Atlikurs - dag 3 "Upp på tå och börja dansa!"

Här är det dags att samla skritten - och Lára börjar ladda för att bli arg...

Under dagens första lektion fick jag till stor del rida på egen hand. Först värma upp med lång hals i skritt, trav och tölt. För att sedan gå vidare med att repetera halt, rygga och gå fram m h a vikthjälperna. Och eftersom Atli inte kom med några synpunkter/instruktioner utgick jag ifrån att han gillade det han såg. (Han gör så ibland, för att se hur man klarar att följa hans instruktioner på egen hand. "För i morgon är jag ju inte här..." Det var bara lite ovanligt att han inte sa till i förväg att det var detta som gällde.) Sedan fick jag i alla fall bekräftelse på att jag tolkat hans tystnad rätt: han hade inte sett någon anledning att ingripa. Då konstaterade han att Lára nu var väl förberedd för ytterligare samling i tölten.

Fast jag fick förstås börja med att samla henne i skritt, medan Atli skrattande konstaterade att han kanske skulle hålla sig på lite avstånd eftersom Lára blir så arg så snart han närmar sig...! (Men så har det ju aldrig varit särsklit svårt att göra henne arg heller!) Eftersom samlad skritt är hennes "all over the place-övning" betonade han betydelsen av att jag belönar henne när hon gör rätt. Och till att börja med belönar bara hon börjar tänka rätt - även om hon inte är helt rakriktad. För, som han upprepat som ett mantra denna helg: "Allt man belönar kommer man att få mer av. Och det man inte belönar kommer att försvinna."

Sedan sa han: "Nu ska du upp på tå och dansa!" För nu skulle jag göra övergång från samlad skritt till dito tölt. Och genom aktiv ridning, där jag använde signalerna vi tränat på tidigare men försökte snabba upp mina egna reaktioner så mycket som möjligt, skulle bibehålla och öka graden av samling i tölten.

Han har ju så många gånger konstaterat att jag behöver bli snabbare i mina reaktioner på hästryggen. "Sluta tänka - rid bara!" Och även påpekat att detta kan man bara uppnå genom att träna och träna och nöta och nöta dessa signaler till dess de går på reflex. Vår hjärna reagerar nämligen alldeles för långsamt för att man ska kunna bli tillräckligt snabb i reaktionerna om man måste tänka först.

Så jag fortsatte "nöta" på att använda mycket vikthjälper för att succesivt få mig och Lára "att dansa fortare". Fick uppleva lite tölt som kändes riktigt, riktigt bra och när jag sedan låtit Lára varva ner igen i trav fick jag också bekräftelse av Atli att det går åt rätt håll! KUL!!! Fast lektionen kändes bara så oerhört kort...

I vanliga fall brukar jag bara hinna rida en lektion för Atli på fredagarna och därmed fem lektioner totalt under en kurs. Därför kändes dagens andra och helgens sjätte ridlektion som härligt "bonusmaterial"!!! Förutom instruktionen att ha ÄNNU mer böjning och ÄNNU längre hals i skritten var jag även nu betrodd att värma upp på egen hand. Hann även testa att rida lite samlad skritt och göra en övergång till riktigt trevlig tölt, innan Atli sa att han ville rida Lára lite.

Han jobbade henne i samlad skritt, där jag inte kunde låta bli att glädjas över att det blev en hel del "all over the place" även när superproffset satt i sadeln... Då är det alltså inte bara mig det beror på! Men främst red han samlad tölt. När han avslutat med lite högre tempo tölt - där jag fått njuta av trevligt bensprattel - satt han av och konstaterade: "Hon är svår i den samlade skritten, men hon tar förhållningarna väldigt bra i tölten!"

När det var min tur igen fick jag göra övergång från samlad skritt till tölt och efter Atlis: "Flott tölt, försök bibehålla det där i två varv så räcker det sedan!" var det ju "bara" för mig att försöka "dansa fortare"! Inget tillfälle att lura sig att sitta passiv och bara njuta av den härliga tölten till dess den var ett minne blott m a o - utan bara njuta/belöna lagom långa sekvenser för att sedan igen "gå upp på tå och dansa"!

Efteråt sa Atli att Lára och jag arbetar väldigt bra med grundformen i alla gångarterna, att hon är väldigt mjuk för det mesta och dessutom mycket väl förberedd för en högre grad av samling i tölten. Han tyckte också att jag är en liten bit på väg när det gäller "dansandet" - så det är "bara" för mig att träna vidare på detta. Och när det gällde den samlade skritten påminde han än en gång om att "det man belönar får man mer av" - så om jag jobbar konsekvent utifrån detta bör det bli allt mindre och mindre "all over the place".

Nu har vi än en gång MASSOR av roligt att träna på till dess Atli dyker upp nästa gång - och det blir redan sista helgen i augusti!!!

Söndagens schema

Atlikurs dag 2 - WOW!!!

Idag följde Johan med till Atlikursen. Förutom trevligt sällskap resulterade det i ca 2.400 bilder - och min FINA häst är med på de flesta!!! Att gå igenom dem alla är förståss ett riktigt "hästjobb" - som jag nog kommer att behöva ett antal dagar till... Men här kommer ett första smakprov i alla fall, från vår första lektion idag!

Láras uppladdning inför dagen hade tyvärr inte varit den bästa... hon hade lyckats hasa ner exemhuvan i ansiktet så att tyget som ska sitta uppe i nacken täckte ögonen och hindrade henne från att se, samtidigt som nätpartiet som borde varit över ögonen istället hamnat runt nosen och hindrade henne från att äta... Sylvia upptäckte detta när hon skulle hämta upp stoflocken från betet i morse och Lára, som brukar gå först eftersom hon är ledarhästen istället följde tätt efter en av de andra hästarna.

Att inte kunna äta var antagligen värre än att inte kunna se - och hon är ju inte heller den häst som i första hand skulle behöva gå med betesbegränsare... I början av första lektionen kändes hon faktiskt lite matt - vet inte om jag varit med om det tidigare - och kanske var det nattens/morgonens upplevelser som låg bakom det. Men snart var hon sig själv igen - och efter första lektionen fick hon dessutom gå och beta en låång stund som kompensation.

Under den första lektionen ägnade vi ungefär halva tiden till en grundlig uppvärmning i skritt, trav och tölt - med fokus på att hästen i alla gångarterna skulle sträcka ut halsen ordentligt, för att i o m det kunna komma upp med ryggen och bära sig på ett optimalt sätt. Sedan fick vi fortsätta som igår: med att göra igångsättning i skritt, halter och rygga ett steg i taget - hela tiden m h a vikthjälperna och med SNABB belöning så snart vi fick önskad reaktion. "Det du belönar kommer du att få mer av!" som Atli sa.

Avslutningsvis fick vi göra på samma sätt, men göra igångsättning i tölt ur ryggningen istället. Och jag fick känna på flera sekvenser riktigt trevlig tölt! När Lára sedan fick sträcka ut på volten bjöd hon på riktigt, riktigt trevlig trav! Efteråt sa Atli att allt sett mkt trevligt ut - men att det nu handlar om att jag succesivt ska lära mig att ge dessa signaler snabbare och snabbare, för att därmed kunna uppnå högre grad av samling. (Hm... har jag inte hört det förut..?! Synd att det inte är lika lätt i praktiken som i teorin...!)

Den andra lektionen inleddes på samma sätt som den första, med den skillnaden att vi inte behövde värma upp lika länge för att uppnå önskat resultat. Efter att ha repeterat halt, rygga och igångsättning till skritt resp tölt flyttade Atli bak min sadel och sa sedan att det var dags att samla mera. Jag fick först rida samlad skritt och Lára tände till ordentligt och småstegrade sig lite... Både jag och Atli skrattade åt hennes ilska som tar sig sådana tydliga uttryck och Atli konstaterade att "snart går hon i piaff!"

När jag sedan gjorde övergång till tölt var det bara WOW!!! En så fantastiskt häftig känsla - tala om halleluja-moment!!! Den där pilbågen, som jag brukar likna det vid, var spänd från bakhovarna, fram över ryggen och lyfte upp bogarna, med en smidig, fjädrande känsla genom hela hästen! Jag har fått uppleva detta tidigare också - men aldrig så långa sekvenser som idag!!!

