Överlevnadsträning

Hamingja poserar för husse!

Förberedelserna pågår för fullt inför Midurs SM-kval på Bodentravet i helgen! Sylvia skulle vara i Boden under dagen, så jag hade erbjudit mig att lunchfodra hästarna i Mariebäck. Men hon hade blivit klar tidigare än beräknat, så när jag kom till Mariebäck hade hästarna precis fått sitt lunchhö. 

Medan hästarna åt lunch hann jag plocka fram lite utrustning som Adina och Lára ska ha med sig till tävlingen. Det känns verkligen konstigt att jag inte ska tävla själv... är allt lite avundsjuk på Adina som ska få rida lycko-Lára...!!! De ska rida T3 och V2 - vilket blir premiär för Adina i det som tidigare kallades "Öppen klass". Men jag är övertygad om att det kommer att gå bra - hoppas bara Adina inte är för nervös för att ha roligt! (..som jag brukar vara...)

När jag kom ut i hagen för att hämta häst kom Lára som vanligt sättande och erbjöd sig som frivillig! Att det fortfarande fanns hö kvar på marken bekom ju inte henne om det kunde vankas ridning! Hamingja däremot hade TVÅ stora anledningar till att hon INTE kunde komma när jag ropade: det fanns hö kvar på marken OCH hon riskerade att bli lerig om fötterna ifall hon försökte komma till mig... För att inte göra Lára onödigt frustrerad gav jag ganska snabbt upp försöken att ropa på Hamingja (Lára står ju då och buffar på mig hela tiden för att jag ska välja henne istället) för att istället gå och hämta henne. Och tänk - när Hamingja fick gå bakom mig ut ur hagen så överlevde hon t o m att kliva i leran!

Och det skulle bli mer överlevnadsträning för lilla fröken under dagens ridtur! Jag valde att rida mot Avan och lämnade ganska snart bilvägen för att istället rida i skogen längs med bäcken. JÄTTEBRA  för Hami att få träna på att ta sig fram i terrängen - hon som mest bara ridits längs grusvägen hittills i sitt liv. Och skritt i ojämn terräng är ju världens bästa muskelbyggarträning!!! Men underlaget var långt ifrån den största utmaningen längs denna sträcka... utan det var förståss den forsande, översvämmade bäcken! Hon tycker ju det är nog spännande när vi ska passera över den ut på bilvägen - men nu red vi alltså längs med bäcken och därmed hade ju bäckodjuret hur många chanser som helst att fixa en liten häst till middag...! :-O

När vi överlevt denna prövning dröjde det inte länge innan det var dags för nästa... matte fick för sig att vi skulle rida i skogen på andra sidan vägen också - och där visade det sig att man kunde bli blöt om hovarna ifall man inte aktade sig riktigt noga!!! :-O  Däremot var underlaget jämnare, så här kunde vi även trava, tölta och galoppera lite. 

Innan vi vände hemåt tog vi två vändor längs sandvägen också. Första gången travade vi tillbaka mot stallet - och den traven hoppas jag vi kan prestera på tävling någon gång!!! Och andra vändan vågade jag mig faktisk på en galopp - fast det var hemväg. Har bara testat det (frivilligt) en gång förut och då trampade hon av sig en framsko i upphetsningen så sedan har jag inte vågat. Nu blev det som tur var en mer balanserad galoppfattning - så framhovarna hann undan när bakhovarna kom farande. 

Men sedan drog hon på turbon ORDENTLIGT - och jag hann undra om jag skulle få stopp på henne innan vi var hemma vid stallet igen... Tanken på att vi skulle dundra ut på bilvägen i full galopp i backkrönet just bakom en kurva kändes inte vare sig lockande eller lämplig, så jag hann ångra mitt djärva tilltag... Men efter att ha låtit henne springa på en stund testade jag snabba förhållningar med rörlig hand - och när hon inte fick något stumt som triggade en dragkamp kunde jag snart ta kontroll över tempot! Det var nog väldigt bra för oss båda att få uppleva det!

Efter detta skrittade vi resten av vägen hem - för att hon verkligen skulle varva ner även "i huvudet". Adina dök upp i stallet strax innan jag skulle åka hemåt. Hon skulle "bada" Lára och slutpacka för att sedan åka med Elisabeth och Démantur till Boden. Synd bara att Lára inte tappat all vinterpäls ännu, utan fortfarande har så mycket av den där trista, blekgula underullen kvar över kroppen. Jag tycker i o f s alltid att hon är vacker - men det är klart att hon är allra vackrast i sin blanka, svarta sommarpäls!