Me and my best friend!!!

"Me and my best friend!!!" Litlamin & Hamingja

Bilden visar det kära återseendet efter att Hamingja varit borta från hagen NÄSTAN 20 MINUTER!!! :-O

Det blev ingen ridning idag, efter fredagens "åka häst" fick jag så våldsamt ont så jag har mest vilat efter det. Så idag blev det bara vad man kanske kan beskriva som en "gourmetupplevelse" för Hamingja när hon först fick komma ut ur hagen och först beta gräs 10 minuter och sedan även fick lite mat (med selenpulver) i hinken! Sprayade även henne med insektspray och smorde in juvret där hon redan fått endel insektsbett. 

Gourmetmat!!!

Efter detta fick stackars Litlamin ÄNTLIGEN tillbaka sin kompis efter att ha varit HELT ENSAM NÄSTAN 20 MINUTER!!! :-O  (De andra i stoflocken och hästarna i hagarna bredvid räknas ju självklart inte...!) Och jag fortsätter att försöka uppbåda kraft för att överklaga Försäkringskassans avslag till Förvaltningsrätten... To be continued...

ÄNTLIGEN!!!

...orkade jag åka en sväng till stallet!!!

Det är så FRUSTRERANDE att aldrig slippa smärtan och inte kunna sova...!!! Och nu känns det som att Försäkringskassan slagit undan benen på mig när de gett avslag på min begäran om omprövning av det tidigare beslutet att jag inte längre behöver vara sjukskriven till någon del trots att läkare, fysioterapeut och kurator intygar att jag fortfarande behöver det till 25 %... Nästa steg är att överklaga till Förvaltningsrätten... det gäller bara att orka göra det... att man behöver vara frisk för att orka vara sjuk är så sant som det är sagt...!

Men i eftermiddag orkade jag, efter en förmiddag med vila, alltså åka till Hamingja - mitt underbara livselixir!!! Och tillsammans fick vi en jättemysig skrittur på en dryg halvtimma till höger bakom vägbommen till stora vändplanen. Därifrån  hittade vi ganska torra skogsmaskinspår vi kunde följa en sväng in i skogen! Trots att det blåste ganska rejält var Hamingja oväntat lugn och det blev inte särskilt mycket studs och hopp, så jag vågade sitta kvar på hästryggen hela vägen in på gården trots att jag vid det laget var rejält yr. 

Nu efteråt har jag VÄLDIGT ont, f f a i nacken och höger axel och arm, men fysioterapeuten säger att jag behöver avstressande aktiviteter som kan sänka mina höga stressnivåer. För att på sikt få lindring av smärtan - och förhoppningsvis tillslut också få sova lite bättre. Och vad är väl mer välgörande än att sitta på hästryggen ute i skogen??!! 

I väntan på mindre smärta och därmed mindre dålig sömn testar jag sedan igår ytterligare höjd dos av min sömnmedicin. Med en högre dos sover jag längre stunder under natten/vaknar inte lika ofta men å andra sidan riskerar man "jetlag" dagen efter för att man fortfarande har medicin kvar i kroppen så det är hela tiden en avvägning. Detsamma gäller tidpunkten jag tar sömnmedicinen - tar jag den för tidigt så vaknar jag mitt i natten och kan inte somna om men tar jag den för sent är jag groggy dagen efter. Och det varierar dessutom över tid vad som är "för tidigt" resp "för sent". Men oftast har det varit kl 19 eller 19:30 jag behöver ta den och sedan ska jag inte köra bil, så det gäller att se till att jag är hemma vid den tiden. Det hade varit skönt att slippa alla mediciner - men det är verkligen tur att de finns! Och allra bästa medicinen är förstås den ni ser på bilden ovan!!!

Lördagsgodis!

En favoritbild som Johan fotade i samband med en Atlikurs!

På bilden har Hamingja Láras fina lädergrimma i ett helt underbart mjukt läder! Den är i ponnystorlek så det är bara på sommaren Hamingja kan ha den, men ännu har jag inte hittat en i cobstorlek i lika fint läder så den får vara vår lyxiga sommargrimma! M a o är det hög tid att plocka fram den igen och hänga undan "vintergrimman" - även det en lädergrimma som jag köpte till Reykur på ett sadelmakeri i Portugal, jag tror det var 2001. 

