Duktiga, MODIGA Hamingja!!!

Hamingja was here!!!

Idag var det dags för STORA äventyr: Hamingja och jag skulle minsann ut i stora vida världen på riktigt - d v s till Bodentravet för att träna på ovalen! Med oss hade vi världens bästa "sparring" - d v s  Sylvia och Hamingjas trygga och rutinerade storasyster Hremsa!

Alla hästar får ju mer eller mindre en chock när de kommer till Bodentravet första gången... dessa ENORMA ytor med hästar som springer kors och tvärs - för att inte tala om alla stora reklamskyltar. Ängsliga Hamingja gjorde förståss också STORA ögon och höll på att vrida/sträcka halsen ur led!

Vi inledde med att skritta runt den inre banan och med Sylvias trygga röst i öronen och en frustande Hremsa vid sin sida ersattes Hamingjas ängslan successivt allt mer av nyfikenhet! När vi övergick till tölt blev hon inledningsvis betydligt mer spänd - gjorde sina små "tjurrusningar" titt som tätt: när hon såg en fågel, när hon upptäckte att Hremsa också sprang, när det blåste lite mer, när hon fick syn på någon annan häst längre bort o s v, o s v.

Jag styrde in på ovalbanan medan Sylvia och Hremsa övergick till att jobba på volt en bit bort. Hamingja fick bara "rulla på" i tölt med så lågt tempo som möjligt och jag red henne högerställd för att hålla högerbogen på plats och därmed få henne att länga halsen och därmed slappna av. Vi red flera varv i båda varven - helt utan några krav på samling - och successivt slappnade hon av mer och mer. Och ju mer avslappnad hon blev desto jämnare blev tempot! Det där "hastighetsreglaget" som inledningsvis farit fram och tillbaka hela tiden "landade" på ett lugnt och jämnt tempo!

Sedan fick duktiga tjejen en välförtjänt vilopaus - fast den mentala träningen fortsatte i allra högsta grad! Vi stod nämligen bara precis utanför ovalbanan medan Sylvia och Hremsa red ett fyrgångsprogram. Hästar som springer (även sakta och lugnt) har alltid stressat Hami väldigt mycket, men nu gick det hela tiden bättre och bättre - t o m när de passerade precis bredvid oss!

Efter en stund red jag ytterligare några varv i tölt på ovalen - den här gången med liiiite mer drivning - och blev så glad när den harmoniska känslan hos Hamingja fick bestå!!! Inte ens ett förbipasserande tåg kunde rubba det nyfunna självförtroendet hos min lilla fröken - härligt!!! (Trots att hon aldrig sett eller hört ett tåg tidigare.)

Hittills hade Sylvia och jag varit ensamma på ovalen, men nu dök några fler Midurekipage upp. Det var verkligen supertiming - för nu var Hami redo för ytterligare utmaningar! Jag gjorde än en gång halt just utanför ovalen medan Sylvia fick sällskap där av Agnes och Robur samtidigt som Elisabeth och Démantur värmde upp ute på travbanan bara en liten bit ifrån oss. Alltså FLERA hästar som sprang - på några olika ställen - men fortfarande en trygg Hamingja som bara tittade nyfiket på dem!

När Agnes och Robur kom fräsande förbi oss (snett bakifrån dessutom) i en fartfylld tölt på långa tyglar utan att detta triggade minsta lilla flyktreflex hos Hamingja var jag riktigt imponerad av henne!!! Och jätteglad för att hon äntligen börjar ha lite större förtroende för mig - d v s att det faktiskt finns någon fler än Sylvia här i världen som man kan lita på!

Att skritta ensamma tillbaka till gäststallarna blev ju lite mer spännande igen... När en av grindarna till travbanan, med en stor reklamskylt på, började slå i den hårda vinden just som vi passerade gjorde hon en rivstart - men redan efter några steg kunde jag återta kontrollen och övertala henne om att vi kunde fortsätta i skritt. Och efter detta följde hon mig också in i spolhallen utan att tveka!

Det har verkligen hänt mycket de senaste veckorna när det gäller Hamingjas förtroende för mig som ryttare! Jag tog tillbaka min anmälan från Midurtävlingen eftersom jag insåg att hon inte alls var mogen för en sådan upplevelse då - och att hennes förtroende för mig inte var tillräckligt stort för att jag skulle kunna stötta henne på ett bra sätt. Men i eftermiddag visade hon sig ju definitivt vara mogen för denna utmaning! Min MODIGA tjej!!! För det är ju som Lille Skutt i Bamse brukar säga: "Det är ingen sak att vara modig för den som inte är rädd...!"

Efter att ha ridit båda mina hästar både fredag och lördag överlät jag idag Lára till Malin, vars Sóley är konvalescent. Det blev en riktig win-win: en hästägare med ridabstinens och en häst som (ständigt) också har det!!! Under tiden de var ute och red roade vi andra oss med att botanisera bland alla hästprylar som Karin Åberg kan få in i en bil. (Ni som sett henne packa ur bilen på någon tävling vet att det är nästan hur mycket som helst!!!) Det är ju så ROLIGT att handla saker till hästarna!!! Och jag som både haft loppis och sedan också sålt en hel del hästgrejor via Facebook hade ju verkligen förtjänat att få köpa något nytt! Det blev en nosgrimma samt ett nytt bett till Hamingja (hon har bredare mun än Lára så de kan inte ha samma storlek.)

Sammanfattningsvis: en riktigt, riktigt lyckad dag!!! Och jag känner mig så Hamingja-hög att jag undrar om jag kommer att kunna somna i kväll...?!!

Lördagsgodis!!!

När Johan nyligen fick äran att låna en äkta Hasselbladskamera valde han försåss motivet med omsorg!

Ikväll har jag ridit BÅDA mina fina hästar - det kan man väl kalla lördagsgodis??!! Hamingja stod först på tur för ridningen, medan Lára fick stå inne och äta extra hö. Det blev en omväxlande ridtur för mig och Hami! Vi red mot Avan och hann med både nyttigheter som terrängskritt och terrängtrav, samt samlad skritt och dito tölt.

När det gäller terrängskritten har det varit en intressant utveckling - från att jag från början knappt lyckades övertala henne att lämna vägen, till att hon nu gör det med glädje! Ja, bara det inte är allt för blött förståss... lilla fröken tycker ju INTE om att bli geggig om fötterna...! Och hon behöver ju verkligen mycket av den balansträning hon får på ett ojämt underlag - samtidigt som hon får massor av muskelbyggande "på köpet" när hon hela tiden måste lyfta ordentligt på sina hovar i den gångart som aktiverar flest muskler!

Under hemvägen höll vi oss på bilvägen och efter några intervaller samlad skritt fokuserade vi på töltträning. Hamingja tycker det är jobbigt att ta i med vänster bakben - så det gäller verkligen att "vakta" högerbogen så att hon inte fuskar genom att skjuta ut den istället... Eller att i alla fall snabbt korrigera när högerbogen "kommer farande" - jag brukar tyvärr inte vara tillräckligt snabb för att hinna agera i tid för att behålla den på sin plats... Men förhoppningsvis lär jag mig med tiden!

För att fortsätta hålla fokus på högerbogen red jag henne högerställd när det var dags att börja varva ner. Och det var effektivt för snart kunde jag ge nästan hellång tygel utan att hon fick för bråttom. Bara ett par gånger kollade hon om det inte gick lite väl långsamt - vi var ju ändå på hemväg - men då räckte det att ställa lite mer höger för att hon åter skulle lugna ner sig. Och avslappnat tölta vidare i långsamt tempo, med utsträckt överlinje och en och annan belåten frustning. Duktiga tjejen!!!

Tillbaka i stallet fick Hamingja sitt välförtjänta kraftfoder, vilket förståss triggade Lára att BEGÄRA detsamma genom att uppfordrande skrapa med framhovarna. Skulle verkligen pöbeln få mat FÖRE The Queen???!!! Men så snart jag tog ut Lára ur boxen och började sadla för ridtur stod hon stilla som ett ljus - vem vill ha kraftfoder när det finns chans på ridtur?!! Härliga häst!!!

För att fortsätta på vår röda tråd från igår inledde jag även nu på ridbanan. Och det blev snabbt tydligt att allt gårdagens lösgörande arbete hade haft effekt! När vi efter sedvanlig Atli-uppvärmning red tölt på volt i vänster varv började jag med att rida henne utåtställd för att få högerbogen på plats och snabbt kom hon helt in mellan hand och skänkel och bjöd på en trevlig bärighet i tölten! Duktiga, duktiga gumman!!!

Efter en stunds töltträning med massor av "kringelikrokar" hit och dit på ridbanan (vändningar m h a ytterhjälperna) kändes hon så mjuk och följsam att jag tyckte det var läge för en STOR belöning. Och vad kunde väl passa Lára bättre än att få galoppera en sväng längs en av skogsvägarna bakom vägbommen?! Men även här smög jag in lite träning! Adina har berättat att Lára helst bara tar höger galopp när de rider ut - så för att kompensera detta lite red jag bara vänster galopp. Efter detta var vi lika nöjda både Lára och jag när vi skrittade hela vägen tillbaka på hellång tygel. (Fast hade jag börjat tramsa med tygelkontakt är jag övertygad om att Lára genast föreslagit att vi skulle galoppera hela vägen hem!)

Avslutade kvällen med att bli Mariebäckhästarnas populäraste person - d v s genom att kvällsfodra! 

Har fått högsta betyg som hästägare!!!

YES - Lára är äntligen liiiite rund i alla fall!!!

Idag nämnde jag för Sylvia att jag tyckte Hamingja såg dräktig ut efter bara en veckas vila... Verkligen en omställning för mig som under de senaste åren vant mig vid Lára, som jag hela tiden behöver lura i extra mat för att hon ska hålla hullet...! Men när Sylvia tittade på Hami konstaterade hon: "Hamingja ser ju faktiskt bara LITE rund ut, inte alls som hon brukar bli... det märks att hon rids mycket mer nu än när jag ägde henne!" Och när Sylvia DESSUTOM konstaterade: "Och Lára börjar faktiskt se liiiite rund ut nu!" insåg jag att detta sammantaget måste vara det bästa betyg jag kommer att få som hästägare!!!

Skillnaden i mina två hästars inställning till mat (och arbete) blev också MYCKET tydlig när jag gick ut i hagen till dem. De hade nämligen precis fått sitt lunchhö och Hamingja såg ut som om hon försökte göra sig osynlig bakom sin hötuss - ungefär som alla på första raderna i publiken brukar göra när personen på scenen frågar "Har vi någon frivillig?!!" Medan Lára glatt lämnade sin hötuss för att komma mig till mötes och t o m frustade belåtet när hon sedan följde mig ut ur hagen! Ingen tvekan om att BÅDA hästarna tyckte jag satsat på rätt häst!!!

Igår var jag på en sista akupunkturbehandling för denna omgång - jag är nämligen så väldigt mycket bättre i kroppen att sjukgymnasten och jag kom fram till att vi kunde göra ett uppehåll. Inte för att jag har något emot behandlingarna nu när de inte gör mig panikslagen längre, men jag blir så groggy och måste vila hela kvällen efteråt (och ibland även dagen efter) så de tar ju en hel del av min tid. Och smärtlindringen behandlingarna har inneburit - som gjorde att det nu var läge för en paus - är ju verkligen något att fira! Och fira tänker jag göra - genom att rida BÅDA mina hästar i helgen!!!

För att spara kroppen har jag ridit Lára väldigt sporadiskt ända sedan jag köpte Hamingja i december. (Men att Lára inte längre tränats 6 dagar/vecka utan snarare 4 dagar kanske också bidrar till att hon varit lite lättare att hålla i hull i vinter?!) När jag ridit så här sporadiskt har jag förståss också tappat den röda tråd jag tidigare alltid hade mellan våra ridpass under en vecka: när varje pass hade ett upplägg utifrån det föregående och samtidigt var en förberedelse för nästa. Men nu var det dags för lite röd tråd igen - så idag red jag henne helt med fokus på lösgörande i alla gångarter - så får vi se i morgon om vi behöver fortsätta på den vägen eller om hon är redo för lite mer samling.

YES - Hamingja är bara liiite rund!!!

När jag sedan sadlade Hamingja insåg jag att mitt fokus hade varit så helt på Lára denna dag att jag faktiskt inte hade någon plan alls för Hami... :-O Så det blev att snabbt göra en plan! Eftersom vi har tränat en hel del trav på ridbanan de senaste gångerna bestämde jag mig för att vi idag skulle ägna oss lite åt "fyrgång" ute. Vi red mot Avan och värmde upp i tölt på hellång tygel. Och eftersom vi inte red på volt på ridbanan var hon "töltprogrammerad" så jag behövde bara släppa tyglarna och driva lite i starten - sedan kunde jag åka tölt helt utan någon drivning. (Jo, det är fusk - men bekvämt...!)

Galopperade uppför den första lilla backen och tog sedan direkt in höger för att fortsätta galoppera längs skogsvägen där. Efter lite "terrängskritt" tillbaka till bilvägen tog vi trav ur en volt och travade längs sandvägen ända till dess det blev tvärstopp vid en stor vattenpöl... Hamingja skulle definitivt göra sig bättre som hopphäst än som terränghäst - ingen risk att den här fröken skulle trampa i en vattengrav av misstag!!!

OK - vi stannar väl då!

Ute på bilvägen igen var det dags att börja samla lite i tölten. Jag började med att försöka tölta i sluta med böjning i högersidan, för att verkligen få med vänster bak ordentligt. Men det var ju lite för jobbigt så lilla fröken ignorerade min vänsterskänkel... Jag fick förstärka signalen genom att peta till med pisken på vänster bak - och till min glädje innebar det INTE någon panikreaktion från Hami denna gång. Skönt om hon inte behöver överreagera så våldsamt - men att hon för den skull inte är någon mes gjorde hon ändå klart för mig genom att piska ilsket med svansen!

Dessutom gick det plötsligt hur bra som helst att flytta bakdelen till höger - det var faktiskt så att jag inte längre behövde använda vänsterskänkeln till detta ö h t. Bara jag ställde henne till höger i nacken så gick hon i sluta! Och så snart vänster bak var tillräckligt aktiverat på detta sätt fick hon också en helt annan bärighet i tölten!

Vi hann både med ytterligare en galopp i backe följd av en längre sträcka "terrängskritt" innan vi vände hemåt igen. Av allt vi behöver träna på (=ROOOOLIGT!!!) är nästan terrängskritt det viktigaste: både för att hon behöver träna upp sin balans och för att hon behöver bygga muskler över hela kroppen.

Som vanligt började vi med en lång skritt på hemvägen - för att inte riskera att trigga hennes starka flyktreflexer. Sedan varvade vi samlad skritt med att sträcka ut igen - och hon var riktigt, riktigt duktig!!! Övergick sedan till att rida övergångar från samlad skritt till tölt. När jag dessutom kom på att släppa mankammen med blicken för att istället vila ögonen långt borta i horisonten gick det SÅ mycket bättre att rida samlad tölt!

Ända sedan jag började på ridskola under slutet av 1970-talet har jag fått höra att man ska lyfta blicken när man rider - men har alltid trott att det f f a beror på att man då sitter rakare i ryggen. Först för ett par år sedan fick jag veta att det finns en lika viktig anledning till: för att öva upp sin ryttarkänsla! Synen är nämligen så oerhört dominant att så länge man fokuserar blicken så kommer det man ser att överskugga alla andra sinnesintryck.

Men om man istället "kopplar bort" synens dominans genom att låta blicken vila i fjärran får man en chans att uppfatta sina övriga sinnesintryck mycket starkare. Och det blev nu OERHÖRT tydligt - plötsligt kände jag på ett helt annat sätt hur Hamingja skickade "bogar och bakdelar" åt olika håll när det blev jobbigt i samlingen. Och därmed kunde jag också parera detta så mycket bättre! Jag borde verkligen släppa mankammen med blicken oftare!!! 

"Tänk om alla uppförde sig som islandshästar!"

Idag fick Lára nya skor. Hovslagaren konstaterade att han önskar att alla hästar kunde uppföra sig som våra islandshästar! När jag föreslog att han skulle byta till islandshästar själv var han inte helt omöjlig inför tanken: "Med tanke på hur lite pengar mina travhästar springer in skulle det ju knappast bli någon skillnad ekonomiskt att ha islandshäst istället...!"

Hamingja och jag tränade på ridbanan idag. Först uppvärmning i trav, vilket fungerade riktigt bra i båda varven!!! Faktiskt så bra att jag nu åter måste komma ihåg att spänna rumpan för att kunna tölta på hellång tygel - även i vänstervarvet!

Vi tränade även samlad skritt och övergångar till samlad tölt - där mitt fokus var att rida med det samlande sätet. Det är SVÅRT att lära gamla hundar sitta!!! Jag måste verkligen fokusera hela tiden på att vinkla fram bäckenet, för att inte slappna av och återgå till ett neutralt säte igen... Började träna i vänster varv och när jag sedan bytte till höger varv och jag nästan direkt fick till en riktigt bra sekvens med bibehållet samlande säte tyckte jag det var läge att avrunda för dagen. För tänk vilket sammanträffande: just då jag lyckades bibehålla det samlande sätet "råkade" Hamingja prestera den bästa samlade tölten för dagen...!

Jag har haft en hel del värk den sista tiden - inte minst i bäckenlederna. Använder sedan tidigare pall för att sitta upp, just för att skona dessa leder. Och förra veckan fick jag ytterligare ett tips av min sjukgymnast: att alltid tänka på att spänna muskelkorsetten som stabiliserar bäckenet innan jag sitter upp eller sitter av. För att minska belastningen på de smärtande bäckenlederna. Testade det för första gången i fredags - då jag hade haft flera dagar med riktigt, riktigt ont. Och det verkar funka - för trots ridningen på fredag hade jag MINDRE ont på lördag än jag haft tidigare under veckan! Det gäller bara att komma ihåg att "nöta in" även detta så att det blir en god vana!

Söndagsmorgonstund har hö i mund!

När jag efter morgonfodringen satt i solen utanför stallet och åt frukost medan ladusvalorna kvittrade var det inte så svårt att förtränga gårdagens KALLA ösregn (trots att det t o m var snöblandat en stund...) BamBam låg på bänken bredvid mig - men hade bra gärna velat ha en svala till frukost...! Men hästarna och jag var i alla fall nöjda med vad som serverades!

För Hamingjas del inleddes dagens träningspass på ridbanan för travträning - utan boots den här gången. Senast lät jag henne ju välja mellan microvolt i tölt eller trav längs spåret - och avslutade när hon två gånger i rad svarat direkt på min travsignal genom att börja trava även i vänster varv. Nu började jag som vanligt i höger varv och traven kom direkt. Bytte snart till vänster varv och hon testade att ta några töltsteg, men direkt jag styrde in på microvolten bytte hon till trav som för att säga "Jag skojade ju bara!!!" Och efter det tog hon trav direkt vid varje försök även i vänster varv! Anna v/s Hamingja 1-0!!!

Lämnade ridbanan och red upp längs skogsvägen bakom vägbommen - för första gången sedan det blev barmark. Även nu var gångarten trav - fast i början tyckte Hamingja det var så spännande med både det ena och det andra vilket resulterade i små skutt samt övergångar till tölt... Men med små volter på vägen kunde vi enas om trav igen och sedan travade vi i långsamt tempo hela vägen bort till vändplanen. Läste nyligen att långsam trav är jättebra träning för hästens magmuskler - så man kanske kan säga att Hamingja fick göra sit ups där efter vägen?!!

Efter en stunds voltarbete på vändplanen vände vi hemåt igen och inledningsvis kunde vi faktiskt trava då också! Men i en snabb undanmanöver räddade Hamingja oss visserligen från en anfallande... ja, jag vet inte men något farligt var det förståss... och när hon landade på alla fyra igen hade reglagen uppenbarligen slagit om till tölt-läget. Med hemväg och allt hade hon förståss inte ro att återkomma till traven efter det...

OK, tänkte jag, vi kan tölta - men då ska vi verkligen JOBBA tölt! Så med fokus på det samlande sätet red jag jäääääääääättesaaaaaaaaaaaktaaaaaaaa! Flyttade undan bakdelen något steg för vänsterskänkeln då och då - vilket gav riktigt trevlig bärighet i den samlade tölten! Och Hamingja gjorde faktiskt inte ett enda försök att springa ifrån arbetet utan var bara jätte, jätteduktig!!!

När jag släppte kravet på samling fortsatte jag att hålla tempot riktigt lågt och efter en stund kunde jag - trots hemvägen - ge henne nästan hellånga tyglar utan att hon ökade tempot. Istället sträckte hon mycket belåtet ut lååååånga överlinjen och frustade avslappnat!

"Skritt med tygelkontakt i jämnt tempo bygger självförtroende hos hästen." läste jag i senaste Islandshästen. Det är ju också något Hamingja behöver träna - vilket vi gjorde sista biten tillbaka till gården. Och även om lilla fröken varit MKT duktig var matte ändå inte riiiktigt nöjd... för vi hade ju inte kunnat enas om traven på hemvägen... Alltså avslutade vi ridpasset som vi började: på ridbanan. Fast nu satsade jag direkt på det svåra vänstervarvet. Och Hamingja tog traven direkt, vid första försöket! Ingen tvekan om att hon vet vad jag menar - egentligen! En mycket nöjd matte klappade om sin duktiga häst - nu fick det räcka för idag!

Lára skräms...! :-O

"SLÄPP UT MIG!!!" Husarrest är INTE Láras "cup of tea"!!!

Lára skrämde mig verkligen REJÄLT i fredags kväll... när jag precis satt mig i bilen för att köra hem kastade jag en blick in i stohagen - och ser min fina Lára stå på tre ben! :-O  Jag rusade dit och kände igenom det framben hon inte ville stödja på men hittade varken sår, svullnad eller värme någonstans...  Men vad som än inträffat måste det ju ha hänt alldeles nyss - eftersom det inte var många minuter sedan jag släppte ut Lára och Hamingja i hagen igen. Stona brunstar dockför fullt, så det är alltid lite "pip och liv" mellan dem när man släpper ut någon. Hade hon kanske råkat få en smäll på benet eller vrickat till sig i leran? 

Efter en stund började hon åter stödja lite försiktigt på benet, men haltade rejält när hon följde mig till stallet. Väl där kollade jag igenom benet än en gång - men fortfarande varken svullnad eller värme någonstans. Och hon verkade inte heller reagera med smärta när jag klämde på benet. En sådan gång önskar man ju verkligen att hästen kunde berätta vad som hänt och var det gjorde ont...!!!

Eftersom klockan hade hunnit passera 17 fanns det ingen öppen veterinärklinik att åka till. Och då hon varken var varm eller svullen någonstans var jag tveksam till om det var någon idé att ringa ut en distriktsveterinär heller, eftersom han eller hon knappast skulle kunna komma fram till så mycket mer än jag i det här läget. Nu stod hon dessutom på alla fyra hovarna igen, så det verkade ju som att det redan var lite mindre ont i alla fall.

Typiskt nog var Sylvia inte hemma, utan på väg till Norge för att hålla kurs i ett område med väldigt dålig mobiltäckning... men jag lyckades tillslut få kontakt med henne via sms och när även hon tyckte att jag skulle avvakta med ev veterinärkontakt till morgondagen lämnade jag Lára i boxen med en REJÄL portion hö. Skulle hon nu ha husarrest så kunde hon ju passa på att tröstäta i alla fall!

På lördag bjöd vädret på iskallt ösregn som bitvis var snöblandat t o m... ändå följde Johan med till Mariebäck för att skifta till sommardäck på hästtransporten - OM jag skulle behöva åka till klinik med Lára. (Det är kärlek det!!!) Men som tur var hade hon redan blivit MYCKET bättre! Fortfarande inte minsta svullnad eller värme någonstans och när jag gick runt med henne på stallgången visade hon inte den minsta hälta! Jag ville dock inte ta ut henne för att trava i ösregnet - det vore ju onödigt om hon skulle råka halka till i leran och blev sämre igen. Hönsmamma-matte ville INTE ta några risker med fina tjejen...!!!

The Queen fick därför finna sig i att stå kvar i boxen till på söndag. Då var det åter uppehållsväder och efter morgonfodringen dags för dagens höjdpunkt: att longera Lára i trav och konstatera att hon var helt återställd!!! Så SKÖNT!!! Vet inte vem som var mest lättad när hon åter kunde få gå ut i hagen igen till sin flock - jag eller Lára?! Eller kanske flocken - för de hade uppenbarligen saknat sin ledare. När jag kom ut på gården med Lára för att longera kom hela stoflocken springande fram till staketet där de gnäggade stod och såg på!

Exakt vad som hade hänt kommer jag väl aldrig att få veta. Men hon måste ju antingen ha vrickat sig i leran eller fått en smäll som visserligen gjorde rejält ont men som inte gav några bestående skador. Hörde bl a om en häst som varit rejält halt ena dagen men där veterinär på klinik dagen efter inte kunde hitta minsta spår av någon skada. I det fallet trodde veterinären på en vrickning. Och med tanke på leran i hagen just nu så vore det ju inte helt otroligt... Lára har ganska långa hovar nu också, hovslagaren ska sko henne på onsdag. För säkerhets skull bestämde jag att hon får vila till dess. OM det var en vrickning hon hade så är väl risken större att hon vrickar sig igen så länge hovarna är långa, tänker jag. 

Back in the saddle!!!

Idag var det första gången på hela ÅTTA dagar som jag var i stallet... :-O Det blev alltså drygt en vecka ledigt för Hamingja medan matte var tävlingsfunktionär, konvalescent, akupunktur-groggy m m lite huller om buller... Men idag var det slut på tramset, matte var tillbaka i stallet och gladast var...

...BamBam!!! Han kom springande i full fart så snart jag kommit in i stallet. Och med högljudda jamningar gjorde han sitt bästa för att övertyga mig om att hästar och ridning är passé - det är tepaus med stallkatten som är "det nya svarta"!!! Men ni kan gärna kalla mig "Järn-Ladyn" för upplägget: "rida först, tepaus med BamBam sedan" var jag inte beredd att rucka på en endaste millimeter... varför bilden ovan självklart är fotad först EFTER dagens ridpass!

Hamingja kom däremot inte springande idag - där hade BamBam ingen konkurrens... Men när Hami väl stod i stallgången verkade hon ändå tycka det var rätt trevligt att matte var tillbaka. När jag borstade henne i pannan ville hon stå med huvudet på min axel och mysa - inte mig emot! Förutom den vanliga utrustningen blev det viktboots på - för idag stod igångsättningar till trav åter på schemat!

Vi höll till på ridbanan och direkt efter den inledande skritten började jag värma upp i trav på volt i höger varv. I det varvet är det ju nästan aldrig något problem - jag "bara" ber om trav och hon travar. MEN i vänstervarvet är det ju värre... Vi har ju tragglat med detta ett tag nu och vid det här laget var jag HELT övertygad om att hon vet vad jag egentligen menar - men hon tycker det är bekvämare att tölta och då gör hon helt enkelt det...

Atli brukar ju säga att ridkonst går ut på att få hästen att själv välja att göra det man vill att den ska göra - och hur skulle jag då få Hamingja att själv välja att trava i det här läget? Jo, jag tog till Sylvia-knepet: att minska volten, kombinerat med Atli-knepet: att jag ändå "red trav" (d v s red lätt i tölten). Vi fick snurra på minivolt en liten stund - men sedan gick Hamingja över i trav och då såg jag genast till att öka voltens storlek ordentligt som första belöning för att sedan låta henne gå ut på spåret. 

Efter en liten skrittpaus gjorde jag nytt försök med igångsättning till trav på volten - men även nu valde Hamingja tölt och fick därför tölta på minivolt till dess hon gick över i trav och då åter fick större volt och sedan trav längs spåret som belöning. Jag fortsatte upprepa detta - och kunde konstatera att varje gång hon väl accepterat att trava i vänster varv så bjöd hon också på en riktigt harmonisk trav! Istället för att älga iväg med jättekliv som hon ofta brukar vilade hon verkligen i steget utan att jag hade behövt göra något alls för att ta ner tempot! 

Jag fick upprepa övningen med mini- (eller kanske micro-?!) volten ett antal gånger - men det gick successivt allt snabbare för Hamingja att gå över från tölt till trav. Och när hon två gånger efter varandra tagit trav direkt från skritten utan omväg via tölt tyckte jag det var dags att avrunda för dagen. Eftersom hon än en gång travade så lugnt och avslappnat längs spåret testade jag att ge henne allt längre tyglar - och inte heller nu gjorde hon någon satsning mot Solvalla utan bibehöll det lugna tempot samtidigt som hon sträckte ut halsen riktigt ordentligt! Gissa om matte var nöjd när vi avrundade för dagen?!!

Lára i tidningen!!!

Lycko-Lára i Boden på tävling våren 2014.

För min del är det "ligga lågt och kurera sig" som gäller för tillfället... så hästarna har ledigt från mig. Men idag fick jag veta att Lára är med i det senaste numret av gratistidningen Extra:s Bodenupplaga! Nu är det ju Luleåupplagan som delas ut här - men jag har fått löfte från två bodensare om att få en tidning så jag får väl återkomma framöver med en bild på bilden!

