Ridfredag

Så fin att matte blir knäsvag!!!

I måndags fick jag hjälp av Johan att kvällsfodra hästarna. När alla hästar fått hö och jag höll på att rensa vattentunnan hos stoflocken från is och gamla höstrån kände jag en mule som buffade mig i ryggen. Jag tog för givet att det var den alltid lika nyfikna och kontaktsökande unghästen Lisa-Gréta, men när jag vänder mig om är det Hamingja som lämnat maten för att få "hänga" lite med matte!!! Gissa om det värmde mattehjärtat???!!! Och som TUR var hade jag några hästkarameller i jackfickan!

Men veckans första ridtur dröjde faktiskt ända till idag fredag...! På tisdag stod HIT (high intensity training) på schemat för mig, på onsdag EMDR-terapin som har liknats vid att springa ett marathon och sedan bli överkörd av ett tåg, vilket gjorde att jag igår behövde vila hela dagen. Men idag var det alltså ÄNTLIGEN riddag!!!

Som uppvärmning galopperade vi fyra vändor i den övre halvan av "kyrkbacken" och sedan var det dags för ridbanan. Där vidtog en massa nyttiga övningar i skritt: Kyras ABC, skritta på volt och omväxlande flytta ut bakdelen resp framdelen, sidförande över diagonalerna och sedan samlad skritt längs spåret. Jag blir mer och mer nöjd med den samlade skritten där jag gör förhållningar med sätet och nu lyckas allt bättre med att direkt få mina motsträviga muskler att slappna av igen som belöning när Hamingja svarat. 

När jag övergår till att även göra övergångar till "nästan tölt" från ett läge där Hamingja är samlad och helt lätt fram blir det direkt lite svårare med mina muskler... men övning ger färdighet - förhoppningsvis! Jag påminner mig själv om Atlis ord: "Vi vill ha lätthet i hästens rörelser - och det får vi genom att vara snabba med att belöna!!!" Ett annat mycket bra tips från honom är att göra övergångarna till och från tölten i öppna eller sluta för att behålla hästen avslappnad genom övergången. 

Efter lite tölt - m h a högersluta här och där blev det riktigt trevlig sådan - längs spåret i båda varven fick Hamingja sträcka ut i nedvarvningstölt på volt. Till skillnad mot många andra islandshästar så kan jag i princip släppa hennes tyglar helt utan att hon för den skull går över från tölt till trav. Men nu testade jag att först bara länga tyglarna "lite lagom" så att vi hann komma överens om ett lugnt tempo innan jag successivt började ge mer tygel - och då hamnade vi aldrig i känslan av att vi "sladdade" runt på volten. 

Nu i efterhand ser jag i träningsappen att vi totalt avverkade nästan 5 km under nästan en timmes ridning, man hinner längre än man kan tro när man rider på banan! Och dagens "all time high" på min puls var lindriga 126 slag/minut vilket inte var under galopperna utan när vi red tölt. Det är väldigt bra för min PTSD när jag lyckas undvika "pulsrusningar" eftersom hjärnan inte kan skilja på om pulsen rusar för att jag anstränger mig kraftigt eller att den rusar för att jag befinner mig i livsfara. Det är därför jag fått börja med en så försiktig form av high-intensity-training med 22 minuters promenad: första veckorna gå 1 minut så snabbt jag kan följt av10 minuter lugn promenad, följt av 1+10, totalt 22 minuter. Och sedan förra veckan 2 minuter snabbt 9 minuter långsamt och upprepa, så fortfarande totalt 22 minuter.  

Att min hjärna fortfarande har högsta larmberedskap märks också i att jag är EXTREMT stresskänslig i alla sammanhang - minsta lilla bagatell triggar igång hjärnan direkt. För, som den välkände psykiatern Anders Hansen säger: "Hjärnan är programmerad för att hålla oss vid liv. Och vi är ättlingar till förfäderna med de allra känsligaste larmsystemen, för de andra dog innan de hann få några barn. Så en panikattack är helt enkelt ett falsklarm som visar att hjärnan fungerar PRECIS som den ska!"