Idag matchade vi!
Jag var Mariebäcks populäraste person i morse - för det var jag som morgonfodrade! Når både hästarna och jag ätit frukost blev det sedan ett trevligt ridpass i solskenet - så underbart med en REJÄL dos solterapi!!! Jag red till höger på bilvägen och värmde upp oss båda i trav och än en gång konstaterade jag att Hamingja verkligen kan ge uttrycket "trav i friskt tempo" ett ansikte!
När vi övergick till tölt använde jag vänsteröppna för att hon skulle komma in mellan hand och skänkel och länga överlinjen - och när hon gjorde det blev takten bra också! Detta för oss "omvända" sätt att värma upp fortsätter att vara ett vinnande koncept!
Strax innan vi var framme vid "världens ände-korsningen" slog Hamingjas älgvarningssystem på när en fågeljägare kom skidande genom skogen... Och när jag sedan red in i byn Alviksträsk - något vi inte gjort på länge - fortsatte livet att vara väldigt spännande för min lilla häst... Men när hon försökte med "Jag är JÄTTERÄDD för skällande hundar!!!" kunde hon inte lura mig - för hon är ju faktiskt bokstavligen uppvuxen med hundar runt benen...!
Vi inledde hemvägen med en lång skrittpaus när vi red högersluta för att sedan övergå till övergångar från halt och rygga via samlad skritt till tölt. Jag har kunnat konstatera att min HeadQ inte funkar så bra i kombination med halsduk, så istället använde jag mitt nya "lite för långa tyglar-knep" för att försöka förbättra min sits i tölten. (Jag utgår då ifrån ett läge där jag är nöjd med känslan i tölten men länger sedan tyglarna lite och sedan får jag bara använda min egen position i sadeln till att försöka hitta tillbaka till den trevliga känslan.)
Under min nya variant av uppvärmning rider jag henne inte i lika lång, låg form i tölten som jag brukat tidigare - eftersom det under senare tid medfört att hon varit passtaktig till dess att jag börjat samla henne. I o m att hon dessutom har så oerhört lätt för att sänka och sträcka ut halsen i tölt har jag konstaterat att just detta inte är det allra viktigaste att prioritera. (Som Atli brukar säga: "Om du lyssnar på hästen så talar den om vad den behöver! Om den vill gå hög i formen så behöver du rida den låg, o s v...") Så t v värmer jag upp i "mellanform" och väntar till dess takten är ren innan jag ber henne länga sig mer, innan jag börjar samla "på riktigt".
När det sedan är dags att varva ner får hon däremot sträcka ut framåt-nedåt hur mycket hon vill. Och om det då - som idag - visar sig att jag verkligen lyckats aktivera hennes bakdel i tölten så får jag njuta av en nedvarvningstölt, fortfarande med en härlig aktivitet i överlinjen!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar