Onsdagsridning med Eva

Idag var Eva med till stallet. Vädret var skönt så jag red till jaktstugan där jag gjorde mina mindfulness-övningar medan Eva och Hamingja tog en sväng mot Alviksträsk. På smärtskolan försöker de lära mig att även om man inte kan undvika smärtan så kan man träna kroppen/hjärnan att tolerera den bättre. Bl a genom att bara göra korta sekvenser av det som förvärrar smärtan. Som i mitt fall t ex att använda dator, surfplatta och surfa på mobilen - vilket ger förvärrad smärta i höger axel, nacke och musklerna på huvudet. Smärtan försvinner inte även om jag helt skulle välja bort alla "skärmar". Men genom få och korta sekvenser som lååååångsamt utökas över tid kan det successivt bli mer uthärdligt. En STOR omställning för mig som alltid älskat att uttrycka mig i skrift... Så om ni tyckt att jag blivit allt mer kortfattad här i bloggen och ibland uppdaterar med lång eftersläpning vet ni nu varför - jag kanske t o m håller på att lära mig något...! 

Lördagsrapport med favoritbilder i repris!

 

Det har snöat och snöat och snöat den här vårvintern så att man nästan undrat som det ska hinna tina bort innan midsommar... men med den senaste veckans värme är det plötsligt bråttom att använda fina "snöbilder" innan de börjar kännas helt passé...! 

Igår, fredag fick Lisa och Hamingja ha roligt tillsammans och idag var det mattes tur igen och det blev 50 härliga minuter i sadeln! Det dröjde till sen eftermiddag innan jag uppbådat ork för att rida, så förmiddagens solsken hade övergått i mulet väder. Men det var ju bara skönt för Hamingja som fortfarande har så mycket vinterpäls! Vi fick en mysig tur tillsammans längs skogsvägen till vänster bakom vägbommen, först red vi in till hygget mot Torrbergsvägen och sedan även fram till vändplanen. Längs stigen mot hygget var snön decimeterdjup så Hamingja fick lyfta lite extra på hovarna - vilket är både lösgörande och bra styrketräning!

Tillbaka på skogsvägen övergick vi till intervaller i samlad skritt och framme på vändplanen blev det massor av "kringelikrokar" när jag vände för ytterhjälperna omväxlande åt höger och vänster. Under hemvägen fortsatte vi med intervaller i samlad skritt och övergångar till långsam tölt. Även här vände jag runt för ytterhjälperna (i skritt förstås - i tölt behöver vi mer utrymme än en skogsvägsbredd!) 

Till att börja med hade vi en riktigt trevlig känsla i töltintervallerna, men mot slutet började jag få mer och mer i handen... insåg sedan varför: jag hade börjat slarva med eftergifterna... :-O Jag har fortfarande stora problem med att mina muskler blir spända (ofta så mycket att de krampar) och sedan är det jättesvårt att få dem att slappna av igen. Därför har jag behövt vara väldigt noga med att lägga in många pauser då jag bara slappnar av och "åker med" i sadeln. Men nu hade jag än en gång blivit för ivrig och slarvat med pauserna - för det är ju så ROLIGT att rida tölt!!!! 

En favorit som förtjänar en repris: Hjalmar frá Graenaakri!

I morgon, söndag ska jag morgonfodra, så då blir det ingen ridning. Lite förståndig lyckas jag faktiskt vara nu för tiden och begränsar ansträngningarna istället för att alltid köra järnet och sedan krascha...! På måndag blir det också vilodag för Hamingja för då ska jag på kraniosakral terapi igen, vilket visat sig vara väldigt verksamt mot smärtan! 

Singing in the rain!

Hamingja och Curre!

Ett par plusgrader och regn idag när Eva och jag åkte till stallet för att rida. Inte det mysigaste ridväder man kunde tänka sig... men som vi konstaterat förut, samtidigt ett bra tillfälle att rida för annars skulle man knappast vara ute särskilt mycket en sådan här dag...!

Men det var inte något väder som inbjöd till mindfulnesspaus för mig ute i skogen, så jag skrittade bakom bommen till vändplanen och tillbaka - och just då var det faktiskt bara lite duggregn. Sedan pausade jag i Josefshallen medan Eva och Hamingja red samma sträcka fast i några fler gångarter - och då hade regnet kommit igång mer igen. Sedan fick Hamingja stå inne och mumsa sitt "gott i hinken" med nättäcken från BoT på så att hon hann torka upp lite. Och idag var hon riktigt grundlig när hon slickade hinken ren!

När hon sedan fick gå ut i hagen igen höll Sylvia och Olivia precis på att ge hästarna ett "förmiddagsfika" i form av hö så de skulle hålla värmen i det ruggiga vädret. Någon enstaka plusgrad och regn är det väder där det är störst risk att en frisk häst fryser. Men de är så fiffigt konstruerade att bara de får äta så håller de värmen! Det hade ju inte varit så dumt om det funkat på samma sätt för oss människor! 

Vi har i o f s en kompis från Kirunatiden som svettas floder så snart han äter stark mat. Han är mycket ute i fjällen och jagar och vi brukade skoja om att han alltid borde ha en chilifrukt eller två med sig i fickan - så skulle han aldrig riskera att frysa ihjäl ifall han överraskas av oväder! 

I morgon och på fredag är det rehabdagar för mig. Jag har kvällsfodringen i morgon så det skulle vara vilodag då för Hamingja hur som helst. Men på fredag ska förhoppningsvis Lisa rida igen - då blir Hamingja glad!

Måndagsmys!

Den senaste tiden har aprilvädret verkligen levt upp till sitt rykte: för ca 1 vecka sedan var det den kallaste aprilnatten på 66 år här vid Norrbottenskusten och i eftermiddag när jag kom till stallet var det istället +10 grader i skuggan...! Så Hamingja var t o m fuktig av svett redan när jag hämtade henne i hagen! :-O När jag sedan körde hemåt började det regna och sedan jag kommit hem har det kommit ytterligare en regnskur, men solen har hela tiden varit framme. Verkligen aprilväder m a o!

Det kom någon dm snö i natt och när jag körde till stallet var fortfarande bara ena sidan av bilvägen plogad. Att möta plogbilen till häst kändes inte så lockande, så valet var enkelt: att rida upp bakom vägbommen. I o m värmen blev det en skrittur längs skogsvägen. Men i o m att vi - på Hamingjas initiativ - även idag red stigen fram till hygget mot Torrbergsvägen - fick hon ju lyfta på hovarna någon dm extra så hon fick ett litet styrketräningspass i alla fall! 

När vi efter 45 minuter var tillbaka i stallet serverades Hamingjas "gott i hinken" utomhus, för hon var ju ganska fuktig i pälsen efter ridturen och jag tänkte att det måste vara betydligt behagligare att stå ute där det fläktade lite än att komma in i stallet! I morgon är det vilodag för Hamingja och annan rehabträning för matte, men på onsdag blir det förhoppningsvis ridning igen - tillsammans med Eva!

Söndagsgodis!

Hamingja kom direkt när jag ropade på henne i hagen idag - tänk så glad matte blir då! Upptäckte att jag bara hade två hästgodisar kvar i jackfickan - vilken TUR att de inte var helt slut för ett sådant här beteende måste självklart belönas!!! 

Igår, lördag red Lisa Hamingja och tog samtidigt min kvällsfodring! Jag var fortsatt så TRÖTT efter veckans rehab så det blev inte många "knop" för min del... Så kändes det till att börja med idag också, men vid 15-tiden kvicknade jag till lite och SKYNDADE mig att åka till stallet så energin inte skulle hinna försvinna igen!

Det blev en ridtur på 50 minuter, till vänster bakom vägbommen. Testade att rida stigen mot Torrbergsvägen och skoterspåret bar inte riktigt, det har väl kommit för mycket ny kallsnö sedan skogsmaskinerna körde där senast... Men man kan ändå säga att det var ett jämnt underlag för även om Hamingja trampade igenom lite i varje steg, var det bara en knapp dm och hela tiden lika mycket. Så det kändes inte som att hon behövde gå och spänna sig som hästarna lätt gör ifall de bara trampar igenom ibland. 

