Haminga serverar oxytocin och dopamin - i REJÄLA doser!

Att rygga med lösa tyglar är en viktig del i Atlis utbildning av häst och ryttare. "Det är inte med tyglarna man ska be hästen att rygga utan med musklerna i ryttarens rumpa samt en lätt förskjutning av vikten bakåt." Däremot kan man behöva använda tyglarna till att ställa hästen lätt i nacken för bibehållen lösgjordhet - vilket jag gör med innertygeln på bilden ovan. 

Måndagar (och torsdagar) brukar i regel vara Hamingjas vilodagar, men förra veckan blev HELT "wild and crazy" med ridning onsdag, torsdag, fredag och lördag samt vilodag söndag. Och eftersom jag ska på återbesök till Smärtkliniken igen i morgon och ska vila efter det fick det bli ridning idag - fast det är måndag!

Innan träningen hade vi en härlig mysstund i stallet, Hamingja och jag. Dels njöt hon verkligen när jag befriade henne från delar av kvarvarande, kliande vinterpäls. Men hon tycker också väldigt mycket om att antingen stå med huvudet i min famn eller att lägga mulen i mina kupade händer medan jag "pillar" på sidan av mulen med mina tummar. Hennes flyktreflexer gör dock att vi oftast behöver vara ensamma i stallet för att hon ska ha ro att mysa på detta sätt i alla fall någon längre stund. Men är det riktigt tyst och lugnt är det nästan så att hon somnar! Och hennes matte, som inte är direkt varit bortskämd med att ha haft "myshästar" i sitt liv innan Hamingja, tycker att det är minst lika mysigt!

Och utöver den REJÄLA dos av "må bra-hormonet" oxtocin" som detta "Hamingja moment" måste ha utsöndrat så fick jag DESSUTOM rida!!!  Senast red vi hela träningspasset på ridbanan så därför bestämde jag mig för att rida ut längs bilvägen idag. Som uppvärmning/stretching blev det först långa sträckor i skritt där Hamingja fick gå undan  för innerskänkeln och korsa bakbenen. Och sedan en för oss ovanlig form av uppvärmningstölt: nämligen med tempoväxlingar - vilket kan fungera lösgörande i alla fall på vissa hästar. Att Hamingja hör till dessa vet jag tack vare att jag fått värma upp på detta sätt några gånger när jag ridit lektion för Sylvia.

När vi passerade vägen upp till gamla soptimmen funderade jag på om vi skulle rida några galoppintervaller men bestämde mig för att spara det till en annan dag. Istället fortsatte vi längs bilvägen bort till "världens ände". I korsningen vid sjön passade jag på att använda volter i skritt till att låta henne korsa bakbenen ytterligare innan vi började skritta hemåt.

Hamingja lyssnar verkligen jättebra när jag använder säte och skänklar för att be henne samla sig i skritten! Men så har vi ju också tränat VÄLDIGT mycket på detta moment inkl efterföljande övergång till tölt! Och ingen som läst min blogg den senaste tiden kan väl ha undgått hur oerhört glad jag är över att äntligen kunna återskapa/bibehålla samlingen när vi väl börjat tölta?! Något som även idag gjorde mig alldeles Hamingja-hög!!!

Att otack är världens lön visar sig dock titt som tätt... t ex nu Hamingja bjöd på ett moment med både samling och lösgjordhet så att bogarna verkligen kom upp framför mig och frambenens rörelser blev STORA. Jag ville förståss berömma detta lite extra och drog efter andan för att säga "BRAAAAA!!!" men då trodde Hamingja uppenbarligen att matte istället laddade för en sådan där OTÄCK smackning varför hon skrämt kastade sig framåt och ner på bogarna... D v s samma sak som även hände på ridbanan nyligen... Nästa gång jag får uppleva ett sådant häftigt moment i tölten får jag nog försöka hålla tyst och belöna henne på andra sätt istället...!

Vid det här laget tyckte jag det var dags för min duktiga häst att få sträcka ut och varva ner i tölt på långa tyglar. I o m detta kan ni kanske få uppfattningen om att dagens träningspass var slut, men vi avslutade med en REJÄL "spurt" i form av något så avancerat som att försöka trava PÅ HEMVÄGEN! Jo, jag förstår att det låter halsbrytande i era öron, men Hamingja och jag var verkligen i vårt esse och "travknappen" satt som en smäck!

Oxytocinet från vår mysstund i stallet innan ridningen hade i o m detta kompletterats med en minst lika REJÄL dos dopamin (även detta ett hormonsystem kopplat till hjärnans belöningssystem och som gör oss glada, euforiska och lugna.) Med en häst som Hamingja behöver man verkligen inga droger för att bli "hög"!!! I morgon blir det vilodag igen för Hamingja för då har jag mitt tredje besök på Smärtkliniken i Piteå. Vilket efteråt antagligen ger en endorfinkick av att ha överlevt sprutorna...!

Mamma häst och mamma till häst!

Det här är väl en passande bild på Morsdag?!!

Men tyvärr har inte SMHI gjort sitt bästa idag om ni frågar mig... +3 grader och regn borde inte vara OK så här sent i maj...!!! Men allt är relativt - i Gällivare har de tydligen fått någon dm nysnö... Inte kul, särskilt som jag antar att alla redan bytt till sommardäck... Bilden är dock från igår - då Hremsas lilla Hulda "fyllde" en vecka!

Även Chicksen protesterar mot vädret. De håller sig klokt nog mest inne i hönshuset... fast tidigare under förmiddagen skickade de ut en representant i hönsgården (t o m delen utan tak) där hon med hög röst förkunnade att det här vädret INTE är OK!!! Det är bra att i alla fall någon vågar sätta ned foten och säga ifrån klart och tydligt, om ni frågar mig!!!

Mamma, Lady och jag i Lidbacken sommaren 1983!

Jag vill förståss hylla min egen mamma idag - och vad passar väl bättre på denna blogg än att göra det med den (antagligen) enda bild som finns med mamma på hästryggen! Förutom detta tillfälle har hon nämligen bara ridit som barn - på morfars arbetshästar. Men plötsligt hände det alltså!

Chicksen är tuffa förhandlare!

Efter segdragna förhandlingar har Chicksen i alla fall lovat överväga att ta sig an denna trista del av vår gräsmatta... Och vi har - efter 17 år - troligen kommit på varför den sett ut så här varje vår när resten av gräsmattan grönskat. Tidigare har vi alltid antagit att det varit en rest av gammal ängsmark med gräs som har så här gul "botten". Men förra året avlägsnade vi allt det gula och sådde in med gräsmattegräs  och ÄNDÅ ser det ut så här även i år...

När jag en dag tidigare i veckan slet bort lite av det gula för att visa hönorna vad det är jag vill att de ska göra fick jag till min stora förvåning grankåda på fingrarna trots att den enda gran som finns i närheten står på andra sidan trädgårdslandet inne på grannarnas tomt. Då föll poletten ner - det har förståss även stått en gran på denna plats - som pendang till den enorma granen på grannarnas tomt vilken en gång i tiden styckats av från vår fastighet. Det borde i sin tur innebära att marken här har fel ph-värde för att gräset ska trivas... Så bara jag lyckas förhandla fram med Chicksen att de gräver bort det vissna, gula lagret ska vi testa att kalka innan vi sår nytt gräs!

Förhandlingarna fortsätter m a o! 

Throw back saturday!

Bilder med snö känns ju tyvärr väldigt snabbt "daterade" så här års - men jag vill ändå lägga ut ytterligare en från senaste tillfället när vi tränade för Atli. Jag försöker ju alltid följa den "röda tråd" inom ridningen som han försöker lära mig och under dagens träningspass på ridbanan blev det extra tydligt i o m att jag i princip "kopierade" upplägget från en av lektionerna under senaste kurstillfället. 

När jag inledde uppvärmningen med att flytta ut bakdelen i skritt på volt försökte jag också tänka på att använda en lätt vibrerande skänkel - en "Sylviaskänkel" m a o. Annars agerar jag lätt på samma sätt med skänkeln som när datorn inte gör som jag vill: trycker HÄRDARE på tangenterna... Det fungerar dåligt på datorer... och ÄNNU sämre på hästar i o m att de är "mottrycksdjur"...

Fortsatte sedan uppvärmningen i trav där Hamingja och jag efter den senaste tidens träning kommit in i en god cirkel. När hon inte längre kastar sig iväg i racertrav utan tar det lite lugnare kan jag börja driva henne fram emot bettet och när hon då rundar sig kring innerskänkeln (även i höger varv) slappnar hon av ytterligare och börjar vila mer i steget. Me like!!!

