Något kortare häst!

Har väl inte hämtat mig riktigt ännu efter gårdagen... Hade mkt värk i hela kroppen när jag vaknade och det satt i ända till 15-tiden, men sedan blev det bättre. Då passade jag på att åka till Feykir! Ville ju absolut hinna med en andra ridtur den här veckan! (Fler har det tyvärr inte blivit, för jag har varit ganska risig, men nu hoppas jag att det vänt!)

Idag hade jag bestämt mig för att BARA fokusera på att rida ihop honom i tölten. Och inte rida längre än att jag verkligen orkade RIDA hela tiden. Började redan i skritten med att inta rätt position: korta tyglar och stadig hand "à la inspänningstygel", fram med höfterna, hålla om med skänklarna och DRIVA. Redan innan vi var nere på bilvägen hade han börjat stöna - i skritt - så lite var han tvungen att dra in rumpan i alla fall!

Fortsatte sedan att rida på samma sätt i tölt. Först ligger han emot bettet, tänker väl antagligen "Om jag bara ligger på nog hårt så ger hon efter lite på tyglarna, det brukar hon göra". Men när jag fortsatte att "agera inspänningstygel" samtidigt som jag drev och drev så insåg han att det var betydligt bekvämare att ta i lite med bakbenen och då lättade han fram.

När vi kom fram till korsningen vid sjön stannade jag en stund för att pusta ut. Feykir passade på att spana inåt byn - antagligen hörde han några av hästarna som finns där.

På hemvägen fortsatte jag att rida på samma sätt i tölten. Jag har alltid tyckt att vägen mot Alviksträsk är optimal för töltträning, eftersom den är så plan hela tiden. (Rider man bilvägen mot Avan är det hela tiden backar upp och ner.) Men nu kom jag på en till fördel med denna väg: det är många långa raksträckor. Inspirerad av Johanna Elgholm försökte jag hela tiden tänka på att låta blicken vila långt bort i fjärran när jag red (och det är ju lättare om man har ett ganska fritt synfält - t ex på en lång raksträcka). Och jag kunde konstatera att Johanna hade rätt även i detta fall: om man INTE fokuserar blicken utan låter den vila "i fjärran" så blir inte synen det helt dominerande sinnet utan man kan mycket lättare känna hur hästen arbetar och känna hur man själv rider. Nu kunde jag t ex väldigt tydligt känna hur jag satt snett till vänster, så jag fick göra halt och korrigera detta. Hon vet uppenbarligen vad hon pratar om den där Johanna!

Både häst och matte var svettiga när vi kom tillbaka till stallet. Den här gången åt Feykir sitt kraftfoder med mycket god aptit. Sist jag red var inga andra hästar uppe vid stallet, utan alla var nere på betet och då hade inte Feykir ro att äta något. Men nu var det alltså inget problem... Synd att han aldrig har några aptitproblem mitt i vintern när de har fri tillgång på hö...

Hästkompispartaj!

Idag hade jag bjudit hit mina 16 närmaste "hästkompisar" för ett litet 40-årsfirande. Vi hade fått möblera om halva huset för att få plats med ett långbord i vardagsrummet (vårt hus är ju inte så stort...) Jag hade lagat mat i flera veckor (TUR att det finns frys!!!) och vi hade riktigt trevligt!






Av mamma och pappa hade jag fått pengar för att köpa fina blommor till festbordet. Jag hittade inga blå snittblommor, men däremot alldeles underbara minivarianter av Saint Paula. Utifrån dem gjorde jag ovanstående arrangemang. (Jag hade redan den stora skålen hemma.) På blomaffären hittade jag en liknande kruka och sedan provade jag mig fram med olika kombinationer. Denna blev jag riktigt nöjd med. Och när sedan en man på 60+ som gick förbi stannade och sa: "Det där var JÄTTESNYGGT!!! Har du gjord den???!!!" så var saken avgjord. På bilden ovan har blommorna tillfälligt fått ta plats på soffbordet, som tillsammans med soffan och en fåtölj klämts in sig i ett hörn så att vi skulle rymma ett långbord.

Även köket blev lite ommöblerat för att vi skulle rymma buffébordet.

Så här ser hästkompisarna ut i "civila" kläder!

Är fortfarande nästan i chock över den fantastiska presenten jag fick av Reykur-Eva... nämligen ett presentkort på en islandshästskulptur från Jón Leifsson!!! :-O Jag hade ju tillslut valt bort skulpturen för den mer praktiska regnrocken... men nu kommer jag alltså att få både ock! :-)



Emelie var också med - hon hade ritat en jättefin teckning och dessutom fick jag en vacker orkidé!





Av övriga gänget fick jag det mest MAFFIGA blomsterarrangemang jag någonsin sett - minst en meter högt!!! Dessutom ingick ett presentkort på en middag med hela gänget på gourmetrestaurangen Kyrkbyns Kök och Matsal. Det blir verkligen något att se fram emot!






Förutom detta fick jag även ett antal liter blåbär av "gänget"! Jag älskar blåbär, men tiden och orken brukar aldrig räcka till för att plocka några... Förra året fick jag två liter blåbär av Eva när jag fyllde år och jag blev så jätteglad! Jag har fortfarande en del av dessa kvar... för jag har snålat så och nästan inte tillåtit mig själv att äta av dem. Jag visste ju inte när jag skulle ha turen att komma över några nya. "Men nu behöver du inte längre snåla, sa någon, nu kan du t o m äta två om dagen!" ;-)

Woodfieldrockägaren på trädgårdsrundtur med några av gästerna.

Om tävlingsförberedelser

Man kan förbereda sig för tävling på olika sätt... I våras trodde jag att jag kommit på det optimala när jag bokade in en resa till Egypten innan första tävlingen för säsongen. Tanken var att när jag kom hem igen, tre veckor innan tävlingen, skulle min kropp vara i toppform (eftersom värme är effektivaste värklindringen för mig) så att jag kunde rida och rida och rida. Men då hade jag inte räknat med "Montesumas hämd"... en magåkomma som inte är att förakta, vilken gjorde att jag inte orkade rida förrän en knapp vecka innan tävlingen. Och det var första ridveckan på nästan två månader, eftersom jag varit så dålig att jag inte ridit på länge innan vi åkte iväg heller... Så den uppladdningen blev ju inte alls så optimal som jag hade tänkt...


När vi så i fredags kväll satt i den underbara ångbastun på Skellefteåhotellet kom jag fram till att detta ändå måste vara den optimala uppladdningen - för kunde jag bli annat än mjuk i kroppen och "värkminimerad" i sådan underbar värme??!! Fast när vi efter en lååång stund i bastun hoppade i saltvattenspoolen upptäckte vi till vår fasa att den var kall!!!

"Åh nej, nu blir ju Anna stel igen!!!" sa någon. Men mina goda vänner visste genast på råd: "Vi får värma upp henne i bastun en gång till och sedan placera henne i exakt rätt ridposition innan vi doppar henne i poolen. Då fryser hon fast i rätt position!"sa en av dem. "Perfekt, sa en annan, - så kan vi bara lyfta upp henne i sadeln i morgon - och se henne sitta lika perfekt Johanna Elgholm!" "Fast spöarmen får vi se till att hon håller ovanför vattnet hela tiden, för den måste vara rörlig" sa en tredje...



Fungerade det? Ja, ni får väl kolla in bilderna på mig och Feykir från tävlingen och döma själva...

Kristin och Funi

Ytterligare ett Midurekipage: Kristin och Funi - som dessutom hör till kategorin "Mariebäckare". De tävlade T8 och V5 - med den äran (se tidigare inlägg). Här snackar vi taktik på framridningen.

Kristins kavajkrage hade hamnat fel... men som tur var såg jag det och kunde snygga till henne. Kristin är nämligen känd för att alltid vara väldigt prydlig och välmatchad!

Tyvärr har jag ingen bild på deras FANTASTISKA skritt i T5-finalen... (6,5;6,5;6,0 - och på gränsen till 7,0 dessutom!!!) Själv fick jag inte se skritten "live" heller, eftersom jag red samtidigt och i hela finalen hade Kristin och Funi bakom ryggen...

Födelsedagsridtur

Efter tre vilodagar efter tävlingen måste jag ju få rida på födelsedagen! Hästarna var nere i beteshagen och Feykir var inte alls intresserad av att komma när jag ropade... Det var däremot unghästen som Anna M har på träning - han har inte gått i flock tidigare och fattar inte alls vitsen med det utan försöker hela tiden rymma från betet upp till stallet och människorna... Så man får hålla uppsikt så att man inte får med en "bonushäst" från hagen!

När jag red på tävlingen var jag så nöjd med att han kändes mer "ihop" än på länge. Fast när jag sedan sett bilderna därifrån så ser jag ju att det fortfarande fattas mycket på den fronten... så när jag red idag var jag väldigt fokuserad på samling! Johanna sa att tyglarna ska fungera som en inspänningstygel, vilken ger hästen en väldigt tydlig "ram". Då räcker det för hästen att känna av en gång åt varje håll och sedan vet den "var den ska vara". Så tydliga ska vi vara med våra tyglar också! Försökte verkligen hålla en riktigt stadig hand, med kortare tyglar än jag brukar och sedan fram med höfterna, hålla om med skänklarna och driva, driva, driva... Redan strax efter vi passerat vallackflockens beteshage började han trampa under sig på ett helt annat sätt och blev jättelätt fram! Det hördes t o m att han tog i ordentligt bak - han stånkade och stönade!