Sylvia har ridkurs i helgen så det var mycket folk i stallet idag - kul! Och ÄNNU roligare blir det ju när jag tillslut kan orka rida kurs också!!! Men dit känns det fortfarande långt, när  smärtorna inte vill ge med sig och "åka häst" i skritt 30 minuter räcker för att göra mig yr... Men det här var i alla fall andra gången denna vecka som jag orkat åka till stallet så det är ju positivt!!! 

Idag var det VARMT igen med 22 grader i skuggan och strålande sol (Hamingja var t o m lite fuktig i pälsen när jag hämtade henne i hagen!) och tack vare det var hon lugnare att rida än senast - så idag träffade vi faktiskt bara på mördarfåglar vid två tillfällen. Hon fick välja vägen även idag och valet föll på den högra skogsvägen bakom vägbommen. Därifrån red vi sedan en vända ut i skogen där vi kryssade runt i blåbärsriset så att hon fick lyfta lite extra på hovarna. På hemvägen började hon jaga upp sig lite mer, men det var ändå lättare att hålla henne i skritt än senast när det var "svalt och skönt" (+5 och isande vindar). 

Vi var ute 35 minuter och min puls gick aldrig över 124, så Fysioterapeuten hade varit nöjd! "Lägg konditionsträningspromenaderna på is t v och fokusera på avslappning, vila och återhämtning - för annars kommer smärtorna inte att ge med sig." sa hon ju senast. Och jag har sedan dess lyckats allt bättre med att undvika de värsta pulsrusningarna.  Att träningspromenaderna på 20-30 minuter som gav maxpuls på 140-172 enligt både kardiologen och fysioterapeuten visserligen inte var farligt men underbyggde den extremt höga stressnivå jag fortfarande har i kroppen efter de traumatiska händelserna vid mitt akuta insjuknande och inläggningen på hjärtintensiven, samt att jag var så oerhört dålig under alla de veckor jag väntade på operationen. Och dessutom krävde pulsrusningarna oerhört lång tid för återhämtning, en tid då jag behövde vara VÄLDIGT inaktiv. 

Men när jag nu en tid sparat kroppen från detta så har totalt antal steg per vecka faktiskt blivit betydligt högre än när jag aktivt försökte konditionsträna - det skulle jag själv aldrig ha gissat...! Men det har ju t o m visat sig att det var mycket lågintensiv träning som lade grunden till Nils van der Poels otroliga framgångar, så att det även kan ha bra effekt för en "vanlig dödlig" är kanske inte så konstigt?!! Men jag vill ju att det ska visa sig i mindre smärta också - NU!!! "Gode Gud ge mig tålamod, men gör det fort!!!"

Brrrr

Hamingja på Umeå Icelandic horsemeeting 2019

Idag har våren tagit paus, termometern visade bara +5 och vindarna var ISANDE när jag åkte till stallet i morse... men regnet hade i alla fall upphört! Och jag längtade så mycket efter Hamingja att jag inte vågade vänta till eftermiddagen, då det enligt prognoserna skulle bli sol och betydligt varmare, för tänk om smärtan och tröttheten då hunnit förvärras så att jag inte orkade åka till stallet... Det fick bli vinterjacka och täckkjol utanpå ridbyxorna - och i o m att mitt Uhip-set dessutom är regntätt så skulle jag ju klara mig även om regnet skulle komma tillbaka!

De senaste gångerna jag ridit har det varit så varmt att Hamingja varit bekvämt loj så det gått hur bra som helst att "åka skritt" på hellånga tyglar. Men idag var det uppenbarligen "svalt och skönt" så nu hade jag en HELT annan häst - där första hastiga undanmanövern kom redan innan vi ridit iväg från gården. Även i fortsättningen såg Hamingja till att matte höll sig på alerten genom att då och då rädda livet på oss båda genom snabba hopp åt sidan undan mördarfåglar och andra livsfarliga väsen som skogen verkade krylla av idag. 

Även idag lät jag henne bestämma vilken väg vi skulle ta och precis som senast var det uppenbarligen nyhetens behag som vägde tyngst när hon med bestämda steg vek av in på den högra skogsvägen bakom vägbommen. När vi närmade oss slutet på den vägen kunde jag dock inte låta bli att blanda mig i vägvalet och gjorde nytt försök upp till vänster med förhoppningen att nära älg-upplevelsen senast var glömd. Därifrån kunde vi sedan fortsätta med en mysig "skogspromenad" första delen av stigen mot Torrbergsvägen. 

När vi kommit till det första blötare skogspartiet vände vi hemåt igen och då piggnade Hamingja till ytterligare så jag fick hålla kontakt på tyglarna och göra många halvhalter för att hon skulle hålla sig till skritt under hemvägen. Jag blir forfarande ganska yr när jag ridit en stund, även om det bara handlar om att "åka i skritt" och då blir ju balansen försämrad, vilket inte känns som en optimal kombination med en häst som tar alla chanser att rädda livet på sig själv och matte... så sista biten hem hoppade jag av och gick. Då var jag redan på marken och lilla fröken kunde hoppa bäst hon ville!

Mat i hink visade sig sedan även idag vara ett uppskattat koncept, TROTS selenpulvret så jag håller bara tummarna att det fortsätter så! Och att jag SNART orkar rida igen!!!

Skritt på lång tygel kan ju vara dötrist och urtråkigt och....

....alldeles UNDERBART!!!

Under mina nu 28 år med egen häst har alltid träning för utveckling varit det jag tyckt vara det allra roligaste - att träna mig själv och min häst för att få utvecklas tillsammans. Men så gör plötsligt livet en halvhalt och sedan kan 30 minuter i skritt på långa tyglar innebära den största lycka! 

Idag lät jag Hamingja välja vägen och det blev till höger bakom vägbommen, precis som igår. Men idag till den större vändplanen och sedan en liten runda ut i skogen där det var torra partier innan vi skrittade hem igen. Det var 22 grader i skuggan och Hamingja har ju fortfarande mycket vinterpäls kvar i o m att hennes matte har för ont för att borsta mer än i sadelläget... vid ett par tillfällen när vi stannade till märkte jag att hennes andning faktiskt var lite påverkad trots det långsamma tempot. Så hon tyckte nog också det var ganska skönt med skritt idag!

Det blev ganska precis 30 minuter "åka häst" idag och pulsen var som högst 120, så fysioterapeuten skulle ha varit väldigt nöjd om hon visste! När jag sadlade av kunde jag konstatera att Hamingja faktiskt var lite svettig - då gick mina tankar till deltagarna på Midurs tävling i Boden i helgen, det måste verkligen vara svettigt för hästarna i värmen!!!

Sedan fick Hamingja selenpulvret blandat i lite fuktad lusernhack och en näve "hästmüsli" och precis som igår slickade hon hinken helt ren! Det verkar - peppar, peppar - som att jag TILLSLUT hittat ett sätt att få i henne det NYTTIGA och DYRA pulvret som annars fått henne att rata maten jag blandat det i!

Feelgood av bästa sort!!!

Från den här vinkeln ser ju Haminga faktiskt ren och välborstad ut!

Idag fick Hamingja och jag trevlig variation! Sedan jag red senast (lördag för en vecka sedan) hade nämligen även den högra skogsvägen ovanför vägbommen tinat fram så att vi kunde rida den för första gången för i år! Sol och värme (ca 20 grader i skuggan) gjorde att Hamingja var riktigt nöjd med att skritta på långa tyglar och jag bara njöt av att vara tillbaka i sadeln! 

På vägen till vänster uppför den lilla backen låg endel snö fortfarande kvar, men jag red ändå upp där och tänkte att det bara var bra för Hamingja att få lyfta lite extra på "fötterna". Ganska snart blev det dock TVÄRSTOPP och damen visade tydligt att hon INTE tänkte ta ett enda steg till framåt... Jag började försöka lirka med henne, men sedan upptäckte jag älgspåren i snön precis framför oss och de hade väldigt "skarpa konturer" trots värmen vilket måste betyda att de var VÄLDIGT färska...! :-O Och vips var jag helt enig med min häst: det var dags att vända hemåt igen!

Hamingja hade i alla fall ro att skritta lugnt på långa tyglar även på hemvägen. Tillbaka vid stallet kunde jag konstatera att vi varit ute en halvtimma och att min puls aldrig överstigit 120, d v s helt enligt fysioterapeutens ordination! Medan Hamingja fick lite lusernhack med selenpulver och en näve "hästmüsli" - en blandning som hon faktiskt åt upp och t o m slickade hinken ren - fick jag min belöning i form av en kall Cola Zero som intogs sittandes i solen utanför stallet. Hamingja var faktiskt lite fuktig i pälsen redan när jag hämtade henne i hagen idag och under vår skrittur blev hon svettig under sadelgjorden. Så det måste verkligen bli svettigt för hästarna på Midurs tävling i Boden i helgen...!

Ett litet steg framåt ändå!

Bilden ljuger!!!

Eftersom jag har så väldigt ont i nacke, axlar och armar har jag "skruvat ner" ambitionsnivån när det gäller borstning av häst till ett absolut minimum: bara i sadelläget och inte mer än att jag i alla fall inte behöver ha jättedåligt samvete över att jag sedan lägger på sadeln (i båda fallen med vänster arm förstås). 

Men jag har kommit på att om man vill tänka positivt - som jag i alla fall försöker göra - så är det här ju den PERFEKTA årstiden för en så låg ambitionsnivå! För som alla som har häst med mörkare färg på pälsen bittert fått erfara så spelar det så här års faktiskt ingen roll om man så borstar intensivt i en timme - hästen kommer ändå att se "raggig" och dammig ut...!!! Och på bilden ovan - från maj 2020 - ser Hamingja faktiskt riktigt välborstad ut TROTS årstiden! Så om ni bara LOVAR att detta stannar mellan oss är det ingen som ser oss som behöver veta hur det EGENTLIGEN ligger till...!!!

Nu över till väsentligheterna: jag fick ju RIDA idag!!! (OK - åka häst i skritt, men ändå!!!) Med strålande sol och temperatur som möjliggjorde att jag kunde stoppa handskarna i jackfickan för att kunna stryka Hamingja på halsen för "må bra-hormonseffekten" blev det "skogsbad" OCH "hästbad" på samma gång när vi skrittade bakom bommen upp till vändplanen och tillbaka. Även Hamingja verkade riktigt nöjd med att bara skritta - antagligen tack vare värmen. Fast när vi nästan var tillbaka till gården och mötte Carola och Litlamin på väg upp mot vändplanen så ville Hamingja vända och följa med bästa kompisen istället för att gå hem!

Tillbaka vid stallet försökte jag tvångsmata min stackars häst med lusernstrå som jag förpestat med selenpulver, INTE populärt, så även denna bild ljuger... Efter bara någon tugga övergick hon till att leta gröna grässtrån istället. Så jag gjorde nytt försök inne i stallet där det i alla fall inte fanns något annat att äta, men det hjälpte inte... Det var först när jag blandat i en näve av annat hästfoder som hon TILLSLUT kunde tänka sig att äta det som fanns i hinken. Med mina tidigare hästar har det alltid gått att blanda nyttigheter med betfor så har de ätit, men Hamingja gillar faktiskt inte betfor (som jag tidigare snarast betraktat som "hästgodis"). Det tog ett tag innan jag insåg det, medan jag successivt blandade i mer och mer betfor för att få henne att äta sina mineraler... men det var först när jag fick för mig att testa helt utan betfor som hon åt upp! 

Avslutningsvis kan jag konstatera att jag faktiskt BÅDE ridit och sedan bloggat samma dag! Det var ett bra tag sedan jag senast orkade både ock - så det går ändå framåt även om det går frustrerande låååååååååååångsaaaaaaaaaaaamt...!!!

Skogsbad!!!

 

När man upptäcker att matte sitter i diket!

Vilken fin bild detta varit om det inte varit sly i vägen...!!!

Skogsbad pågår!!!

När Eva och jag åkte till stallet idag hade solen kommit fram och värmde skönt så länge man höll sig i lä för de ISANDE vindarna. Där körde vi vidare på ett vinnande koncept: jag skrittar Hamingja till vändplanen, Eva och Hamingja "rider på riktigt i alla möjliga gångarter" medan jag sitter i solen och väntar för att sedan ta över tyglarna igen och skritta Hamingja hem till stallet. 

I morse erinrade jag mig att jag hört begreppet "skogsbad" och när jag googlade visade det sig finnas mycket intressant att läsa om skogens läkande förmåga:

"Flera undersökningar visar att vi mår bra av friluftsliv, där naturkontakten främjar både den fysiska och psykiska hälsan. Att vara ute i naturen kan till exempel medföra minskad stress, stärkt kognitiv förmåga och förbättrad psykisk hälsa." (Folkmyndigheten.se)

Skogsbad går alltså ut på att ta det lugnt och "bada" i sinnesintryck från skogen. Att inte göra så mycket, utan fokusera på att vara. Att långsamt och uppmärksamt låta dofter, ljud och känselintryck lugna ner kropp och hjärna.Skogsbad går alltså ut på att ta det lugnt och "bada" i sinnesintryck från skogen. Att inte göra så mycket, utan fokusera på att vara. Att långsamt och uppmärksamt låta dofter, ljud och känselintryck lugna ner kropp och hjärna." (Friluftsfrämjandet.se)

Så detta ägnade jag mig alltså åt medan Eva och Hamingja roade sig på annat håll. Och jag satt verkligen på första parkett när en liten talltita landade en knapp meter bort och obekymrat började leta mat på marken utan att lägga märke till mig! Jag har flera barndomsminnen från när vi såg talltitor vid mormors fågelbord i Lidbacken - så söta, pyttesmå fåglar!!! Härligt med "skogsbad" men ännu härligare att sedan ta över tyglarna och skritta Hamingja hem till stallet! Kan man kalla det "hästbad"??!!

Friskvård i kubik!!!

Åååååååh, vad jag behövde detta idag!!!

Med smärta och sömnstörningar som bara förvärras samtidigt som Försäkringskassan tycker att jag kan återgå till att jobba som vanligt är det verkligen inte lätt att hålla livsgnistan uppe... Eftersom jag de senaste veckorna regelmässigt börjat vakna kl 02:30 och sedan inte kunnat somna om på flera timmar fick jag förra veckan på försök lägga till ytterligare en sömnmedicin. Då kunde jag visserligen sova längre innan jag vaknade, men var så VÄLDIGT groggy på dagarna... något som enligt läkaren brukar klinga av efter några dygn men i mitt fall blev det bara värre och värre... 

Så nu är det testet pausat och jag har fr o m idag istället fått en muskelavslappnande medicin som komplement till avslappningsövningarna för att hjälpa mina smärtande muskler att slappna av. Ni vet hur det kan bli om man suttit på en fot så att den domnat, att när man rätar ut benet så kan det göra rejält ont först. Det är så det blir när jag försöker göra avslappningsövningarna - när musklerna börjar slappna av gör det först ÄNNU mer ont än innan - och då spänner sig musklerna igen. (Ett stort problem vid fibromyalgi är just att man väldigt lätt får spänningar i musklerna och det är väldigt svårt att få dem att slappna av.) 

Jag har fått VÄLDIGT noggranna instruktioner från fysioterapeuten avs den muskelavslappnande medicinen, att den INTE ska användas istället för avslappningsövningarna utan som ett komplement till dessa. Så uppmaningen att "tomglo i skogen" är mer aktuell än någonsin! Därför fick dagens huvudprio bli att åka till stallet för kvalitetstid med Hamingja!

Det blev en sväng i skritt bakom vägbommen upp till vändplanen. Jag brukar alltid använda ridhanskar eftersom jag så väldigt lätt får skavsår i händerna. Men idag värmde solen så att man inte behövde handskar för värmens skull, så för att maxa den välgörande effekten red jag barhänt och höll händerna mot Hamingjas hals. Jag har nämligen läst att när man stryker över en djurpäls utsöndras oxytocin, ett "må bra-hormon" som även utsöndras vid amning t ex. Det var nog även värmen som gjorde att Hamingja var så nöjd med att bara skritta hon också!

Den välgörande effekten från detta härliga "Hamingja-häng" förstärktes sedan ytterligare av trevlig samvaro med Carola, Anneli och Sylvia i solskenet utanför stallet! Väl hemma igen lyckades jag uppbåda energi till att färdigställa jag mitt överklagande av Försäkringskassans beslut om indragen sjukpenning och postade detta. Nu har jag tagit den första dosen muskelavslappnande och väntar förväntansfullt på effekten. (Sedan ska jag ta en till i kväll när jag ska gå och lägga mig. )Därmed känns det som att jag gjort allt jag kan för att ge förutsättningar för lite bättre sömn den kommande natten.