När vi arbetat en stund i högervarvet klantade dock matte till sig och lyckades tappa högertygeln... Min hastiga rörelse för att fånga upp tygeln igen var tillräckligt för att skrämma Hamingja så att hon satte av i full karriär över ridbanan... tygeln hade dessutom trasslat in sig i manen och medan jag famlade efter och försökte trassla lös den hann jag ångra att jag inte stängt grinden till ridbanan... Men även om hon fortfarande är "skör" i sådana här situationer så är hon ändå oerhört mycket tryggare med mig än tidigare. Så min vissling fick henne att stanna innan vi hunnit lämna ridbanan och jag fick möjlighet att trassla loss tyglarna igen. 

Men tillräckligt avslappnad för att kunna trava var hon förståss inte ännu, utan jag fick börja om med att korsa bakbenen i skritt på volt så att hon fick lugna ner sig och slappna av ordentligt där innan hon var redo för trav igen. Övergick sedan till att förbereda för samling i tölt - först genom att rygga för sits och skänklar. Något som gick VÄLDIGT mycket bättre än igår då hon hade svårt att fokusera på mig i halterna utan istället mest ägnade sig åt att lyssna och spana runt omkring sig. Trots dagens "tygelincident" var hon ändå mer fokuserad här på ridbanan än när vi red ut igår!

När det var dags för samlad skritt lyssnade hon också väldigt fint på skänklar och säte! Fast när jag sedan ville tillföra ännu lite mer energi från bakbenen och dristade mig till att smacka en gång -  VRÄKTE hon sig framåt på ett sätt som hon inte gjort på mycket länge... Men uppenbarligen har jag fått lite bättre ordning på min sits för nu fick hon inte längre någon (ofrivillig) belöning genom att matte ramlade framåt utan jag kunde fånga upp reaktionen med bibehållet sits! Det går framåt här och var även om det många gånger känns som att det är med myrsteg! 

I o m hennes väldigt överdrivna reaktion var jag förståss tvungen att smacka några gånger till så att hennes reaktioner successivt mattades av innan jag kunde "hålla tyst". Men efter detta var det ännu mer "tryck" i hennes bakben  och rörelserna i framdelen kändes härligt luftiga samtidigt som hon var helt avslappnad i nacken och bar upp sig på helt lösa tyglar! Och som kronan på verket frustade hon så belåtet - en härlig bekräftelse på att jag faktiskt börjar kunna rida sekvenser av samlad tölt på lösgjord häst! 

Förutom att "lämna henne ifred" med tyglar och skänklar samt stryka henne lätt på halsen ville jag belöna lite extra för att hon var så duktig. Men när jag drog efter andan för att säga "BRAAAAAA!" trodde hon uppenbarligen att jag tänkt smacka på henne igen så hon tog förskräckt ett stort skutt framåt... Istället för att sakta av till skritt som jag precis hade tänkt fick jag därför rida lite till för att vi skulle få avsluta vänstervarvet med en bra känsla. 

Under lektionerna för Atli nu senast fick jag till största delen arbeta med samling i tölten i vänster varv vilket hon har lättare för. Jag tror att hans tanke med detta var att jag skulle få chansen att lära mig känna igen den känsla som jag ska eftersträva. Han brukar ju säga att "Ridning är ett ständigt sökande efter en känsla som man inte vet hur den ska vara förrän man fått uppleva den!" Under sista lektionen för honom fick jag i alla fall som avslutning arbeta lite med samlingen i högervarvet också . Och jag bestämde mig för att avsluta på samma sätt idag. 

Det blir verkligen jobbigare för Hamingja i högervarvet och när jag - f f a i hörnpasseringarna - lyckas få henne att lägga mer vikt på höger bak så kommer det ett och annat ilsket pisk med svansen... Men det är ju inte i närheten av reaktionerna när hon hade ont i korset utan jag tolkar det som ett sätt att säga "Du fattar väl att det här är jobbigt??!! Vi behöver definitivt träna upp styrkan i höger bak betydligt mer för att hon ska komma upp med bogarna på samma sätt som hon kan göra i vänster varv. Och första steget till detta är att kunna rida henne med en lägre grad av samling i tölt utan spänningar.  Så när hon började kännas avslappnad även i detta varv fick hon sträcka ut sig och varva ner i tölt på volt. 

ÄNNU ett riktigt roligt träningspass med min pärla till häst! Och efter detta kan det faktiskt bli så att hon får vilodag i morgon trots att det är en helgdag. Men det återstår ännu att se om jag verkligen kan vara så "wild and crazy"....!!! :-O

STOPP!!!

STOPP!!! DET VÄXER JU GRÄS HÄR!!!

Hamingja låg och sov i solen när jag kom till stallet idag, men innan jag hann komma tillräckligt nära för att ta en bild hade hon förståss hoppat upp. Dagens träningspass inleddes sedan med uppvärmning på ridbanan. Skritt på volt och flytta undan för innerskänkeln och sedan trav både på volt och längs spåret. När jag sedan bad om tölt med låååång hals började hon frusta på en gång - hon älskar verkligen att få sträcka ut halsen ordentligt i tölten! I höger varv fungerade det mycket bra att tölta på volt, men i vänster varv fick jag övergå till "Kyras ABC" för att få kontroll över högerbogen. (Alltså rida på en liten fyrkant med framdelsvändningar - med tydligt stöd på yttertygeln - i hörnen.)

Efter en grundlig uppvärmning på 20 minuter kändes Hamingja lösgjord och fin i hela kroppen när vi fortsatte ut på bilvägen mot Alviksträsk. Jag hade f f a tänkt fokusera på töltträning idag - det är ju så ROLIGT!!! Men när vi skulle passera vägen in till gamla soptippen insåg jag att den verkade ha torkat upp fint - i alla fall den första sträckan där vi brukar träna galoppintervaller. För säkerhets skull skrittade vi upp för den första lilla backen så att jag han kolla underlaget (och Hamingja han kolla in ev spöken). 

Sedan red vi två riktigt trevliga vänstergalopper varav den andra fick ett VÄLDIGT abrupt slut när jag råkade vissla för att Hamingja skulle sakta ner igen i samma sekund som hon tydligen fick syn på ett hästätande monster lite längre fram... Det blev verkligen TVÄRSTOPP men som tur var höll jag mig kvar i sadeln i alla fall. 

Under vår första tid tillsammans blev Hamingja alltid väldigt uppjagad av att få galoppera. När vi tränat galoppintervaller har jag därför alltid varit noga med att vi skrittar lugnt tillbaka till utgångspunkten innan vi fattar ny galopp. På det sättet har jag kunnat befästa att hon direkt jag visslar att vi ska sakta ner "slår till off-knappen" och kan skritta på hellånga tyglar med nosen i backen. Det fungerade klockrent idag också - trots att det nu var länge sedan sist! 

Vi avrundade galoppträningen med riktigt trevlig högergalopp och sedan satt jag av för sadla om. Hamingja tar nämligen alltid i så våldsamt när hon galopperar att sadeln glider fram. Vid stallet använder jag alltid en pall när jag sitter upp, för att skona mina onda bäckenleder. Ute i skogen brukar jag titta efter en lämplig stubbe eller liknande och den här gången placerade jag henne i en grop som smältvatten bildat på ena sidan av skogsvägen. Alla sätt är bra utom de dåliga!

Vi töltade vidare längs bilvägen och tog sedan en lååång skrittpaus innan vi vände hemåt igen. Första delen av hemvägen är ett "moment" som till att börja med alltid var kritiskt för oss... Hamingjas starka flyktreflexer slog till så att det kändes som att sitta på en bomb som när som helst skulle explodera. Därför var jag alltid väldigt noga med att inleda hemvägen med en lång sträcka skritt för att inte trigga flyktreflexerna i onödan. Och genom att vara konsekvent med detta har vi kommit ända fram till att oftast kunna skritta på hellånga tyglar, helt utan "bombkänsla", även direkt vi vänt hemåt. Det har varit ett "gnetande" under lång tid, men är en STOR belöning att få uppleva hur bra Hamingja mår när hon vågar slappna av!

Efter ytterligare en lång sträcka i skritt använde vi större delen av hemvägen till att fortsätta träna på att uppnå och bibehålla samlingen i tölt. Jag varvade lite mellan att rida öppna åt vänster resp höger. Det senare är förståss svårare eftersom hon tycker det är jobbigare att korsa med höger bakben. Men jag insåg nu att det också beror på att hon inte så gärna tar stöd på vänstertygeln. Dubbla anledningar att rida mycket höger-öppna alltså!

Som avslutning fick hon som vanligt sträcka ut sig ordentligt i långsam tölt och kändes verkligen härligt avslappnad! Men när vi började närma oss infarten upp mot Mariebäck blev hon mer och mer spänd... Det är VÄLDIGT mycket vatten i bäcken nu och uppenbarligen påminner ljudet av forsande vatten henne om det traumatiska mötet hon hade med mördar-svanarna under inridningen... 