Sedan fortsatte vi med intervaller i samlad skritt till vändplanen där vi vände runt för ytterhjälperna lite kors och tvärs. Under hemvägen varvade vi sedan samlad skritt med låååångsam tölt. Och tack vare allt arbete med övergångar till "nästan tölt" och sedan långsam tölt går det allt bättre att bibehålla samling och ett långsamt tempo i tölten! Kanske ska jag lära mig rida tölt tillslut??!! Roligt i alla fall att få känna att något faktiskt blivit lite bättre, trots att jag de senaste åren inte alls orkat träna lika mycket som jag brukat förr...! 

Tillbaka i stallet fick Hamingja sitt "gott i hinken" och jag såg till att skriva upp "köpa hästgodis" på min att göra-lista. Jag hade visserligen hittat en liten "gömma" med en handfull godisar till, men det räcker ju inte långt om Hamingja tänker fortsätta fjäska för matte på ett så här trevligt sätt!

Hamingja utsatt för ett attentat!!! :-O

"Världens ände-korsningen"! 

Vi red inte dit idag och dessutom var det mulet... men då kan man ju alltid låna en solskensbild från ett tidigare tillfälle! Efter ett trevligt påskbesök i Umeå var vi hemma igen i förrgår  kväll. Igår vilade jag mig i form inför kvällens fodring (som Johan än en gång hjälpte mig med). Idag och i morgon är det rehab på plats i Boden som gäller så jag hade inte räknat med att orka rida någon av dagarna. Men fr o m 14:30 idag stod individuella möten med fysioterapeut eller rehabsamordnare på schemat och för oss som inte skulle ha något sådant var det tid för "egen träning". M a o möjlighet till ridning!!!

Hörde av Olivia att det var färdigavverkat uppe i skogen så vi red upp bakom vägbommen och när vi kom till vändplanen hade vi siktet inställt på Hamingjas favoritstig. MEN då visade det sig att någon ond kraft placerat en svart sopsäck på en stolpe precis där stigen börjar! :-O Visserligen inte en helt LIVSFARLIG blå säck, men svarta säckars farlighet ska inte heller underskattas... Jag försökte lirka henne förbi men utan att lyckas, så efter en stund övergick jag till att nyttja vändplanen till att rida på volt, flytta undan för innerskänkeln, vända in med ytterhjälperna m m till dess hon kändes riktigt mjuk och fin. 

När vi vände hemåt övergick vi till intervaller i samlad skritt och pauser med skritt på längre tygel. När även detta kändes riktigt bra gjorde jag några övergångar till tölt och vi lyckades bibehålla lösgjordheten och ett lågt tempo under flera korta sekvenser! ROLIGT!!! Bara att hinna/orka rida idag kändes som en superbonus och att dessutom få njuta av dessa töltsekvenser gjorde ju lyckan ÄNNU större! Vilken TUR att jag har min lyckohäst!!!

Nu återstår vem vi ska anlita för att "trolla bort" den farliga säcken innan vi kan göra nytt försök med favoritstigen... Kanske en dödsföraktande pensionerad flygledare kan åta sig uppdraget?! Om det hinns med innan snön börjat smälta så pass att skogsmaskinspåret inte längre bär för en häst - annars får vi invänta barmark och att det hunnit torka upp lite i det sanka området i början på stigen. Fast just där brukar Hamingja faktiskt inte vara särskilt brydd över att gå i vatten och sankmark - får man bara gå på sin favoritstig så är det värt den risken uppenbarligen! Men gränsen för det modet gick alltså vid en svart sopsäck...!

Skärtorsdag med Hamingja!

Jag är REJÄLT Hamingja-hög efter dagens ridpass!!!

Vi inledde med fyra galoppintervaller i "kyrkbacken" och efter förberedelse med högersluta (vänster galopp ) resp vänstersluta (höger galopp) bjöd Hamingja på jättefina galoppfattningar från stillastående och en trevlig bärighet i galoppen som "höll ihop" ända till dess jag visslade högst upp i backen! Jag har fått lära mig att när man intervalltränar hästar (och inte har pulsklocka på dem) så vet man att hästen är redo för en ny intervall när den inte längre är anfådd efter förra intervallen. Och det hann hon bli med god marginal medan vi skrittade tillbaka ner - t o m matte hann faktiskt sluta flåsa! 

Efter den fjärde galoppen var vi redo för ridbanan där vi skulle träna tölt! Inledde med samlad skritt där det går bättre och bättre att få mina krampande muskler att slappna av och när jag på det sättet kan belöna Hamingja blir det ju så mycket lättare för henne att veta vad jag menar att hon ska göra! Byggde sedan på med högersluta resp vänsteröppna och att vända runt med ytterhjälperna för att sedan smyyyga över i några steg tölt. Idag gick det faktiskt ovanligt bra att slappna av i musklerna även efter övergången till tölt - så det går ändå framåt! 

Red främst korta sekvenser tölt för att träna på att hitta "dragläget" där hon gör övergången med bibehållen bärighet och avslappnad nacke. Brukar tänka att det är lite som att lära sig start i backe med en bil med manuell växellåda - man måste liksom "känna sig fram" lite! De allra bästa övergångarna fick vi till i höger varv, där hon kom upp med bogarna på ett väldigt trevligt sätt just i övergången. Och för en gångs skull försökte jag ha disciplinen att göra övergången tillbaka till skritt medan vi fortfarande hade en trevlig känsla i tölten - och inte fortsätta till dess vi tappat bärighet och tempot runnit iväg. 

Några lite längre sekvenser i tölt blev det mot slutet, då jag nyttjade vändningar för ytterhjälperna för att "behålla henne på bakbenen" som Atli uttryckte saken någon gång. Avslutningsvis fick hon sträcka ut på längre tyglar i nedvarvningstölt och då frustade hon så belåtet, gång på gång! Och det gjorde nog matte också! Med flera plusgrader i luften fick hon sedan äta sitt "gott i hinken" utomhus där jag antog att det var betydligt mer behagligt för en svettig häst än inne i stallet!

I o m att det är påskhelg har vi ledigt från Garnis idag och i morgon. Fast ledigt från träningen är det inte utan självstudier gäller. Så när jag nu "prickat av" dagens fysiska träning följt av återhämtning är dags att ta itu med mindfulnessövningarna. Over and out - och Glad Påsk! 

Hamingja attackerad - TVÅ gånger!!! :-O

Hamingja överlevde - mot alla odds...!!! :-O

Ridning med Eva må låta odramatiskt, men idag var det verkligen nära ögat när Hamingja plötsligt stod öga mot öga med en STOR, blå sopsäck som hängde från en käpp som lutade ut över skoterspåret vi red på... För ett otränat öga - som mitt - såg det bara ut att vara en varning för renar... men Hamingja förstod snabbt att här var goda råd dyra så efter att ha övertalats att ta några MYCKET motvilliga steg närmare tvärvände hon och sprang! :-O 

Jag, som verkligen är hur blåögd som helst, var inte alls beredd på en sådan reaktion så det tog en liten stund innan jag hittade "stoppknappen". Och sedan var det väldigt tur att vi kunde gömma oss bakom en  en dödsföraktande flygledare som morskt fick före oss förbi monstret. Då repade Hamingja faktiskt så mycket mod att när det visade sig att hon för att hålla sig inom området där spåret var tillräckligt hårt för att bära för en häst behövde gå så nära att plastsäcken strök längs hennes sida. 

Detta drama utspelade sig längs sandvägen på väg till grillplatsen vid sjön, där jag sedan ägnade mig åt 30 minuter mindfulness medan Hamingja och Eva red bilvägen bort till Avan. När de kom tillbaka och det var min tur att ta tyglarna igen tyckte jag att vi lagt blå plastsäck-traumat bakom oss och till att börja med skrittade Hamingja med friska steg längs skoterspåret på väg hemåt. Men sedan dök ODJURET oväntat upp bakom en krök och då blev det tvärstopp och åter en häst som var spänd som en fiolsträng och upprört "blåste fara" om och om igen... 

