...är uppenbarligen detsamma som för så många andra: "att motionera mer"!!! Och lille Hjalmar ville förstås GÄRNA busa med sin moster!!!
Det var alltså en redan uppvärmd häst jag kunde hämta i hagen idag, för att inleda det nya året på bästa sätt: i sadeln på min lyckohäst!!! Och det fick bli ett träningspass längs bilvägen till "världens ände-korsningen" och längs med sjön bort till skoterklubbens stuga. Först flyttade vi för skänkeln i skritt och kanske var det tack vare uppvärmningen i hagen som Hamingja hade så lätt även att korsa med höger bak!
Nere på vägen fick sedan ett stadigt tag i manen och en knappt hörbar smackning Hamingjas turbomotorer att dra igång på full fart. Från början kändes hon spänd och väldigt passtaktig, men successivt kunde jag få henne att slappna av lite mer utan att samtidigt bromsa upp tempot allt för mycket. När vi sedan avslutat denna sekvens med att snabbt göra halt bedömde jag att vi var redo för lite mer "finlir".
"Finliret" bestod i korta sekvenser med tempoväxlingar i tölt när jag försökte bibehålla ett avslappnat säte och högeröppna för att få högerbogen på plats. Vi behöver fortfarande jobba mycket med detta, både för att jag har så lätt att bli spänd i kroppen när jag rider tölt och för att Hamingja fortfarande stressar upp sig så snart jag lyckas hålla om med underskänklarna.
När jag suttit av och sadlat om, samtidigt som vi båda två fått ett välbehövligt tillfälle att slappna av, vände vi hemåt. Nu samlade jag henne betydligt mer först i skritt (var t o m "brutal" och smackade lätt ett par gånger :-O ) och försökte sedan bibehålla samlingen efter övergången till tölt genom att "tänka samlad skritt" och göra massor av halvhalter med sätet, samtidigt som jag låtsades att jag höll ett vinglas i vardera handen. Jobbade på med detta större delen av hemvägen och var ganska nöjd när Hamingja tillslut fick börja sträcka ut halsen med allt längre tyglar i tölten.
Glädjande nog bibehöll hon mycket aktivitet i överlinjen och medan jag höll henne högerställd för att hon skulle räta upp sig och skjuta ut den vänstra bogen lite istället för den högra, fick hon jobba på i denna form ganska länge. Vilket förhoppningsvis innebar att hon jobbade med de muskler i bakdelen som hon behöver stärka för att stabilisera och avlasta sina bakknän! När jag kollade henne innan jag red ut kändes det som att den kvarvarande "svampigheten" vid höger bakknä hade minskat ytterligare och därmed fortsätter att närma sig läget för den vänstra som redan känns helt återställd!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar