Söndagsmorgonstund har hö i mund!

När jag efter morgonfodringen satt i solen utanför stallet och åt frukost medan ladusvalorna kvittrade var det inte så svårt att förtränga gårdagens KALLA ösregn (trots att det t o m var snöblandat en stund...) BamBam låg på bänken bredvid mig - men hade bra gärna velat ha en svala till frukost...! Men hästarna och jag var i alla fall nöjda med vad som serverades!

För Hamingjas del inleddes dagens träningspass på ridbanan för travträning - utan boots den här gången. Senast lät jag henne ju välja mellan microvolt i tölt eller trav längs spåret - och avslutade när hon två gånger i rad svarat direkt på min travsignal genom att börja trava även i vänster varv. Nu började jag som vanligt i höger varv och traven kom direkt. Bytte snart till vänster varv och hon testade att ta några töltsteg, men direkt jag styrde in på microvolten bytte hon till trav som för att säga "Jag skojade ju bara!!!" Och efter det tog hon trav direkt vid varje försök även i vänster varv! Anna v/s Hamingja 1-0!!!

Lämnade ridbanan och red upp längs skogsvägen bakom vägbommen - för första gången sedan det blev barmark. Även nu var gångarten trav - fast i början tyckte Hamingja det var så spännande med både det ena och det andra vilket resulterade i små skutt samt övergångar till tölt... Men med små volter på vägen kunde vi enas om trav igen och sedan travade vi i långsamt tempo hela vägen bort till vändplanen. Läste nyligen att långsam trav är jättebra träning för hästens magmuskler - så man kanske kan säga att Hamingja fick göra sit ups där efter vägen?!!

Efter en stunds voltarbete på vändplanen vände vi hemåt igen och inledningsvis kunde vi faktiskt trava då också! Men i en snabb undanmanöver räddade Hamingja oss visserligen från en anfallande... ja, jag vet inte men något farligt var det förståss... och när hon landade på alla fyra igen hade reglagen uppenbarligen slagit om till tölt-läget. Med hemväg och allt hade hon förståss inte ro att återkomma till traven efter det...

OK, tänkte jag, vi kan tölta - men då ska vi verkligen JOBBA tölt! Så med fokus på det samlande sätet red jag jäääääääääättesaaaaaaaaaaaktaaaaaaaa! Flyttade undan bakdelen något steg för vänsterskänkeln då och då - vilket gav riktigt trevlig bärighet i den samlade tölten! Och Hamingja gjorde faktiskt inte ett enda försök att springa ifrån arbetet utan var bara jätte, jätteduktig!!!

När jag släppte kravet på samling fortsatte jag att hålla tempot riktigt lågt och efter en stund kunde jag - trots hemvägen - ge henne nästan hellånga tyglar utan att hon ökade tempot. Istället sträckte hon mycket belåtet ut lååååånga överlinjen och frustade avslappnat!

"Skritt med tygelkontakt i jämnt tempo bygger självförtroende hos hästen." läste jag i senaste Islandshästen. Det är ju också något Hamingja behöver träna - vilket vi gjorde sista biten tillbaka till gården. Och även om lilla fröken varit MKT duktig var matte ändå inte riiiktigt nöjd... för vi hade ju inte kunnat enas om traven på hemvägen... Alltså avslutade vi ridpasset som vi började: på ridbanan. Fast nu satsade jag direkt på det svåra vänstervarvet. Och Hamingja tog traven direkt, vid första försöket! Ingen tvekan om att hon vet vad jag menar - egentligen! En mycket nöjd matte klappade om sin duktiga häst - nu fick det räcka för idag!