För att försöka hjälpa henne att avdramatisera det hela satt jag av och gick framför henne fram till bäcken för att sedan stå stilla där en god stund medan jag småpratade om ditt och datt. Hela tiden höll jag bara längst ut i tyglarna för att hon inte skulle känna sig "fångad" och få panik av det. När jag sedan tyckte det var dags att fortsätta hemåt gick jag väääldigt sakta och stannade många gånger, för att verkligen understryka att situationen var helt ofarlig. Just idag tror jag det var mest vatten hittills i vår - det var väl därför hon reagerade extra mycket. Ibland har det dessutom hänt att vi skrämt upp några änder när vi passerat över bäcken - och det var nog väldigt tur att vi inte behövde vara med om det idag! 

Avslutningsvis: dagens fölbild! Hon är verkligen HELT bedårande!!!

Med trevligt sällskap och ut i terrängen!

Hamingja i sitt SNYGGA Eques-träns!

Detta superfina träns köpte jag av Karin Åberg, Sadlar.se när hon var på ett av sina bejublade besök i Mariebäck förra året. Förutom det anatomiskt utformade nackstycket gillar jag verkligen pannbandets och nosgrimmans lackade flätor - stilrent och supersnyggt! Jag hade dock lite otur med att flätorna började släppa i vintras så den senaste tiden har jag använt tränset med annan nosgrimma och andra pannband. När jag tillslut kom mig för att kontakta Karin fick jag uppmaningen att skicka nosgrimma och pannband till henne så skulle hon laga dem. Men när paketet här om dagen kom i retur från henne så visade det sig att jag fått helt nya - tala om superservice!

Det kändes roligt att återinviga dem just idag när vi dessutom hade ridsällskap - för första gången på JÄTTELÄNGE! Vi har visserligen tränat på ridbanan samtidigt med andra ibland. Men när red vi senast ut med några andra..? Nej, jag minns inte ens...!  :-O Men plötsligt händer det! Och inte nog med att vi fick så trevligt sällskap av Elisabeth och Démantur - dessutom red vi ut i skogen längs en ridväg vi p g a snön inte kunnat rida på den här sidan årsskiftet!

Det innebar att vi först red längs bilvägen mot Avan men sedan tog av in till höger mitt emot infarten till sandvägen och följde den skogsvägen tillbaka parallellt med bilvägen. Det är mycket sankmarker kring Mariebäck men det här är ett område med sandig tallhed så därför hade det hunnit torka upp riktigt bra trots den extremkalla våren. 

Hästarna verkade precis lika glada som vi åt att få lämna bilvägen och komma ut i terrängen - och båda två blev förståss extra upplivade av att ha sällskap! För Hamingjas del innebar det att hon inte alltid hade tid att trava utan gick över i tölt istället. Så vi behöver VERKLIGEN se till att träna med sällskap så att "travknappen" kan fungera även när vi rider final med fyra eller fem andra ekipage på banan... 

Det vore ju verkligen EXTRA förargligt om vi skulle missa travmomentet när hon dessutom har en exeptionellt bra trav! "Been there, done that...!" kan jag tyvärr säga... För när jag och Reykur en gång i tiden hade åkt hela vägen från Kiruna till Björna (50 mil enkel väg) för att tävla på Norrländska mästerskapen hände just detta i vår fyrgångsuttagning... Vi gjorde en KLOCKREN övergång till trav och han - som också hade en mycket fin trav - tryckte ifrån med några så STORA travsteg att jag kom ur balans, tappade en stigbygel och råkade dunsa min känslige herre i ryggen varför stackars Reykur naturligtvis slog upp i tölt....

Jag lyckades inte heller få tillbaka foten i stigbygeln under hela det varv vi skulle visa trav... Med lite mer tävlingsrutin skulle jag förståss ha saktat av till skritt, fått ordning på stigbyglarna och gjort en ny igångsättning till trav. Det hade visserligen inneburit rejäla poängavdrag - men ändå varit så mycket bättre än som det blev nu... Hela det varv vi skulle ha visat trav ägnade jag åt att försöka få tillbaka foten i stigbygeln, tyvärr utan att lyckas, varpå stackars Reykur stressat töltade runt... Att få 0 poäng på traven var extra förargligt eftersom traven vid den tiden var hans bästa gångart! 

Som tur var fick vi revansch i töltklassen (T1) där vi t o m kvalade till SM! Vilket dock gick nere i Skåne detta år, en resa på 140 mil enkel väg från Kiruna, så det blev förståss aldrig aktuellt för oss... Men vi fick faktiskt ett omnämnande i Tidningen Ridsport Reykur och jag! Deras reportage om Norrländska Mästerskapen började nämligen: "De tävlande kom från när och fjärran,  t o m från Kirunas lappmarker!" 

Ja nu svävar jag iväg här i Reykur minnen - men för att återgå till dagens ridtur så blev det endel "terrängtrav" men f f a "terrängtölt". För det mesta red vi bakom Elisabeth och Démantur och en mycket förvånad Hamingja fick då erfara att Démantur den galningen sprang på rakt genom vattenpölar och leriga partier - vet han inte hur obehagligt det är att bli blöt och lerig om "fötterna"??!! 

När vi kom ner i lägre terräng och skulle försöka söka oss ut mot bilvägen blev det VÄLDIGT blött så för att inte trampa sönder marken alldeles vände vi och red samma väg tillbaka. Då passade jag på att visa Elisabeth den backe där Feykir och jag brukade träna galopp. Den blir hela tiden brantare och brantare - och blir tillslut så brant att man måste vända och gå ner igen. Så man kan lätt anpassa ansträngningen genom att välja när man väljer att stanna och vända - samt hur många vändor man galopperar. Men idag red vi bara upp en gång och i o m att Hamingja inte alltid är så säker på foten och backen är så brant valde jag sedan att sitta av och leda henne ner igen. 

När vi sedan red längs bilvägen tillbaka till stallet kunde jag inte låta bli att "känna lite" på samlad tölt - det är ju så ROLIGT nu när vi äntligen börjar få till det! Och även om sällskapet gjorde att Hamingja fick lite bråttom och gärna drog upp tempot så fortsatte hon tölta med bärighet och helt lösgjord i nacken! HÄRLIGT - jag blir så HÖG av min FINA häst!!!

Hulda från Mariebäck!

Årets nykomling: Hulda från Mariebäck med mamma Hremsa!

Alltså HUR är det meningen att man ska hinna träna sin häst när det finns en sådan här underbar liten sak i en av hagarna vid stallet?! Lilla Hulda är bara fyra dagar gammal men redan en mycket självständig dam. Hon gör gärna utflykter för att kolla in allt spännande i omgivningen och verkar inte alls bekymrad om att gå iväg långt ifrån sin mamma. Det är snarast Hremsa som följer efter henne istället för tvärt om! "Pratar" mycket gör hon också - precis som mormor Hamradis gjorde!

Mobilkameran och jag hade fullt upp en låååång stund - men tillslut lyckades jag ändå slita mig därifrån för att göra det jag kommit för: att ägna mig åt "moster" Hamingja. Som faktiskt gnäggade välkomnande när hon fick syn på mig - så mattehjärtat höll ju på att spricka av lycka!!! (Annars brukar hon främst "prata" när man kommer med mat.) Väldigt nöjd verkade hon också när jag gav den kvarvarande vinterpälsen en rejäl omgång med skrapan - jag antar att den kliar en hel del så här års...!

Min plan för dagen var att rida ut med Hamingja och spara arbete på ridbanan till någon av de kommande dagarna. Och när Carola berättade att Dotla och hon ridit upp bakom vägbommen där vägarna nu äntligen är snöfria bestämde jag mig direkt för att göra detsamma. Det verkade dessutom som att Hamingja läste mina tankar - för när vi red ut från gården skyndade hon sig att svänga vänster  innan jag hunnit be om det!

Bakom vägbommen valde jag den vänstra skogsvägen och inledde med att flytta undan för skänkeln så att hon fick korsa ordentligt med "inner"bakben (åt båda hållen) och därmed stretcha musklerna i bakdelen. När jag sedan red "uppvärmningstölt" med lååång hals kändes hon riktigt mjuk och avslappnad trots att hon vilat en hel vecka. För ett tag sedan sa jag till Sylvia att Hamingja är en enda häst jag ridit som inte blir väldigt "på tårna" när det blåser mycket. "Det är kanske för att hon alltid har flyktreflexen så nära till att det inte kan bli värre?!" skrattade hon då. Hm... 

