Ett gäng från stallet red denna runda på nyårsafton (alltså dagen efter att Eva och jag gjorde detsamma) och sedan dess har det inte kommit någon större mängd snö så vi var nästan framme vid Torrbergsvägen innan Hamingja för första gången visade tecken på att vilja vila. När hon stannat började det "skaka" lite bl a i bogmuskulaturen, vilket jag tolkar som ett tecken på att det bildats mjölksyra som behöver transporteras bort.
Med -15 och dessutom vind som höjde köldfaktorn bestämde jag mig sedan för att välja den första stigen som leder genom skogen tillbaka till Mariebäck för att det skulle bli en lite kortare ridtur. Det visade sig dock vara ett feltänk från min sida i o m att ingen ridit den stigen på ett längre tag så snön gick ända upp till magen på Hamingja... Hon lät sig dock inte nedslås av detta utan inledde i ett friskt skrittempo!
Och när jag sedan bestämde mig för att testa trav med förhoppningen att jag själv skulle få upp värmen lite bättre visade Hamingja att det gick alldeles utmärkt att galoppera! Den djupa snön gjorde att hon galopperade lååååångsamt med HÖGA språng - vilket sammantaget måste ha inneburit EXTRA bra styrketräning!!! Större delen av sträckan genom skogen höll vi oss dock till skritt för att det inte skulle bli allt för ansträngande - och nu visade också Hamingja betydligt oftare att hon behövde stanna och "skaka ur musklerna".
Tillbaka i stallet fick hon stå en stund med Back on Track-täcke med förhoppning om optimerad återhämtning för hennes muskler. Dessutom ska hon få vilodag i morgon när jag börjar jobba igen efter jul- och nyårsledigheten, vilket lär räcka som ansträngning för matte i alla fall...! Framöver tänker jag mig att minst en gång i veckan rida i oplogad terräng som en viktig del i vår rehabträning, men det behöver ju inte vara lika djup snö som det blev under hemvägen idag...!
.jpg)
Inlägg
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar