En häst med fjärrkontroll!

...kan man få när man köper häst av Sylvia!

Jag slutade jobbet tidigt idag så jag hann till stallet för att rida innan det blev mörkt! Så här års är man ju jätteglad för allt dagsljus man kan få! Och även skymning känns ju bättre än helt mörkt... fast det är inte alltid så just med Hamingja... Jag har nämligen börjat se ett mönster - att omvärlden ofta tycks vara mer hotfull i skymningen än när det hunnit bli helt mörkt... 

Någonstans läste jag också om hästens syn, att de har lika bra mörkerseende som oss människor,  men att det tar mycket längre tid för hästens ögon att ställa om från ljus till mörker. Så kanske är det orsaken till att Hamingja kan bli så otrygg när det skymmer...?! Men idag gick det bra - i alla fall till dess vi nästan var tillbaka hemma igen...

Precis som i onsdags började jag med att rida vänstra vägen bakom bommen och börja att värma upp i trav. Underlaget kändes inte riktigt lika bra idag - det senaste dygnets kyla hade fått traktorspåren att frysa till så det blev ganska knöligt... så traktorn får gärna komma tillbaka och köra en gång till så att det jämnar ut sig!

Uppe vid vändplanen blev Hamingja först ganska spänd - uppenbarligen kom hon väl ihåg att det var älgar där här om dagen. Men med lite övertalning fortsatte hon ändå framåt och slappnade snart av igen. Så när vi vände hemåt kändes det OK att galoppera - i o m att flyktreflexerna inte var aktiverade på samma sätt som senast. Jag ville ju förståss testa vänster galopp för ännu en avstämning av om den  fungerar utan att ge henne obehag, men vid första försöket blev det fel galopp... 

När jag rannsakat mig själv gjorde jag en ny galoppfattning då jag såg till att vrida blicken ut åt höger - och när matte gav tydlig signal tog Hamingja förståss rätt galopp! Och när hon sedan fick galoppera "ifred" - medan jag bara försökte vara neutral på hennes rygg - blev resultatet en riktigt lång galoppsträcka där jag även hann sakta av medan kvaliteten i gångarten fortfarande var OK.

Efter en lång skrittpaus red jag även in på den högra skogsvägen, där vi övergick till att rida tölt. Till att börja med red jag henne i en lite högre form medan jag försökte rama in m h a "en antydan" till högersluta medan jag samtidigt försökte sitta i lodrät sits och vara avslappnad i överkroppen. Först hade Hamingja väldigt bråttom, men sedan började hon slappna av och lugna ner sig så att jag successivt kunde ge henne längre tyglar för att sträcka ut lite framåt-nedåt. Jag tyckte att jag blev mindre spänd i armar och axlar än jag brukar bli när jag rider tölt - kanske bl a för att jag lät tyglarna vara lite längre än jag brukar - och även Hamingja verkade märka skillnad för hon kändes ren i takten!

Vändplanen där skogsvägen slutar är plogad så där passade jag på att jobba på volt i skritt. Det krävdes STORT fokus för att hålla högerbogen på plats... så när jag sedan vände hemåt använde jag högersluta som förberedelse för tölt. Hamingja hade sedan VÄLDIGT bråttom och ignorerade när jag försökte göra förhållningar med sätet. Så jag fick göra halt och rygga ett antal gånger - något hon bara gjorde ytterst motvilligt till att börja med - för att "montera tillbaka" signalen jag ville använda i tölten. 

När vi tillslut var mer överens om tempot försökte jag åter ha fokus på en lodrät sits med en överkropp utan onödiga spänningar i musklerna. Även nu med lite längre tyglar än vanligt - och det kändes som att jag faktiskt var på rätt väg! Men att vi behöver jobba en hel del med detta innan vi blir redo att öka graden av samling i tölten igen. När vi skrittade sista biten hem till gården hade det bara hunnit börja skymma lite lätt och Hamingja kändes lugn och harmonisk. 

Fast plötsligt blev det TVÄRSTOPP - Hamingja "frös fast" och riktade allt sitt fokus mot något längre fram... Jag undrade vad det var som fick henne att reagera så - vi var ju nästan hemma så hon borde ju känna sig ganska trygg...! Jag gjorde några försök att övertyga henne om att vi skulle fortsätta framåt men hon kändes inte kontaktbar... Så plötsligt hörde även jag vad Hamingja uppfattat för länge sedan: Sylvia visslade - och då stannar man och står stilla!!! Än en gång kunde jag konstatera att Sylvia har en fjärrkontroll till min häst!