Hamingja och jag skulle få starta som första ekipage kl 10.00 på Midurs träningstävling idag - för att vi sedan skulle hinna hem igen i tid till att massören skulle kolla henne kl 12. För att ge henne gott om tid att se sig omkring och vänja sig vid miljön såg jag till att åka i mycket god tid - vilket skulle visa sig vara helt rätt tänkt.
Visserligen hade vi varit till ovalbanan en gång tidigare, förra sommaren. Men då hade vi sällskap av Sylvia och storasyster Hremsa - de två största trygghetsfaktorerna i Hamingjas liv. Den här gången hade hon bara matte att "gömma sig bakom" och det är ju faktiskt inte alls samma sak... MEN det som inte dödar härdar!
Eftersom jag bara skulle rida en V5-uttagning och sedan åka hem igen hade jag inte bokat någon box, men det kändes säkrast att ändå gå in i ett av gäststallen för att sadla och tränsa. Sedan promenerade vi ner till banan medan Hamingja storögt tittade sig omkring och jag flera gånger nästan tyckte mig höra hur det knakade i hennes hals när hon försökte förvandla sig till en giraff för att se bättre.
Vid vanliga tävlingar får man inte beträda banan på tävlingsdagen, förrän man rider in för att rida sitt program. Men det här var ju en träningstävling med friare regler, så jag tog chansen att gå in på banan och promenera flera varv åt vardera hållet för att ge Hamingja gott om tid att kolla in alla otäcka snöhögar, blänkande vattenpölar och annat som när som helst kan kasta sig upp och sätta tänderna i en liten brun häst.
När vi avverkat några varv testade man dessutom volymen på musiken - så då fick vi chans att träna på den också! Efter ytterligare några varv till fots satt jag upp i sadeln och skrittade några varv till - och innan vi lämnade ovalen hade hon börjat frusta avslappnat. Precis vad jag hade hoppats på!!!
Vid det här laget var det mindre än en kvart kvar till start och förutom miljöträningen på ovalbanan hade jag bara tänkt mig en ytterst kort framridning, för att spara på hennes krafter till själva visningen. Dock hade jag missat att ta en sak med i beräkningen: att hon även skulle behöva tid att vänja sig vid miljön utanför ovalbanan... När vi lämnat ovalen och red ut på travbanan för att "bara tölta och trava lite kort samt göra en galoppfattning" förvandlades min avslappnade häst åter till en fiolsträng... Så det var bara att börja om med miljöträningen i skritt...
När vi en liten stund senare kallades in på ovalbanan hade hon hunnit lugna ner sig en hel del, men lite spänningar fanns kvar vilket förstås inte var positivt för takten. Och dessutom får jag ju inte samla henne ännu... Jag kom fram till att det bästa jag kunde göra var att böja innersidan för att uppmana henne att sänka halsen och därmed slappna av mer. Alltså långt ifrån någon tävlingsform, men förhoppningsvis skulle det ge oss bättre förutsättningar inför övriga gångarter.
Dessutom skulle jag själv slappna av och andas - extra viktigt när Hamingja kändes spänd! Poängen för detta moment blev 4,5 vilket kändes helt OK med tanke på passtakten, att hon gick inåtställd, på framdelen och ganska energifattigt. Just idag kunde vi helt enkelt inte bättre, med de förutsättningar vi har just nu. Precis i slutet av töltmomentet slappnade hon äntligen av lite mer och domaren kommenterade att "då var hon JÄTTEFIN!" Vilket även stämde överens med min känsla.
Den avslappningen hade vi sedan med oss till travmomentet, där hon verkligen kändes helt igenom jättebra! Trots att jag måste rida utan samling och därför fick kommentaren "aningen energifattigt" så blev poängen hela 6.0 vilket jag förstås var jättenöjd med!!! Det blir verkligen spännande att se vad vi kan få för poäng när jag får RIDA henne i traven!
När jag i tanken gått igenom programmet vi skulle rida hade jag hoppats att vi skulle få skritta på den bortre långsidan, så att vi hela tiden skrittade mot utgången. Men i o m att vi fick rida både mer tölt och trav än jag hade trott (jag red V5 - då rider man på speakers kommando) blev det istället skritt förbi utgången vilket inte är optimalt... Hamingja brukar normalt ha ganska bra tryck i steget, men nu bromsade hon och ville gå ut från banan, så det blev ganska ojämnt... Poängen för detta blev 5.0.
