Lugnet före stormen...!!!

...var nog vad jag - bokstavligen - fick uppleva i stallet i eftermiddag...! Inför morgondagen har nämligen SMHI gått ut med varningar för kulingvindar (upp till 24 m/s) på Bottenviken och upp till 23 m/s i vindbyarna här runt Luleå... :-O Ovädret kommer västerifrån och när det drar in över Norges kust handlar det t o m om orkanvindar och i Norrbottensfjällen också mycket hårt väder, så i jämförelse med det låter det ju ändå som att vi kommer undan förhållandevis lindrigt. Men risken för fallande träd bedöms som stor så det är knappast en lämplig dag att vara ute och rida... 

Efter en jobbig natt då jag varit vaken mycket trodde jag inte att jag skulle orka till stallet idag... men under dagen började jag alltså allt mer inse att morgondagen inte kommer att bjuda på något bra ridväder, och tillslut lyckades jag ändå uppbåda lite ork. För jag vet ju hur bra jag mår i själen av att få vara med Hamingja! Enligt prognoserna skulle det börja blåsa redan under eftermiddagen idag, men när jag åkte till stallet vid 15-tiden idag var det fortfarande relativt vindstilla, så bokstavligen lugnet före stormen alltså...!

När jag satt i sadeln och skrittade iväg mot kyrkbacken tänkte jag: "Men jag orkar ju inte det här...!" :-O Fast peppade mig själv med att jag ju bara kunde skritta en kort sväng och sedan avrunda. Längst ner i kyrkbacken tyckte dock Hamingja att vi skulle galoppera tillbaka upp och man vill ju inte vara en "party-pooper"... så jag gjorde henne till viljes - två gånger! 

Sedan tänkte jag skrittade tillbaka mot stallet, men så började jag tänka att jag kunde ju ta bara en liiiiiten stund på ridbanan för att "känna lite" på samlad skritt innan vi avrundade för dagen. Jag behöver ju verkligen träna på att komma ihåg att slappna av i mina muskler som belöning när hon gör det jag ber om. Väl på ridbanan tränade lite mer i vänster varv idag, och när jag kom ihåg hur viktigt det är att stödet på yttertygeln ges med en fjädrande, lätt vibrerande högerhand (får INTE bli stum!!!) så blev den samlade skritten riktigt trevlig!

Några övergångar till "nästan-tölt" hann vi med också innan vi avrundade genom att Hamingja fick sträcka ut på allt längre tyglar i "nedvarvningstölt" där jag red på microvolter för att hålla nere tempot. Och när hon frustat avslappnat i båda varven fick det tillslut räcka för idag. Då var jag HELT slut, men jag orkade faktiskt både köra hem och ta mig från garaget in i huset innan jag kraschade på en stol i köket. Johan - mitt ständiga stöd i livet - såg hur det var fatt och vips hade han fixat en tallrik middagsmat som han placerade framför mig på bordet. Och nu, två timmar senare, orkar jag ju faktiskt blogga! Det finns hopp om livet!