Morgonfodringsstund har hö i mund!

 

Idag satsade vi på de isländska färgerna!

När både hästarna och jag själv hade fått vår frukost var det fortfarande hårdfruset på vägarna samtidigt som det kunde finnas jägare i skogen så det var inte lätt att bestämma var jag skulle rida... Jag bestämde mig tillslut för att börja med vänstra skogsvägen bakom vägbommen och när vi inledde med uppvärmning i galopp försökte jag hålla oss placerade på den gräsbevuxna mittsträngen med förhoppningen att det ändå var liiite mer svikt i underlaget. Att det ändå lät ganska mycket från hovarna gav också en förhoppning om att ev jägare i närheten borde höra att det kom en häst!

Hamingja hade fått upp farten ganska ordentligt när hon plötsligt halkade till med framhovarna och det var riktigt nära att vi gick omkull, men i sista stund lyckades hon parera och hålla sig på benen... PUH! Efter det kändes det inte så lockande med galopp längre så vi fortsatte i skritt till dess vi hade älgtornet inom synhåll och jag kunde konstatera att ingen jägare syntes till där i alla fall. 

Vände då tillbaka och red in på den nyröjda skogsvägen där man kan fortsätta genom skogen till Torrbergsvägen. I o m att det är mycket mer växtlighet kvar på marken var underlaget betydligt bättre så vi kunde utan problem galoppera fram till hygget! Det syntes ingen jägare vid det älgtornet heller så när vi skrittat och travat tillbaka ut till "vänstra vägen" tog vi två "svängar" till in till hygget - en i vardera galoppen. 

Skrittade sedan upp till vändplanen där vi ägnade oss åt lite voltarbete i skritt och tölt och när jag fick henne att böja sig runt innerskänkeln i höger varv resulterade det i sådan där tölt med låååång hals och stor aktivitet i överlinjen som vi bara brukar få till när vi varvar ner efter ridpasset! Det måste ju bero på att jag redan lyckats aktivera hennes bakdel tillräckligt mycket i galoppen! Och jag tror faktiskt att Atli hade varit riktigt nöjd om han sett oss!

Under vägen tillbaka hem red jag töltintervaller där jag försökte komma ihåg alla sitsinstruktionerna jag fick av Atli och när jag tillslut fick viss ordning på mig själv och dessutom kontroll på tempot så kändes tölten riktigt trevlig! Hamingja fick sträcka ut och varva ner och när vi sedan skrittade in på gården ropade Sylvia från ridbanan: "Det låter som att du har en lös sko - vänster bak!" Självklart hade hon rätt och innan Haningja fick gå ut i hagen igen försökte jag nita om sömmarna med nittången, men en av dem hade gått av så det fanns inte så mycket att nita med... Lite bättre satt den i alla fall - och som tur är har vi hovslagaren inbokad nu på fredag. Jag håller tummarna för att skon ska sitta kvar fram till dess!!!