Klantig matte... men det blev bra ändå!

Är MYCKET nöjd med kvällens träningspass på ridbanan! 

Hamingja var ju så harmonisk under hela ridpasset i söndags (förutom när hon upptäckte fotografen som lurpassade på henne...). Och när hon var fortsatt lika lugn och avslappnad under dagens uppvärmning tyckte jag det var ett bra tillfälle att träna mer på samling från marken. 

Började markarbetet i vänster varv och när jag själv började få till samspelet mellan ytter- och innertygel (eller inre bettring, ska jag kanske förtydliga, eftersom Atli instruerat mig att hålla direkt i den) så gick det faktiskt riktigt bra! Jag hade alltså många tillfällen att berömma henne - "leta alltid tillfällen att berömma, för det är då hästen lär sig något!" brukar ju Atli säga. 

Självklart varvade jag med pauser då hon verkligen fick sträcka ut framåt-nedåt innan vi gav oss på en ny omgång samling. När vi sedan även gav oss på högervarvet blev hon genast lite spänd och när jag dessutom klantade till mig och råkade peta på henne med pisken ett par gånger av misstag var jag rädd att jag förstört allt... Men när jag såg till att hålla pisken helt inaktiv och fokuserade på små, små förhållningar på tyglarna och MASSOR av beröm för minsta ansats till samlad skritt började hon successivt slappna av igen. 

När vi efter en paus på lång tygel gjorde nytt försök med samlad skritt gick det ännu bättre! Och när jag sedan satt upp i sadeln igen kunde vi både rida samlad skritt och göra övergångar till tölt i båda varven utan att hon började stressa upp sig - trots att jag för bara en stund sedan klantat mig och stressat henne med pisken. Skönt att Hamingja börjar känna lite förtroende för sin knepiga, nya matte i alla fall!!! 

När vi varvat ner riktigt grundligt fick duktiga Hamingja mumsa kraftfoder medan jag och Katarina tog oss an uppgifter att fördela priserna till Midurtävlingen kommande helg. Det kommer att kännas riktigt konstigt att inte vara med själv... Jag hade först anmält mig men återtog sedan min anmälan. Visserligen hade jag anmält oss till V1 och T1 för att vi skulle få rida ensamma på banan och undvika andra ekipage som skulle kunna skrämma lilla Hamingja. Men jag kände ändå att det var alldeles för stor risk att hon skulle bli jättestressad, eftersom hon ännu inte är riktigt trygg med mig i sadeln. Och det ville jag inte utsätta henne för... Vi ska ju ha många år tillsammans så nog ska vi hinna tävla också! Men, som sagt, när jag är på plats i helgen kommer jag verkligen att avundas dem som är med och tävlar!