Duktiga, MODIGA Hamingja!!!

Hamingja was here!!!

Idag var det dags för STORA äventyr: Hamingja och jag skulle minsann ut i stora vida världen på riktigt - d v s till Bodentravet för att träna på ovalen! Med oss hade vi världens bästa "sparring" - d v s  Sylvia och Hamingjas trygga och rutinerade storasyster Hremsa!

Alla hästar får ju mer eller mindre en chock när de kommer till Bodentravet första gången... dessa ENORMA ytor med hästar som springer kors och tvärs - för att inte tala om alla stora reklamskyltar. Ängsliga Hamingja gjorde förståss också STORA ögon och höll på att vrida/sträcka halsen ur led!

Vi inledde med att skritta runt den inre banan och med Sylvias trygga röst i öronen och en frustande Hremsa vid sin sida ersattes Hamingjas ängslan successivt allt mer av nyfikenhet! När vi övergick till tölt blev hon inledningsvis betydligt mer spänd - gjorde sina små "tjurrusningar" titt som tätt: när hon såg en fågel, när hon upptäckte att Hremsa också sprang, när det blåste lite mer, när hon fick syn på någon annan häst längre bort o s v, o s v.

Jag styrde in på ovalbanan medan Sylvia och Hremsa övergick till att jobba på volt en bit bort. Hamingja fick bara "rulla på" i tölt med så lågt tempo som möjligt och jag red henne högerställd för att hålla högerbogen på plats och därmed få henne att länga halsen och därmed slappna av. Vi red flera varv i båda varven - helt utan några krav på samling - och successivt slappnade hon av mer och mer. Och ju mer avslappnad hon blev desto jämnare blev tempot! Det där "hastighetsreglaget" som inledningsvis farit fram och tillbaka hela tiden "landade" på ett lugnt och jämnt tempo!

Sedan fick duktiga tjejen en välförtjänt vilopaus - fast den mentala träningen fortsatte i allra högsta grad! Vi stod nämligen bara precis utanför ovalbanan medan Sylvia och Hremsa red ett fyrgångsprogram. Hästar som springer (även sakta och lugnt) har alltid stressat Hami väldigt mycket, men nu gick det hela tiden bättre och bättre - t o m när de passerade precis bredvid oss!

Efter en stund red jag ytterligare några varv i tölt på ovalen - den här gången med liiiite mer drivning - och blev så glad när den harmoniska känslan hos Hamingja fick bestå!!! Inte ens ett förbipasserande tåg kunde rubba det nyfunna självförtroendet hos min lilla fröken - härligt!!! (Trots att hon aldrig sett eller hört ett tåg tidigare.)

Hittills hade Sylvia och jag varit ensamma på ovalen, men nu dök några fler Midurekipage upp. Det var verkligen supertiming - för nu var Hami redo för ytterligare utmaningar! Jag gjorde än en gång halt just utanför ovalen medan Sylvia fick sällskap där av Agnes och Robur samtidigt som Elisabeth och Démantur värmde upp ute på travbanan bara en liten bit ifrån oss. Alltså FLERA hästar som sprang - på några olika ställen - men fortfarande en trygg Hamingja som bara tittade nyfiket på dem!

När Agnes och Robur kom fräsande förbi oss (snett bakifrån dessutom) i en fartfylld tölt på långa tyglar utan att detta triggade minsta lilla flyktreflex hos Hamingja var jag riktigt imponerad av henne!!! Och jätteglad för att hon äntligen börjar ha lite större förtroende för mig - d v s att det faktiskt finns någon fler än Sylvia här i världen som man kan lita på!

Att skritta ensamma tillbaka till gäststallarna blev ju lite mer spännande igen... När en av grindarna till travbanan, med en stor reklamskylt på, började slå i den hårda vinden just som vi passerade gjorde hon en rivstart - men redan efter några steg kunde jag återta kontrollen och övertala henne om att vi kunde fortsätta i skritt. Och efter detta följde hon mig också in i spolhallen utan att tveka!

Det har verkligen hänt mycket de senaste veckorna när det gäller Hamingjas förtroende för mig som ryttare! Jag tog tillbaka min anmälan från Midurtävlingen eftersom jag insåg att hon inte alls var mogen för en sådan upplevelse då - och att hennes förtroende för mig inte var tillräckligt stort för att jag skulle kunna stötta henne på ett bra sätt. Men i eftermiddag visade hon sig ju definitivt vara mogen för denna utmaning! Min MODIGA tjej!!! För det är ju som Lille Skutt i Bamse brukar säga: "Det är ingen sak att vara modig för den som inte är rädd...!"

Efter att ha ridit båda mina hästar både fredag och lördag överlät jag idag Lára till Malin, vars Sóley är konvalescent. Det blev en riktig win-win: en hästägare med ridabstinens och en häst som (ständigt) också har det!!! Under tiden de var ute och red roade vi andra oss med att botanisera bland alla hästprylar som Karin Åberg kan få in i en bil. (Ni som sett henne packa ur bilen på någon tävling vet att det är nästan hur mycket som helst!!!) Det är ju så ROLIGT att handla saker till hästarna!!! Och jag som både haft loppis och sedan också sålt en hel del hästgrejor via Facebook hade ju verkligen förtjänat att få köpa något nytt! Det blev en nosgrimma samt ett nytt bett till Hamingja (hon har bredare mun än Lára så de kan inte ha samma storlek.)

Sammanfattningsvis: en riktigt, riktigt lyckad dag!!! Och jag känner mig så Hamingja-hög att jag undrar om jag kommer att kunna somna i kväll...?!!