Lára har änglavakt!!!

Är i o f s inte helt säker på om hästar kan ha änglavakt eller inte - men den saken lämnar jag till mina mer teologiskt bevandrade vänner att reda ut. Själv konstaterar jag i alla fall att Lára idag hade RIKTIGT tur i oturen som inte blev ordentligt skadad i samband med sadlingen...

Kombinationen Lára + sadel är ju aldrig helt odramatisk, men idag rådde ändå vad som jag tyckte var en helt OK form av "vapenvila". Huggtänderna var visserligen "igång" men hon försökte inte sätta dem i mig utan högg i luften på motsatt sida mot där jag stod. MEN då hade hon oturen att fastna med underkäken i ena stigbygeln och ju mer hon försökte dra åt sig huvudet desto hårdare satt hon fast...

I panik kastade hon sig bakåt (hästar är ju flyktdjur så att fly står alltid högst upp på agendan). Jag lyckades lugna ner henne en kort stund, men när jag började lirka med stigbygeln fick hon panik igen och började kasta sig så långt grimskaftet tillät (hon var fastbunden i en ring i väggen). Jag övervägde att lossa på grimskaftet, men i o m att hon fortfarande satt fast i stigbygeln kändes det ändå säkrare att hon var fastbunden... Fortsatte prata lugnande och som tur var lyssnade hon på mig och lugnade ner sig på pass att jag kunde göra ett nytt försök att lirka loss stigbygeln. Och tack vare att hon inte längre spjärnade emot lika hårt lyckades jag denna gång!

Efteråt stod hon en låååång stund med huvudet i min famn - och sådant trams ägnar hon sig INTE åt i vanliga fall så uppenbarligen hade hon också blivit ganska chockad av vad som hände... Till min stora lättnad började hon en stund senare tugga hö igen, till synes helt obesvärat. (Jag har varit med om att en häst brutit käken efter att ha fastnad i en täckeshängare på utsidan av boxdörren, så jag hade hunnit tänka både ett och annat...)

Bestämde mig för att ändå rida, för att där ha ytterligare möjlighet att stämma av om hon verkade ha ont på något sätt. Planen hade redan tidigare varit att rida på banan med mycket lösgörande i skritt och trav - och det passade ju minst lika bra nu! Och till min glädje kändes hon så väldigt avslappnad och fin att hon inte gärna kunde ha ont ö h t. Elisabeth, som red på banan samtidigt, konstaterade också att Lára hela tiden verkade helt obesvärad av bettet, så hon gjorde också bedömningen att hon inte kunde ha ont. Och med tanke på att hon faktiskt driver ett djursjukhus kändes det ju extra tryggt med det stödet!

Elisabeths förhoppning om att Lára faktiskt lärt sig en läxa och insett att det är bättre att inte bitas, den känns dock inte särskilt sannolik...! Hon kan ju ändå ha endel muskelvärk i morgon - men håll verkligen ALLA tummar att det inte behöver bli mer än så!!!

I toppform!

Lára - alltid i toppform!

Inför dagens avgörande i hoppningens Världscupfinal, dit ALLA fyra svenskar kvalificerat sig, läste jag en intervju med en av dem: Jens Fredricsson. Han berättade att hans häst Lunatic är i toppform och oerhört laddad inför sista dagen, "han bet mig t o m i armen vid veterinärbesiktningen!" sa han. Att Lunatic är en bra häst hade jag ju förstått tidigare, men nu insåg jag verkligen vilken oerhört stor kapacitet han måste ha! ;-)

Lára och jag red bilvägen bort mot sjön idag och vi inledde med uppvärmningstrav nästan ända fram till korsningen vid sjön. Lára frustade belåtet nästan hela tiden - vilket Atli brukar beskriva som hästens sätt att säga "Nu mår jag riktigt bra!" Gårdagens stressade "speedtrav" kändes hur avlägsen som helst - vilket gav mig ännu en bekräftelse på att jag gjorde rätt då som avbröt travförsöken och istället satsade på att få henne avslappnad i tölt. Atli säger ju att man visserligen alltid ska ha en plan för varje ridpass men att man också alltid ska vara beredd att ändra den planen. Och han har förståss rätt - som alltid!

Vid sjön fortsatte vi uppvärmningen i tölt med lång hals - och Lára kändes fortsatt lösgjord och fin. Passerade förbi skoterklubben innan vi vände hemåt - och inledde då med vår "all over the place-övning", d v s samlad skritt utan hjälp av staket. Det tog en stund innan vi tillslut var hyfsat överens i frågan... Men sedan enades vi om riktigt trevlig, samlad tölt där hon jobbade med längd på överlinjen och var helt lätt i handen!

Testade även att rida ökat tempo och lösgöra utan att bromsa, genom att sidföra m h a vikthjälperna och lirka lite höger-vänster. Det gick inte allt för tokigt, men vi har definitivt en bit kvar att träna på där... Däremot gjorde vi en riktigt bra nedtagning till kort tempo igen utan att Lára "la sig i handen".

Risken när vi börjar träna mer på ökat tempo tölt är att vi "tappar" den fina lösgjordheten vi precis hittat i det samlade arbetstempot. Efter en längre skrittpaus avslutade jag därför träningspasset med att hitta tillbaka till en bra känsla i ett lägre tempo i tölten innan hon fick sträcka ut igen i trav.

Nu blir det (oönskad men) välförtjänt vila för Lára i morgon när matte ska göra nytt besök på City Rehab för att träna crosstrainer.

Sommardäck på Láralimousinen

Johan var bussig och bytte till sommardäck på hästtransporten medan jag red idag. (Förr gjorde jag det alltid själv, för att hålla kunskapen fräsch inför ev punkteringar när jag är ute och kör. Men sedan jag fick min värk har jag valt att förlita mig på mina gamla meriter på detta område istället för att belasta kroppen om jag inte måste.)

I o m att jag numera har ett boogiesläp kunde Johan testa ett alternativ till garagedomkraften - vilket visade sig fungera MKT bra! En fördel med ett boogiesläp är ju att man vid en punktering på ett däck ändå kan köra en kortare sträcka eftersom man i alla fall har ett helt däck på varje sida. Man kan också klara sig utan domkraft vid däckbytet genom att helt enkelt backa/köra så att man har det trasiga däcket över ett dike eller liknande. Och den här fiffiga "manicken" bygger ju på samma princip!

För oss som inte har sadelkammare i släpet känns ju denna "ramp" betydligt enklare att förankra säkert inne i släpet än vad en garagedomkraft gör, vilken har lösa delar. Men den kräver förståss ett boogiesläp för att fungera.

...och när man ska byta det bakre däcket vänder man bara rampen åt andra hållet! 

Drag under galoscherna när Lára får sträcka ut!

"Om du tappat ditt goda humör kan du hitta det igen på en hästrygg!!!" (Nytt Anna-ordspråk)

Idag hade jag i o f s det goda humöret i behåll - men det skadade ju inte att ändå "ladda" med lite ridning! Ville att Lára skulle få sträcka ut och mjuka upp musklerna efter gårdagens träningspass med ökad tölt, så jag hade planerat in ca 30 minuter uppvärmning och "stretching" idag - och så blev det också. 

Red ut längs bilvägen mot Avan och varvade mellan "muskelbyggarskritt" med aktiv överlinje och galopp. Gissa om Lára frustade belåtet när hon fick galoppera?! Än en gång konstaterade jag dock att hon tar det ganska lugnt i galoppen nu för tiden, även om hon får välja tempo. Men det var innan jag - för ovanlighetens skull - lät henne galopera även på hemvägen.... DÅ var racer-Lára tillbaka och man kunde verkligen snacka om drag under galoscherna!!! 

Sedan hade jag tänkt avsluta ridpasset med att hon fick slappna av och sträcka ut i trav - det brukar ju gå riktigt bra numera sedan vi "programmerat" in att vi alltid gör det sista sträckan på hemvägen. Men det var alldeles uppenbart att detta INTE gäller ifall hon först fått galoppera hemåt... 

För att slippa dragkamp och spänd häst i speedtrav bad jag istället om att hon skulle länga halsen i tölt - och tack vare att hon hade sådant driv framåt i sig själv höll hon tölten även när nosen tillslut började närma sig marken! Så sträckte ut gjorde hon ju verkligen - även om gångarten inte var den jag hade planerat från början. 

Efter detta hade hon också uppnått den mentala nedvarvning Atli säger att jag alltid ska sträva efter innan jag avslutar ett ridpass, vilket visade sig i att hon skrittade helt avslappnat i lång, låg form och helt lösgjord i nacken! Mission completed, alltså!!!

Fredagsmys!

Här ännu en bild från i lördags, när jag försöker rida samlad skritt medan gummibands-Lára testar alla möjliga varianter att komma undan... Och man kan ju faktiskt se på bilden hur Atli betonar betydelsen av de diagonala hjälperna: att jag inte ska glömma att fånga upp på yttertygeln samtidigt som jag flyttar ut bakdelen på spåret igen m h a innerskänkeln. En av de "poletter" som äntligen trillade ner för mig i helgen!

Och det var en "polett" som jag hade minst lika stor nytta av idag, när jag skulle rida samlad skritt ute längs vägen och det inte fanns något staket som stöd utan Lára verkligen hade alla möjligheter att vara "all over the place"...

Men innan dess hade jag först värmt upp i skritt och trav på ridbanan - där Lára verkligen kändes fantastiskt mjuk och fin! När vi fortsatte ut på vägen för fortsatt uppvärmning i tölt var det en utmaning att försöka hitta samma avslappning även där - men tillslut hade hon en längd på överlinjen som jag kunde vara nöjd med.

Min plan var egentligen att vända hemåt igen i korsningen vid sjön, men när jag såg att vägen in mot stan såg ut som bästa ovalbanan kunde jag ju inte låta bli att fortsätta! Och Lára protesterade förståss inte! Förutom samlad tölt på "ovalbanan" provade jag även att rida lite ökat tempo.

När jag bad om tips för det ökade tempot från Atli i helgen konstaterade han att det som är viktigast som alltid är en lösgjord häst. Och varje gång man går vidare till ett nytt steg, vare sig det handlar om högre grad av samling eller om en höjning av tempot, så gäller det att hitta tillbaka till hästens lösgjordhet. Men det gäller ju att göra detta på rätt sätt också... Han menade att det vanligaste felet ryttare gör när de försöker rida ökat tempo är att de bromsar upp hästen när de försöker lösgöra. Men man måste istället lära sig att lösgöra i BIBEHÅLLET tempo.

Hm... kan väl konstatera att jag har en bit kvar att träna på där...! Men precis som jag märkt tidigare gick det bättre i det ökade tempot så länge vi red bort från stallet. När vi vänder hemåt blir Lára så speedad att hon gasar på mer än vi riktigt har teknik för än så länge... Efter detta var vi faktiskt HELT överens om en låååång skrittpaus innan vi avslutade med en låååång nedvarvningstrav. Atli betonar ju om och om igen att ju mer man jobbar hästen i samling desto mer behöver man också rida den i grundformen i trav för att "balansera".

När Lára sedan mumsade kraftfoder och hö medan jag drack en kopp te och det enda ljud som hördes, förutom Láras tuggande, var kvittrande vårfåglar konstaterade jag att inte inte kan finnas mycket bättre sätt att varva ner inför helgen!

Gym-dag

Lyckohästen får stå ut med vilodag idag igen, för matte var på City Rehab efter jobbet. Till min glädje hade jag INTE ont efter träningen i måndags, varken på kvällen eller dagen efter. Att jag haft ont i SI-lederna både igår och idag tror jag därför INTE beror på crosstrainern, men däremot gjorde det att jag ville ta det lite försiktigt idag för att inte förvärra värken med träningen. Så jag utökade inte träningstiden, utan fortsatte med 4+5 minuter och för säkerhets skull höll jag dessutom ännu lite lägre tempo idag.

Men i morgon hoppas jag (och garanterat även Lára) att det blir ridning igen!!!

"Njutridning" vid repetition av Atli-kursen!

Uppvärmning i trav med STOR eftergift på innertygeln!

Efter två vilodagar för Lára var det idag dags att repetera övningarna från i helgen. Valde därför ridbanan och satsade på att vara en riktigt mönsterelev under uppvärmningen eftersom Atli verkligen betonade hur oerhört avgörande kvaliteten på uppvärmningen är för kvaliteten på resten av ridpasset.

Tog alltså MKT god tid på mig att värma upp i skritt, trav och tölt. Och nöjde mig inte med "bara" den lååånga halsen och "nästan helt lösgjorda" hästen utan såg till att även lirka loss det allra sista i nacken, precis som jag fick göra i helgen.

Och uppvärmningen fungerade - för när det sedan ÄÄÄÄÄNTLIGEN var dags att rida med mer samling i tölten tog det inte lång stund att hitta tillbaka till helgens upplevelse av samlad och samtidigt HELT lösgjord häst!!!

Sedan i höstas, när vi började jobba med mer samling i tölten, har jag hela tiden fått uppmaningen att bara rida korta intervaller tölt, ta skrittpaus på lång tygel och sedan börja om från samlade skritten igen. Detta eftersom hon behövt tid på sig att bygga de muskler som krävs för den högre graden av samling - annars skulle resultatet bara bli överansträngd och spänd häst. Dessutom har jag ju under de här dryga 1,5 åren vi haft tillsammans haft en stående uppmaning från Atli om att aktivera henne mycket under tölten, genom vändningar, sidförande etc.

Men i söndags, när vi hittade läget med samlad OCH helt lösgjord tölt blev uppmaningen istället en annan: "Låt henne bara rulla på längs spåret och känna sig duktig!" Och det var verkligen fascinerande hur otroligt minimalt jag behövde inverka på henne när vi nu tillslut hittat det här läget!

När vi idag lyckades komma dit igen gjorde jag därför på samma sätt. Förutom när jag bytte varv ett par gånger satt jag så stilla och avslappnat jag bara kunde och lät henne "rulla på" längs spåret för att verkligen vara riktigt tydlig i min belöning. Att få "vila" från ryttarens inverkningar är ju den bästa belöning man kan ge sin häst! Och - som Atli alltid säger - det är när man belönar som hästen lär sig!

Det krävdes verkligen STOR viljestyrka från min sida att avbryta denna töltnjutning i tid och låta henne sträcka ut och varva ner i trav. Jag hade annars mer än GÄRNA "njutridit" tölt i flera timmar!!! När jag sedan träffade Sussie - som också var "efter kursen-hög" - i stallet konstaterade vi att ibland känns det verkligen alldeles för lite att bara ha en häst...!!!

Nu måste jag faktiskt stå ut ÄNDA till på fredag innan jag får chansen att njutrida igen. För i morgon ska jag till sjukgymnasten och ge crosstrainern ytterligare en chans - och jag törs absolut inte kombinera detta med ridning samma dag. Faktiskt inte ens kombinera crosstrainern med den mjuka rörelseträningen i varmvattenbassängen ens, eftersom jag haft ett längre uppehåll från den medan jag tränat basal kroppskännedom på vårdcentralen. Men om det visar sig att kroppen tål crosstrainern så är tanken att jag ska börja trappa upp bassängträningen igen också. Fast det dröjer nog några månader innan jag även vågar börja med det. Annars skulle jag ju ha väldigt gott om tid för bassängträningen som det är nu, för 4+5 minuter på crosstrainern river man ju av på ett kick! Jag sitter ju längre tid än så i bastun efteråt!!!

"Mediedrevet" i Mariebäck!

Helgens stora medieuppbåd i samband med Atlikursen resulterade i ovanstående framsida på Norrbottens Kuriren, med Malin och Loftur!

...och inne i tidningen ett reportage som upptog nästan hela mittuppslaget! På de större bilderna Malin & Loftur samt Sussie & Ari. På de mindre bilderna Atli resp Sylvia. Jag var citerad i artikeln också, fast inte lika många gånger som i webbversionen. (Å andra sidan fick jag här stå med mitt riktiga namn istället för pseudonymen "Ann Niklasson" - skojade lite om att jag valt ett fingerat namn i nätupplagan för att ingen skulle kunna lista ut att det var jag...!)

Och konkurrenten NSD svarade med en helsida i tidningen, där förutom ovanstående även Elisabeth och Démantur fanns med. Häftigt att vår sport fick så stor uppmärksamhet för en gångs skull!!! 

Idag lever jag på "gamla meriter" från i helgen!!!

Här kommer en första ridbild från helgens Atlikurs! Tyvärr har jag inga bilder från den fantastiska söndagen, för då jobbade Johan. Men på lördag var favoritfotografen på plats i Mariebäck! Och den dagen var ju verkligen inte fy skam heller - vilket mitt belåtna leende på bilden ovan kanske visar?!

Idag har Lára vilodag medan matte fortfarande svävar på moln och LÄNGTAR till i morgon när planen är att Lára och jag ska repetera helgens övningar. Tyvärr säger väderprognosen att dagens hårda vindar dessutom ska kompletteras med regn i morgon... hoppas kroppen ändå håller för ridning!

Ett extra frågetecken avseende min dagsform i morgon kommer av att jag och min sjukgymnast idag utsatte min kropp för ytterligare en omgång träning på crosstrainer. Den här gången höjde vi dessutom träningsdosen. Förra gången testade jag 4 + 4 minuter, med 1 minuts "skrittpaus" där emellan. Idag blev det istället 4 + 5 minuter (fortfarande med lägsta belastning och jag fick dessutom uppmaningen att minska tempot för jag var ju som vanligt alldeles för överambitiös och ville alldeles för mycket...) Efter denna höjning av träningstiden med en hel minut undrar jag nu om jag kan kalla mig vältränad?!

Efteråt blev det en lååång stund i bastun, för att ge kroppen bästa möjliga förutsättningar att hantera träningen. Nu efteråt känns det ändå endel både i SI-leder och alla muskelfästen på höfterna... men blir det inte värre än så här är jag VÄLDIGT nöjd! Och armarna fick ju faktiskt träning också - utan att jag blivit sämre i mina onda händer (ännu i alla fall)!!!

Bäst hittills!!! (Och det vill inte säga lite!)

Så här glad var jag när jag sadlade av Lára efter lördagens andra lektion!

Efter förra Atlikursen (för fyra veckor sedan) var jag så euforisk över att jag lyckats prestera min bästa ridning hittills i livet! Igår lyckades jag höja mig ett "snäpp" till - och idag YTTERLIGARE ett! Kombinationen att rida kurs för super-Atli på en häst som Lára gör verkligen underverk - plötsligt lär jag mig både ett och annat om ridning!!! När jag lyckorusig lämnade ridbanan efter dagens andra lektion konstaterade jag än en gång att Lára verkligen borde klonas!

Jag hade morgonfodringen i morse och var sedan först ut med att rida lektion. I o m att ridbanan var ledig passade jag på att börja skrittuppvärmningen en stund innan lektionen - med målsättning att lyckas lika bra med uppvärmningen som inför andra lektionen igår. D v s Lára skulle verkligen vara helt lös även i nacken. När lektionen sedan började konstaterade Atli att Lára och jag uppnått en ny nivå igår, då hon var samlad och samtidigt helt lösgjord.

Sedan sa han:"När jag själv uppnått en ny nivå med en häst brukar det lätt bli så att jag vid nästa ridpass har lite för bråttom med uppvärmningen, för jag vill så gärna få uppleva den nya nivås samling igen - så fort som möjligt! Så då får jag påminna mig själv om att jag istället behöver vara EXTRA noga med uppvärmningen eftersom hästen senast faktiskt presterade utöver det vanliga!" Så uttrycker sig en sann pedagog! Istället för att säga: "Se nu till att inte ha för bråttom och slarva med uppvärmningen!"

Nu hade jag ju redan hunnit värma en stund i skritt och Lára kändes redan mjuk och avslappnad där, så jag inledde istället lektionen med en låååång uppvärmning i trav, först på volt i vänster varv och sedan längs spåret i båda varven. Precis som i skritten ställde jag henne lite lätt höger-vänster vilket fick henne att slappna av riktigt bra i nacken!

Vi gick vidare genom att först tölta i en lägre grad av samling med riktigt lååång hals, använde ett par steg sidförande gör att lösgöra samt ett fortsatt fokus på att även det sista i nacken skulle släppa. Efter det fick jag jobba med samlade skritten till dess hon BÅDE var samlad och lösgjord och sedan sidföra i övergången för att verkligen få med mig lösgjordheten över i tölten. Och med mitt fokus på den helt lösa nacken gick det faktiskt ÄNNU bättre än igår!!! Lára var faktiskt så lösgjord att hon efter en stund började frusta i tölten - trots den höga graden av samling!!!

När hon fått sträcka ut och varva ner igen i trav funderade jag lite på om det kanske var hög tid att sluta rida - för hur skulle jag någonsin kunna toppa detta??!! Men som tur var gjorde jag inte det - och på dagens andra och kursens avslutande lektion gick det faktiskt ÄNNU bättre!

När vi värmt upp precis som på förmiddagen fick vi repetera sidförande m h a så små hjälper som möjligt. Atli tipsade om att jag skulle fortsätta att träna på att förfina detta ytterligare så att jag tillslut kan välja att flytta bara ett enda ben i taget åt det håll jag vill, utan att övriga tre rör sig. "För det är så du succesivt ökar graden av samling: genom större precision och att "dansa snabbare" - inte genom att försöka använda kraft till att samla mer!"

Efter detta samlad skritt, där jag succesivt fick till de diagonala hjälperna så att jag allt bättre kunde få med mig Láras "alla bogar och bakdelar" åt samma håll. Verkligen inte helt lätt med en sådan överrörlig  "gummibandshäst" som hon!!! Men tillslut var det som om hela hästen "ramlade på plats" och när jag sedan gjorde övergång till tölt (m h a sidförande) så var det plötsligt som den enklaste sak i världen för Lára att vara både samlad och samtidigt helt lösgjord genom kroppen!

Till Atlis uppmuntrande utrop: "Jättebra! Låt henne känna sig duktig nu och bara rulla på!!!" satt jag bara och njöt, varv på varv runt ridbanan utan att behöva korrigera henne ö h t!!! Jo, föresten, någon gång fick jag göra en liten halvhalt för att hålla nere tempot - men det var det enda. Känslan i detta kan helt enkelt sammanfattas: "WOW, WOW, WOW!!!"

När Lára åter varvat ner i trav konstaterade Atli än en gång att Lára och jag tagit ett stort steg framåt i helgen. Han sa att det alltid gör väldigt mycket på kvaliteten på tölten när man lyckas få det sista att "släppa" i nacken också. Och på min fråga bekräftade han att jag ska använda precis samma "tänk" när jag börjar träna på det ökade tempot.

Nu är jag HELT slutkörd efter denna helg, så det är snart dags för mig att vika in hovarna för kvällen. Men i morgon kväll kan det komma lite bilder här också - för Johan var med i Mariebäck igår!

Söndagens schema

Inspirerande aha-upplevelser!!!

Lycko-häst med WOW-faktor!!!

Strålande vårsol, Atli-kurs och lycko-Lára är definitivt tre ingredienser som skapar en fantastisk dag!!! Red två lektioner för Atli där jag med utgångspunkt från det avslappnade läget med lång överlinje som vi började med igår, sedan fick börja lägga till mer samling.

Efter första lektionen konstaterade han att jag definitivt är på rätt väg och att det till stora delar sett bra ut under lektionen. MEN även om Lára arbetade med lång hals så var hon fortfarande lite stel i nacken. "Det är bara liiiiite som fattas, men detta lilla skulle ge STOR effekt på resultatet!" sa han och uppmanade mig att i fortsättningen "röra på de stela musklerna" genom att ställa lite ömsom höger ömsom vänster. Får du avslappning även där kommer det att bli riktigt bra!

Som vanligt hade han också talat sig varm för betydelsen av uppvärmningen. "Det är lätt att man har för bråttom att komma igång och börja samla hästen och därför slarvar lite med uppvärmningen. Och några gånger kan det fungera, men snart kommer den fortsatta ridningen att börja gå sämre och sämre... Man måste hela tiden vara riktigt noga med att lägga en bra grund i uppvärmningen, så att hästen verkligen sträcker ut överlinjen och jobbar i en ändamålsenlig form!"

Andra lektionen inleddes med att jag i stillastående fick uppmana henne att länga halsen, fast utan att för den skull försöka dra tyglarna ur handen på mig. "Det är du som bestämmer hur mycket tygel hon får!" påminde Atli. Värmde sedan upp i skritt och trav, med fokus på att nu även "krama loss" nacken och nu konstade Atli att vi hade hittat den sista graden av avslappning som vi inte riktigt uppnått under förmiddagen.

Då var det dags att jobba vidare med samlingen. Fick rida samlad skritt längs spåret och till min stora glädje klarade jag faktiskt det UTAN att förvandlas till järnspett - de senaste veckornas träning har gett resultat!!! Lára förvandlas ju alltid till "gummiorm" i de här lägena, men nu fick jag hjälp av Atli att parera detta genom att han påminde om att jag alltid skulle "tänka diagonaler". D v s när hon skjuter ut bakdelen åt höger ska jag inte bara använda höger skänkel för att försöka korrigera utan samtidigt möta upp med vänster tygel. Och då gick det förståss mycket bättre!

När Atli var nöjd med den samlade skritten sa han som han brukar: att jag skulle "följa med framåt" in i tölt, men också att jag skulle sidföra ett par steg precis i övergången. Och WOW säger jag bara!!! Vilken oerhört häftig känsla det var när Lára verkligen bar upp sig med överlinjen genom övergången och in i tölten, med bibehållen samling och samtidigt helt avslappnad!!!

Atli blev så till sig över vårt framsteg att han "beordrade" teoripaus - för att stämma av att jag verkligen förstått vad som hänt och varför. Efter några fler sådana övergångar fick vi "rulla på" i tölt längs spåret och det behövdes bara ett fåtal påminnelser från min sida för att Lára skulle behålla den härliga tölten. SÅ HÄFTIGT!!!

När Lára fått varva ner i trav en stund konstaterade Atli att vi gjort ett STORT framsteg idag. "Första steget är att veta hur man ska korrigera hästen. Men nu har du börjat förstå precis när korrigeringen behöver komma och kan lämna henne ifred där emellan!" Jag var ju redan rejält Lára-hög och inte blev det sämre av Atlis ord!!!

