Tölt varé här!!!

Ännu en bild från i onsdags - det vädret skulle jag gärna ha VARJE dag!!!

I fredags stod markarbete på schemat för Hamingja tillsammans med Lisa och igår hade hon en vilodag eftersom jag skulle kvällsfodra. Min smärtrehab handlar väldigt mycket om att försöka hitta en balans mellan träning och återhämtning för att begränsa smärtan så mycket som möjligt. (Det finns ju tyvärr inget sätt att ta bort smärtan helt.) Och därför försöker jag vara JÄTTEFÖRSTÅNDIG och inte rida de dagar jag ska fodra hästarna. I går kväll fick jag än en gång hjälp av Johan och smärtan efteråt var ganska hanterbar. 

I går kväll var Mariebäcksvägen inte plogad efter snöfallet och det var den inte när jag körde till stallet i morse heller - bara att hålla tummarna att Hamingja och jag inte skulle behöva möta plogbilen under vår ridtur nu när plogkanterna gör att det inte går att ta sig undan från vägen... 

Vi skrittade "kyrkbacken" ner till bäcken och värmde upp med en vänster- och en högergalopp uppför backen. Hamingja gjorde två jättefina galoppfattningar och höll dessutom även vänstergaloppen, energisk med avslappnad,  ända till dess jag visslade längst upp vid kyrkan. Efter att ha skrittat ner till vägen igen red jag till höger mot Alviksträsk och övergick snart till sekvenser med samlad skritt i högersluta varvat med friare skritt. Vi hann även med ett par övergångar till tölt innan vi vände hemåt igen.

Fortfarande hade vi inte sett till någon plogbil - och den turen höll i sig hela vägen tillbaka till stallet! Hemvägens första töltsekvens blev trevlig, men väldigt kort för det dök upp en bil så vi saktade av och höll ut mot vägkanten. Nästa sekvens blev ännu trevligare och även lite längre och när vi gjort nedtagning till skritt m h a Atliknepet att göra nedtagningen i en högeröppna frustade Hamingja så belåtet gång på gång! Vilken HÄRLIG kontrast till senast när hon hade mer eller mindre stresspåslag hela ridturen...! 

Även i skrittpauserna kändes det att hon verkligen jobbade aktivt med överlinjen och jag påmindes om ett tillfälle när jag nämnt för Atli hur en kollega med dressyrhäst använt en periods konvalescens när hon "bara" fick skritta till att förbättra hästens skritt med flera poäng. "Man kan rida skritt så att man förbättrar alla andra gångarter - eller så att man försämrar alla andra gångarter!" sa han. Och den här skritten kändes definitivt som något som måste ha positiv inverkan!

Avslutningsvis fick hon sträcka ut överlinjen på allt längre tyglar i vad som skulle vara nedvarvningstölt och hon bibehöll hela tiden en härlig aktivitet i ryggmusklerna så det kändes väldigt positivt även om tempot drog iväg väl mycket för att kunna klassas som nedvarvning...! :-O Det är i alla fall väldigt tydligt att ett par galopper i uppförsbacke är ett väldigt bra sätt att förbereda henne för tölt, för det är ju både lösgörande samtidigt som hennes bakdel aktiveras på ett sätt som jag har svårt att få till på annat sätt. 

När vi skrittade hem via kyrkbacken hade vi fortfarande inte sett till plogbilen vilket alltid är en lättnad!  Och den höll sig dessutom fortfarande borta när jag senare körde hemåt. Även om jag mycket hellre möter den med bilen än till häst så avstår jag helst då också. Vid de tillfällen det inträffat på den smala grusvägen har jag kört så långt ut på vägkanten som jag vågt, stannat bilen och för säkerhets skull också blundat medan den passerar... det där sista känns nästan allra viktigast! ;-) :-D Nu hoppas jag att skröppelkroppen sköter sig så att det kan bli ridning i morgon också - håll tummarna!