Fredagsfeeling!

"Om älgar tycker jag INTE!!!" säger Hamingja.

Idag hade vi några "nära älg-upplevelser" igen... men utöver det gick det riktigt bra! Vi inledde med uppvärmningstrav längs den vänstra skogsvägen bakom vägbommen när en rejäl motvind "hetsade minusgraderna att anfalla" för att citera Jo Nesbö. Och vinden var inte bara iskall, den "hjälpte" dessutom Hamingja att få älgvittring, vilket innebar att det plötsligt blev tvärstopp när vi närmade oss vändplanen. (

När jag ändå lyckats övertala henne att fortsätta framåt såg jag helt färska älgspår som korsade skogsvägen så det var uppenbarligen inte inbillning från hennes sida...!) Jag vågade mig ändå på att be om (vänster) galopp när vi vänt tillbaka hemåt igen och det blev faktiskt en ganska kontrollerad galopp trots allt. Och hon höll i alla fall galoppen under två längre sekvenser trots att situationen gjort att hon var lite spänd.  

Jag red även in längs den högra vägen med planen att träna tölt och det började rätt bra men sedan blev det tvärstopp även här... Men jag kunde efter en stund lirka henne förbi vad som verkade vara ett kritiskt ställe där hon uppenbarligen hörde och/eller vädrade älg igen. Framme vid vändplanen nyttjade jag den släta och rymliga ytan till att jobba på volt i tölt. Jag började i vänster varv där jag red henne utåtställd medan jag då och då "tog med" högerbogen m h a sidförande tygeltag resp flyttade ut bakdelen med innerskänkeln. Hela tiden hade jag dessutom "lite för långa tyglar" för att dessutom tvinga mig själv att lägga mer vikt bakåt för att bibehålla en viss tygelkontakt. 

När Hamingja bjöd på en riktigt trevlig känsla i vänster varv övergick jag till höger där jag istället ställde henne inåt och drog bak ytterskänkeln för att hålla henne kvar på volten. När jag lyckades rama in henne på detta sätt blev känslan i tölten ÄNNU trevligare! Den rymliga vändplanen räckte utan problem till även för att rida på en stor åtta-volt i tölt. När jag var riktigt nöjd med känslan tänkte jag att vi skulle nyttja detta till att "glida iväg hemåt" med förhoppningen att få ytterligare lite energi och därmed bärighet. 

Men den planen fungerade bara en stund... sedan blev det åter ett tvärstopp då Hamingja ville vända trots att vi var på hemväg. Och det var ju inte i den känslan jag ville avsluta vår töltträning så när hon lugnat sig lite lät jag henne vända och skritta tillbaka till vändplanen. Efter en stunds skritt på volt lugnade hon ner sig och vi hittade även tillbaka till den trevliga känslan i tölten. Då fick hon sträcka ut med allt längre tyglar och varva ner i tölt på volt innan jag satt av och gick tillbaka hem. Så att vi skulle få avsluta ridningen med en riktigt bra känsla. Det visade sig vara ett klokt drag från min sida för även när stora, starka, MODIGA matte fick framför och skyddade henne var det ibland riktigt spännande för en liten Hamingja... Så nu tycker även jag att älgarna får hålla sig på avstånd ett tag så att vi får rida ifred!!!