Oj, vad jag LÄNGTAR till morgondagens lektioner!!! Tänk att en så häftig drog som Lára inte ens är olaglig!!!

Både Kuriren och NSD var föresten på besök i Mariebäck idag - de hade uppenbarligen insett att vi faktiskt tränar för en världsstjärna! Det stora medieuppbådet måste ju bero på att inte ens en stukad hockeyspelartumme har riktigt samma nyhetsvärde nu som här om veckan...! Kuriren har redan lagt ut sitt reportage på webben, du hittar det HÄR.

Lördagens schema

Bättre att förekomma än att förekommas, så här kommer lördagens schema!

Superduper-Atli nu IGEN!!!

"After ride!"

I helgen är det dags för ännu en kurs för superduper-Atli!!! Och SMHI verkar lika upplivade över detta som vi, för de hade idag bytt gårdagens ihållande ösregn till solsken!!! TACK för det!!! Jag jobbade på förmiddagen så jag red bara en privatlektion idag. När Atli som vanligt stämt av hur jag tyckte det gått för oss sedan sist ville han se vår "dagsform". Jag fick börja värma upp som vanligt i skritt och trav på volt och i början var Lára inte helt med på att verkligen slappna av och länga halsen riktigt ordentligt. Atli tyckte därför att jag ska börja varje ridpass med att repetera kommandot för att länga halsen redan från stillastående.

För att få henne att verkligen slappna av och böja ordentligt i högersidan på volten ska jag utgå från ett läge i stillastående då hon böjer halsen inåt med avslappnad nacke, från det läget skritta fram på en liten volt, succesivt öka volten m h a vikthjälperna och sedan "rulla" över i trav med stöd på yttertygeln och STORA eftergifter på innertygeln.

När han var nöjd med vår uppvärmning fick jag skritta längs spåret i höger varv, ställa lite utåt för att få högerbogen på plats och med lätt drivning samla henne med bibehållen längd på halsen. Det var en härlig känsla när högerbogen liksom "ramlade" på plats - då bar hon verkligen upp sig med en fjädrande överlinje!!!

Från detta läge fick jag "följa med framåt i tölt" längs spåret, med lös innertygel och bara korrigera genom att sidföra ett par steg in från spåret ifall jag fick "något i handen". Lára kändes verkligen FANTASTISKT avslappnad och fin!!! Och uppenbarligen kände jag rätt, för det kom många berömmande ord från Atli!

När vi presterat sådan "fjädrande" men avslappnad tölt i båda varven ville Atli rida henne en stund också. Han har ju som princip att ALLTID sadla om innan han rider en häst. Men nu mindes han att Lára senast lyckades bita BÅDE honom och mig i samband med det, så han sa: "Sadeln får vara - hon är för besvärlig!!!!

Väl i sadeln på "arga tanten" visade han mig hur jag ska parera med yttertygeln när jag ber henne sidföra för innerskänkeln - för att bromsa upp ytterbogen, så att hon verkligen korsar ordentligt bak. När vi fått träna en stund på det själva (då han flera gånger uppmanade mig att inte överdriva utan bara ge små, små hjälper) var det dags att låta henne varva ner i trav. Först på volt och sedan längs spåret. Och än en gång fick vi beröm - nu för att Lára verkligen slappnade av och sträckte ut sin överlinje på ett väldigt bra sätt.

Efter lektionen var det också en av de andra kursdeltagarna som kommenterade att Lára sett så oerhört harmonisk ut. "HUR har du burit dig åt för att få henne så lugn och avslappnad???!!" undrade hon. Och jag kunde ju bara svara att jag jobbat - och jobbar - MASSOR med det. Som vi har kämpat för att hitta en avslappnad skritt t ex! Och vi är långt i från färdiga - men det har ju definitivt gått framåt i alla fall!!! Så, sorry Lára, matte kommer att fortsätta traggla i lååååångsamt tempo...!

Ååååh, vad jag längtar till i morgon när jag får rida mer!!!

Payback time...

Hoppas Lára har det så här bra idag! Det har inte jag...

Inleder med ett klassiskt citat ur den lika klassiska TV-serien Fame från "tidernas begynnelse" (bara liiiite justerat): "So, you want to work, but work cost´s... and right here´s where you start paying, in pain...!"

För tyvärr är det så idag... uppenbarligen har det blivit alldeles för mycket av det goda den senaste tiden, med både Näringslivsgala och kundhockey utöver mycket att göra på det vanliga jobbet. Så idag har kroppen totalt gått i baklås.... (Jag vägrar tro att gårdagens 4+4 minuter på crosstrainer med lägsta uppvärmningsmotstånd och "skrittpaus" på golvet mellan, skulle ha mer än ytterst marginell betydelse för den sviktande dagsformen.)

Efter att ha sovit mig igenom förmiddagen letar jag nu febrilt efter hjärnans "reset-knapp" - någon som vet var den sitter? Min första åtgärd blev i alla fall att fixa en STOR kopp Earl Grey-te, få se hur långt det räcker?! Och i morgon gäller det att vara på banan igen! Har både spännande saker på gång på jobbet och dessutom är det dags för Atli-kurs fre-sö!

Det är risk att det sedan dröjer till nästa Atlikurs... hans nya uppdrag som tränare för svenska landslaget tar väl endel tid i anspråk... Men jag säger som när han ett tidigare år prioriterade det danska landslaget före oss: "Tänkte du inte lite fel nu Atli? Är det inte vi som har störst behov av hjälp, de rider ju redan på landslagsnivå?!!" Och då var han ju böjd att hålla med mig så jag kan inte riktigt förstå hur han kan tänka så fel en gång till... ;-)

Ny tidning!

På väg hem från jobbet idag köpte jag denna rykande färska islandshästtidning! Har hittills bara tittat lite snabbt på de härliga bilderna från Ofelas utanför Kiruna (ett av tidningens teman är ridresor.) Och nu är det hög tid att ge sig av till City Rehab för ett nytt - ÄNNU mer försiktigt - försök att träna crosstrainer. Men jag ser verkligen fram emot att läsa tidningen sedan!

Har du kanske redan läst den? Vad tyckte du i så fall?

JAAAAA!!!!

När jag kom hem från jobbet idag väntade ett paket med en Luleå Hockey-tröja i brevlådan! Jag var nämligen en av pristagarna i Norrbottens Kurirens fototävling för bilder med SM-finaltema!!! Nu vet jag alltså vad jag ska ha på mig nästa gång jag går på match! (Tyvärr har har jag dock inte fått någon biljett till i morgon, då det är vinna eller försvinna för Luleå...)

Mina bloggläsare har ju redan sett vinnarbilden - men ni får en favorit i repris! Varje dag utser Kuriren en vinnare som får Luleå Hockeys officiella t-shirt. Men det finns även en vinstchans till, för efter finalseriens slut kommer en spelartröja med alla spelarnas autografer att lottas ut bland alla vinnare. Det hade ju varit riktigt häftigt om Lára och jag vann den!!!

Äääääntligen släpper Lára av vinterpälsen!!!

Efter vad som känns som tre månader med ständigt solsken var det idag riktigt dimmigt i Luleå... Men när jag kom till Mariebäck visade det sig att det var där solen höll hus - idag också! Och ÄNTLIGEN tyckte Lára att det var en bra idé att börja släppa lite av sin vinterpäls. Inte en dag för tidigt!!! Eftersom den tredje matchen i SM-slutspelet spelas i kväll satsade förståss jag och Lára på vårt B.S.T.L-schabrak när vi red ut!

Bilvägen är verkligen HEMSK långa sträckor nu, med lera som nästan ger ett bottenlöst intryck... men till trav och galopp funkar den ju hyfsat bra ändå! Det blev därför mycket av den varan som uppvärmning. Här och där finns ändå lite torrare partier, som funkade bra till "kasta toppi".

På hemvägen tränade vi riktigt samlad tölt på de torrare partierna - med skrittpauser i lång, låg form där emellan. På slutet fick vi till riktigt, riktigt bra tölt!!! Då hade jag lyckats få koll på "alla bogar och bakdelar" och bara njöt! Lára tog verkligen i - hon pustade och stönade ordentligt i värmen!

Tillbaka i stallet fick jag hjälp av vår bussige hovslagare att lossa lite på Láras broddar så att jag ska orka skruva ur den själv när det blir dags.

Nu gäller det för Luleå Hockey: Bucklan Ska Till Luleå!!!

Rätt sliten...

Sliten??? Jag förstår inte vad du pratar om...?! konstaterar Duracell- Lára

Idag får jag INGEN förståelse från min häst - "att känna sig sliten" har hon aldrig varit med om, det finns inte ens i hennes föreställningsvärld! Men för en vekling som hennes matte är det verkligheten efter en JÄTTEROLIG men också mkt intensiv helg. (Jag som annars mest brukar använda helgerna till att vila...)

MÄKTIGT var det att uppleva stämningen i Coop Arena igår när Luleå Hockeys spelare kom utåkande genom det elds- och röksprutande björngapet! Att taket på arenan inte lyfte då innebär att det aldrig kommer att göra det! (En av de mest rutinerade spelarna sa vid en intervju efteråt att han aldrig upplevt en sådan ljudvolym i NÅGON arena någonstans tidigare!) Och när Luleå gjorde 1-0 en stund senare hade jag nog varit garanterad tinnitus om jag inte haft öronproppar!

Arenan var helt fullsatt - biljetterna sålde slut på mindre än 15 minuter när de släpptes! Att jag ö h t kunde gå på matchen berodde på att jag gick dit med en kund, så banken fixade biljetterna. Men efter den strålande inledningen för Luleå tog Skellefteå över tillställningen... man kan inte säga annat än att de spelar ruskigt bra hockey...! Och med 0-2 i matcher är det nu både motvind och uppförsbacke för Luleå... Men än har vi inte gett upp - det gäller ju att bäst av sju matcher - så vi skanderar fortfarande B.S.T.L!!!

Idag får det i alla fall vara tillräckligt med jobbet för min del - någon ridning blir det tyvärr inte trots att jag inte hann rida igår heller. Ett varmt bad och välbehövlig vila  är vad som står på programmet - så får jag förhoppningsvis komma igen med nya tag i morgon!

På onsdag ska jag sedan testa crosstrainer igen - men denna gång under min sjukgymnasts överinseende. För att peppa mig själv lite extra inför detta köpte jag mig ett par träningstights på lunchen idag. Det är ju hur många år som helst sedan jag tränade på gym senast. Och när jag var på Sensia och gjorde konditions- och styrketesten i bankens hälskontroll insåg jag direkt att min klädsel var HELT ute... Oavsett ålder hade ALLA kvinnor (det är även många pensionärer som tränar där) tights på sig, medan jag hade vida byxor... Men på onsdag ska jag kunna smälta in bättre - i alla fall klädmässigt. Om det nu inte är en annan "dresscode" som gäller på City Rehab...!

B.S.T.L - Luleå kokar av hockeyfeber!!!

Hela Luleå kokar av hockeyfeber inför SM-finalspelet mot Skellefteå vilket inleds i eftermiddag! Och Lára är förståss inget undantag! (Att koka av känslor är ju dessutom hennes bästa gren!) Självklart vill även hon stämma in i devisen Bucklan Ska Till Luleå - vilken ny syns överallt i stan! 

Handelsbankens omtalade skyltfönster, av Luleå Hockey utsett till stans snyggaste, har jag ju redan visat upp här och idag var detta även på stor bild i Norrbottens Kuriren! Det sitter också röda flaggor i alla lyktstolpar längs hela gågatan, kommunen har hissat Luleå Hockey-flaggor, butiker och hotell har smyckat med Luleå Hockeys färger, o s v!

Match nr 1 och 4 (vilka spelas i Skellefteå) kommer dessutom att kunna ses av alla som vill på storbildskärm i backen utanför Handelsbanken! (Det är dock inte vi som ordnat det utan ett antal lokala företag som gått ihop och sponsrat evenemanget.) Luleå Hockey har också beslutat att om det bli en bortamatch nr 5 resp 7 så ska dessa sändas kostnadsfritt på jumbotronen i Coop Arena! Hockeyfeber var ordet alltså!!!

När jag svängde in med bilen i Mariebäck på förmiddagen idag stod Lára redan parkerad vid grinden med ett tydligt "här behöver det ridas!!!" Utrustade med BSTL-schabraket på bilden ovan red vi sedan ett riktigt bra träningspass på ridbanan, vilken till stora delar har torkat upp riktigt bra redan! Min ursprungsplan var egentligen att bara inleda där, för att värma upp på volt i skritt, trav och tölt, innan jag red ut längs bilvägen för att träna samling i tölten. Men det var så roligt att rida på banan att vi blev kvar där hela ridpasset. 

Lára kändes verkligen extra mjuk och fin idag! Och vi lyckades även prestera några sekvenser med högre samling i tölten utan att jag förvandlades till ett järnspett under drivningen. Jobbade också mycket med att hela tiden aktivera henne i tölten m h a vikthjälperna, samtidigt som jag (också m h a vikten) hindrade henne från att samtidigt öka tempot.

Det enda som inte var riktigt bra idag var nedvarvningen i trav på volt. Det är ju meningen att hon ska slappna av, trava låååångsamt och sträcka ut överlinjen ordentligt. Men det där med "låååångsamt" har hon ju aldrig förstått vitsen med... Då brukar man ju få rådet att minska volten m h a ytterhjälper och vikt för att därmed ta ner tempot utan att behöva ta i båda tyglarna. MEN Lára verkar kunna trava precis hur fort som helst på precis hur liten volt som helst, om hon råkar känna för det...

Men som vanligt var jag inte utan del i detta... jag har ju SÅ lätt att hamna med vikten framåt vid trav på volt och då säger jag ju "öka tempot" till henne. Har verkligen försökt jobba med den saken, men det är INTE lätt att komma till rätta med... Nu insåg jag att jag DESSUTOM rider med alldeles för aktivt säte. På Feykir skulle jag driva ordentligt med sätet för att han skulle trampa under sig mer bak. Men med Lára är vi fortfarande i stadiet att vi behöver ta ner tempot i traven och då är det ju verkligen dumt att sitta och "tjuvdriva" samtidigt... Tänk att det ska vara så SVÅRT att lära sig rida!!!

Här har Lára precis fått komma ut i hagen igen och upptäcker att KG är på förbereder lunchfodringen. Ser ni lerpölen längst till höger i bild? Där är det JÄTTEDUMT att tappa sin nästan nya mobiltelefon... Don´t try this at home!!! Men peppar, peppar verkar mobilen ha klarat sig ur detta med blotta förskräckelsen!

Näringslivsgalan 2013 - ett hårt jobb, men någon måste göra det!

 Igår var det dags för årets upplaga av Luleås Näringslivsgala och som vanligt hade Handelsbanken många kunden nominerade till olika pris. Och att Démanturs matte Elisabeth nominerats till "Årets företagare" hoppas jag ingen missat?! Innan galan hade vi bjudit in ett 90-tal personer till mingel på banken, förutom kunder även landshövdingen, de båda kommunalråden och chefen för Luleå Närlingsliv AB.

Efter galans prisutdelningar avnjöts denna meny, signerad Malin Söderström. Jag hade dessutom turen att få MKT trevliga bordsgrannar, inkl kocklandslagets nye medlem från Luleå!

Kvällen brukar alltid avslutas med en överraskningsartist och igår var det E-type. (Förra året,  när galan firade 10-årsjubileum var det September!) E-types scenshow med både rök och eld visade sig vara lite VÄL vågad... "Det här blir nog kvällen när jag blir korthårig!" konstaterade han när håret för tredje gången varit nära att fatta eld...!!!

Tur dock att det är ett år till nästa gala - för sådant här nattsudd är verkligen inte vad jag egentligen behöver, med min dåliga sömn... Och på söndag blir det mer jobb för mig - för då ska jag ta med en kund på hockey!

Det hårda livet som pensionär - del 2.

Asta vill också vara knähund - precis som Loppan!

Här har Sylvias hundar dessutom fått sällskap av stallkatten Freddan i Yvonnes knä! Yvonne och KG ska bo i Mariebäck några dagar, när Sylvia och Janne är i fjällen. Och som vanligt blir jag upprörd över hur slitsamt det verkar för dessa stackars pensionärer!!! 

Ny vår-outfit!

Lára i ny vår-outfit! För visst ser ni att hon inte längre har snösulor i skorna?! 

När hovslagaren skodde henne i tisdags var det alltså dags att plocka bort snösulorna. När det börjar vara grus framme bitvis finns ju annars risken att någon sten fastnar under en sula och i värsta fall orsakar en hovböld. Vinterskor med broddar gäller dock fortfarande - annars skulle vi nog inte ta oss ut från gården ner till bilvägen... 

Jag har sovit så dåligt i veckan, p g a värken och var så TRÖTT när jag åkte till stallet efter jobbet. Men väl på Láras rygg kändes det som vanligt mycket bättre! Jag har kommit på att hon är som en rejäl dos D-vitamin: bra mot allt!!! Testade att rida in på skoterspåret förbi gamla soptippen och den senaste tidens dagsmeja i kombination med de kalla nätterna hade precis som jag hoppades gjort att underlaget fortfarande var jättebra! 

Vi galopperade genom skogen så att snön yrde om Láras hovar! Hon frustade och frustade så belåtet och jag var lika nöjd med att bara få sitta och "åka med"! Efter ridturen fick jag hjälp av bussige KG att bära in en kraftfodersäck från bilen till foderrummet. Allt medan Lára belåtet tuggade kraftfoder ute i solen. 

