matte ropar och visslar på henne! (Under sommarbetet hade hon inte tid med sådant, SÄRSKILT inte nu på slutet när det började vara ont om bete och det därför gällde att beta varje sekund man kunde.)

Min plan för dagens ridpass var att rida på ridbanan för att repetera det vi fått jobba med på Atlikursen. I går kväll var jag t o m så duktig att jag förberedde mig genim att läsa igenom vad jag skrivit på bloggen om helgens lektioner, för att idag ha Atlis instruktioner i så färskt minne som möjligt.

Inledde med grundlig uppvärmning (f f a skritt och trav på volt samt längs spåret. Tänk att jag i helgen lärde mig att rida trav på volt - det var väl på tiden??!!) Uppvärmningen avslutades sedan med tölt i riktigt lång, låg form längs spåret.

Efter en skrittpaus var det så dags för "det egentliga arbetet" - m a o samlad skritt med övergång till samlad tölt. Jobbade kort men intensivt med detta: samling i skritt, övergång till långsam tölt, aktivera bakbenen m h a Atlivändningar, skrittpaus, ny samlad skritt, långsam tölt där jag aktiverade bakbenen ytterligare m h a pisken lätt mot rumpan, o s v. Red inga långa intervaller i den samlade tölten utan försökte istället aktivera henne maximalt en kort stund - för att hon ska fortsätta bygga rätt muskler. För att sedan ge henne en skrittpaus innan hon hann få en massa mjölksyra.

Till min glädje kunde jag konstatera att jag faktiskt kunde plocka fram "WOW-tölt" även fast Atli inte ens är kvar i landet. Han säger ju alltid att det är när man ger hästen eftergift som den lär sig något - så man ska hela tiden leta efter tillfällen när man kan belöna med eftergift. För då kommer dessa "golden moments" på sikt att kunna bli allt längre. Och under våra intervaller med samlad tölt kunde jag faktiskt ganska ofta ge henne lite längre eftergifter utan att "tappa ut allt". Och vid något tillfälle kändes det t o m som att bogarna kom upp ÄNNU mer än i helgen!

Jag hade förståss gärna njutit av denna tölt hur länge som helst. Men mindes Atlis ord om att bästa sättet att fortsätta bygga upp henne är att verkligen kräva arbete - men att än så länge bara göra det korta stunder. Så dels red jag alltså ganska korta intervaller innan hon fick skrittpaus. Och dessutom krävde jag inte så många intervaller utan ganska snart fick hon sträcka ut och varva ner - i trav på volt och längs spåret resp skritt.

Mot slutet av helgen tyckte jag redan att hon började få lättare att komma till avslappning igen, sedan jag riktigt satt press på henne i tölten. Och även idag fungerade nedvarvningen riktigt, riktigt bra! Totalt red jag bara 30 minuter idag - och då använde jag största tiden till uppvärmning och nedvarvning. Men "själva arbetet" där emellan krävde minsann sin häst ändå - så Lára var rejält svettig efteråt. Idag blev det definitivt mer kvalitet än kvantitet m a o! I morgon får hon välförtjänt vilodag igen, för matte ska på Hot stone-massage efter jobbet. Men på fredag blir det ridning igen - jag längtar redan!!!

Inget vidare...

...har behövt vara hemma från jobbet de senaste två dagarna p g a värken... Natten till igår hade vi vår första nattfrost och i o m det slog vädret om från soligt och varmt till kallt och regnigt... och min "smhi-kropp" reagerade förståss... Natten till idag var värst. Vad gör man när det gör alldeles för ont att ligga på rygg, alldeles för ont att ligga på sidan, alldeles för ont att sitta... Det enda som inte gjorde alldeles för ont var att gå - men bara de 6-7 första stegen, sedan var det lika illa... Men vid 05-tiden släppte det så pass att jag ändå kunde somna. (Vi har låtit SPA-badet "ta vinter" - annars hade jag definitivt suttit där ute i natt!)

