En hästdos glädje i vintermörkret!

När hästen t o m heter Lycka (Hamingja)!!!

Det hade redan hunnit bli mörkt när jag kom till staller efter jobbet idag, så det fick bli en ridtur med reflexer och pannlampa. När vi började uppvärmingen med att korsa bakbenen kändes hon mjuk redan från start och att korsa med höger bak verkade hur lätt som helst! Jag red ner på bilvägen och tog till vänster mot Avan, för att förhoppningsvis få medvind på hemvägen. Vi började värma upp i trav fram till första backen då jag försökte fatta vänster galopp men det blev höger... bröt av och testade på nytt två gånger, men varje gång höger galopp... 

När vi åter var på plan mark fortsatte jag istället uppvärmningen med tempoväxlingar i tölt innan nytt galoppförsök i backen vid kalhygget - med lika nedslående resultat denna gång... Testade att rida stigen upp över kalhygget och den höll riktigt bra att trava på! Uppe på krönet vände vi och medan jag skrittade tillbaka ner till vägen funderade jag på varför Hamingja inte ville ta vänster galopp... Det är ju så lätt att alltid tro det värsta... hade hon fått ont igen...? 

Men hon vill ju också gärna skjuta ut högerbogen så det kunde ju också vara så enkelt att jag helt enkelt inte lyckats rama in henne ordentligt ännu. Jag hoppades förståss på det och när vi fortsatte längs bilvägen mot Avan började jag därför med att rida vänsteröppna och högersluta i skritt med målsättningen att få högerbogen bättre "på plats". Övergick sedan till att göra samma sak i långsam tölt och det började kännas allt bättre. 

När vi vänt hemåt gjorde jag halt nedanför backen upp till kalhygget och bad än en gång om vänster galopp. "Jasså var det DET du ville - varför sa du inte det på en gång??!!" verkade Hamingja säga när hon gjorde en jättefin galoppfattning och satte av uppför backen med REJÄLT tryck i steget - i VÄNSTER galopp - ÄNTLIGEN!!! Efter detta fick hon en låååång skrittpaus medan matte klappade och talade om hur duktig Hamingja var - typ en miljon gånger eller så...! 

Resten av hemvägen blev det sedan mer töltträning, när jag försökte tänka på Atlis instruktion senast att jag självklart ska ge en belönande eftergift när vi gjort övergången från samlad skritt till tölt, men sedan väldigt snabbt måste göra en ny förhållning så att hon aldrig hinner dra iväg för mycket i tempo och tappa samlingen. 

Dessutom fortsatte jag försöka "lura" mig själv att sitta mer rakt i sadeln genom att ha tyglarna aaaningen för långa så att jag måste "luta mig bakåt" för att det skulle kännas lagom. (Jag sätter citationstecken runt "luta mig bakåt" - för det är så det känns eftersom jag så länge hamnat med vikten framåt f f a när jag rider tölt. Men någon som såg mig skulle antagligen snarare beskriva det som att jag i alla fall inte lutade lika mycket framåt som vanligt...!) 

Det kändes faktiskt som att jag hamnade lite bättre i sadeln tack vare detta. Och när jag sedan lät Hamingja börja sträcka ut och varva ner i tölt fick jag ett tydligt besked om att jag lyckats aktivera hennes bakdel och överlinje på ett bra sätt för trots hellånga tyglar fortsatte hon tölta med en härligt aktiv rygg! Och med risk för att upplevas tjatig berättade jag för Hamingja hur oerhört duktig hon var  några hundra gånger till...! "Ja, jag VET!!!" frustade hon så belåtet!