Dagens bild härifrån Kyrkbyn är denna: en lycklig höna som precis upptäckt att man BÅDE kan gräva och bada i jorden!!! En och annan skimmelägare känner väl igen synen...?!! Det ska nog bli "riktiga" höns av de här damerna med tiden!

Faktiskt har tre av hönorna redan börjat komma när jag ropar på dem! Ja, de vågar inte komma ända fram till mig ännu förståss... det finns ju ändå gränser för vilka risker man är beredd att ta ÄVEN om det är underbart goda majskorn "i potten"!!! 

Lára protesterar: ridturen ALLDELES för kort!!!

Idag var det "after competition": Adina lät Lára skritta runt ute i terrängen för att mjuka upp hennes muskler ordentligt efter helgens bravader på ovalbanan. Några lösgörande galopper hade det också blivit - och det är ju alltid lika uppskattat av lilla damen! När Adina sedan vände hemåt igen ville däremot Lára inte alls... utan gjorde flera försök att vända tillbaka igen! "Det måste väl ändå finnas någon slags regel om minimilängd på ridturer?!!" Lilla gumman - man måste ju bara älska denna arbetsnarkoman till häst!!!

Hamingja fick för en gångs skull en ledig helg, i o m tävlingen, och fortsatt ledigt idag då jag varit på akupunktur igen efter jobbet och nu behöver vila. Fast Hami har visst sett till att aktivera sig på egen hand... Med "The Queen" (alltså Lára) borta från flocken har lilla "kronprinsessan" (Hamingja) passat på att styra och ställa med de andra... Men det behövs väl som vanligt bara några blickar från Lára för att Hami nu ska rätta in sig i ledet igen..! 

Lára och Adina JÄTTEDUKTIGA på tävlingen!!!

FINA och DUKTIGA tjejerna!!!

Adina hade räknat ut att det var 154 månader sedan hon tävlade senast... och då var det ju på annan häst. Hon har dessutom aldrig tävlat öppen klass tidigare. Men hon och Lára har verkligen varit JÄTTEDUKTIGA i helgen! Redan till andra uttagningen hade ju rutinen ökat med 100 % och det fortsatte att gå bättre och bättre. Bilden ovan är tagen efter den avslutande fyrgångsfinalen då de fick riktigt fina poäng! De skulle bara ha haft någon fler tävling att åka till nu när Adina vet lite mer om hur hon ska göra!

Dags att åka hem - Lára och Démantur samåkte som vanligt! Och det kan ju passa bra för de har ju faktiskt t o m en dotter (Litlamin) ihop!

Själv har jag haft en minst sagt annorlunda tävlingshelg. Under hela lördagen satt jag i sekretariatet - en för mig helt ny erfarenhet! Till skillnad mot när man tävlar själv hann man ju se alla andra rida - så det var en stor fördel. Däremot hann man ju inte gå runt och träffa några andra - utan satt verkligen där man satt. När det var dags för ryttarmiddag var vi inte klara med förberedelserna inför söndagen - men då tog vi i alla fall paus för att få vara sociala en stund innan vi återvände till sekretariatet och gjorde det sista klart.

När jag kom hem var jag minst lika slutkörd som efter en tävlingsdag. Jag hade visserligen varken behövt vara nervös eller haft några fysiska ansträngningar. Men däremot behövt ha fullt fokus precis hela tiden för att få alla poäng rätt i datorsystemet (vilket bl a var min uppgift.) Trodde verkligen att jag skulle sova som en stock hela natten, men istället "havererade" kroppen och värken höll mig vaken... så det blev tyvärr att vara hemma och "ligga lågt" idag istället för att närvara på tävlingen. Men jag fick ju trevliga rapporter från Adina under dagen - både per telefon och Facebook! 

Överlevnadsträning

Hamingja poserar för husse!

Förberedelserna pågår för fullt inför Midurs SM-kval på Bodentravet i helgen! Sylvia skulle vara i Boden under dagen, så jag hade erbjudit mig att lunchfodra hästarna i Mariebäck. Men hon hade blivit klar tidigare än beräknat, så när jag kom till Mariebäck hade hästarna precis fått sitt lunchhö. 

Medan hästarna åt lunch hann jag plocka fram lite utrustning som Adina och Lára ska ha med sig till tävlingen. Det känns verkligen konstigt att jag inte ska tävla själv... är allt lite avundsjuk på Adina som ska få rida lycko-Lára...!!! De ska rida T3 och V2 - vilket blir premiär för Adina i det som tidigare kallades "Öppen klass". Men jag är övertygad om att det kommer att gå bra - hoppas bara Adina inte är för nervös för att ha roligt! (..som jag brukar vara...)

När jag kom ut i hagen för att hämta häst kom Lára som vanligt sättande och erbjöd sig som frivillig! Att det fortfarande fanns hö kvar på marken bekom ju inte henne om det kunde vankas ridning! Hamingja däremot hade TVÅ stora anledningar till att hon INTE kunde komma när jag ropade: det fanns hö kvar på marken OCH hon riskerade att bli lerig om fötterna ifall hon försökte komma till mig... För att inte göra Lára onödigt frustrerad gav jag ganska snabbt upp försöken att ropa på Hamingja (Lára står ju då och buffar på mig hela tiden för att jag ska välja henne istället) för att istället gå och hämta henne. Och tänk - när Hamingja fick gå bakom mig ut ur hagen så överlevde hon t o m att kliva i leran!

Och det skulle bli mer överlevnadsträning för lilla fröken under dagens ridtur! Jag valde att rida mot Avan och lämnade ganska snart bilvägen för att istället rida i skogen längs med bäcken. JÄTTEBRA  för Hami att få träna på att ta sig fram i terrängen - hon som mest bara ridits längs grusvägen hittills i sitt liv. Och skritt i ojämn terräng är ju världens bästa muskelbyggarträning!!! Men underlaget var långt ifrån den största utmaningen längs denna sträcka... utan det var förståss den forsande, översvämmade bäcken! Hon tycker ju det är nog spännande när vi ska passera över den ut på bilvägen - men nu red vi alltså längs med bäcken och därmed hade ju bäckodjuret hur många chanser som helst att fixa en liten häst till middag...! :-O

När vi överlevt denna prövning dröjde det inte länge innan det var dags för nästa... matte fick för sig att vi skulle rida i skogen på andra sidan vägen också - och där visade det sig att man kunde bli blöt om hovarna ifall man inte aktade sig riktigt noga!!! :-O  Däremot var underlaget jämnare, så här kunde vi även trava, tölta och galoppera lite. 

Innan vi vände hemåt tog vi två vändor längs sandvägen också. Första gången travade vi tillbaka mot stallet - och den traven hoppas jag vi kan prestera på tävling någon gång!!! Och andra vändan vågade jag mig faktisk på en galopp - fast det var hemväg. Har bara testat det (frivilligt) en gång förut och då trampade hon av sig en framsko i upphetsningen så sedan har jag inte vågat. Nu blev det som tur var en mer balanserad galoppfattning - så framhovarna hann undan när bakhovarna kom farande. 

Men sedan drog hon på turbon ORDENTLIGT - och jag hann undra om jag skulle få stopp på henne innan vi var hemma vid stallet igen... Tanken på att vi skulle dundra ut på bilvägen i full galopp i backkrönet just bakom en kurva kändes inte vare sig lockande eller lämplig, så jag hann ångra mitt djärva tilltag... Men efter att ha låtit henne springa på en stund testade jag snabba förhållningar med rörlig hand - och när hon inte fick något stumt som triggade en dragkamp kunde jag snart ta kontroll över tempot! Det var nog väldigt bra för oss båda att få uppleva det!

Efter detta skrittade vi resten av vägen hem - för att hon verkligen skulle varva ner även "i huvudet". Adina dök upp i stallet strax innan jag skulle åka hemåt. Hon skulle "bada" Lára och slutpacka för att sedan åka med Elisabeth och Démantur till Boden. Synd bara att Lára inte tappat all vinterpäls ännu, utan fortfarande har så mycket av den där trista, blekgula underullen kvar över kroppen. Jag tycker i o f s alltid att hon är vacker - men det är klart att hon är allra vackrast i sin blanka, svarta sommarpäls!

Klantig matte... men det blev bra ändå!

Är MYCKET nöjd med kvällens träningspass på ridbanan! 

Hamingja var ju så harmonisk under hela ridpasset i söndags (förutom när hon upptäckte fotografen som lurpassade på henne...). Och när hon var fortsatt lika lugn och avslappnad under dagens uppvärmning tyckte jag det var ett bra tillfälle att träna mer på samling från marken. 

Började markarbetet i vänster varv och när jag själv började få till samspelet mellan ytter- och innertygel (eller inre bettring, ska jag kanske förtydliga, eftersom Atli instruerat mig att hålla direkt i den) så gick det faktiskt riktigt bra! Jag hade alltså många tillfällen att berömma henne - "leta alltid tillfällen att berömma, för det är då hästen lär sig något!" brukar ju Atli säga. 

Självklart varvade jag med pauser då hon verkligen fick sträcka ut framåt-nedåt innan vi gav oss på en ny omgång samling. När vi sedan även gav oss på högervarvet blev hon genast lite spänd och när jag dessutom klantade till mig och råkade peta på henne med pisken ett par gånger av misstag var jag rädd att jag förstört allt... Men när jag såg till att hålla pisken helt inaktiv och fokuserade på små, små förhållningar på tyglarna och MASSOR av beröm för minsta ansats till samlad skritt började hon successivt slappna av igen. 

När vi efter en paus på lång tygel gjorde nytt försök med samlad skritt gick det ännu bättre! Och när jag sedan satt upp i sadeln igen kunde vi både rida samlad skritt och göra övergångar till tölt i båda varven utan att hon började stressa upp sig - trots att jag för bara en stund sedan klantat mig och stressat henne med pisken. Skönt att Hamingja börjar känna lite förtroende för sin knepiga, nya matte i alla fall!!! 

När vi varvat ner riktigt grundligt fick duktiga Hamingja mumsa kraftfoder medan jag och Katarina tog oss an uppgifter att fördela priserna till Midurtävlingen kommande helg. Det kommer att kännas riktigt konstigt att inte vara med själv... Jag hade först anmält mig men återtog sedan min anmälan. Visserligen hade jag anmält oss till V1 och T1 för att vi skulle få rida ensamma på banan och undvika andra ekipage som skulle kunna skrämma lilla Hamingja. Men jag kände ändå att det var alldeles för stor risk att hon skulle bli jättestressad, eftersom hon ännu inte är riktigt trygg med mig i sadeln. Och det ville jag inte utsätta henne för... Vi ska ju ha många år tillsammans så nog ska vi hinna tävla också! Men, som sagt, när jag är på plats i helgen kommer jag verkligen att avundas dem som är med och tävlar!

Härligt harmonisk Hamingja!!!

Som om det inte räckte med allt forsande vattnet i bäcken och mördarvattenpölen - mitt i allt stod dessutom en fotograf och lurpassade... inte konstigt att Hamingja blev skeptisk...!!!

På väg hem från ett fotoevent i Boden igår passerade Johan Mariebäck för att fota mig och Hamingja!  Och så länge vi höll till i stallet och på ridbanan tyckte Hamingja att det var helt OK. (Även om hon tyvärr inte är lika mycket linslus som Feykir var - han behövde bara höra ljudet från Johans kamera för att spetsa öronen!) Sedan gick Johan i förväg ner till bilvägen för att kunna fota oss när vi kom töltande nerför backen. Men särskilt mycket action blev det inte när vaksamma Hami fått syn på den skumma typen som lurpassade på andra sidan bäcken... snarare tvärstopp...!

Men Hamingja och jag ägnade oss inte bara åt att vara fotomodeller - vi lyckades prestera ett riktigt, riktigt bra ridpass också! Först var det konditionsträning för matte (d v s lång uppvärmning i trav) på ridbanan och idag behagade fröken åter att göra övergång till trav även i vänster varv. Hon kände väl bara inte för det senast?!

Medan Johan finjusterade utrustning och bytte mellan olika kameror hann vi även med en lika grundlig uppvärmning i skrölt och efter det var Hamingja så harmonisk och fokuserat att inte ens husses "attackfoto" nere vid bäcken kunde rubba hennes cirklar mer än för en kort stund. Efter detta kunde vi nämligen fortsätta vår töltträning längs vägen - och hon var lika harmonisk och fokuserad under hela ridpasset!

Eftersom hon inte var det minsta stressad vågade jag mig på att försöka "rida loss" henne i snabb tölt, som jag fått göra på någon lektion för Sylvia. Öven detta fungerade bra - inte ens en smackning då och då fick fröken att överreagera och "gå i taket" - härligt!!!

Under hemvägen provocerade jag ytterligare genom att rida samlad skritt och övergångar till tölt och inte heller detta stressade upp min känsliga fröken - vi hade verkligen en BRA dag!!! Jag fick också tillfälle att träna vidare på det samlande sätet - och det behöver jag verkligen!!! Gissar att jag kommer att ha en hel del träningsvärk i morgon, efter både travridning och detta...!!!

När det var dags att varva ner igen kändes Hamingja lite "speedad" - men mer som "uppe i varv" än som i "stressad". Och vi hittade ganska snabbt "off-knappen" som fick henne att sträcka ut överlinjen ordentligt och frustande slappna av. Det var ett tag sedan hon kändes så här harmonisk och fokuserad - härligt!!!

Carro red Lára ikväll - ett pass på ridbanan - så sedan hade jag ytterligare en hel-harmonisk häst! 

"Sveriges mest bortskämda hönor" - ny säsong!!!

På onsdag är det dags för årets säsong av "Sveriges mest bortskämda hönor" eller "Mitt liv som sommarhönsmamma" när vi hämtar årets sommargäster! Oj, vad jag ser fram emot det!

Johan har lagat hönsgården som raserades av snön i vintras, sandbadet är REJÄLT utökat (mer än fyra gånger så stort) värpfodret inhandlat, lite goda matrester väntar i frysen och jag har spanat in ett ställe i trädgården som jag ska visa dem - med MASSOR av smaskiga metmaskar!

Så härligt det ska bli att åter ha "hejaklack" när jag rensar ogräs, få ytterst tydlig feedback från ett gäng vitfjädrade "Linus på Linjen" när jag gör rätt eller fel och få njuta av de FANTASTISKA äggen med "saffransgula"!!!

"Sveriges mest bortskämda hönor" - snart i en Kyrkby nära dig!!! :-D

A banktjänstekvinna ´s gotta do...

...what a banktjänstekvinna ´s gotta do!!!

Den här dagen/dygnet handlar om Näringslivets Pris i Luleå! Först intressanta föreläsningar blandat med mingel och några prisutdelningar under dagen. Sedan 150 inbjudna gäster för mingel på banken kl 17 och sedan Näringslivsgalan från kl 18 och resten av dygnet. Där 780 personer bjöds på ännu mer mingel, god mat av inbjuden stjärnkock och prisutdelningar. 

Vi från banken väljer alltid att sitta utspridda vid olika bord för att hinna knyta/underhålla så många kontakter som möjligt även under middagen. Så innan kvällen avslutades med ett framträdande av årets artist hade jag för länge sedan tappat räkningen på hur många trevliga människor jag hunnit samtala med under dagen! (Men högen av nya visitkort samt hur mycket bunten med mina egna kort minskat gav ju en fingervisning om hur många helt nya kontakter det var i alla fall!)

Årets artist var ingen mindre än Måns Zelmerlöf! 

Fast Måns hade faktiskt hård konkurrens av en annan artist tidigare under kvällen. Jag TROR att det var Maria Möller (vi fick tyvärr aldrig veta hennes namn) som gjorde en MAKALÖS imitation av Carola! Både under mellansnacket och när hon "rev av" ett gäng av Carolas mest kända låtar var hon helt otroligt lik förlagan! Och när plötsligt gick ut i publiken och började fråga efter Jörgen Ericsson (vår chef) och drog med honom upp på scenen blev det förståss extra kul! Han uppmanades att sitta på knä framför henne och blåsa med en hårtork "Så att det ser ut som på TV!!!" och alla kiknade av skratt!

En dag/ett dygn fullt av upplevelser m a o!!! Men nu är det verkligen tur att det är helg så att den här skröppelkroppen får vila ordentligt!!!

Hamingja skor sig på mattes bekostnad!

Lára myser i vårsolen!!! 

Men nu tycker jag hon får tappa det sista av vinterpälsen så hon får tillbaka sin vackra, svarta färg!!!

Till listan med superlativer om min Lára kan även läggas en mycket god hovkvalité! I samband med att hovslagaren skodde Hamingja i eftermiddag bad jag honom kolla Láras hovar. Mitt amatörmässiga öga tyckte nämligen att de fortfarande såg väldigt fina ut. Men eftersom det är längre tid sedan Lára skoddes senast än Hamingja, som definitivt behövdes skos om, ville jag för säkerhets skull stämma av med proffset. Men han höll med mig och konstaterade att med hennes jättefina hovkvalitet var det ingen som helst risk att vänta ytterligare minst 2-3 veckor! Skönt att höra! 

Hamingja fick däremot sko sig på mattes bekostnad idag. När det var dags för bakhovarna började lilla fröken vara less och tjafsade lite... men det räckte med att jag började pilla henne lite på mulen för att hon skulle stå stilla igen!

När det sedan var dags att inviga hennes nya sommarpjuck blev det ett riktigt bra pass på ridbanan! Först värmde jag upp grundligt enligt Atlis instruktioner, med skritt, trav resp tölt med lång hals på volt. Det enda som inte funkade var övergång till trav i vänster varv - alla mina försök resulterade bara i tölt. Men när jag gjorde övergången i höger varv och sedan bytte om volt travade hon hur fint och avslappnat som helst även i vänstervarvet. Sedan Atlikursen har vi travat på utan boots, men kanske det är läge att vikta lite fram igen?!

Efter detta var det dags att träna samlad skritt från marken! Det var ju premiär för oss under senaste Atlikursen och eftersom min extremambitiösa dam stressade upp sig endel av detta har jag velat vänta och rida mer kravlöst på ridbanan några gånger efter kursen för att hon inte alltid ska förvänta sig höga krav på ridbanan och därmed bli stressad. Nu var jag lite orolig att vi båda skulle ha hunnit glömma för mycket av hur det skulle gå till - men som tur var verkade vi komma ihåg en hel del!

Jag började i det mindre dramatiska vänstervarvet och varvade kortare sträckor samlad skritt med att låta henne slappna av och sträcka ut på en volt, precis som Atli visat mig. Jag hade inga jättehöga krav på samlingen, bara hon började "tänka rätt" fick hon massor av beröm! Och det gick faktiskt så bra att jag även vågade mig på att testa i höger varv. 

När Atli skulle arbeta henne från marken i högervarvet stressade hon upp sig så oerhört mycket att han nöjde sig när hon slappnade av tillräckligt för att skritta långsamt - helt utan samling. Och efter det tyckte han inte vi skulle jobba mer med högervarvet från marken den helgen. Men nu gick det bra att skritta långsamt, så jag ökade svårighetsgraden lite. Det märktes tydligt att hon är mer känslig när man jobbar med denna sida - först blev det antingen stora hopp framåt eller tvärstopp. 

Men med mycket uppmuntran vågade hon sig då och då på ett mellanting mellan dessa. Och så snart hon började slappna av lite kom hon upp med bogarna mycket mer än vad hon gjort när vi jobbade i vänstervarvet! Det blev MASSOR av beröm förstås - och sedan fick hon godis också innan det var dags att fortsätta uppsuttet. För som Atli brukar säga: "Ridkonst handlar om att få hästen att göra det man vill att den ska göra, när man vill att den ska göra det - och dessutom tycka att det är roligt! Och det uppnår man genom att ge beröm!" 

Det märks verkligen att det är effektivt att träna samlingen från marken - för när jag sedan sitter i sadeln igen behöver jag i princip bara vinkla bäckenet rätt för att Hamingja ska börja samla sig! Ville inte heller nu riskera att pressa henne för mycket, så jag nöjde mig med bara ett antal steg samlad skritt innan jag gjorde övergång till tölt. Och red bara korta sträckor tölt innan jag saktade av och började om. En av övergångarna - då jag lyckades bäst med att behålla vinkeln på mitt bäcken - blev riktigt, riktigt bra! 

Hamingja kändes avslappnad och lugn när vi jobbade i vänstervarvet så jag vågade mig på att byta varv och rida lite samling även där. När hon bibehöll sitt lugn lät jag henne gå in på volt i höger varv och sträcka ut/varva ner ordentligt. Det kändes verkligen JÄTTEBRA att vi kunnat ta oss an samling från marken igen och att hon inte blivit mer uppstressad av detta än att jag kunnat rida henne med avslappning i den samlade tölten efteråt! 

Smärta och ridabstinens.

Ingen ridning blev det igår... jag fick nämligen JÄTTEONT i kroppen efter måndagens akupunktur-behandling... Det kändes som våldsam mjölksyra i alla muskler - och dessutom en strålande smärta från fotleder, handleder, höftleder och axlar... Efter en natt med mycket lite sömn var jag hemma från jobbet igår för att "sova ikapp".

Idag mår jag MYCKET bättre och har kunnat vara på jobbet igen! Är nu bara hemma och "vänder" en kort sväng - innan det är dags att åka till sjukgymnastiken för ny omgång akupunktur. Blir minst sagt spännande att se hur kroppen reagerar den här gången... Johan påstår att det var på samma sätt när jag började med akupunkturen för ett år sedan; att jag först blev sämre innan jag blev bättre. Och han har säkert rätt - det är bara jag som lyckats förtränga den lilla detaljen...

Så nu håller vi tummarna för mindre våldsamma reaktioner men BRA effekt av behandlingen!!! Jag har inte kunnat rida på EVIGHETER (d v s inte sedan i lördags) så jag vill verkligen upp i sadeln igen i morgon - innan ridabstinensen riskerar att nå farliga nivåer! 

Láras FANTASTISKA arbetsvilja har gått i arv!!!

Litlamin anmäler sig frivillig: Jag kan följa med ut och rida!!!