Räddningen blev även denna gång att Eva gick före - och mot alla odds överlevde faktiskt Hamingja även denna andra plastsäcksattack. Men när jag sedan försökte lansera idén om lugn och avslappnad skritt tillbaka hem fick jag inget gehör utan hon fortsatte att vara spänd och stressad hela vägen... När vi ridit över bäcken och uppför backen och m a o var nästan hemma, fick vi dessutom möte med en traktor som drog en fullastad timmervagn. Då litade jag inte på att Hamingja skulle klara detta "som grädde på moset" utan gjorde tecken åt föraren att stanna, hoppade av och gick före henne förbi det stora ekipaget.  Kanske var jag försiktig i överkant, för det verkade faktiskt ganska odramatiskt för henne att passera. Men kanske var det just för att jag gick före och agerade levande sköld. För jag vet ju sedan tidigare att vid tillfällen då hon blivit riktigt skrämd brukar flyktreflexerna fortsätta att vara på "red alert" till dess hon fått komma hem till flocken i hagen där hon kan varva ner. Och när hon kom in i hagen och rullat sig grundligt kom tillslut det där frustandet som jag hade hoppats få höra under hemvägen - men bättre sent än aldrig! 

Söndagshäng

Jag har behövt göra (ännu ett) omtag när det gäller min konditionsträning eftersom PTSD-hjärnan åter börjat larma så snart pulsen börjar gå upp. I söndags när Johan och jag tagit bilen ner till älven för att promenera på isen hann jag knappt kliva ur bilen innan pulsklockan larmade för att pulsen var uppe i 155...och enda tillfällena som pulsen kom ner under 140 under promenaden var när vi stod helt stilla en stund. Rådet från min fysioterapeut på Garnis är därför att pausa HIT-promenaderna (high intensity training - i mitt fall ändå att bara varva mellan att gå fort och gå långsamt). Och istället flanera stillsamt till dess hjärnan inte längre förknippar promenad med kraftig pulshöjning - vilket den i sin tur fortfarande tolkar som akut livsfara...

Men idag var det motion i form av ridning! Hamingja och jag var ensamma i stallet när jag gjorde i ordning henne inför ridturen, så hon hade ro att stå långa stunder med huvudet i min famn eller med mulen i min ena hand! Så MYSIGT!!! Men när vi skrittade iväg nerför kyrkbacken hade hon börjat jaga upp sig lite och spanade uppmärksamt ut över sommarhagen som ligger bortanför vägen, d v s åt samma håll som hon den senaste tiden hållit på att spana när man ridit på ridbanan. Jag kunde dock inte se något som ens antydde att vare sig renar eller älgar gått ute på ängen - i så fall måste det vara så länge sedan att spåren helt hunnit blåsa igen. 

Nere på bilvägen slappnade hon i alla fall av igen när vi red i riktning mot Alviksträsk. Det har kommit ca 1 dm snö i natt och vägen var bara plogad i ena riktningen och vi höll oss på den oplogade sidan så att Hamingja fick extra träning genom att lyfta fötterna lite extra. Lämnade sedan bilvägen och red längs skoterspåret vid gamla soptippen/galoppbacken. Det är ett ganska smalt spår och vid något tillfälle när Hamingja klev lite långt åt sidan med ena framhoven sjönk hon ner,  men håller man sig mitt på så bär det riktigt bra att rida på. 
 

Efter en mysig ridtur fick hon hålla till godo med bara lusernhack till mineralerna. Jag har en säck vetekli som väntar hemma i garaget och den ska jag försöka komma ihåg nästa gång Johan följer mig till stallet så att han kan bära. Hamingja hade inte riktigt ro att äta hinken tom idag, utan tog VÄLDIGT många pauser för att lyssna till ljud utifrån, och den var långt ifrån renslickad när hon helt verkade tappa intresset för den och fokusera på ljud från hästarna utanför. Lika bra att hon fick gå tillbaka ut till sin flock m a o!

I morgon måndag blir det en intensiv dag för hennes matte, som först ska på PTSD-terapi på förmiddagen och sedan Kraniosakral behandling (p g a min smärta) på eftermiddagen. Så Hamingja får ledigt. 

En ren - tillslut!

Ren lycka!

Under en period har ett tusental (tror jag) renar uppehållit sig i skogen mellan Avan och Mariebäck, ändå har jag inte sett till en enda vare sig från bilen eller från hästryggen. För någon vecka sedan meddelades att renarna flyttats vidare, bort över Torrberget men att någon enstaka eftersläntare möjligen skulle kunna vara synlig runt Mariebäck fortfarande. Och idag såg jag faktiskt en - på hygget man rider över mot Torrbergsvägen. 

Hamingja hade varit väldigt "på tårna" när Lisa red igår och bl a spanat väldigt mycket i riktning mot området bortanför backen till kyrkan. Så även idag! Fast allra först var den av Janne och traktorn nyskottade marken utanför stallet farlig att gå på... och sedan vädrade hon alltså monster/renar både här och där...

Det har snöat det senaste dygnet och när jag såg att det enda spår som fanns på vägen bakom vägbommen var från en skoter - m a o ingen skogsmaskin/timmerbil - vågade jag mig än en gång på att rida där. Min smärtrehab på Garnis är verkligen krävande så jag har inte orkat rida särskilt mycket sedan den drog igång. Och när jag gjort det har jag hållit mig till skritt, eftersom vi fått lära oss att prioritera kontinuitet framför intensitet när det kommer till fysisk träning. 

Men Hamingja var alltså supertaggad idag så om vi inte tog nytt skrittrekord måste vi i alla fall ha tangerat det förra! Istället för att fortsätta hela vägen till vändplanen tog vi till höger och följde skoterspåret längs stigen mot Torrbergsvägen. Framme vid kalhygget viker skoterspåret av till höger över det djupa diket, så om man vill fortsätta längs stigen får man pulsa i djupsnö. Jag var därför redan på väg att vända hemåt när jag fick se en ren ute på hygget. Men uppenbarligen reagerade jag snabbare än Hamingja denna gång - för fröken Radarvarning upptäckte den aldrig! (Men fortsatte att titta sig misstänksamt omkring hela vägen tillbaka till stallet.) 

Onsdagsmys!

Hamingja och jag hade en mysig förmiddag idag när vi först ägnade låååång stund åt att klia örat (vi var ensamma i stallet så hon hade verkligen ro att slappna av!) Och sedan red vi till vänster bakom vägbommen. Jag försökte lyssna efter ljud från skogsmaskiner men hörde inget så jag tolkade det som att det inte pågick någon avverkning idag. 

Vi red inte ända fram till vändplanen för jag upptäckte att skogsvägen till hygget där man rider mot Torrbergsvägen var uppkörd av skogsmaskiner så vi tog chansen att rida in där. När jag för ett tag sedan försökte rida där var det bara skoterspår och de höll inte att rida på - men nu var det ett jättebra underlag! 

När vi kom mot hygget stannade Hamingja och lyssnade efter något och då hörde jag vad som lät som skogsmaskiner - så det var visst verksamhet igång i alla fall. Men vi behövde inte träffa på någon och såg inte en endaste ren heller. Enligt samebyn så är större delen av flocken nu flyttad till Torrberget och längre bort "men enstaka renar kan fortfarande dyka upp vid Mariebäck". Jag har faktiskt inte sett en endaste ren under tiden de varit i "vårt" område - men både Olivia och Sylvia har träffat på dem vet jag. 

Ibland vill man ha något salt - även om man är häst!!!

Tillbaka i stallet fick Hamingja "gott i hinken" och numera får hon förutom lusernhacket som ska göra så att hon äter sina mineraler även blötlagd vetekli. Det är uppskattat! När jag började med hästar "på stenåldern" (70-talet) fanns inte alla olika helfoder, pellets, müsli och liknande som finns idag. Det man gav hästarna var havre eller korn (beroende på om de behövde piggas upp eller lugnas ner) samt betfor och vetekli. För att hästarna ska kunna tillgodogöra sig fodret på bästa sätt behöver det vara en balans mellan kalcium och fosfor - och vetekli tillför fosfor. Det är också bra att ge när de fäller vinterpälsen och innehåller väldigt lite energi så därför är det bra att använda för att blanda ut mineraltillskottet för lättfödda hästar. 

Vilken bra rehabdag!!!

Med smärtrehab 8:30 - 16:00 idag hade jag inte räknat med att orka rida - särskilt inte som smärtan gjorde att jag hade extra svårt att sova i natt trots mina sömnmediciner... Jag har också så svårt att vila på dagen, eftersom det gör så väldigt ont i höger axel, nacken och musklerna runt huvudet både om jag ligger ner och om jag sitter och lutar mig mot ett ryggstöd. Det är bara när jag vaknar på morgonen som det inte brukar göra ont att ligga ner. 

