Atlikurs - samling från marken

Vi tränar samling från marken - och Malin var bussig och fotade!!! :-)

Efter en sen kväll på Luleå Business Awards var det en något sömning Anna som åkte till Mariebäck på förmiddagen... men som tur var fick jag börja med den sista lektionen innan lunch! I stallet kunde jag till min glädje konstatera att både Lára och hennes sadel saknades - d v s Eva var ute och red henne!

Jag fick börja lektionen med att värma upp som vanligt i skritt, trav resp tölt på volt. Sedan tog Atli över en stund för att visa hur jag skulle jobba med samlingen från marken. Till att börja med stressade hon upp sig lite över pisken och när det började släppa blev hon istället arg över att behöva aktivera bakbenen så mycket. I båda fallen var jag glad att det var Atli som hanterade hennes reaktioner! I det senare fallet bara skrattade han och sa: "Temperament är bra!!!" 

Efter en stund fick så jag ta över och det var MÅNGA instruktioner på en gång...Vänster hand höll jag i bettringen, högerhanden i högertygeln och den skulle vara tillräckligt kort för att jag skulle vara tillräckligt kort för att jag skulle nå att peta med den uppåtvinklade pisken uppe på Hamingjas kors. När jag ville inverka med högertygeln - t ex för att flytta henne mot mig och därmed kontrollera högerbogen - skulle jag göra det genom att föra handen nedåt mot marken. 

Jag skulle börja med att be henne rygga, genom att krama lite på tyglarna och gå mot henne - för att sedan snabbt lätta på tyglarna som belöning så snart hon ryggade. När jag sedan ville att hon skulle gå framåt skulle jag själv börja backa ifrån henne, samtidigt som jag petade med pisken uppe på korset och smackade lite. Energin framåt skulle fångas upp dels genom min position framför henne och dels genom små kramningar på tyglarna vilka snabbt skulle följas av eftergift så snart hon lyssnade.

Det var verkligen mycket att hålla reda på samtidigt! Så det var nog bra för oss båda två att Atli uppmanade mig att ofta ta korta pauser så att hon fick slappna av. När jag sedan fick sitta upp i sadeln var hon redan samlad - det kändes nästan som om Atli ridit henne! Jag fick rida lite samlad skritt och Atli påminde om att det var samma signaler som från marken: rygga med säte och överskänklar, energi framåt med underskänklarna och sedan fånga upp energin genom att "tänka bakåt" med överskänklar och säte. 

Vi gjorde ett par övergångar till tölt där jag skulle försöka bibehålla samlingen m h a sätet (det gäller att komma ihåg att behålla bäckenet vinklat framåt!) Sedan var det dags att låta henne varva ner.

Lektion nummer två inleddes på samma sätt. Atli kommenterade redan i början av min uppvärmning att Hamingja nu var väldigt mjukt och avslappnad direkt från start! Sedan tränade vi vidare på samlingen från marken. Nu började jag få lite mer koll på vad jag skulle göra i alla fall! Och Atli gav fler tips om hur jag skulle använda pisken. Jag skulle peta henne på korset i "intervaller" - d v s först flera "pet" i rad för att sedan när hon svarade med att samla sig belöna henne genom att plocka bort pisken och "lämna henne i fred" en liten stund som belöning. Innan jag åter "petade" på korset ett antal gånger för att sedan lämna henne i fred som belöning när jag fick några fina steg.

Genom att göra på detta sätt blir det tydligt för henne vad jag vill att hon ska göra. Och därmed får jag henne att successivt börja välja samlingen själv - för att få belöningen att "vara ifred" en liten stund. Atli sa att jag gärna ska jobba lite på detta sätt under varje ridpass. I början ska jag inte begära jättemycket samling - utan bara "lite lagom" för att sedan när hon blivit starkare höja ribban lite i taget. 

När jag sedan satt upp i sadeln igen var det ÄNNU tydligare än under förra ridpasset att vi redan jobbat med samlingen! Efter lite samlad skritt fick jag göra övergång till tölt och lyckades hyfsat med att bibehålla bärigheten och avslappningen över i tölten. När vi töltat lite fick vi börja om från att rygga m h a överskänklarna, rida fram m h a underskänklarna och fånga upp energin m h a överskänklar och säte för att samla skritten. Plötsligt lyckades jag faktiskt riktigt, riktigt bra med det! 

"PERFEKT - det där var HELT PERFEKT!!!" utropade Atli och bad mig göra en övergång till tölt, vilken också blev riktigt, riktigt bra! "Det där var HELT PERFEKT!!!" upprepade Atli igen och efter bara ett halvt varv tölt uppmanade han mig att låta henne varva ner ordentligt. "För nu har ni varit jätteduktiga!" Efter en grundlig nedvarvning i tölt resp trav upprepade Atli: "Det du gjorde där i slutet var HELT PERFEKT - det var faktiskt en riktig halvhalt!!!" 

Och jag hade verkligen känt att det hände något mycket, mycket bra i den där sekvensen - och tölten efteråt kändes också riktigt, riktigt trevlig! Det är en så härlig känsla att äntligen få börja rida med lite samling igen! Och samlingen från marken ger verkligen det hela nya dimensioner: hästen får möjlighet att fokusera maximalt på sin egen kropp och jag får både uppleva en tydlig kontakt med hästen och dessutom möjlighet att se hur hon använder sin kropp i samlingen. DET ÄR SÅ ROLIGT ATT RIDA KURS!!!

Jag har visst vunnit SM-guld!

SM-bucklan kom på besök till Handelsbanken - och jag fick tillfälle att "frottera mig" med några verkliga stjärnor: Josefin Westerberg, Allis Nyström och Martina Stålvant! "Starstruck" var bara förnamnet!!!

Någon ridning blev det däremot inte för mig - p g a att Luleå Business Awards gick av stapeln (vilket man kanske kan ana av min klädsel!) Hamingja reds istället av Atli som även tränade samling från marken med henne - perfekt!!! Han konstaterade att hon var lite stel, vilket inte varit så konstigt eftersom jag under så lång tid bara fick rida rakt fram. "Men alla knapparna sitter ju där de ska - så det gick lätt att få henne mjuk och avslappnad!" sa han. Och i samlingen hade hon arbetat bra.

Lára drabbades däremot av vilodag... Eva hade planerat att rida men den bil hon skulle låna startade inte (hennes egen står på en båt på väg hit från UAE) och jag behövde min. Men i morgon har Lára och Eva förhoppningsvis bättre tur!

"Hade ingen häst i handen!"

"Idag har hon gått så FINT - hade ingen häst i handen!!!" 

Uttalandet är Josefins, efter att ha ridit Lára idag. Men som ni ser är det en "arkivbild" på mig och Lára (men man önskar ju att snön skulle ha försvunnit och att det hade hunnit torka upp så där fint redan nu...!!!) 

Igår vilade båda mina hästar. Enligt SMHI skulle vi 22 mm regn under det dygnet och utan att gjort någon kontrollmätning är jag ändå ganska säker på att de inte överdrev - snarare tvärt om! Min kropp protesterade, hade så ont i fötterna att det var svårt att gå på dem... men till idag hade det gått över som tur var! Och det hade ju regnvädret så det var en ganska typisk "väderreaktion". 

Hamingja har fått vila även idag - inför helgens Atlikurs som för hennes del (för alla andra utom för mig) börjar i morgon. Matte kommer dock att vara engagerad i Luleå Business Awards, både under dagen där eftermiddagen avslutas med att vi arrangerar ett stort mingel för viktiga företagskunder på banken. För att sedan direkt åka vidare till galamiddagen. "Ett hårt jobb, men någon måste göra det!" 

Alltså lämnar jag Hamingja helt i Atlis trygga händer på fredagen - för att börja träningen av samling från marken. Så ansluter jag själv först på lördag Möjligen fortfarande med lösögonfransar och nagellack - men det passar väl bra vid ett så festligt tillfälle som en ridkurs?!

Som tur var såg alltså Josefin till att Lára inte behövde Lára drabbas av vilodag idag! Och det kan hända att Eva rider igen redan imorgon - hon verkar ha tagit uppgiften att "rida igen" det hon missat under de senaste tre åren med precis det allvar som uppgiften erfodrar! 

ÄNTLIGEN är Eva tillbaka!!!

Vem var mest nöjd idag - Eva, Lára eller matte?! Svårt att säga...!

Efter tre lååååånga år har Eva nu flyttat hem från Förenade Arabemiraten - det var verkligen ett MYCKET kärt återseende för oss alla!!! Hon ligger ju en hel del "minus på flexen" i sin roll som medryttare efter de här åren... något hon GENAST såg till att börja "jobba igen"! Och när vi nu inte längre behöver konkurrera om samma häst (=Lára) kunde vi ju dessutom rida ut tillsammans!

Med Hamingja har jag fått instruktionen att ta det lite lugnt nu under de första dagarna efter behandlingen i söndags - för att hon ska vara i så bra form som möjligt inför kursen till helgen. Så för att inte förstöra hela ridpasset för Eva och Lára följde vi dem till korsningen vid sjön för att sedan "släppa dem lösa för fri ridning" medan vi återvände hem till stallet igen. 

När de två tillslut kom tillbaka - "vi red till dess vägen tog slut, det var ju lika bra...!" - bara lyste harmonin om dem båda! Härligt, härligt! Jag som varit lite bekymrad över att Lára inte längre verkat ha den superkondis hon alltid haft behöver nog inte oroa mig om den saken så mycket längre...! Och en bättre kombination av medryttare än Eva och Josefin kan jag inte tänka mig för min härliga lyckohäst!!!

Tävlingsdebut med Hamingja!!!

Klockan ringde 06.10 denna söndagmorgon... VAD annat än hästarna skulle få upp mig vid denna tid?! Det skulle väl i så fall vara en tidig flygavgång inför en utlandsresa... Och idag skulle jag ju faktiskt "ut i stora vida världen" med Hamingja. Visserligen inte längre bort än Boden - men för en liten häst som levt sitt liv i tron att världens ände bara låg ca 2 km från Mariebäck är det ett stort äventyr!

Hamingja och jag skulle få starta som första ekipage kl 10.00 på Midurs träningstävling idag - för att vi sedan skulle hinna hem igen i tid till att massören skulle kolla henne kl 12. För att ge henne gott om tid att se sig omkring och vänja sig vid miljön såg jag till att åka i mycket god tid - vilket skulle visa sig vara helt rätt tänkt.

Visserligen hade vi varit till ovalbanan en gång tidigare, förra sommaren. Men då hade vi sällskap av Sylvia och storasyster Hremsa - de två största trygghetsfaktorerna i Hamingjas liv. Den här gången hade hon bara matte att "gömma sig bakom" och det är ju faktiskt inte alls samma sak... MEN det som inte dödar härdar!

Eftersom jag bara skulle rida en V5-uttagning och sedan åka hem igen hade jag inte bokat någon box, men det kändes säkrast att ändå gå in i ett av gäststallen för att sadla och tränsa. Sedan promenerade vi ner till banan medan Hamingja storögt tittade sig omkring och jag flera gånger nästan tyckte mig höra hur det knakade i hennes hals när hon försökte förvandla sig till en giraff för att se bättre.

Vid vanliga tävlingar får man inte beträda banan på tävlingsdagen, förrän man rider in för att rida sitt program. Men det här var ju en träningstävling med friare regler, så jag tog chansen att gå in på banan och promenera flera varv åt vardera hållet för att ge Hamingja gott om tid att kolla in alla otäcka snöhögar, blänkande vattenpölar och annat som när som helst kan kasta sig upp och sätta tänderna i en liten brun häst.

När vi avverkat några varv testade man dessutom volymen på musiken - så då fick vi chans att träna på den också! Efter ytterligare några varv till fots satt jag upp i sadeln och skrittade några varv till - och innan vi lämnade ovalen hade hon börjat frusta avslappnat. Precis vad jag hade hoppats på!!!

Vid det här laget var det mindre än en kvart kvar till start och förutom miljöträningen på ovalbanan hade jag bara tänkt mig en ytterst kort framridning, för att spara på hennes krafter till själva visningen. Dock hade jag missat att ta en sak med i beräkningen: att hon även skulle behöva tid att vänja sig vid miljön utanför ovalbanan... När vi lämnat ovalen och red ut på travbanan för att "bara tölta och trava lite kort samt göra en galoppfattning" förvandlades min avslappnade häst åter till en fiolsträng... Så det var bara att börja om med miljöträningen i skritt...

När vi en liten stund senare kallades in på ovalbanan hade hon hunnit lugna ner sig en hel del, men lite spänningar fanns kvar vilket förstås inte var positivt för takten. Och dessutom får jag ju inte samla henne ännu... Jag kom fram till att det bästa jag kunde göra var att böja innersidan för att uppmana henne att sänka halsen och därmed slappna av mer. Alltså långt ifrån någon tävlingsform, men förhoppningsvis skulle det ge oss bättre förutsättningar inför övriga gångarter.

Dessutom skulle jag själv slappna av och andas - extra viktigt när Hamingja kändes spänd! Poängen för detta moment blev 4,5 vilket kändes helt OK med tanke på passtakten, att hon gick inåtställd, på framdelen och ganska energifattigt. Just idag kunde vi helt enkelt inte bättre, med de förutsättningar vi har just nu. Precis i slutet av töltmomentet slappnade hon äntligen av lite mer och domaren kommenterade att "då var hon JÄTTEFIN!" Vilket även stämde överens med min känsla.

Den avslappningen hade vi sedan med oss till travmomentet, där hon verkligen kändes helt igenom jättebra! Trots att jag måste rida utan samling och därför fick kommentaren "aningen energifattigt" så blev poängen hela 6.0 vilket jag förstås var jättenöjd med!!! Det blir verkligen spännande att se vad vi kan få för poäng när jag får RIDA henne i traven!

När jag i tanken gått igenom programmet vi skulle rida hade jag hoppats att vi skulle få skritta på den bortre långsidan, så att vi hela tiden skrittade mot utgången. Men i o m att vi fick rida både mer tölt och trav än jag hade trott (jag red V5 - då rider man på speakers kommando) blev det istället skritt förbi utgången vilket inte är optimalt... Hamingja brukar normalt ha ganska bra tryck i steget, men nu bromsade hon och ville gå ut från banan, så det blev ganska ojämnt... Poängen för detta blev 5.0.

Avslutningsvis skulle vi galoppera och eftersom jag aldrig galopperat henne på en ovalbanan tidigare visste jag inte riktigt vad jag skulle vänta mig... Vi har ju tränat MASSOR på galoppfattningar från halt tidigare i vinter och hon har gjort dessa så lugnt och fint. Men nu kastade hon sig iväg i full fart längs den bortre långsidan och när vi kom till kurvan tog vi den i princip liggande... Men jag hade hunnit tro att hon helt enkelt skulle fortsätta rakt fram, genom staketet och bort mot stallarna, så detta var ju ändå betydligt bättre!

På den andra långsidan fick jag kontroll på tempot och vi hann med några riktigt fina galoppsprång innan hon gjorde en ny rusch direkt vi kom in på den bortre långsidan igen. I det läget kändes det extra bra att jag anmält att jag ville rida ensam på banan - vi behövde verkligen inte någon annan häst att springa ikapp med...! (Eller ett annat ekipage att kanske förstöra för...) När vi kom till nästa kortsida och speakern bad oss att sakta av behövde jag ändå bara vissla för att Hamingja direkt skulle sakta av till skritt - men då hade hon ju ingen att springa ikapp med heller.

Efter detta fick vi en genomgång av hela programmet med domaren inkl poängen för resp moment. Och om hon efterlyste mer energi i tölt och trav så var det istället tvärt om i galoppen - förstås! Ungefär en halv långsida hade vi haft riktigt FIN galopp med höjd i sprången, men resten hade ju varit för "springit" och på framdelen vilket drog ner poängen en hel del. Men det räckte ändå till 5,5 - och f f a hade vi hållit oss kvar på banan så jag var jättenöjd!

Det fanns möjlighet att rida om ifall man ville det, efter att man fått kommentarerna av domaren. Men jag ville inte anstränga Hamingja ytterligare i det här läget. Det viktigaste för oss idag var ju att miljöträna på ovalen och helst inte hoppa ut från banan - och detta hade vi ju uppnått så jag var jättenöjd!

Dagens allra viktigaste händelse hade vi ju dessutom framför oss: att få henne undersökt av massören för att stämma av att hon återhämtar sig som hon ska och förhoppningsvis att få klartecken om att vi kan börja arbeta med samling igen. Så tyvär hade jag inte tid att se några andra rida utan det var bara att gå tillbaka till gäststallarna (ÄNNU en lång promenad - jag skulle ha haft stegräknare idag!!!) för att lasta och åka hem.

När vi kom till Mariebäck höll Tomas fortfarande på att behandla en annan häst, så Hamingja hann få pusta en stund i boxen och äta både kraftfoder och hö medan jag hann packa upp utrustningen och parkera transporten. Vid undersökningen kunde han sedan ganska snabbt konstatera att hon är i betydligt bättre skick än senast - och det gällde både uppe i korset och den lilla gallan vid vänstra hasen. Han hade läst på min blogg om hur hon haft feber och fått äta metacam - och det senare var ju MKT bra även för de problem han behandlar. För de rejäla upphakningarna hon hade senast hade ju även resulterat i muskelinflammationer.

Men nu var inflammationerna borta och även om hon hade en upphakning i korset på vänstersidan så var det bara en liten, liten som inte nämnvärt påverkat musklerna runt omkring. Och det fanns inte heller minsta tecken på irritationer i höger fram, vilket annars kan uppstå om hon försökt avlasta vänster bak. Gallan på hasen finns kvar, men den är ÄNNU mindre nu konstaterade han vilket också bådar gott.

Detta innebar att vi fick det efterlängtade klartecknet att successivt börja arbeta med samling igen. Men jag ska förstås vara fortsatt mycket uppmärksam på hur hon reagerar på träningen, för helt återställd är hon inte ännu. Jag berättade om Atlis förslag att vi skulle börja arbetet med samlingen från marken, så att hon inte behöver fundera på någon på ryggen utan helt kan fokusera på att balansera och koordinera sig själv och Tomas tyckte detta var idealiskt.

I morgon blir det vila för Hamingja - som numera väl kan titulera sig "tävlingshäst"?! (Men då blir det istället massage för matte - ljuvlig hot stone!!!) Resten av veckan ska vi rida ganska kravlöst och mest rakt fram - p g a dagens behandling - för att vara redo för nya utmaningar tillsammans med Atli till helgen. SÅ BRA DET KÄNNS!!! Att vi tog oss runt tävlingsbanan var roligt - men det allra bästa idag var självklart att vi fick så bra besked från Tomas ang hennes hälsa!!!

Fin, finare... Hamingja!

Fin, finare... HAMINGJA!!!

Idag var det verkligen ingen som helst tveksam om att det är april månad... vi har haft sol, snö, hagel och regn om vart annat hela dagen...! Medan jag tränade Hamingja på ridbanan hann vi därför också ha "alla väder". Jag hade glömt stretcha hennes rygg och bakdel innan ridningen, men vågade mig ändå på att lägga in ännu lite mer volter: i skritt, tölt och trav. 

Hon verkade MKT tillfreds med detta - det innebär verkligen en trygghet för henne när vi kan jobba efter Atlis system så att hon känner igen sig och vet vad som kommer att förväntas! Och även om det fortfarande bara var stora volter och inte alls lika omfattande voltarbete som på en lektion för Atli så märktes det skillnad: redan den inledande uppvärmningstölten blev just tölt direkt från start, istället för att först innebära skumpig grisepass. 

Senast provade vi ju några galoppfattningar med mkt gott resultat. Då gjorde vi dem från halt, som vi brukar. Men när vi ska rida vårt fyrgångsprogram på träningstävlingen på söndag har jag tänkt göra galoppfattningen ur skritt - så idag bestämde jag mig för att träna på detta istället. Det blir ju lite mindre belastning på hennes bakdel då. Det är dessutom alltid lite vanskligt att göra halt på ovalbanan - för det räcker nämligen med att hästen ska råka ta ett enda steg bakåt för att man ska bli diskad... 

Nu är det ju visserligen bara träning på söndag, men tanken är ju ändå att man ska rida som om det vore tävling på riktigt. (Men för att stärka hästen och förbättra galoppen är galoppfattningar ur halt effektivast - så därför har vi mest tränat på det.) Men min lilla stjärna fixade förstås även galoppfattningarna ur skritt hur bra som helst - och efter tre fattningar i vardera varvet avrundade vi med lite travarbete. Då var det rejält "tryck" i steget - galoppen hade verkligen fått henne att "tagga till"! 

Det är nog bra att jag valt att rida ensam på banan på söndag - annars skulle det antagligen bli rejält svårt att få henne att ta det så lugnt som jag fortfarande vill att hon ska...! Men en stunds travarbete fyllde sin funktion, för när jag en stund senare lät henne gå över i långsam nedvarvningstölt slappnade hon genast av, sträckte hon ut hela lååååånga halsen så att nosen nästan nuddade backen och frustade så belåtet!. PRECIS det fysiska och psykiska läge som jag vill att vi ska vara i när vi avslutar våra träningspass!!!

Lára har föresten jobbat inom besöksnäringen idag! Malins mamma, som är på besök från Östersund, lånade henne så att de kunde rida ut tillsammans. Både Lára och mamma Irja verkade mycket nöjda efteråt! En win-win, precis som vanligt när  Lára är inblandad! 

Igår var det också ridning för Láras del - med Josefin i sadeln. Och i morgon händer något stort: då kommer Eva ÄNTLIGEN hem från Förenade Arabemiraten! Nu ser Lára och jag verkligen fram emot att hon ska börja "jobba igen" allt hon missat i medrytteriet under de senaste tre åren! 

Små, små detaljer som sakta faller på plats!

Kvällssolen gav Hamingja guldslingor i manen!

Nu har vi haft två vilodagar, måndagen var planerad sådan och igår bestämde helt enkelt min skröppliga kropp att den skulle protestera ordentligt mot vädret (snöblandat regn). Men idag var det "på´t igen" och ännu ett riktigt bra träningspass på ridbanan! (Nu har de kört ut grovt grus längs i princip hela bilvägen, så för att undvika hovbölder är det nog säkrast att hålla sig därifrån ytterligare några dagar...)

Innan ridpasset hade jag stretchat Hamingjas rygg och bakdel utan att höra något "knaster" så introduktionen av volter senast verkar inte ha orsakat henne några besvär! Därför blev det även idag endel (stora) volter i skritt, trav resp tölt. Hela tiden kändes hon så mjuk och fin! Vågade därför också lägga in ett nytt moment: galoppfattningar. 

Började med vänster galopp: gjorde halt i slutet på ena kortsidan - strax innan hörnet - och fattade galopp direkt ur halten. Och all vår träning på detta tidigare i vinter verkade sitta kvar - för det blev en fin galoppfattning och vi galopperade sedan 1/2 varv innan vi saktade av till skritt. Precis som i vintras gav jag henne lång tygel på en gång i skritten - och hon var lika duktig nu på att direkt gå ner i varv igen!

Vände snett igenom, bytte varv och fattade höger galopp på samma sätt ur halt - funkade lika fint! Ny avsaktning till skritt efter ett halvt varv och ny skritt på lång tygel. Efter ytterligare en galoppfattning i vardera varvet - med lika bra resultat - var jag mycket nöjd med min duktiga häst! Hon hade gjort fina galoppfattningar, galopperat lugnt i trevlig form trots att vi var på ridbanan och inte blivit det minsta uppjagad utan slappnat av på lång tygel lika fint efter varje galopp! 

När hon fått sträcka ut en stund i trav på stora volter samt längs spåret avrundade vi för dagen. Och jag var verkligen nöjd med min FINA häst!!! Inget revolutionerande, men tydliga indikationer på att hennes återhämtning går framåt och att vår träning sakta men säkert ger resultat! Små, små detaljer som allt bättre faller på plats - me like!!!

Koll på yttertygeln! Eller inte...!

Lára i fotostudion! Foto Andreas Fernandez

Morgon i stallet - en regnig sådan... När jag sladdade fram med bilen längs den nu ÄNNU lerigare bilvägen till Mariebäck konstaterade jag att allt talade för ridbanan idag! Hamingja var först ut och hon var pigg som en kanonkula idag - tog i så att hon höll på att trava mig ur sadeln redan under uppvärmingen! Var det den efterlängtade galoppen i fredags som gav mersmak kanske?!

