På långtur med stallgänget!

Josefin på Lára, Malin E på Ljufur, Sylvia på Hremsa och Carro på Freyr

Idag har vi ridit på långtur med stallgänget! Ja, de andra red långtur - men Hamingja och jag var i alla fall med den allra första biten så det kanske räknas ändå?! Tyvärr var Elisabeth bortrest och Malin W jobbade - men istället fick vi förstärkning med Malin E så vi blev ett litet gäng i alla fall!

 Vårvintern är verkligen en av de allra härligaste årstiderna!!! Det är verkligen synd om de som bor i södra Sverige att de missar den...! Visserligen har bilvägen börjat bli onödigt lerig... men i de skuggiga partierna ligger snön fortfarande kvar och ger fint ridunderlag. Och när vi red iväg på förmiddagen var det fortfarande bara det översta lagret av leran som hunnit tina under natten - därunder var det fast. Vilket också innebar att man inte behövde vara orolig att hästarna skulle trampa igenom ifall man behövde rida ut på dikeskanten vid möte med någon bil.

Innan vi red iväg hade jag förstås kollat Hamingjas temp och idag var den glädjande nog åter 37,2 - även detta en positiv konsekvens av att vi red på morgonen: det hade inte hunnit bli jobbigt varmt för hästarna ännu! Uppenbarligen kan alltså varmt väder i kombination med tjock vinterpäls innebära en temp som är förhöjd med minst 0,7 grader...!

Min lilla fröken behöver ju alla former av "avtrubbning" - så att rida tillsammans med andra ekipage och behöva hantera sådana saker som ryttare som smackar, hästar som springer bakom, hästar bakom som ändrar tempo o s v, o s v utan att stressa upp sig så mycket är verkligen hur nyttigt som helst!

En dag tidigare i veckan blev hon jätterädd av ljudet när jag skulle sopa bort lite hästhår från mina softshellridbyxor - så resten av ridturen fick jag ägna åt att sitta och gnugga med ena handen mot ridbyxorna... Nyligen läste jag om någon som haft sin häst inackorderad på ett ställe där de även hade frigående höns. Hennes häst var visst också oerhört skvätträdd - men efter en tid med de flaxande hönsen hade hästen slutat reagera. Hamingja skulle nog också behöva några hönor!!!

När vi töltade en sträcka noterade jag att Hamingja fått tillbaka sina "tölt-tics": att hon då och då slänger upp huvudet och ökar tempot några steg innan hon åter slappnar av och länger överlinjen. Hon har hållit på så sedan jag köpte henne så jag tänkte länge att det är något hon bara gör men som förhoppningsvis försvinner med tiden. Men efter massörens senaste behandling försvann detta beteende helt - varför jag började misstänka på att det berott på att hon känt ett obehag uppe i korset, t ex av en upphakning.

Idag skulle detta i o f s kunnat vara flyktreaktioner när någon ryttare smackade på sin häst o s v. Men hon började med detta redan igår, då vi red ensamma... Då hade vi däremot för första gången sedan massörbehandlingen dels ridit lite serpentiner men även sidförande så att hon fick korsa sina bakben... Vet inte om jag bara är nojjig nu - men det är ju inte kul om hon får besvär i korset igen och det var en så minimal ansträngning som jag bedömer att det var igår...

Men jag får väl återgå till att rida rakt fram igen och se om hon fortsätter på samma sätt eller vad som händer... Massören kommer förhoppningsvis i slutet av månaden nästa gång - men just nu känns det ju som en EVIGHET till dess...

För att inte överanstränga Hamingja idag hade jag bestämt mig för att bara rida med de andra till "världens ände" (vilket väl kan låta långt nog?!!). Men vi blev faktiskt inte de första som vände: innan dess hann nämligen Sylvias Hremsa trampa av sig en sko - så det var bara för dem att vända hemåt. Men Hamingja och jag fortsatte i alla fall med de andra fram till korsningen vid sjön. När vi sedan skrittade hemåt hörde vi dem galoppera längs vägen in mot byn - och jag kunde skymta mellan träden att Lára låg i täten. Förståss!!!

"När man släpper vinterpäls är det faktiskt helt OK att bli borstad!" tycker annars så superkittliga Lára. Och hon var förstås i sitt esse under dagens ridtur! Den enda som kan vara gladare än Lára när hon får vara ute på ridtur är Lára när hon får vara ute på ridtur i sällskap med andra hästar! Fast idag var det ändå nästan svårt att avgöra vem som var allra gladast: Lára själv, Josefin som fick rida lycko-Lára eller matte som njöt av att se sin häst så lycklig!!!

Dessutom hade Hamingja glatt sin matte med att BÅDE äta betfor och skita i boxen! Ätandet har det ju verkligen varit si och så med sedan hon fick sin tidigare misstanke bevisad: att om man blir instängd i en box kan man faktiskt bli kvar där "resten av livet''... Men nu stod storasyster Hremsa i boxen bredvid och åt kraftfoder i lugn och ro - så då kunde även Hamingja slappna av och äta! I hagen är det annars Hamingja som "styr och ställer"  med Hremsa - men nu passade det alltså att "hänga storasyster i svansen"!