När jag vaknade fyra timmar senare var det lika illa igen. Men med en kombination av HETT bad (inomhus), övningar i basal kroppskännedom, avslappning och behandling med TENS-apparaten på så hög effekt som jag bara kunde stå ut med, så gav det med sig tillslut. Hoppas förbättringen håller i sig över den här natten, för i morgon vill jag verkligen orka jobba! Och dessutom vill jag verkligen åka till lycko-Láran!

"You´ve received 14 repayments!"

Har skrivit om mikrolåneorganisationen Kiva tidigare, men kan inte låta bli att göra det igen! Tycker det är helt genialiskt med upplägget att man lånar ut direkt till en person eller en mindre grupp så man vet var pengarna tar vägen. OCH att när man får återbetalningar så är det bara att låna ut pengarna igen till någon annan!

Fick idag mejl från Kiva att jag under den senaste månaden fått 14 återbetalningar från personer jag lånat ut pengar till. Mildred i Filipinerna, som lånat pengar för att köpa material till sitt t-shirttryckeri, har återbetalt hela sitt lån!

För mig återstår alltså bara att "göra mig av med" pengarna än en gång - så att de fortsätter att komma till nytta!

Vill du också testa Kiva? Jag har fått möjlighet att skänka bort gratis "startpaket", vilket innebär att du kan göra ett första lån utan att behöva betala - Kivas sponsorer står för lånesumman. Och du väljer själv om du vill betala något mer sedan - det är helt frivilligt. Däremot är det förståss fritt fram för dig att låna ut "dina" 25 USD igen när den första låntagaren betalat tillbaka. Så vad har du att förlora? Inget! Vad har världen att vinna på detta? Allt!!! Låna ut pengar gratis! 

Atlikurs: Lára-euforin fortsätter!

Visst ser man hur uppmärksamt Lára lyssnar på Atlis instruktioner?! (Alla bilder i detta inlägg från första lektionen på lördagen. Har tyvärr inga söndagsbilder - det är landstingets fel eftersom Johan jobbade...)


När min första lektion på söndagen skulle börja idag sa Atli: "Det gick ju VÄLDIGT bra igår!!!" Och jag kunde förståss bara hålla med. "Jag har inte landat ännu, svävar fortfarande på moln!" sa jag. "Det förstår jag att du gör - och nu när du vet vad du söker ska vi bara fortsätta på samma sätt så att du lär dig hitta tillbaka till detta på egen hand."

Innan lektionen hade jag förberett Lára genom att skritta runt i skogen så att hon fick börja mjuka upp sina muskler, vilka antagligen var ganska stela sedan igår. Kanske var det tack vare detta som det gick ganska lätt att sedan lösgöra henne i skritt resp trav på volt samt tölt med riktigt lång hals längs spåret.

När det var dags att börja det riktiga arbetet, med att samla skritten, fick jag börja på egen hand för Atli hjälpte Linn, som red samtidigt som mig. Men sedan kom Atli och hjälpte till lite genom att "peta" på Láras bakdel lite innan jag fick göra övergången till tölt. Tölten kändes hyfsad, men inte i samma nivå som igår. Efter att ha gjort några Atlivändningar, vilket gav lite mer samling, fick jag börja om igen med samlad skritt. Och den här gången kom aldrig Atli och hjälpte till på slutet - utan ropade bara efter en stund att vi var redo att göra övergång till tölt - och nu blev tölten ytterligare ett snäpp bättre! Och jag blev glatt överraskad att jag faktiskt klarat av att hitta den graden av samling själv!

(Tycker det är SVÅRT med den samlade skritten!!! Dels rent ridtekniskt förståss. Men jag tycker också att det är svårt att avgöra när det är varken är för lite eller för mycket utan lagom. Är det för lite samling så märker man ju det när man gör övergången till tölt - eftersom tölten inte blir riktigt bra. Men risken är också att jag inte inser när det är tillräckligt utan kräver mer - vilket riskerar spänd häst... Ridning är verkligen INTE lätt!!!)