Jag tycker dessutom att Hamingja klarar vilodagar riktigt bra - många andra hästar kan bli mycket ofokuserade och svårhanterade om de hunnit samla på sig överskottsenergi. Men kanske skulle Sylvia säga samma sak där - att det beror på att det inte kan bli värre än det redan är - så jag ska nog hålla denna reflektion för mig själv!

Uppe vid vändplanen passade jag på att arbeta på volt i skritt och flytta undan för innerskänkeln - så att hon fick stretcha musklerna i bakdelen ännu en gång. Började sedan förbereda för samlad tölt genom att rygga och rida samlad skritt m h a skänklar och säte. Hon samlade sig riktigt fint men när vi sedan gjort övergången till tölt hann vi inte långt förrän hon blev spänd och huvudet åkte upp i vädret medan hon lyssnade och spanade in i skogen snett framför oss. Och när jag visslade för att hon skulle sakta ner så blev det TVÄRSTOPP! Så jag gissar att det fanns en älg där inne i snåren någonstans...!

Ett par övergångar till tölt senare hade lilla fröken i alla fall åter fokus på matte och arbetet - och då bjöd hon på en riktigt härlig känsla med mycket bärighet och en hel del rörelser! Efter en skrittpaus för att få ev mjölksyra ur musklerna bad jag än en gång om samlad tölt - och nu tog hon i så att det nästan bolmade ur öronen på henne! Och då hade jag ju faktiskt varken nuddat henne med pisken eller smackat på henne - det räckte uppenbarligen med "hemlängtan" för att hon skulle slå igång turboaggregaten! 

När vi var tillbaka nere vid vägbommen red jag in på den högra skogsvägen också och lät henne sträcka ut och slappna av i tölt på långa tyglar. Oj, så belåtet hon frustade!!! Vi "joggade" så till dess vi ridit över bäcken och sedan skrittade vi tillbaka hem. 

HEEEELT oskyldig...eller?!!

"Nej matte, jag har INGEN aning om hur BOT-ryggvärmaren hamnade på golvet...!"

I måndags var jag på Smärtkliniken igen, igår kväll på sista träffen i studiecirkeln "Höns i trädgård" och idag stod det ridning "på schemat" efter jobbet! Helt plötsligt var det hela 15 plusgrader också - rena värmeböljan jämfört med vad maj bjudit på hittills!

Vi tränade på ridbanan och jag började som vanligt med att låta henne korsa bakbenen på volt i skritt. Varvade att flytta undan för höger resp vänster skänkel och hon kändes successivt allt mer lösgjord. Fortsatte med trav på volt i båda varven och även här fick vi ganska snabbt ett trevligt resultat. Så det var faktiskt uppvärmningen i tölt som var svårast idag...!

Efter att först ha ridit "Kyras ABC" (rida på liten fyrkant där man rider hörnpasseringarna genom att flytta undan bakdelen m h a innerskänkeln) i skritt provade jag att göra samma sak i tölt. I höger varv gick det i o f s rätt bra, men när jag bytte till vänster varv blev det knepigare... Istället för att korsa bakbenen "försvann" hon ut med högerbogen som om det var en stark magnet som hela tiden drog henne ut mot fyrkantspåret... 

För att få någon ordning på den där högerbogen återgick jag först till att rida övningen i skritt igen till dess det fungerade bra. När jag övergick till tölt igen började jag åter med höger varv, för att få känna hur det skulle kännas. Bytte sedan tillbaka till vänster varv där jag varvade ABC-övningen med att rida henne utåtställd på volt, för att "hämta tillbaka" högerbogen. Tillslut kändes det som om jag hade hela hästen med mig och avslutade då uppvärmningsdelen med att låta henne rulla på i tölt längs spåret en stund då jag ibland ställde om lite höger-vänster för att hålla koll på att hon verkligen var helt avslappnad i nacken.

Sedan var det dags för "själva arbetet" som Atli kallar det. Vilket idag innebar senaste tidens favorit i repris: samlad skritt med övergångar till samlad tölt i en öppna för bibehållen lösgjordhet i övergången och sedan några steg öppna så snart jag behöver "hämta tillbaka samlingen" igen. Och - förstås - fokus på att hålla mitt bäcken vinklat framåt i töltridningen. 

Från början kändes det faktiskt lite energifattigt i det som skulle föreställa samlad tölt... Men så dristade jag mig till att smacka ett par gånger i den samlade skritten och nu när Hamingja inte längre lyckas särskilt bra med sina "kast med liten ryttare" utan matte faktiskt sitter kvar i sadeln ungefär där hon ska - så händer det grejer!!! Plötsligt kom hon upp ordentligt med bogarna samtidigt som det bara behövdes ytterst små kramningar på tyglarna för att hålla henne helt lätt i handen! 

När jag sedan varit brutal nog att smacka IGEN under nästa sekvens samlad skritt fick jag verkligen uppleva en häftig känsla i tölten! Hon "växte upp" ytterligare framför mig och rörelserna kändes STORA samtidigt som hon kändes ännu mer lösgjord i samlingen och töltade helt utan tygelkontakt! Det var en SÅ MAFFIG känsla!!! 

Och faktiskt lyckades jag imponera på mig själv när jag för att belöna min duktiga häst lät henne sträcka ut i tölt på volt redan innan den häftiga känslan började mattas av. Men det krävdes en hel del självbehärskning för den töltupplevelsen hade jag GÄRNA dragit ut på lääänge! Sedan blev det en ganska lång nedvarvning i trav också. Och redan när vi fick från ridbanan började jag fundera över vad vi ska hitta på för rolig träning i morgon, Hamingja och jag?!

After ride!!!

"Du ska inte tro det blir sommar..."

"...ifall inte nå´n sätter fart, på sommarn och gör lite somrigt, för då kommer blommorna snart!!!" I samband med senaste Atlikursen bestämde jag mig för att dra mitt strå till stacken genom att ta bort isbroddarna från Hamingjas skor. När hon skoddes om senast, för några veckor sedan, var det fortfarande lite för tidigt att ta bort dem eftersom det fanns en hel del snö och is kvar i hagarna. Men hovslagaren var bussig och lossade lite på dem så att jag lättare skulle få lös dem när det var dags.

Avbroddningen sammanföll med att Johan var förbi med kameran - så ni kan se ett bildbevis ovan. En av de andra kursdeltagarna hade väldigt roligt åt detta och sa: "Jag brukar också ta hjälp av min man när broddarna ska bort - vilket innebär att han får skruva ur dem... men här står du och skruvar medan din man fotograferar!!!"

Igår hade Hamingja vilodag eftersom jag var på nytt besök till Smärtkliniken i Piteå. Den här gången blev det ÄNNU fler sprutor - fast av ren självbevarelsedrift lät jag bli att räkna exakt hur många... Johan är på kongress i Prag så den här gången hade jag varken hans moraliska stöd eller privatchaufför. Det senare kändes när jag kört hem igen - hade REJÄLT ont i armar, axlar och händer. Läkaren hade också varnat för att många av någon anledning inte upplever lika bra effekt av sprutorna den andra gången (men sedan blir det bättre igen den tredje.) Och första delen av natten hade jag också ganska jobbiga smärtor... Men sedan fick jag sova och idag känner jag mig åter mer mjuk och rörlig i musklerna.

Men det blir vilodag för Hamingja idag ändå, för jag ska på hönskursen - som har sin sista träff i kväll. Men i morgon då hoppas jag det blir ridning igen innan hästabstinensen hinner bli allt för allvarlig!!!

När "travknappen" fungerar prickfritt!

Hamingja lyssnar ivrigt - det är ju SYLVIAS röst hon hör!

Fortfarande kyligt väder, men det har tydligen kommit snö igen längre söderut så jag ska inte klaga när vi i alla fall har solsken här! I morse var jag "världens bästa människa" för både hästar och katter i o m att jag morgonfodrade (och gav katterna mat). Man får passa på att njuta så länge man är på topp! För Hamingja är jag visserligen numera "hennes människa" men verkligen inte den allra viktigaste - det är och förblir Sylvia!

När alla hästarna fått sitt morgonhö och även katterna lite mat passade jag på att kratta lite extra runt "höbollarna" vi har utanför hagarna. Där samlas ju höspill som döljs under snön vintertid för att när det tinar fram under våren innebära en stor kolikrisk ifall hästarna skulle få det i sig. Nu är det ju ett tag sedan det sista tinade fram, men utanför en hage var det först nu som det torkat upp tillräckligt för att det sista skulle kunna krattas ihop. 

Tidigare i vår har jag ett par gånger tagit hem av det jag krattat ihop för att ge till mina höns. Det har blivit stor succé!!! Till skillnad mot hästar så är höns kloka nog att inte äta sådant de kan bli sjuka av. Dessutom är instinkten att sprätta runt och LETA efter mat lika stark som den att ÄTA - så detta har ju varit perfekt sysselsättning för dem! Och idag blev det alltså ytterligare "arbetsmaterial" för Chicksen att jobba med när de behöver vara instängda i hönsgården för att vi inte är hemma. 

När hästarna ätit klart var det så dags för min och Hamingjas träningspass och idag hade jag bestämt mig för att inte ens värma upp på ridbanan utan bara rida längs bilvägen, fast till höger mot Avan eftersom vi gjort det så sällan den senaste tiden. Allt för att det skulle bli ett träningspass som så mycket som möjligt skilde sig från dem vi haft de senaste dagarna. 

Vi fick en lite traumatiskt start idag, när några sjöfåglar flög upp precis när vi skulle passera bäcken... Och jag hörde riktigt Hamingjas "VAD VAR DET JAG SA´?!! Jag har ju försökt förklara för dig att man alltid MÅSTE vara jätteförsiktig när man passerar bäcken eftersom mördarfåglar kan ligga gömda där!!!" Och det var förståss enbart tack vare Hamingjas förutseende samt blixtsnabba reaktioner som vi överlevde - även denna gång...!

För att återfå hennes fokus började jag aktivera/distrahera henne genom att flytta undan för skänkeln längs dikeskanterna. I början kändes on ite stel, me jag har ju också aktiverat hennes bakdel extra mycket den senaste tiden, så det är ju inte alls konstigt utan styrkte mig bara i beslutet att vi behövde ett annat träningsupplägg idag. 

Galopp är ju också väldigt lösgörande, så det tänkte jag att vi skulle ägna oss åt idag! Nedanför den första lilla galoppbacken gjorde jag halt och när jag sedan bad Hamingja om vänster galopp gjorde hon en klockren fattning och sedan kunde jag dessöutom  rida henne i en trevlig form - det var först längst upp på backkrönet som hon blev lite kort i nacken och spänd. Men fram till dess alltså den bästa vänstergaloppen på länge!!!

Varvade sedan mellan höger och vänster galopp ett antal gånger, med lite varierande kvalitet på fattning och efterföljande galopp. Men även den sista galoppen - när vi vänt hemåt igen - blev riktigt, riktigt bra! Även det en vänstergalopp - som  hon brukat ha mer svårt för... har vi möjligen tränat så mycket på den att hon nu tar den lättare? Eller råkade det sammanfalla så att det fanns mer tomtar och troll i omgivningarna där jag bad om höger galopp så att hon därför hade svårare att fokusera på mig resp att slappna av? Ja, det lär ju visa sig med tiden om trenden fortsätter eller inte.

Förutom galoppen så travade vi flera längre sträckor idag - så Hamingja fick briljera med sin häftiga trav medan matte fick träna flåset! Hamingjas "travknapp" fungerade dessutom perfekt idag! Periodvis har det varit lite "glapp i kontakten" när hon hellre valt att tölta... Särskilt på hemvägen, då hon tenderat att ha för bråttom för att ha tid med trav. Men idag var hon alltså klockren - ÄVEN på hemvägen!!!

Men jag erkänner - jag kunde inte helt motstå frestelsen att även idag "känna på" lite samlad tölt! Det mesta av dagens tölt var med inriktningen "lång och låg" men en kort sekvens med tetydligt mer samling blev det ändå - bara för att säkerställa att de häftiga upplevelser jag haft under och efter senaste Atlikursen inte bara var önsketänkande! 

I morgon blir det vilodag för Hamingja när jag ska på återbesök till smärtkliniken i Piteå. Beroende på vad som händer då och hur min kropp reagerar så får jag se om det blir ridning igen redan på tisdag eller om det dröjer ytterligare någon/några dagar. 

När ryttaren flåsar mer än hästen...

...har man antagligen ridit trav på en av Sylvias Hamradis-avkommor!

De trycker verkligen ifrån bakifrån och tar STOOOORA kliv i traven - Hremsa, Hamingja och Hector! Så det kräver sin ryttare - och gärna lite kortare stigläder än vanligt - för att hänga med och hålla sig kvar i sadeln...!

Idag skiner solen och termometern visade "hela" 10 plusgrader när jag åkte till stallet på förmiddagen. Att man så sent som den 13:e maj blir jätteglad över sådan temperatur säger ju en hel del om det kalla väder vi fått stå ut med denna "vår"... :-O Till dagens träningspass valde jag upplägget från igår med uppvärmning på ridbanan för att sedan fortsätta träningen ute längs bilvägen.  Dock med viss förändring avseende den senare delen av ridpasset.

Eftersom hon fick ta i ordentligt i samlingen igår antog jag att hon kunde vara lite trött och stel i "töltmusklerna" idag - så det kändes bra att ge henne en grundlig uppvärmning i skritt, trav och tölt på banan och inte rida ut förrän hon kändes riktigt lösgjord. Nyttjade även idag tölt nerför backen till bilvägen för extra lösgörande effekt och sedan fick hon fortsätta att "jogga på" ganska länge i ett mellantempo med lång hals. 

Sedan passade jag på att träna trav - vilket som vanligt blev ett REJÄLT konditionspass för mig! :-O Men jag lyckades ändå hålla balansen i sadeln och det kändes dessutom bra att det blev en variation jämfört med gårdagens ridpass. När vi sedan vänt hemåt kunde jag inte hålla mig längre - jag MÅSTE få rida lite mer samlad tölt!!! Från halt, ryggning och samlad skritt gjorde jag några övergångar till tölt och när jag till råga på allt SMACKADE på henne under den samlade skritten blev bärigheten i tölten riktigt trevlig! 

Precis som igår kunde jag sedan låta henne sträcka ut i avslappnad nedvarvningstölt genom att bara ge långa tyglar. För att sedan som vanligt träna tävlingsskritt resten av vägen hem. (Numera kan hon ju slappna av tillräckligt för att kunna skritta på hellånga tyglar, men sista biten hem skrittar jag alltid med tygelkontakt för att "programmera in" en avslappnad skritt med bra övertramp. Jag gjorde på samma sätt med Lára, som hade ÄNNU mer bråttom i skritten än Hamingja och det var väldigt effektivt!

Hamingja står sig bra i kunglig konkurrens!

Vilket härligt träningspass det blev med Hamingja idag!!! Innan dess hade jag stött ihop med självaste Carl XIV Gustaf på gågatan i Luleå (han var på plats för att dela ut ett akademiskt pris) - men ridningen var ändå dagens absoluta höjdpunkt! 

Efter ett år med rehab känns det verkligen allt mer som att vi är "på banan" igen! Och under den senaste Atlikursen fick jag massor av bra påminnelser om hur jag brukade lägga upp ridpassen INNAN rehab-tiden. En sådan sak var det som jag satsade på idag: att göra uppvärmningen på ridbanan, för att kunna jobba på volt med skritt, trav och tölt och sedan rida ut längs vägen för att fortsätta töltträningen där.

Hamingja fortsätter att kännas så mjuk och rörlig uppe i korset - vilket märks extra tydligt när jag ber henne korsa bakbenen. Dessutom har helgens och gårdagens trav på volt redan gett effekt - idag travade hon så bra på volten i båda varven (med lös innertygel) att jag snart kunde övergå till att trava längs spåret. Riktigt avslappnad och fin kändes hon - vilket också visade sig genom att böjningen i hörnen varje gång ledde till ÄNNU längre hals!

När vi sedan red iväg fortsatte vi det lösgörande arbetet genom att tölta nerför backen och över bäcken för att sedan fortsätta "rulla på" i mellantempo tölt en stund längs vägen bort mot sjön. Igår kändes hon väldigt "taggad" och behövdes lugnas ner en hel del. Men idag var hon så lugn att jag kunde låta henne skritta på hellånga tyglar en lång sträcka innan jag tyckte det var dags att vända hemåt.

Eftersom hon var så lugn och avslappnad kändes det också OK att göra avsteg från min vana att inleda hemvägen med skritt för att inte trigga hennes flyktreflexer i onödan. Så jag utnyttjade den extra "draghjälp" hemväg alltid innebär för en häst till att först rida samlad skritt och sedan samlad tölt. Vi red flera sekvenser samlad tölt - med många inslag av öppna för att bibehålla samlingen. Och där emellan kunde jag fortfarande ge hellånga tyglar under skrittpauserna. 

Inför sista sekvensen samlad tölt dristade jag mig till att faktiskt smacka - vilket som vanligt var VÄLDIGT chockartat för min lilla häst... Men hon lyckades inte kasta mig ur balans och sedan jag smackat en tredje gång var turbon i bakbenen verkligen igång och när jag dessutom lyckades sitta ordentligt i sadeln så DANSADE hon fram!!! 

När jag en stund senare successivt började ge henne allt längre tyglar i tölten fick jag ett tydligt bevis för att jag kunnat aktivera hennes turbo utan att göra henne stressad. För hon svarade med att sträcka ut halsen framåt-nedåt allt mer i en långsam, avslappnad tölt! Hade hon varit stressat skulle hon ju istället ha tagit tillfället att köra upp huvudet och springa fortare.

Tillbaka i stallet kunde jag konstatera att vi ridit totalt 45 minuter, varav de första 15 min på ridbanan. Och det hade verkligen varit 45 minuter av mycket hög kvalitet! Nu längtar jag redan till i morgon när jag får rida på min fina häst igen!!!

Back in the saddle!

Back in the saddle!!! Egentligen hade jag tänkt att Hamingja (och jag) skulle få två vilodagar efter helgens kurs och återuppta ridningen igår, men skröppelkroppen tyckte annorlunda så det blev vilodag igår också. Men idag var jag ÄNTLIGEN tillbaka i sadeln igen!!!

När det gått bra på en ridkurs ser jag alltid EXTRA mycket fram emot att fortsätta träna - men det är en skräckblandad förtjusning inför första ridpasset "på egen hand"... jag vill ju SÅ gärna få uppleva samma fina känsla i ridningen igen - men tänk om jag inte "hittar dit" på egen hand??!! :-O 

Hamingja verkade också se fram emot att få vara så där duktig igen, för när jag kom till hagen lämnade hon genast den hög med hö hon stod och mumsade på för att möta mig vid grinden och i princip själv stoppa huvudet i grimman på bästa Lára/Litlamin-manér! Det är inte klokt så mycket jag tycker om denna häst!!!

Sedan hade vi en härlig mysstund i stallet då jag skrapade vinterpäls "i evigheter" medan Hamingja bara njöt. Jag har visserligen fått lära mig att det är ljuset som styr hästarnas pälsfällning, men skulle ändå inte bli förvånad om det för årstiden så kalla vädret skulle ha fått henne att ändå vilja behålla den päls hon har kvar - men den fortsätter rasa i stora sjok!

När vi kom in på ridbanan för att rida en "Atlilektion utan Atli" började jag som vanligt med att låta henne skritta några varv runt ridbanan på hellånga tyglar så att hon hade tid att titta ordentligt på allt suspekt i omvärlden (typ IKEA-påse som blåst ut på åkern) för att sedan förhoppningsvis fokusera på mig under resten av träningspasset. Så snart jag sedan började korta upp tyglarna började min extremt ambitiösa häst ladda för samling - hon var verkligen "på g"!

Men Atli har så många gånger upprepat risken med att man som ryttare i denna situation är allt för ivrig själv att få återuppleva de bästa sekvenserna från senaste ridpasset och därför "genar i kurvorna" när det gäller uppvärmningen. Så jag lät mig inte ryckas med i Hamingjas iver - ännu - utan inledde med en grundlig uppvärmning med skritt på volt där vi flyttade ut bakdelen så att hon korsade bakbenen och längde överlinjen, trav på volt med bibehållen lång hals för att sedan varva mellan "Kyras ABC" och voltridning i tölt. Och i samtliga gångarter arbetade vi till dess hon frustade avslappnat. 

Sedan var det så ÄÄÄÄÄÄNTLIGEN dags för samling och precis som under helgen inledde jag i vänster varv där det fungerade bäst. Eftersom Hamingja var så "taggad" var hon först lite spänd och hög i formen när jag bad henne rygga m h a skänklar och säte - men genom att krama lätt på tyglarna fick jag henne att slappna av och få tillbaka längden på halsen. 

Gjorde sedan övergången till tölt ur en öppna där Hamingja bar sig på helt lösa tyglar och där kom den härliga känslan från helgen igen!! Genom att tänka på Atlis "Sitt, sitt, sitt, sitt!!!" för att komma ihåg att korrigera sitsen samtidigt som jag bibehöll/återställde samling och bärighet genom att rida några steg öppna "mest hela tiden" kunde jag glädja mig åt att mycket av den härliga känslan från helgen fanns kvar!!!

När jag sedan övergick till att göra samma sak i höger varv blev det lite svårare... precis som i söndags. I o m att Hamingja tycker att det är jobbigare och därför lätt spänner sig fick jag - precis som i söndags - ha fokus på att hitta lösgjordhet i en lite lägre grad av samling än i vänstervarvet. I den samlade skritten fick jag därför satsa på mycket beröm både med rösten och genom att stryka henne längs halsen som jag brukar göra när det är dags för skrittpaus. Det tog en stund, men sedan började hon slappna av så att längden på halsen kom tillbaka och jag kunde göra en övergång till tölt. 

Fortsatte sedan att ha fokus på att hålla henne lösgjord och lät henne "rulla på längs spåret" så länge hon kändes avslappnad - även om vi tappade lite samling "på kuppen" och red bara öppna för att återställa lösgjordheten när hon blev lite spänd och hög i formen. "Du måste vara väldigt uppmärksam på att hon inte spänner sig i samlingen - hjälp henne att avdramatisera den även i höger varv!" sa Atli. 

Därför lät jag henne också ganska snart sträcka ut och börja varva ner i tölt på volt - vilket hon gjorde under ett närmast konstant frustande! För att göra "Atlilektionen" komplett fortsatte jag sedan nedvarvningen i trav på volt innan vi avrundade för dagen. Och Hamingja verkade definitivt förstå att hon varit jätteduktig - så hon verkade minst lika nöjd som jag när vi återvände till stallet!

Öppna öppnar för NYA höjder!

FINHÄSTEN!!!

Igår uppnådde jag ny "all time high" i ridningen - och idag gick det faktiskt t o m ÄNNU bättre!!! Men så är ju min häst en riktig STJÄRNA också!!! Första lektionen inledde vi enligt klassiskt Atli-upplägg: uppvärmning i skritt, trav resp tölt med lååång hals, först på volt och när Hamingja snabbt svarade med att frusta avslappnat övergick jag till att rida trav resp tölt längs spåret. 

Sedan fick jag fortsätta arbetet med samling i tölt och precis som igår eftermiddag tyckte Atli att jag skulle göra det uppsuttet. Jag började i vänster varv och han instruerade mig att precis som igår använda rörelsen öppna får att få längd på halsen när jag samlar henne i skritten och även göra övergången till tölt i en öppna. Räta upp henne i tölten och sedan återgå till att rida öppna igen så snart det behövs för att bibehålla samlingen. 

"Sitt, sitt sitt!!!" påminde Atli när jag behövde korrigera min sits (d v s mest hela tiden). Och jag kände mer och mer att jag i rörelsen öppna äntligen hittat det verktyg jag saknat för att rida samlad tölt! Det fungerade riktigt bra när jag red längs spåret och ÄNNU bättre när jag kom ihåg att rida öppna på en volt! Efter en stund tyckte Atli att jag jag skulle förbereda henne för ytterligare en nivå av samling genom att arbeta henne från marken.

Han hjälpte mig att tillföra extra energi genom att smacka och peta på hennes bakdel med en pisk - och hon svarade genom att samla sig ytterligare "ett snäpp" utan att bli stressad och spänd! Sedan fick jag sitta upp igen för att hitta samma nivå av samling i ridningen - och det fungerade riktigt, riktigt bra! 

Faktiskt fungerade det så bra att jag bestämde mig för att avrunda lektionen lite i förtid som belöning till min duktiga häst! När hon fick sträcka ut sig i tölt på volt frustade hon så oerhört belåtet - helt klart visste hon att hon varit jätteduktig! "Man ser att hon verkligen trivs när du samlar henne från marken, sa Atli. Hon trivs och förstår att hon är duktig!" "Att få hästen att göra det man vill, när man vill att den ska göra det OCH tycka att arbetet är roligt - det är ridkonst!" konstaterade han.

Inte nog med dessa härliga ridupplevelser - jag hade ju ytterligare en lektion att avnjuta denna kurshelg!!! Som vanligt inför sista lektionen sa Atli att jag skulle värma upp på egen hand så skulle han bara "lägga sig i" om han tyckte att det behövdes. "För i morgon är jag ju inte här så då MÅSTE du klara dig på egen hand...!" Och Hamingja fortsatte att visa hur hon trivs med "Atliupplägget" på uppvärmningen då hon hela tiden vet vad som förväntas av henne. 

När det sedan var dags för "själva arbetet" tyckte han att jag åter skulle inleda med att träna samlingen från marken ett par sekvenser innan jag började rida samlat. Den här gången behövde han inte hjälpa till att tillföra extra energi heller - för trots att det var sista lektionen på en lång kurshelg arbetade Hamingja så energiskt att det nästan bolmade ur öronen på henne! 

Energin fanns kvar när jag satt upp i sadeln igen och m h a öppna kunde jag samla henne riktigt mycket med bibehållen längd på halsen, göra övergång till tölt och sedan bibehålla samlingen m h a ett par steg öppna "här och där". "Jag behöver ju inte säga något - ni gör ju PRECIS som ni ska hela tiden!!!" berömde Atli. Och jag bara njöt av den maffiga känsla som Hamingja bjöd på samtidigt som jag var så GLAD åt att jag efter alla års kämpande ÄNTLIGEN verkade ha lärt mig något om att rida tölt!!!

Hittills hade vi främst arbetat med tölten i vänster varv, men nu tyckte Atli att det var dags att "känna på" högervarvet också innan kursen var slut. Här blev Hamingja mer spänd och hög i formen i samlingen så jag behövde lugna henne med en hel del beröm innan vi var redo för en övergång till tölt. Och sedan fick jag fortsätta att berömma mycket för hon låg hela tiden på gränsen till att bli stressad och spänd. Men efter en stund fick vi en fin sekvens med lösgjordhet i samlingen även i detta varv och då fick hon sträcka ut och varva ner på volt. 

"Du och Hamingja har verkligen tagit ett REJÄLT kliv i er utveckling i helgen och idag har ni verkligen visat ett flashig tölt!!! sa Atli. "Fortsätt på detta sätt men anpassa träningen till hennes dagsform. Är hon stressad och spänd en dag så rider du mest uppvärmning och nedvarvning och spara samlingen till dagar då hon är så avslappnad och fokuserad som hon varit i helgen! Det är roligt att se hur hon verkligen trivs med arbetet nu och vet att hon är duktig!" 

Nu ska min fantastiska häst få två vilodagar (fast det är främst matte som behöver dem...) Och även om jag är VÄLDIGT trött efter denna helg (är inte i min bästa form tyvärr...) så LÄNGTAR jag verkligen till onsdag när jag planerar att rida nästa gång!!!

Kursdag 2

Dagen började med morgonfodring av hästarna följt av egen frukost i Josefshallen - och sedan var både Hamingja och jag redo för Atlikursens dag 2! I o m att vi skulle vara dagens första ekipage på ridbanan, tillsammans med Elisabeth och Démantur, kunde vi göra "föruppvärmningen" inne på ridbanan. När jag där låtit Hamingja stretcha musklerna i bakdelen genom att flytta undan för skänkeln åt båda hållen passade jag på att trava på volt - för det blev ju pinsamt tydligt igår att det var något vi tränat alldeles för lite på den senaste tiden...

Jag började trava på volt i vänster varv,  eftersom det fungerade "minst dåligt" igår och konstaterade nu till min glädje att jag kunde hålla henne på volten m h a yttertygeln och ge lös innertygel - vilket snart också resulterade i det önskade: en avslappnad trav krönt med frustningar!

Jag försökte sedan ta med mig den känslan när jag bytte till höger varv och även här "belönades" jag tillslut med avslappnad trav och frustningar, även om det tog längre tid. Det är definitivt en god idé att återuppta den vana Atli tidigare skolat in mig i: att avsluta träningspassen på ridbanan med nedvarvning i trav på volt, för att fortsätta "programmera in" att trav är avslappning. (Men så är ju också Atlis träningsupplägg genomtänkt in i minsta detalj!)

Detta innebar att jag var MYCKET nöjd med Hamingja redan innan lektionen ens börjat! Och sedan skulle det bara bli ÄNNU bättre! Atli uppmanade oss att börja värma upp våra hästar och jag inledde med en kortversion av det jag precis gjort i skritt och trav för att sedan främst ägna mig åt tölt med lååång hals, både på volt och längs spåret.

När det sedan åter var dags att träna på samlingen tyckte Atli att jag INTE skulle börja från marken utan direkt arbeta henne uppsuttet. "Hon gör det så jättebra från marken nu - och du kan alltid gå tillbaka dit ifall det inte fungerar uppsuttet." Istället fick jag alltså göra halt ute på spåret och be henne rygga m h a skänklar och säte samtidigt som jag kramade försiktigt på tyglarna för att få henne att slappna av i nacken och länga halsen.

Nästa steg blev att rida framåt i samlad skritt med helt lösa tyglar, för att bara krama lätt som påminnelse om formen ifall hon blev för kort i nacken. Till att börja med samlade hon sig visserligen men det kändes ändå lite "tamt" så jag dristade mig till att smacka en gång - vilket som vanligt fick en oerhörd "katapulteffekt" på lilla Hamingja. Men jag var ju beredd och kunde fånga upp energin genom att "sitta emot" och efter detta var det ett helt annat "tryck bakifrån" i samlingen!

Jag fick göra övergång till tölt när jag kunde göra det med helt lösa tyglar. "Måste du ha tygelkontakt i övergången hamnar hon på bogarna - tygeln måste vara lös för att hon ska göra övergången med egen bärighet!" påminde Atli. Vi red ett antal töltsekvenser och tack vare att Atli även hjälpte till att påminna mig om min sits tyckte jag att det gick riktigt bra! Men det visade sig att han inte var riktigt lika nöjd... "Den samlade skritten och övergången till tölt är JÄTTEBRA nu!" sa han "MEN sedan tappar du snabbt samlingen..."

Det gamla vanliga m a o - att jag slutar rida för att bara bli passiv passagerare när vi en gång uppnått samling i tölten... Jag måste lära mig att fortsätta rida - något som verkligen är lättare sagt än gjort...! Men jag hann få en liten känsla av hur det skulle gå till när Atli uppmanade mig att rida öppna i tölt - och innan jag visste ordet av hade jag "hämtat upp bakbenen" så att vi åter hade en samlad tölt!

"Det där ska vi träna mer på i eftermiddag!" sa Atli innan han uppmanade mig att låta Hamingja sträcka ut och varva ner. Men jag skulle faktiskt hinna få ÄNNU en positiv upplevelse med min häst under denna lektion. Det var under nedvarvningen, när jag tänkt övergå från tölt till trav som en kraftig vindby fick en stol att blåsa ner från Sylvias altan. Den landade på gräsmattan med ett brak som förstås genast slog igång Hamingjas flyktreflexer och fick henne att kasta sig iväg i panik...

MEN redan efter ett par galoppsprång var hon åter kontaktbar och lydde när jag bad henne stanna. Ett tydligt bevis för att hon litar allt mer på sin matte!  Och när jag sedan - i princip mot bättre vetande - bad henne om trav blev detta ÄNNU tydligare för hon tog traven nästan direkt! (Är hon det minsta stressad och spänd töltar hon BARA...!!!)

När det var dags för vår andra lektion för dagen fortsatte vi med samma upplägg. Och uppenbarligen mindes Hamingja mycket väl att matte haft fräckheten att SMACKA åt henne när vi red samlad skritt på morgonen, för nu taggade hon till ordentligt någonstans på gränsen mellan ilska och stress - studsade en del med frambenen och blev hög och  kort i nacken. "Försiktigt - vi ska inte göra henne arg! sa Atli. "Beröm när hon gör rätt - det lugnar!" Och med hjälp av beröm samt vår "länga halsen-signal" (att krama lätt höger-vänster) slappnade hon av och längde halsen i samlingen.

Jag fick göra övergång till tölt och med Atlis "Sitt, sitt, sitt!!!" ekande i öronen kunde jag m h a sitsen behålla samlingen en liten stund. När jag sedan började tappa den uppmanade han mig att rida en öppna, vilket först resulterade i att Hamingja VRÄKTE sig i handen för att få matte att sänka sina krav. Men tack vare att jag för ovanlighetens skull faktiskt satt i en hyfsad töltsits lyckades Haminga inte få mig att falla framåt utan jag kunde "behålla trycket" i sitsen. Och i nästa stund red vi åter samlad tölt!

Jag fick förståss fortsätta att "hämta upp bakbenen igen" gång på gång - men till min glädje gjorde Hamingja inga fler försök att komma undan utan reagerade på önskvärt sätt direkt! Jag blev ju alldeles hög av detta och Atli fick påminna mig om att jag borde ge henne en andhämtningspaus emellanåt...! Efter en tredje sekvens där jag kunde återställa/bibehålla samlingen i tölten m h a att rida öppna fick min duktiga häst sträcka ut och varva ner, först i tölt och sedan i trav.

"Det här var riktigt, riktigt bra!" sa Atli när lektionen var slut - och jag kunde ju bara hålla med! Jag tror det var Reynir Adalsteinsson som sa att "Ridning är ett sökande efter en känsla som du inte vet något om förrän du får uppleva den!" Idag har jag fått verktyg som gör att jag kunnat uppnå en ny nivå tillsammans med min Hamingja - och då har vi dessutom två lektioner kvar under kursen. Jag bara LÄNGTAR till i morgon när jag får fortsätta jobba med detta!!!

Atlikurs och sommarvärme!

Jättefin häst - check! Uppsittningspall - check! Spö och ridhandskar - check!

I helgen tränar vi för suveräne Atli igen! Och det blev ovanligt svettigt idag, när vädret plötsligt fått för sig att bjuda på sommarvärme! Hela 20 grader i skuggan är VARMT för hästar som fortfarande har mycket vinterpäls kvar... Hamingja var faktiskt svettig redan när jag hämtade henne från hagen...! Och det var även VARMT för oss ryttare som inte hunnit leta fram sommarridkläderna...! 

Vi började vår lektion som vanligt med skritt på volt och flytta ut bakdelen, följt av detsamma i tölt och Hamingja kändes verkligen mjuk och avslappnad. Men sedan tyckte Atli att vi skulle göra samma sak i trav och då blev det lite värre... hon fick bråttom och ville inte gärna böja sig i högersidan... Man kan väl säga att det märktes ganska väl att jag ridit för lite trav den senaste tiden...! :-O

När Atli tillslut var nöjd och vi fick sakta av till skritt igen kände jag redan hur svetten rann i tinningarna... så man kan väl säga att uppVÄRMNINGEN verkligen gjorde skäl för sitt namn idag... ?! Efter detta fick jag arbeta henne med samling från marken, då Atli först påpekade att jag höll högerhanden (med yttertygeln) onödigt högt. Jag testade att sänka den och Hamingja fortsatte att arbeta lika bra - samtidigt som det blev mycket mindre jobbigt för mig! På slutet tog Atli över och arbetade henne lite också "Hon arbetar väldigt fint i samlingen nu, med rätt muskler!" konstaterade han.

Sedan var det dags för mig att sitta upp i sadeln igen. Jag fick börja med att göra halt och rygga m h a skänklar och säte. Redan efter ett par steg konstaterade Atli att jag rörde onödigt mycket på överkroppen i ryggningen. Jag fick höja blicken så att jag sträckte på mig och sedan nästan bara "tänka bakåt". "WOW!" utropade jag när Hamingja direkt ryggade ett steg. "Det där var en ÄKTA förhållning!" sa Atli. 

Jag fick varva ryggningar med att skritta framåt och trots att jag i skritten inte skulle jag be om mer samling utan bara underhålla den samling jag uppnått i o m ryggningarna så bar hon sig riktigt fint när jag sedan fick göra övergång till tölt. Han påminde mig dessutom hela tiden om att vinkla mitt bäcken framåt i tölten också - och varje gång jag lyckades med det märktes det direkt hur Hamingja kom upp lite mer med bogarna!

Hon ville dock gärna skjuta ut vänsterbogen lite i tölten, så jag fick rida lite öppna för att rama in henne bättre. Och med bogen på plats blev hon riktigt, riktigt FIN under de sekvenser när jag även lyckades sitta som jag skulle! Min WOW-häst!!! Vi varvade ner i tölt på volt och Atli förundrades än en gång över att Hamingja verkligen kan tölta med nosen i backen. Att "släppa ner" henne i trav är oftast omöjligt för hon ÄLSKAR verkligen sin "myrslokstölt"!!! 

Om svetten rann om mig efter uppvärmningen så var det inget mot när jag nu gick ut från ridbanan...! Och när jag kom till stallet fick jag se ett meddelande på mobilen att jag måste skynda mig tillbaka till jobbet för att avvärja ett krisläge. Fortfarande anfådd och med svetten rinnande hoppade jag i bilen samtidigt som jag meddelade chefen att de gjorde säkrast i att varna känsliga personer, för min uppenbarelse var definitivt INTE bankmässig...!)

"Mer ofräsch än så här kan jag knappast bli...!" tänkte jag när jag kom in på banken. Men där hade jag fel skulle det visa sig... När jag en timme senare kom hem till Kyrkbyn började jag med att släppa ut de ivriga Chicksen lösa på tomten, varvid en av dem lyckas hitta ett hål under staketet ut mot ängen... Jag skyndade efter för att fösa tillbaka henne och fann mig plötsligt stå upp till fotknölarna i surt, illaluktande smältvatten önskandes att jag haft stövlar på mig istället för bara strumpor och foppatofflor...

Högklassig hästterapi!

Tänk att man kan tycka så oerhört mycket om en häst! Hon gör verkligen skäl för sitt namn (Hamingja betyder "lycka" eller "förmögenhet")!!!

Hamingja har haft ledigt under Valborgshelgen då vi varit i Umeå för att fira min mamma som fyllde 75 år på Valborgsmässoafton. Men tyvärr blev det inte en helg med enbart glädje... På lördag kväll fick vi nämligen veta att en mosters man var döende - och på Valborgsmässoaftons kväll var han redan död... Oerhört sorgligt, chockartat och svårt att ta in... Jag tror vi alla är mer eller mindre i chock... 

Det gäller att ta vara på livet - för man vet ju verkligen inget säkert om morgondagen... Till kategorin "ta vara på livet" hör definitivt en ridtur på fina hästen efter jobbet, i den härliga vårsolen! Att naturen har en mycket stark läkande kraft är ju välkänt och det blir definitivt inte sämre av att uppleva den från en hästrygg! 

Bilvägen förbi Mariebäck är nysladdad och även om de inte lagt ut det grova, väldigt vassa gruset som orsakat så många punkteringar så är det en hel del vassa stenar vilka kan orsaka en hovböld om man har otur... vilket Sylvia haft med den häst hon tänkt rida under helgens kurs... Jag funderade därför om jag skulle rida på ridbanan idag, men vi ska ju vara där fre-sö så det kändes ändå bättre att välja bilvägen trots allt. (Det är ännu för snöigt och blött för att några av skogsvägarna ska fungera att rida på.)

Inledde med stretchövning: att flytta undan för skänkeln långa sträckor och kunde konstatera att Hamingja fortsatt känns mycket rörligare i korset än vad hon gjort någonsin tidigare! Hon fick sedan jogga igång i tölt med lååång hals och till att börja med verkade hon inte besvärad av gruset, men så var vägen också ganska blöt så gruset sjönk nog ner i leran när hon trampade på det. 

När vägen blev torrare började hon dock visa tecken på att det gjorde ont när hon råkade kliva på en sten... Jag valde då att vända hemåt igen - ville ju absolut inte riskera att även hon skulle drabbas av en hovböld...! Och vi hade ju ändå hunnit med det viktigaste inför kursen: att stretcha Hamingjas muskler uppe i korset samt att jag fick träna lite mer på att "suga in naveln" så att mitt bäcken vinklas framåt i tölten och "lyfter upp" henne framför mig. I morgon blir det vilodag igen och sedan är det kurs!!!

Myshäst!

 

Efter en intensiv dag på jobbet var det verkligen en "lisa" för själen att komma ut till stallet i eftermiddag! Förutom hästar, katter och fåglar varken såg eller hörde jag en enda levande varelse. Och jag njuter verkligen av att det är så TYST! Vi må bo ganska lantligt i Kyrkbyn, men där hör man ändå nästan alltid bruset från trafiken på vägen mellan Luleå och Boden...

Hamingja var på goshumör idag - och det är alltid lika MYSIGT! Först stod hon en lång stund med huvudet i min famn och verkade som om hon nästan somnade! Och sedan ville hon helst stå med mulen i min ena hand medan jag borstade henne - hon vet minsann hur lätt det är att få matte att smälta! Det brukar hon föresten använda till att försöka distrahera mig när det är dags att dra sadelgjorden... hon tycker nämligen att det är lite obehagligt, så hon brukar alltid försöka distrahera mig med lite gos för att jag ska glömma bort att dra åt gjorden!

När det både var gosat och sadlat red vi ut en härlig sväng längs bilvägen bort mot Avan. Senast jag red åt det hållet visade det sig krylla av oknytt längs vägen, så det blev ett antal "slide stop"... men idag höll sig det mesta oknyttet på annat håll uppenbarligen! Skönt tyckte både jag och Hamingja! Vi hann med flera galopper (och en riktigt, riktigt SUPERFIN galoppfattning) längs vägen bort mot Avan.

Ute vid Seletvägen vände vi hemåt igen och trots att vi då befann oss i Avans utkant syntes fortfarande inte en enda människa till. Under hemvägen red jag töltintervaller (när jag försökte vinkla mitt bäcken framåt UTAN att också spänna rumpmusklerna). Och där emellan kunde Hamingja slappna av jättefint i skritten. Man kan ju bli hög för mindre!!! Så nu har jag mycket "att leva på" under helgen när vi åker till Umeå för att fira mamma som fyller 75 år på valborgsmässoafton!