Lördagskvällsnöjet!

I kväll blev det ett träningspass med Hamingja på ridbanan innan kvällsfodringen av hästarna. När jag inledde med skritt på volt tänkte jag vänta lite med att flytta undan för innerskänkeln och först helt fokusera på min sits (lyft blick, avslappnade knän, hålla om lätt med skänklarna, vinglas i händerna och känna ett "nyp" mellan skulderbladen). Men det fascinerande var att när jag lyckades få hyfsad ordning på mig själv så började Hamingja i princip av sig själv korsa över med inner bak, slappna av och länga överlinjen! När jag för en gångs skull faktiskt gjorde mitt så gjorde hon helt enkelt sitt!!!

Nästa steg blev att gå ut på spåret och med sitsen som fortsatt huvudfokus och försöka rida tölt utan att jag förvandlades till järnspett i sadeln. Och för Hamingja var uppgiften att inte stressa upp sig även om jag höll underskänklarna lätt mot hennes sidor. I början red jag bara riktigt korta sekvenser med tölt innan jag gjorde halt för skänklar och säte för att hitta tillbaka till avslappning hos oss båda innan en ny sekvens tölt. 

Till att börja med blev vi snabbt spända båda två men successivt - efter massor av halter - kunde vi enas om ett långsamt tempo och då började även avslappningen komma. Jag var lite orolig att vi skulle halka i hörnen - vilket faktiskt visade sig vara ett lyckokast! För det fick mig att göra massor av förhållningar med sätet för att bromsa upp tempot innan varje hörnpassering - med mycket trevlig effekt på Hamingjas lösgjordhet och samling som trevlig bonus! Och jag började ana vad Atli egentligen menar när han alltid säger att jag rida MYCKET mer aktivt i tölten...!!! 

Avslutningsvis fick Hamingja sträcka ut i nedvarvningstölt och även nu kunde jag hålla nere tempot m h a sätet och ge henne allt längre tyglar utan att hon drog iväg i tempo. Efteråt var jag riktigt, riktigt nöjd med vårt ridpass då det kändes som att vi i små glimtar hittade tillbaka till den trevliga känslan från senaste Atlikursen! Det får nog bli några fler pass på ridbanan under den närmaste tiden för att "nöta in" detta så kanske vi kan börja hitta sådana glimtar även när vi rider ut!