Idag blev det dock ingen galopp - men däremot "höjde vi ribban" lite, lite när det gällde ridning på böjda spår. Började med att rida stora serpentinbågar mellan långsidorna - först i skritt och sedan i långsam tölt. Förutom att serpentinerna ger en mjukare övergång till ridning på böja spår än att direkt rida på volt så var det bra träning för oss även på fler sätt! För Hamingja var det jättenyttigt att träna på att INTE öka tempot bara för att jag ber henne ändra riktning. Och själv såg jag till att kontrollera (=korrigera) min sits efter varje vändning så att jag satt ordentligt på rumpan - jag har ju alldeles för lätt att falla framåt...

Efter detta red vi också på riktigt stora volter, i skritt, tölt och trav. Efter all rakt fram-ridning känns det MKT bra att kunna börja böja lite på henne igen!!! Avslutade travarbetet med att rida längs spåret en stund i båda varven. Och konstaterade att jag nog faktiskt börjat få liiiite bättre koll på min yttertygel ändå! Det går framåt - även om det inte går så fort!

En liten skrittpaus, följd av sidförande på (i skritt) i sicksack mellan kvartslinjen spåret på långsidorna och sedan skritt på lång tygel fick avsluta träningspasset. Stretchingen efteråt resulterade inte i något knastrande ljud (hade stretchat även före ridpasset - med samma goda resultat) och det känns ju jättebra att vi hittills har kunnat hålla igångsättningen på en nivå som varit lagom för henne!

 Som ni ser har Hamingja hållit figuren bra i vinter! 

Medan Hamingja mumsade kraftfoder gjorde jag i ordning Lára för att även hon skulle få en genomkörare på ridbanan. Och hon var förståss lika ivrig som alltid när vi skrittade till ridbanan! Där inledde hon mkt imponerande i skrölt - för hon hade faktiskt tid att hålla ett riktigt lågt tempo (skrölt ska ju vara ett mellanting mellan skritt och tölt - men Lára vill ju helst att det ska gå lite fortare...!) Och DESSUTOM kunde vi länga överlinjen riktigt, riktigt mycket utan att hon gick över i trav!

Sedan jobbade vi med samling i tölten och "Atlivändningar" ("nästan tölt-piruetter"). Matte fick verkligen fokusera på att DRIVA och SITTA PÅ RUMPAN i vändningarna - men då blev de riktigt, riktigt bra!!! Jag red även lite "kringelikrokar" över ridbanan i tölt och i en vändning hör jag för min inre röst hur Sylvia ropar "STÖDET PÅ YTTERTYGELN!!!" och i samma stund går Lára över i trav...

Hm...visserligen är det ju bra att jag vet vad som är problemet... MEN det vore ju ÄNNU bättre om jag såg till att agera innan det var för sent... Särskilt i denna situation när det var så förutsägbart att det skulle bli trav om jag slarvade med stödet på ytter...! Var det inte jag som dessutom nyss tänkte att jag börjat få lite koll på den där yttertygeln - när jag red Hamingja...?! Det får väl vara med ordentlig betoning på LITE i så fall...!!!

Men ingen skugga ska falla över Lára - som vanligt gjorde hon precis allt rätt bara matte skötte sin del! Hon jobbade med en trevlig överlinje med samling i tölten - min lilla stjärna!!! Samtidigt som hon förståss lät höra sina "du hör väl hur oerhört duktigt jag arbetar?!!"-ljud/grymtningar! 

Första galoppen på flera månader!

En favoritbild från senaste Atlikursen: Hamingja och jag var "taggade"! Det är ju så KUL att rida kurs - även om det "bara" handlar om "rehab-ridning" som det var senast för oss. Oerhört värdefullt att få ta del av Atlis kunskaper även inom detta område!!! Med hjälp av dessa samt alla tips från massören hoppas jag att Hamingja är redo för nya utmaningar när Atli kommer tillbaka i slutet av april!

Så här års är det VÄLDIGT tydligt hur snabbt bilder med snö kan kännas "daterade"... För hade bilden varit tagen i dagarna hade vi bara haft lera runt fötterna... Och inte kommer den att kännas mer aktuell nästa vecka - så det är lika bra att "slänga in" den nu innan det är för sent! :-)

Nästa söndag ordnar Midur för första gången en träningstävling där man har möjlighet att rida valfritt program för att skaffa erfarenhet till sig själv och hästen - och även kan välja att rida ensam på banan om man vill det. Jag har utgått ifrån att det skulle vara för tidigt i igångsättningen för att jag skulle kunna anmäla Hamingja. Men nu har hon ju hela veckan kommit med positiva besked ang de tidigare besvären uppe i korset och på en ovalbana rider man ju nästan bara rakt fram...

Då återstod frågan om hon hämtat sig tillräckligt från virussjukdomen för att orka med denna påfrestning? När jag på väg till stallet idag började fundera på saken tänkte jag först att vi ju kunde rida en T8-uttagning med bara ett varv åt vardera hållet i valfritt tempo tölt. Då får hon "lulla på" utan samling och det blir bara två varv totalt - perfekt!

Men när jag väl kommit så långt att jag faktiskt börjat tänka tanken att vi kunde anmäla oss tyckte jag ju att det hade varit mycket roligare att rida V5 - d v s en fyrgångsklass utan ökad tölt. Även där kan hon ju få "lulla på" utan samling i töltvarvet, men vi får även tillfälle att rida trav, skritt och galopp. Under förutsättning att hon verkligen har kondition för detta. Inte lätt att veta när vi den senaste tiden bara ridit på ridbanan...

Därför blev målet med dagens ridpass att ta redan på hur det egentligen ligger till med hennes "ork": det var dags att åter ge oss ut längs den leriga bilvägen och kanske t o m galoppera - det senare har vi inte gjort på mer än två månader! Igår glömde jag ju att stretcha hennes rygg och bakdel efter ridpasset men idag kom jag istället faktiskt ihåg att göra det INNAN vi red. Efter några "tysta" dagar kom det nu åter ett litet knaster när hon sköt rygg ordentligt - så uppenbarligen är det viktigt att jag kommer ihåg att göra detta regelbundet för att lösa upphakningarna medan de ännu är små och oförargliga.

Efter att ha skrittat ner till bilvägen red jag sedan var sin lång sträcka tölt resp trav (försökte uppskatta ungefär hur långt ett varv runt ovalbanan är) med bara en kortare skrittpaus mellan. När vi passerat korsningen vid sjön ("världens ände") och kom ut på vägen mot Bälingeberget och in mot stan så blev underlaget direkt oerhört mycket bättre! Jag bestämde mig att det var dags för en galopp - eller rättare sagt två eftersom jag ville rida både vänster och höger galopp.

Tillsammans motsvarade nog galoppsträckorna ungefär ett varv runt ovalbanan och efteråt kunde jag till min glädje konstatera att Hamingja inte alls blivit "tokflåsig"! Skönt - ytterligare ett tecken på att hon återhämtar sig som hon ska! Nu galopperade vi visserligen väldigt sakta och lugnt - men eftersom man kan välja att rida ensam på banan så räknar jag med att kunna ta det lugnt även på ovalen. Vände hemåt och inledde som vanligt med en lång skrittpaus. Vilket innebar att vi faktiskt "slösade bort" det bästa ridunderlaget under hemvägen med att skritta....!

Men den leriga Mariebäcksvägen har under de senaste dagarna blivit åtgärdad genom att de kört ut en massa grus - och även om det är ganska grovt så är det tack och lov inte de jättestora vassa stenar som de använt så många gånger tidigare. Stenar som orsakat oerhört många punkteringar - och gjort att vi inte vågat rida längs vägen p g a risken för hovbölder. Så även på tillbakavägen blev det både trav och tölt - vilket Hamingja verkade orka med riktigt bra! Alltså blir det en V5-uttagning för oss nästa söndag! KUL!!!

Även Lára har haft en mycket bra dag idag när Sylvias halvsyster (som bara är några år äldre än Olivia) lånade henne. De red ut på egen hand vilket förstås funkade hur bra som helst - min Lára är verkligen en klippa!!! Annars laddar Lára för att medryttar-Eva ÄNTLIGEN ska flytta hem igen efter tre år i Förenade Arabemiraten. Jag har också förklarat för Eva att hon under de här åren hamnat REJÄLT "minus på flexen" - så nu har hon MASSOR hon behöver rida igen! Och Lára är förståss den första att hålla med mig!!!

När Lára själv får välja motiv på bilden!

 

Efter alldeles för många dagar med bilder på "den där Hamingja" hade jag lovat Lára att det idag var dags för en bild på den FINASTE hästen! (Varför ö h t ha bilder på någon annan kan man ju fråga sig...!) Tyvärr missade jag dock chansen att fota när Josefin och Lára tränade på ridbanan - var väl för upptagen med att njuta av att se på min fina häst för att komma ihåg att plocka upp mobilen... Därför får det bli en "arkivbild" på The Queen - med mig i sadeln - istället för en dagsfärsk.

Innan dess hade Hamingja och jag avverkat ett träningspass på ridbanan. Förutom tölt och trav längs spåret i både lägre och högre form samt sidförande i skritt mellan kvartslinjen och spåret adderade jag idag även lite böjda spår i form av serpentiner. Red dessa över hela ridbanan, mellan långsidorna, och  bara i skritt för att även fortsättningsvis ge henne extra god tid på sig att hitta koordinationen. 

Hamingja kändes lika avslappnad och fin som tidigare - verkligen en härlig känsla! Men när jag skriver detta inser jag att hennes matte helt glömde stretchingen av rygg och bakdel efteråt... KLANTIGT...!!! Jag som lovat mig själv att numera stretcha henne på detta sätt efter varje ridpass - för att på bästa sätt underhålla den förbättring som jag upplever hos henne. Visserligen brukar jag hävda att jag varit dement så länge jag kan minnas... men det är å andra sidan inte så länge... 

Däremot kom jag ihåg att ge henne lucern tillsammans med den övriga maten - och gissa om krubban var närmast kliniskt ren innan hon var nöjd?!! Hoppas den effekten håller i sig! I morgon planerar jag att rida Hamingja igen. Och Sylvias halvsyster, som bara är några år äldre än Olivia kommer på besök och ska få låna Lára. Det blir en riktigt win-win-win: Betty blir glad, Lára blir glad och matte blir glad!

Nymarinerat!

Hamingja i "nymarinerat" träns!!!

Efter Josefins noggranna rengöring av Hamingjas träns i lördags passade jag på att göra som jag egentligen brukar med allt nytt läder, men som jag av olika anledningar missade innan jag började använda detta träns: att lägga det i paraffinolja över natten. Lädret blir så oerhört fint av detta och håller sig mjukt länge, länge! 

I original hade tränset pannband och nosgrimma med en lackad fläta på, men jag köpte även till en helt "neutral" nosgrimma för att använda om jag ville variera med andra pannband. Och nu tyckte jag det passade bra med lite variation! 

När det gällde ridningen blev det däremot ingen större variation - men det var bara bra! Detta eftersom det innebar ytterligare ett träningspass på ridbanan då Hamingja var avslappnad och fin utan att visa någon antydan till besvär från bakdelen! Under uppvärmningen i tölt med lååång hals kände jag hur otroligt KALLT det blåste... jag hade uppenbarligen alldeles för tunna kläder på mig... Detta kunde dock ganska lätt åtgärdas utan klädbyte: jag såg helt enkelt till att rida mycket trav och vips var jag REJÄLT varm!

För att öka intensiteten lite (konditionsmässigt) red vi sedan mer tölt - nu i en lite högre form med mer drivning fram emot bettet. Innan det var dags för det viktigaste på hela träningspasset:: att låta Hamingja korsa bakbenen för att öka belastningen på hennes bakdel något. Precis som tidigare gjorde vi detta genom att vända upp på kvartslinjen och sidföra ut på spåret, flytta tillbaka in på kvartslinjen o s v. Eftersom hon inte visat några som helst tecken på besvär från bakdelen vågade jag utöka denna del av ridpasset något jämfört med senast. 

Som avslutning travade vi sedan på en stund längs spåret och hon kändes fortsatt avslappnad och fin. Väl i stallet blev det stretching av musklerna i bakdel och rygg m h a två hovkratsar och denna gång helt utan "rasslande" av några upphakningar - ytterligare ett positivt besked! Jag har köpt en säck lucern för att båda mina hästar ska få lite extra protein. Och när dagens betfor serverades med detta tillbehör (förutom lite havre) åt Hamingja med hur god aptit som helst! 

Nu var det Láras tur att få komma ut och röra på sig - och The Queen frustade förståss lika nöjt som vanligt när vi skrittade iväg! Med henne valde jag att rida längs bilvägen, men underlagsmässigt var det verkligen ingen höjdare... Därför blev det inget längre ridpass, men vi hann bl a med en lång högergalopp (efter en FANTASTISKT fin galoppfattning när jag bara sköt fram högerhöften en aning) och sedan några intervaller tölt med samling och längd på halsen. 

Hon blev dock ganska flåsig trots att det verkligen inte var särskilt varmt ute idag... Tillbaka i stallet tog jag därför hennes temp för säkerhets skull. Den visade 38,1 vilket är högre än normalt - men fortfarande under veterinärens gräns för feber. Och då hade vi ju dessutom precis ridit. Kollar jag hennes temp innan ridningen nästa gång så bör hon ju ha en bra bit lägre...

Även Lára uppskattade det nya inslaget i kosthållningen: krubban var oerhört renslickad när hon ätit sin ranson av betfor, havre och lucern. Däremot kommer hon inte att uppskatta att jag ännu en dag lägger ut bild på Hamingja här i bloggen... SKÄRPNING MATTE!!! Det är hög tid att bildbomba med den riktigt, riktigt FINA hästen!!!

Morgonstund har hö i mund!

Hamingja och "Ella"

Som ansvarig för morgonfodringen hälsades jag hjärtligt välkommen till Mariebäck av både hungriga hästar och världens mest utsvultna BamBam! Själv var jag inte på långa vägar lika utsvulten - men när hästar och katter fått sitt smakade det ändå gott med lite frukost i Josefshallen!

Kollade som vanligt Hamingjas temp (37,7) innan jag gjorde i ordning henne för ridning. Även idag blev det ett pass på ridbanan, för att undvika ny tappsko längs bilvägen. Till min glädje kunde jag konstatera att hon kändes så avslappnad och fin - utan minsta antydan om besvär från bakdelen - trots att jag igår åter introducerat övningar där hon fick korsa sina bakben och därmed ökat belastningen bak! 

Efter att ha jobbat i tölt resp trav längs spåret i några omgångar avslutade jag åter ridpasset med att i skritt sidföra bort från och tillbaka till spåret. Även idag i skritt alltså och inte heller nu så många steg i taget - för att ge henne bästa möjlighet att finslipa koordinationen. Jag har ju alltid upplevt att hon inte har den allra bästa kroppskontrollen, så kanske är en sådan här mjukstart dessutom ännu viktigare för henne än för genomsnittshästen?!

Tillbaka i stallet kom jag dessutom ihåg att stretcha hennes rygg- och ländmuskler som massören instruerade mig, genom att använda två hovkratsar för att få henne att skjuta rygg ordentligt några gånger. När hon gjorde det första gången knastrade det till flera gånger - uppenbarligen hade Tomas alldeles rätt i att denna stretching är MKT bra för henne! Fr o m nu får jag se till att komma ihåg detta efter varje träningspass!!!

Nu har jag - precis som igår - sovit några timmar under eftermiddagen. Jag som varit nästan konstant trött i så många år trodde inte att det kunde bli mycket värre... men det kunde det uppenbarligen... Väntar nu spänt på svaret på de senaste blodproverna - håll tummarna för att det är något som faktiskt går att åtgärda till viss del i alla fall...!!!

A woman´s gotta do what a woman´s gotta do...!

"Pigga gänget": Hamingja, Litlamin och Hremsa som kan anas bakom Litla.

När jag kom till Mariebäck idag tränade Lára och Josefin för fullt på ridbanan. Hos "stoflocken" var det däremot inte särskilt mycket aktivitet... Jag lyckades faktiskt smyga fram tillräckligt nära för att fota denna bild, precis innan Hamingja studsade upp. För hon hade förståss full koll på mig! Sedan Lára flyttade över till Yr:s hage har ju Hamingja fått rycka in och bli flockledare hos stona. Hon har inte verkat helt nöjd med att ta det ansvaret... but a woman´s gotta do what a woman´s gotta do...!

Idag var hennes temp bara 37,2 - perfekt!!! Det blev ett pass på ridbanan även för oss - igår lärde vi oss ju den hårda vägen att om Sylvia säger att det är för dåligt ridunderlag på bilvägen så ÄR det verkligen för dåligt ridunderlag på bilvägen...! 

Varvade skritt, tölt och trav som uppvärmning och när vi sedan töltat lite till och hon fortfarande inte visat någon antydan till "tics" tog jag det som ett glädjande tecken på att vi kunde våga oss på liiite mer än bara rida "rakt fram". Både massör-Tomas och Atli påpekade ju betydelsen av att ge hästen tid att träna upp sin koordination igen efter en vila. En frisk häst kan vila ett par månader utan att tappa kondition eller styrka - men koordinationen försämras däremot snabbt. Så en bra och skonsam igångsättning innebär att man ger hästen tid att i lugn och ro träna upp sin koordination igen. 

Så när jag nu kunde "lyxa till" träningspasset med lite sidförande började vi i skritt när vi red längs spåret, flyttade några steg in från spåret och sedan tillbaka igen. När vi upprepat detta några gånger på resp långsida och Hamingja fortsatte att kännas helt avslappnad och obesvärad vågade jag "skoja till det" lite i tölt också! Då vände jag in på kvartslinjen, red parallellt med långsidan en liten stund för att sedan sidföra ut på spåret. Inte heller detta verkade orsaka något omedelbart obehag hos Hami i alla fall.

Efter en skrittpaus då jag passade på att visa Josefin hur jag brukar använda vändningar m h a ytterhjälperna för att få "gummibandshästen" Lára mellan hand och skänkel, travade vi lite mer längs spåret innan vi avrundade för dagen. Hela ridpasset kändes Hamingja så härligt avslappnad och utan besvär - så nu hoppas jag bara att den känslan håller i sig till i morgon!!!

Även idag hade jag använt Carros sadelgjord från Equitec - och nu känner jag mig ganska säker på att jag ska köpa en sådan till Hamingja. En som dessutom är 5 cm kortare än hennes nuvarande sadelgjord så att den kan fungera till min numera så vältränade (lagom i hull) häst även när all vinterpäls är borta!

Jag kan inte säga att jag inte blivit varnad...!

 

Hamingja är verkligen OERHÖRT talangfull!!! Tyvärr även när det gäller att ta av sig skor...

Efter några vilodagar, när matte varit i sämre skick, skulle Hamingja få komma ut och röra på sig igen idag! Först ägnade jag mig dock åt att skrapa vinterpäls - läääääänge! Hamingja tycker det är så mysigt (förutom när jag luggar henne i pälsen vid juvret) och njuter verkligen! Mina onda händer njuter inte lika mycket tyvärr... men jag ville ändå göra mitt bästa för att på detta sätt minska det varma vädrets påverkan på hennes temp. (Som låg på 37,9 idag. När jag skulle rida i måndags var den 37,7 och redan det var ju lite förhöjt...)

När jag sedan sadlade hade jag fått låna Carros sadelgjord för att testa - både längden och modellen (Equitecs gelfyllda lädergjord). Hamingja har glädjande nog blivit allt mer "vältrimmad" så hennes nuvarande sadelgjord (ELT) kommer helt enkelt att vara för lång när hon dessutom tappat all vinterpäls! Jag får kanske ha en "sommargjord" och en "vintergjord" framöver?! 

Många jag känner använder Top Reiters avlastningsgjord och är nöjda med den, men för mig känns den inte som ett alternativ eftersom den är så TUNG! När jag testade kändes sadeln känns nästan dubbelt så tung med en sådan gjord... Inget för en ryttarkropp av dåligt kvalitet m a o... Hittills har jag dessutom konsekvent undvikit lädergjordar eftersom de måste putsas vilket mina händer inte mår så bra av. Syntetgjordar som kan tvättas i maskin har varit min melodi - fram till ELT-gjorden som måste handtvättas. Men nu funderar jag alltså ändå på en lädergjord...

Ännu viktigare än att veta om sadelgjorden passade var förstås att se om Hamingja skulle ha några "tics" för sig i tölten, vilket skulle kunna tyda på att hon fått tillbaka besvär i bakdelen. För att få en så rättvis jämförelse som möjligt red jag därför ut längs bilvägen bort mot "världens ände". Men det skulle jag visst inte ha gjort... Jag kan inte ens skylla på att ingen varnat mig - för Sylvia hade faktiskt gjort just det när hon förklarade att ridunderlaget på vägen var så dåligt att det var bäst att hålla sig på ridbanan. 

Alltså töltade vi iväg längs vägen på långa tyglar och jag noterade tacksamt att Hamingja inte visade några tecken på tics till att börja med i alla fall! Men när vi efter en väldigt lerig sträcka med riktigt djupa hjulspår kom till en sträcka där underlaget faktiskt var alldeles fast och slätt hände plötsligt något... Av någon anledning snubblade Hamingja så rejält att hon gick ner på knä och slog mulen i marken... Dessutom var det först på fjärde eller femte försöket hon lyckades ta sig upp "på fötterna" igen. Det kändes som att det varit oerhört nära att vi gjort en gemensam kullerbytta - eller att jag gjort en kullerbytta fram över huvudet på henne... Men som tur var hade vi alltså klarat oss från det! 

Jag var förståss väldigt förvånad - visserligen är hon ju inte den som är mest säker på foten... Men att det skulle hända just där vägen var så slät och "olerig"...! Sedan upptäckte jag dock att hon trampat av sig ena framskon... Det kan hon ju mycket väl ha gjort i sina försök att komma upp "på fötterna" igen - men mest troligt var det väl att hon först råkade trampa sig och därför snubblade ö h t. 

Man vill ju att en tävlingshäst ska ha STORA bakbenskliv och det har hon verkligen! Men det kan vara lite problematiskt om framhoven inte hunnit undan när bakhoven kommer farande... Vi har råkat ut för detta förr och antagligen var det vad som hände nu också. 

Jag hade tänkt sitta upp i sadeln igen sedan jag hoppat av för att kolla att inga avbrutna sömmar satt kvar i hoven och kunde skada henne samt plockat upp den tappade skon. (Hoven var oskadad och alla sömmarna satt i skon.) Med Lára hade jag utan att tveka suttit upp igen och ridit hem med skon i ena handen. Men jag insåg att det vore ett onödigt risktagande på lättskrämda (och lättsnubblade) Hamingja - om något mer hände vore det olämpligt att sitta med en sko fylld av vassa sömmar i handen... Alltså fick det bli en gemensam promenad tillbaka till stallet igen. Jag konstaterade dessutom att sadeln visserligen åkt fram, men bara lite, och så mycket tuffare test än så här kunde väl inte sadelgjorden få?!

Efter detta fick Lára komma in och förberedas för ridtur. Som TUR var behövde hon inte utstå en lika grundlig pälsborttagning som Hamingja - för när det inte var lilla favorithästskötaren Julia utan matte som höll i ryktdonen var The Queen inte riktigt lika nådig... Uppenbarligen har jag ingen vidare självbevarelsedrift för även nu begav jag mig ut längs bilvägen trots Sylvias avrådan... men nu satt jag ju på Lára - den mest säkra på foten jag varit med om sedan salig Reykurs dagar! 

Utan minsta tvekan vågade jag rida galoppintervaller på henne - trots underlaget. Och ni kan ju gissa hur uppskattat det blev?!! Ibland har vi ju haft våra diskussioner kring högergaloppens vara eller inte vara... men idag ifrågasatte hon den bara en gång. Och eftersom det är ett bra tag sedan jag själv ridit galopp på henne kan jag konstatera att Josefin uppenbarligen gjort ett mkt bra jobb där!