På vägen hem från stallet kom dock tröttheten över mig igen med förnyad kraft. Väl hemma skulle jag bara sätta mig och vila en stund innan jag bloggade - men när jag öppnade ögonen hade jag sovit en timma. Vi får hoppas att det inte innebär att jag sover ÄNNU sämre i natt än vad jag gjort hittills i veckan...

Pedikyr!

I kväll var det dags för Lára att få "pedikyr" igen!

Innan dess hade vi varit ute och ridit nästan en timma i solskenet. Solen värmde visserligen med det var det riktigt kallt i skuggan så underlaget längs bilvägen var därför väldigt varierande. Där skogens träd skuggade var leran stenhårt frusen, men övriga sträckor hade i gengäld ett helt perfekt ridunderlag: fast men inte djupt! 

Jag lät Lára gasa på i ökad tölt under de sträckor där underlaget var bra medan vi tog lång skrittpauser över de hårdfrusna partierna. Eftersom hon blivit så duktig på att slappna av i skritt och verkligen sträcka ut på hellång tygel har jag succesivt börjat ta med mer tygelkontakt för att hon ska välva överlinjen även i skrittpauserna. Det är ju det här eviga muskelbyggandet vi ägnar oss åt! Och när hon, som idag, verkligen fått springa fort innan så har hon lättare att acceptera skritt även med tygelkontakt. 

Tillbaka i stallet lämnade jag henne tillfälligt med kraftfoder och en extra högiva i en box. Själv ägnade jag mig åt att byta en lampa på hästtransporten (tyvärr visade det sig dock att det inte var lampan som varit trasig så det krävs mer felsökning där...), röjde lite bland mina hästtäcken samt åt middag i Josefshallen.

När jag kom tillbaka till stallet efter ungefär en timme, för att göra Lára redo inför hovslagarbesöket, fanns som väntat inte ett spår kvar av kraftfodret i krubban. Men hennes hö var däremot orört... Hon är verkligen en speciell häst på det sättet (OCKSÅ): hon äter bara till dess hon är mätt och det blir hon dessutom fort. Inte ens kraftfoder äter hon hur mycket som helst av. I början när jag försökte ge henne extra mycket havre och betfor började hon helt enkelt lämna! Jag blev tvungen att istället lägga till ett mer "högoktanigt" foder istället, för att hon skulle få i sig mer energi och protein utan att mängden blev så stor att hon började lämna. 

Denna gång skötte sig Lára riktigt exemplariskt under hela skoningen! Hon brukar annars ta alla chanser hon har att bita hovslagaren... Det syns så väl på henne att hon VET att han kommer att ge igen, men hon kan ändå inte låta bli... Men i kväll var det knappt något "kärleksgnabb" alls - han var riktigt förvånad när hon var färdigskodd utan att han fått en enda riktig känning av damens tänder. De få tidigare gånger jag kan minnas att det hänt har jag alltid hunnit rida innan. Att låta henne springa av sig ordentligt först är uppenbarligen ett vinnande koncept! 

Sju ynka minuter på en crosstrainer kan väl inte vara för mycket begärt?!

...skulle man kunna tycka i alla fall... fast frågar man den här hopplösa kroppen så blir svaret tyvärr att det kan det visst... :-(  Det kändes SÅ hoppfullt igår under träningen, ja faktiskt hela kvällen. I morse kände jag visserligen av ena SI-(bäcken-)leden men inte så farligt. MEN sedan blev det succesivt värre och värre - snart gjorde det väldigt ont att både sitta, stå och gå. T o m att ligga på rygg gjorde ont... (jo, jag testade det lite desperat också, dock i personalrummet för att inte chocka kunderna allt för mycket.)

När det var dags att gå på lunch blev det därför en tur till Apoteket för att hämta ut de enda värktabletter som faktiskt fungerar på mig. Tyvärr är risken för leverskador så stor att man inte får äta dem löpande utan bara "in case of emergency". Men detta var definitivt ett sådant tillfälle.

Någon timme efter att jag tagit tabletten hade det också lättat betydligt - i alla fall så länge jag satt på stolen. Tänkte därför fullfölja planen att åka till Lára efter jobbet. Ridningen är ju också smärtstillande! Men promenaden från banken till parkeringshuset var tillräckligt smärtsam för att jag skulle tänka om och åka hem istället.

Men ännu har jag inte gett upp hoppet om crosstrainer-träningen helt! Min kropp brukar reagera "chockartat" så snart jag utsätter den för minsta lilla som avviker från det normala. T o m om jag bara haft ett par veckors uppehåll i bassängträningen brukar jag behöva trappa upp lite försiktigt. Så jag hoppas verkligen att detta är en sådan "chockreaktion" och att det kommer att fungera bättre efter ett par gånger. Håll tummarna för det!

I morgon SKA jag i alla fall till stallet efter jobbet, för då kommer hovslagaren för att ge Lára hennes "pedikyr"! 

Har försiktigt närmat mig en crosstrainer...!

Idag fick jag tillfälle att prova en crosstrainer, för att se om det möjligen kan vara en konditionsträningsform som är tillräckligt "snäll" att den inte förvärrar min värk. Och det verkade lovande måste jag säga - ingen jättestor belastning någonstans. (Man behöver ju inte ens ta i med händerna - vilket kan vara svårt för mig - man kan ju bara hålla och låta armarna följa med i rörelsen medan benen gör jobbet.)

Försökte verkligen att inte bli för ivrig heller, utan sluta så snart jag blivit ordentligt flåsig - för min kropp behöver ju väldigt försiktig tillvänjning av allt som är nytt. Nu håller jag tummarna för att jag tar mig ur sängen i morgon bitti för denna träningsform skulle jag gärna fortsätta med! Än så länge känns det mkt bra i alla fall - pulshöjningen gav välgörande smärtlindring!

Ökad tölt!!!

Det verkade ju inte gå någon större nöd på stoflocken när jag kom till Mariebäck idag...!!! Bara Ljúfa stod upp och vaktade medan de andra tog sig en förmiddagslur i solskenet. Men det gäller verkligen att vara snabb med kameran för Lára är så oerhört "på hugget" numera! När jag tagit denna bild tog jag ETT steg framåt för att ta en bild till med lite bättre vinkel - men då stod hon redan på benen och sedan var hon framme vid grinden före mig! Att jag ändå hann komma tillräckligt nära för denna bild var nog tack vare att hon låg vänd bortåt (det är hon som ligger längst till höger i den främre gruppen) samtidigt som jag var skymd av Ljúfa när jag smög mig framåt.

Uppenbarligen hade hon inte bara ägnat förmiddagen åt att sova i solen, utan hade även rullat sig riktigt grundligt... som om hon ville att jag skulle hålla mig ordentligt sysselsatt med borstningen trots att hon fortfarande inte släpper någon vinterpäls. Fast någon sådan tanke hade hon förståss inte - för hon tycker ju verkligen ILLA om att bli borstad (också)!

Planen för dagens ridpass var att den ansträngande delen, eller "själva arbetet" som Atli brukar säga, främst skulle utgöras av ökad tölt. Nu får det nämligen vara slut på att hela tiden "glömma bort" att den växeln också finns! Men först satsade jag på en lång uppvärmning med först trav och sedan kasta toppi med riktigt mycket längd på halsen. Även under skrittpauserna var det fokus på att halsen skulle "komma ut ur bogen" ordentligt. Hon har ju faktiskt varit riktigt duktig på att slappna av i skrittpauserna på helt fri tygel sista tiden så jag tyckte att vi kunde vara redo för att höja svårighetsgraden lite även där.

I korsningen vid sjön red jag på en liten fyrkand där jag vände in henne m h a vikten och ytterhjälperna i hörnen - och det märktes verkligen att hon fortfarande hade gårdagens arbete med detta "i kroppen"! Men själv insåg jag efter en stund att jag "tjatade" på henne alldeles i onödan... Trots att det faktiskt räckte med EN enda viktförskjutning inåt tillsammans med EN signal från ytterskänkeln för att hon skulle vända in som jag ville så upprepade jag signalerna flera gånger. "FEL; FEL, FEL!!!" som de sa i "Fem myror..."! Eller för att använda Atlis vokabulär: "Den som är snabbast på att ge eftergift kommer att få de snabbaste träningsresultaten!"

När vi fortsatte efter vägen längs sjön var det dags att börja det "egentliga arbetet" med ökat tempo i tölten och vilken flygande start vi fick!!! Lára bjöd på ett tempo som nästan tog andan ur mig - och det hur balanserad och jämn i takten som helst!!! ME LIKE!!!

Efter en skrittpaus vände vi hemåt för ökat töltförsök nr 2 - och den här gången blev det däremot ganska "blandad konfekt"... med många galoppinslag. Kanske blev hon FÖR laddad när jag lät henne "gasa på" precis när vi vänt hemåt igen?! Lät henne fortsätta "rulla på" i ett högre tempo för att ge henne chansen att hitta tillbaka till flytet igen, men det ville sig inte riktigt... Tog en lååång skrittpaus innan vårt tredje försök - och nu blev det riktigt bra igen!!! Och jag misstänker att jag satt med ett leende från öra till öra!

Nu gäller det bara att fortsätta träna regelbundet på detta - så att hon lär sig hålla sig i skinnet och så att jag lär mig hur jag ska korrigera obalanser. Det är ju bara det att det finns hur mycket som helst som jag vill träna på... riddagarna verkar ju aldrig riktigt räcka till... Men minst en dag/vecka måste det bli fokus på ökad tölt den närmaste tiden!

När jag sedan lunchfodrat hästarna fick jag tillfälle att än en gång träna på säkerhetskontrollen med bil och transport - för Janne hade skottat upp en parkering vid kyrkan dit alla transporter skulle flyttas. Sylvia flyttade två andra transporter och passade även hon på att träna säkerhetskontroll, så vi ropade uppmuntrande till varandra då och då  - och skrattade när den andre testade bilens signalhorn.

KG:s hjälteepos!!!

När jag satt på jobbet idag kom ett sms från Yvonne: "KG håller på att skotta fram din hästtransport, så Johan kan ägna sig åt jobbet!!!!" WOW - säger jag bara! Och Johan blev nog ÄNNU gladare än jag t o m!!! 

När jag dök upp i Mariebäck på eftermiddagen hade det visat sig att KG:s idoga handskottande ändå inte räckte för att transporten skulle kunna dras loss med fyrhjulsdriven bil... Men m h a traktorn och dess snökejdor kunde den tillslut lämna sin vinterparkering.

I den här gropen stod det nyss en Lára-limousin...!!! 

Så fantastiskt bra det känns att ha transporten lätt- tillgänglig igen! Jag passade på att träna på säkerhets-kontroll av transporten (och kunde konstatera att lampan i höger blinkers gått sönder sedan jag använde den sist.) 

När jag ändå höll på backade jag också lite "kors och tvärs", runt hörn och andra hästtransporter, för att fräscha upp kunskaperna lite. Det är ju faktiskt ganska många månader sedan jag körde transport senast i o m att vi har lyxen att ha både Atlikurser och veckolektioner hemma i Mariebäck! Samtidigt log jag lite åt tanken att jag till skillnad mot vad som kommer att gälla under uppkörningen inte hade någon trafikinspektör som jag kunde uppmana att gå ut och hålla koll på trafiken när jag skulle backa. För det är ju så mycket trafik i Mariebäck en vanlig fredag eftermiddag... eller inte! ;-)

Alltså STORT TACK till bussige KG som gjorde en sådan insats idag!!! Och lika STORT TACK till Yvonne som "lånade ut" sin make till detta projekt!

Edit:  måste ju tillägga att Lára och jag fick oss en ridtur också i det UNDERBARA vårvintervädret!!! Inledde på en lerig och tung ridbana med skritt på riktigt, riktigt små volter och trav på betydligt större - samt längs spåret.

Red sedan i skritt på en liten fyrkant i vänster varv och utåtställd häst där jag vände in m h a vikt och ytterhjälper i hörnen. När jag på detta sätt fått både höger bog och vänster bak "på plats" övergick jag till att göra samma övning i långsam tölt till dess en låååång hals visade att hon var mellan hand och skänkel.

Efter detta red vi ut en sväng också - mot Avan - och tränade intervaller i samlad tölt varvat med skritt på lång tygel. Lára har väl länge hävdat att hennes matte inte är helt tillräknelig... och nu fick hon verkligen vatten på sin kvarn när människan fick för sig att SKRITTA uppför en typisk galoppbacke!!! Ja, ni hör ju själva - det är väl antagligen olagligt t o m?!!!

På hemvägen blev det ÄNNU mer samling i tölten innan Lára ÄÄÄÄÄNTLIGEN fick gasa på lite också. Och då var det ju väldigt tydligt att vi alldeles för sällan tränar ökad tölt... det blev mycket "skutt, skutt, hopp, hopp" innan Lára hittade flytet och tog i mer jämnt bak. Problemet är väl att jag aldrig tycker att jag är tillräckligt "färdig" med det korta tempot... utan hela tiden känner att vi ska bygga mer muskler där och ännu mer muskler... Men det är väl bara att inse att vi aldrig kommer att bli "färdiga"...!!!

Jag måste helt enkelt få som rutin att jag även planerar in ridpass där vi främst fokuserar på den ökade tölten...(det är ju bara det att det alltid finns så MYCKET som jag vill träna på!!!) Men varför inte börja vårt "nya liv"direkt och satsa på högt tempo redan i morgon?! 

Förberedelser för nya körkortet!

Lára-limousinen! Men tycker inte ni också att det saknas några töltande islandshästar där på sidan?!

Det känns verkligen att jag borde tagit det ÄNNU lugnare med benböjen vid företagshälsovårdens styrketest i går... Han som höll i det hela påpekade ju också att jag själv skulle avgöra vad och hur mycket jag skulle göra. "För det är inte värt att du utsätter dig för något som gör att du mår sämre i morgon!" Låter ju så klokt och självklart i teorin - eller hur?!!

Men det är ju alltid svårt att veta i förväg hur mycket som är "för mycket"... Och benböjen var dessutom den första styrkeövningen och jag ville ju inte vika ner mig totalt med en gång, så... Att gå i utförsbackar och nerför trappor är RIKTIGT plågsamt... Pappas klassiska kommentar: "Ner kommer man ju alltid...!" när han står inför en brant trappa med rullstolen kan jag inte riktigt hålla med om just idag... Så jag bestämde att kroppen och Lára får vila från ridningen.

Men "knoppen" har ändå fått jobba! Dels på jobbet förståss, men dessutom har jag även tragglat säkerhetskontroll inför B96-uppkörningen. Har dock väntat med kontrollen av släpet och fokuserat på bilen hittills.

Igår var jag dessutom på Trafikverket och tog det foto som behövs till nya körkortet. Man fick inte ha munnen öppen på bilden och dessutom inte glasögonen... det senare gjorde det lite svårare för mig att fokusera blicken i kameran som man skulle. Så resultatet blev en argt stirrande Anna... är faktiskt lite rädd för att de som kommer att ha anledning att kontrollera mitt körkort framöver kan drabbas av mardrömmar...!

Förutom att även "nöta in" säkerhetskontrollen av släpet återstår också att för säkerhets skull träna lite extra på att backa runt hörn. Men innan jag kan göra det måste Johan få tid att komma till Mariebäck och skotta undan den sista snön framför transporten så att jag får ut den. Men "som vanligt" jobbar han sexdagarsvecka den här veckan, så jag kanske inte kan förvänta mig att han prioriterar att åka till stallet på sin enda lediga dag...? 

Ridlust som smittar av sig!

Lára var uppenbarligen inte på plats i "hästskolan" den dag de pratade om att det är den utväxande sommarpälsen som får vinterpälsen att börja släppa... för som ni ser på hennes klippta hals så är sommarpälsen (alla svarta strån) verkligen på gång. Men ändå håller hon stenhårt i vinterpälsen på de oklippta delarna av kroppen... Uppenbarligen har hon inte några vårkänslor alls - vilket känns extra konstigt med tanke på det underbara vårväder vi haft länge nu...!

Däremot är hon ju alltid på ridhumör - och det är verkligen härligt hur det smittar av sig! Jag var rejält trött när jag körde från jobbet mot stallet idag... men när jag började närma mig Mariebäck kände jag hur det började pirra av förväntan i kroppen: jag skulle ju få rida Lára!!!

Precis som Feykir vill Lára av någon anledning helst svänga höger nere på bilvägen, mot sjön om hon får välja. Trots att den mer kuperade vägen mot Avan inbjuder till många fler galopper medan jag alltid rider mot sjön/byn när jag vill fokusera extra mycket på (ansträngande) töltträning. Men idag fick hon inte välja - så det blev vägen mot Avan i alla fall. När det var dags för den första - lååååånga - galoppen protesterade hon dock inte! Det var istället belåtna frustningar i vart annat galoppsprång under hela sträckan! Hon är ju för härligt positiv min häst!!!

På hemvägen var det ändå dags för töltträning. Använde riktigt små volter följda av sluta i skritt med låång hals som förberedelse för tölten. (Sluta med böjning i högersidan, för att verkligen ha vänster bak med ordentligt.) Red sedan korta intervaller "stånk & stön-tölt" i lååångsamt tempo varvat med skrittpauser på lång tygel. De senare gick oväntat bra trots att det var hemväg!