Först på schemat idag var en av rehabgruppens psykologer som pratade om kronisk smärta som ett av de största livstrauman man kan drabbas av i o m att den aldrig försvinner. Och om hur man därför behöver hitta olika strategier för att hantera denna smärta. Därefter var det dags för ett pass med en av fysioterapeuterna som guidade oss genom ett antal övningar vi skulle utföra liggande på golvet. Med riktigt långsamma rörelser som både lugnar ner nervsystemet och aktiverar djupa, stabiliserande muskler som också kan ge smärtlindring. 

Övningarna hade väldigt bra effekt för mig och gjorde att PTSD-hjärnan lugnade ner sig betydligt och spänningarna i musklerna lindrades! Därmed hade jag ett optimalt utgångsläge inför nästa punkt på programmet: "egen mindfulness". Jag flyttade mig från mattan på golvet till min sadelstol och startade den kroppsscanningsövning på 20 minuter som ingick i digitala smärtskolan i höstas. Och trots att jag alltså satt utan ryggstöd var det flera gånger nära att jag somnade! Så när det sedan var lunchpaus testade jag att lägga mig en stund i soffan för att vila. Trots att jag låg ner så var jag smärtfri - jag minns inte ens när det hände senast!!! Jag tog chansen att t o m sova en stund och det var nog tur att jag satt mobilen på väckning om 30 minuter - annars kanske jag försovit mig till första eftermiddagspasset...! :-O Sedan fick det bli snabblunch - men det var det värt!

Efter ett intressant pass med samtal om ergonomi var dagens sista punkt: "Egen promenad". Och när jag "läste det finstilta" kom jag fram till att detta definitivt kunde betyda ridning! Tack vare tuppluren under lunchen fanns orken och vid det här laget hade förmiddagens snöande övergått till strålande sol!

Hamingja och jag inledde med några galopper i kyrkbacken innan vi begav oss till ridbanan för att träna samlad skritt med STORA eftergifter, högersluta och vänsteröppna (med rörlig högerhand) samt vändningar för ytterhjälperna för bärighet och sedan "smygande" övergångar till tölt. Och det blev en riktigt trevlig känsla i tölten! Även vända för ytterhjälperna i tölt samt "sitta bakåt" och förhållningar med sätet för att bibehålla lågt tempo. Avslutningsvis sträcka ut i nedvarvningstölt. Totalt red jag 50 minuter och min puls toppade på 139 slag och det var när vi red tölt. 

Har idag nåtts av beskedet att en Midurvän gått bort i alldeles för ung ålder... så oerhört ofattbart och orättvist... vila i frid fina Rebecca. 💔

Lördag med renvarning

 Med renvarning i området runt Mariebäck (tror det är första gången jag varit med om att en flock renar uppehållit sig där) var det lite spännande att ge sig ut med Hamingja idag... med plogvallarna finns det ju väldigt få ställen där man kan flytta sig från vägen... Janne höll dock på att röka renkött (!!!) så jag hoppades att doften skulle hålla renarna på avstånd. Efter två galopper i kyrkbacken skrittade vi längs bilvägen en sväng i riktning mot Alviksträsk och tillbaka - totalt 40 minuter. 

Torsdag-fredag har jag haft väldigt intensiva men inspirerande dagar när Smärtrehab på Garnis Rehab i Boden drog igång! Jag kände mig verkligen förväntansfull innan - och det var också mycket givande!!! Men VÄLDIGT uttröttande - förutom dagens ridtur kommer jag nog inte att göra många knop i helgen... En utförligare rapport om Garnis rehab kommer framöver!

Måndag 4 mars

Idag var hovslagaren i Mariebäck och snyggade till Hamingjas fötter! Efteråt red jag 40 minuter på ridbanan. Det var blött och slaskigt så jag höll mig till skritt med olika övningar för att aktivera bakbenen. Kom ihåg hur jag under en Atlikurs fick skritta och tölta längs spåret och lägga in vändningar för ytterhjälperna för att bibehålla bärigheten. Väldigt effektivt! 

Nu blir det nog inte ridning för mig igen förrän på lördag. I morgon tisdag har jag kvällsfodringen och på onsdag behöver jag nog vila mig i form inför Smärtrehab på Garnis i Boden som drar igång torsdag-fredag. Ser verkligen fram emot att få komma igång med det!!! Men jag lär ju vara REJÄLT trött efter varje heldag i Boden! Förhoppningsvis kan Lisa rida på fredag så då får Hamingja röra på sig i alla fall!

Skottdagen: A walk on the wild side of vägbommen!

Hamingja myser i vårvintersolen!

Idag inträffade ett MYCKET sällskynt väderfenomen: vinden blåste FRÅN Alviksträsk-hållet, så för ovanlighetens skull skulle man kunna rida ditåt utan att sedan plågas av kall motvind under hemvägen...! Det känns som att det - precis som skottdagen - bara inträffar en gång vart fjärde år! Men jag tog faktiskt inte chansen. Jag känner fortfarande av förra veckans ROLIGA men intensiva vistelse i Umeå så det var läge att tjäna lite "lyssnar på kroppen-poäng" genom att satsa på skritt i skogen.  

När jag inte hörde eller såg några indikationer på att det pågick skogsavverkning längs den upplogade skogsvägen till vänster bakom vägbommen bestämde jag mig för att chansa på den - det kändes betydligt roligare än att skritta längs bilvägen! Under sträckan upp till vändplanen höll jag ändå utkik efter möjliga reträttvägar ifall det ändå skulle dyka upp en timmerbil bakom en krök och såg några ställen där det nog skulle vara möjligt för oss att ta oss över plogvallen ut i skogen. (Skogsmaskinerna är visserligen också STORA, men till skillnad mot en timmerbil kan de ju köra ut i skogen på sidan av den smala vägen om det behövs för att lämna plats för en häst att passera.)

Framme vid vändplanen ville Hamingja förstås fortsätta in på sin favoritstig och i o m att det kört skogsmaskiner där i vinter går det ju bra! Efter att Eva och Hamingja nyligen red där och utforskade de olika "stickspåren" längre in i skogen visste jag att det bästa av dem är det första som viker av till höger när man kommit en bit in i skogen och kunde satsa på det direkt! 

Jag blev glad av att konstatera att det växer mycket skägglavar på träden i det här området. Mormor och morfar, som hade både jordbruk och skog, lärde mig att denna typ av lavar är VÄLDIGT känsliga för luftföroreningar och därför bara växer där det är riktigt ren luft. Som i skogen runt deras gård i Lidbacken - och uppenbarligen även här en bit utanför Luleå!

Hamingja skrittade lugnt och belåtet på allt längre in i skogen men fick förstås extra bråttom när jag då och då kortade upp tyglarna för att "bevisa" att tygelkontakt inte alltid betyder att man ska springa. "Varför inte då???!!!" undrade hon förstås! När vi vände hemåt visade pulsklockan att vi varit ute i 30 minuter, men eftersom hästar alltid ökar takten på hemvägen hade det bara gått totalt 50 minuter när jag satt av utanför stallet. Själv hade jag haft en låg och jämn puls som bara några korta stunder gått över 115. Medan min inre "mindfulnessmätare" förstås legat på topp hela tiden!!!

Igår, onsdag blev det ingen ridning - jag fortsätter alltså att vara JÄTTEFÖRSTÅNDIG och sparar på krafterna när jag har kvällsfodringen. "BRAAAAA Anna!!!" försöker jag säga till mig själv! Kommande helg skulle Lisa och Hamingja egentligen ha ridit kurs för Sylvia men Lisa hade oturen att bli sjuk... För att fortsätta det förståndiga temat avstår jag ändå ridning på lördag i o m att jag har kvällsfodringen och hur det blir på söndag får dagsformen avgöra! (HUR förståndig kan man bli egentligen utan att det blir skadligt??!!)

En "stötdos" häst i Mariebäcksfjällen!!!

Stålande sol från klarblå himmel, gnistrande snö och + 5 grader!

Idag har Hamingja och jag "lekt sportlov" i det UNDERBARA "vårvinter i fjällen-vädret"!!! Det blev en härlig timme i sadeln, vilken inleddes med två galopper i kyrkbacken. Jag hade så oerhört ont igår kväll och i natt så det blev inte så mycket sömn... så när jag skrittade iväg genom allén vid kyrkan kände jag mig alldeles för trött för att orka göra något annat än just skritta. 

Men när vi närmade oss "kyrkbackens" nedre del tänkte jag att en galopp uppför backen ska jag väl ändå orka med - det är ju ändå Hamingja som gör "grovjobbet"...! Började därför förbereda för galoppen genom att samla upp skritten och snart flög vi uppför backen i en härlig högergalopp! När vi skrittat tillbaka ner mot vägen igen tänkte jag "Har man sagt A får man säga B!" så det blev en vänstergalopp uppför backen också. 

Tillbaka nere på bilvägen skrittade vi på långa tyglar mot Alviksträsk. Men det skulle visa sig att inte bara Hamingja blivit upplivad av galoppen utan även matte, så när vi kom förbi vägen upp till gamla soptippen började jag rida sekvenser samlad skritt och högersluta och blev väldigt nöjd med hur jag lyckades slappna av i mina muskler mellan signalerna, så att Hamingja fick tydlig belöning när hon lyssnade (och jag slapp kramp). 

Som belöning till mig själv för detta fick jag också rida lite övergångar till riktigt långsam tölt där jag direkt gjorde "miljoner" halvhalter så att tempot aldrig hann rinna iväg. Snart vände vi hemåt igen och då blev det förstås svårare att hålla nere tempot - och även mycket svårare för mig att slappna av i musklerna, så vi fick sakta av och börja om väldigt många gånger. Men emellanåt var det en väldigt trevlig känsla i tölten!!!

När vi sedan avrundade med en vänstergalopp uppför kyrkbacken hade vi fortfarande "mycket samling kvar" från tölten och efter Hamingjas JÄTTEFINA vänsterfattning galopperade hon med härlig bärighet och tack vare "miljoner" små halvhalter kunde vi behålla en trevlig galopp nästan ända fram till kyrkan! 

Efteråt fick Hamingja äta sitt "gott i hinken" på uteserveringen - för vem vill gå in när det är så här härligt väder??!! Det var så varmt att hon började flåsa lite redan när jag tog in henne från hagen. Hon får alltid VÄLDIGT tjock vinterpäls och i vanliga fall brukar jag klippa henne på halsen minst en gång under hösten - men inte denna vinter. Nu skulle det förstås vara väldigt skönt för henne att få "lätta lite på klädseln" och några gånger har jag varit frestad att ta fram klippmaskinen... men då skulle det väl snabbt bli -30 grader igen och det vill jag INTE ha på mitt samvete, så jag väntar nog ett tag till för säkerhets skull! 

Även stallkatterna njöt av solskenet - här Melker på en av "balkongerna" utanför kattluckan in till varma foderrummet.

Totalt red vi nästan precis en timme, min puls var som högst på 149 och det var förstås under tölten. Medan "mindfulnessnivån" var 100 % under HELA ridturen! Och på "uteserveringen" efteråt också förstås! Efter förra veckan helt utan ridning (kvällsfodring måndag, kraniosakral terapi tisdag, Umeåresa onsdag-söndag och kvällsfodring igår måndag) så hade jag verkligen ett STORT uppdämt behov av en REJÄL dos Hamingja!!! Så dagens kraftiga "stötdos" var VÄLDIGT efterlängtad!!!

Lördagsgodis på fyra ben!

Mums!!!

Det blev en tidig morgon i stallet idag för jag hade morgonfodringen. "Arbetshästen" Eva var med och hjälpte mig och när både hästarna och vi fått äta frukost var det dags för en ridtur! Eftersom det var lördag hoppades vi att det inte skulle vara någon timmerbilstrafik längs skogsvägen bakom vägbommen, för med en timmerbil på den vägen blir det definitivt enkelriktat - ingen plats alls kvar till minsta häst... :-O 

I vanlig ordning var det jag som ansvarade för skrittuppvärmningen och när vi kom upp till vändplanen var det dags att lämna över tyglarna till Eva. Jag noterade att både skördaren och skotaren som stått vid vändplanen var borta, så antagligen är avverkningarna avslutade för denna gång. Men det fanns fortfarande två upplag av timmer kvar, så risken att möta en timmerbil kvarstår - men idag hade vi turen på vår sida och slapp det!

Jag tog plats på läsidan av den ena timmerhögen för en stunds mindfulness medan Eva och Hamingja gav sig iväg för att testa de nya skogsmaskinsspåren. Vi hade sett redan när vi lämnade gården att man kunde börja skymta blå himmel mellan molnen och medan jag satt där kom solen fram! När de kom tillbaka fick jag rapport om att de testat flera olika skogsmaskinspår och det bästa var det som svänger av till höger när man ridit en bit in längs Hamingjas favoritstig. "Vi borde ha börjat med det, för där såg man ut att kunna rida långt!" sa Eva. Så nu vet jag vad Hamingja och jag ska göra när jag rider nästa gång!

För mig blev det sammantaget ca 1 timmes ridning idag och "bara" skritt så pulsen var som högst bara 112. Och dessutom fick jag 30 minuters mindfulness medan Eva och Hamingja var ute på egen hand så en bra dag för PTSD-hjärnan m a o!!!

Och dagen hade fler upplevelser att erbjuda för efter lunch åkte nämligen Johan och jag till Elvira och Emil på Elvemil Lantgård i Klöverträsk där vi först träffade deras åsnor...

Och sedan deras jakar! 

Så otroligt häftiga djur!!! Hornen är minst sagt respekt- ingivande... men som tur var är de väldigt snälla! Till sommaren kommer de att anordna "öppen gård-dagar" då man får komma och klappa djuren! (Förutom jakar och åsnor har de bl a getter och höns.) De säljer djurfoder också så när vi styrde hemåt var bilen fullastad med gott till hönsen!

Ridfredag

Så fin att matte blir knäsvag!!!

I måndags fick jag hjälp av Johan att kvällsfodra hästarna. När alla hästar fått hö och jag höll på att rensa vattentunnan hos stoflocken från is och gamla höstrån kände jag en mule som buffade mig i ryggen. Jag tog för givet att det var den alltid lika nyfikna och kontaktsökande unghästen Lisa-Gréta, men när jag vänder mig om är det Hamingja som lämnat maten för att få "hänga" lite med matte!!! Gissa om det värmde mattehjärtat???!!! Och som TUR var hade jag några hästkarameller i jackfickan!

Men veckans första ridtur dröjde faktiskt ända till idag fredag...! På tisdag stod HIT (high intensity training) på schemat för mig, på onsdag EMDR-terapin som har liknats vid att springa ett marathon och sedan bli överkörd av ett tåg, vilket gjorde att jag igår behövde vila hela dagen. Men idag var det alltså ÄNTLIGEN riddag!!!

Som uppvärmning galopperade vi fyra vändor i den övre halvan av "kyrkbacken" och sedan var det dags för ridbanan. Där vidtog en massa nyttiga övningar i skritt: Kyras ABC, skritta på volt och omväxlande flytta ut bakdelen resp framdelen, sidförande över diagonalerna och sedan samlad skritt längs spåret. Jag blir mer och mer nöjd med den samlade skritten där jag gör förhållningar med sätet och nu lyckas allt bättre med att direkt få mina motsträviga muskler att slappna av igen som belöning när Hamingja svarat. 

När jag övergår till att även göra övergångar till "nästan tölt" från ett läge där Hamingja är samlad och helt lätt fram blir det direkt lite svårare med mina muskler... men övning ger färdighet - förhoppningsvis! Jag påminner mig själv om Atlis ord: "Vi vill ha lätthet i hästens rörelser - och det får vi genom att vara snabba med att belöna!!!" Ett annat mycket bra tips från honom är att göra övergångarna till och från tölten i öppna eller sluta för att behålla hästen avslappnad genom övergången. 

Efter lite tölt - m h a högersluta här och där blev det riktigt trevlig sådan - längs spåret i båda varven fick Hamingja sträcka ut i nedvarvningstölt på volt. Till skillnad mot många andra islandshästar så kan jag i princip släppa hennes tyglar helt utan att hon för den skull går över från tölt till trav. Men nu testade jag att först bara länga tyglarna "lite lagom" så att vi hann komma överens om ett lugnt tempo innan jag successivt började ge mer tygel - och då hamnade vi aldrig i känslan av att vi "sladdade" runt på volten. 

Nu i efterhand ser jag i träningsappen att vi totalt avverkade nästan 5 km under nästan en timmes ridning, man hinner längre än man kan tro när man rider på banan! Och dagens "all time high" på min puls var lindriga 126 slag/minut vilket inte var under galopperna utan när vi red tölt. Det är väldigt bra för min PTSD när jag lyckas undvika "pulsrusningar" eftersom hjärnan inte kan skilja på om pulsen rusar för att jag anstränger mig kraftigt eller att den rusar för att jag befinner mig i livsfara. Det är därför jag fått börja med en så försiktig form av high-intensity-training med 22 minuters promenad: första veckorna gå 1 minut så snabbt jag kan följt av10 minuter lugn promenad, följt av 1+10, totalt 22 minuter. Och sedan förra veckan 2 minuter snabbt 9 minuter långsamt och upprepa, så fortfarande totalt 22 minuter.  

Att min hjärna fortfarande har högsta larmberedskap märks också i att jag är EXTREMT stresskänslig i alla sammanhang - minsta lilla bagatell triggar igång hjärnan direkt. För, som den välkände psykiatern Anders Hansen säger: "Hjärnan är programmerad för att hålla oss vid liv. Och vi är ättlingar till förfäderna med de allra känsligaste larmsystemen, för de andra dog innan de hann få några barn. Så en panikattack är helt enkelt ett falsklarm som visar att hjärnan fungerar PRECIS som den ska!"

Rimfrost riders i -22!

Rimfrost i skägget!!!

Så HÄRLIGT väder idag med sol!!! Och -22 kändes inte särskilt kallt tack vare att det knappt är någon vind! Eva och jag följdes åt till stallet idag och tillsammans med Hamingja gav vi oss ut på en härlig skritt/ promenadtur längs bilvägen mot Alviksträsk. Efter 30 minuter var det dags för ryttarbyte vid jaktstugan. Jag hade utrustat mig med eluppvärmd väst under ridjackan och elsulor i ridstövlarna och slog nu dessa på max för att hålla värmen medan jag väntade och ägnade mig åt mindfulness! 

Det var verkligen otroligt tyst ute idag, när man inte ens hörde vinden. Inte en enda bil - eller människa - passerade heller - så man kunde nästan tro att Eva och jag var de enda människorna i världen! Efter ca 30 minuter "kryddades" det meditiva lugnet med ljudet av Hamingjas hovar när hon och Eva kom tillbaka. Just då kunde man faktiskt också höra ljudet av några avlägsna skotrar - så uppenbarligen fanns det några fler än vi som var ute och njöt av solskenet. Men vi undrade lite vad "resten av världen" ägnade sig åt idag - uppenbarligen var de på annat håll i alla fall!

Snart satt jag åter i sadeln och fick njuta på hästryggen de 20 minuter de tog att skritta tillbaka till stallet. Så totalt blev det nästan en timme ridning för mig, men då höll vi oss ju till skritt så förhoppningsvis behöver jag inte få lika ont nu som när jag red (fyra gångarter) senast. I morgon blir det vilodag för Hamingja men matte ska ägna sig åt att "träna på gymmet" (= lunchfodra hästarna).

Trav ger 141 i puls

 

Jag är inte bara söt - jag kan trava STORT också! hälsar Hamingja.

Det var-13 i morse när Hamingja och jag gav oss ut på ridtur. Himlen var grå och glesa men stora snöflingor singlade genom luften. Med skogsavverkningen som pågår vid vändplanen ovanför vägbommen finns ju viss risk att möta timmerbilar, men dessa brukar komma från Alviksträskhållet så det var inte ett svårt val att bestämma sig för att rida mot Avan istället.

Som uppvärmning tog vi några galoppsekvenser (då jag än en gång kunde konstatera att högergaloppen är betydligt mer förlåtande än vad vänstergaloppen är om hon uppfattar något som ”kräver” att hon sätter upp huvudet för att se bättre.) Sedan var jag faktiskt helt ”vild and crazy” och bestämde mig för att rida lite TRAV! Hamingja kollade för säkerhets skull att det varken var tölt eller galopp jag menade, men sedan enades vi om trav. Varför rider jag inte trav oftare? Att min puls gick upp till 141 kan ju vara en ledtråd…! Och då lyckades jag ändå hålla nere tempot ovanligt bra, trots att vi red rakt fram… men då blev ju travstegen istället mer ”uppåt” så pulsmässgt kanske det inte innebar så stor skillnad ändå.

Under hemvägen ägnade vi oss sedan åt samlad skritt, "nästantölt" och långsam tölt - och jag var riktigt nöjd med resultatet! När vi kom tillbaka till gården tittad solen fram ur molnen -  jag hade alltså varit ute lite för tidigt..! Under hemvägen från stallet fick jag sedan JÄTTEONT så det blev visst lite för mycket för kroppen idag... så jag bestämde mig för att ställa in morgondagens planerade ridning för att låta kroppen vila och återhämta sig. Igår var jag på en behandling som verkar VÄLDIGT lovande (ska berätta mer om den längre fram). Jag fick ett antal övningar i "läxa" till nästa behandlingstillfälle om 14 dagar. Och förhoppningen är att detta på sikt ska hjälpa mig att begränsa smärtan. Håll tummarna för det!!!

Måndagsridning

Började veckan med ett pass på ridbanan!

...och här ser ni vad vi gjorde! 😅 Om någon - mot förmodan - vill ha ett förtydligande så kan jag tillägga att vi fokuserade på skritt: Kyras ABC, sidförande diagonalt över ridbanan, "Atlivändningar" och samlad skritt med övergångar till "nästan-tölt". När jag kom ihåg att stödet på yttertygeln måste ges med en lätt vibrerande hand i vänster varv så var det faktiskt det lättare varvet idag! 

När jag sedan gjorde övergång till tölt i vänster varv kändes det riktigt, riktigt bra! Och det räckte med någon förhållning med sätet då och då för att behålla det långsamma tempot samtidigt som hon var uppe med bogarna och helt lätt i handen - HÄRLIGT! Man ska ju sluta när man är på topp - så efter detta avrundade vi med skritt på långa tyglar. Hamingja frustade så belåtet - och det gjorde matte också!

Lugnet efter stormen!

Med solsken i blick!!!

Efter torsdagens otroliga 26 m/s i byarna här i Luleå kändes dagens vind bara som en litenpust! (I torsdags sattes f ö nytt svenskt vindrekord på 51,8 m/s i Stekenjokk - som också hade det gamla rekordet - och då handlade det dessutom om MEDELVIND inte i byarna... det är ju svårt att ens föreställa sig...! :-O Jag såg också en film från Gällivare där någon försökte hälla upp kaffe från en termos men inget kaffe hamnade i kåsan utan allt blåste iväg...! :-O Det var inte utan anledning vid avstod ridning i torsdags m a o! 

Igår red Lisa Hamingja, tillsammans med en kompis som fått låna Carolas Vidalin. Och idag var det min och Evas tur! Det var mulet men bara någon enstaka minusgrad när vi åkte till stallet på förmiddagen och lagom till att vi kom till Mariebäck klarnade det upp och SOLEN kom fram!!! Då passade det ju extra bra med den plan vi hade för dagen: att jag skulle skritta igång längs bilvägen och sedan pausa vid jaktstugan medan Eva och Hamingja red mot Alviksträsk. 

Även om det blåste endel var det riktigt skönt att sitta mot "solväggen"! Eva och Hamingja var borta drygt 30 minuter och strax innan de kom tillbaka dök ägaren till jaktstugan upp. Han hade problem att ta sig med bilen upp till stugan, för det hade bitvis drivit ihop ganska rejält med snö på hans väg. Flera gånger fick han backa, ta ny fart och försöka igen så när Eva dök upp tipsade hon om att han borde ha valt att färdas till häst istället! Och när vi senare körde hemåt såg vi att han tagit dit en traktor som skottade. Men vi var fortfarande helt ense om att han skulle ha valt häst!