Var så nöjd med detta att jag ganska snart tog "töltpaus" och red fyra vändor i lilla galoppbacken för konditionen. Efteråt ångrade jag mig lite, för sedan lyckades jag aldrig riktigt få till samma samling i tölten... Han hade väl både hunnit bli för lång och för trött i musklerna... Nåja, får väl ha ett bättre upplägg nästa gång!

Hittade föresten två jättefina Karl-Johansvampar i närheten av galoppbacken. Åkte dit och hämtade dem sedan på vägen hem så på kvällen blev det smörstekt Karl-Johansvamp! GOTT!

40 år ung Woodfieldrockägare!!!

Det jag önskade mig allra mest idag, efter att ha varit TRÖTT hela veckan, var en sovmorgon! Bara därför vaknade jag vid 04 av värken... men efter en lååång och vaaaarm dusch somnade jag om och sov till kl 09! UNDERBART! Johan kom med frukost på säng - det äääälskar jag!!! Och jag fick dessutom en ny väckarklocka, av modellen "gryningssimulator". Den har en lampa som succesivt lyser mer och mer fram till dess man ska vakna och man kan dessutom kombinera med ljud, t ex ljudet av havsvågor. Tillverkaren lovar t o m bättre morgonhumör - vi får väl se hur det blir med den saken...

Efter att ha velat fram och åter sedan 2003 hade jag tillslut bestämt mig för att köpa en Woodfieldrock. Då visar det sig att rocken har slutat tillverkas - så det är inte ens säkert att det finns någon kvar till mig... Det dröjde en vecka innan jag tillslut fick besked att det fanns en grå och en grön kvar i min storlek... Jag har aldrig sett någon grå, så jag valde den gröna för den visste jag var fin!

...och idag kom den!!! Nu får det bli vilket busväder det vill i vinter - med den här rocken kommer jag inte att frysa! (Den är så fiffig att den täcker hela bakdelen på hästen - så att man får ta del av all värme från hästen när man rider!)

Linda och Hera

Linda tävlar också för Midur. Med Hera deltog hon i T8 och V5 och med Nasi i T1. Tyvärr har jag inga bilder på henne och Nasi från denna tävling...

Hera har massor av humör... så Linda tycket att låten "Smack my bitch up!" hade passat bra för dem att rida till! ;-)

Hera är egentligen Tomas häst (Lindas sambo) men Linda hade lånat henne till denna tävling. Till Midurtävlingen våren -09 kan det dock bli Tomas själv som tävlar! För i ett svagt ögonblick efter ryttarmiddagen sa Gunnar Werner att han skulle vara speaker på den tävlingen under förutsättning att Tomas tävlade Hera själv. Så nu är det väl bara upp till oss andra att peppa Tomas så att han tränar ordentligt hela vintern?! ;- )

Anna M och Leiknir

Anna är young rider och tävlar för Midur på sin fina Leiknir.

En helt suverän speaker!

Vindur hade "investerat" i att anlita Gunnar Werner, som är nationell domare och bl a fungerar som speaker på SM och i Globen. (Ovan syns Gunnar tillsammans med Vivi-Anne, en av arrangörerna.) Han är oerhört kunnig förståss och har dessutom en riktig "talboksröst"! OCH en hel del humor skulle det visa sig...







...under hovbeslagskontrollen efter vår V5-final (här kollar Jenny Hald Feykirs mun) får vi plötsligt höra i högtalarna att: "Domarna har utfärdat en gemensam varning... (gissa om man blev nervös - tänk om det var något jag gjort fel på banan??!!)

Men det visade sig att det var Karl-Erik (som syns bakom Feykir) som "varnades" och det handlade om "grov sladdning av ovalbana!" Tydligen hade man fått göra ett tillägg till Fipo för att hantera den typ av "speed-sladdning" han ägnade sig åt! ;-)

Enligt Karl-Erik var det inte bara för att det är kul att köra fort som han "speedsladdar" - utan även för att överflödigt grus skulle flyga av sladden i kurvorna!

Uttagning V5 (lätt fyrgång)

Valfritt tempo tölt

trav

skritt

galopp

galopp är roligt!!!

Ääääntligen lite bilder från Vindurtävlingen!

Uttagning T8

Håll ut!!!

...de utlovade bilderna från tävlingen kommer!

Men idag har orken bara (nätt och jämt) räckt till jobbet och varmvattenbassängen så jag har inte ens börjat titta igenom alla bilder Johan fotade i lördags... Återkommer!

Är i alla fall glad att jag tillslut hunnit lägga ut inlägget om finaldagen... Hade nämligen redan fått frågor om vi inte ridit alls på söndagen utan bara ägnat oss åt bastu och pool på hotellet!

Finaldagen!

...började INTE bra... för trots viktboots på och en matte som sprang en massa vändor så snabbt hon bara orkade höll Feykir INTE på att bli godkänd på veterinärbesiktningen!!! :-O Han gjorde några "femgångarskutt" i traven vilket veterinären tolkade som hälta fram. "Jag kan inte godkänna honom - han är halt!" sa hon. Tillslut blev det ändå OK under förutsättningen att jag lovade att absolut stryka mig om han kändes minsta halt när jag red. Det var inte svårt att lova - jag skulle ALDRIG rida om jag inte var 100 % säker att han var helt OK!!! (Och när jag sedan under dagen red honom fanns inte minsta antydan till att han skulle vara ofräsch på något sätt. )

Innan jag fick detta klartecken hade jag hunnit tänka att om han han inte skulle gå igenom besiktningen fick jag välja på att antingen aldrig mer tävla någonstans där jag kunde riskera att råka ut för veterinär utan islandshästvana eller också sälja Feykir och köpa en fyrgångare igen... Men som tur var gick det ju vägen tillslut i alla fall även om det var en onödigt spännande inledning på dagen...!

När vi tillslut tagit oss igenom veterinärbesiktningen var det flera timmar till vår första final. Hästarna fick gå tillbaka till sin hage och vi ångrade att vi inte väntat med hotellfrukosten - nu hade vi ju kunnat åka tillbaka och äta i lugn och ro! Endel av oss hade ju dessutom fått oss en rejäl dos motion under veterinärbesiktningen... ;- ) Men frukosten var redan hastigt inmundigad (vi hade t o m fått be dem öppna tidigare eftersom vi behövde åka så tidigt) så det var bara att vänta vid banan.

Jag fick i alla fall bekräftat att jag skulle få rida A-final även i fyrgång! Jag hade ju hoppats att poängen skulle räcka till för detta, men eftersom ingen resultatlista hade hunnit komma upp i går kväll hade jag hållits på halster över natten. Mycket glad satte jag mig med de andra i det trevliga Midurgänget för att vänta på att tävlingarna skulle börja. Linda och Sylvia myste i sina fina Woodfieldrockar (Sylvias kom igår) och vi andra (avundsjuka) fick hålla tillgodo med enklare paltor... Fast jag måste påpeka att vi definitivt inte kunde klaga på vädret. Efter en vecka med MASSOR av regn sken solen över Ragvaldsträsk denna helg - tack för det! Det var bara så här på morgonen det var lite småkyligt.

Tillslut började det i alla fall närma sig A-final i T8. Jag gick till hagen för att hämta Feykir och kunde konstatera att min häst verkligen har taskiga tävlingsnerver... Han blir ju hur hispig som helst i nya miljöer... ;- ) Jo, det är förståss han som ligger längst till vänster! Funi och Dád verkar ju kunna hantera tävlingspressen rätt bra de också! Alltså inte bara Midurryttarna som såg denna helg som en spasemester - utan även Midurhästarna uppenbarligen!

Hela fyra Miduriter hade kvalat in till A-finalen i T8, men Linda strök sig och Hera för att spara hästen (läs: hålla damen på så gott humör som möjligt) till V5-finalen samt hinna förbereda Nási inför finalen i T1 som hon också skulle rida. Så det var Maria på Bogatyr, Kristin på Funi samt jag och Feykir som fick representera Midur. Och det gjorde vi minsann med den äran! Maria vann (förståss) överlägset, Kristin och Funi tog tredjeplatsen och vi blev fyra (med 5.0 på tölten av en av domarna).




I eftermiddagens A-final V5 var hela fyra av fem deltagare Miduriter: Maria, Kristin, Linda och jag! Jag gillar verkligen att rida fyrgång - och nu gick det så fantastiskt bra dessutom!!! Tölten är svårast... lyckades inte få någon femma där den här gången... Men i övriga tre gångarter fick vi faktiskt 5.0 eller 5.5 av alla domarna!!! Men så red jag verkligen allt jag orkade och lite till i samtliga gångarter! I den avslutande galoppen var jag VÄLDIGT lättad när speakern tillslut sa att vi fick sakta av - för då trodde jag snart jag skulle svimma av trötthet! Men jag var verkligen supernöjd med våra poäng! Efteråt fick jag också kommentarer av många att de aldrig sett honom så "ihop" förut som han var idag och det var verkligen kul att höra! Och i framtiden - när jag lyckas rida ihop honom ännu bättre - får ni verkligen akta er! ;-)

Även denna final vanns överlägset av Maria på Bogatyr, med Kristin och Funi på en mycket hedrande andraplats, Feykir och jag var trea och Linda på Hera (som visst varit på riktigt bitch-humör) blev fyra. Totaldominans av Midur alltså!




Kristin var förståss extra glad över sina fantastiska skrittpoäng; 6.5, 6.5 resp 6.0!!! Och inte blev det sämre när en av domarna efteråt sa att om hon hade släppt fram Funi liiite till hade det kunnat ge 7 poäng!!! Och jag blev inte mindre glad över min prestation när jag såg domarnas ranking - en av dem hade faktiskt haft mig och Feykir som 2:a i klassen både i skritt och trav!







Vid prisutdelningen var jag helt enkelt för trött för att orka rida något ärevarv... Och tillslut blev det faktiskt bara Maria och Bogatyr som ensamma red runt banan - men det var väl inte mer än rätt då de samtidigt hade fått priset som framgångsrikaste seniorekipage-lätt klass?!












När min duktiga häst poserat för ovanstående bild, med dagens båda prisrosetter, blev han ompysslad och fick sedan gå ut i hagen igen. Jag hade först tänkt skynda tillbaka till banan för att se Sylvia m fl rida V1-final, men hade fortfarande sådan mjölksyra i musklerna efter finalridningen att jag inte vågade gå och sätta mig, för då skulle jag säkert bli jättestel... Så istället passade jag på att packa ihop mina saker och backa bilen så att det skulle vara lätt att koppla transporten sedan. Hade tänkt be Kristin sköta själva "kopplandet", för att spara mina händer. Men innan jag visste ordet av dök det upp en trevlig man och "häktade på" släpet på bilen! Bussigt!!!





Tävlingen avslutades på ett mycket bra sätt med final i femgång, där två seniorer och två ungdomsryttare (båda från Midur) red tillsammans. Då fick vi njuta av Jenny Halds FANTASTISKA sto Athena, riden av Sara Hill - oj, oj, oj vilken häst!!! Ända till sista momentet låg hon i överlägsen ledning - men så var det dags för passläggningarna... Midur-Joanna på Idunn satte ribban genom att rida den bästa pass jag sett dem göra på tävling! Man ser verkligen att Idunn älskar att dra på rejält!!! Rebecca på Hending (Midur) gjorde också en jättefin insats och höll passen hela långsidan. Pernilla Åberg och Litfari kom så dundrande - det är en häst som kan gå riktigt, riktigt fort!!! Sara och Athena däremot hade problem med läggningen... Varje ekipage fick göra två försök till och i princip upprepade sig resultaten från första försöket. Eftersom passpoängen räknas dubbelt hade det därmed blivit spännande igen - skulle Athena behålla sin ledning? Nej, det blev Pernilla och Litfari som avgick med segern, tack vare de överlägset högsta passpoängen!





Efter detta var det bara att lasta våra tävlingshästar och åka hemåt efter en riktigt lyckad och trevlig tävlingshelg! Vid det här laget hade min adrenalinnivå sjunkit något så att jag började känna hur ont jag egentligen hade i kroppen... så jag var VÄLDIGT tacksam för att Kristin även lovat att köra oss hem. Det var föresten inte bara min kropp som var slutkörd, utan även hjärnan skulle det visa sig... För när vi kom till Skellefteå och skulle ut på E4 försökte jag frenetiskt övertyga Kristin om att hon skulle köra söderut - mot Sundsvall!!! Jag ville uppenbarligen hem till Umeå och vila upp mig hos mamma och pappa! :-O

Första tävlingsdagen - uttagningar

Efter gårdagens bastande sov vi SÅ gott i de sköna hotellsängarna och när vi idag hade njutit av en god hotellfrukost kom vi på att vi faktiskt skulle rida också den här helgen...!!! Vi kunde ju inte lägga allt fokus på vårt "spa-liv"...

Det började spännande med veterinärbesiktningen... veterinären de använder på sina tävlingar är tyvärr inte van vid islandshästar så minsta passtakt blir misstänkt hälta... När jag sprungit tre gånger fram och tillbaka med min femgångare (och själv tyckte att han travat OK) - och matte dessutom var rätt slutkörd - bad hon mig springa två vändor till. Och dessutom snabbare... Hon blev inte nöjd då heller, ville se honom longerad eller riden istället. Jag gick för att sadla, men då fick jag ett supertips av Sylvia: sätt på viktbootsen och be att få springa med honom i uppförsbacke (vi fick annars springa utför). DÅ blev han godkänd. SKÖNT! I morgon bitti ska jag ta på viktboots på en gång!

Anna M red töltuttagning för ungdomar på Leiknir och kom på andra plats! Sedan var det dags för vår T8. Innan jag red in hade jag testat att tölta uppe på asfaltvägen - vågar inte lita på min känsla när det är tävling så jag ville HÖRA takten ordentligt. Tycket det både kändes och lät riktigt, riktigt bra - och Erica som såg och hörde oss höll med! Men när vi kom in på tunga ovalen blev det värre... Han kändes lång och framtung... Men vi lyckades dra ihop 4.8, 4.3 och 4.8 i alla fall. Kristin och Funi skötte sig lysande och kom på andra plats i uttagningen! Linda och Hera blev trea! Och till min stora glädje visade det sig att våra poäng räckte till en femteplats - så vi får ändå rida A-final i morgon!

I T1 kom Sylvia tvåa på Dád och Linda trea på Nási! Övriga Miduriter var också duktiga - så när det var dags för lunchpaus var vi rätt nöjda allihop!

När det var dags för oss att rida V5 (fyrgång) hade Johan kommit hit också - med lånat teleobjektiv så han fotade MASSOR av bilder på mig och Feykir samt endel på de andra. Bilder kommer framöver! Kristin och Fúni startade först i fyrgången och gjorde en riktigt fin visning, med snittpoäng på drygt 5!

När det var min och Feykirs tur chansade jag lite: för att få med hans rumpa ordentligt bytte jag spöhand just när jag red ur collectingring. Det gör honom direkt någon meter kortare. Men också riktigt, riktigt fånig - "Nu ska matte säkert slå ihäl mig!!!!" Det höll på att gå lite fel... för först rusade han förbi ingången till banan och när vi precis ridit in tvärnitade han för ett litet barn som stod precis framme vid staketet. Som tur var backade han INTE och speakern skyndade sig att be föräldrarna flytta på barnet. Efter det kunde vi fortsätta utan missöden. Tölten kändes hyfsad, även om jag gärna hade velat ha bättre form. Traven kändes bra, skritten seeeg men galoppen igen bra. Jag var RIKTIGT nöjd när jag red ut! Linda kom och sa att han sett riktigt "ihop" ut - och jag blev så glad för jag kämpar ju hela tiden med att rida ihop min femgångares långa kropp... Poängen blev 4.8, 4,8 samt 4.5. Jag tror att det är mina och Feykirs högsta poäng hittills på tävling!!! I skrivande stund vet jag inte säkert om det räcker till A-final dock... men vi hoppas det. Maria Nilsson (Midur) leder, före Kristin resp Linda.

Sylvia gjorde ytterligare en jättefin visning på Dád i V1 (fyrgång) och Rebecca och Hending en jättefin femgångsuttagning.

Något som MÅSTE nämnas extra är tävlingens speaker: Vindur hade "investerat" i att anlita ett riktigt, riktigt profffs: Gunnar Werner, som kommenterar på SM, i Globen m m. Hela dagen underhöll han oss med trevliga och informativa upplysningar. Efteråt kändes det inte som att det varit en endaste paus under dagen - för han fyllde alla pauser för hovbeslagskontroll, sladdning av banan m m med intressant information. Dessutom var han så trevlig mot ekipagen, önskade alla lycka till när de red in och efteråt tackade han varje ryttare för visningen.

Det var VÄLDIGT nöjda Miduriter som återvände hit till vårt hotell efter tävlingsdagens slut. Nu har vi bastat ångbastu i flera omgångar och snart är det dags för ryttarmiddag - här på hotellet. Så vårt lyxliv fortsätter!

Första rapporten - från hotellet!

Nu har vi anlänt till vårt hotell och är precis på väg till relaxen med pool! Sylvia och Anna M har parkerat i varsin massagestol. Vi har nog inte riktigt tid att tävla - för vi måste ju utnyttja hotellets alla faciliteter! (Varför får jag bilden av hästar som släpps på grönbete i huvudet?!)

Resan ner till Skellefteå gick bra. Kristin var bussig och körde så jag fick vila mina händer. Sedan provred vi banan - den var tung och vi var tävlingsnervösa så ni förstår nog hur det gick... men det är trevligt att träffa alla hästkompisar här i alla fall!

Mot poolen!

Nu blir det ridskola!

Har väl aldrig varit så glad för en faktura förut, som idag, när jag fick beskedet att jag och Feykir har fått plats i Sylvias ridskola till hösten!!! Anmälde i våras att jag skulle vilja göra som Fia, d v s vara med i en av ridskolegrupperna men rida på egen häst. Och idag kom beskedet att jag får plats - t o m i den grupp jag helst ville (där bl a Fia och Kristin rider.) Så suveränt det ska bli att få rida för instruktör varje vecka hela hösten! Då kommer jag ju att få massor av hjälp att jobba med sitsen t ex!

Nu måste jag återgå till att packa inför helgens tävling! För jag åker till stallet direkt efter jobbet i morgon för fortsatt resa ner till Skellefteå. Det är lite mindre än vanligt att packa den här gången, för vi ska faktiskt bo på hotell (!!!) så man behöver ju varken lakan eller handdukar. Däremot får man packa badkläder så att vi kan utnyttja hotellets relax. Anna M har nästan bara pratat om relaxen den senaste veckan! ;- )

Det är samma hotell som vi åt ryttarmiddag på förra året så jag vet att man kan låna dator med internetanslutning i receptionen. Förra året kunde jag därför uppdatera bloggen mitt under brinnande ryttarmiddag på lördagkvällen. I år kommer jag alltså förhoppningsvis att ha ännu större möjligheter att uppdatera eftersom vi ska bo på hotellet! Det kommer att vara rena Midur-invasionen faktiskt, tror att alla Miduriter ska bo där. KUL!

Håll nu tummarna för oss allihopa - det behöver vi!

OS-silver till Sverige i hästhoppningen!!!

Har nyss sett på webb-tv hur Rolf-Göran Bengtsson på Ninja red sig till omhoppning om OS-guldet mot Eric Lamaze (Kanada). Ooooolidligt spännande!!! Roffes omhoppning missade jag dock nästan helt... det blev något fel på TV-sändningen... Men tyvärr rev han visst sista hindret så det möjliga guldet blev ett silver. Dock Sveriges första individuella hoppningsmedalj sedan 1920! (I Athen senast tog svenskarna silver i laghoppningen.)

Inför den ritt som skulle komma att ta honom till omhoppningen om guldet var det också oooolidligt spännande, för när han red in på banan hade en vattenmatta under en oxer börjat läcka - så att det bildats en stor vattenpöl där hästen skulle landa efter hindret! Roffe fick vänta medan en massa funktionärer jobbade för att bli av med vattnet och det tog en ganska lång stund. Faktiskt så lång stund att han fick rida ut på framhoppningen igen och vänta där! Knappast optimal uppladdning inför en sådan avgörande ritt... Och när han sedan ändå skulle få rida började det regna... Man väntar ett våldsamt oväder i området och risken var ju att han skulle hamna mitt i detta. Men det blev bara lite regn medan han red och till synes helt utan nerver fixade han alltså att rida felfritt igen trots allt! Han hade VERKLIGEN varit värd att få vinna det där guldet...!

Jag borde frysa in lite mer vinbär i kväll - för nu har jag ju definitivt något att skriva på påsarna! ;- )

Bankkamrer Niklasson sätter (också) ner foten!

I många år har jag stört mig på att de surströmmingstest som publiceras i tidningarna så här års verkar så oseriösa... När man läser om personerna som ingår i deras testpanel står det ofta "Åt surströmming första gången för två år sedan" och liknande. I vilket annat sammanhang skulle man utse sådana personer till testpanelen? Detta faktum är antagligen också förklaringen till att surströmmingsfiléer ibland får förvånansvärt bra betyg - de funkar väl bara som "nybörjarströmming?!" Om jag vore producent skulle jag känna mig kränkt över att min produkt inte fick större respekt än att nybörjare anses kunna recensera den. Jag kan inte tänka mig att man i något sammanhang skulle göra på liknande sätt - t ex låta någon som bara druckit vin tre gånger göra ett vintest som sedan slogs upp stort i en tidning!

I gårdagens Norrbottens Kuriren publicerades årets test och ÄNTLIGEN hade någon tagit seriöst på saken!!! HELA testpanelen bestod av riktiga surströmmingsfantaster!!! Jag blev så glad att jag skrev en insändare om saken - som faktiskt publicerades redan idag. Oj, vad jag har fått mycket positiv respons på detta! Alla möjliga personer jag träffat har kommenterat och tackat för att någon ÄNTLIGEN sagt vad de tyckt så länge!

TACK Sylvia!!!

Lyckades sluta lite tidigare från jobbet idag och SKYNDADE till stallet - idag skulle ju Sylvia, Anna M och jag åka till Tranmyrbanan i för att träna inför tävlingen!!!

Väl i Ersnäs fick Anna och jag börja rida medan Sylvia instruerade oss. Och vad kan jag säga? SYLIVA ÄR GULD VÄRD!!! Min häst försöker ju alltid maska och undvika att jobba... men nu fick jag order av Sylvia att direkt säga ifrån på skarpen: när vi är på banan ska vi ARBETA och inget annat! Sitta bak och skjuta fram höfterna, hålla om med skänklarna, pisken i rumpan och några tydliga halvhalter. Och vad händer? Jo, plötsligt töltar han hur rent som helst!!! Det är som att han bara väntat på att jag skulle bli tillräckligt bestämd och när jag väl blev det tryckte han på töltknappen och töltade!!!


Nästa steg blev att, med framskjutna höfter och mycket drivning krama lite på tyglarna - och då kom formen också! Vi red så att svetten lackade på oss båda - men det kändes verkligen så bra!
Fick trava och galoppera också - även där gäller det höfterna fram, mycket drivning och "tänka uppåt". F f a i galoppen har jag så lätt att hamna i "Reykur-ridning". Han hade så svårt för galopp att jag fick rida i riktigt låg form i traven inför galoppfattningen och sedan låta honom vara ganska lång för att han skulle hålla galoppen. Men med Feykir måste jag göra tvärt om - hålla honom ganska hög i formen inför fattningen och sedan hålla ihop honom ordentligt även i galoppen. Tänka: "höfter fram - luta bakåt - rida uppåt! " Samt krama lös honom på högertygeln. Det gäller föresten i traven också.


I alla gångarterna gäller det att jag inte låter honom vara för lång. Och det är inte mycket att spela på... "Tre-fyra cm för långa tyglar och han ser jättetråkig ut i formen..." sa Sylvia. "Men kortar du upp dem den där lilla biten har han ju egentligen lätt att forma sig i alla gångarterna!"


Det lilla jag hann se på Anna och Leiknir (vi red ju samtidigt) såg mkt trevligt ut! Det är verkligen ett ekipage med kapacitet! Måste också passa på att berömma underlaget på banan - den är verkligen helt suverän att rida på! Tror inte jag ridit på en ovalbana med lika bra underlag som den Linda och Tomas har! De Miduriter som ännu inte testat den tycker jag definitivt ska åka dit!


När vi ridit klart (och man i princip kunde vrida svetten ur mina kläder och Feykirs schabrak) var det Sylvias tur att träna Dád. Det är en häst som nog inte haft det så lätt i livet... och som skenat en hel del... men hon har massor av kapacitet och nu såg hon riktigt, riktigt trevlig ut!


Jag håller på att bearbeta mig själv att jag - för att spara på min onda kropp - ska tävla med otvättad häst denna gång... Oj, det är riktigt svårt t o m att skriva det!!! Jag har alltid varit något av en pedant... Kollade med Eva om hon skulle ha tid att tvätta honom åt mig, men tyvärr hade hon inte det. Men jag har ju faktiskt inte en skimmel längre... på en svart häst syns ju inte smutsen alls på samma sätt! (Fast när jag kom idag var Feykir så oerhört lerig och hur mycket jag än borstade så dammade det våldsamt om honom...)


När vi kom tillbaka från ovalen utsatte jag ändå händerna för att putsa sadeln, även om det också ger värk... Men sadeln mår ju väldigt bra av att bli putsad, för Feykir spelar det däremot ingen roll om han är ren eller inte, så jag prioriterade det.


I morgon blir det vilodag för Feykir och bassäng med bastu och stretching för mig för att preparera kroppen maximalt inför tävlingen. OM jag inte ändå faller till föga och åker till stallet och tvättar Feykir efter bassängen. Fast jag hoppas att jag lyckas låta bli!


Om du som läser detta ska till tävlingen i Skellefteå skulle jag uppskatta om du INTE sa något om min skitiga häst! Däremot får du gärna - som Tomas gjorde i kväll - kommentera hur smal Feykir har blivit! :- )

Dr Niklasson sätter ner foten!!!

I kväll ringde svärmor från Skåne: "JOHAN ÄR PÅ TV!!!" Jag blev VÄLDIGT förvånad - hade inte alls hört om något sådant... och Johan blev i alla fall nästan lika förvånad! Han visste visserligen att han blivit intervjuad men trodde bara det var till TV4:s lokala redaktion och var inte ens säker på att det skulle sändas där. Men nu var det alltså på riksnyheterna att Sunderby Sjukhus hade haft sådana problem med att datorerna var långsamma p g a att många tittade på webb-TV från OS... så nu hade IT-ansvariga spärrat sådana sidor. Frågan Johan fick var vad han tyckte om att sidorna spärrats. "Vi är här för att arbeta - inte för att se sport!" sa han. Får han månne löneföröjning nu?! ;- )

Om ni vill se själva kan ni kolla på TV4:s hemsida, riksnyheterna från idag (19/8) kl 19,30. Efter drygt 12 minuter tar Dr Niklasson chansen att sätta ner foten!

Tur att jag svängde åt rätt håll!!!

Det ska erkännas att när jag gick från jobbet i regnet idag, både trött och frusen, så bestämde jag faktiskt att jag skulle stå över ridningen och åka direkt hem istället. Men tack vare att jag fick vänta i en bilkö till den avgörande korsningen hann jag ändra mig - så när jag tillslut kom fram till korsningen tog jag inte höger (=hemåt) utan vänster (=till stallet) precis som jag planerat i morse.

Hästarna hade varit kvar nere i beteshagarna hela dagen idag, men när jag kom höll Anna M precis på att hämta upp dem för att hovslagaren skulle sko två av dem och några andra skulle gå på en ridlektion. Stona var redan uppe vid stallet där jag och hovslagaren hjälptes åt att befria Sómi (som faktiskt går i stoflocken fast han är vallack) från sitt exemtäcke som han lyckats riva sönder så att det hängde som en mantel efter honom...

Vallackflocken kom snart också upp till stallet - alla utom en... Gissa vem som först håller på att fåna sig vid nedre grinden för att det är lerigt där och han inte vill smutsa ner sina hovar... ? Och sedan lyckas springa utanför stängslet ner i ett väldigt lerigt område - då lera uppenbarligen inte är något problem längre...? Om jag säger att namnet börjar på F... och slutar på -eykir så vet ni... Han har visst hållit på så här varje dag ett tag nu, så jag förstår att Anna M börjar vara less på honom!

När Feykir tillslut var på rätt sida av staketet behövde jag bara gå in i hagen och ropa så kom han genast till mig - med raska steg. Det har han gjort ganska många dagar i rad nu! Och jag blir alltid lika glad!

Det har kommit en ny häst till Mariebäck idag igen. Den här gången är det en unghäst som Anna M ska träna. Han är visst ganska nyligen kastrerad så han verkade ganska hingstig... Nu när han fick gå ut i vallackflocken för första gången blev det en "mjukstart" för både Feykir och Leiknir (nr 1 och 2 i flocken) var inne i stallet. Det blev en hel del pip och hästarna sprang runt - så Feykir blev väldigt uppjagad över att inte få vara med!

När jag red iväg var han också totalt ofokuserad - gick bara och lyssnade efter ljud från flocken, spänd som en fjäder. Men jag försökte vara desto mer aktiv och succesivt fick vi också bättre och bättre kontakt.

Jag är så oerhört inspirerad av Johannas kurs och clinic!!! Och det som Linda så träffande uttryckte: "När man tillslut hamnade i rätt position i sadeln började hästen göra en massa bra saker!" Så idag hade jag mer fokus på mig själv - d v s min sits - än vanligt. Johanna sa hela tiden åt mig att skjuta fram höfterna, så jag kunde ju räkna ut att just detta var väldigt centralt i mitt fall. Därför gjorde jag så idag att varje gång jag inte fick den effekt jag ville när jag gav Feykir en signal provade jag att först skjuta fram höfterna och sedan ge signalen en gång till. Det blev bättre VARJE gång!!! Verkligen VARJE gång!!! Oavsett vad det var jag ville göra!

Jag red med viktboots och förutom mitt fokus på sitsen försökte jag också vara aktiv och hela tiden "ställa frågor" till Feykir så att han skulle lyssna på mig och vara allert. Genom sidförande resp tempoväxlingar försökte jag aktivera hans bakben.

Johanna berättade hur de lär in halvhalter genom sidförande övningar och under lektion 2 på kursen fick jag också samla Feykir genom att sidföra. Jag har alltid tyckt det varit svårt att samla honom i tölten - det har känts som att jag bara fått en spänd häst och mycket i handen när jag försökt. Antagligen till stor del för att jag faller ÄNNU mera framåt... Men när jag nu hela tiden tänkte på att skjuta fram höfterna och dessutom samlade genom att sidföra så gick det så oerhört mycket bättre!

När vi töltat och töltat (och en av oss skjutit fram höfterna) och varit så DUKTIGA avslutade vi med att trava för att där dra nytta av samlingen från tölten. Även här tänkte jag på att skjuta fram höfterna och trots att Feykir nu började vara trött travade han på riktigt bra!

När vi skrittade sista biten tillbaka till stallet hade det börjat regna ÄNNU mer - och vi var redan innan rejält blöta - men jag var ändå så glad att jag hade svängt åt rätt håll i den där korsningen på väg från jobbet. Trots vädret var det ju så ROLIGT att rida!!!

Efter lite kraftfoder (som i o f s var väldigt uppskattat) fick Feykir ÄNTLIGEN gå ut till flocken igen och kolla in den där nykomlingen. Han nosade lite, det blev något "pip", men sedan tappade han intresset för den nye och gick istället runt och kollade in så att alla i hans flock var OK. Mer dramatiskt än så blev det inte.

Ingen yoga idag...?!

Jag har tidigare liknat ridning vid yoga - för det är träning där du måste fokusera maximalt och träningen därför fungerar väldigt avstressande. Har just läst en artikel om yogans stora betydelse i Los Angeles och då kommit fram till att ridningen är en kombination av Ashtanga yoga (fysiskt utmanande yoga som stärker kroppen) och Acroyoga (ny yogatrend som bygger på samspel mellan två individer). Tack vare klimatet utövas yogan dessutom ofta utomhus i LA - vilket gör den ÄNNU mera lik ridningen!

Idag har det dock inte verkat som att det skulle bli någon "yoga" för mig... kroppen väckte mig vid 06-tiden och efter en "bryta" med värktabletter blev det åter sängen - ända till kl 12! :- O Men nu sitter jag på altanen i den stekande solen och värmen håller på att göra underverk, så kanske ändå... Tanken var att jag skulle åka till ovalen i Ersnäs, tillsammans med Sylvia, Anna M och kanske Kristin. Sylvia har ungdomskurs idag i Mariebäck, men några av ungdomarna ska precis som vi tävla i Skellefteå nästa helg så de ville avsluta kursen på ovalen. Och då skulle vi sedan rida efter dem. Vi får se hur det utvecklar sig...

Till något helt annat: min pappa har många roliga saker för sig. En av dem är att när han t ex fryser in bär och liknande brukar han inte bara skriva på förpackningen vad som är i, utan även komplettera med någonting som kan vara roligt att läsa längre fram. "Plockade sommarens varmaste dag", eller "Dagen NN och NN kom hem från USA", eller också en kommentar om något som hänt ute i världen. Både Johan och jag har anammat denna trevliga vana, så jag har t ex hittat ett paket i frysen nyligen där Johan skrivit: "Anna och Feykir till A-final i fyrgång!" Och i går tog jag fram ett paket med svarta vinbär, infrusna 070820 där det stod "Sverige kvalade till OS i hästhoppning idag!" Som av en händelse börjar OS-hoppningen idag - om jag inte är på ovalen kommer jag att sitta klistrad vid TV:n. För när det är hästhoppning gör jag undantag från min TV-strejk. Blir det ovalen får jag väl se hoppningen på datorn senare i kväll... Fast då gäller det ju att jag inte råkat få se resultaten innan för att det ska vara riktigt spännande!

Edit: det blev bara ridning på TV för mig idag. Men det var inte det sämsta! Efteråt plockade jag in lite svarta vinbär och kunde då skriva på fryspåsen att Sverige ligger på bronsplats i OS laghoppning - ett ynka tidsfel från guldet!!! Det blir VÄLDIGT spännande när det avgörs i morgon!

Repetition av kursen - och ytterligare ett tips från clinicen

Sedan onsdagens oväder har det succesivt stabiliserats (både vädret och min värk) och idag är det KANON!!! Bikiniväder - "tack snälla!!!" säger min kropp! När jag kom hem från stallet somnade jag i en solstol på altanen - rena semesterkänslan! Fast nu var det ju ridning jag skulle skriva om.



Har kommit på ytterligare en sak jag fick lära mig under clinicen igår, som jag glömt skriva här. Alla som ridit för instruktör har väl någon gång fått uppmaningen att lyfta blicken?! Jag har t o m en gång fått frågan om jag hittat något väldigt spännande nere i mankammen... Men jag har alltid trott att huvudorsaken till att man ska lyfta blicken är att hållningen och sitsen därmed förbättras. Men nu fick jag lära mig att det finns en mycket viktigare anledning! Av människans sinnen är synen det starkaste och om man låter ögonen fokusera på något (som hästens huvud eller mankammen) så kommer synintrycket dominera helt över övriga sinnen. Men om man istället lyfter blicken och inte låter ögonen fokusera på något nära så får man möjlighet att på ett helt annat sätt känna hur hästen rör sig! Och eftersom stirrandet i mankammen ändå inte tillför någon som helst viktig information är det ju inte så svårt att förstå fördelen med den lyfta blicken!



Hade funderat på att ge Feykir vilodag idag, efter både kursdag och clinic. Men gårdagen var egentligen inte särskilt ansträngande för honom så jag bestämde mig för att ändå rida så att jag fick repetera mina nya kunskaper. Riktigt ambitiöst blev det faktiskt - med viktboots på ridbanan! Fast jag "fuskade" faktiskt och använde stigbyglar! Det var ju väldigt mycket nytt att hålla koll på, men jag försökte främst fokusera på att sitta djupt i sadeln med höfterna framför mig samt att vara väldigt aktiv i tölten och hela tiden "ställa frågor" för att stämma av att han lyssnade på vänster och höger tygel resp vänster och höger skänkel.



Som avslutning travade vi och det kändes att vi hade jobbat med samlingen i tölten för han bar sig riktigt bra. Vid det här laget var han ganska trött i värmen, men jag kunde ändå driva honom ordentligt fram till bettet. Duktig kille!