Efter en stunds "njuttölt" av denna kaliber, då jag verkligen försökte lämna Lára ifred så mycket som möjligt och bara mjukt åka med, fick jag börja om igen från samlad skritt - med lika trevlig tölt som resultat! Sedan fick jag istället träna på att underhålla känslan i tölten genom att använda "igångsättning, halt, ryggning-tänket" till halvhalter istället. Och nu kom förståss än en gång kommentaren om att jag måste bli ännu snabbare i mina signaler...

Den avslutande traven på volt var ÄNNU bättre än i slutet av första lektionen - det märktes att jag verkligen fått henne mellan hand och skänkel under denna lektion!!! Oj, vad jag längtar till i morgon, när jag får rida två lektioner till!!!

Lördagens schema

Bättre att förekomma än att förekommas!!!

Som vanligt med reservation för sena ändringar.

Atlikurs dag 1: "renovera halvhalterna"

En lite annorlunda bild - från en kurs i våras - får illustrera dagens inlägg.

Idag var vår favorit, tillika landslagets tränare, tillbaka i Mariebäck IGEN!!! Lyllo oss, säger jag bara!!! I vanliga fall brukar jag jobba halva fredagen och därför bara kunna rida en lektion första dagen på kurserna, men nu har jag ju semester så idag kunde jag dessutom rida två lektioner. ÄNNU mer lyllo mig alltså!!!

Som vanligt fick jag börja med att värma upp Lára i skritt, trav och tölt m lång hals - medan Atli skaffade sig en bild av "var vi står" just nu. Och när jag fått godkänt av honom för vår träning sedan förra kursen tyckte han att nästa steg var att "renovera halvhalterna". 

Som ett första steg fick jag därför från skritt göra halt genom att lägga vikten bakåt - för att sedan, som belöning, snabbt återgå till en neutral sits igen. Och sedan på samma sätt be henne rygga ett steg, följt av lika snabb belöning. Det senare måste jag tänka extra på - Atli påpekade att jag har en tendens att stanna kvar i ett läge med vikten bakåt när vi ryggat. Han upprepade sitt mantra: "Det är den som är snabbast på att belöna hästen som får de bästa resultaten!" Samt: "Det man belönar kommer man att få, och det man missar att belöna kommer att försvinna..." 

Under senaste kursen fick vi jobba mycket med att sidföra m h a vikthjälperna - och att Lára succesivt skulle reagera på allt mindre viktförskjutningar från min sida. Så att vi nu skulle göra motsvarande, fast med vikten bakåt resp framåt (det senare när jag vill att hon ska gå fram igen) kändes ju som en logisk fortsättning! 

Under dagens andra lektion fick vi fortsätta på samma sätt, med att renodla hjälperna för "halt", "rygga" resp "gå fram"(med bibehållen form) och träna på de snabba belöningarna. Samt sedan gå vidare genom att från ryggning göra övergång till tölt istället för skritt. Atli poängterade också formens betydelse för ryggningen: om hästen INTE har lång hals i ryggningen blir denna helt verkningslös. Men med bibehållen lång hals ger ryggningen både önskad muskeluppbyggnad och samling. 

Vi fick även använda hjälperna till förbereda tölt genom att rida samlad skritt. Atli förklarade sedan hur vi i nästa steg ska gå vidare till själva halvhalterna, genom att m h a vikthjälperna först ge signal om energi framåt, för att sedan fånga upp denna energi m h a en viktförskjutning bakåt. "Och det gäller samma sak som när du sidför m h a vikthjälperna: att ju mindre och snabbare signaler du kan ge på detta sätt desto mer kan du samla hästen!" 

Men det steget får vänta till en annan dag - för nu var det dags att åter låta hästarna sträcka ut i trav och varva ner. 

Mellan våra lektioner idag passade jag på att tvätta Láras man och svans med ett schampo som ska lindra klåda, för hon hade kliat sig endel i svansen... Såg i o f s att även hästar som inte brukar visa minsta antydan till exem också kliat sina svansar, så förhoppningsvis är det den extrema förekomsten av insekter just nu som är orsaken även för hennes kliande. (Vår rekordvarma maj verkar tyvärr ha ställt till det på detta område... svidknotten t ex, som brukar dyka upp först i augusti, har redan varit här i flera veckor... Och det är väldigt gott om andra insekter också...)

Harpaltsrally!

Borde förståss lägga ut del 1 i naturfilmsserien också!

Andfamiljen storhandlar?!

Del 2 i min serie naturfilmer: från Storhedens köpcenter i Luleå idag

Hönor med trädgårdsintresse!

Det var med STOR entusiasm de färgade hönorna idag tog sig an uppgiften att hjälpa mig planera en ny rabatt där slänten från altanen är för brant för robotgräsklipparen. Allt medan frk Persson sprang fram och tillbaka i de vita hönornas bur och MKT högljutt protesterade mot att hon inte fick vara med. Men så är ju odlingsintresset i släkten Persson väldokumenterat sedan flera generationer tillbaka. Mamma t ex skulle knappast ha funnit sig i att sitta tyst och snäll och bara se på medan trädgårdsarbete utfördes mitt framför ögonen på henne! (Fast i frk Perssons fall var det nog en kombination av protest mot orättvisan att de färgade fick vara ute men inte hon och hennes vanliga "hallå" innan hon ska värpa. För när hon tillslut "hojtat" färdigt försvann hon in i redet och när hon sedan lämnade detsamma låg där ett vackert grönskimrande ägg!)

'

Så här blev slutresultatet av vårt planterande! Innan jag släpper ut hönorna nästa gång måste jag dock hägna in rabatten med kompostgaller - annars är risken STOR att de gräver upp allt igen... Damerna har nämligen minst lika svårt som ogräset att motstå bar jord...! "Vassruggarna" är dagliljor, röda högst upp och vita längre ner. Och mellan dem har jag planterat alunrot i olika nyanser. De senare sprider sig som värsta ogräset, men det tänkte jag utnyttja för att succesivt utöka rabatten till att täcka allt större del av slänten.

Det är hög tid för en uppdatering avs orangeriet också, tycker jag! Gurkplantorna har vuxit ända upp i taket på sitt växthus, så Johan har byggt på det med en liten "vindsvåning". Ju högre plantorna kan växa desto mer gurkor blir det nämligen! I förgrunden syns även våra två olivträd. Jag borde förståss ha fotat citrusträdet också när jag ändå höll på... Det blommar nu, vilket inte bara är vackert utan också innebär att hela orangeriet är fyllt av den ljuvligaste doft!!! Återkommer med bild på det en annan dag!

Lára har varit ledig idag, som uppladdning inför den tre dagar långa Atlikursen som börjar i morgon. Det ser jag verkligen fram emot - som vanligt!!!

Morgonstund har guld(tölt) i mund!

Arbetstempo tölt - på Vindurtävlingen

Jag har en hel del problem med sömnen, f f a på grund av värken, och i morse vaknade jag redan kl 04.30... När jag inte lyckats somna om efter en knapp timme gav jag upp och klev ur sängen. På väg ut för att hämta in tidningen insåg jag att det redan var 17 grader i skuggan - det skulle bli en VARM dag m a o! Bestämde mig därför att åka till stallet redan vid 06-tiden, när jag nu ändå var vaken,  för att hinna rida innan det blev allt för varmt.

I Mariebäck krävdes det för en gångs skull en hel del övertalning för att Lára skulle vilja komma in från betet... hon hade väl lite svårt att komma över chocken att matte dök upp vid denna tidpunkt, antar jag! Dessutom tror jag hon kände sig rejält däst och uppblåst av nattens gräsätande - för det  började "spraka" rejält under svansen på henne när vi gick upp till stallet och fortsatte även senare när jag red... (Enligt viktmåttbandet har hon ökat i omfång motsvarande mer än 15 kilo den senaste veckan - och då mätte jag EFTER dagens ridtur - vilket ju tyder på en hel del "luft i systemet"! Det blev ett träningspass på ridbanan idag, som förberedelse för helgens Atlikurs. Skritt, trav och skrölt på volt och längs spåret - med fokus på att hon skulle "släppa" även de där sista små spänningarna hon brukar ha i nacken.

Övergick sedan till samlad skritt - som idag faktiskt innebar "NOT at all-over the place" samt tränade övergångar från samlad skritt till samlad tölt m h a sidförande i övergången. Till att börja med gick övergångarna bara hyfsat, vi tappade varje gång lite av samlingen från skritten och hon gick lite emot handen i övergången...

Men sedan kom jag ihåg hur Atli även i detta fall betonade betydelsen av att lösa upp de små spänningarna i nacken. När jag tyckte den samlade skritten kändes bra nöjde jag mig ändå inte där utan lirkade lite höger-vänster med bettet - med fantastiskt resultat! Plötsligt kändes hela hennes överlinje ännu mer fjädrande än tidigare - och i övergången till tölt var det som om hon samlade sig ÄNNU mer istället för att tappa samling. Jag fick åter uppleva den HÄFTIGA känslan av att sitta högst upp på en fjädrande pilbågen, vilken gick från bakbenen och fram. Snacka om guldtölt!!!

Efter några sådana övergångar varvade vi ner igen i trav. Nu tycker jag verkligen att vi är VÄL förberedda för Atlikursen som börjar på fredag!!!

Entusiasm som smittar av sig!

På kajen i Granskärsviken utanför Umeå - där mina föräldrar har sin sommarstuga. 

Idag tillbringade jag förmiddagen på City Rehab - för träning både med crosstrainer och i bassängen. Det tog lite längre tid än jag räknat med i o m att den crosstrainer jag använder (den som har allra längst friktion) var upptagen när jag kom dit, och tyvärr av någon som INTE hade lika superkort träningsprogram som jag. Att vänta drygt 20 minuter på att få träna i 4+6 minuter kan kännas ganska länge kan jag meddela... 

Visserligen har jag ju semester och ingen tid att passa efter träningen - men jag ville ju gärna komma ut i det underbara sommarvädret så fort som möjligt! Nåja, tids nog var jag i alla fall både tränad och stretchad och bastad och stretchad igen - och kunde gå ut från City Rehab med den härliga känslan av att kroppen för ovanlighetens skull "bara följde med i mina rörelser" istället för att hela tiden streta emot!

Hemma igen blev det sedan trädgårdspyssel tillsammans med (de färgade) hönsen. Fantastiskt hur deras stora entusiasm inför något i vanliga fall så trist som ogräsrensning kan smitta av sig!!! De vita hönsen - som fick hålla sig inne i sin bur - fick stora högar ogräs att "jobba" med och tog sig an sin uppgift med största engagemang! 

Medan "betjänten" (robotgräsklipparen) klippte gräsmattan kunde Johan istället ägna tid åt att diagnosticera elfelet i släpvagnskontakten på min bil - och även åtgärda detsamma genom "transplantation" av en hel elkabel istället för den som visade sig vara sönderskavd. Nu är det bara registreringsbesiktningen av hästtransporten om två veckor som fattas för att den ska vara godkänd med  ny lastvikt och mitt ekipage därmed är tiptop!!!

I kväll återstår att försöka få igång det uppblåsbara spabad som vi köpte förra sommaren. Det var verkligen en lyckad investering - vi badade i princip varje kväll till dess det blev för kallt för att värmaren skulle klara att hålla badtemperaturen. Och ibland gick jag även ut och badade mitt i natten när jag vaknade med mkt värk. Hade hoppats på premiärbad i kväll, men vid uppackningen i eftermiddag visade det sig att vi inte lyckats med våra försök att få det helt torrt innan det packades ihop för vintern - så det hade bildats svarta alger på botten och på sidorna... Såg verkligen inte fräscht ut... jag hoppas rengöringsmedlet vi gnuggade på har kunnat lösa upp algerna för jag vill GÄRNA förvandlas till badnyfm!!!

Back in the saddle!

Galopp på Vindurtävlingen - och galoppera fick vi göra idag också! 

Hemma igen efter fem dagars trevligt midsommarfirande i Granskärsviken (mina föräldrars stuga vid havet utanför Umeå.) Och första punkten på min lista för idag var självklart att åka till Lára och "rädda" henne från ytterligare vilodagar!

Till helgen är det dags för Atlikurs igen - så dagens ridpass skulle förståss vara en första förberedelse för detta. Inledde därför på ridbanan, där vi jobbade på volt i skritt, skrölt och trav - med många varvbyten och fokus på att hålla "alla bogar" på plats och få längd på halsen.

När jag var nöjd med detta fick det räcka med ridbana för idag - jag red istället ut och längs skogsvägen bakom bommen. Började i tölt med lååång hals och övergick sedan till att träna sidförande i galopp. När vi kom upp till vändplanen blev det bara en kort skrittpaus - då vi direkt omgavs av STORA bromsar... Dessa följde oss sedan på vägen tillbaka mot stallet - varför det blev galopp och trav under större delen av vägen.

Tillbaka i stallet spolade jag av Lára i duschspiltan men lät sedan bli svettskrapan, utan hon fick istället stå och "ånga av" för att hinna kylas ner så mycket som möjligt innan det var dags att gå ut i hagen igen. Kunde också till min glädje konstatera att hon inte verkade ha kliat sig alls i man eller svans under de dagar jag varit borta!

Ari fick nya skor idag - och i o m att Sussi jobbade var det husse Erik som fick assistera hovslagaren. Som ni kan ana av bilden så gav Ari sin husse "MVG"!!! Vår ordinarie hovslagare är tyvärr sjukskriven t v. Med tanke på den skriande brist som råder inom denna yrkesgrupp och hur uppbokade de som finns därför alltid brukar vara är det ju verkligen inte något drömscenario att behöva leta efter någon ny...  Men Malin och Sussi har lyckats få tag på den tjej som skodde Ari idag och när jag pratade med henne idag visade det sig att hon även skulle ha möjlighet att sko Lára under den närmaste tiden! Vilken TUR!!!

Glad midsommar!!!

Glad midsommar alla bloggläsare!!!

Enligt SMHI ska man fira årets midsommarafton vid Norrbottens- eller Västerbottenskusten för att ha största solchans. Och i en sådan viktig fråga tar jag inga risker - utan jag går på deras rekommendation! Lunchen kommer dessutom att intagas på en plats med utsikt över vatten - dock inte på färjan till Avan...!

19-årig bröllopsdag!!!

...firar Johan och jag idag - och då väntade det här fina paketet på mig i Mariebäck!!! ;-)

Som alla vet kallas 19-åriga bröllopsdagen också "sparrisbröllop" - vilket vi tog fasta på genom att äta färsk sparris, som Johan haft med hem från Skåne, med stekt halloumi till lunch. Och vår egna nyskördade sparris med brynt smör som förrätt till middagen! 

Men innan både lunch och middag hade jag förståss rivstartat firandet genom att träna med Lára! Det blev pass nr 2 på ridbanan, där vi byggde vidare på det vi gjorde i förrgår. Och det var ett tydligt "pass 2" för i alla gångarter gick det snabbare än sist att komma dit jag ville. 

När det var dags för arbetstempo tölt höjde jag ribban lite ytterligare idag - och hon kändes RIKTIGT fin!!! Tack för den fina presenten Lára!!! Nu ska hon få vila över midsommarhelgen och sedan har vi några dagar på oss att förbereda inför nästa Atlikurs. 

Efter dagens ridning mätte jag föresten Lára med viktmåttbandet - vilket visade mellan 265 och 270 kg. Blir intressant att se om hon hinner lägga på sig något under de kommande vilodagarna, i o m att de går på bete nu... det skulle inte direkt skada!  

Medan Lára vilar (och förhoppningsvis äter) ska jag försöka ta mig i kragen och lägga upp några fler tävlingsbilder här - så ni får inte ta midsommarledigt från bloggen! 

Dubbelrehabiliterad?!

Tre damer utforskar "stora vida världen"!

Idag var det min första riktiga semesterdag (jag jobbar ju inte helgdagar). Vaknade vid 8-tiden av tjattrande björktrastar utanför (hade sovit med öppet fönster). Och kunde konstatera att storspovarnas drillande - som jag brukar få somna till - är SÅ mycket behagligare att lyssna till!!!

Var rejält mör i kroppen idag... så det blev "hemmahäng med hönsen" istället för ridning på förmiddagen. Kunde också konstatera att det egentligen var väl ambitiöst att ha planerat in ridning idag, eftersom jag för första gången BÅDE skulle träna crosstrainer OCH i varmvattenbassängen under eftermiddagen. Med den här skröppliga kroppen ska man ju ta allt så succesivt och försiktigt, så en klok Anna (finns någon sådan?) skulle förståss inte ha planerat att rida ö h t. Fast nu blev det ju så ändå i slutänden.

CT-träningen kändes fortsatt BRA - undrar hur länge det dröjer innan jag får tillåtelse att lägga till ytterligare någon minut?! Och bassängen var bara ÅÅÅÅÅÅÅÅÅHHHHHHH!!! Har visserligen haft uppehåll i bassängträningen det senaste året, men innan dess har jag tränat där 2 dagar/vecka de senaste 10 åren. Ändå hade jag lyckats glömma hur oerhört skönt det är...!!! Fick ett helt nytt program, som min sjukgymnast gick igenom med mig idag. Med fokus på bibehållen rörlighet i hela kroppen - och det gick inte att ta miste på hur väl jag behövde de där övningarna! Bl a fick jag en ny övning för att stretcha höftböjaren, en som är betydligt "snällare" mot mina onda SI-leder än de jag provat tidigare. 

Efter "hönshänget" men innan "dubblerehabiliteringen" på City Rehab åkte jag till flyget och hämtade Johan som nu är hemma igen efter vistelsen i södra Sverige I morgon firar vi bröllopsdag och då får han verkligen inte vara vara bortrest utan mig!!! 

Det där lilla, lilla som ger den STORA, STORA effekten!!!

Tack vare Sara Maltane kommer här en tävlingsbild på mig och Lára - TACK!!! 

(Det finns visserligen flera hundra bilder på Johans dator, men av rädsla för åska vidtog han sådana försiktighetsåtgärder innan han åkte ner till Skåne att jag nu inte får igång den... och därmed kommer jag inte åt några av de bilderna heller. Så det är Sara ni har att tacka för att ni slipper ännu en desperat bildlösning av typen "Atlikurs med snö".)

Idag blev det en förmiddag tillsammans med Lára! Först lite mys i stallets svalka. Det gäller ju att passa på när borstningen för tillfället inte bara är uthärdlig utan t o m verkar vara behaglig! Sedan red vi ett pass på ridbanan, vilket avslutades RIKTIGT bra!!!

Under den senaste Atlikursen (eller möjligen den näst senaste) gjorde han mig uppmärksam på att även om Lára oftast känns väldigt mjuk och lösgjord så kan hon ändå vara lite, lite stel i nacken. Det är svårt att upptäcka, eftersom hon kan jobba till synes riktigt bra med aktiv överlinje och det är lätt att man nöjer sig där. MEN om man lirkar lite,lite med bettet så får man plötsligt "någon dm hals till" och en ÄNNU mer lösgjord känsla i hela hästen.

Detta hade jag i åtanke under passet idag - och det skulle visa sig ge oss en RIKTIGT bra avslutning! Efter grundlig uppvärmning i skritt, trav, skrölt och tölt - både på volt och längs spåret - var det tillslut dags för vår "all over the place-övning". Alltså den samlade skritten, eller Prins Daniels övning - som vi också kallar den!

Övningen gör allra bäst skäl för sitt namn när jag försöker mig på den längs vägen och det verkligen inte finns några som helst begränsningar för var Lára kan ta vägen. Men även med ett ridbanestaket som stöd kan hon vara oerhört kreativ när det gäller att hitta alternativ till att trampa under sig riktigt ordentligt bak... Det är egentligen bara nedåt som inte är ett möjligt alternativ. (Hon har faktiskt vid ett tillfälle knäckt en stolpe i ridbanans staket.... men då var det faktiskt Sylvia som satt i sadeln, så det var väl hennes fel?!)

Med Lára gäller det verkligen att vara snabb att parera hennes "ålanden" - men den största svårigheten är nästan att göra tillräckligt lite! Hon har ju så ENORMT effektiv "servo" på alla områden - så nästan hur små signaler jag än ger riskerar de att ge för stort "utslag". (Som om man kört en längre tid med en bil utan servostyrning och sedan sätter sig i Johans bil.) Det är alltså MÅNGA signaler/korrigeringar men riktigt  pyttesmå sådana som gäller på den här damen!

När vi tillslut var enliga om konceptet "samlad skritt" och jag dessutom kunde "lirka" loss det sista i nacken så fick jag i alla fall uppleva den härliga känslan av hur hon bar upp sig med en fjädrande överlinje - som en pilbåge som spändes från bakbenen upp över ryggen och fram! Härligt med en sådan påminnelse om att DET ÄR SÅ HÄR DET SKA KÄNNAS!!!

Försökte verkligen sitta helt avslappnad och stilla som belöning och det uppskattades uppenbarligen - för hon behöll denna känsla nästan ett helt varv! Och då, medan jag fortfarande satt uppe på den där sviktande "pilbågen" gjorde jag en övergång till tölt i vilken jag samtidigt sidförde m h a vikten. Ett Atli-knep för att lyckas med den SVÅRA konsten att bibehålla samling och lösgjordhet från den samlade skritten upp i tölt.

M h a vikten vände jag sedan in henne på en volt i tölt - och det var verkligen TÖLT!!! Har ju varit VÄLDIGT nöjd med vår tölt de senaste dagarna, men nu var det så tydligt att DET ÄR SÅ HÄR DET SKA KÄNNAS!!! Tänk att det kan göra sådan skillnad när den där lilla, lilla spänningen i nacken verkligen släpper!!!

ÄNNU mindre till salu!

Här kommer en "arkivbild" från en av Atlikurserna i våras. Just nu känns det verkligen avlägset med all snön... men Lára har faktiskt fortfarande lite vinterpäls kvar, trots att jag gör mitt bästa för att nöta bort de sista resterna. Något som hon inte ens protesterar mot just nu. Det måste alltså klia så rejält att det helt "blockerar" hennes extrema kittlighet!

I eftermiddag var jag på Luleå Pride och lyssnade på Alcazar. Sedan köpte jag två kokta ägg på ICA inne i stan för att kunna fortsätta direkt därifrån till stallet för att rida. Och precis som igår hade Lára och jag riktigt härliga töltupplevelser!

Red mot Avan idag och började med att "rida ut halsen ur bogen" (som någon beskrev det så målande) i tölt för att sedan övergå till att varva ökad tölt med galopp där vi tränade att sidföra för vikthjälperna. Sedan blev det en lååång skrittpaus när vi red upp på nya kalhygget och sedan fortsatte travslinga 2 "baklänges" ner till bilvägen igen.

På hemvägen gjorde jag precis som igår: satsade på arbetstempo tölt - och än en gång bjöd Lára på en så´n härlig töltupplevelse där jag en låååång stund kunde lämna henne helt ifred, som belöning! Det känns verkligen som att vi hittat tillbaka till "Atli-ridningen" igen, efter tävlingen!

Efter en skrittpaus testade jag att höja samlingsgraden ytterligare ett steg - och nu fick hon ju verkligen ta i ordentligt. De stunder jag kunde belöna med att vara helt avslappnad och stilla blev förståss kortare - men de fanns nu också! Där emellan fick jag sidföra m h a vikten för att återskapa samling och form.

När jag avslutade med att låta henne sträcka ut i trav hade hon först "Solvallaambitioner" - för nu hade jag ju verkligen "fått igång" henne under töltträningen! Men eftersom Atli lärt mig att man ALDRIG ska bromsa en häst med båda tyglarna samtidigt - eftersom det bara kan resultera i en spänd häst - red jag henne bara böjd till höger och uppmuntrade henne att länga halsen. Och succesivt började hon då slappna av och vila allt mer i steget.

Sällan har Lára varit så lite till salu som i kväll!!! Och då har hon väl ändå aldrig varit till salu sedan den dag jag köpte henne...!!!

Hemma igen blev det färsk lax i ugn som sen middag (passar på när min fiskallergiske make inte är hemma). Och nu är det hög tid att göra som hönorna och stoppa huvudet under vingen! 

Sommarbete - för både matte och häst!!!

...och här har vi hönor på grönbete också!!!

Fr o m idag är det "sommarbete" som gäller på bred front! Hästarna i Mariebäck har kunnat släppas på bete en vecka tidigare än normalt (det brukar vara till midsommar). Och då har de ändå kunnat få en ovanligt lång tillvänjningsperiod innan också. Tack vare sommarvärmen vi hade nästan hela maj fick gräset en rivstart!

Och "sommarbete" kan man väl säga att jag har också nu - i o m att jag gick på semester vid lunchtid idag!!! Vädret var visserligen regnigt, men självklart inledde jag ändå semestern med ett träningspass tillsammans med Lára! Och hon bjöd verkligen på en härlig upplevelse - dagen till ära!!!

Hon var verkligen laddad "till tänderna" idag - men så har jag hunnit rida ovanligt lite den senaste veckan också... Faktiskt så laddad att hon för första gången på länge inte höll på att låta mig sitta upp i sadeln. Men tillslut lyckades jag - vilket ironiskt nog ju var till hennes stora glädje - för OJ vad hon frustade belåtet när vi skrittade ut från gården! Och ÄNNU mer frustanden blev det när vi började uppvärmningen med tölt och låååång hals! 

Red bort mot sjön och efter uppvärmningen inledde vi med att träna ökad tölt. Märkte ju på ridbanan senast att det är ett MKT effektivt sätt att få riktigt mycket energi i det korta tempot sedan. Och när övergången till kort tempo nu dessutom sammanföll med att vi vände hemåt igen - i korsningen vid sjön - kan man verkligen tala om att alla hennes turboaggregat var påslagna!

Först blev det därför en diskussion kring det här med tempot - då Lára förståss tyckte att det var "fortast möjligt hem" vi borde satsa på. Men med henne blir det aldrig några längre diskussionen i sådana fall - och inte lägger hon sig på i handen heller! Några mjuka kramningar på tyglarna från min sida är allt som behövs för att övertyga damen om min linje (sedan hon hunnit stå på bakbenen lite, förståss...!) 

Och när vi var eniga om detta blev det verkligen "åka av" - fast på ett annat sätt än det Lára först tänkt sig. Efter att ha bekräftat att vi var överens om tempot och den lååånga halsen maxade jag energin genom ett lätt pet med pisken på rumpan. Och resultatet var verkligen SÅ häftigt!!! MASSOR av energi, hur mycket "rygg och bakben" som helst, ingenting i handen, helt stadig i formen och lika stadig i tempot!!! 

Jag kunde belöna henne för detta genom att sitta helt avslappnad och stilla låååånga sträckor! Och det enda jag behövde göra när det började kännas som att hon "tappade" vänster bak lite var att flytta henne ett par steg m h a vikten, så var den härliga känslan tillbaka och jag kunde lämna henne helt ifred igen! VILKEN NJUTNING!!! Bättre sätt att börja semestern kan väl inte finnas??!!

Efter detta var det en MKT Lára-hög Anna som ilade hem för supersnabb dusch och ombyte - eftersom det var after work med kollegorna kl 17. Verkligen en trevlig fortsättning på dagen!!! Jag var den enda av de närvarande som precis gått på semester - gissa och jag passade på att påminna dem om detta faktum?!

Hön-häng, träning och trädgård.

Idag tränade jag crosstrainer på City Rehab efter jobbet. Och det kändes så BRA i kroppen - som om jag hade kunnat hålla på hur länge som helst! Men jag lyckades behärska mig tillräckligt för att hålla mig till den av sjukgymnasten godkända dosen ändå. Efteråt vågade jag mig dock på att stretcha höftböjarna lite extra - hoppas bara att jag var övermodig och tog i för häftigt...

När jag kom hem (och släppt ut de färgade hönorna ur sin bur) satte jag mig i orangeriet för att njuta av en kopp te och lyssna på ljudbok. Det var verkligen avkopplande! Och mysigt att Winnie Mandela då och då tittade in, som för att se att jag hade det bra! Som ni ser på bilden ovan hade hon ibland även Blommehönan med sig.

Lilla Maranen höll sig mest utanför orangeriet, men tittade ibland in genom ett fönster (eller om hon speglade sig.) Men vid ett tillfälle vågade hon sig faktiskt över tröskeln också, medan jag åt min middag där. Trevligt med sällskap! ( Johan har nämligen åkt ner till sina föräldrar i Skåne, han började sin semester redan i söndags.) Och mer bevingat sällskap blir det, för nu har "våra" storspovar börjat samlas här nere på ängen inför kvällen. Det är verkligen underbart att få somna till deras vackra sång!!! (Som född västerbottning känner jag det väl extra starkt - eftersom det är Västerbottens landskapsfågel!)

Även harpalten har "hängt" med mig här ute i kväll. Fast jag har inte bara "hängt" utan faktiskt gjort en liten insats i trädgården också:  har planterat en nyinköpt sparrisplanta som ersättning för en som tyvärr inte överlevde senaste vintern. Och dessutom har jag (läs robotgräsklipparen) ägnat de senaste två timmarna till att klippa gräsmattan. "Det är mycket nu!!!"

"Anna har hittat en hare!"

Visst är "vår" lilla harpalt SÖT??!!

Han eller hon har tydligen bosatt sig under vår lekstuga - så om man kommer allt för nära är det dit "palten" springer och gömmer sig. Men förvånansvärt snabbt brukar han/hon dyka upp igen - så även om man inte kan kalla den tam så är den ändå förvånansvärt orädd för att vara en hare!

I kväll fick jag hämta hästtransporten igen från Sävast Maskin. Så bra det känns att jag ÄNTLIGEN har "alla rätt", d v s riktigt bra dragbil, riktigt fin hästtransport och dessutom ett körkort som tillåter mig att köra detta ekipage - nu också med två hästar i! För att fira nya körkortet har jag beställt snygga dekaler till min Láralimousin - ska självklart lägga upp en bild så snart jag fått dem på plats också!!!

Lára själv har vilodag idag. Det är så intensivt på jobbet nu inför semestern (jobbar sista dagen redan nu på fredag!!!) så att hämta hem hästtransporten fick bli tillräcklig kvällsaktivitet för mig. T v får den stå kvar här hemma - så får den följa med till Mariebäck igen i helgen. (Planerar visserligen att rida på fredag, men då åker jag direkt från jobbet till stallet så då funkar det ju inte att ha med transporten.)

Inte inbrottssäkert - var tur i oturen

Så här såg hästtransportlåset ut sedan Janne än en gång visat sina kriminella talanger...!

När Lára mumsade kraftfodret efter dagens ridpass ringde firman som ska hjälpa mig att höja hästtransportens lastvikt. Det visade sig att Umesläp hade varit ovanligt snabba att leverera det som behövde bytas (påskjutsbromsen och kulhandsken bl a) samt att han dessutom hade fått en lucka i morgon, så han undrade om jag kunde komma med transporten redan i kväll. (Annars hade vi avtalat att jag skulle lämna den nästa vecka.) "Inga problem!" sa jag som var glad att han ringde innan jag hunnit åka hem, eftersom transporten stod i Mariebäck. Men tyvärr skulle det visa sig att jag hade lite fel där...

För att spara tid lämnade jag Lára i boxen och tog bilen för att koppla släpet medan hon åt färdigt. Men uppenbarligen hade den som låst släpet sist varit lite väl stark... De små piggarna som hållit låskovlen på plats hade alla gått av, så att kolven satt helt lös och bara snurrade, utan att kunna öppnas... Efter att ha plockat ut den lösa kolven och förgäves försökt peta upp låset med en mejsel fick jag tillslut ge upp och koppla in expertisen på området. Nämligen Janne, som i alla fall har en uppbruten dörr på sin meritlista. Intressant nog bröt han sig då UT med kofoten... men det är väl någon kriminell nymodighet antar jag... ;-) 

Som tur var visade det sig att själva låset var av lika dålig kvalitet som sprintarna som skulle hålla fast låskolven, för med tillräckligt stora verktyg var det möjligt att bryta upp! Men självklart var det tvunget att komma ett rejält ösregn precis när Janne höll på med detta (det enda regn som kom under hela dygnet) så vi blev ganska blöta... Men tillslut var låset alltså uppbrutet och jag kunde koppla transporten och köra den till Sävast Maskin, som är Umesläps samarbetspartner i Norrbotten. 

Innan allt detta hade jag ridit ett riktigt bra pass med Lára på ridbanan! Efter mycket volter i skritt och trav samt uppvärmningstölt med nästan lika lååång hals, skulle jag samla henne mer än senast. Men först lät jag henne gasa på i lite högre tempo några varv runt ridbanan. Vi hade avsevärda taktproblem... men detta "tilltag" visade sig ändå vara ett lyckokast! För jag hade uppenbarligen fått henne att "tända till" tillräckligt för att sedan prestera ett arbetstempo med MASSOR av energi! HÄRLIGT!!!

Sedan avrundade vi (oj, nu var jag rolig helt oavsiktligt) med trav på volt - och denna trav var den bästa jag upplevt på läääänge!!! Hon tog verkligen i från bakbenen, men utan att rusa framåt på utan kraften gav istället en härlig bärighet och schwung till den avslappnade traven! Hade Lára bara haft en "gilla-knapp" hade jag DEFINITIVT tryckt på den!!!

Vackraste hästen och bettlösa funderingar

Denna bild på min vackra häst duktiga häst pryder just nu förstasidan på Vindurs hemsida! 

Att bilden är fotad efter T3-finalen ser man förståss på prisrosetten! Men även på att Lára har vanligt träns med bett på sig. Fyrgångsfinalen blev jag ju tyvärr tvungen att rida på bettlöst, eftersom hon hade bitit sig lite i munnen. Jag skriver "tyvärr" därför att min erfarenhet av hackamore (det enda bettlösa alternativ jag testat) är att man inte kan aktivera hästens rygg och bakdel på ett bra sätt när man rider med detta... Hästen blir därför lååång och framtung... 

Min häst har ju tyvärr inte bara ovanan att bita omgivningen, utan blir hon alltför "laddad" kan hon även bita sig själv i munnen. Det händer visserligen allt mer sällan, men det händer - som under töltfinalen nu senast. Så för säkerhets skull kommer jag alltid att vilja ha ett bettlöst alternativ till hands.  Därför vore det MKT intressant att höra från er som testat andra bettlösa varianter än hackamore (det enda jag testat själv hittills) hur ni tycker det fungerar att rida på dem! Kan man böja och aktivera hästen "bakifrån" på ett bra sätt? 

Lára har haft ledig måndag idag. För min del var det träning på City Rehab som gällde efter jobbet - inte ridning. Jag gillar verkligen crosstrainerträningen också, men den ger förståss inte samma fantastiska "kickar" som ridningen gör. Sist fick jag i alla fall tillslut öka träningsdosen från 4+5 till 4+6 minuter och eftersom kroppen inte protesterade efter det (den väntade till dess det kom åska...) så fick jag fortsätta på samma nivå idag. 

Har haft en hel del smärta från mina SI-leder de senaste månaderna, något som kan förvärras om jag stretchar höftböjarna. Men den stretchingen BEHÖVS verkligen (något man inte minst kan se på bilderna från Vindurtävlingen.) Efter en lååång stund i bastun vågade jag mig ändå på att stretcha dem idag. Och - peppar, peppar - nu fyra timmar senare har inte smärtan förvärrats. Hoppas verkligen det förblir så, för varje gång jag måste göra ett uppehåll med den stretchingen tar det inte allt för många dagar innan jag är så stel att jag måste börja om från "noll" igen... 

Om en vecka har jag bokat in med min sjukgymnast att jag åter ska börja med rörlighetsträningen i varmvattenbassängen på City Rehab, som komplement till Crosstrainern. Ska då komma ihåg att rådgöra med henne även om stretchingen av höftböjarna. Kanske finns något annat sätt att stretcha som är mer skonsamt mot SI-lederna? 

Fortsatt apartheid hos hönsen...

Vårt körsbärsträd har redan blommat över... men som tur var hann jag föreviga lite blommor här om veckan!

Jag hade egentligen tänkt rida Lára på eftermiddagen/kvällen idag (lovade henne det igår...) Men jag planerade om och prioriterade samvaro med Johan hela dagen istället. Han började sin semester idag och åker ner till Österlen i morgon för att hälsa på sina föräldrar, så det gällde ju att passa på! Dessutom hade vi lite vi behövde fixa med här hemma innan han åkte, bl a flytta om hönsburarna så att hönorna skulle få tillgång till nytt gräs.

Innan vi började fixa med burarna provade jag att släppa ut alla fem hönorna samtidigt, för att se om de kanske var redo för en gemensam bur. Men de vita var fortfarande alldeles för elaka med de färgade för att det skulle kännas bra... Stackars Maranen, som är så försiktig av sig, gömde sig inne i hönshuset för att vara i fred och vågade inte komma ut igen förrän de vita åter satt "bakom galler". Så vi fortsätter att hålla dem åtskillda i alla fall ett par veckor till.

Johans första bilder på våra bevingade damer!

Winnie Mandela (Hedemorahöna)

Blommehönan

Winnie igen.

Maranen

Blommehönan

Bästa bilden hittills på vår MKT försiktiga och därmed svårfotade Maran. Och hon inte bara beter sig som en vildfågel - jag tycker hon ser ut som en sådan också!!!

Några namn på Blommehönan eller Maranen har vi inte kommit på ännu... tips mottages tacksamt! Detsamma gäller föresten den ännu namnlösa vita hönan. 

Back to basics!

Vi visar trav under fyrgångsuttagningen på Vindurtävlingen.

Efter först en period med tävlingsförberedelser och sedan en period av"after competition-ridning" kände jag idag att det var hög tid för "back to basics". D v s att åter jobba efter den röda tråd som Atli lärt oss följa för successiv uppbyggnad av hästen - med den låååånga halsen på lösgjord häst i fokus. 

Redan första gången jag red kurs för Atli, år 2001, minns jag hur han sa att "Man ska alltid ha en plan för sin ridning...*". Och en av de många "poletter" från Atlikurserna som "trillat ner" för mig det senaste året är också HUR han tycker att man ska planera. Att varje ridpass ska planeras utifrån det föregående och för att vara en optimal länk till det nästkommande. (*...men också alltid vara beredd att ändra planen beroende på hästens dagsform!")

Det som stod på vårt schema idag var därför ett första pass på ridbanan, med lång hals på riktigt lösgjord häst i skritt, trav och tölt som slutmål. För att sedan kunna gå vidare i morgon med att succesivt börja höja graden av samling i tölten med bibehållen lösgjordhet. Det var ju alltså några veckor sedan sist och först kändes det lite "ringrostigt", men ganska snart upplevde jag att vi kommit in på "Atlispåret" igen! 

När Lára töltade riktigt avspänt med bibehållen längd på halsen, så att jag kunde belöna genom att sitta helt avslappnat och stilla och därmed "lämna henne helt ifred" en stund - var jag nöjd för dagen och lät henne varva ner i trav. Just traven känns det verkligen som att vi behöver lägga mer fokus på nu igen, efter att ha haft extra stort töltfokus inför tävlingen. Men som vanligt är det ju SÅ mycket jag vill träna på - så egentligen skulle jag vilja rida flera pass/dag. Och det skulle antagligen Lára också! 

En historisk dag!!!

Trädgårdslandets vallmo i kvällssol - de såg nästan självlysande ut!!!

Idag var en historisk dag: den dag på året då Lára INTE tyckte illa om att bli borstad!!! Hon har fortfarande inte släppt all vinterpäls och antagligen kliar det som är kvar tillräckligt mycket för att "störa ut" hennes kittlighet. Och eftersom jag verkligen vill bli av med den bleka, fula vinterpäls som finns kvar för att få fram hennes snygga, svarta "sommarklänning" passade jag på att borsta lääääänge!

När det inte ens kom några ilskna reaktioner fast jag borstade under hennes mage, började jag nästan undra om jag råkat ta in fel häst från hagen... Men insåg ganska snabbt att jag kunde slå bort den tanken. Hon hade ju nämligen kommit så glatt när jag ropade på henne, trots att de var ute och betade gräs (som invänjning inför betet får de gå på gräs en stund varje dag.) Vilken annan häst hade visat sådan entusiasm för att lämna himmelriket (grönbetet) för att få arbeta istället?!

Det var riktigt härligt ridväder idag! De senaste dagarnas fuktiga värme hade ersatts av något svalare väder (19 grader) och en skönt svalkande vind. Vinden håller ju borta det mesta av insekterna också, så därför tänkte jag passa på att rida skogsvägen förbi gamla soptimmen bort mot turridningarnas galoppbacke, för att se om vägen hämtat sig efter skogsmaskinernas framfart. Tyvärr hade den inte det... Men den allra första delen var bra, så där värmde vi upp genom att galoppera ett par vändor, samtidigt som vi tränade på vår sicksack-läxa. 

Tillbaka ute på bilvägen fortsatte vi mot sjön och efter en stunds tölt med megalång hals (duktig Lára!!!) tyckte jag det var dags att även träna på vår andra läxa: ökad tölt. Vi fick upp riktigt bra fart!!! Och när en fågel plötsligt flög upp ur diket precis till höger om oss visade Lára dessutom att hon har tillräcklig simultankapacitet för att kombinera våra två läxor... Helt plötsligt befann vi oss nämligen vid den andra dikeskanten... att sidföra i princip 90 grader i ökad tölt är inget som helt problem m a o! (Jag var bara glad att jag höll mig kvar i sadeln!) 

På hemvägen började jag förbereda oss inför kommande Atlikurs, genom att rida arbetstempo med helt lös nacke och lååång hals. Vi tog ju paus med detta inför tävlingen - men nu är det hög tid att börja "reparera" igen! I början hade vi - som väntat - HELT olika åsikter om vilket tempo som skulle gälla. Men när vi väl kommit överens där kändes hon mjuk och fin! Och efter ett par "pet" med pisken i rumpan blev det dessutom "hur mycket rygg som helst"!!! Synd att det inte är den tölten som premieras bäst på tävling... Men i den nya tävlingsgrenen som de håller på att introducera är det förhoppningsvis lite annorlunda! Ska bli spännande att höra med Atli om han testat den och vad han i så fall tyckte! 

Välplanerat nationaldagsfirande!

Lára började förbereda sig för nationaldagsfirandet redan för två veckor sedan! ;-) Endel påstår att "nysvenskar" firar nationaldagen mer än vi infödda gör - antagligen för att många av oss tar Sveriges fördelar så för givet. Men det är ju faktiskt 10 eller 11 år sedan Lára invandrade från Island... Räknas man fortfarande som "nysvensk" då?! 

Här på Kantorsvägen har vi i alla fall firat med strålande högsommarväder (ännu en dag!!!) En hoovrande polishelikopter som var på väg att landa på ängen precis nedanför oss, men som till hönsens stora lättnad ändrade sig och gick ner längre bort istället. Samt det som antagligen var anledningen till polishelikoptern: överflygning av Jas-plan, vilket var en del av det officiella nationaldagsfirandet här på Hägnans friluftsmuséum. 

Dessutom har vi kunnat konstatera (ytterligare) en trevlig bieffekt av att ha höns: spontana besök från trevligt folk som vill beundra de bevingade damerna - idag har vi haft sådana besök i flera omgångar!!!  (En av de trevliga besökarna är t o m med på bilden ovan! Jag nämner inga namn... men kan i alla fall avslöja att han börjar bli en riktigt erfaren groom!) Och föremålen för allas intresse har fått gå ute lösa i princip hela dagen. Fast de har fått turas om förståss - jag törs inte släppa ihop dem igen riktigt ännu...

Förutom lättsamt trädgårdspyssel, ljudbokslyssnande och samvaro med hönsen har jag även ägnat mig åt att laga Láras ena exemtäcke som hon hanterat lite ovarsamt i början på veckan... Huvan till täcke nr 2 skulle också ha behövt lagas, för hon har lyckats slita lös resåren och spännet som man ska fästa den i täcket med. Men tyvärr hade jag bara fått med mig själva huvan hem, inte resåren och spännet, så det får bli ett projekt för i morgon kväll istället. (Idag blev täckeslagningen min enda hästrelaterade verksamhet, men "klaaaan i marron!!!" (Som man säger i Skellefteå.) 

Hönor på lösdrift - inte alls rymningsbenägna!

Winnie Mandela (th) och Blommehönan utanför orangeriet. 

Idag har alla hönorna fått vara ute lösa, sedan jag kom hem från jobbet. Fast inte alla på en gång - det känns fortfarande säkrast att hålla sig till apartheidlinjen för att skydda de svarta. De två vita släppte jag ut lösa redan i förrgår kväll (när vi inte är hemma vill jag ha dem i inhägnad med tak, för att varken hundar eller rovfåglar ska kunna komma åt dem.)  Eftersom de svarta inte fick vara ute sist fick de gå ut först idag - något som INTE uppskattades av de vita. Med all önskvärd tydlighet visade de sin åsikt genom att upprört springa fram och tillbaka, fram och tillbaka längs stängslet så snart de svarta fick gå ut.

Bland de tre mörka skönheterna var reaktionen på friheten lite olika. Tuffa Winnie Mandela var självklart först ut genom burens dörr och började orädd utforska omgivningarna. Blommehönan följde henne snart i hälarna, men de gjorde inga längre utfärder utan höll sig hela tiden runt burarna, trädgårdslandet och orangeriet. De rymningsbenägna tendenserna från i söndags såg man inte skymten av idag!

Maranhönan kollar in Norrbottens landskapsblomma: åkerbäret!

Lilla Maranen är definitivt den mest skygga och försiktiga av de fem och först stannade hon kvar inne i buren. Men hon följde hela tiden de andras förehavanden med stort intresse och försiktigt började hon sedan göra korta utflykter ut i området allra närmast buren innan hon snabbt återvände in i tryggheten igen. Men dessa utflykter blev successivt längre och längre. Tillslut tillbringade hon en riktigt lång stund med att tillsammans med de andra botanisera i trädgårdslandet.

Efter ganska precis en timme tyckte sällskapet tydligen att det räckte med nya intryck, för de vandrade i samlad tropp tillbaka in i sin bur igen. Jag tog tillfället i akt att stänga igen dörren om de svarta och släppa ut de två vita istället. Och de firade sin frihet med att genast bege sig till Kyrkbyns "hot spot" - den plats där uppenbarligen "alla som är någon" vill hålla till. Nämligen en jordfläck i gräsmattan där gräsklipparrobotens hjul grävt en liten grop.

Idag hann den vita hönan (t v) som ännu inte fått något namn, till den attraktiva gropen först. 

Men det var förståss rangordningen och inte "först till kvarn" som gällde - så snart var hon undanskuffad av Fru Kinell.

...som sedan gnuggade sig vällustigt i jorden, medan hennes kompis i alla fall försökte ligga så nära som möjligt. Tillslut fick även den andra klämma sig ner bredvid så att de kunde "bada" tillsammans. Och där blev de sedan kvar hela kvällen - verkligen inte rymningsbenägna de heller m a o!!

(Däremot har jag inte sett någon av dem en endaste gång använda det sandbad jag satte in i deras bur i förrgår kväll... uppenbarligen har detta inte alls samma dignitet som jordgropen utanför orangeriet!!! 

Första tävlingsbilden!

Ökad tölt under T3-uttagningen på Vindurs tävling.

Idag har vi haft KALLT och BLÅSIGT... Brrr... Äntligen "gå igenom bilder från Vindurtävlingen-väder" alltså! Har nu gjort en första grovrensning av de ca 1100 bilderna Johan fotade på lördagen. Och det var en riktig egotripp - 99 % var på mig och Lára!!! Här ovan ser ni alltså ett första smakprov - men jag lovar att det kommer mer!!!

Men innan jag tog itu med bilderna var jag i Mariebäck och red Lára - IRL!!! Vågade mig ut längs bilvägen den här gången, red mot sjön och försökte se till att vi hela tiden höll oss i ett av hjulspåren för att minimera risken att hon skulle trampa på en vass sten.

Vid sjön tog vi vänster, för att nyttja det fina underlaget som är där till att rida ökad tölt. Men uppenbarligen finns det onda krafter som inte vill låta mig och Lára gasa på - för när vi vände hemåt för att göra detta kom precis en lastbil så vi fick sakta ner till skritt och gå ut mot dikeskanten. Vi hann sedan precis bara börja tölta igen innan det dök upp en militärbil och vi fick än en gång sakta av till skritt. Och sedan kom det en militärbil till... och även en tredje och en fjärde.... I normala fall kan man rida MÅNGA dagar längs denna väg innan man hunnit möta så många bilar... och när militärbilarna dessutom följdes av två personbilar, sa jag som pappa brukar: He val va´raaane onnska!!! (ren ondska - alltså!)

När all denna trafik tillslut passerat var det inte långt kvar fram till korsningen där det fina underlaget upphör... så vi fick vända och rida en bit bortåt igen för att hinna rida en sträcka ökad tölt i alla fall. Lára uppskattade verkligen att hon fick springa FORT - och det går hela tiden lite, lite bättre för oss!

När vi lämnat det fina underlaget bakom oss höll vi oss till arbetstempo tölt - i hjulspåren - för att minska risken att hon skulle trampa på någon av de vassa stenarna. Sedan fick hon sträcka ut i trav en lååååång stund. Vi hade så väldigt stort fokus på (ökade) tölten inför tävlingen, så det känns som att övriga gångarter hamnade lite på undantag.... Men nu vill jag träna mer trav igen. Och galopp - där vi ju t o m har en "läxa" från Sylvia (att sidföra för vikten för succesiv ökad samling.) Och dessutom vill jag ju träna arbetstempo tölt... HUR ska man hinna med allt roligt som man vill träna på??!!