Innan vi åkte hemåt tittade vi förbi hos K-G som ryckt in som hundvakt i Mariebäck ett par dagar. Det var ett bra tag sedan jag såg honom senast - men han var sig lik! I morgon ska jag morgonfodra, så då blir det vilodag för Hamingja. Men eftersom jag tänker vara så FÖRSTÅNDIG hoppas jag orka rida igen redan på måndag!

Lugnet före stormen...!!!

...var nog vad jag - bokstavligen - fick uppleva i stallet i eftermiddag...! Inför morgondagen har nämligen SMHI gått ut med varningar för kulingvindar (upp till 24 m/s) på Bottenviken och upp till 23 m/s i vindbyarna här runt Luleå... :-O Ovädret kommer västerifrån och när det drar in över Norges kust handlar det t o m om orkanvindar och i Norrbottensfjällen också mycket hårt väder, så i jämförelse med det låter det ju ändå som att vi kommer undan förhållandevis lindrigt. Men risken för fallande träd bedöms som stor så det är knappast en lämplig dag att vara ute och rida... 

Efter en jobbig natt då jag varit vaken mycket trodde jag inte att jag skulle orka till stallet idag... men under dagen började jag alltså allt mer inse att morgondagen inte kommer att bjuda på något bra ridväder, och tillslut lyckades jag ändå uppbåda lite ork. För jag vet ju hur bra jag mår i själen av att få vara med Hamingja! Enligt prognoserna skulle det börja blåsa redan under eftermiddagen idag, men när jag åkte till stallet vid 15-tiden idag var det fortfarande relativt vindstilla, så bokstavligen lugnet före stormen alltså...!

När jag satt i sadeln och skrittade iväg mot kyrkbacken tänkte jag: "Men jag orkar ju inte det här...!" :-O Fast peppade mig själv med att jag ju bara kunde skritta en kort sväng och sedan avrunda. Längst ner i kyrkbacken tyckte dock Hamingja att vi skulle galoppera tillbaka upp och man vill ju inte vara en "party-pooper"... så jag gjorde henne till viljes - två gånger! 

Sedan tänkte jag skrittade tillbaka mot stallet, men så började jag tänka att jag kunde ju ta bara en liiiiiten stund på ridbanan för att "känna lite" på samlad skritt innan vi avrundade för dagen. Jag behöver ju verkligen träna på att komma ihåg att slappna av i mina muskler som belöning när hon gör det jag ber om. Väl på ridbanan tränade lite mer i vänster varv idag, och när jag kom ihåg hur viktigt det är att stödet på yttertygeln ges med en fjädrande, lätt vibrerande högerhand (får INTE bli stum!!!) så blev den samlade skritten riktigt trevlig!

Några övergångar till "nästan-tölt" hann vi med också innan vi avrundade genom att Hamingja fick sträcka ut på allt längre tyglar i "nedvarvningstölt" där jag red på microvolter för att hålla nere tempot. Och när hon frustat avslappnat i båda varven fick det tillslut räcka för idag. Då var jag HELT slut, men jag orkade faktiskt både köra hem och ta mig från garaget in i huset innan jag kraschade på en stol i köket. Johan - mitt ständiga stöd i livet - såg hur det var fatt och vips hade han fixat en tallrik middagsmat som han placerade framför mig på bordet. Och nu, två timmar senare, orkar jag ju faktiskt blogga! Det finns hopp om livet!

Hamingja-effekten!!!

 

Pussgrader och kramsnö idag! 

Jag hade ingen bra natt i natt, vaknade kl 04 och kunde inte somna om så kl 05 steg jag tillslut upp... jag har ju svåra sömnstörningar sedan många år och dessa har förvärrats ytterligare av min PTSD så att jag fått lägga till ytterligare en sömnmedicin utöver den jag haft länge. Men medicinerna till trots så är regelbundna rutiner VÄLDIGT viktigt för min sömn, både att jag tar medicinerna samma tid som jag brukar och att jag helst också går och lägger mig när jag brukar. 

Fast ibland kommer förstås livet emellan - som i lördags - när jag behövde ta medicinen två timmar senare än jag vanligt. Att jag då somnade senare och hade svårare att vakna i går morse är ju ganska logiskt. Men sedan blir det ofta som i natt - att jag under någon/några nätter vaknar vid 04 och inte kan somna om - och det känns ju inte lika logiskt... 

Något som är av VÄLDIGT stor betydelse för dygnsrytmen är i alla fall att vara ute i dagsljuset på förmiddagen. Så därför åkte jag till Hamingja för att rida en sväng. Först satsade vi på favorit i repris: galopp i kyrkbacken. Note to self: även höger galopp mår bra att att förberedas m h a högersluta! Jag kände mig väldigt trött och seg så efter detta hade jag bara tänkt skritta på långa tyglar en bit längs bilvägen mot Alviksträsk. 

Men efter en stund tänkte jag att jag i alla fall kunde hålla tygelkontakt i skritten. Och en stund senare att jag skulle lägga in sekvenser av samlad skritt när jag tränar på att slappna av i säte och skänklar som belöning... Och när det började kännas bra kunde jag ju rida några övergångar från skritt till "nästan-tölt" för att hitta "dragläget"...! Detta, mina vänner, kallas "Hamingja effekten!!!" Världens bästa PT!!! Och enligt alla experterna den viktigaste resursen i min rehab!!! 

Hamingja njuter i solen efter ridturen!

Det hade varit grått på himlen hittills, men när vi var nästan tillbaka vid stallet igen kom SOLEN fram och fick snön att gnistra! Jag konstaterade att min timing kunde varit bättre - om jag gett mig ut för att rida 40 minuter senare hade jag fått rida i sol. Å andra sidan kunde jag nu sitta en stund utanför stallet och vila i solskenet och sedan fota fina bilder på Hamingja i hagen! Resten av dagen står f f a vila/återhämtning på schemat - allt enligt min rehabplan!

När man tryckt ihop sig med kompisen i fotoautomaten för att komma på samma bild...! ;-)

Elsa och Hamingja

Man ser ljuset - REDAN!!!

När man ser ljuset!!!

Tänk så GLAD man blir vid denna tid varje år när ljuset ÄNTLIGEN kommer tillbaka! Och varje år tycker jag ett det känns som att det kommer så plötsligt... antagligen för att det är lätt att tänka att det vänder vid årsskiftet, men årets mörkaste dag är ju faktiskt redan någon dag innan jul! 

Igår var jag faktiskt något så ovanligt som FÖRSTÅNDIG och avstod ridning eftersom jag skulle kvällsfodra. Jag kan inte lova att det nu är en vana, men tänker berömma mig själv varje gång jag lyckas. "BRAAAAA!!! DUKTIG!!!" som jag brukar säga till Hamingja!

I o m att jag skulle köra bil behövde jag vänta med min sömnmedicin till dess jag kommit tillbaka hem igen, så idag hann det bli lunchtid innan min hjärna började "starta upp" - efter en rejäl "stötdos" Cola Zero. Men trots att det dröjde till eftermiddagen innan jag åkte till stallet var det alltså dagsljus kvar! 

Hamingja och jag red till vänster bakom vägbommen och när vi började med en högergalopp gick det bra - till dess jag råkade göra ett ljud som påminde lite om en smackning varpå min stackars oförberedda häst fick en chock och tappade galoppen... :-D Alltså jag kan inte annat än skratta åt hur otroligt fånig hon fortfarande är, trots alla års försök från både Sylvias och min sida att göra henne lite "avtrubbad"...! Sylvia konstaterade en gång när jag red lektion för henne att om vi skulle rida i samma final på tävling skulle hon lätt kunna fjärrstyra min häst och sabotera genom att smacka när vi skulle skritta och vissla när det var dags för galopp resp ökad tölt...! :-O Men under dagens andra galoppsekvens uppförde sig i alla fall matte ordentligt och utsatte inte sin stackars häst för något mer "ljudöverfall" så då gick det bra att galoppera ända till dess jag visslade! :-D

På vändplanen stod nu både en skördare och en skotare, men avverkningen har inte börjat ännu så det fanns inga uppkörda spår där man kunde fortsätta in i skogen. Hamingja fick i alla fall gå en liten bit in på sin favoritstig, där hon "ångade på" framåt som vanligt trots att snön idag nådde ända upp till mina fötter! :-O Av någon anledning tyckte dock hennes TRÅKIGA matte att vi väldigt snart skulle vända hemåt igen och det var en motvillig häst som efter lite övertalning lydde för att sedan flera gånger försökte vända tillbaka ut i djupsnön...!