Fast när jag under den sista töltintervallen "tagit i med hårdhandskarna" genom att smacka ett par gånger, då var "on-knappen" hos Lára så rejält intryckt att hon sedan varvade tölt, trav och galopp istället för att skritta... Mååååånga volter blev det innan vi tillslut kunde enas om skritt i alla fall - även om den verkligen inte var så avslappnad som jag hade önskat.

När hon sedan fick sträcka ut i trav en stund blev den ändå förhållandevis avslappnad och fin - och sedan kunde hon även skritta på lång tygel resten av vägen hem. Så numera FINNS det ju en "off-knapp" på damen i alla fall, även om den är så oerhört mycket svårare att "trycka in" än vad "on-knappen" är!

I ett plötsligt anfall av överdriven renlighetsiver bestämde jag sedan att schabraket borde tas hem för att tvättas...! 

Triangelmärkt

Idag var jag på "veterinärbesiktning" på företagshälsovården. Innan jag gick dit misstänkte jag att jag skulle bli "utdömd"... och mycket riktigt.... Man skulle göra ett konditions- och ett styrketest (blodprover m m blir i morgon) och flera av styrkeövningarna vågade jag inte försöka ens. I ett fall sa t o m han som höll i testet: "Den här övningen tycker jag inte du ska utsätta din kropp för!" Men på den positiva sidan var i alla fall att jag hade riktigt starka rygg- och magmuskler.

Den testansvarige visade sig faktiskt ha riktigt goda kunskaper i ryttares fysik och berättade bl a att han gjort tester med pulsklocka som visat att ett intensivt ridpass ger lika hög puls som om man åker skidor t ex. Konditionstestet visade också att min hjärta var lika vältränat som en skidåkares dito! Men tydligen var inte "konditionen i resten av kroppen" alls bra - vilket enligt honom hänger ihop med att man under ridningen inte rör särskilt mycket på armar och ben (utan istället fokuserar på att röra dem så lite som möjligt.)

Jag skulle alltså behöva komplettera ridningen med någon ytterligare motionsform som också är tillräckligt "snäll" mot min kropp för att inte förvärra värken. Verkligen lättare sagt än gjort... Han hade ingen lösning på rak arm, men lovade att återkomma när han funderat på saken. Det blir intressant - själv har jag ännu inte lyckats komma på något eftersom jag i princip har ont överallt...

Senare under dagen fick jag dock tips av en kollega om att jag skulle kunna testa crosstrainer - och det lät ju intressant! Ska se om jag hittar någon som har en som jag kan få testa för att se om kroppen tål den.

När jag berättade för Johan att jag blivit utdömd på veterinärbesiktningen sa han mycket bestämt att han minsann för länge sedan fattat beslutet att det var triangelmärkning och behålla mig som sällskap som gällde. Skönt! 

Dags för utökad körkortsbehörighet: B96!

Nu är det dags att skaffa utökad behörighet så att jag får köra tyngre släp! I morse var jag därför på trafikskola för första gången i mitt liv! (Tog det vanliga körkortet som privatist en gång i tiden.) Eftersom jag kört så mycket med hästsläp de senaste 20 åren förväntar jag mig inte några större problem med själva uppkörningen. Men det är ju det där med säkerhetskontroll av bil och släp, lastsäkring m m... Samt att jag inte får köra upp med min egen bil då den är automatväxlad. Därför kändes det som en MYCKET bra medelväg när jag hittade en trafikskola som erbjuder ett paket med 60 minuter teori, lån av godkänt ekipage till uppkörningen samt 100 minuters övningskörning med detta ekipage! 

Målsättningen är att ha det nya körkortet till sommaren. Min nya "Láralimousin" har visserligen sänkt lastvikt så det var även med de gamla reglerna tillåtet att dra den på vanligt B-kort. T o m med min starka dragbil. (Ju starkare dragbil desto högre totalvikt och därmed lägre släpvagnsvikt har ju varit det stora problemet med de gamla reglerna.) Men när jag har utökad behörighet ska jag låta höja lastvikten så att jag utan problem kan köra två hästar i fortsättningen. Ja, nuvarande lastvikt skulle väl räcka för att köra två hästar av Láras nätta modell, men sådana är ju rätt sällsynta så det vore skönt med större flexibilitet! 

Någon fler som ska ta B96-behörigheten? Eller har du redan gjort det? (Han som höll i dagens teori på trafikskolan berättade att Trafikverket utfärdat fler B96 hittills i år än vad de gjort BE under hela förra året!!!)

HÄSTMATSSKANDAL!!!

Chockernade nyheter: både lasagne och köttbullar upptäckta i hästfoder som sålts i Sverige... Nu höjs röster för krav på obligatorisk travmärkning!!! :-O

Se ett TV-inslag om HÄSTMATSSKANDALEN!

HÄRLIG avslutning på påskhelgen!!!

Påskhelgen slutar lika bra som den började: med ett HÄRLIGT ridpass på lycko-Lára i strålande solsken!!! Att Lára tyckte att tre dagars påsklov varit mer än tillräckligt var också tydligt. Hon låg och sov i solen när jag kom till Mariebäck, men så snart jag klev ur bilen hoppade hon upp. Och när jag en stund senare kom ut från Josefshallen med ridkläderna på gick hon med snabba steg bort till grinden, utan att jag ens hunnit ropa på henne!

Bestämde mig för att stå ute vid stallväggen när jag gjorde i ordning henne - för att samtidigt få njuta av det härliga vädret! Hon fick mumsa extra hö och när jag borstade kunde jag snabbt konstatera att damen, vädret till trots, INTE drabbats av några vårkänslor...

Jag tycker verkligen det är hög tid att börja göra sig av med vinterpälsen och hade "beväpnat" mig med "mirakelskrapan" för att hjälpa henne på traven med det. Men Lára var av helt annan åsikt och höll minsann hårt i sin päls. Så hårt att de fåtal hårstrån ni ser i piggborsten ovan faktiskt är vad jag lyckades samla ihop på HELA hästen! (Jag bytte till piggborsten så snart jag insåg att säsongen för skrapan tyvärr låter vänta på sig ett tag till.)

I vanliga fall brukar några vilodagar resultera i en överladdad Lára som måste "pysa ut" genom att vara extra stökig och aggressiv vid sadling, tränsning och uppsittning. Men idag överraskade hon positivt genom helt odramatisk tränsning OCH uppsittning!

Vi hade turen att få sällskap ut med Sussi och Ari - jättekul och dessutom MKT nyttigt för Lára som verkligen behöver träna på att kunna slappna av och lyssna på mig även när det finns hästar som man skulle kunna springa förbi och ifrån. (Hon har alltid tagit det elfte och tolfte Guds bud för hästar på oerhört stort allvar: "Du skall inga andra hästar hava före dig. Och du skall inga andra hästar hava efter dig!") Men till min glädje inledde hon idag med låånga, avslappnade skrittsteg - steg som hon INTE gjorde snabbare utan ännu länge när det behövdes!

Även under vår långa uppvärmningstrav var hon lugn och avslappnad - och verkade faktiskt helt nöjd med att trava bakom Ari t o m! I galoppen uppför backen in till byn såg hon förståss till att lämna Ari bakom sig - men även då var det riktigt sansat för att vara hon! Matte var SÅ  nöjd!!! Till det här läget vill jag hitta när det är dags att rida finaler också, med minst fyra andra ekipage på banan...!!!

På hemvägen blev det ju svårare att ta det lugnt förståss, men man kan väl inte förvänta sig det omöjliga?! Jag utnyttjade hennes oerhörda "framåtdriv" till att samla henne ordentligt i skritten UTAN att jag själv blev spänd på kuppen och sedan smyyyyga iväg i låååångsam tölt. Hon var så lätt och fin i handen ända till dess jag ville ta ner till skritt igen - hemska tanke, Ari kunde ju hinna förbi oss! Men när jag tog in henne på en liten volt på vägen i avsaktningen så blev det mycket bättre.

Och att smyga iväg i lååååångsam tölt från samling på en liten volt med helt lös innersida - det gav MYCKET bra resultat!!! Och uppenbarligen var det så pass ansträngande för musklerna att hon gärna skrittade i alla fall några avslappnade steg mellan töltintervallerna!

Fast när jag tyckte det var dags att sträcka ut och slappna av i trav var Lára direkt inne på en Solvalla-satsning istället... och även om jag fick henne att tagga ner lite efter en stund så var den avslappnade traven från uppvärmningen låååångt borta. Men med tanke på hur lite vi ridit med sällskap de senaste månaderna var jag ändå mer än nöjd!

"Det här är LYCKA!!!" sa Sussi och jag i munnen på varandra när vi med leenden från öra till öra skrittade in på gården igen! Utanför stallet satt KG och Yvonne och demonstrerade det oerhört hårda livet som pensionär:

TUR att jag har många år kvar i arbetslivet, för så där vill man ju verkligen inte ha det! ;-)