Vilken UNDERBAR morgon!!!

Ni som följt min blogg ett tag har nog märkt att morgonen inte direkt brukar vara min bästa tid på dagen... "I mitt tidigare liv" - d v s innan jag fick fibromyalgi - var jag dock riktigt morgonpigg. Men om man alltid sover väldigt dåligt blir det annorlunda... Fast sedan jag börjat med LCHF-kosten har även sömnen förbättrats, så jag kan faktiskt återigen få uppleva morgonar som inte är extremt plågsamma. Och i morse var det verkligen en sådan icke plågsam-morgon!

Sylvia har åkt till Wången för att hålla tummarna på plats när hennes Démantur ska avelsbedömas, så vi "inhysingar" sköter alla fodringar den här veckan. Jag hade morgonfodringen idag och det var RIKTIGT mysigt! Solen sken och det var så stilla... det enda som hördes förutom fågelkvitter var först 30-talet hästars välkomnande "huckrande" när de förstod att det var matdags och sedan deras rogivande tuggande!

När alla hästar fått sitt hö satt jag en stund i solen vid stallväggen och drack te och bara njöt av tillvaron! Jag hade fodrat i vallackhagen först, så när jag druckit mitt te hade de ätit upp sitt hö och även hunnit "städa" ganska noga. I vintras hämtade jag utan dåligt samvete in Feykir redan innan de ätit upp - eftersom han behövde gå ner i vikt - men nu är han så nära målvikten att han kan få äta upp!

Dagens ridtur började på ett helt revolutionerande sätt - ifall ni frågar Feykir. Matte hade nämligen fått för sig att vi INTE skulle rida "vanliga" vägen ner till bilvägen, utan istället ta den gamla vägen - som går förbi kyrkan. Den väg som vallackarna varje dag hela sommaren går till och från sin sommarhage. Inte så spännande kunde man ju tro... men Feykir hade inte gått här sedan i höstas så nu var det JÄTTESPÄNNANDE!!! Det är bara en liten träbro över bäcken och den tycker han faktiskt är lite läskig även när han går med flocken till hagen, så det var ju inget undantag idag. Annars borde detta ställe att passera bäcken passa honom mycket bättre, eftersom det knappt porlar alls här - och han har annars tydligt visat att risken för en Mariebäckus odjurus-attack är allra störst vid porlande vatten.

Nåja, mot alla odds tog vi oss levande ner till bilvägen i alla fall! Men matte saknade sin mjuka "terrängtölthäst" - när vi nu skulle börja tölta kändes han tyvärr ganska spänd... dessutom saknades framåtbjudning... En kombination som inte direkt befrämjar fyrtakt kan jag avslöja...

Det var bara att peta till honom lite med pisken i rumpan och "fräsa på" framåt - samtidigt som jag sidförde mellan dikeskanterna för att få honom mer lösgjord. Han behövde dock inte tvära så mycket - eftersom det skulle bromsa för mycket och prio 1 ändå var att han började tänka framåt!

Det här var också en solig morgon - när den här bilden togs - men idag var det som tur var inga 30 grader i skuggan! Men faktiskt hela 18 grader. Ljuvligt! Det gäller att njuta när det BÅDE är (lagom) varmt och insektsfritt - för snart kommer de små flygfäna...

Matte tyckte uppenbarligen att Feykir behövde ÄNNU mer spänning i tillvaron - trots att vi alltså redan börjat ridturen med att rida en "alldeles ny" väg - för nu bestämde hon att vi även för första gången sedan i höstas skulle rida till "galoppbacke 1" för att träna galoppintervaller. En av oss tyckte det var lite småspännande att passera ett nytt timmerupplag som inte fanns där i höstas - och när vi efter en kurva plötsligt stod öga mot öga med en rundbal hö (utan plast) blev Feykir JÄTTERÄDD!!! En sådan oerhört respekt för hö hade verkligen varit välgörande i vintras när de hade rundbalar i hagen... Men nu måste jag ju - något motvilligt - ändå visa honom att just den här rundbalen faktiskt inte var farlig.

När vi överlevt detta trauma kunde vi dock utan problem hantera att någon placerat ett utedass (!!!) längst ner i vår galoppbacke! Mer bekymmersamt - på riktigt - var att backen eroderat sönder så jättemycket av vårens snösmältning... så jag vågade inte rida snabbare än skritt uppför den... SYND!!!

Fortsatte upp i skogen och testade att rida "terrängtölt" längs en skogsväg, men den var inte tillräckligt ojämt, så jag fick aldrig den där lösgörande effekten jag hoppats på. Istället vände vi tillbaka ner till bilvägen igen för att tölta mer där. För att kunna fokusera maximalt på mina skänklar och min sits red jag mest rakt fram längs vägen och när jag lyckades inverka hyfsat så blev takten ändå ganska bra. Ser fram emot den dag när jag kan sitta rätt och samtidigt böja/sidföra - tänk så bra det ska bli då!



Avslutade ridturen med att trava i lång och låg form. Här blev det däremot endel sidförande - dock inte planerat utan p g a att Feykir såg spännande saker i dikeskanterna... Där emellan travade han dock riktigt trevligt! Sedan var vi så modiga att vi red "sommarhagsvägen" via kyrkan tillbaka till stallet också. Förutom passagen över bron var det inte lika spännande den här gången.







Feykir hade blivit rejält svettig, så jag spolade av honom i spolspiltan medan jag försökte förklara det fiffiga i att släppa resterande vinterpäls. Oklart dock om han lyssnade särskilt noga... Desto mer uppmärksamhet fick jag när jag hämtade hans kraftfoderhink!