Ljusterapi!!!

Det är verkligen SVÅRT att fånga "bling" på bild... här försöker Hamingja visa upp den nya nosgrimman jag köpte när Karin Åberg från Sadlar.se var i Mariebäck senast. Den är från Hrimnirs serie "Fire & Ice" som nu även kommit med bling i färgen burgundy - d v s samma som min Uhip-jacka så den gick ju bara inte att motstå! Dessutom fanns det matchande vojlock från Catago så jag hade ju egentligen inget val - "A womans´s gotta do what a woman´s gotta do!" Och i dagens UNDERBARA ridväder med minus 5 och STRÅLANDE sol kändes det perfekt att inviga denna nya outfit!

Med kallt och torrt väder - och därmed torr päls - passade jag på att klippa Hamingja en andra gång på halsen innan ridningen. Den päls som hunnit växa ut sedan förra klippningen såg inte så tjock ut när den låg platt mot halsen... men som vanligt blev jag överraskad när jag väl började klippa över hur tjock den hunnit bli! Och redan i morgon väntas åter plusgrader så det måste vara väldigt skönt för Hamingja att ha fått "lätta på klädseln" lite! (Enligt ett Facebook-minne från 2014 hade vi -31 grader denna dag... det känns VÄLDIGT avlägset att vi ska hinna få sådan kyla denna vinter...)

När jag skulle rida iväg kom precis Carola och Malin W tillbaka från en ridtur längs bilvägen och de tipsade om att jag borde rida mot Avan för att inte få vinden i ansiktet på hemvägen. Och så fick det bli! Efter sidförande i skritt på volt och längs dikeskanterna började jag värma upp i trav på min häst som verkligen kan ge begreppet "trav i friskt tempo" ett ansikte! Och genom att "tänka" högersluta då och då kunde jag bibehålla ett riktigt trevligt schwung i traven!

Efter galopp uppför den första lilla backen gjorde jag en övergång till tölt för att testa att värma upp i ett högre tempo innan jag började ta ner tempot och be om längre hals. När vi vände hemåt igen och jag började samla lite mer var Hamingja väldigt "på" och ville bara hänga sig i handen och springa FORT... Så jag fick göra många övergångar från halt och rygga där jag fick vara väldigt snabb att göra  tydliga förhållningar så snart vi gjort övergången till tölt, så att hon aldrig skulle hinna dra iväg så mycket.

När hon vräker sig handen på det sättet drar hon mig också i framvikt i sadeln - och det behöver jag verkligen inte någon hjälp med... Nu testade jag en ny variant för att försöka komma till rätta med detta, nämligen att ha lite längre tyglar än jag egentligen kände mig bekväm med - så att jag MÅSTE lägga vikten bakåt för att få tygelkontakt... Och även om jag antagligen inte satt i lodrät sits ändå så måste det ju vara ett steg i rätt riktning i alla fall. Dessutom upplever jag att jag inte blev riktigt lika spänd i axlar och armar som jag brukar bli när jag rider tölt - så jag lindrade effekten av två problem jag har i ridningen.

Uppenbarligen hade jag därmed också lyckats aktivera Hamingjas bakdel och rygg på ett bra sätt, för när jag lät henne börja sträcka ut på längre tyglar för att varva ner i tölt sträckte hon ut överlinjen rejält samtidigt som hon bibehöll en härligt aktiv och rundad rygg - verkligen en härlig känsla!!! Nu ser jag fram emot att rida mer tölt framöver!!!