Skottdagen: A walk on the wild side of vägbommen!

Hamingja myser i vårvintersolen!

Idag inträffade ett MYCKET sällskynt väderfenomen: vinden blåste FRÅN Alviksträsk-hållet, så för ovanlighetens skull skulle man kunna rida ditåt utan att sedan plågas av kall motvind under hemvägen...! Det känns som att det - precis som skottdagen - bara inträffar en gång vart fjärde år! Men jag tog faktiskt inte chansen. Jag känner fortfarande av förra veckans ROLIGA men intensiva vistelse i Umeå så det var läge att tjäna lite "lyssnar på kroppen-poäng" genom att satsa på skritt i skogen.  

När jag inte hörde eller såg några indikationer på att det pågick skogsavverkning längs den upplogade skogsvägen till vänster bakom vägbommen bestämde jag mig för att chansa på den - det kändes betydligt roligare än att skritta längs bilvägen! Under sträckan upp till vändplanen höll jag ändå utkik efter möjliga reträttvägar ifall det ändå skulle dyka upp en timmerbil bakom en krök och såg några ställen där det nog skulle vara möjligt för oss att ta oss över plogvallen ut i skogen. (Skogsmaskinerna är visserligen också STORA, men till skillnad mot en timmerbil kan de ju köra ut i skogen på sidan av den smala vägen om det behövs för att lämna plats för en häst att passera.)

Framme vid vändplanen ville Hamingja förstås fortsätta in på sin favoritstig och i o m att det kört skogsmaskiner där i vinter går det ju bra! Efter att Eva och Hamingja nyligen red där och utforskade de olika "stickspåren" längre in i skogen visste jag att det bästa av dem är det första som viker av till höger när man kommit en bit in i skogen och kunde satsa på det direkt! 

Jag blev glad av att konstatera att det växer mycket skägglavar på träden i det här området. Mormor och morfar, som hade både jordbruk och skog, lärde mig att denna typ av lavar är VÄLDIGT känsliga för luftföroreningar och därför bara växer där det är riktigt ren luft. Som i skogen runt deras gård i Lidbacken - och uppenbarligen även här en bit utanför Luleå!

Hamingja skrittade lugnt och belåtet på allt längre in i skogen men fick förstås extra bråttom när jag då och då kortade upp tyglarna för att "bevisa" att tygelkontakt inte alltid betyder att man ska springa. "Varför inte då???!!!" undrade hon förstås! När vi vände hemåt visade pulsklockan att vi varit ute i 30 minuter, men eftersom hästar alltid ökar takten på hemvägen hade det bara gått totalt 50 minuter när jag satt av utanför stallet. Själv hade jag haft en låg och jämn puls som bara några korta stunder gått över 115. Medan min inre "mindfulnessmätare" förstås legat på topp hela tiden!!!

Igår, onsdag blev det ingen ridning - jag fortsätter alltså att vara JÄTTEFÖRSTÅNDIG och sparar på krafterna när jag har kvällsfodringen. "BRAAAAA Anna!!!" försöker jag säga till mig själv! Kommande helg skulle Lisa och Hamingja egentligen ha ridit kurs för Sylvia men Lisa hade oturen att bli sjuk... För att fortsätta det förståndiga temat avstår jag ändå ridning på lördag i o m att jag har kvällsfodringen och hur det blir på söndag får dagsformen avgöra! (HUR förståndig kan man bli egentligen utan att det blir skadligt??!!)