lördag 6 juni 2009

Terrängtölt - vår bästa gren!


När kommer den på VM? En vanlig ovalbana är ju ALLDELES för jämn och tillrättalagd för att Feykir och jag ska komma maximalt till vår rätt! ;- )




Men det är faktiskt inte bara roligt att tölta i terrängen utan riktigt nyttigt också - inte minst för mig! Jag skulle jämföra det med att bli longerad i trav på en tregångare - man kan lägga allt fokus på sin sits. Jag behöver bara fokusera på att luta bakåt (d v s sitta någorlunda rakt), hålla om med skänklarna och driva. Resten sköter Feykir själv m h a naturen trots i princip fria tyglar! Terrängen fixar allt lösgörande som behövs så att han töltar avslappnat - och dessutom fungerar den som naturlig broms. Om jag på plan väg skulle ge honom fria tyglar och bara driva skulle han antingen rusa iväg eller falla ner i trav. Men i tillräckligt ojämn terräng har själva terrängen en bromsande effekt som ersätter förhållningarna på tygeln nästan helt. Om han hoppar över något mindre träd och landar i galopp så får jag göra en liten förhållning med tyglarna för att växla tillbaka till tölt igen - men i övrigt funkar det med fri tygel. Under förutsättning att jag verkligen sitter på rumpan och driver. Och tack vare att han både är avslappnad och bär sig själv så utgår jag ifrån att han använder rätt muskler.




Red bakom vägbommen idag - och när vägen delar sig hade det kommit upp en tråkig "All ridning förbjuden"-skylt på den högra skogsvägen så då var det ju inte så mycket att välja på. Ganska snart efter den vänstra vägen går det dock in en liten, krokig nästan igenvuxen stig i skogen och det var där vi passade på att "terrängtölta". Feykir verkar tycka att det är roligt också! Eftersom vi kan bli lite överambitiösa i tölten och därmed spända båda två tror jag det här är perfekt för oss!




Tillbaka ute på skogsvägen fortsatten jag tölta bort till vändplanen där vägen tar slut, fast nu fick jag ju korta upp tyglarna förståss. När jag rider med halvstången måste jag verkligen träna på att rida mer "av och på" - d v s göra tydligare förhållningar så att jag sedan kan ge ännu större eftergifter. Med ett sådant här bett är det ännu värre om man hamnar i något mellanläge med ständig tygelkontakt... Och det tar ju också lite tid att lära sig den tekniken.




Vid vänplanen jobbade vi lite i skritten, bl a red jag åttor med utåtställd häst, vilket vi faktiskt var jätteduktiga på! *stolt*




När vi vände tillbaka hemåt försökte jag hålla nere tempot i tölten riktigt mycket genom "av och på"-ridningen. Ibland fixar jag det ganska bra, fast missar ändå en viktig liten detalj. Sylvia brukar säga: "Tydlig förhållning, krama loss och släppa!" och det där "krama loss" har jag en tendens att glömma... Fixar jag de två andra så kan Feykir bära sig själv i tölten. Men när jag nu tillslut lyckades få med "krama loss" innan den STOOORA eftergiften så bar han sig själv i trevlig form i tölten. Och det är ju en trevlig skillnad!




Då tyckte jag att vi varit så duktiga att vi fick skritta tillbaka hem. Tänkte "tävlingsskritt" nästan hela vägen - så att han verkligen skulle jobba bakifrån. Och han gjorde faktiskt inte ett enda försök att dyka ner på bogarna och hänga i handen utan skrittade riktigt trevligt! Men så var han ju inte så jättetrött som efter en Sylvialektion t ex heller.




Tillbaka i stallet sa Sylvia: "Men Feykir ser ju riktigt smal och fin ut!" Och jag fick berätta att han faktiskt redan för ett par veckor sedan var nere i 366 kg - vilket var det lägsta han vägde i höstas. Sylvia höll med om att det bådade mycket gott för fortsättningen, eftersom hästarna i Mariebäck går ner under sommaren och upp under vintern. I och med den trevliga utvecklingen av hans viktkurva håller jag succesivt på att öka på hans kraftfoder. Länge fick han bara en gest - men nu börjar han närma sig mängder som han kan använda till att bygga muskler. Feykir verkar MYCKET nöjd med detta!




Jag skulle lunchfodra innan jag åkte hem, men Anna M var ute med en turridning och de hade inte hunnit tillbaka ännu så jag hann städa lite bland mina stallgrejor - vilket verkligen inte var i onödan! Trots att förra helgens sommarvärme försvunnit all världens väg (i natt var det nattfrost - och nu bara 7 plusgrader) kändes det lämpligt att börja ta reda på lite vintergrejor. Jag har två täcken som jag använder vintertid om jag släpper ut Feykir svettig i hagen. Dels ett fleecefodrat regntäcke och dels ett impregnerat bävernylontäcke med ullfoder. Undviker att tvätta den typen av täcken i det längsta - för att inte slita på "impregneringen" i onödan. Men har hört att man kan spola av med högtryckstvätt med gott resultat. Vi har nyligen köpt en sådan (hade bara funderat på saken i nio år - vi är lite impulsiva, Johan och jag...) så jag kanske skulle testa. Fast regntäcket, som jag använt allra mest, luktar ganska starkt av svett så det skulle nog må bra av en omgång i tvättmaskinen ändå. Har fått lära mig att "andastäcken" antingen ska tvättas med speciellt tvättmedel eller också med såpa för att funktionen inte ska förstöras.

Inga kommentarer: