Har fått högsta betyg som hästägare!!!

YES - Lára är äntligen liiiite rund i alla fall!!!

Idag nämnde jag för Sylvia att jag tyckte Hamingja såg dräktig ut efter bara en veckas vila... Verkligen en omställning för mig som under de senaste åren vant mig vid Lára, som jag hela tiden behöver lura i extra mat för att hon ska hålla hullet...! Men när Sylvia tittade på Hami konstaterade hon: "Hamingja ser ju faktiskt bara LITE rund ut, inte alls som hon brukar bli... det märks att hon rids mycket mer nu än när jag ägde henne!" Och när Sylvia DESSUTOM konstaterade: "Och Lára börjar faktiskt se liiiite rund ut nu!" insåg jag att detta sammantaget måste vara det bästa betyg jag kommer att få som hästägare!!!

Skillnaden i mina två hästars inställning till mat (och arbete) blev också MYCKET tydlig när jag gick ut i hagen till dem. De hade nämligen precis fått sitt lunchhö och Hamingja såg ut som om hon försökte göra sig osynlig bakom sin hötuss - ungefär som alla på första raderna i publiken brukar göra när personen på scenen frågar "Har vi någon frivillig?!!" Medan Lára glatt lämnade sin hötuss för att komma mig till mötes och t o m frustade belåtet när hon sedan följde mig ut ur hagen! Ingen tvekan om att BÅDA hästarna tyckte jag satsat på rätt häst!!!

Igår var jag på en sista akupunkturbehandling för denna omgång - jag är nämligen så väldigt mycket bättre i kroppen att sjukgymnasten och jag kom fram till att vi kunde göra ett uppehåll. Inte för att jag har något emot behandlingarna nu när de inte gör mig panikslagen längre, men jag blir så groggy och måste vila hela kvällen efteråt (och ibland även dagen efter) så de tar ju en hel del av min tid. Och smärtlindringen behandlingarna har inneburit - som gjorde att det nu var läge för en paus - är ju verkligen något att fira! Och fira tänker jag göra - genom att rida BÅDA mina hästar i helgen!!!

För att spara kroppen har jag ridit Lára väldigt sporadiskt ända sedan jag köpte Hamingja i december. (Men att Lára inte längre tränats 6 dagar/vecka utan snarare 4 dagar kanske också bidrar till att hon varit lite lättare att hålla i hull i vinter?!) När jag ridit så här sporadiskt har jag förståss också tappat den röda tråd jag tidigare alltid hade mellan våra ridpass under en vecka: när varje pass hade ett upplägg utifrån det föregående och samtidigt var en förberedelse för nästa. Men nu var det dags för lite röd tråd igen - så idag red jag henne helt med fokus på lösgörande i alla gångarter - så får vi se i morgon om vi behöver fortsätta på den vägen eller om hon är redo för lite mer samling.

YES - Hamingja är bara liiite rund!!!

När jag sedan sadlade Hamingja insåg jag att mitt fokus hade varit så helt på Lára denna dag att jag faktiskt inte hade någon plan alls för Hami... :-O Så det blev att snabbt göra en plan! Eftersom vi har tränat en hel del trav på ridbanan de senaste gångerna bestämde jag mig för att vi idag skulle ägna oss lite åt "fyrgång" ute. Vi red mot Avan och värmde upp i tölt på hellång tygel. Och eftersom vi inte red på volt på ridbanan var hon "töltprogrammerad" så jag behövde bara släppa tyglarna och driva lite i starten - sedan kunde jag åka tölt helt utan någon drivning. (Jo, det är fusk - men bekvämt...!)

Galopperade uppför den första lilla backen och tog sedan direkt in höger för att fortsätta galoppera längs skogsvägen där. Efter lite "terrängskritt" tillbaka till bilvägen tog vi trav ur en volt och travade längs sandvägen ända till dess det blev tvärstopp vid en stor vattenpöl... Hamingja skulle definitivt göra sig bättre som hopphäst än som terränghäst - ingen risk att den här fröken skulle trampa i en vattengrav av misstag!!!

OK - vi stannar väl då!

Ute på bilvägen igen var det dags att börja samla lite i tölten. Jag började med att försöka tölta i sluta med böjning i högersidan, för att verkligen få med vänster bak ordentligt. Men det var ju lite för jobbigt så lilla fröken ignorerade min vänsterskänkel... Jag fick förstärka signalen genom att peta till med pisken på vänster bak - och till min glädje innebar det INTE någon panikreaktion från Hami denna gång. Skönt om hon inte behöver överreagera så våldsamt - men att hon för den skull inte är någon mes gjorde hon ändå klart för mig genom att piska ilsket med svansen!

Dessutom gick det plötsligt hur bra som helst att flytta bakdelen till höger - det var faktiskt så att jag inte längre behövde använda vänsterskänkeln till detta ö h t. Bara jag ställde henne till höger i nacken så gick hon i sluta! Och så snart vänster bak var tillräckligt aktiverat på detta sätt fick hon också en helt annan bärighet i tölten!

Vi hann både med ytterligare en galopp i backe följd av en längre sträcka "terrängskritt" innan vi vände hemåt igen. Av allt vi behöver träna på (=ROOOOLIGT!!!) är nästan terrängskritt det viktigaste: både för att hon behöver träna upp sin balans och för att hon behöver bygga muskler över hela kroppen.

Som vanligt började vi med en lång skritt på hemvägen - för att inte riskera att trigga hennes starka flyktreflexer. Sedan varvade vi samlad skritt med att sträcka ut igen - och hon var riktigt, riktigt duktig!!! Övergick sedan till att rida övergångar från samlad skritt till tölt. När jag dessutom kom på att släppa mankammen med blicken för att istället vila ögonen långt borta i horisonten gick det SÅ mycket bättre att rida samlad tölt!

Ända sedan jag började på ridskola under slutet av 1970-talet har jag fått höra att man ska lyfta blicken när man rider - men har alltid trott att det f f a beror på att man då sitter rakare i ryggen. Först för ett par år sedan fick jag veta att det finns en lika viktig anledning till: för att öva upp sin ryttarkänsla! Synen är nämligen så oerhört dominant att så länge man fokuserar blicken så kommer det man ser att överskugga alla andra sinnesintryck.

Men om man istället "kopplar bort" synens dominans genom att låta blicken vila i fjärran får man en chans att uppfatta sina övriga sinnesintryck mycket starkare. Och det blev nu OERHÖRT tydligt - plötsligt kände jag på ett helt annat sätt hur Hamingja skickade "bogar och bakdelar" åt olika håll när det blev jobbigt i samlingen. Och därmed kunde jag också parera detta så mycket bättre! Jag borde verkligen släppa mankammen med blicken oftare!!!