fredag 8 april 2016

Jag kan inte säga att jag inte blivit varnad...!

 
Hamingja är verkligen OERHÖRT talangfull!!! Tyvärr även när det gäller att ta av sig skor...

Efter några vilodagar, när matte varit i sämre skick, skulle Hamingja få komma ut och röra på sig igen idag! Först ägnade jag mig dock åt att skrapa vinterpäls - läääääänge! Hamingja tycker det är så mysigt (förutom när jag luggar henne i pälsen vid juvret) och njuter verkligen! Mina onda händer njuter inte lika mycket tyvärr... men jag ville ändå göra mitt bästa för att på detta sätt minska det varma vädrets påverkan på hennes temp. (Som låg på 37,9 idag. När jag skulle rida i måndags var den 37,7 och redan det var ju lite förhöjt...)

När jag sedan sadlade hade jag fått låna Carros sadelgjord för att testa - både längden och modellen (Equitecs gelfyllda lädergjord). Hamingja har glädjande nog blivit allt mer "vältrimmad" så hennes nuvarande sadelgjord (ELT) kommer helt enkelt att vara för lång när hon dessutom tappat all vinterpäls! Jag får kanske ha en "sommargjord" och en "vintergjord" framöver?! 

Många jag känner använder Top Reiters avlastningsgjord och är nöjda med den, men för mig känns den inte som ett alternativ eftersom den är så TUNG! När jag testade kändes sadeln känns nästan dubbelt så tung med en sådan gjord... Inget för en ryttarkropp av dåligt kvalitet m a o... Hittills har jag dessutom konsekvent undvikit lädergjordar eftersom de måste putsas vilket mina händer inte mår så bra av. Syntetgjordar som kan tvättas i maskin har varit min melodi - fram till ELT-gjorden som måste handtvättas. Men nu funderar jag alltså ändå på en lädergjord...

Ännu viktigare än att veta om sadelgjorden passade var förstås att se om Hamingja skulle ha några "tics" för sig i tölten, vilket skulle kunna tyda på att hon fått tillbaka besvär i bakdelen. För att få en så rättvis jämförelse som möjligt red jag därför ut längs bilvägen bort mot "världens ände". Men det skulle jag visst inte ha gjort... Jag kan inte ens skylla på att ingen varnat mig - för Sylvia hade faktiskt gjort just det när hon förklarade att ridunderlaget på vägen var så dåligt att det var bäst att hålla sig på ridbanan. 

Alltså töltade vi iväg längs vägen på långa tyglar och jag noterade tacksamt att Hamingja inte visade några tecken på tics till att börja med i alla fall! Men när vi efter en väldigt lerig sträcka med riktigt djupa hjulspår kom till en sträcka där underlaget faktiskt var alldeles fast och slätt hände plötsligt något... Av någon anledning snubblade Hamingja så rejält att hon gick ner på knä och slog mulen i marken... Dessutom var det först på fjärde eller femte försöket hon lyckades ta sig upp "på fötterna" igen. Det kändes som att det varit oerhört nära att vi gjort en gemensam kullerbytta - eller att jag gjort en kullerbytta fram över huvudet på henne... Men som tur var hade vi alltså klarat oss från det! 

Jag var förståss väldigt förvånad - visserligen är hon ju inte den som är mest säker på foten... Men att det skulle hända just där vägen var så slät och "olerig"...! Sedan upptäckte jag dock att hon trampat av sig ena framskon... Det kan hon ju mycket väl ha gjort i sina försök att komma upp "på fötterna" igen - men mest troligt var det väl att hon först råkade trampa sig och därför snubblade ö h t. 

Man vill ju att en tävlingshäst ska ha STORA bakbenskliv och det har hon verkligen! Men det kan vara lite problematiskt om framhoven inte hunnit undan när bakhoven kommer farande... Vi har råkat ut för detta förr och antagligen var det vad som hände nu också. 

Jag hade tänkt sitta upp i sadeln igen sedan jag hoppat av för att kolla att inga avbrutna sömmar satt kvar i hoven och kunde skada henne samt plockat upp den tappade skon. (Hoven var oskadad och alla sömmarna satt i skon.) Med Lára hade jag utan att tveka suttit upp igen och ridit hem med skon i ena handen. Men jag insåg att det vore ett onödigt risktagande på lättskrämda (och lättsnubblade) Hamingja - om något mer hände vore det olämpligt att sitta med en sko fylld av vassa sömmar i handen... Alltså fick det bli en gemensam promenad tillbaka till stallet igen. Jag konstaterade dessutom att sadeln visserligen åkt fram, men bara lite, och så mycket tuffare test än så här kunde väl inte sadelgjorden få?!

Efter detta fick Lára komma in och förberedas för ridtur. Som TUR var behövde hon inte utstå en lika grundlig pälsborttagning som Hamingja - för när det inte var lilla favorithästskötaren Julia utan matte som höll i ryktdonen var The Queen inte riktigt lika nådig... Uppenbarligen har jag ingen vidare självbevarelsedrift för även nu begav jag mig ut längs bilvägen trots Sylvias avrådan... men nu satt jag ju på Lára - den mest säkra på foten jag varit med om sedan salig Reykurs dagar! 

Utan minsta tvekan vågade jag rida galoppintervaller på henne - trots underlaget. Och ni kan ju gissa hur uppskattat det blev?!! Ibland har vi ju haft våra diskussioner kring högergaloppens vara eller inte vara... men idag ifrågasatte hon den bara en gång. Och eftersom det är ett bra tag sedan jag själv ridit galopp på henne kan jag konstatera att Josefin uppenbarligen gjort ett mkt bra jobb där!

Efter att ha varvat båda galopperna kändes hon lösgjord och fin när vi vände hemåt igen och började jobba med tölten! Att be om lång hals och aktiv överlinje var inte särskilt svårt - även om hon alltid "pustar och stånkar" endel. Men hon vill förstås vara HELT säker på att matte inser vilket bra jobb hon gör! Även om vi inte red så långt blev hon REJÄLT svettig i värmen. Tur att båda mina hästar släpper vinterpälsen i så snabb takt nu - för det blir verkligen onödigt jobbigt för dem i värmen!

Hamingja hade fått stå kvar i en box för att äta sin betfor medan jag red Lára. När jag nu skulle "befria henne ur fängelset" fick jag se TRE skithögar i boxen...! Jag kom fram till att i alla fall en av dem måste ha varit lämnad av någon tidigare häst - för inte ens Hamingja kan väl hinna skita TRE rejäla högar på bara 40 minuter?! 

I morgon är det Josefins tur att rida Lára och till alldeles nyss trodde jag att det skulle bli en vilodag för mig och Hamingja. Men nu kom ett sms från Sylvia att hon precis slagit Hamis tappsko på plats igen så jag kan rida ändå. Hon är ju helt enkelt BÄST!!!

Inga kommentarer: