Igår eftermiddag kände jag mig ganska uppgiven när jag inte fick till det i ridningen och inte förstod varför... men Atli satte - som vanligt - huvudet på spiken: "Hon lyssnar inte på dig i tölten - för hon har lärt sig att hon inte behöver göra det. Därför kan du inte rida med så små signaler som du skulle vilja just nu, för då händer ingenting..." Ord och inga visor...!
Inför dagens första lektion upprepade han detta - att jag under en period måste VARA TYDLIG! "Man ska börja med den signal som man önskar att hästen ska svara på, men får man inte den reaktion man önskade måste man säga till ORDENTLIGT! Då kommer hästen snabbt förstå att det den ska börja lyssna på den första, lätta signalen."
Han betonade också att detta gäller BÅDE att hästen ska gå fram direkt när man ber om det och att den stannar direkt när man ber om det. Och när man bett den gå fram får man inte vara för snabb med att bromsa. "Hästen måste förvänta sig att få springa, annars får du inte den energi du önskar och då kommer det inte heller finnas något att samla upp!"
När jag värmt upp som vanligt i skritt och trav samt låtit Hamingja "jogga" lite i tölt var det så dags att ta tag i det här med broms och gas. Och att säga "spring NU!!!" till Hamingja är ju verkligen inte svårt, jag behöver nästan bara tänka smackning för att hon ska KASTA sig iväg. Klantigt nog var jag ändå inte riktigt förberedd på den häftiga reaktionen så jag råkade ju dra henne i munnen.... i fortsättningen får jag se till att hålla i manen så att jag inte ger dubbla signaler...!
Hon fick tölta på i ett högre temp en lite längre stund innan det var dags att "montera en broms". Jag testade först att göra en liten förhållning med skänklar och säte men när inget hände "drog jag i handbromsen" genom att verkligen lägga vikten bakåt och klämma till ordentligt med överskänklarna och sedan SNABB eftergift när hon stannade. Jag fick göra några sådana "tvärnitar" för att få henne att börja lyssna, men sedan hände något...! Jag hade låtit henne öka tempot lite igen och testade att bara snabbt lägga vikten bakåt och en lätt kramning med överskänklarna och känner hur Hamingja vinklar in bakbenen och kommer upp fram - JAG HADE GJORT EN HALVHALT - PÅ RIKTIGT!!!
Jag insåg också en viktig sak: precis som att jag måste BÖRJA med att få Hamingja att förvänta sig att hon ska springa fortare så måste jag sedan också börja med att tillföra energi. För annars finns inget att sedan samla upp... Insåg att jag tenderat att göra tyvärr om, när jag känt att jag "tappat ut" samlingen så att hon börjat bli lång har jag försökt lösa problemet genom att göra förhållningar. Men problemet är ju i själva verket att jag tappat energin och den återställer man ju inte genom att bromsa...! Även Atli verkade nöjd med oss efter denna lektion: "Jag ser mycket mera lätthet nu - och det är lätthet vi behöver i ridningen!!!"
När det var dags för dagens andra lektion sa Atli att jag skulle fortsätta att stämma av "gas och broms" genom att rida mycket tempoväxlingar. "Tempoväxlingar är egentligen utdragna halvhalter!" Han förklarade också att man alltid behöver stämma av hur tydliga signaler man behöver använda just den dagen - eller t o m just i den stunden. För hästarna är experter på att testa om de verkligen måste lyssna på det vi "säger". Det märkte jag också under förmiddagens lektion då jag ju faktiskt fick till flera riktigt bra halvhalter i tölten då Hamingja VERKLIGEN lyssnade på små signaler av "gas och broms" men att jag sedan behövde "tala tydligare" igen när hon kollade om det verkligen gällde fortfarande...
Efter uppvärmning i skritt och trav på volt, där jag i höger fortsatte den framgångsrika strategin med att stötta ytterskänkeln med att flytta in framdelen m h a yttertygeln och lämna innertygeln lös och snart blev jag belönad med en avslappnad, frustande häst! När det var dags för tölt övergick jag till att rida längs spåret, eftersom jag skulle börja med att "få Hamingja att förvänta sig att få springa fort". Så det blev först några varv "racertölt" runt ridbanan innan jag började lägga in halter då och då.
Vi har förresten ett extra litet problem Hamingja och jag som uppstår väldigt ofta när vi gjort halt... Hon är uppenbarligen övertygad om att halt är något som man bara gör för att det finns något farligt man behöver kolla in lite extra... Så när vi gjort halt släpper hon direkt ALLT fokus på mig och börjar spana omkring efter vad det kan vara för något farligt i närheten som fått matte att vilja stanna... Så jag brukar få jobba en hel del med att få henne kontaktbar igen... :-O
Till att börja med red jag ökat tempo hela långsidorna, med nedtagningen precis innan hörnpasseringen. Och det var verkligen som Atli sagt att det varierade hur bra Hamingja lyssnade. Efter en halt kunde halvhalterna fungera några gånger, men sedan kollade hon igen om hon verkligen MÅSTE lyssna... så jag fick göra en ny halt för att "återinstallera bromsen". Men mot slutet av lektionen lyssnade hon så pass bra att jag kunde rida korta tempoväxlingar, två eller tre per långsida, där det både var en tydlig turboeffekt när jag bad henne öka följt av lika tydlig halvhalt när bad henne "vänta". Riktigt, riktigt roligt!!! Oj, vad jag ser fram emot att träna vidare på detta i vinter!!!
.jpg)
Inlägg
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar