En svettig nära Sylvia-upplevelse!!!

Hamingjas "after ride"!

Inspirerad av Carola, Malin, Monica och Anneli - som de senaste veckorna kommit igång med att rida lektion för Sylvia varje vecka - hade även jag bokat in en ridlektion idag. Min första lektion på EVIGHETER - så det var med en skräckblandad förtjusning jag red in på banan... Och det skulle förstås visa sig att vi VERKLIGEN behövde den här lektionen...! :-O

Jag fick börja på Atlivis med att flytta undan för innerskänkeln i skritt på volt och redan där körde det ihop sig... Sylvia sa att jag dels skulle rida med kortare tyglar och dels sidföra under längre sträckor. Och när Hamingja tyckte det blev jobbigt och började streta emot sa hon att jag skulle tänka att vi var visaren på en klocka som rörde sig runt en mittpunkt, så att Hamingja måste tvära ÄNNU mer. Och hjälp vad det plötsligt var många bogar och bakdelar att försöka hålla reda på...!!! :-O

Och inte blev det lättare när vi skulle göra framdelsvändningar... Hamingja tyckte det var alldeles för jobbigt när Sylvias hökögon gjorde att hon inte kunde fuska... Tillslut fick vi ändå övergå till tölt på volt, där jag hela tiden skulle vara väldigt aktiv: ställa utåt för att få med ytterbogen, ställa om inåt och luta mig tillbaka så att jag verkligen satt på rumpan samtidigt som jag höll om med skänklarna och flyttade henne utåt några steg, kramade på tyglarna för att påminna om formen och sedan bli neutral och "åka med" men aldrig mer än några steg innan jag aktiverade henne på samma sätt igen. 

När vi jobbat med detta i båda varven fick jag rida ut längs spåret, men även där skulle jag vara väldigt aktiv genom att "sitta tillbaka", hålla om med skänklarna och flytta henne några steg in från spåret för att sedan flytta tillbaka, krama på tyglarna så att hon slappnade av i nacken igen och sedan som belöning bara "åka med" några steg innan det var dags att flytta undan för skänkeln igen. 

Varje gång jag bad henne flytta undan för höger skänkel gick det TRÖGT - det var väldigt tydligt att hon tyckte det var jobbigt! Det kändes väldigt mycket lättare att flytta undan för vänster skänkel, men Sylvia gjorde mig uppmärksam på att Hamingja då sköt ut högerbogen och lät bakdelen "sladda efter" så jag måste fånga upp mycket tydligare på högertygeln och se till att jag verkligen får med bakdelen. 

Vi kämpade på med detta en bra stund och successivt började jag känna att hon blev mycket rörligare i bakdelen och Sylvia konstaterade att takten blev mycket bättre. Sedan fick jag slå ihop två av de tidigare övningarna genom att först tölta på volt och aktivera henne på samma sätt som ovan. Och sedan sakta av till skritt och göra framdelsvändning, där det första steget i skritt också skulle vara det första steget i framdelsvändningen. 

Vid det här laget började Hamingja kännas ganska matt - och det var hon definitivt inte ensam om! Men när jag lät henne gå över i trav på volt för att varva ner slog ändå "travturbon" igång som vanligt - det spelar ingen roll hur trött hon är, när man travar SKA man ta i för kung och fosterland! Efter denna MYCKET nyttiga genomkörare fick det bli en skrittsväng upp bakom vägbommen så att min duktiga häst skulle hinna jobba mjölksyran ur musklerna. Och när jag under hemvägen satt av för att gå sista biten var det med stappliga steg - jag behövde uppenbarligen "skritta av mig" jag också!!! Det var ju verkligen uppenbart att både Hamingja och jag behövde detta - och nu ser jag fram emot att få rida lektion igen  SNART!!!