Lára är ju alltid supersnabb att skynda fram till mig i hagen för att få följa med in och förhoppningsvis ut på ridtur! Med Hamingja beror det däremot lite på dagsformen - ibland har hon jättebråttom att komma till mig och ibland behöver hon lite övertalning... Och har hon "råkat hamna" på andra sidan diket skulle hon ju så gärna komma över till mig men kan inte... hm...

När Hamingja inte har så bråttom händer oftast detta: Láras avkomma Litlamin skyndar fram till mig och försöker själv stoppa in huvudet i Hamingjas grimma! "För det är ju så ROLIGT att få komma ut och springa!!!" Vilken HÄRLIG inställning!!!

Jag har fortfarande ONT efter mitt och Hamingjas mys med borstar och pälsskrapor i lördags... men i eftermiddag har jag fått ny akupunkturbehandling (9 nålar och ordentlig "skjuts" på alla - blev jättevarm i hela kroppen under behandlingen) så nu hoppas jag på smärtlindring till i morgon så att jag kan rida en sväng efter jobbet! 

Fått betalt för "gammal ost"...

Som det putsades och borstades på fina lilla Hamingja igår - MYYYYYYSIGT hade vi!!! :-)    Men idag får jag "äta upp det" - händer, armar, axlar och bröstrygg smärtar massor...    :-(  Har hållit mig hemma och tagit det lugnt - skönt att det är söndag! I morgon är det dags för ny akupunktur-behandling, så då får jag förhoppningsvis lite smärtlindring. För jag hoppas ju kunna rida igen på tisdag...!!!

Inga könsbyten idag - heller...

Lára, Litlamin och Hamingja kollar in varandra sedan jag precis släppt ut dem i hagen igen. Med förhoppningen att någon av de andra plötsligt ska ha förvandlats till hingst. Det brunstas nämligen hej vilt i stoflocken just nu och alla damerna önskar sig manligt sällskap... men än en gång fick de hålla till godo med Hrissla (Hremsas och Hamingjas lillasyster) - som i alla fall gör sitt bästa för att "agera manligt". 

Innan dagens ridtur ägnade Hamingja och jag oss åt massor av borstning och mys. Hon gillar det verkligen och vill gärna stå med huvudet i min famn! Fast det blir sällan särskilt långa stunder i taget för det behövs så lite för att hon ska hoppa till och speja efter faror istället. Men efter åren med Lára - vars enda nackdel är just att hon inte gillar att mysa - är jag SÅ tacksam för varje minut jag får! Och Hamingja har inte heller varit bortskämd med den varan - Sylvia har ju för många hästar för att ha tid med sådant... så jag brukar säga att Hami och jag är två kärlekstörstande individer som funnit varandra!

Men tillslut tyckte även jag att det var färdigmyst - och satsade på ridning istället! Det blev töltträning för hela slanten idag - bort till "världens ände". Efter uppvärmningen kortade jag bara tyglarna aaaaningen, samtidigt som jag ökade drivningen och lät henne tölta på i ett lite högre tempo. Hon kändes fortsatt avslappnad och fin och genom att göra övergången direkt från "uppvärmningstölt" bibehöll hon väldigt mycket av längden på halsen!

Sedan övergick vi till att göra övergångar från samlad skritt till tölt - ville inte vänta med det till på hemvägen, för att inte trigga en flyktreflex i onödan. För att hon inte skulle känna sig för pressad krävde jag inte heller maximal samling i skritten utan när det kändes "lagom" fick hon gå över i tölt. Precis som igår red jag dessutom bara korta intervaller samlad tölt för att sedan belöna med att hon fick sträcka ut sig i skritt igen. För att undvika att hon skulle hinna börja stressa upp sig.

Vid "världens ände" (T-korsningen vid sjön) var det sig inte likt idag... Det måste ha bildats en ispropp i vägtrumman under Mariebäcksvägen, för smältvatten höll på att svämma över vägen. Inte lätt för en lite Hamingja att ta sig levande förbi detta... och när hon mot förmodan ändå lyckats med det hade hon ÄNNU mer vatten framför sig, mitt över korsningen! Vattenståndet i sjön var nämligen så högt att den börjat svämma över korsningen från det "tredje" hållet. TUR att jag har en så OERHÖRT modig häst!!! ;-)

När vi vänt hemåt igen - och alltså än en gång passerat där vägen nästan var översvämmad - började vi som vanligt med en låååång skrittsträcka för att inte trigga någon flyktreflex. Men sedan testade jag att åter rida några övergångar samlad skritt-tölt och inte heller nu började hon stressa eller försökte sticka iväg.

En stund senare lät jag henne tölta lite fortare och då gjorde hon ett ryck iväg i galopp - men jag kunde snabbt ta kontroll över tempot igen och sedan kunde vi fortsätta tölta i ett lite högre tempo utan att det hände igen. Men jag får verkligen hela tiden ha STORT fokus på högerbogen i tölten - för den vill verkligen "fara all världens väg"...! Så det blir mycket högerböjning resp att flytta framdelen åt vänster m h a tyglarna. Där har vi verkligen mycket att jobba med - också...!!!

Nu får jag se om det blir ridning eller vilodag i morgon - om den här skröpliga kroppen är "på min sida" eller inte. Men jag hoppas på ridning - för på måndag blir det i alla fall vilodag för Hamingja eftersom jag ska på ny akupunkturbehandling och sedan behöver vila. Det är ju fantastiskt att akupunkturen hjälper så bra - särskilt som inga mediciner gör det - men det tar ju en hel del tid...

Out in the fields!!!

Idag fick Hamingja och jag fick ÄNTLIGEN rida ut i terrängen igen!!!

Senaste gången vi var "off road" var faktiskt 18:e december - då Hamingja gjorde kullerbyttan som slutade med hjärnskakning för mig... Då hade vi ingen snö - det var därför jag slog huvudet så illa i den hårdfrusna marken. Men när jag tillslut var tillbaka i sadeln igen (mer än en månad senare) hade vi fått så mycket snö att plogvallarna gjorde det omöjligt att lämna bilvägen. Och så har det varit sedan dess.

Jag har verkligen LÄNGTAT ut i terrängen igen och idag hittade vi ett ställe där plogkanten var nästan borta och det dessutom torkat upp tillräckligt i skogen innanför för att det skulle funka att rida! Förutom att det var HÄRLIGT var det jättebra träning för lilla Hamingja också - skritt är ju den gångart som aktiverar flest muskler hos hästen och särskilt då "terrängskritt". 

Och även om det ser nästan snöfritt ut på bilden ovan så fanns det stora områden där snön låg kvar - ibland så mycket att den nästan gick upp till hennes knän - så då blev det ju extra effektiv träning! Samtidigt som hon fick ett välbehövligt tillfälle att öva upp sin kroppskontroll/balans - för det har jag ju sett den hårda vägen att det finns en hel del övrigt att önska på det området... (Vilket inte minst märktes just den 18:e december...) 

Innan vi gav oss av "out in the fields" (en riktigt ösig Gary Moore-låt som fick bli dagens "theme-song" även om vi red i skogen och inte på några fält) hade vi värmt upp med skrölt och tölt i lång, låg form längs bilvägen. Och på hemvägen red jag övergångar samlad skritt-tölt med bara korta sträckor av varje (och MASSOR av beröm) och avslappnande skrittpauser där emellan för att hon aldrig skulle hinna stressa upp sig. Det gick riktigt bra! 

När vi sedan varvat ner med långsam tölt och låååååång hals kunde jag konstatera att vi varit ute en hel timme i eftermiddagssolen - HÄRLIGT!!!