Sylvia var inte hemma idag, men i hennes bortavaro gick lilla Olivia in och instruerade. Det ska börjas i tid heter det ju! Med tutten i munnen var det ju inte så lätt att höra vad hon sa... men det var ju ändå ingen tvekan om att hon efterlyste mer drivning, eller vad säger ni?!

"Stående fågelhäst"!!!

Läste just en artikel om en turistföretagare utanför Östersund som använder nordsvenska hästar till både fågel- och älgjakt! När hästarna lokaliserar en ripa "pekar" de ut den genom att stanna och vrida huvudet mot den (precis som stående fågelhundar gör). Tydligen var det inte så svårt att lära hästarna, för när de gör så vet de att ryttaren kommer att sitta av för att skjuta och då belönas hästen med en vilopaus. Att vänja hästarna vid ljudet från skotten var visst inte heller svårt, inte ens om sadeln används som stöd för geväret! Och vill älgjakten kan hon m h a häst valla älgarna dit hon vill ha dem. (Skulle jag kunna skicka dit Feykir på träning, tro? Han har ju sådan fruktansvärd älgskräck... Däremot är han rätt van vid skottljud eftersom det ligger en älgskyttebana på andra sidan bilvägen, precis när man korsat Mariebäcksbäcken.)

Hennes man, som är jaktövervakare, använder också hästarna, som lärt sig att gå dit det finns människor på fjället - för då vet de att de får en paus medan "husse" kollar jakttillstånden! Hästar är verkligen fantastiskt läraktiga djur! Du kan läsa mer nedan:

http://www.op.se/parser.php?level1=10&level2=48&id=940454

Johanna Elgholm-clinic

Trots att det är en vardag, när många just börjat om att jobba efter semestern, var det ett 30-tal Miduriter som slutit upp till dagens clinic på travet i Boden! Några ansiken var nya för mig också - kul att vi blir fler i föreningen!



Ett försök till sammanfattning av all kunskap Johanna förmedlade under dagen:

Johanna började med ett teoripass i Gustavs Loge. Först slog hon fast att det är timmar i sadeln, hårt slit, engagemang och ödmjukhet mot hästen som är receptet på framgång. Alla kan lära sig rida, enligt henne och talang är inte alls det viktigaste, utan istället vilja och hårt arbete. Och grundridningens mål är god balans hos både häst och ryttare - något som behövs både för fritidsryttare och tävlingsryttare eftersom det ger en hållbar häst.





För att förstå grunden till träningsupplägget måste man veta lite om hästens exteriör. I och med att hästen saknar nyckelben - så att frambenen bara m h a muskler och senor sitter fast i ryggraden - kan hästens exteriör ändras genom träning. Rätt träning leder till att bogpartiet lyfter och felaktig träning att bogpartiet sjunker nedåt. Avsaknaden av nyckelben gör också att hästen inte kan bära någon vikt på frambenen - bara ta emot kraft med dem. För att få en hållbar häst måste vi därför lära den att bära så mycket som möjligt av vikten på bakdelen, genom att trampa bakbenen djupare in under kroppen. Och för att det ska vara fysiskt möjligt för hästen att trampa under sig mer så behöver den sträcka ut sin överlinje.





Arbetet i "lång och låg"-form för att sträcka ut överlinjen är dock bara ett första steg - när detta sedan fungerar ska man succesivt jobba sig därifrån genom att ökad samling får hästen att trampa under sig djupare och därmed kommer upp mer fram. Och när man ökar resp minskar samlingen så ska egentligen inte hästens hals ändras utan det är i ryggen förändringen ska finnas.




Johanna slog även fast att islandshästridning kräver MKT mer balans av ryttaren än att rida stor häst, både eftersom våra hästar har fler gångarter att hålla reda på och för att vi dessutom är relativt stora ryttare på små hästar.





Lösgjordhet: att hästen är utan fysiska eller psykiska spänningar och lydig för hjälperna. En övning är aldrig lösgörande förrän hästen kan övningen.





Vid träning av hästen måste man hela tiden ha fantasi - och anpassa sig efter hästen fast tvärt om. D v s om hästen vill springa fort ska man rida långsamt, om den vill gå i hög form ska man rida i låg form o s v. Genom att läsa av hästen på detta sätt vid varje ridtur och anpassa sig efter det kommer man alltid att träna det hästen just nu behöver träna!





Starta - stanna - svänga är grunderna som man ska stämma av i början av varje ridpass. Man ska ALDRIG vara passagerare - det får ALDRIG vara en transportsträcka när man rider. Stämma av att hästen tar högertygel, vänstertygel, högerskänkel, vänsterskänkel... Det är också viktigt att ALLTID vara tydlig - så att hästen får chans att göra rätt - annars får man aldrig berömma! Och berömma är det viktigaste - det är detta som hästen lär sig av!





Det gäller att hitta en häst med lagom reaktionsförmåga för en själv. Fast en häst som är strået vassare än så gör att man måste skärpa till sig och därmed att ryttaren utvecklas.





Framåtbjudning är A och O - förutsättningen för all lösgjordhet, eftersom framåtbjudningen gör att de bär upp mer bak automatiskt. Och utan påskjut börjar hästen aldrig bära sig. Men framåtbjudning är inte detsamma som övertempo.





Muskelminnet gör att ridningen utvecklas med platåer. När ryttaren lär in något nytt tar det ganska lång till att "träna bort" det gamla - innan den nya kunskapen blir något man använder automatiskt. Under denna period kan det gå sämre än innan att rida. Särskilt om man t ex ska tävla, för när man blir nervös kopplar muskelminnet in och man återgår automatiskt till det gamla sättet att rida - eller något mellanting mellan det gamla och det nya - varför hästen inte längre känner igen ryttarens signaler och blir förvirrad. Men i det läget gäller det bara att hålla ut och fortsätta att "nöta in" den nya kunskapen till dess den tar över som muskelminne. För att motverka att nervositetens negativa konsekvenser på tävling - ska man alltså se till att alltid rida i ren takt! Då kommer muskelminnet att se till att den delen av ridningen fungerar även om du är jättenervös - och tack vare takten får du OK poäng på tävlingen!




Grundläggande i träningen är sidförande övningar - f f a på volt men även på rakt spår. Ett fel många gör när de ska sidföra på volt är att de svänger in på volt och direkt ber hästen flytta undan för skänkeln. Men då lär man hästen att den alltid ska "sladda ut" med bakdelen när man rider på volt och man kommer därför att få problem mer rakriktningen. (Och rakriktningen är egentligen det slutliga målet i ridningen. Men för att kunna rida hästen helt rakriktad måste man ha den fullt eftergiven i båda sidorna - och det uppnår man genom att rida på böjda spår.) Istället ska man renodla övningen mer genom att: svänga in på volt, ge eftergift = belöning för att hästen svänger och först sedan börja sidföra genom att sluta fingrarna i ytterhanden och använda innerskänkeln. Man lär också in halvhalter genom att flytta hästen - och kan använda sidförande till att samla hästen, i båda fallen med fördelen att detta kan ske utan att man får motstand i handen.




1. Riktning
2. Tempo
3. Gångart
Vid träningen av hästen ska du först fokusera på att kunna kontrollera i vilken riktning hästen rör sig och sedan i vilket tempo. När detta fungerar kommer även gångarterna att fungera.





Om du är mer trött i benen än i armarna efter ridpasset - då är du på rätt väg!


Här följer ett försök till sammanfattning av de ridna delarna av clinicen:


Sylvia var först ut på en av sina träningshästar och de fick visa hur man lär hästen de första grunderna: starta, stanna och svänga, där Johanna betonade betydelsen av att renodla hjälperna så att det blir tydligt för hästen vad man vill. Då får den maximal chans att förstå vad vi menar och vi får chans att berömma den, vilket gör att den lär sig!



Nästa ekipage på tur var Nina och Hildingur (5 år) där Johanna visade nästa steg i hästens utbildning. Tyvärr missade jag hela denna del av clinicen, eftersom det var dags för mig att göra i ordning Feykir, så jag kan inte referera detta. Jag missade det helt i onödan skulle det sedan visa sig, för p g a fördröjningar i schemat blev det lunchpaus efter Nina och "Hille".



Efter lunch var det så dags för mig och Feykir samt Linda och Hera. Först jämförde Johanna exteriören på de båda hästarna. Feykir är en relativt lång häst med mycket kropp som behöver ridas ihop, medan Hera är av kortare och mindre modell. Vilket förståss påverkar hur de är att rida. Vi fick också båda två sadla om våra hästar längre bak, så att sadlarna verkligen låg tre fingerbredder bakom bogbladen. Johanna sa också att många tycker att "sadeln glider ändå fram när jag rider" - men då ska man stanna och sadla om. Till dess hästen musklat sig rätt så att sadeln ligger där den ska.



När vi fått sitta upp på våra hästar skulle det handla om hur man jobbar med taktproblem i tölten. Feykir och jag skulle representera passtakten och Linda & Hera travtakten. Johanna berättade att man tidigare ansåg att dessa två taktproblem skulle hanteras på helt olika sätt. Men nu har man insett att grundproblemen egentligen är väldigt lika: det handlar om att man måste påverka hur hästen använder sina bakben. Fast man behöver påverka dem på olika sätt för den travtaktiga hästen tar för korta, snabba bakbenssteg medan den passtaktiga för långa och långsamma. Men i båda fallen kan man använda sig av sidförande på volt för att uppnå den effekt man vill ha. Linda och Hera hade verkligen tagit till sig gårdagens träning, för nu töltade Hera så rent att Linda verkligen fick jobba för att provocera fram lite travtakt! Eftersom jag red samtidigt som Linda kan jag tyvärr inte referera mer kring hur de fick jobba för jag hade fullt upp med mitt eget...