Tillbaka på vändplanen tog vi en andhämtningspaus innan vi nyttjade ytan som ridbana där vi tränade "Kyras ABC" i skritt. Under hemvägen inledde vi med en sekvens i vänster galopp (utan nästan-smackning från matte) innan vi övergick till samlad skritt i högersluta med övergångar till "nästan tölt". När vi var nästan hemma vände jag tillbaka för att rida "nedvarvningstölt" i lång, låg form där aktiviteten i bakdel och rygg gav en fin bekräftelse på att jag faktiskt lyckats aktivera hennes bakdel på ett bra sätt!

Totalt blev det ett ridpass på 45 minuter och det var bara vid ett tillfälle som min puls gick upp till 137, i övrigt höll den sig hela tiden under 128 slag trots både galopp och tölt så det går ju så sakteliga åt rätt håll åndå. Nu efteråt är jag förstås JÄTTETRÖTT, men supernöjd med att jag orkat genomföra tre så pass bra ridpass denna vecka trots urladdningen förra lördagen som fysioterapeuten på Smärtrehab skulle ha kallat för allt annat än "lagom"...! 

Fredagstölt och smärtrehab

Så här ser livskvalitet ut!!!

När jag kom till stallet i eftermiddag skulle det snart börja skymma. Min plan var att värma upp med två galopper uppför kyrkbacken och sedan träna tölt på ridbanan. Utifrån det perspektivet verkade det möjligen som "overkill" att ta både reflexväst och pannlampa på när jag red iväg... men jag ville gardera mig ifall jag av någon anledning skulle ändra mig och vilja rida längs bilvägen istället. "Både hängslen och livrem" m a o! 

Hamingja var pigg och hade ett härligt driv i steget när vi skrittade bort till kyrkan och nerför backen mot bäcken. Jag ville börja med höger galopp och var ovanligt noggrann när jag förberedde Hamingja genom att samla henne i skritten. Ändå missade vi första galoppfattningen... men den andra blev jättebra och Hamingja höll en härlig bärighet i galoppen ända till dess hennes matte råkade dunsa till lite i sadeln - då blev hon spänd och tappade förstås galoppen. 

Vänster galopp blev sedan ännu bättre och när matte såg till att hålla en lätt sits hela tiden - utan dunsar i sadeln - höll Hamingja både bärighet och gångart ända till dess jag visslade och då var vi nästan framme vid kyrkan. Trots reflexväst och pannlampa höll jag mig till ursprungsplanen och satsade på ridbanan efter denna härliga start.

På ridbanan fortsatte uppvärmningen med "Kyras ABC" där man gör en förhållning på yttertygeln och flyttar bakdelen undan för innerskänkeln. Först höll jag mig på en liten fyrkant men när Hamingja kändes "med på noterna" övergick jag till att växla mellan att flytta omväxlande för höger resp vänster skänkel. Därefter gick vi ut längs spåret och samlade skritten m h a sluta resp öppna.

När jag på måndag förra veckan red på ridbanan - för första gången på mer än ett år - fokuserade jag på att varva friare skritt med viss grad av samling till dess Hamingjas reaktion inte längre var att vilja kasta sig iväg i tölt så snart jag bad om lite samling. Mot slutet av det ridpasset erinrade jag mig hur jag under en Atlikurs där jag fick rida massor av övergångar från skritt till "bara nästan-tölt" och tillbaka ner i skritt igen. Jag mindes den härliga känslan när jag tillslut kunde låta henne smyyyyyga över i tölt i ett riktigt långsamt tempo och helt lätt i handen och det sedan räckte med små förhållningar med sätet för att bibehålla denna tölt! 

Detta var verkligen en målbild för träningen framöver - och idag var det dags att försöka ta nästa steg! När jag nu började leta efter "bara nästan-tölten" tänkte jag att det var lite som när man en gång i tiden skulle ta körkort och behövde lära sig att hitta "dragläget" med koppling och gas! Trots att det var mycket att tänka på kom jag ändå ihåg att låta mina muskler i säte och skänklar slappna av - i alla fall ibland - som belöning när Hamingja gjorde rätt. Allt mitt försök till fokus på detta när jag ridit skritt resp tölt i skogen/på bilvägen de senaste månaderna har nog gjort lite nytta!

Mot slutet av ridpasset fick jag faktiskt uppleva några korta sekvenser med lite av den där känslan från Atlikursen - när Hamingja vilade på stegen i långsam tölt istället för att lägga sig på i handen och "springa ifrån" samlingen! När hon som belöning fick sträcka ut framåt-nedåt i nedvarvningstölt bibehöll hon en härlig aktivitet i ryggmusklerna trots de långa tyglarna. 

Atlis grundupplägg för träning av häst är att som uppvärmning rida tölt i lång, låg form. Både för att hästen ska sträcka ut överlinjen och för att den ska bygga de muskler den behöver för att bära upp sig i tölt. Men i Hamingjas fall har han konstaterat att hon behöver ha en viss grad av samling redan när man börjar tölta för att hon inte ska vara så passtaktig, så på lektionerna för honom får jag värma upp i trav på volt istället och sedan samlad skritt följt av tölt. 

Själv använder jag gärna galopp i backe som uppvärmning - särskilt nu när jag ännu inte hunnit få tillbaka den kondition som krävs för att hantera Hamingjas STORA trav. (Men redan innan min operation brukade jag ofta använda galopper i "kyrkbacken" som uppvärmning inför träning av tölt på ridbanan.) Har jag lyckats aktivera Hamingjas bakdel ordentligt under töltträningen brukar sedan i alla fall vår "nedvarvningstölt" på successivt allt längre tyglar vara helt i Atlis smak. Och för att kompensera för den uteblivna "uppvärmningstölten" brukar jag vid sådana tillfällen låta henne "nedvarvningstölta" extra länge - så också idag!

Så ROLIGT att orka med ett sådant här pass på ridbanan - då jag t o m höll tyglarna i BÅDA händerna! Det var 55 minuter sammanlagt inkl uppvärmningen i kyckbacken. Efteråt har jag förstås varit HELT slut - men det var det verkligen värt!!! I morgon lördag blir det vilodag för Hamingja, för då ska jag kvällsfodra och det blir för tufft om jag ridit innan. Men på söndag hoppas jag vara tillbaka i sadeln!

Idag fick jag förresten lite mer info om smärtrehabiliteringen på Garnis Rehabcenter i Boden som jag ska  påbörja, 8 veckors rehab med start v 10. (Sedan i höstas deltar jag ju i en digital smärtskola som en förberedelse för detta.) På ett övergripande plan handlar båda stegen om samma sak: i o m att det inte finns fungerande smärtlindring provar man olika strategier för att hantera smärtan med målsättningen att kunna vara fysiskt aktiv trots den. Att prova sig fram till vilken balans mellan fysiskt ansträngning och återhämtning just min kropp behöver för att smärtan på sikt ska begränsas så mycket som det är möjligt. 

Otålig som jag är hade jag hoppats på att få börja på Garnis i Boden redan v 3, då årets första rehabgrupp skulle starta. Så blev det alltså inte, men jag har insett att jag i o m det hinner få sju "extra" veckor med den digitala smärtskolan och den rehab-plan jag gjort tillsammans med fysioterapeuten på Smärtrehab på Sunderby sjukhus. 

Bland råden jag fått av honom är att hela tiden utvärdera: "Vad kan jag göra idag?" Och då prioritera det som är roligt, det som ger energi samt träning som över tid begränsar smärtan så mycket som möjligt. Att hitta en balans mellan fysisk belastning och återhämtning som möjliggör en regelbundenhet i träningen. Att prova mig fram till vad som är lagom just för mig - och att hålla mig till det även när jag har bättre dagar. Istället för som jag brukar: bli så jätteglad när jag mår bättre någon dag och då passa på att göra så mycket som bara möjligt, för att sedan "krascha" och vara jättedålig i många dagar. Jag behöver lägga MYCKET högre prio på "lagom" fysisk aktivitet och det som ger återhämtning än vad jag gjort hittills i livet. Självklart är inget av detta någon "quick fix" så de extra veckorna i väntan på att få komma till Garnis är verkligen ingen nackdel - snarare tvärt om!