Hamingja skor sig på mattes bekostnad!

Lára myser i vårsolen!!! 

Men nu tycker jag hon får tappa det sista av vinterpälsen så hon får tillbaka sin vackra, svarta färg!!!

Till listan med superlativer om min Lára kan även läggas en mycket god hovkvalité! I samband med att hovslagaren skodde Hamingja i eftermiddag bad jag honom kolla Láras hovar. Mitt amatörmässiga öga tyckte nämligen att de fortfarande såg väldigt fina ut. Men eftersom det är längre tid sedan Lára skoddes senast än Hamingja, som definitivt behövdes skos om, ville jag för säkerhets skull stämma av med proffset. Men han höll med mig och konstaterade att med hennes jättefina hovkvalitet var det ingen som helst risk att vänta ytterligare minst 2-3 veckor! Skönt att höra! 

Hamingja fick däremot sko sig på mattes bekostnad idag. När det var dags för bakhovarna började lilla fröken vara less och tjafsade lite... men det räckte med att jag började pilla henne lite på mulen för att hon skulle stå stilla igen!

När det sedan var dags att inviga hennes nya sommarpjuck blev det ett riktigt bra pass på ridbanan! Först värmde jag upp grundligt enligt Atlis instruktioner, med skritt, trav resp tölt med lång hals på volt. Det enda som inte funkade var övergång till trav i vänster varv - alla mina försök resulterade bara i tölt. Men när jag gjorde övergången i höger varv och sedan bytte om volt travade hon hur fint och avslappnat som helst även i vänstervarvet. Sedan Atlikursen har vi travat på utan boots, men kanske det är läge att vikta lite fram igen?!

Efter detta var det dags att träna samlad skritt från marken! Det var ju premiär för oss under senaste Atlikursen och eftersom min extremambitiösa dam stressade upp sig endel av detta har jag velat vänta och rida mer kravlöst på ridbanan några gånger efter kursen för att hon inte alltid ska förvänta sig höga krav på ridbanan och därmed bli stressad. Nu var jag lite orolig att vi båda skulle ha hunnit glömma för mycket av hur det skulle gå till - men som tur var verkade vi komma ihåg en hel del!

Jag började i det mindre dramatiska vänstervarvet och varvade kortare sträckor samlad skritt med att låta henne slappna av och sträcka ut på en volt, precis som Atli visat mig. Jag hade inga jättehöga krav på samlingen, bara hon började "tänka rätt" fick hon massor av beröm! Och det gick faktiskt så bra att jag även vågade mig på att testa i höger varv. 

När Atli skulle arbeta henne från marken i högervarvet stressade hon upp sig så oerhört mycket att han nöjde sig när hon slappnade av tillräckligt för att skritta långsamt - helt utan samling. Och efter det tyckte han inte vi skulle jobba mer med högervarvet från marken den helgen. Men nu gick det bra att skritta långsamt, så jag ökade svårighetsgraden lite. Det märktes tydligt att hon är mer känslig när man jobbar med denna sida - först blev det antingen stora hopp framåt eller tvärstopp. 

Men med mycket uppmuntran vågade hon sig då och då på ett mellanting mellan dessa. Och så snart hon började slappna av lite kom hon upp med bogarna mycket mer än vad hon gjort när vi jobbade i vänstervarvet! Det blev MASSOR av beröm förstås - och sedan fick hon godis också innan det var dags att fortsätta uppsuttet. För som Atli brukar säga: "Ridkonst handlar om att få hästen att göra det man vill att den ska göra, när man vill att den ska göra det - och dessutom tycka att det är roligt! Och det uppnår man genom att ge beröm!" 

Det märks verkligen att det är effektivt att träna samlingen från marken - för när jag sedan sitter i sadeln igen behöver jag i princip bara vinkla bäckenet rätt för att Hamingja ska börja samla sig! Ville inte heller nu riskera att pressa henne för mycket, så jag nöjde mig med bara ett antal steg samlad skritt innan jag gjorde övergång till tölt. Och red bara korta sträckor tölt innan jag saktade av och började om. En av övergångarna - då jag lyckades bäst med att behålla vinkeln på mitt bäcken - blev riktigt, riktigt bra! 

Hamingja kändes avslappnad och lugn när vi jobbade i vänstervarvet så jag vågade mig på att byta varv och rida lite samling även där. När hon bibehöll sitt lugn lät jag henne gå in på volt i höger varv och sträcka ut/varva ner ordentligt. Det kändes verkligen JÄTTEBRA att vi kunnat ta oss an samling från marken igen och att hon inte blivit mer uppstressad av detta än att jag kunnat rida henne med avslappning i den samlade tölten efteråt!