Variera mera!!!

Favoritbild på Feykir!

Och eftersom Hippson använde bilden på sin förstasida när de delade mitt mest lästa blogginlägg någonsin så är det också den mest spridda bilden! När Johan fotade den (i januari 2007 eller 2008) var det riktig Norrbottensvinter, närmare -30 grader om jag minns rätt. Sådan torr kyla går det ju bra att klä sig emot. Men den senaste tidens höga luftfuktighet (har idag sett 93 % som mest) är väldigt ovan för oss som bor här uppe och den kryper verkligen "genom märg och ben" redan vid -10 trots varma kläder...!

Men rida ville jag ju ändå - särskilt som det är en jobbledig jag (Trettondedagjul)! Gårdagens ridtur tillsammans med Maja och Heimdal fick mig att inse hur lätt jag har att "fastna i samma hjulspår" när jag rider (förutom att jag "fastnar" i ett mesigt bekvämlighetstempo i tölten...) Jag behöver verkligen variera mig mer! Och som ett första steg för att tvinga fram lite variation bestämde jag att dagens ridpass skulle bli längs bilvägen till Avan istället för mot Alviksträsk. 

Det är ungefär lika långt från Mariebäck till dessa respektive korsningar, men medan sträckan till "världens ände-korsningen" är helt plan och med långa raksträckor så har vägsträckan till Avan-korsningen många kurvor och små backar upp och ner. Och nu var det ett tag sedan jag red mot Avan så det passade ju bra att göra det så att det därmed inte blev precis samma upplägg av ridpasset. 

Vissa saker behöver dock vara detsamma: att korsa med bakbenen behöver vi ju t ex alltid! (Men jag upplever att Hamingja känns ganska jämn i sidorna nu och hoppas att jag kan behålla henne så även framöver!) Gas och broms i tölt likaså, men där hjälpte backarna till för att få mig att variera upplägget lite mer. 

Även när det gäller sitsen har jag lätt att "fastna" och bli stel... så när jag satt av och sadlade om inför hemvägen kom jag på att jag samtidigt skulle korta mina stigläder med ett hål - även där för att tvinga fram en förändring. Jag har under åren gjort så ibland och det är alltid lika fascinerande hur en sådan liten förändring kan få det att kännas så annorlunda... Hade det varit någon annan som justerat stiglädren åt mig hade jag varit HELT säker på att det handlade om i alla fall 3 hål, men nu visste jag ju att det bara var ett håls skillnad. (Men jag har ju också varit med om att stiglädren plötsligt känts alldeles för korta/långa ifall jag bytt till skor med annan tjocklek på sulan.)

Igår insåg jag också att även om jag tycker att jag fokuserat VÄLDIGT mycket på min sits de senaste månaderna så har jag någonstans under vägen "tappat bort" det där "nypet" jag ska känna mellan skulderbladen... Och när jag nu påminde mig själv om det upplevde jag att det samtidigt gjorde det lättare att hålla om med skänklarna, som om min hjärna kopplade ihop dessa två saker på något sätt.

Fokuset under hemvägen blev att "sitta ordentligt" utan att bli så spänd i kroppen och samtidigt få Hamingja att sluta stressa upp sig i tölten även om jag lyckades hålla om henne med underskänklarna... Här och där tycker jag ändå att vi glimtade till lite, så kanske går det ändå åt rätt håll även om det är små steg...! Efter ridpasset fick Hamingja stå med Back on Track-ryggvärmaren en stund och i morgon får musklerna vila men på fredag hoppas jag rida igen! Undrar vad jag ska hitta på för någon variation då?!