När jag fortsatte aktivera Lára i tölten, m h a vändningar resp lite pisk någon gång, fick jag så åter uppleva den häftiga, häftiga tölten från igår!!! Det kändes nästan för bra för att vara sant att det lyckades även idag!!!

På eftermiddagen, när Linn och jag skulle rida vår andra lektion för dagen, sa Atli till mig: "Nu ska jag låta dig rida HELT själv - så får vi stämma av att du klarar det! För i morgon är jag ju inte här..." Jag satte igång med att lösgöra i skritt på volt, trav på volt och trav längs spåret när Lára kändes mjuk och fin. Min voltridning har verkligen utvecklats otroligt mycket i helgen - finslipandet av Atlivändningarna i skritt och tölt har gett ringar på vattnet genom att jag fått mkt bättre koll på mina ytterhjälper! När jag avslutat min uppvärmning med att tölta längs spåret med låååång hals sa Atli: "Så här långt är det helt enligt instruktionsboken  Anna!" Vilket förståss gjorde mig styrkt inför fortsättningen!

Övergick till att samla skritten och sedan göra övergång till tölt. Redan från start kändes tölten ganska bra! Bytte varv m h a Atlivändning och började om med samlad skritt i andra varvet. Övergång till tölt, något pet med pisken och genast uppmana henne att länga halsen igen - och tölten blev allt bättre. Efter några sådana omgångar gav jag min duktiga häst en lite längre skrittpaus.

Atli, som huvudsakligen fokuserade på att hjälpa Linn att öka graden av samling hos Nási, sa att han snart skulle komma och se hur det gick för mig och Lára. Jag började åter samla skritten och när jag sedan gjort övergång till tölt fick jag Atlis "kvitto" när han ropade: "FLOTT, FLOTT, FLOTT!!! JÄTTEBRA!!!"

Atli uppmanade mig att låta henne sträcka ut i trav en stund och när vi sedan avrundade sa han: "Att se sådan ridning som hos er båda idag, gör mig så GLAD! Det är sådana här ridpass som gör att det är roligt att vara instruktör!!!" Linn och jag visste knappt om vi kunde tro våra öron...!!! (Uppenbarligen hade det gått väldigt bra för Linn och Nási också - de hade tagit sig till en ny nivå av samling.) Jag kände mig dessutom väldigt stärkt av att jag faktiskt kunnat åstadkomma detta resultat alldeles själv! Det ökar ju definitivt chanserna att jag klarar av att upprepa det även sedan Atli åkt hem igen!

Han sa också att eftersom hon är gammal ridskolehäst och därmed expert på hur man kan smita undan, så kommer det att krävas att jag säger ifrån på skarpen i början för att hon verkligen ska ta i så här ordentligt. Pet med pisken m a o. Men allt eftersom hon blir starkare och starkare så kommer det att vara lättare och lättare och krävas mindre och mindre för att uppnå samma resultat. Han tipsade också om att alltid redan i uppvärmningen kräva att hon är lätt i handen - för då får man mycket "gratis" senare under ridpasset.

Igår sa han ju att det går snabbt att utveckla en häst från det läge Lára är i nu. Han förtydligade sedan att han då inte pratar om timmar och minuter, men att det handlar om månader - inte år. Så en bit ytterligare på vägen kan vi förhoppningsvis ha hunnit när vi har nästa kurs för honom i slutet av oktober!

Eva kom föresten till Mariebäck och såg vår sista lektion. Kul att hon fick se med egna ögon hur duktig Lára var! I morgon får lyckohästen välförtjänt vilodag. På tisdag får hon rida ut i skogen med Eva och på onsdag ska jag försöka upprepa dagens sista ridpass på egen hand igen. HUR ska jag kunna vänta ända till dess??!!

Atlikurs dag 2 - lektion 2

När Atli hade inlett lektionen med sina kontrollfrågor och än en gång konstaterat att det gått väldigt bra för oss på förmiddagen sa han att vi skulle sträva efter att hitta fram till samma tölt igen. MEN jag fick inte ha för bråttom - jag måste värma upp henne lika grundligt som på förmiddagen.

Så ca 2/3 av lektionen blev ganska precis som på förmiddagen - och till min stora glädje hittade vi verkligen fram till den häftiga tölten igen!!! När jag än en gång fått njuta av den en liten stund frågade Atli med ett stort leende: "Vill du se din häst när hon töltar så där?!" Det ville jag förståss, så han hoppade upp på hennes rygg istället. (Efter att han sadlat om - som han alltid gör - och Lára försökt bita honom och mig - som hon alltid gör.)

Så började han rida - och jag kände lyckan bubbla i mig när jag tittade på och hela tiden tänkte: "MIN häst, MIN häst!!!" Oj, oj, oj så fin hon var!!! Han har ju ridit henne många gånger förut - men då har det mer handlat om grundridning. Men nu började man faktiskt ana lite "racerbåt"!!! "Hon har förändrats mycket den senaste tiden - börjat bära sig på ett HELT annat sätt!" sa han. "Och från det här läget är det lätt att utveckla henne vidare!" Och om jag tyckte hon var fantastisk att rida innan så kan ni ju tänka er hur hon kändes när jag sedan fick sitta upp igen som avslutning?!

Jag fick rida i vänster varv, där hon har en "specialare" som innebär att hon gärna skjuter in bogen samtidigt som hon böjer halsen inåt - detta är möjligt genom att hon viker huvudet utåt. Fick tipset av Atli att korrigera detta genom att föra båda händerna mot min yttre höft - och det var oerhört effektivt!!!

När jag så smög iväg i tölt instruerade Atli att jag skulle rida saaakta men då och då tillföra extra energi m h a pisken UTAN att hon fick dra iväg i tempo. Och sedan allt det där andra med alla inner- och ytter-, -tyglar och -skänklar förståss. Och jag säger bara WOW, WOW, WOW!!! Även Atli kom med glada utrop medan jag red!!!

Nu var vår halvtimma slut, så nästa gäng var redan på väg in på ridbanan. Jag fick därför bara trava ett par varv på volt innan Atli sa: "Ta nu hand om henne riktigt ordentligt! Skritta ut en stund så att hon verkligen får slappna av igen ordentligt! I morgon ska vi fortsätta med detta. Och hon kommer till att börja med att behöva tydliga tillsägelser att ta i ordentligt eftersom det är jobbigt. Men jobba vidare och behåll alltid den lösa tygeln - så kommer hon att fortsätta utvecklas och bli allt starkare!"

Det enda som hade gjort det hela ÄNNU bättre hade varit om Johan hade varit kvar i Mariebäck så att jag fått detta på foto/film... Men en sådan liten detalj kan minsann inte rubba mig i min plats uppe på de rosa molnen! Och jag LÄNGTAR till i morgon när jag får rida min underbara lyckohäst igen!!!

Atlikurs dag 2 - lektion 1.

Svävar på moln efter dagens två ridlektioner! Tur att jag har bärbar dator så jag kan uppdatera här - hade aldrig kunnat nå ner till ett stationärt tangentbord! ;-)

Inför varje lektion ställer Atli alltid några kontrollfrågor - för att stämma av att man verkligen förstått vad man gjorde senast, och varför det "gick som det gick". På hans första fråga: "Hur gick det igår?" svarade jag förståss "BRA!!!" När han bekräftat detta kom följdfrågan: "Och VARFÖR gick det bra?" "För att jag verkligen fick med bakdelen. Jag kunde rama in henne så att hon inte kunde försvinna iväg åt något håll med vare sig bog eller bakdel - och där för fick jag verkligen med mig bakdelen."Atli bekräftade även detta och konstaterade att det i sin tur medfört att hon kommit upp med rygg och bogar i tölten och därmed också fått mer rörelser fram.

Jag fick instruktionen att börja värma upp i skritt på volt och flytta ut bakdelen för att få henne lös i innersidan, fortsätta lösgöra innersidan i trav för att sedan börja jobba med ytterhjälperna igen. När vi började med traven på volt märkte jag att det gick lite bättre idag att överföra ridningen från tölten igår till traven - och det gjorde STOR skillnad! Så stor att Atli ganska snart sa: "Du behöver inte trava länge på volten - när det går bra kan du trava längs spåret och bara lägga in en volt när det behövs." Något sådant har jag ALDRIG fått höra förut!

Efter uppvärmningen fick jag sedan skritta längs spåret med tagen bakdel (och bibehålla längden på halsen m h a innerhanden mot ytter höft som igår) för att sedan övergå till Atlivändningar. Ganska snart tyckte han att jag skulle göra samma sak i tölt - och fortsätta fokusera på den lösa innertygeln, samtidigt som jag skulle akta så att vi inte tappade energi i vändningarna. Jag testade att smacka lite på Lára - och det var effektivt!

Sedan var det dags att samla skritten ytterligare. "Tänk på att det är din kropp som ska bromsa upp henne i rörelsen, men att du också ska vara snabb att följa med framåt igen så att hon inte stannar!" M h a stöd på yttertygeln, en ytterskänkel som parerade så att hon inte slängde ut rumpan i hörnen, LÅGA händer och rörlig innerhand mot ytter höft kunde jag succesivt samla henne allt mer. Hon provade förståss alla varianter på att  komma undan när det började bli riktigt jobbigt - tillslut lättade hon lite fram också. Men det var uppenbarligen ett gott tecken - för i samma veva ropade Atli glatt: "NU är det samling, nu är det SAMLING!!!"

Från detta läge fick jag smyga iväg i tölt och fortsätta med samma ridning som i den samlade skritten - och det kändes bara SÅ häftigt!!! Lára trampade verkligen under sig ordentligt, kom upp ordentligt med bogarna och började sprattla med benen!!! Jag kände bara hur jag satt och log med hela ansiktet! "Nu börjar det hända saker!!!" ropade Sylvia. Alldeles för snart ropade Atli att jag skulle sakta av till skritt igen. Lára hade varit så jätteduktig så nu måste hon belönas genom att vi avslutade lektionen innan vår halvtimme var slut. Efter en skrittpaus och några avslutande varv trav på volt fick det därför räcka. Och jag var förståss alldeles lyrisk!!! Att Johan varit på plats och fotograferat gjorde ju inte saken sämre heller! 

"Sveriges mest bortskämda hönor"

Fick ett mejl här om dagen från vår nyligen pensionerade bankjurist. Det stod: "Har läst i din blogg om Sveriges mest bortskämda hönor....!"

Tja, vad ska jag säga....? Pappa har uppfostrat mig efter devisen: "Hur ska du kunna bli bortskämd om du inte får som du vill?!" och jag gör väl helt enkelt som jag blivit lärd! ;-)

Nu mot Mariebäck - för Atlikurs med lyckohästen som ska skämmas bort med STORA eftergifter, men INTE på något annat sätt. För hon är ju av typen: "ger du henne lillfingret så har hon hela handen, hela armen, hela axeln..." Men BÄST är hon, hur som helst!!! Johan är t o m ledig idag (han har jobbat må-fre + en helgdag i princip sedan semestern för 7 veckor sedan) och förhoppningsvis kommer han förbi Mariebäck och fotar under en av mina lektioner i alla fall. Håller tummarna för det - så kan det bli bilder här sedan!!!

Lördagens schema

Ja, det var ju tyvärr inte fullständigt när jag fotade... men ni får viss koll i alla fall!

Atli-kurs dag 1 - en bra start!

Lille Melker på sin favoritplats: på hyllan högst uppe under taket i foderrummet. (Hela hans kull är uppkallad efter personer i "Saltkråkan".)


Mitt ridpass idag var det första efter Atlis lunchpaus - så jag kunde "tjuvstarta" lite på ridbanan innan han dök upp. Först några varv i lugn, avslappnad skritt - som faktiskt var just lugn och avslappnad både när vi inledde på hellång tygel och när jag en stund senare kortade upp tyglarna lite. Duktig Lára - slappna av och ta det lugnt är ju det svåraste hon vet!

Sedan passade jag på att "böja igenom" henne på riktiga minivolter i tölt - vilket gick hur bra som helst - för att sedan helt odramatiskt kunna övergå till trav på lite större (men fortfarande små) volter. Det känns verkligen bra att jag kommit på det knepet - så slipper vi de stora konflikterna avseende trav på volt!

Nu dök Atli upp och efter att ha förhört sig om hur ridningen fungerat i sommar fick jag fortsätta en stund med trav på volt. I det svårare högervarvet skickade han efter en stund ut oss längs spåret, där jag fick rida henne utåtställd för att få henne att sträcka ut halsen ordentligt.

Sedan var det dags för det riktiga jobbet! Jag fick först skritta längs spåret, med kontakt på yttertygeln. Innerhanden skulle jag föra uppåt och mot yttre höften och "leka" med tygeln till dess hon längde halsen. Belöningen blev förståss STOR eftergift på innertygeln. Men så snart hon kortade upp halsen igen fick jag upprepa: innerhanden uppåt och mot yttre höften, men absolut inte dra utan skicka signaler genom att "leka" med handen.

Nästa steg blev att från läget med hästen inåtställd och med lång hals lägga till mer ytterskänkel för att rida lite sluta längs spåret. För att i nästa steg vända in hästen m h a vikten och ytterhjälperna och byta varv. (En "Atlivändning" m a o, men med ännu mer "finlir" än vad jag fått göra tidigare.)

När jag på detta sätt vänt fram och tillbaka på ena långsidan en stund fick jag övergå till att göra samma sak i tölt. Viktigt är att verkligen få med sig bakdelen och hela tiden behålla lättheten i signalerna genom vändningen. Handen ska "leka" på samma sätt som tidigare. "Sedan gäller det att öva upp snabbheten i signalerna, lättheten kommer från snabbheten. Och det är snabbheten som ger samlingen, inte styrka. Styrka har inget med ridning att göra!" sa Atli.

Fick sedan vända in på motsvarande sätt fast in på en volt, som minskades m h a ytterhjälperna, samtidigt som jag använde samma signaler som tidigare. Först i skritt och sedan i tölt. "Riktigt fin grundform i tölten!" sa Atli. Han konstaterade visserligen att Lára blev lite framtung i det svårare högervarvet, "men det är ingen fara, det kommer att lösa sig!"

Efter detta fick vi åter tölta längs spåret med fler Atlivändningar. "Akta så att ni inte tappar energin framåt i vändningarna!" sa han. Det blev alltså att driva ännu mer - men nu började det också kännas RIKTIGT bra! Bitvis kom hon verkligen upp med bogarna i tölten!

Nu när hon verkligen var "on" fick vi jobba extra mycket med att hitta tillbaka till "off" igen, i trav på volt. Atli påpekade att jag skulle använda hjälperna på precis samma sätt som tidigare i skritt och tölt - men av någon anledning kändes det svårare i traven...

Efteråt sa han i alla fall att det det varit vårt bästa ridpass för honom hittills - och att Lára haft glimtar i tölten då hon varit riktigt, riktigt fin!!! Jättekul att höra - och en bekräftelse på att jag känt rätt, för det hade verkligen känts bra! Normalt tycker jag alltid att första ridpasset på en kurs brukar kännas så ringrostigt - men idag var det inte så. "Du ska bara rida några till sådana här ridpass i helgen, där ni fokuserar på lättheten!" sa han. Jag längtar redan till imorgon!!!

Vilka FYND!!!