Avslutningsvis skulle vi galoppera och eftersom jag aldrig galopperat henne på en ovalbanan tidigare visste jag inte riktigt vad jag skulle vänta mig... Vi har ju tränat MASSOR på galoppfattningar från halt tidigare i vinter och hon har gjort dessa så lugnt och fint. Men nu kastade hon sig iväg i full fart längs den bortre långsidan och när vi kom till kurvan tog vi den i princip liggande... Men jag hade hunnit tro att hon helt enkelt skulle fortsätta rakt fram, genom staketet och bort mot stallarna, så detta var ju ändå betydligt bättre!
På den andra långsidan fick jag kontroll på tempot och vi hann med några riktigt fina galoppsprång innan hon gjorde en ny rusch direkt vi kom in på den bortre långsidan igen. I det läget kändes det extra bra att jag anmält att jag ville rida ensam på banan - vi behövde verkligen inte någon annan häst att springa ikapp med...! (Eller ett annat ekipage att kanske förstöra för...) När vi kom till nästa kortsida och speakern bad oss att sakta av behövde jag ändå bara vissla för att Hamingja direkt skulle sakta av till skritt - men då hade hon ju ingen att springa ikapp med heller.
Efter detta fick vi en genomgång av hela programmet med domaren inkl poängen för resp moment. Och om hon efterlyste mer energi i tölt och trav så var det istället tvärt om i galoppen - förstås! Ungefär en halv långsida hade vi haft riktigt FIN galopp med höjd i sprången, men resten hade ju varit för "springit" och på framdelen vilket drog ner poängen en hel del. Men det räckte ändå till 5,5 - och f f a hade vi hållit oss kvar på banan så jag var jättenöjd!
Det fanns möjlighet att rida om ifall man ville det, efter att man fått kommentarerna av domaren. Men jag ville inte anstränga Hamingja ytterligare i det här läget. Det viktigaste för oss idag var ju att miljöträna på ovalen och helst inte hoppa ut från banan - och detta hade vi ju uppnått så jag var jättenöjd!
Dagens allra viktigaste händelse hade vi ju dessutom framför oss: att få henne undersökt av massören för att stämma av att hon återhämtar sig som hon ska och förhoppningsvis att få klartecken om att vi kan börja arbeta med samling igen. Så tyvär hade jag inte tid att se några andra rida utan det var bara att gå tillbaka till gäststallarna (ÄNNU en lång promenad - jag skulle ha haft stegräknare idag!!!) för att lasta och åka hem.
När vi kom till Mariebäck höll Tomas fortfarande på att behandla en annan häst, så Hamingja hann få pusta en stund i boxen och äta både kraftfoder och hö medan jag hann packa upp utrustningen och parkera transporten. Vid undersökningen kunde han sedan ganska snabbt konstatera att hon är i betydligt bättre skick än senast - och det gällde både uppe i korset och den lilla gallan vid vänstra hasen. Han hade läst på min blogg om hur hon haft feber och fått äta metacam - och det senare var ju MKT bra även för de problem han behandlar. För de rejäla upphakningarna hon hade senast hade ju även resulterat i muskelinflammationer.
Men nu var inflammationerna borta och även om hon hade en upphakning i korset på vänstersidan så var det bara en liten, liten som inte nämnvärt påverkat musklerna runt omkring. Och det fanns inte heller minsta tecken på irritationer i höger fram, vilket annars kan uppstå om hon försökt avlasta vänster bak. Gallan på hasen finns kvar, men den är ÄNNU mindre nu konstaterade han vilket också bådar gott.
Detta innebar att vi fick det efterlängtade klartecknet att successivt börja arbeta med samling igen. Men jag ska förstås vara fortsatt mycket uppmärksam på hur hon reagerar på träningen, för helt återställd är hon inte ännu. Jag berättade om Atlis förslag att vi skulle börja arbetet med samlingen från marken, så att hon inte behöver fundera på någon på ryggen utan helt kan fokusera på att balansera och koordinera sig själv och Tomas tyckte detta var idealiskt.
I morgon blir det vila för Hamingja - som numera väl kan titulera sig "tävlingshäst"?! (Men då blir det istället massage för matte - ljuvlig hot stone!!!) Resten av veckan ska vi rida ganska kravlöst och mest rakt fram - p g a dagens behandling - för att vara redo för nya utmaningar tillsammans med Atli till helgen. SÅ BRA DET KÄNNS!!! Att vi tog oss runt tävlingsbanan var roligt - men det allra bästa idag var självklart att vi fick så bra besked från Tomas ang hennes hälsa!!!
.jpg)
Inlägg
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar