Solskensridtur Andra Advent!

T o m solen ville vara med på vår traditionsenliga "Adventsridning"!!! Däremot var vi inte alls lika många ekipage som förra året, i o m att det är fyra stycken som hunnit flytta med sina hästar från Mariebäck sedan dess. Med Sylvia i Thailand och Carro i Korpilombolo återstod bara Elisabeth, Malin och jag. "När agnarna sållas från vetet...!!!" sa vi!

Jag har ju två hästar att välja på numera och idag var valet MKT enkelt: självklart var det Lára som skulle få hänga med! Jag visste ju att INGEN häst i världen skulle kunna uppskatta detta mer än henne!!! Samtidigt som Hamingja och jag fortsatt behöver fokusera på "lugn och ro" så att hon blir trygg med mig på ryggen. Så det som med Lára skulle bli en riktigt härlig ridupplevelse hade med Hami snarare gjort mer skada än nytta än så länge.


Som väntat visade sig Lára också vara OERHÖRT "taggad" när vi red iväg! Vi hade bestämt oss för att rida samma runda som förra året, bort till Torrbergsvägen, men åt motsatt håll den här gången. När vi kom in i skogen låg Lára och jag i täten längs den slingriga stigen. Vi hade inlett i trav men Lára rullade snart över i galopp - och frustade och frustade och frustade och frustade!!! "Det är någon som är MYCKET belåten där framme!!!" ropade Elisabeth!

Kombinerad ljus- och ridterapi!!!

Väl på Torrbergsvägen red vi åt höger, ut mot Seletvägen och försökte först rida lugn och sansad tölt, men Lára kändes verkligen som att skulle krevera när som helst - hon ville springa FORT!!! När Malin dessutom lät Sóley börja galoppera bakom oss för att kunna hinna med i vårt tempo höll Lára verkligen på att krypa ur skinnet. Jag insåg snabbt att Lára helt enkelt behövde få "bränna ur systemet" så jag gav henne fria tyglar och hon sköt iväg  som en kanonkula!!!

Med spetsade öron DUNDRADE hon fram och när vi passerade infarten till stigen tillbaka till Mariebäck funderade hon inte en sekund på att vika av - utan fortsatte vägen fram. Hon var verkligen inte färdiggalopperad ännu!!! Jag insåg att det här var första gången på ett halvår som hon faktiskt fick springa ikapp med andra hästar!

Det var ju i juni hon fick dåligt blodvärde och avvikelse på leverenzymerna efter en kort förkylning. När jag började sätta igång henne igen i september så undvek jag från början att rida med andra hästar. Hon är ju en sådan häst som inte ens vet vad orden "trött" eller "orka" betyder - hon bara VILL och struntar i resten. Så för att hon inte skulle riskera att överanstränga sig i början av igångsättningen fick jag vara förståndig för oss båda. Så för säkerhets skull ville jag rida ensam för att ha större chans att avgöra hur mycket som var lagom ansträngning för henne.

Och sedan har det varit många helgkurser och annat som inneburit att det helt enkelt aldrig blivit tillfälle att rida ut med andra under sådana omständigheter att vi kunnat låta hästarna springa helt fritt - förrän idag! Eftersom även de andra uppskattade att få springa av sig ordentligt fortsatte vi ända bort till vägbommen mot Seletvägen innan vi vände tillbaka. Bommen var öppen, så vi hade även kunnat följa asfaltvägen till Avan och ta (grus-)bilvägen därifrån hem till Mariebäck.

Men vi valde istället att rida tillbaka längs Torrbergsvägen och återvända via stigen genom skogen. (Den här gången var t o m Lára helt inne på att ta av hemåt där, istället för att fortsätta Torrbergsvägen åt andra hållet.) Vi enades om att försöka hålla den här rundan öppen så länge det går i vinter. Tidigare vintrar har jag ridit den även kvällstid med pannlampa många gånger - tar man kortaste vägen och inte rider ända ut till Seletvägen som vi gjorde idag så tar den bara runt 40 minuter (beroende på tempo). Och när vi vet av erfarenhet att det varje vinter blir ett antal månader då plogkanterna gör att vi bara kan rida längs bilvägen så vill man ju passa på att använda alternativen så länge de finns!

Till att börja med blev det en hel del trav och galopp i skogen också, innan vi kom till den del där det blivit så tätt med sly att man bara kan skritta. Det var också därför vi valde att rida rundan åt det här hållet i år: när de redan fått springa av sig så ordentligt var t o m Lára nöjd med en låååång skrittpaus som avslutning.

Johan, Malin med Blixten i knät samt Yvonne.

När hästarna sedan serverats lunch i hagarna var det dags för oss människor att få njuta av Yvonnes alltid lika överdådiga "adventsfika" - vilket inleds med glögg, pepparkakor och hemgjort julgodis, övergår i hennes goda pajer (lax resp skinka i år) för att sedan avrundas med hembakt fikabröd motsvarande ett helt konditori! Även våra respektive var inbjudan på detta - så idag kunde Johan verkligen "leva ut" sin HCHFHE (HighCarb-HighFat-HighEverything)-diet till max! Och man kan nog säga att vi alla frustade nästan lika belåtet som Lára när hon fick galoppera!