Häst & Fritid ska tyvärr stänga ner sin butik här i Luleå... Om jag förstått saken rätt ska de i fortsättningen bara sälja via internet samt ute på tävlingar. I veckan är det därför stor utförsäljning. De som hade riktig koll var där redan i måndags - då var det visst tjockt med folk utanför innan de öppnade. Och Annica berättade att sedan hon öppnat tog det mer än fyra timmar innan hon ö h t kunde lämna sin plats vid kassaapparaten! Vet att Sylvia bl a fyndade fina vojlockar från Mia:s då.

Men även för oss som kom dit först idag fanns det fynd att göra! Eller vad sägs om 60 % rabatt på Pikeur, Cavallo m fl kvalitetsmärken?! Jag hittade flera fina plagg som fick följa med hem! Tyvärr blev ju mitt försök att fotografera inte så lyckat... men ni kan kanske ändå ana de fleecefodrade Pikeurridbyxorna uppe till vänster. Har suktat efter sådana flera år, men tyckt att de varit för dyra. Men med 60 % rabatt kom ju saken i ett annat läge! Visserligen var de ganska stora - men med några par långkalsonger under räknar jag med att de blir perfekta!

Två snygga ridtoppar, en med kort och en med lång ärm, samt en långärmad tävlingstopp med strassknappar blev det också. Och den VRÅLSNYGGA svarta västen - som jag inte riktigt kan bestämma mig för om jag ska ha på jobbet eller när jag vill se lite extra proper ut i stallet. (Som i helgen när vi har kurs t ex.) Har ju inte så mycket tid på mig att bestämma mig heller - om jag väljer att rida i den i helgen så kan jag ju inte ha den på jobbet sedan. Men jag kan ju kompromissa och först jobba i den i morgon - så har jag fått göra det EN gång i alla fall - och sedan rida i den.

Fyndade även till Lára: ett exemtäcke + huva från Boett för halva priset! Efter sådana kap är det svårt att inte vara nöjd!

I kväll har vi åter haft en "trädgårdskväll". Johan har målat orangeriet medan jag och hönorna fortsatt med lökplanteringen. De är verkligen oerhört intresserade och hjälpsamma! I alla fall så länge de själva får bestämma vad de ska göra... För när jag bad dem att hämta en pinne att staga upp en växt med var de lika ointresserade som katten var när pappa försökte lära honom att hänga undan sladden till perkulatorbryggaren... Vid 20-tiden gick de sedan helt på eget initiativ tillbaka in i hönshuset. Uppenbarligen var det dags att stoppa huvudet under vingen!

Utan Ruzzle en hel kväll...

Nej, jag har ju inte smartphone ännu (för ingen av dem på marknaden har ännu haft en kamera som kunnat konkurrera med den jag har.) Så jag kör med "Är man tillräckligt smart själv klarar man sig med en dumbphone!" Men så testade jag att spela Ruzzle med några kompisars barn i sommar och fastnade totalt för detta ordspel! I o m att vi har en Ipad så har jag kunnat spela på den. Men i kväll är Johan iväg på fotosession med sin kompis Nicke och då har han tagit Ipad:en med sig... Utan Ipad/Ruzzle en hel kväll försmäkta jag i detta hus, alltså... :-O  :-O

Den sista tiden har jag även av många andra anledningar känt att smartphonens inträde i mitt liv kommit allt närmare... och detta förstärkte definitivt den uppfattningen! (Så nu väntar jag väl egentligen bara på att få möjlighet testa en modell som enligt envisa rykten ska lanseras under hösten för att se om dess kamera är tillräckligt bra...)

Edit: När min syster hörde om min prekära belägenhet konstaterade hon snabbt att Johans agerande säkert grundar sig på rapporten som kom nyligen om kvinnor och spelberoende. (Själv säger hon sig definitivt vara i farozonen sedan jag lurat ner även henne i "Ruzzle-träsket" och vi är ju släkt...) Och när hon sa det blev det ju uppenbart att hon har rätt! Johans: "Jag ska åka iväg och fota med Nicke i kväll" var ju en hur krystad bortförklaring som helst, för han tycker ju inte alls det är kul att fota! ;-)

Edit 2: utmana mig gärna i Ruzzle - jag heter "Reykur" där!