När snön ligger muldjup...!

"Muldjupt "- en gammal norrbottnisk måttenhet!

De senaste dygnen har snön verkligen VRÄKT ner (upp till 70 cm på ett dygn) och hårda vindar har skapat drivbildning - så rekommendationen från Trafikverket och SMHI har varit att man inte skulle ge sig ut i trafiken om det inte var absolut nödvändigt... Därför åkte jag aldrig till stallet igår, men i morse kom jag fram till att det faktiskt VAR absolut nödvändigt!!!

Jag har ju i alla fall fyrhjulsdrift på bilen, vilket kändes tryggt när jag åkte hemifrån! Jag hade också hört från Sylvia att Mariebäcksvägen i alla fall hade plogats i går kväll. Jag kunde sedan själv konstatera att den inte hade plogats igen idag. Det hade visserligen bara hunnit bli någon dryg dm nysnö, men det hade drivit ihop betydligt mer längs vägkanterna så vägen kändes VÄLDIGT smal... Det var bara att hålla tummarna för att jag inte skulle få möte... och det fick jag inte heller som tur var!

Hamingja tyckte uppenbarligen också att det var absolut nödvändigt med ridning idag, för trots att de hade hö att mumsa på i hagen kom hon genast och mötte mig vid grinden! Jag bestämde mig för att rida upp till vänster bakom vägbommen där "huvudvägen" uppenbarligen också plogats någon gång igår för snödjupet var även här bara någon dryg dm. Perfekt för uppvärmning i galopp m a o! Efter några steg högersluta gjorde vi halt och sedan en riktigt klockren galoppfattning (vänster galopp)! 

Vi hann dock inte galoppera särskilt långt innan en MYCKET hotfull snöhög tornade upp sig vid sidan av vägen, så Hamingja blev spänd och tappade galoppen... "Varför ändra ett vinnande koncept?!" tänkte jag och testade en gång till med högersluta i skritt följt av ny halt - och Hamingja gjorde en lika klockren vänsterfattning en gång till! Vi fick sedan tillfälle att upprepa detta ett antal gånger, då den som plogat för timmerbilarna av någon anledning skapat hotfulla snöhögar på flera ställen längs vägen... men det blev ju flera väldigt fina galoppfattningar i alla fall!

Av vår "nya" ridstig genom skogen till Torrbergsvägen syntes idag inte minsta spår... snön och vinden hade gjort att den drivit igen helt och hållet. Det var ju i o f s ganska väntat i o m att det längs den första delen av stigen numera är kalhygge på båda sidorna. Men jag bestämde mig ändå för att göra ett försök - för kanske skulle det inte vara lika djup snö när man kom in i skogen?! Och Hamingja, som sällan låter sig bekomma av snödjupet så länge det som nu är kallsnö, tog sig an uppgiften med stor entusiasm! 

Men snödjupet visade sig bara öka istället för att minska och när Hamingjas mule började hamna under snön tyckte matte att gränsen var nådd och valde att vända tillbaka - Hamingja själv verkade däremot helt inställt på att fortsätta! Istället skrittade vi längs skogsvägen upp till vändplanen.

Framme på vändplanen kunde jag konstatera att de plogat upp en ENORM snöhög precis Hamingjas favoritstig går in i skogen... Hon verkade dock inte låta sig avskräckas av detta utan verkade HELT inställd på att snöberget skulle forceras när matte än en gång fegade ur och bestämde att vi skulle vända hemåt istället. Under hemvägen var det sedan mattes tur att få uppvärmning, när Hamingja fick trava och den dm-djupa snön gav extra "studs" åt varje steg!  

När hästen fått återgå till flocken i hagen och det var dags för mig att köra hemåt var bilvägen fortfarande inte plogad. Bara att gasa på och hålla tummarna för att jag inte skulle få möte denna gång heller - vilket när jag tänker efter kanske var precis vad Hamingja tänkte när hon tog sig an snöutmaningarna idag?!! Och sådan tur hade jag även denna gång så jag kunde dra en lättnadens suck när jag kom ut på plogad väg igen i Avan!