Hönsen bjuder på lunch!

Efter en jobbig natt med mycket värk och lite sömn tog jag mig inte ur sängen förrän vid 12-tiden... Men då bjöd hönorna på lunch! De blekrosa äggen ovan omvandlades till en saffransgul äggröra - mums för både ögon och gom!!! Nu hävdar kanske vän av ordning (Hej mamma!) att det väl snarare var frukost, eftersom jag just stigit upp, men frukoste avverkade jag redan vid 04-tiden (utan äggröra).

Vi har en höna som värper ljusgröna ägg, tre som värper ljusrosa och vår maran, som förväntas bli värpredo (jfr värprede!) inom de närmaste dagarna, ska värpa chokladbruna ägg. Det var förståss Johan som valde maranen - undrar hur besviken han blir när han upptäcker att det inte är riktiga chokladägg?!

Denna dam har inte fått vara med på bild här i bloggen tidigare. I kväll provade jag att låta henne och hennes vita kompis vara ute lösa - och den här gången gick det BETYDLIGT bättre än sist! Nu försökte de inte ens göra någon längre utflykt, utan höll sig hela tiden i närheten av mig och buren så det var uppenbart att de redan upplever den som hemma. Och när jag såg till att göra mig intressant genom att gräva upp maskrosor och samtidigt bjuda på de metmaskar som följde med upp kom Fru Kinell och åt ur handen på mig varje gång jag ropade på henne!

En liten komplikation i sammanhanget var att de vitas provisoriska bur inte har någon dörr, utan bara en taklucka som kan öppnas. Vill helst inte lära dem att de kan flyga ut där när jag öppnar - eftersom det även är den vägen som jag "vittjar" deras värprede m m. Testade därför att lyfta ut dem - och även om de skrek när jag tog fast dem verkade de lugna igen så snart jag satt ner dem utanför buren.

Störst intresse "ute i stora vida världen" visades en jordig grop där man kunde "bada!" Fru Kinell låg och "gnuggade" sig hur länge som helst, medan den andra hönan låg precis bakom henne - som om hon köade i väntan på sin tur! Jag förstod piken - hade inte satt in något sandbad i den provisoriska buren - så det fixade jag till nu.

När det var dags för dem att komma tillbaka in i buren igen hade jag byggt en "trappstege" som jag tänkte att de skulle kunna klättra upp på - men det verkade inte riktigt gå hem... Så jag tog helt enkelt fast första hönan och lyfte in henne. Var lite rädd att jag därmed skulle skrämma bort höna nr 2, men jag hade lockat dem till buren med lite kokt spagetti och behövde bara plocka fram lite mer spagetti för att hon skulle komma springande tillbaka och låta sig lyftas in hon också. Visserligen kacklade även hon i högan sky, men det verkade nästan mest som att det var för att man "ska protestera" än som att det egentligen var särskilt obehagligt. I morgon är det våra svarta damers tur att få gå ut (vill ta en "flock" i taget till att börja med) - hoppas det går lika lättvindigt för då kan vi snart våga ha dem ute allihop samtidigt!

När alla hönor åter var "inburade" dök denna bedårande lilla harpalt upp utifrån ängen - som skjuten ur en kanon! Jag hann precis fota honom/henne innan han/hon lika blixtsnabbt fortsatte in under vår altan. Visst var den SÖT??!!

Lára har föresten haft vilodag idag. Men jag var till City Rehab på eftermiddagen och fortsatte min träning på crosstrainern. Och nu dristade jag mig faktiskt till att öka på träningsdosen med en hel minut, från 4+5 till 4+6 minuter. Är MKT nöjd med att jag lyckats ha tillräcklig karaktär för att öka dosen så låååångsamt - men så har min sjukgymnast bromsat mig flera gånger också. 

Meet the Chicks!!!

Igår var det äääääntligen dags att hämta årets sommarhöns! I år blev det en härligt brokig skara, men tyvärr skulle det visa sig att den etiska mångfalden inte alls uppskattades av alla... Direkt vi släppte ut dem ur transportlådan uppstod nämligen värsta apartheidtendenserna när den vita minoriteten jagade in den svarta majoriteten i hönshuset och sedan inte ville låta dem komma ut därifrån... 

Kyrkbyns egen Winnie Mandela var den enda som vågade protestera mot förtrycket, men det resulterade i att de två vita gav sig på henne och började plocka henne på fjädrar... På bilden ovan ser ni, förutom Winnie M (den helsvarta Hedemoraskönheten längst till höger) även vår Maran (närmast kameran) samt Blommehönan som håller sig lite mer i bakgrunden. 

Är detta månne årets Fru Kinell? I alla fall verkar det vara hon som styr upp saker och ting! På bilden ser hon ganska vit ut, men hon har en aprikosaktig nyans i sin fjäderdräkt - och eftersom verklighetens fru Kinell gärna går klädd i orange toner känns namnet också ganska passande!

Vi hämtade alltså hönorna igår och man kan lugnt säga att deras andra dag här hos oss började väldigt händelserikt! För att de svarta skönheterna skulle få lite lugn och ro började jag med att släppa ut de två vita en stund på morgonen - något som blev VÄLDIGT uppskattat! Men ganska snart började jag undra vad jag gett mig in på när de raskt lämnade vår tomt och istället begav sig till våra närmsta grannar... När jag stod på deras gräsmatta, i full färd med att försöka mota tillbaka hönorna över tomtgränsen, kom grannarna precis hem... Men de sa "Åh, så fina de är! Det är bara trevligt om de kommer hit och hälsar på!!!" Vi har verkligen fantastiska grannar!!!

När jag en stund senare lyckats locka in de vita damerna i buren igen gick de genast till attack mot de svarta och vi bestämde oss för att testa med att ge dem större utrymme. Förra året hade vi förutom den stora höns/kaninburen vi använde nu även en förlängning av denna - byggd av kompostnät. I år hade vi funderat på att bygga en mer stabil förlängning av buren, men hade inte hunnit klura ut hur ännu... För att köpa oss lite tid bestämde vi oss därför för att bara göra ett provisoriskt staket av de kompostgaller vi hade kvar - hon vi hyrt dem av hade nämligen gjort så och det verkade ju kunna hålla dem inne.

Den lösningen visade sig dock bli VÄLDIGT kortvarig... Jag hade bara hunnit in i köket när jag genom fönstret fick se vår svarta Hedemora sitta uppe på taket till buren - varifrån hon lätt kunde hoppa ner på andra sidan och ut i friheten...! Och det skulle visa sig att hon verkligen inte var den enda som kommit på den smarta idèn, för i samma stund ringde en granne på dörren och berättade att han precis träffat en av de andra uppe på vägen! Och när vi sprang ut såg vi att även en tredje var på rymmen...!:-O

Uppenbarligen flyger dessa hönor på ett helt annat sätt än vad våra Lohman förra året gjorde! Dessutom hade de ju här ett bra ställe att mellanlanda på (hönsburen) vilket inte fanns där vi hämtade dem igår... En halvtimma senare hade vi i alla fall lyckats locka in alla i buren igen och kunde åka iväg för att köpa fler kompostgaller. M h a dessa byggde vi sedan snabbt en "Whites only"-del innan jag med gott samvete kunde lämna dem för att åka till stallet och lunchfodra hästarna.

Hemma igen från stallet har jag "bondat" - f f a med Winnie Mandela, vars stora fäbless för metmask kanske inte är så välkänd bland den breda allmänheten. (Spagetti skulle nog också gå hem - men för en LCHF:are känns det förståss betydligt mer aptitligt att bjuda på proteinrik föda!) Även Blommehönan lät sig tillslut frestas tillräckligt för att nästan ta en mask direkt ur handen på mig. Maranen är blygast av dem alla - men jag lyckades tillslut väcka visst intresse hos henne även om hon aldrig vågade sig fram mot gallret. Men de har ju bara varit här ett dygn ännu!

Nu ska vi bygga ett provisoriskt hönshus till de två vita damerna, så de har någonstans att söka skugga och - inte minst - att lägga sina ägg! Enligt deras ägare borde vi kunna nämligen släppa ihop dem igen lite senare när de vant sig vid sin nya miljö, så då räcker det ju med ett hönshus som är mer permanent.