Hamingja tar en sväng till gymmet!

  

Det var ganska snöigt idag...!!!

...och Hamingja fick ett rejält styrketräningspass när vi red skogsvägarna bakom vägbommen. Vi började med den vänstra, som inte plogats i vinter, så där var snön ganska djup även om vi kunde följa i spåren efter andra som ridit där. Vi varvade korta sekvenser trav och galopp med skrittpauser och när vi vände hemåt uppe vid vändplanen blev det två lite längre sekvenser i vänster galopp innan vi skrittade tillbaka.

Tillbaka vid bommen tog vi den andra vägen också - som plogats i vinter men där det nu låg ca 1 dm nysnö. Vi travade in till vändplanen och sedan bad jag om vänster galopp när vi vänt hemåt. Hamingja tog rätt galopp direkt, men ganska snart började hon spana efter monster i skogen och blev spänd. Jag saktade av och gjorde en ny fattning (vänster) och nu var hon med på noterna och höll galoppen en lång sträcka! 

När jag kände att hon började mattas lite i bakbenen saktade jag av till skritt medan hon fortfarande höll galoppen hyfsat. Sedan jag börjat om att rida efter årsskiftet har jag f f a velat att hon ska galoppera avslappnat även i vänster galopp, så jag har undvikit att driva eller smacka eftersom hon då tenderat att bli (mer) spänd. Istället har jag försökt "åka med" utan att störa så länge hon håller galoppen och låtit henne sakta av till skritt igen när det känns som att hon är på väg att tappa galoppen. 

Inspirationen till detta har jag hämtat från när Elisabeth i höstas tränade galopp på en lektion för Atli. Han visade hur hon efter de första galoppfattningarna på ridbanan skulle låta Démantur själv välja när han ville sakta av - just för att undvika spänningar. För att sedan i nästa steg fortsätta att vara neutral i sadeln så länge han galopperade på. Men när hon kände att galoppen började bli flack "lyfta upp" honom igen genom att ge en ny galoppskänkel - och sedan återgå till att vara följsam "passagerare".  

 Efter ridpasset och vår stretching fick Hamingja gå ut i hagen med Back on Track-täcke på. Eftersom dagens träning innebar att hon hela tiden behövde lyfta extra mycket på "fötterna" och därmed förhoppningsvis styrketränat musklerna i rygg och bakdel lite extra, kändes det bra att göra vad jag kunde för att optimera återhämtningen! Förhoppningsvis kommer jag att rida igen både i morgon och på söndag.

Annars har jag legat ganska lågt denna vecka efter att i onsdags morse varit på cirkelträning på ett gym tillsammans med kollegorna på jobbet som teambuildingaktitet. Även om jag försökte vara riktigt försiktig (vilket INTE är min bästa gren...) räckte det för att ge ökade smärtor ett par dagar... Min smärtläkare brukar säga att det är just för att jag varit för dålig på att lyssna på kroppen och ta det lugnt som jag fått min smärtploblematik... Själv säger han sig däremot aldrig kunna få Fibromyalgi - att han är alldeles för bekväm för att kunna hamna i riskzonen!

Nu hoppas jag i alla fall att jag är tillbaka på banan (=i sadeln) igen! Och onsdag till veckan ska jag dessutom tillbaka till Smärtkliniken för ny behandling. Tyvärr blir det sista gången...han lägger ner verksamheten i Piteå efter detta. Egentligen var han på väg att gå i pension redan när jag var dit första gången för snart tre år sedan - så utifrån det perspektivet har jag ju verkligen haft tur att jag fått tillgång till behandlingen så här pass länge! Och mottagningen han driver i Uppsala kommer att finnas kvar ett tag till så förhoppningsvis finns möjlighet att få komma dit ifall behovet blir stort. Det är bara så tragiskt att ingen velat ta över hans verksamhet här i Norrbotten...!