Efter att ha varvat båda galopperna kändes hon lösgjord och fin när vi vände hemåt igen och började jobba med tölten! Att be om lång hals och aktiv överlinje var inte särskilt svårt - även om hon alltid "pustar och stånkar" endel. Men hon vill förstås vara HELT säker på att matte inser vilket bra jobb hon gör! Även om vi inte red så långt blev hon REJÄLT svettig i värmen. Tur att båda mina hästar släpper vinterpälsen i så snabb takt nu - för det blir verkligen onödigt jobbigt för dem i värmen!

Hamingja hade fått stå kvar i en box för att äta sin betfor medan jag red Lára. När jag nu skulle "befria henne ur fängelset" fick jag se TRE skithögar i boxen...! Jag kom fram till att i alla fall en av dem måste ha varit lämnad av någon tidigare häst - för inte ens Hamingja kan väl hinna skita TRE rejäla högar på bara 40 minuter?! 

I morgon är det Josefins tur att rida Lára och till alldeles nyss trodde jag att det skulle bli en vilodag för mig och Hamingja. Men nu kom ett sms från Sylvia att hon precis slagit Hamis tappsko på plats igen så jag kan rida ändå. Hon är ju helt enkelt BÄST!!!

Om Lára bara får RÄTT hästskötare är hon inte alls kittlig!

Här har vi i alla år trott att Lára var kittlig - men i själva verket väntade hon uppenbarligen bara på att RÄTT hästskötare skulle dyka upp... och plötsligt händer det!!! Att bli borstad av Julia 3 år var inte det minsta obehagligt! Och borsten var dessutom betydligt mer glamourös än dem jag brukar använda - vilket förståss passade The Queen perfekt! Kanske dags att byta ut den svart-röda grimman mot en som också matchar nya hästskötaren bättre?!!

Sedan Julia även fått provrida Lára konstaterade hon direkt att min minsann ska rida på islandshästridskola! SMART tjej!!! Vad månde bliva?! Jo, forskning har ju faktiskt visat att väldigt många kvinnliga chefer är f d hästtjejer (eller fortfarande hästtjejer) - och Julia kommer definitivt att gå långt!!!

Lára hade även glädjen att bli riden av Josefin idag. Men Hamingja fick vilodag för matte var på hot stone-massage. Så UNDERBART det är!!! Det kan jag verkligen rekommendera till alla som inte testat!!! 

Idag för 25 år sedan: Johan och jag förlovade oss på den magiska platsen Ale Stenar, Kåseberga (i sydöstra Skåne)! Detta "firade" han med att vara i Umeå sedan igår... så jag firade på egen hand - med hot stone samt en riktigt lyxig soppa på hemkokt hummerfond och med olika sorters fisk och skaldjur. (Johan är allergisk mot fisk och skaldjur så detta var definitivt ett fall av "när katten är borta...!") Och sedan hade jag som synes en liten nostalgitripp när jag letade fram vårt fotoalbum från den tiden!

Väldigt fina hästar - men väldigt olika träningspass...!

Hamingja hör något spännande...!

Igår hade jag en riktig svacka - då jag inte orkade göra något ö h t på hela dagen... Inte kul... Men idag var - som tur var - en annan dag! En dag då jag både orkade jobba och rida BÅDA mina FINA hästar!!! 

Som vanligt började jag med Hamingja - för att orken i alla fall skulle räcka till henne. Hennes temp var lite högre idag igen: 37,7 trots att det inte var soligt - men det hade ju varit en varm dag ändå så jag utgick ifrån att det även idag var värmen i kombination med all den vinterpäls hon fortfarande har kvar som var orsaken till den förhöjda temp:en. Och hon ligger ju fortfarande under veterinärens febergräns. 

Förutom en OK temp så var det ett annat viktigt besked jag ville ha från henne: nämligen om hon upplevde något obehag från bakdelen när vi töltade. Därför hade jag egentligen tänkt rida ut längs bilvägen - för att få en situation som var så lik fredagens ridtur som möjligt - och se om hon fortfarande visade några av sina "tics" eller inte. Men när Sylvia berättade att underlaget längs vägen nu är riktigt, riktigt dåligt att rida på "hästarna sugs nästan fast i leran...!" så bestämde jag mig för att välja ridbanan istället.

Och Hamingja hade inte alls något att invända mot detta - utan det var med oerhört stor iver hon skrittade mot ridbanan! Riktig Lára-entusiasm faktiskt, vilket inte vill säga lite!!! T v tänker jag återgå till att "bara rida rakt fram" - d v s undvika böjda spår och inte be henne korsa bakbenen. Så får jag se om hennes "tics" upphör igen. I o m att hon har svårare att riktigt slappna av på ridbanan - hon är så inställd på att det ska arbetas ordentligt - så törs jag inte uttala mig om detta efter dagens ridning utan väntar till dess jag kunnat jämföra ordentligt, ute längs bilvägen.

Alldeles rakt fram går det ju inte att rida på ridbanan, men vi höll oss ute längs spåret samt bytte varv m h a att vända snett igenom (över någon av diagonalerna) precis som under Atlikursen. Totalt bara 25 minuter, varav mest skritt men endel tölt och trav också (med lång hals). Och efter detta åt Hamingja faktiskt sin betfor (med liiiite havre) i ett nafs - det går framåt även på den fronten!!! Så snart krubban var tom skyndade jag mig att släppa ut henne i hagen igen, så att hon aldrig hann börja stressa upp sig över att hon var instängd. Hoppas vi kommit in i en positiv spiral nu!

Efter detta kunde jag till min glädje konstatera att jag även hade ork till att rida Lára! Och hon blev förstås ÄNNU gladare än jag över detta! Precis som med Hamingja satt jag upp i sadel utanför stallet och kunde sedan än en gång glädja mig över en häst som skrittade mot ridbanan med en oerhört iver! Så UNDERBART med så fantastiskt arbetsvilliga hästar!!! 

Själva träningen av Lára blev däremot snarast en motsats mot Hamingja-upplägget! Jag satsade på kvalitet framför kvantitet - d v s nyttigast möjliga ridpass på kortast möjliga tid. (Så att matte skulle orka.) Vilket innebar massor av tölt och nästan bara på böjda spår! Efter inledande volter med ledande tygeltag övergick jag snart till att rida "kringelikrokar" åt alla håll på ridbanan - med Lára lätt utåtställd i vändningarna och mkt drivning. 

Då blev det oerhört tydligt för mig hur viktigt stödet på yttertygeln är! I början glömde jag det ibland i vändningarna - och då gick hon över i trav några gånger. Men bara jag hade stöd på yttertygeln, stilla hand i övrigt och vände in henne m h a ytterhjälperna så längde hon överlinjen riktigt, riktigt trevligt i mellantempo tölt! 

Jag misstänker att hon får en hel del mjölksyra av denna träning - så vi tog några skrittpauser som hon utnyttjade till att verkligen sträcka ut sig med nosen mot backen. Totalt red jag nog inte henne heller längre än 25 minuter, men det var verkligen intensiva minuter så precis som Hamingja fick hon precis den träning hon behövde - fast ridpassen var så oerhört olika i intensitet! Medan Lára sedan åt sitt kraftfoder satt jag med BamBam i knät och drack te - för att hämta krafter till hemresan. Tänk vilken tur jag har som har så fantastiskt fina hästar!!! Och att jag dessutom kan "låna" en stallkatt då och då!!!

På långtur med stallgänget!

Josefin på Lára, Malin E på Ljufur, Sylvia på Hremsa och Carro på Freyr

Idag har vi ridit på långtur med stallgänget! Ja, de andra red långtur - men Hamingja och jag var i alla fall med den allra första biten så det kanske räknas ändå?! Tyvärr var Elisabeth bortrest och Malin W jobbade - men istället fick vi förstärkning med Malin E så vi blev ett litet gäng i alla fall!

 Vårvintern är verkligen en av de allra härligaste årstiderna!!! Det är verkligen synd om de som bor i södra Sverige att de missar den...! Visserligen har bilvägen börjat bli onödigt lerig... men i de skuggiga partierna ligger snön fortfarande kvar och ger fint ridunderlag. Och när vi red iväg på förmiddagen var det fortfarande bara det översta lagret av leran som hunnit tina under natten - därunder var det fast. Vilket också innebar att man inte behövde vara orolig att hästarna skulle trampa igenom ifall man behövde rida ut på dikeskanten vid möte med någon bil.

Innan vi red iväg hade jag förstås kollat Hamingjas temp och idag var den glädjande nog åter 37,2 - även detta en positiv konsekvens av att vi red på morgonen: det hade inte hunnit bli jobbigt varmt för hästarna ännu! Uppenbarligen kan alltså varmt väder i kombination med tjock vinterpäls innebära en temp som är förhöjd med minst 0,7 grader...!

Min lilla fröken behöver ju alla former av "avtrubbning" - så att rida tillsammans med andra ekipage och behöva hantera sådana saker som ryttare som smackar, hästar som springer bakom, hästar bakom som ändrar tempo o s v, o s v utan att stressa upp sig så mycket är verkligen hur nyttigt som helst!

En dag tidigare i veckan blev hon jätterädd av ljudet när jag skulle sopa bort lite hästhår från mina softshellridbyxor - så resten av ridturen fick jag ägna åt att sitta och gnugga med ena handen mot ridbyxorna... Nyligen läste jag om någon som haft sin häst inackorderad på ett ställe där de även hade frigående höns. Hennes häst var visst också oerhört skvätträdd - men efter en tid med de flaxande hönsen hade hästen slutat reagera. Hamingja skulle nog också behöva några hönor!!!

När vi töltade en sträcka noterade jag att Hamingja fått tillbaka sina "tölt-tics": att hon då och då slänger upp huvudet och ökar tempot några steg innan hon åter slappnar av och länger överlinjen. Hon har hållit på så sedan jag köpte henne så jag tänkte länge att det är något hon bara gör men som förhoppningsvis försvinner med tiden. Men efter massörens senaste behandling försvann detta beteende helt - varför jag började misstänka på att det berott på att hon känt ett obehag uppe i korset, t ex av en upphakning.

Idag skulle detta i o f s kunnat vara flyktreaktioner när någon ryttare smackade på sin häst o s v. Men hon började med detta redan igår, då vi red ensamma... Då hade vi däremot för första gången sedan massörbehandlingen dels ridit lite serpentiner men även sidförande så att hon fick korsa sina bakben... Vet inte om jag bara är nojjig nu - men det är ju inte kul om hon får besvär i korset igen och det var en så minimal ansträngning som jag bedömer att det var igår...

Men jag får väl återgå till att rida rakt fram igen och se om hon fortsätter på samma sätt eller vad som händer... Massören kommer förhoppningsvis i slutet av månaden nästa gång - men just nu känns det ju som en EVIGHET till dess...

För att inte överanstränga Hamingja idag hade jag bestämt mig för att bara rida med de andra till "världens ände" (vilket väl kan låta långt nog?!!). Men vi blev faktiskt inte de första som vände: innan dess hann nämligen Sylvias Hremsa trampa av sig en sko - så det var bara för dem att vända hemåt. Men Hamingja och jag fortsatte i alla fall med de andra fram till korsningen vid sjön. När vi sedan skrittade hemåt hörde vi dem galoppera längs vägen in mot byn - och jag kunde skymta mellan träden att Lára låg i täten. Förståss!!!

"När man släpper vinterpäls är det faktiskt helt OK att bli borstad!" tycker annars så superkittliga Lára. Och hon var förstås i sitt esse under dagens ridtur! Den enda som kan vara gladare än Lára när hon får vara ute på ridtur är Lára när hon får vara ute på ridtur i sällskap med andra hästar! Fast idag var det ändå nästan svårt att avgöra vem som var allra gladast: Lára själv, Josefin som fick rida lycko-Lára eller matte som njöt av att se sin häst så lycklig!!!

Dessutom hade Hamingja glatt sin matte med att BÅDE äta betfor och skita i boxen! Ätandet har det ju verkligen varit si och så med sedan hon fick sin tidigare misstanke bevisad: att om man blir instängd i en box kan man faktiskt bli kvar där "resten av livet''... Men nu stod storasyster Hremsa i boxen bredvid och åt kraftfoder i lugn och ro - så då kunde även Hamingja slappna av och äta! I hagen är det annars Hamingja som "styr och ställer"  med Hremsa - men nu passade det alltså att "hänga storasyster i svansen"!

En försiktig start med serpentiner och böjda spår i skritt.

Hamingja!!!

När jag kom gående ner mot stallet idag syntes varken Lára eller Yr till i deras hage. "Var är du Lára?!" undrade jag och genast "brakade det till" i skogen och Lára kom farandes över en stor snöhög med kursen inställd mot grinden! Min underbart positiva häst!!! Jag hade visserligen tänkt rida Hamingja först, men började ändå med att ta in Lára - för att hon förhoppningsvis skulle "städa" i boxen där Hamingja stod när hon var sjuk. Det är fortfarande endel hö kvar i spånet där nämligen, vilket gör det onödigt besvärligt att mocka. The Queen var väl inte helt nöjd med att bli ställd i en box - hon hade ju tänkt få arbeta... men jag lovade henne att vi skulle rida ut så snart jag hunnit "riva av" ridturen med Hami.

Men först kollade jag förstås Hamingjas temp - och till min glädje var den 37,6 och alltså lite lägre än igår. Det tolkar jag som att gårdagens introduktion av tölt och trav inte varit för ansträngande för henne - trots att det varma vädret gjort att hon blev svettig. 

För att få lite variation från bilvägen - som nu dessutom har långa sträckor som är ENORMT leriga - inledde jag dagens ridpass på ridbanan. Nu var det ju dags att börja smyga igång med lite böjda spår och annat som innebär mer belastning för bakdelen än att bara rida rakt fram. Jag hade dessutom en förhoppning om att ridbanan skulle ha hunnit torka upp mer än den leriga vägen, men skillnaden var tyvärr marginell... 

Men vi red i alla fall serpentiner samt några steg sidförande här och där - allt bara i skritt. Både Atli och massören betonade ju betydelsen av att tänka på att hästens koordination (till skillnad mot kondition och muskelstyrka) snabbt försämras av en vila och att man därför bör ägna första tiden efter vilan till att låta hästen öva upp koordinationen igen innan man ställer högre krav på samling och liknande. 

Massören betonade ju dessutom betydelsen av att Hamingja får gott om tid på sig att bygga upp stabiliteten i sin bakdel igen - så jag har verkligen alla anledningar att ta det lite försiktigt! Därför är det verkligen synd att det inte är barmark i skogen ännu - för jag kan inte tänka mig någon bättre träning för Hamingja just nu än att få kliva runt i blåbärs- och lingonriset i lite ojämn terräng...!

Som avslutning red jag ändå ner på bilvägen och lät henne tölta resp trava en liten stund. Vid jaktstugan var det så mycket vatten i ena diket att vägen nästan svämmat över - oerhört läskigt tyckte lilla Hami... Hon var väldigt spänd när vi passerade förbi och efter detta såg och hörde hon spöken även på fler ställen. Förhoppningsvis var det detta (och inte något obehag från muskler och/eller leder i bakdelen) som gjorde att hennes gamla "tics" i tölten kom tillbaka... 

Vi vände tillbaka redan innan infarten till gamla soptippen - i o m att vi ju ridit en stund på ridbanan också. Hon fick dessutom skritta hela vägen hem - för att det inte skulle bli för mycket på en gång. I stallet väntade Lára på sin (rid-)tur men tyvärr blev jag tvungen att göra henne besviken... Trots att jag ridit Hamingja så lugnt var jag helt SLUT när jag kom tillbaka till stallet... Det är verkligen hög tid att kontakta min läkare ang uppföljningen av de ämnesomsättningsprover jag tog innan jul - för jag har varit ÄNNU tröttare och ÄNNU mer frusen än vanligt (vilket verkligen inte vill säga lite i något av fallen...) ända sedan i höstas... Kanske beror endel av detta inte bara på min fibromyalgi utan på något som faktiskt går att medicinera?!

Jag kunde i alla fall trösta Lára med att det blir långtur i morgon med Josefin och "stallgänget"! Även Hamingja och jag ska faktiskt följa med - fast bara en liten bit i början innan vi får vända hemåt igen. Ingen av oss är i form för någon större ansträngning i det här läget - så man kan i alla fall säga att hon och jag är hyfsat i fas...!