Feykir skötte sig i alla fall HELT exemplariskt. Först ville ju Johanna ha passtaktig tölt och han ställde minsann upp och visade passtaktig tölt! ;- ) Jag fick jobba på volt, först i skritt och sedan i tölt, och aktivera hans bakben genom att flytta ut bakdelen. Samt sitta djupt i sadeln, "med höfterna framför mig", stilla händer och rida med magen. Succesivt blev också takten bättre. Sedan berättade Johanna hur man kan använda viktboots för att förbättra takten. Vi satte viktboots på Feykir och nu töltade han helt rent - precis som Johanna sagt. "Men effekten av viktbootsen går över efter en stund, då krävs fortfarande bra ridning för att få bra takt" sa Johanna. Och Feykir fortsatte att agera "facit" för snart var han passtaktig igen. Nu fick jag verkligen RIDA - korta upp tyglarna och hålla en lite lägre, fortfarande stadig hand, sitta djupt, skjuta fram höften och massor av MAGE - och då fick vi både bättre takt igen samt mkt bättre form i tölten. Jag fick också rida fram mer - för Johanna påpekade att viktboots har större effekt när tempot är högre.



När Feykir och jag hade gjort vårt fick Linda och Hera fortsätta en stund till - och då hann jag ju se och höra vad de fick göra också. De fick nu jobba med traven. Johanna berättade att effektivaste sättet att förbättra traven på en islandshäst är genom att jobba med tölten. I tölt kan man nämligen få hästen att bära sig bättre på bakdelen utan att den väljer att gå över i en annan gångart. Och när den bär sig bättre bak kommer den även att trava bättre. Att uppnå samma sak genom att försöka samla i trav är i de flesta fall omöjligt utan att hästen går över i tölt. När man sedan rider trav och hästen - för att det blir jobbigt - går över i tölt är det väldigt lätt att ramla i fällan att ge hästen mer tygel och kanske även lätta i sitsen för att hästen ska hitta tillbaka till traven. Men detta hjälper bara för stunden - på sikt kommer hästen inte att trava alls. Istället ska man, om hästen övergår från trav till tölt, gå in på volt och sidföra i tölt och sedan ge en eftergift då hästen har möjligheten att välja att gå tillbaka till trav. Eftersom det visat sig vara ÄNNU jobbigare att tölta så kommer hästen då att gå tillbaka till trav igen. Och genom denna träning får man bättre och bättre trav!



Nästa steg i clinicen var riktigt spännande: Anna M och Leiknir skulle få visa hur man börjar förbereda hästen för att rida flygande pass. Och det var verkligen äkta, för varken Anna eller hästen hade provat flygande pass tidigare! För detta förflyttade vi oss från den tillfälliga padocken till ovalbanan. Anna fick först tölta och stämma av att Leiknir lyssnade på både höger och vänster tygel resp höger och vänster skänkel - för att kunna få den rakriktning som krävs i passen. Hon fick också rida övergångar från snabb tölt till halt. Sedan fick hon fatta galopp på ena kortsidan, rida riktigt, riktigt snabb galopp längs en långsida för att sedan göra halt. När hon på detta sätt "programmerat" Leiknir att springa riktigt fort längs långsidan fick hon istället göra halt från galopp i början på långsidan - som en förberedelse för passläggningen. Nästa steg var att bara nästan göra halt och när hon brutit galoppen rida framåt i pass. Då gällde det verkligen att han var helt raktriktad för att han skulle hålla passen. Johanna förklarade också att det är viktigt att stämma av att hästen är riktigt lydig även i ett högre tempo. Det kan nämligen vara så att hästen är väldigt lydig i ett lägre tempo men när tempot blir högre lyssnar den inte alls på lika små signaler.



Sist ut var Sylvia igen, men denna gång på Dád. Även hon red på ovalen och skulle demonstrera hur man tränar tempoväxlingar i tölt. Först fick hon rida skritt och göra massor av halter. Sedan tölta och forsätta att göra halter, för att övergå till att var annan gång bara göra en halvhalt. Förhållningarna skulle varje gång göras med stilla hand, genom att sitta djupt i sadeln och skjuta fram höften och sluta fingrarna runt tyglarna. När detta fungerade bra fick hon istället för halterna i tölt göra halvhalter som tog ner tempot och "vips" hade hon en tempoväxling!



Efter detta kunde vi summera en mycket lärorik dag! Och Christina Rosendahl Bonivart sa vad många nog tänkte: "Nu ska jag åka hem och rida!!!"

(Förhoppningsvis kommer jag att få bilder från clinicen av Andreas Fernandez Rosenke - i så fall kommer jag att lägga ut dem här också!)

En timme och 45 minuter utan stigbyglar ger mjölksyra...!!!

Som TUR var mådde min kropp oerhört mycket bättre idag än igår - så jag kunde ändå vara med på dagens Johanna Elgholmkurs! (Igår kom det riktiga skyfall och sammanlagt 20 mm regn samt att man hörde åskan mullra, så det var väl det vädret min kropp reagerade så häftigt på.)

Jag har ridit väldigt många kurser för Johanna - när vi bodde i Kiruna kom hon upp dit 4-5 gånger/år. Men det är nu åtta år sedan, så jag trodde inte att hon skulle känna igen mig. Men det gjorde hon faktiskt!





Första lektionen fick vi genast släppa stigbyglarna och lägga upp dem framför sadeln. För nu skulle vi träna vår sits! "Oj, oj, det här blir jobbigt!!!" tänkte jag. Och jag fick förståss rätt... Redan halvvägs in in den 45 minuter långa lektionen kändes mina ben helt bortdomnade! Fick först skritta längs spåret och göra halter "med magen" samtidigt som jag höll om honom med skänklarna. Sedan skritta på volt och flytta ut bakdelen. Om han ville lägga sig på i handen skulle jag göra halt med skänklar och "mage" och om han inte ville ta innertygeln skulle jag böja honom ordentligt inåt.

Sedan fick vi göra samma sak i tölt. När han inte ville flytta ut bakdelen i tölt fick jag först göra halt och flytta - och efter ett par gånger fungerade det sedan i tölt också. Hela tiden skulle händerna vara i samma position. "De ska vara som en inspänningstygel - som ALLTID ger eftergift på exakt samma ställe!" sa Johanna.

Det var verkligen oerhört nyttigt att rida utan stigbyglar!!! När jag började rida Feykir hade jag aldrig ridit femgångare tidigare och jag visste därför inte hur jag skulle jobba med tölten på honom. Av rädsla för att göra fel gjorde jag inget alls... och i den passiva ridningen har jag blivit kvar. Ofta kommer jag på mig själv med att konstatera att "det här känns inte som det ska" - men sedan dröjer det en lång stund innan jag verkligen försöker göra något åt det! Men när jag inte hade några stigbyglar blev jag tvungen att agera snabbare - f f a när det gällde att justera sitsen - för annars kändes det som att jag skulle ramla av! Ändå tyckte förståss Johanna att jag måste bli ÄNNU mer aktiv i min ridning...

När jag ridit klart och suttit av Feykir kom Yvonne och gav mig min jacka, som låg på marken utanför ridbanan. "Det ser inte ut som att du skulle orka lyfta upp den själv!" sa hon. Jag hade verkligen massor av mjölksyra i benmusklerna så jag stretchade ordentligt och gick sedan runt länge innan jag vågade sätta mig och titta på de andra som red - jag måste ju kunna rida ett pass till i eftermiddag!

I fortsättningen borde jag egentligen rida en gång/vecka på ridbanan utan stigbyglar för att jobba med min sits. För, som Linda på träffande uttryckte saken: "När man tillslut hamnade i rätt position i sadeln började hästen plötsligt göra en massa bra saker!"



När det sedan var dags för dagens andra lektion fick jag åter rida utan stigbyglar. På förmiddagen hade jag fått jobba med böjd häst, men nu skulle jag istället sidföra med så rak häst som möjligt - d v s skänkelvikningar. Började i skritt, vände upp på medellinjen och sidförde ut på spåret igen. Fick använda dessa skänkelvikningar till att samla ihop honom och sedan göra övergång till tölt direkt vi kom ut på spåret igen. Så här i början tyckte Johanna att det viktigaste var att han korsade ordentligt bak - det gjorde inget att det blev väldigt kraftig tvärning på rörelsen. Men på sikt skulle jag jobba för mer framåtbjudning också. När jag verkligen fick honom att korsa bak blev de första stegen tölt sedan riktigt bra!

Om han inte lyssnade på de sidförande hjälperna i tölt fick jag göra halt och sedan göra samma sak i skritt. Och jag måste komma ihåg att bromsa upp honom ordentligt på yttertygeln i skänkelvikningen så att han inte skjuter ut ytterbogen!

På slutet av lektionen tog Johanna över och red en stund. Hon konstaterade att han verkligen jobbar hårt för att kasta fram ryttaren - för det är jobbigt när man sitter ner och verkligen kan komma åt honom. Tidigare behövde man rida honom i en lätt sits för att han skulle klara att tölta - och nu har han väl blivit bekväm och vill inte att man inverkar så mycket med sätet... Men, som hon sa, nu MÅSTE man sitta på honom i tölten för att han ska fortsätta utvecklas. Johanna red honom VÄLDIGT aktivt, ställde inåt resp utåt på volten, flyttade för inner- resp ytterskänkel. När hon jobbat honom en stund fick jag försöka göra samma sak. Inte så lätt förståss!!! Men efter en stund hade jag plötsligt ett riktigt "Halleluja-moment" när några töltsteg kändes helt fantastiska!!! Det är alltså DEN känslan jag vill komma till!!!

När jag tillslut, på darrande ben, fick sitta av min häst insåg jag att min lektion varat en hel timme istället för de 45 minuter som var planerat. Men endel behöver ju stödundervisning... ;- )

Johanna vill ha med mig och Feykir på clinicen i morgon! Vi ska visa passtakt i tölten - det är vi ju bra på!!! - och (förhoppningsvis) hur man jobbar bort den. Johanna frågade också om det är OK med mig att även hon rider Feykir lite under clinicen - och det är det ju förståss. Det blir kul att rida mer i morgon - jag hade helst velat fortsätta med kurs hela helgen!!! Fast en nackdel med att rida är att jag kommer att missa lite av det övriga på clinicen - när jag behöver göra i ordning Feykir före och efter vårt ridpass. Men man kan ju inte få allt här i världen - i alla fall inte alltid! ;- )

Nu ska jag ta ett riktigt varmt bad och sedan stretcha ordentligt än en gång - så att jag tar mig ur sängen i morgon bitti!

Bra på att backa

Ingen bra dag idag... har inte kunnat jobba p g a hemsk värk... Blir så besviken på min kropp! Får försöka pigga upp mig själv med ett litet "skrytinlägg"!




För att minimera påfrestningen på mina onda händer när jag ska koppla hästtransporten på bilen har jag gjort det till en sport att backa så exakt som möjligt...

... så här tycker jag det ska se ut när det är dags att koppla på transporten så att den hamnar precis rätt på bilens dragkrok när jag sedan vevar ner.

Och om jag får fortsätta skryta lite så är jag faktiskt ganska bra på att backa med transport också! Så här parkerade jag här om dagen - när jag ville stå så långt som möjligt från björken ni skymtar i vänsterkanten. Vill ju helst undvika skräp från trädet på mitt nytvättade transporttak!

Ridbanan

Idag var faktiskt första gången på minst två månader som jag red på ridbanan. Efter Sylvias träning av Feykir fick vi så mycket "läxa" avs sådant vi skulle träna längs vägen så man skulle kunna säga att vi inte haft tid med ridbanan. Förrän idag. Men det var nätt och jämt att vi tog oss in på banan med livet i behåll... Ett galvaniserat nät som används som sladd brukar ligga utanför ridbanan - det är inget konstigt med det. MEN nu hade någon lagt upp detta nät på en lastpall!!! :- O LIVSFARLIGT!!! :- O Feykir försökte tvärvända och springa tillbaka till stallet och det krävdes en del övertalning innan han vågade passera. När vi sedan kom in på ridbanan och han såg nätet från andra hållet blev det nästan lika spännande en gång till - tala om fåntratt! Men det som inte dödar härdar och vi överlevde faktiskt även detta oerhörda trauma. ;- )

Feykir har varit så härligt lätt i handen i alla gångarter sedan Sylviaträningen - men av någon anledning verkade han tro att när vi var på ridbanan var det plötsligt OK att hänga i bettet. Om jag förstått Ia rätt är detta ett symptom på att hästen inte vill vinkla bakbenen - eller i det här fallet främst vänster bak. Så jag red mycket framdelsvändningar för att även komma åt orsaken och inte bara symptomet.

Att han inte vill jobba riktigt med vänster bak blev VÄLDIGT tydligt när jag sedan ville tölta på volt i vänster varv - då gick han helst utåtställd, nästan som en ostkrok "åt fel håll" för att avlasta inner bak... Varvade halter och framdelsvändningar för vänster skänkel med att flytta ut bakdelen på volt i vänster varv. När han "släppte" i vänstersidan och töltade lika bra i båda varven avslutade jag för dagen. Ville ju sluta när det gick riktigt bra! Det blev bara drygt 35 minuters träning idag - men p g a värmen var han ändå ganska svettig.

Över 12.000 träffar!!!

Såg att det närmade sig otroliga 12.000 träffar - och innan jag hann kommentera här så är även 12.100 passerat!!!

Än en gång stort TACK till alla som läser!!!

"Pedikyr"

Idag var det dags för hovslagaren. Kändes ju extra bra eftersom Feykir snubblade så rejält på sina långa "tår" igår...!!! När jag kom till stallet hade Anna M precis släppt ner vallackflocken till beteshagen för kvällen. Men hon hade tagit in Feykir i en box först, eftersom hon visste att han skulle skos. Bussigt!!!


Vi har förmånen att ha en väldigt bra hovslagare, så som vanligt blev resultatet MKT bra - se själva:

Efter respektive före

Feykir fick - ännu en gång - beröm av hovslagaren för att han skötte sig bra. Han har haft en hel del hyss för sig förut, de första gångerna reste han sig t o m på bakbenen några gånger. Men hovslagaren har hela tiden hanterat honom så jättebra och det sista halvåret har Feykir skött sig lysande! "Det är perfekt med sådana här hästar - där det bara går bättre och bättre!" sa hovis idag. Feykir ser alltid extra mallig ut när han får beröm av hovslagaren! Och matte blir ju förståss alltid mallig när hennes häst får beröm!








Freddan passade på att vila sig på Kyljas rygg! (Och stackars mobilkameran fick försöka fota svart katt i motljus i mörka stallet... )




Jag red inte idag. Jag spände visst alla muskler i kroppen igår när vi höll på att gå omkull, så idag har jag träningsvärk i princip överallt! Dessutom var det idag första dagen på jobbet efter semestern så jag var ganska "mör" i huvudet också. Gav ändå Feykir lite betfor, för att hans mage ska hinna vänja sig vid detta inför tävlingen om knappt två veckor. Och han hade konstigt nog inget alls att invända mot att han fick mat trots att han inte jobbat... ;- )

Nästan en kullerbytta...

Johan var med till stallet igår och fotade "några bilder" på oss - vilket ni kommer att märka i bloggen framöver!

Idag red vi ut med Anna M och Leiknir, Fia och Lukka samt Maud och Sómi. Det blev mycket töltträning! Anna M samlade Leiknir så att han i princip gick i piaff korta sträckor!!! Där har vi lite kvar att jobba med, Feykir och jag...!!! Vi red två vändor i korta galoppbacken nr 1 och sedan fortsatte vi bort till Bälingeträsket. Jag passade på att rida lite högre tempo i tölten, nu när vi hade draghjälp och det gick riktigt bra! Jag har haft så lätt att fastna i att rida långsamt tempo hela tiden och då försvinner ju all energi tillslut... Dessutom är det ju så nyss som Sylvia har plockat fram ett högre tölttempo på Feykir igen och det vore ju dumt om jag lät honom glömma bort det!

På hemvägen råkade Feykir snubbla i en grop på vågen och det var SÅ nära att vi gjorde en kullerbytta!!! Han gick ner på knä och slog mulen i backen, jag föll framåt och tappade stigbyglarna... men så lyckades han komma upp på fötter igen och mina fötter hamnade otroligt nog i stigbyglarna igen! Han kan bli så uppstressad och rädd när något sådant händer - men nu sansade han sig ganska snabbt och jag kunde göra halt så att vi fick hämta andan lite. Fia konstaterade att det inte syntes några skrubbsår på hans knän och när vi sedan travade lite kunde jag till min lättnad konstatera att han verkade helt OK.

När vi var nästan hemma hade vi ridit relativt långsam trav med böjning i sidorna utan att tappa traven. Fia och Lukka galopperade lite och då passade jag på att låta Feykir sträcka ut ordentligt i snabb trav - den enda typ av trav han egentligen tycker det är någon mening med - vilket borde vara bra stretching efter all samling tidigare under ridturen!

Tillbaka i stallet mätte jag honom igen med viktmåttbandet - i vittnens närvaro - och kunde än en gång konstatera att han väger 366 kg! Så fr o m nu börjar jag ge honom lite kraftfoder igen. Han verkade VÄLDIGT nöjd med detta! Man ska ju höja givan väldigt succesivt - men lite hinner det i alla fall bli innan tävlingen om två veckor!

Bussiga Yvonne bjöd oss alla på fika efter ridningen! Sylvia och Janne är bortresta, så det är KG och Yvonne som bor i Mariebäck och sköter gården nu tillsammans med Anna M. Tyvärr hade jag inte tid att stanna så länge, för jag skulle vidare ut till Reykur-Evas stuga eftersom det är hennes födelsedag idag. Yvonne passar föresten verkligen på ett sådant ställe som Mariebäck - för hon är så oerhört social! Igår när Johan satt och väntade på mig när jag red fick Yvonne se att någon satt ute i en av trädgårdsstolarna och trodde att det var en "överbliven" anhörig till någon i sällskapet som just ridit ut på tur. Så hon kokade kaffe och gick ut för att göra honom sällskap!