Denna (i alla fall hittills) ovanligt milda vinter har vi ju också kunnat hålla många av ridstigarna i skogen öppna längre än vanligt tack vare begränsade snömängder - lagom mycket snö skulle man alltså kunna säga! Men det var ju innan den senaste veckans stora snöovädret drog igång...! Gårdagens försök till ridning där snön låg "mulhög" var ju ett tydligt tecken på att vi nu snabbt tagit ett "skutt" in i perioden då vi i princip är hänvisade till ridning längs bilvägen där STORA plogvallar hindrar alla försök att ta sig ut i terrängen... Men det är ju bara att gilla läget!
För Hamingjas del har det varit extra värdefullt med den långa "pulsa i snö-perioden" denna vinter eftersom den inneburit så stora möjligheter till rehabträning. De muskler i bakdelen som hon behöver stärka för att avlasta sina bakknän har ju aktiverats "på köpet" redan vid någon decimeters snödjup. Och vi kommer ju förhoppningsvis ha sådana möjligheter även på bilvägen framöver när vi hinner rida innan plogbilen!
Idag var det dock en välplogad bilväg som erbjöds när Hamingja och jag gav oss ut för dagens träningspass till "världens ände-korsningen". Jag har ju så många detaljer i sitsen som Atli påpekat att jag behöver jobba med: att hålla blicken lyft, slappna av i skänklar och säte samtidigt som skänklarna ska ligga mjukt mot hästens sidor, känslan av att hålla vinglas i händerna... och så det där "nypet" jag ska känna mellan skulderbladen...! Sedan jag nyligen insåg att glömt bort det sistnämnda har jag upplevt en oerhört stor effekt vid arbetet i skritt och min målsättning idag var att se om jag kunde få med detta i tölt också.
När vi inledde med uppvärmning i tölt i ett lite lägre tempo upplevde jag en större aktivitet i bakdelen än tidigare, förhoppningsvis som en effekt av det muskelstärkande arbete vi ägnat oss åt men också att våra racertölt-sessioner har fått henne att "tänka framåt" på ett nytt sätt. Nu testade jag att istället hålla ett lite lägre tempo genom att använda både sidförande hjälper och förhållningar med sätet som broms. ("ALDRIG bromsa med båda tyglarna - då får du bara en spänd häst!!!" som Atli brukar säga.) Och när jag med hjälp av skänklar och sits kunde hålla nere tempot utan att Hamingja började gå emot bettet blev det betydligt lättare med både "vinglasen" och "nypet" mellan skulderbladen!
Jag använde också öppna för att återställa och bibehålla samlingen i tölten, där jag i högeröppnan behöver "tänka" liiite sluta för att rama in så att hon inte bara skickar iväg bakdelen åt vänster för att inte behöva belasta höger bak. Efter omsadling vände vi hemåt igen och då isade det REJÄLT i ansiktet när motvinden fick minusgraderna att anfalla...! :-O Nu blev också Hamingja mer "taggad" och jag behövde göra några halter innan halvhalterna i tölt åter började fungera. Men någon riktig dragkamp blev det aldrig, så förhoppningsvis börjar jag lära mig att göra halterna i ett tidigare skede, innan det hunnit går för långt!
Nedvarvningstölten på allt längre tyglar fick bli lite extra lång idag och jag upplevde att hon bibehöll en hög aktivitet i överlinjen medan jag kunde använda förhållningar med sätet för att hålla nere tempot.
Tillbaka i stallet fick hon sedan stå en stund med ryggvärmaren från BoT medan jag var så där "Carro-duktig" och smorde tränset. När jag sedan skulle släppa ut henne i hagen igen kunde jag inte låta bli att skratta när hon absolut ville stanna just utanför grinden för att äta lite hö som låg på marken och jag närmast fick dra henne in i hagen... där det låg MASSOR av hö och väntade...!!! Och på insidan av grinden stod samtidigt bästa kompisen Litlamin tillsammans med lille Hjalmar och hoppades på att få gå över till "äta extra-hagen" som de brukar få stå i när vi fodrar med mindre hö till hästarna i stora hagen...!
:-D
.jpg)
Inlägg
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar